SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

En m~ohistorisk

studie

av

fosterbci~nsvkd

i Sverige under

1300-talets f8rsta decennier

E

n h a r t öfver klockan 10 infördes Hilda Nilsson, och den h i n n a , soin har

8 små oskyldiga barns lif på sitt samvete, står så inför allas åsyn. Under högljudda snyftningar och med osäkra blickar och steg går hon genom salen och intar sin plats på den anklagades sida. Det första intryclc man far vid åsynen

af kvinnan ar: Hur ar det möjligt att denna livinna h ha begått alla dessa fruktansvärda brott? Det kan nämligen icke hjäipas, hon gör etc förvånande godt intryck, och man har svårt att htta, att man verkligen har en så grof brotts- ling framför sig.'

I juni 13 17 avslutades ett beryktat rättsfdl i Helsingborgs rådhusrätt. Hustrun HiPda Nilsson befanns efter rannsakning vara skyldig till sju mord och ett dråp, och dömdes i enlighet med gdlande lag att mista Pivet och sitt medborgerliga förtroende. Samtliga åtta offer hade varit foster- barn hos HiPda Nilsson, som hon genom privata uppgörelser med barnens biologiska mödrar åtagit sig att omhänderta.

Då

hon underlåtit att anma- la de mottagna barnen hos fostervårdsnämnden och pastorsexpeditionen, vilket enligt lag var fosterföräldrars skyldighet, hade stadens myndigheter ingen kännedom om barnens existens. Fön varje fosterbarn mottog HiPda Nilsson en viss betalning, en så kallad fosterlega, som skulle tacka utgifter för barnets vård och uppfostran. Beloppet utbetdades av barnets mor eller far vid överlämnandet med en engångssumma "ett för allt", vilket innebar att de fortsattningsvis inte behövde befatta sig med barnet. Genom att döda de spädbarn som överlämnades i hennes vård kunde Hilda Nilsson göra sig en ekonomisk vinst, vilket också enligt rådhmratten var motivet bakom de begångna brotten.

Rattsfallet från Helsingborg tjänar som undersöhingens utgalngs- punkt och har som syfte att ge en bild av hur fosterbarnsvården kunde te sig i Sverige under 1900-talets första decennier. halysen utgår &ån anta- gandet att Hilda Nilssons gärningar, om än i extrem form, utgjorde en

produkt av det samhälle hon levde i, inte en isolerad företeelse obunden av

tid och rum. Aven om hennes brott betraktades som grova och Pdart oac- ceptabla av sin samtid begicks morden i ett specifikt socialt sammanhang, som grundade sig i handel med fosterbarn. F o s t e r b a r n ~ h m t e r i n ~ var i

sin tur en konkret befast institution i samhället, & i den vid denna tid bedrevs i stor skada. Enligt statistik fanaas det år 1894 41 408 ilosterbarn i

Sverige, av en sammanlagd f o h a n g d på

4

873 P83 personer. h t a l e t fosterbarn på 1 000 personer var 8,5.' Denna siffra bör dessutom betrak-

tas som en minimisiffra, då det förekom att fosterbarn inte anmiddes till myndigheterna. Hilda Nilssons beslut att mottaga fosterbarn i ekono- miskt sfie var ingalunda unikt och den verhamhet hon bedrev var del i

en utbredd social tradition.

Vad som gör HiBda Nilsson s a ï ~ k l t intressant och motiverar hennes centrala roll i undersöhingen ar det faktum att hon övershed gränserna fön det socialt och rattsligt accepterade och dZrfi5r blev förema f& saanhiil- Pets uppmarksamhet och födömande. En analys av Hilda Nilssons hand- Blngar och det rättsliga efierspel dessa gav upphov till belyser si.ledes d- dande normer och f6rest8lningar runt fosterbarnshmterk och dess för- utsattningar. Genom den rattsliga processen blottas inte bara de begingna brotten utan aven de ekonomiska, sociala och kulturella faktorer som låg bakom fosterbarnens öde. Det ar dessa samkälleliga villkor och förutsatt- ningar som undersöhin-n vi88 1fia fram, där Halda Nilsson betraktas inte främst som brottsling och mörderska utan som en utnyttjare av de fördelar fosterbarnsinduswn kunde erbjuda.

I

centrum för andysen st& de levndsbetingelser och cankeemönster som Iåg bakom den utbredda handeln med fosterbarn under denna period. De sanmhalleliga villkor som drev manniskor till att Pamna bort eller ta emot fosterbarn analyseras ur ett socidt och kulturellt perspektiv, diidar Biansyn tas till såvd materiella, ekono- miska och rättsliga faktorer som de mer övergripande värderinga och normsystem som upprätthö1Ps av omgivnmin-n.

En b e ~ d a n d e ande8 av de barn som Pihnades till fosterfamiljer var f6dda utom äktenskapet, vilket fortfarande vid denna tid innebar msenli- ga nackdelar för både barn och f6raldrar. FiPr att u n a o n i m a de problem som utomaktenshpliga barn innebar vdde många möidra att placera dem i fosterhem. Sarnhdlets omfattande stigmatisering av ogifia mödrar och deras barn var sdedes en grundläggande orsak till vankr hanteringen med fosterbarn blev så ~ t b r e d d . ~ Genom en analys av de åtta mödrar som vdde att utackordera sina barn till Hilda Nilsson vill jag n&ma mig frågan om de ogPfia m6drarnas stallning i sanmkdlet vid början av 1 !%O-tdet, och hur deras situation kan relateras till P'osteabansvården. Undersökningen

av mödrarnas livssituation och handingar syftar till en förståelse av deras attityder till sitt utomaktenskapliga Barn och till bortlämnandet. Ii sam- band härmed är givecvis också fadernas ro81 viktig att belysa.

Undersökningen utgår frin ett enshlt rättsfall och tillämpar en klart hditativ metod. En djupandys av de inblandade aktörernas Bivsvillkor och handlingar relateras till de sociala och kulturella strukturer inom v i l h fosterbarnsvården befann sig, med målsättning att skapa förståelse för den enskilda individens ro11 i samhallsprocessen. Metoden närmar sig den mikrohistoriska forskningstradition som h a v k t &m under de senaste decennierna inom den västerlandska hi~torimtenskapen~ Mikrohistoria definieras utifrån sitt intresse för den konkreta människan i det förflutna, h r det individuella i historiens mångfald. Metoden syftar till att Ifia fram det subjektiva i historien, de kvalitativa aspekter av forskningen som före- spr&arna anser att en mer strukturell socialhistoria förbiset4 Den mikro- historiska forshingsinriktnkgen har inte undsluppit kritik och det har frannförts tvivel om möjligheten att generalisera en historisk verklighet utifrån bara ett fital falk5 För att detta s h var möjligt k i v s en tydlig koppling mellan mikroniv; och makaoniv&, dar det individuella och det generella kan relateras till varandra. Birgitta Odén ser mikrohistoriens vär- de bland annat i att den kan pröva de m&ohistoriska teoriernas hållbar- het och bidra med alternativa förPCParingsmodeller." Mikrohistorien ska inte ses som ett totalt förnekande av övergripande sociala strukturer utan mer som en modifikation av deras omfattning och betydelse. Makronivå och mikronivå kan och bör komplettera varandra:

There is no reason why a history deding with broad social transformations and one centering on individual existences cannot coexist and supplement each other. It should be the task of the historian to explore the connections between these two levels of historical experience.'

Den forskning som har bedrivits om svensk fosterbarnsvård ligger o h på

en mycket överskådlig och abstrakt nivå. Undersökmingen av rättsfdlet

f&

Helsingborg vill i mikrohistorisk tradition lfia fram det subjektiva och personliga, belysa nalgra enskilda rnänaniskcoöden som i

d1

sin kom- plexitet ändi kan berätta något om den tid och det samhalle som de levde i, och genom sina handingar också skapade.

Undersökningen utgår från ett aktörsperspektiv, i den bemärkelsen act människor betraktas som sjalvständigt tänkande och handlande individer. Denna teoretiska utgingspulikt kan på ett givande satt förenas med den mikrohistoriska metoden. Subjektiva upplevelser och erfarenheter är den

grund på vilken undersöhin-n baseras, dar varje enskild person får bety- delse genom sitt eget agerande. De begransningar som samhällets uttalade eller outtalade normer innebär för den mänskliga friheten får Pikvd inte ignoreras. Mänskliga handlingar utförs alltid inom vissa samhälleliga ramar. Det ar till stor del ett personligt ställningstagande n% det gäller att bestäm- ma den mänskliga viljans frihet i förhållande till de samhdleliga konstnib tioner som omger den. Mitt val av ett aktörsinriktat perspektiv betyder att jag vill framhäva de kvinnor och män som undersökningen behandlar främst som individer, fria att fatta sina egna beslut och göra sina egna be- dömningar. Såvd Hilda Nilsson som de biologish mödrarna och fäderna hade valmöjligheter. Deras agerande grundade sig i personligt fattade be- slut, och de var $arigenom också ansvariga f6r sina handlingar. Mitt val av aktörsperspektiv betyder dock inte på något satt ett förnekande av regleran- de och begränsande samhällsstrukturer. Det ena perspektivet utesluter inte det andra. Tvärtom ar det en viktig uppgift att försöka relatera dessa två nivåer till varandra, att f6rsöka placera individen i sitt sanimanhang.

Aktörsperspektivet kombineras i denna undersökning med en proble- matisering av genus. Grundfaggande för genusforshin-n ar distinktio- nen mellan biologiskt kön och socialt kön, dir det senare syhar på k ~ n s - rollernas relativitet och föri-indrade mening över tide8 Just den historiska föraldrarollen har i o l i h sammanhang analyserats ur ett könsteoretish perspektiv.' En problematisering av genus kan Beda till bättre förståelse för mödrars och faders agerande och relation till sina barn. Som en indikator

på samhaPBets installning till kvinnligt och manligt är den ogifia modern ett lämpligt studieobjekt, då hon stdlde sig utanför de rådande värdering- arna. Genusperspektivet används i denna undersökning för att medvetan- degöra och problematisera den betydelse kön och könsroller hade för in- dividens förhållande till sig själv och omgivningen. Kön ses som en infly- telserik och i flera avseende styrande faktor i människors medvetande men inte som överordnad subjektets egen hmdlin~frihet.

Ogifia mödrar och utom&tenskap1iga 'barn

Såval de protestantiska som de katolska delarna av Europa upplevde en ökad kyrklig kontroll av aktenskap och sexualitet under 1500- och 1600-

talen.

P

samband med att &tenskapet befästes som kyrklig institution in- tensifierades den hitik och f6rdömelse som samhallet riktade mot utom&- tenskapliga relationer. LJtornaktenskapPig sexualitet kriminaliserades och en skarp grans dmgs upp mellan legitim sexualitet och illegitim sexualitet, Bir den senare sågs som syndig och som ett hot mot den kristna ordningen.''

Mrimindiseringen av utorn&tenskaplig sexualitet kom främst att drab- ba kvinnor, särskilt det stora antal ogifta mödrar som var enkla att peka ut och skaanbelägga och dessutom ofta ensamma fick bära försörjningsan- svaret för barnet." Modershp innebar för en ogik h i n n a stora svårighe- ter av ekonomisk, social och psykoPogisk art. Redan på 1700-talet upp- marksarnmades de ogifta mödrarnas bekymmersamma situation, sarskelt som barnmordsbrotten korn i fokus för den kriminaBpoBitisP<a debatten. Enligt Erik Anners ansågs barnamordsbrottet utgöra det främsta och svi- raste kriminalpoPitiska problemet i Sverige under denna tid. Som ett med- el för att förhindra mödrars mord av sina barn instiftades B778 Gustav 111:s barnmordspl&at.12 Av stor vikt blev har den sjunde paragrafen som stadgade anonymitetsratt för og& föderska- Detta innebar att modern inte behövde uppge sitt namn och tillits st5 som okind i brkobouöring- en, med följd att barnet ofta inskrevs i den f6rsamPing där födseln skedde. Inte heller faderns namn behövde uppges, vilket tidigare varit barnmorsk- ans uppgift att bcka ur den f ~ d a n d e hinnan. l 3 Med bbarnamordsplakaLet

blev det istallet förbjudet för barnmorskor att efierforska privata f6rhd- landen som den ogifia modern önskade hemlighalla: "Biträder barnmor-

ska barnaföderska, som önskar vara okand, vare det henne f6rbjudet att afivinga eller d o c k a h i n n a n någon uppgift om sådana enskilda förhiil- landen, som icke hafva med barnmorskans förrattning att

Hur pass vanligt det var att ogifta mödrar utnynjade möjligheten att vara anonym finns det inga helt saha uppgifter om men enligt Statistiska Meaelanden från B 9

14

om utom aktenskapet födda barn b e r b a s mel- lan 1301-1305 i genomsnitt 780 h i n n o r per år Ra antecknats som okan- da mödrar.

Ju

19 1 P uppgavs

947

okanda mödrar; dessa utgjorde 53,8 1 av 1000 barnaf6derskor utom aktenskapet eller 7,05 av 1000 barnaföder- skor i allmänhet. Antalet okända mödrar under de senaste 30 åren antogs ha förhållit sig relativt konstant~15

BarnamordspPakatet korn till i syfte att underlätta situationen för ogifta mödrar, som genom sin ratt till anonymitet skulle slippa omgivningens reprimander. Det Rar på senare tid framhallits inom forskningen att refor- men kanske snarare fick motsatt effekt och försvarade de ogifia mödrarnas levnadsbetingelser. Marie Lindstedt Cronberg pekar i sin avhandling på att fäder efter 1778 i allt större utsträckning slapp undan både världsligt och kyrkiigt strafiF, liksom ansvar för sitt utom&tenskapliga barn. Möd- rarna var inte Iängre tvingade att avslöja faderns identitet och gjorde sdPan detta, vilket ledde till att mannen kunde undandra sig all skyldighet för barnets &amtid. Parallellt skedde en ständig förmildring och reformering av lagstiftningen runt utomaktenskaplig sexualitet och den rattsliga kon-

trollen avtog. Följden av männens ökade möjligheter att stå utan straff blev att antalet utomaktenskapliga b m ö h d e drastiskt under 1888-tdet.

Då

män sällan dömdes för faderskap till ett utom&tenskagsligt barn var det svirt för mödrarna att f i understöd till utgifier f6r barnet och privata ekonomish uppgörelser mellan förddrana var oka oftirdeP&tiga ur kvinnans synpunktct. Lindstedt Cronberg ser f~ljakéligeai 1778 &s lagand- ring som negativ för mödrarna och som rent katastrof4 för barnen."

Den svåra sociala och ekonomiska situation som ogifta mödrar befann sig

i

drabbade givetvis även de umni&tenshplig barnen, som i stor ut- strackning fick dela moderns utapif8rshp och Båga smhälBsstalPning." Barn födda utom ahenskapet särbehandades i lagstikning och i sociala sammanhang, de utsattes för smhdlets f6rdömande och hade en lägre medborgedig status än barn f6dda inom &tenskapet.18

H

rättsligt Bakse- ende stod barn med "o&$ börd länge i en dart ofördddtig position. De hade överhuvudtc~get ingen arvsrätt eker sina f~räldrar förrän 1866 då de fick ärva modern. Arvsrätt efter fadern fick utoina8alensk~~g~liga barn först under 1370-talet. Enligt P734 års lag ägde barn ftidda utom &tenskapet enbart rätt till nödtorftig föda och uppfostran av sina föraddrar:

M

a

r

man barn i lönskaläge utan aktenskaps loken, eller i hordom, eller i för- budna leder; de barn måge [ej annat arf taga, än efter egna barn och bröstar- fingar], dock njuten de av fader och moder nödtorftig föda och uppfostran, till

dess de sig sjalfva nära kunna."

Denna regel gallde fram till B317 ars lag om utom&tenskapPiga barn.20 Den nya Pagen innehöll ett ancd stadgar som innebar bdara förbättringar för de utom&tenshpli- barnen. Eher att

ha

utstått mhgårig hitik av- skaffades anonymitetsratten för ogii? moder." Termen "oakta baran" kom ut brukz2 Vidare beslöts att en barnavårdsman skulle förordnas för varje utom&tenskapligé barn med uppgift att stödja och raidgiva modern sanmit se till att fadern identifierades och betdade eiamderhgl. Adoptionsinstitutet infördes, mottagandet av barn blev f.r första gingen rattslagt reglerat.23 13 17 års Pag om utomaltenskapliga barn var en Mar indikation på act den negativa inställning som de tidigare varit förema för

höll

på att lattas upp. Forthranide vid denna tid innebar det dock ett

klarart

socialt hinder att vara fGdd av en ogift mor.24 Reformerna inom lagstifiningen innebar inte att utom&tensk~liga förbindelser accepterades, vilket inskärps i l-f~rsla- get:

samhallet uppmuntrar äktenskapet men ställer sig avvisande mot de så kallade fria könsförbindelserna ar darför alldeles i sin ~ r d n i n g . ' ~

Den framtid som väntade utom&tenskapliga barn var sallan oproblema- tisk och enkel. Mödrarnas utsatta samhallsstallning innebar avsevärda ris- ker för barnens liv och halsa. Fortfarande under 1300-talets f6rsta decen- nium var dödligheten väsentligt högre bland "oäkta" barn och låg på un- ge& samma siffra som dödligheten bland "&ta' barn under 1860- och B870-talen.26 De vanligaste orsakerna till att utomaktenshpliga barn dog var daliga ekonomiska feirhdlanden och undermålig v å d . I Statistiska Meddelanden om utom äktenskapet födda barn från B 9 14 namns fattig- dom, ogynnsam hygien, bristande vård och artificiell uppfödning som några av de faktorer som bidrog till den höga dödligheten bland utomak- tenskapliga barn.27 Lindstedt Cronberg och Birgit Persson lyfter ocksa fram mödrarnas fattigdom och bristande tillsyn som orsaker bakom död- ligheten, liksom det faktum att barnen ofta inte var önskade och &arför prioriterades lågt.28

Bortlämnandet av barn till fostermödrar lyfts inte sallan fram som en viktig förMaring till den höga dödigheten bland utomaktenskapliga barn, både i samtida hamstallningar och i moderna undersökninga~~~ I Statistis- ka Meddlandfn från 19 14 framhavs fosterbarnshanteringen som en mycket tvivelaktig verksamhet:

Att den för oäkta barn så vanliga utackorderingen direkt bidrager till att öka dödligheten, ar aven höjt över allt tvivel. Fosterföräldrarna vårda ej barnen med samma noggrannhet och omsorg som föräidrarna, hava ej samma intresse av att med alla till buds stående medel håila döden borta, ja, i de fall, dar fosterförald- rarna mottaga ett barn mot en avgift "i ett för allt", ar ju barnets död liktydig med ekonomisk vinst. De upprörande fall av grov vanvård från fosterföräidrar- nas sida, varom så ofta lasts i dagspressen, äro säkerligen ej försvunna företeel- ser, utan de förekomma nog ännu, all fosterbarnsinspektion till trots, i rate stor utsträcluiing, aven om de grövsta formerna av systematiskt '2nghmake~i"nei- mera torde vara mindre vanliga an fordom.''

Fosterban

och

fosteaf6sddsx

Fosterbarnsvården var ett hett debatterat &nne i Sverige vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. Det hade länge varit ett allmänt kiint

f&-

tum att fosterbarn oka var offter för bristfdlig omsorg och att deras dödlig- het Båg gå en avsevärt högre nivå an bland andra barn.31 Fosterbarnens

levnadsförha9Banden ansågs sa oacceptabla att e n k o m m i t t é tillsattes av kungen 1894, m e d uppdrag att utarbeta ett betikkande rörande e n n y hsterbarnslag. K o m m i t t é n Beddes av medicinalrådet Richard Wavrinsky. D e n lade fram ett lagfiörslag s o m ämnade till e n betydligt striktare Bion- troll av fosterfam$er och deras verksamhet. Betiinkandet Baig t111 grund för d e n lag s o m triidde

i

haii 1302 o c h s o m på många sätt innebar e n stor

hrbiinring av fosterbarnens situation. D e nya stadgarna föreshev ett om- f a t t a d e ansvar för de oEentPiga myndigheterna att övervaka fosterbarn- ens vdbefinnande:

Helsovårdsnämnd eller, des sådan ej finnes, kommmndnamnd skall, hvar inom sitt verksamhetsområde, egna sarskild omsorg åt fosterbarn till skydd för deras helsa och lif; och åligger nämnden att för detta andamål dels tillse att icke fosterbarnsvård utöhas af personer eller på stallen, som äro olämpliga derför, dels ock öfvemal~a fosterbarnens behanding.j2

Fosterförddrar dades att a n m d a mottagande av barn i n o m tre dagar i staden och i n o m fjorton dagar p i Bandsbygden. A n m d a n skulle göras till hdsovirds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd och uppgifier lamnas angående barnets f6delse o c h dop, d e n s o m ÖverlaPnnat barnet och foster- legans storlek o c h utbetalning. BlnderPAtenhet att registrera fosterbarn straf'6ades m e d böter. D e n ansvariga nämnden hade att i n o m sin k o m m u n bestilca o c h rapportera o m fosterbarnens uppvktförhalllanden o c h att sna- rast m6jligt flytta barnen från olampliga

D e n nya fosterbarnslagen var vissedigen ett framsteg m e n d e n huritise- rades också för att vara alltför sviivande o c h för att innehdla k r y p h a , vilka fosterföraldrar k u n d e utnyttja för att ostört bedriva sin verksamhet. Hag- bard Isberg påpekar ochal att ett stort a n t d fosterbarn gick miste o m nämndens tillsyn på grund av Bagens begransningar - exempelvis omfatta- des inte barn s o m tagits e m o t utan ersättning av lagstiftningen. Enligt Isberg motiverade riksdagen detta beslut m e d att barnet mottagits av kär- Pek o c h inte av ekconorniska skal, v i l k t ansigs garantera god omvirdnad. Följderna blev istället att fosteriFöH-aBdrarna o c h barnets m o r k u n d e k o m - rna överens o m att uppge att barnec tagits e m o t utan ersättning, iiven o m så inte var fallet, och på sal satt undandra sig övervakning. Lagens bestäm-

melser var enligt Isberg tillkomna m e d stor f6rsiktighet o c h blev på grund av sin otiPPracHighet snart f6remA f6r

FosterbarnsvaPden o c h d e n massiva h i t i k s o m r i k t d e s mot d e n kan enligt m i n mening bara bedömas utifrån de samhailsaspekter s o m möjlig- gjorde v e r h a d e t e n s bedrivande. D e komplexa orsakssammanhang s o m

ledde till den regelrätta industri som växte fram inom fosterbarnsvården har utretts i ett antal undersökningar, dar forskarna i stort sett ar överens om vilka faktorer som drev människor att lämna bort eller sa emoé sm5 barn.

Som Hart framgått tidigare var de flesta fosterbarn födda utom akten- skapet och mödrarna lämnade bort dem för att undkomma social förned- ring och fattigdom. Den absoluta merparten av de ogifta kvinnor som utackorderade sina barn hade hårda och lågt betalda arbeten och var oför- mögna att sjalva sörja för barnet.35 Detta betraktades av samtiden som ett stort problem och man försökte förmå kvinnorna att själva amma och ta hand oin sina barn. Ivar Svensson ger luft åt sin tids uppfattningar när hm

skriver:

En ogift lwinna, som blifvit havande eller som nyligen födt ett barn, är i mer än ett afseende beklagansvärd. Drifven af förtviflan, blygsel och hjälplöshet, an- faktas hon af m k g a frestelser och faller ej sallan för en eller annan af dem. [- -]

Och huru lätt fattar hon ej det för henne moralisl<t nedsättande och för hen- nes barn så ödesdigra beslutet att ej amma detta senare sjalf utan i stallet utack- ordera det.j6

Mödrarnas dåiiga ekonomiska stallning ledde till att de oka hade svårt att betala fosterlega och deras barn Iamnades därför till fosterhem med

1%

materiell standard, där barnen inte sällan led ren nöd eller dog. I samtida utredningar lyftes ofta otillräcklig fosterlega fram som ett skäl till varför barnen hamnade hos daliga fosterföräldrar." Det var heller inte ovanligt att fosterbarn hade fötts av mödrar som önskade vara anonyma. 1 den statistislia undersökningen framgår det att under åren 190 1-1 905 inte mindre än 70,76 procent av de barn som hade okanda rnödrar utackorde- rades till fosterhem.38 Något som oka framhalls inom forskning runt svensk fosterbarnsvård är den ödesdigra inverkan rätten att vara okänd mor fick för de utackorderade barnen. När modern tilläts föda i hemlighet var det betyåligt enklare för henne att lämna barnet till ett fosterhem utan att någon utomstalende fick kannedom om detta. Ofta betalades fosterle- gan i ett fiir allt, just för att modern sen skulle kunna försvinna och inte vidare behöva befatta sig med

I Statistiska Meddelanden f~rdöms rätten att vara okand mor d harda ordalag. Barn till o h n d a mödrar ansågs ha det mycket sämre ställt an utomaktenskapliga barn i allmänhet,

sker mot en fosterlega en gång för alla, en uppfostringsform, som redan i ock

för sig ej sällan leder till vanvird, och som i än högre grad gör det beträffande

barn av okända mödrar, i det att dessa mödrar på grund av omständigheternas makt i högre grad an andra mödrah sakna möjlighet och vilja art kontrollera fosterföräldrarna och det satt, varpå de handhava barnens

Dödligheten bland barn till okanda mödrar var betydligt högre a n bland både inomaktenskapliga o c h andra eatoma8ctenskapliga barn. D ö d s t d e n lyfts fram s o m e n b e h i h e l s e p2 att P'osterlega i ett för allt var mycket ogyaansam för barnen. Enligt meddelandena ökade anonymitetsratren för ogifra mödrar risken for de "ouppdagade barnamorden och '~nglaanmakeri- ets' E n så pass stark saddPePig opinion vande sig m o t ratten att vara o h n d m o r att denna slutligen avskdades i

L 9

B

7

ars Bag o m utom&- tenskapliga barn

D e m o t i v s o m låg i p u n d e n för fosterfamiljers beslut att ta e m o t barn var i de flesta fall rent ekonomiska. DaI fosterföraldrarna ofta var fattiga utgjorde fosterlegan, hur ringa d e n a n må h a varit, ett mycket vidkommet tillskott i kassan. Fosterbarn k u n d e bidra till hushalllets ekonomi o c h blev p a e t t a sätt narmast e n handelsvara. M h g a kvinnor s o m tog e m o t fos- terbarn hade detta s o m binäring till andra sysslor s o m tviituning, sömnad eller c i g ~ r t i l l v e r h i n g . ~ ~ Det faktum att fosterbarn, naprnare bestämt d e n ersättning s o m utgick for d e m , betraktades s o m e n möjlighet till ekono- misk vinning församrade rimligtvis deras chanser till god o c h omsorgshll vård." B e t b k a n d e t från B 897 l f i e frann d e n sv&a och

i

mainga fil1 direkt farliga situation fosterbarn befann sig i, $ar det framst var d e sanitara för- håilandena s o m ansågs i behov av forandring. Fosterbarnen var nän-nast skyddsPösa i sanitart avseende o c h enligt k o m m i t t é n förekom det grov v m s k ~ t s e l i många fosterhem. Vårdarna var ofta likgiltiga eller okunniga o c h hade inte möjlighet att ge barnen tillracklig omsorg på grund av "fos- terlegans otilPräcMighet eller b e h o h e t f6r fosterförddrarna att deraf an- vanda större eller mindre del såsom d e n enda eller h u h d s d i g a s t e in- komstkalPan för d e m ~jelfvLn."~* Ivar Svensson skildrar d e n smuts o c h misär s o m fosterbarn k u n d e växa upp i och pekar p2 fosterbarnslagens otillräck- lighet:

Det är afsorgligt intresse att se, huru dåiig en kvinna kan vara, utan att hon kan förhindras ack taga emot spada barn d 1 fostran, huru långt en fostermoders vanvård afanförtrodda barn kan gå, utan att hon darför blir straffad, samt huru våra gallande lagar erbjuda åt mera förslagna brottslingar Buyphåi, på grund av hvilka de ej Itunna fallas till förtjänta straff. 45

De samtida skildringarna av fosterhem malar ofta upp en fruktansviird bild av vanskitsel och elände och man lian inte helt utesluta att redogörel- serna har broderats ut i syfte att vacka opinion. Att många fosterbarn levde under svåra omstandigheter är dock inget att betvivla. Flera moderna framstallningar som behandar fosterbarnsvikden under sent 1800-tal och tidigt 1900-td Ifier frani fattigdom, smeits och vmv&d som vanliga in- slag i P'o~terhem.~~

Avsiktlig vanvi%$ av fosterbarn gick i Sverige under beteckningen ängla- mkeri. Begreppet grundades på föreställningen att fostermödrarna döda- de barnen och darigenom gjorde dem till små änglar.*' ÄngParnakkri var under slutet av 1800-talet och början av 1908-talet ett ofta anviint uttryck niin fosterbarnsfrågan behandlades och samtiden skyllde till stor del den höga dödligheten bland fosterbarn på dessa indirekta mord.48 Ben&- ningen verkar ibland ha använts i ganska vid bemärkelse. Ivar Svensson skriver: "De fostermödrar, som helst åtaga sig fosterbarn f ~ r

dl

framtid, kallas af sina grannar 'anglainaker~kor'."~~ Aven i senare framstallningar av fosterbarnsvård återkommer termen med jämna mellanrum och ger in- tryck av att åsfia en relativt omfattande verksamhet: "En vanlig utväg var att ö v e r l i n a det

nyfödda

barnet till ett fosterhem eller till den speciella kår av 'änglamalierskor' som v k t e fram i stadernas arbeta~rniljöer."~'

Då medveten vanvård och mord är allvarliga anklagelser har det ansetts vihigt att försöka utröna hur pass vanligt aïiglamakeri egentligen var. Meningarna går har isär. Sven Uric Pdme framhaller att det ar svart att veta hur omfattande f6reteelsen var men verkar Buta åt uppfattningen att det åtminstone inte var helt ovanligt:

Det övervägande antalet änglamakerskor tycks ha förblivit oantastade av myn- digheterna, och då det kom till polisingripande i de allra mest flagranta fallen, var det svårt att f2 en fällande dom för annat an anv vård.^'

Enligt Birgit Persson var änglarnakeri ena av orsakerna till den höga dödlig- heten bland utomaktenskapliga barn.52

H

Hagbard Isbergs redogörelse ges också intryck av änglamakeri som en relativt vanlig företeelse. h d r a vill istallet tona ner användningen av begreppet och framhåller att anglama- keri i sjalva verket var ganska sAlsynt. Richard Wawrinsb som besökte u n g e k 160 fosterhem på 1880-talet framhöll att det bland dessa bara fanns sex salira fall av konstaterade änglam'akerskor. Enligt honom var

företeelsen inte alls utbredd. 53 Ann-Sofie OhPander ser kglamakerskorna som beryktade m e n

Oavsett änglamakeriets faktiska utbredning var företeelsen vida omta-

ld

under åren före och eker sekelskaiiet. HiPda Nilssons brott kunde s;- lunda inordnas i e n valkind kulturell tradition.

httsfdlet

i Helsingbo-:

h r a s h i n g a m s

f6rIspp

och Hilda

Nilssons

bakgrund

D e n 20 december 1916 anhölls HiPda Nilsson i sin bostad i Helsingborg och f ~ r d e s till stadens detektivstation. E n ung kvinna vid n a m n Blenda H hade tidigare kontaktat HePsingborgs fosterbarnsnamnd, då h o n miss- tankte oegentligheter i HiPda Nilssons bedrivande av fosterhemsverksam- het. Sent p; h ä l l e n den 28 december bröt Hilda Nilsson saanman och erkände sig skyldig till att ha dödat Blenda H:s barn s m t två andra barn, e n o&pt pojke och e n flicka vid n a m n Brita Elisabet, som hon mottagit som fosterbarn. Dagen darpå haktades hon och erkande ytterligare tre mord på barn s o m hon vårdat -John Lennart, Nils Bertil och e n odöpt flicka. Följande dag förklarade hon sig skyldig till mord på flickan Irene Elisabet och d e n 3 januari, slutligen, erkände h o n mordet på k r i n Mar- g ~ e t a . ~ ~

D e n 26 januari hölls d e n första rannsahingen m e d HiPda Nilsson. &ttegkgsförhandlingar hölls vidare d e n 2, 9, 16 och 23 februari, varpå malet uppskiits i v k t a n g; kungliga medicinalscy~ePsens utlåtande angå- ende Hilda Nilssons mentala halsa.56 D e n P juni hade denna inkommit och gav tillhanda att Nilsson vid tiden för brotten inte kunde anses befin- na sig i sjukligt ~innestillstånd.~' D e n P3 juni dömdes Hilda Nilsson jb

-likt P4 kap. S1,3 och 46 samt 4 kap. $2 P strafflagen,

för dråp att hållas till straffarbete i tio år och för vart och etc av sju särskilda mord art mista livet och vara medborgerligt förtroende förlustig för alltid, att

jämlikt förutnämnda lagrum sanit 4 kap. $4 strafflagen i en bot mista livet och

vara medborgerligt förtroende förlustig för

Hovratten fastslog domen. Avrattningen verktdldes dock aldrig, då Hi1- da NiBsson d e n 10 augusti 1917 begick sjdvmord genom kängning p; tvångsarbetsanstalten i Land~krona.~'

Hilda Nilsson föddes d e n 24 maj 1876 och var vid Uden f ~ r

brottens

uppdagande alltsa 40 år gammal. H o n hade tidigare försörjt sig bland annat som arbeterska på Gummifabriken i Helsingborg och som under-

kokerska. Ar 1905 gike hon sig med G E Nilsson, vkeBBiarP i Helsing- borgs hamn. Arbetet som vkelkarl inbringade 24 honor i veckan som- martid och 21 honor i veckan vintertid, en tämligen Båg lön. Familjens daliga ekonomi hade alltid bekymrat Milda. V ~ a n d e skulder och utmät- ningar tärde på hushållet. Sedan 19

14

utmättes varje vecka mannens lön, med följd att familjen ibland bara hade tio till tolv kronor i veckan till hyra och uppehalle. 1315 försattes makarna Nilsson på egen begäran i kon- kurs. Tidvis var nöden så stor att familjen fick ~va8t-a.~~

B

detta svåra ekono- miska lage hade Hilda Nilsson beslutat sig för att ta emot fosterbarn.

Hilda

Nilssons

fosterbarn

Att Hilda Nilsson under flera års tid haft o~nvårdnad om fosterbarn var ingen nyhet för Helsingborgs fosterbarnsnarnnd. Hon stod som foster- mor både åt Erik Gustaf, fyra år ganamal, och åt Henry Sigvard, ett ar gammal, och nämndens ledamöter hade i själva verket avlagt flera besök hemma hos Nilssons för att underrätta sig om barnens halsa." Vad foster- barnsnämnden dock ddrig haft någon kännedom om var att Hilda Nils- son mellan 1314 och 19 á6 tagit emot åtta andra fosterbarn. Genom att helt ignorera den lagstadgade a n n i a l n i n g ~ s ~ l d i ~ h e t e n av mottagna fos- terbarn lyckades hon hemlighålla barnens existens för stadens myndighe- ter. OverPimnandet av barnen skedde genom privata uppgörelser i vilka enbart de inblandade parterna hade insyn - det vill säga Hilda Nilsson själv och barnens mödrar. Förbindelse med mödrarna fick Hilda Nilsson dels genom att svara på annonser i Skånska Dagbladet, där goda foster- hem söktes mot en summa i ett för allt, dels genom tips från en fru Anna

G som skötte ett hem för unga ogifia mödrar. Fru h n a G , och aven en fru Augusta N, agerade i flera av fallen som niellanhander och skiiitte mot

viss betalning kontakten mellan HiPda Nilsson och de biologisla fördd- rarna. Samtliga involverade parter hade givetvis intresse av att myndighe- terna förblev ovetande om de ingingna avtalen, framför allt då barnen utackorderades mot en engångssumma.

Det första barn Hilda Nilsson tog livet av var en fem manader gammal flicka som utannonserats P Skinska Dagbladet och överlämnats av mor- modern. En

dag

när Hilda

höll

på att bada barnet i en balja blev hon "alldeles u t r r h d " på barnets skrik och drankte henne genom att placera en tv5ttbräda och en kolspann ovanpå flickans rygg. Dagen darpå brände hon Piket i mattstugans kosolugn. Till sin man och vice hyresvärdinnan upp- gav HHilda att "fint folk" varit och hämtat barnet.

övriga sju barnen. I vissa fall utförde h o n brottet direkt eker mottagandet, vilket innebar att varken m a k e n eller grannarna någonsin fick kännedom o m barnens existens. H november B 3 15 fick HiPda Nilsson kont& m e d fru h n a G i Mdmö, o c h g n o m hennes försorg k u n d e h o n vid olika tiBlfdBen mottaga inte mindre Zn tre fosterbarn. Ett av dessa var e n p o j k s o m skulle utackorderas för 400 h o n o r i ett f6r allt. HPPda hade

laner

på att låta sin syster ta hand o m barnet m e n istdiet beslöt h o n sig för att mörda h o n o m . För sin m a n och idvriga s o m kände till pojken berättade h o n att modern hade hämtat sin son.

Det var just denna moder, BBenda

H ,

s o m var d e n första att fatta miss- t a n h r m o t Hildas verhamliet och det var g e n o m hennes shPvePse till fosterbarnsnämnden s o m HiPda k u n d e stallas infidr rätta och dömas. Det- ta brev tiPlsmmans m e d d e n rapport Blenda

H

lämnade till polisen under brottsutredningen ger e n detaljerad o c h intressant bild av fosterbarnsvird ur era ogift moders perspektiv. Blenda

H

befinn sig, ogift o c h gravid, i e n sv& situation. H o n k o m i kontakt m e d fru h n a G g e n o m att svara på e n tidnin-annons s o m erbjöd "obemiirkt d m k a n få god inackordering. Barnet tages s o m eget utan ersättning"."" Blenda flyttade i n i A n n a G : s lägenhet i Malmö, dar h o n bodde tillsmanans m e d f e m andra ogifta gra- vida kvinnor. A n n a G hade inledningsvis begärt 4 5 h o n o r i månaden i inacProrderingsavgift m e n när denna vd skulle betdas in höjdes priset till 5 0 kronor. Dessutom h a v d e s e n s u m m a gå 25 h o n o r för d o p o c h h e m till barnet när detta var fött. Eftersom Blenda ville h a m ~ j l i g h e t att triiffa sitt barn steg fosterlegan till 4 0 0 h o n o r . Alternativet var att barnet togs e m o t utan ersättning m e n detta innebar att modern aldrig tilläts återse sitt barn. Födseln skulle ske p& M d m ö privata förPossningshem, s o m drevs av ena svägerska

till

A n n a G, s c h kosmaden f6r detta

1%

på 5 8 h o n o r s m t e n legosiingsavgifi på f e m h o n o r om dagen. Därutöver tillkom ytterligare omkostnader. S m m a n t a g e t blev det e n ansenlig s u m m a Blenda tvingades betda: "Så det hela gick till Engr mera an man från början tänkt sig. V i voro ledsna över e n så kostsam vistelse, m e n då vi voro nedkomna var ingenting annat att göra %I att stanna h a r o c h betda $3 det

Blenda tröstade sig m e d atp: h n a G f~jirsäkrat att hennes barn skulle f2 det bra, då bara "biittre" familjer anlitade f6r1ossningshemwmet.

Tre dagar efter födseln drabbades Blenda av e n sv% sju'kc%om o c h var mungen att förbli säiagliggande. Detta innebar stora svårigheter nar det gdlde att tjäna ihop

till

fosterlegan, s o m nu stigit till

450

h o n o r . HiIda Nilsson beslöt sig dock för att efterskinka s u m m a n siin& s o m på 100 Hilda hade (filskeligen) uppgett att det var hennes syster s o m skulle h a hand o m Blendas son. En dag anlande ett brev från HiPda, d i r

h o n meddelade att systern o c h hennes m a n skulle flytta

till

Malmbergen m e d pojken. Eftersom tiden var knapp o c h Blenda fortfarande hade svart att gå eker sin sjukdorn hade h o n ingen möjlighet att &a u p p o c h halsa på sitt barn. H o n ville dock höra hur h a n mådde innan avresan och ringde därför till H e l s i n g b ~ r g . ~ ~ H o n fick till svar att pojken var frisk o c h duktig o c h växte s o m h a n skulle. Hilda lovade skacka systerns adress så att Blenda k u n d e ta PcontaPtt m e d d e m m e n någon sådan upplysning d ö k aldrig

upp

Efter att f6rgaves h a skickat Rera brev, b i d e till Hilda, Anna G och Mdm- bergen, bestamde sig Blenda för att resa till Helsingborg o c h prata m e d Hilda:

Jag gladde mig åt att nu äntligen få spörja till min lille gosse och meddelade hon då att gossen var död.66 [---]Del: kom så plötsligt och oväntat att min sorg

blef så hejdlös, jag grät och var så ledsen. Fru Nilsson bara stirrade på mig och sölite inte att trösta mig. Istället visade hon mig sin yngsta gosses präktiga och lmubbiga små lemmar och hur tillgiven han var henne. Detta lindrade inte min sorg utan tvärtom.

Nar Blenda hade rest h e m igen slog det henne att h o n ville h a e n liten vård på sin sons grav o c h h o n s h e v därför till Hilda o c h bad o m adressen till systern i Malmbergen, "vilket jag på grund av min sorg ej k o m m i t att f5 reda på nar jag var dirnere."68 När inget svar hördes av blev BBenda miss- tänksam. Eker att ha gjort vissa ekerforshingar s k e v Ron slutligen till bsterba~nsnamn$en i He1singbo1-g.69

Hal&

Nilssons beslut

att

mottaga fosterbarn

Både i samtida rapporter o c h i modern f o r s h i n g framtriider o k a foster- barnsvården under sent 1880-tal och tidigt 1300-tal sorn e n ekonomisk d i r s v e a - k a m h e t , där barnen främst betraktades s o m e n försörjningskälla. D e t är dock viktigt att halla i minnet att historiska geaaerdiseringar ar riskabla o c h att individuella avvikelser alltid har förekommit. Med största sannolikhet existerade det även under denna period familjer s o m valde att ta e m o t fosterbarn av helt humanitiira s k d o c h f ~ r vilka betalningen

m-

gjorde e n mindre viktig angelägenhet. Likväl går det inte att bortse från att det ekonomiska motivet verkar h a varit framträdande för rninga s o m hade hand o m fosterbarn.

D e t ar tydligt att Hilda Nilssons verksamhet placerar sig i n o m denna tradition av vinstinbringande fosterbarnsvard. Såvd i det egna vittnesmå- let sorn i rådhusrättens domslut anges ekonoanisk vinning s o m det-

hu-

vendsakliga - o c h sannolikt enda - motivet till HiIda Nilssons beslut att ta e m o t fosterbarn. Familjens ddiga ekonomiska situation m e d staaidiga sh8dindrivningap o c h utmatningar hade länge plågat Hilda. S o m för många m d r a kvinnor under denna period firnstod fosterbarnsvård s o m e n PocPcande inkomstMBa.

FosterPegans stora bevdelse f0r HiPda Nilsson fraankommer tydligt i hennes rdog6reIse i polisrapporten. D e belopp h o n kravde för mottagan- det av barnen varierade mellan 300 o c h 600 h n o r m e d e n ursldljbar prisstegring i

ck

fyra fall dar mePlan8nhderna var inblandade.70 H samtliga åtta fall hade betalningen skett i ett för dit, vilket rådhusrätten ifrågasatte vid r a n n s b i n g e n . Hildas försvar tiP1 varför h o n enbart svarat på annon- ser s o m erbjöid denna typ av betdning var att hon ej haft tanke p i något annat då h o n inte hade trott sig

bli

hjälpt av månadsbetdningat71

B

flera fall hade föraldrarna svikigheter att

G

ihop till hela beloppet m e n HiIda var envis när det gällde att inkassera pengarna och återkom då vid ett senare tilPfdaPle för att begära resten av summan. Tre gånger gjorde h o n detta trots att h o n redan miardat barnen.72

Lag fosterlega s o m e n ors& b a k o m d e n otiBBräcMiga vård många foster- barn fick framhålls i k o m m i t t é b e t h k a n d e t från P897 o c h

i

senare f o r s k ning. Då Hilda Nilsson vid r a n n s h i n g e n förnekade att hona i förväg planerat att döda barnen fick h o n frågan hur h o n k u n d e h a trott att e n så ringa fosterlega s o m 300 h o n o r skulle k u n n a bekosta barnens försörjning under hela uppväxttiden. HiBda svapade att h o n ändå tankt att "barnets mottagande skulle medföra lättnad f6r makarna Nilsson i ekonomiskt

seende.""

&dagaren satte inte n i g o n tilltro till detta påstiiende: "Det- ta belopp k u n d e h o n , s o m förut hade barn att sköta, lätteligen inse vara otillracPc8igt fOr barnets v2rd under någon längre tid."74 HiPdas advokat var av samma åsikt, då Hilda var sIös;hktig o c h darför lätt kunnat inse att pengarna inte skulle racka. Detta talade för att Hilda på ett tidigt stadium bestämt sig fOr att döda barnen.'j

Vid framlaggandet av HiPdas budget visade det sig att h o n g e n o m sin fosterbarnsvård gjort sig e n f6rganst på 3 190 h o n o r m e n h o n f6rnekade att h o n häri-nom gjort någon vinst,

då

h o n

b&

kostnader för Erik Gus- t d i k a år o c h för Henry Sigvard i tretton minader. D e fosterPegor Hi'ida mottagit hade h o n använt till hushållet, till husgeråd o c h Hader. P i f r k a n varför h o n inte använt pengarna till att betala av makarnas skulder s v a r d e h o n att h o n velat hem1igh9na48a för m a n n e n att h o n var i besitcanirag av så stora summor.76

Om Hilda Nilsson genom sitt klart ekonomiska m o t i v väl stammen i n i bilden av d e n typiska änglamLbkerskm så skiljer h o n sig betydligt i andra

avseenden, vilkt möjligen kan vara en förklaring till varför brotten inte uppdagades förran eker så lång tid. Samtidens skricbild av fosterhem d i r barn for uppenbart illa på grund av likgiltighet, okunnighet, dålig hygien och vanvård överensstammer inte alls med HiIda Nilssons hushal. Hennes hem var, trots sina ekonomiska bekymmer, v d ansett och respek- terat. I sjalva verket beskrivs hon av sin omgivning genomgående som vanlig, ordentlig och Flera av barnens mödrar uppfattade Hil-

da som förtroendeingivande och trodde att hon skulle ta val hand om deras barn." Hilda f6rsökte också medvetet ge intryck av att vara en god och omsorgshll fostermor. Hon påtalade stkdigt hur förtjust hon var i barn och hur bra de hade det i hennes hem. Hon tröstade de m6drar som var ledsna över att behöva skiljas från sina barn med att hon skulle bli som en verklig mor för dem. Till flera mödrar sände hon också brev &ar hon försikrade att barnen mådde bra och var val omh~ndertagna.'~ Aven det faktum att Hilda Nilsson var gift och inte hade några egna barn var för- modligen något som talade till hennes fördel P omgivningens ögon. Enligt Birgit Persson stod gika barnlösa par högt i kurs som foséerföraldracX0 Detta framgår tydligt i de berättelser som HiIda Nilsson och mödrarna delgav polisen. En av mödrarna, Elsa E, trodde att hennes bara s k d e få det bra hos Hilda, då &u Arina G berättat att hon varit gift i elva 5r med en jarniviigstjänsteman och att de inte hade några egna barn. WiPda sjalv an- vände sitt civilstånd som lockbete när hon på en annons svarade: "H en barnlös tjänstemannafamilj kan den lille erha%la ett gott hem, eftersom vi äro verldigt b a r n k a ~ a . " ~ ~ Vid rannsakningen fick Hilda frågan varför hon uppgett signaturen "tjansternan" när hon svam på annonser, varpå hon förklarade att det var i syfte att annonsören skulle tro att barnet kom till ett gott hem och därför betala mer." Blenda H shev i brevet till foster- barnsnamnden att "det uppgavs art de voro barnlösa, vidare skulle de vara religiösa och välbärgade, så att han skulle ha fitt det mycket bra~'jX3

Gift, barnlös, ordningsam och huslig utgjorde Hilda Nilsson en stark kontrast till de ängBarn&erskor vars vanv%d och ohygieniska hem sarnti- den val h n d e till och misstrodde. Med detta i åtanke blir det kanske mindre förvånande att omgivningen s i sent fatrade misstankar mot Hilda Nilssons verksamhet.

M8dr;airnas beslut

act

l h n a bort sina barn

De åtta mödrar som Pamnade sina barn till Hilda Nilsson var samtliga ogifta och hade en relativt 13% samhiallsséaPBning. De flesta v a o c h 5 förha- laildevis unga och hade inget ekoanomiskt eller psykiskt sttCad fraln barnets

far. P d a dessa avseenden var mödrarna typiska representanter för det sto- ra anta1 h i n n o r s o m under århundraden runt o m i Europa sett sig tving- ade att lämna bort sina D e Fanensamma niimnarna me88m d e mödrar Hilda Nilsson k o m i kontakt m e d är uppenbara o c h pekar m e d d l ö n s h i r d tydlighet på v i l h f&torer sorn har bidragit till deras beslut att utackordera sina barn. Det bör p+ekas att inte alla mödrar explicit upp- gav vilka skal de

h& till

sin handling m e n utifrån d e uppgifter s o m ges i det rättsliga materidet ar det möjligt att skapa sig e n g a n s h god uppfatt- ning o m kvinnornas motiv.

D e t f i k t u m att ingen av d e atta mödrarna var gifta m e d barnets far

k m

Psniappast vara e n slump o c h b e k r i i a r att det fortfarande under 19 B O-tdet var s k a b e l - t att föda ett utom&tenskaplig barn. Flera av mödrarna uppger också att detta

h a

varit ett avgörande skal till varför barnet ram- nats bort. Blenda

H

skriver: " D å jag r&at i olycka o c h m i t t PiPBa barns far svek visste jag m i g till e n biarjan ingen råd."85

I

Elsa E:s fall utackorde- rades barnet eftersom, enligt vad fru h n a G sa tP11 HiPda: "faderskapet var mycket tråkigt, emedan fadern var gift, varför det hela skulle vara 'mycket E n annan av mödrarna, Lovisa

e

hade gifi sig innan h o n visste att h o n var gravid. M a n n e n var dock inte barnets far. Denne visste i själva verket inte ens o m att han

Btt

eri doner. Lovisa och hennes make hade hnderar: på att behaSBa flickan, " m e n det hade ansetts såsom e n obehaglig påminnelse i deras

Mödrarnas sociala stallning var något varierande m e n ingen av d e m tillhörde smhdallets mer vaPbestdPda skikt. Majoriteten h d e stora pro- b l e m m e d att betala fosterlegan o c h i flera fdl fick aldrig Hilda hela belop- pet. Samtliga mödrar var yrkesverksannma, möjligen m e d undantag av Lovisa P s o m nyligen gik sig. D e h d e anstdillningar s o m skådespelersh, piga, hårfrisörska, handelsbiträde, kontorsbiträde, bagerska och kafésemi- tris.88 D e s o m inte lyckades b e t d a hela fosterlegan var pigan, hårfrisörs- kan, kontorsbitradet och bagerskan. Tre av dessa h d e andå h j d p m e d betalningen, antingen av barnets far eller av sina egna 8-ö~aPdrar.~' Vidare uppgav tre av mödrarna att d e tianskade stå sorn okinda. Detta fiktum uppmarhamrnides i polisförhören, tydligtvis m e d e n misstanke o m att detta förenklat för Hilda Nilsson att bringa barnen o m Iivet. HiIda förne- l a d e dock att sal varit fallet: " D e n o m s t h d i g h e t e n , att mödrarna till de di9dade barnen, enligt vad Hilda MPsson

vd

fbirsdn, velat vara okända, hade dock i d e påverkat Hilda Nilsson att döda barnen."9o

I

Statistiska Meddelanden från

19114

får m a n Iitt intrycket av att de mödrar s o m v d d e att B i n a bort sina barn var fullt inftirst5dda m e d d e n Poristfdliga eller direkt livshotande vaird s o m vantade barnen. Samma upp-

fattning påtraifas gå andra

h3P.

Enligt Ivar Sveilsson lämnades barnet över till fosterfamiljen m e d e n tyst överenskommelse s o m innebar att modern inte ville ha några vidare besvär." Birgit Persson anser att både de biologis- ka förddrarna o c h fosterförä~drarna var i d t medvetna o m att fosterlega i ett för d l t inte skulle racka Ian- för att fis& barnet." Palme anser att "EQrhaPlandet synes h a varit så dlmiint känt att Ibarndöderskan i allmänhet måste ha vetat vad saken gallde."'"

D e n slutsats s o m k m dras ar ridigcvis att de mödrar s o m utackordera- d e sina barn var f6rberedda p5 att barnet löpte stor risk att dis. En analys av vilken inställning undersökningens åtta mödrar hade till sina barn ger delvis helt andra resultat, s o m ar viktiga att beakta. D e t slik en omedelbart hur olika d e åtta mödrarna betraktade sina barn. H själva verket ar det i n o m detta område de skiljer sig åt s o m mest. M e d m några av &innorna verkar arligt Gasta vid sina barn ger andra ett mer eller mindre likgiltigt intryck. Ett exempel p5 det senare f ~ r h d l a n d e t ar Rovisa P s o m Piininade sitt barn då det ansågs s o m e n obehaglig påmi~inelse. H o n ö n s b d e ingen vidare kontakt m e d sin dotter: "Fru k hade sagt till frhi Augusta

N ,

att fru P icke k o m m a att intressera sig för barnetn.'* Hrene Elisabets m o r Lisa

P

uppgav för polisen att " o m barnet dött e n naturlig d ö d , skulle Lisa P ej sörjt det, martorn varit nöjd darmed, m e n nu fisrefö81 det henne hemskt" .95

D e övriga f e m mödrarna uppvisar d1a tecken gå affektion o c h omtan-

Bie

o m sina barn, Sven o m graden av engagemang är

m ar leran de.'^

Hulda Lovisa A hörde ddrig av sig till Hilda personligen för att efierl'rka barnets hälsa m e n hon hade kontaktat fru A n n a G fQr att böra om barnet verkat få det bra och h o n ville ocksa hälsa på det ett par år senare. Elsa E skickade någraveckor efter barnets överYimnande ett brev till HiPda $ar h o n undra- de hur sonen mådde. Hilda svarade aldrig o c h modern hördes sedan ej av." Ingeborg

A

hade, nar hon Pamnade sin dotter, uppställt vissa villkor rörande barnets vård. Wilda skulle

f;

flickan soni sin egen m e n bara o m h o n fostrade henne riktigt bra. Om Hilda dog eller barnet for illa på något satt ville modern återfå sitt barn. Efiersorn Ingeborg hade svårigheter att betala fosterlegan skrev h o n snart till Hilda att h o n " d a r h r i varsta

M1

finge sjalv taga hand o m barnet"." Hilda, s o m redan miPrdat flickan, sva- rade att h o n inte gjorde anspr% på mer pengar. Ingeborg hörde därefter inte av sig, eftersom Hiida verkat så förtroendeingivank

Två av mödrarna utmarker sig s o m s%sPdlc angelagna o m sina barns välbefinnande. Blenda H:s k h s l o r för sin pojke gar inte att missta sig på. Hennes idoga arbete för att underrätta sig om sonens halsotillstaln$ och d e tecken h o n ger på uppriktig sorg vid beskedet o m hans död ger til%rackPigt

stöd för detta påstående. Visserligen kan de upprepade 6mhetsbetygePser för sitt barn sorn hon anviinder i brevet till fosterbarnsnamnden vara me- nade att nagot mildra det intryck av en oansvarig och karlekslös mor som hon kanske trott sig ge men detta i d r a r inte det faktum att Pion faktiskt ansträngde sig till det yttersta för att kontakta pojken. Även Eleonora

M

gjorde klart för Hilda att hon ville f i möjlighet att besöka sitt barn, vilket hon också upprepade gånger försökte göra. Hon hade dessutom under- sökt Hildas hem noggrant för att försaha sig om att pojken skulle %a det bra. Mödrarnas återkommande försök att kontakta sina barn intygas . - i

polisrapporten ocksa av Hilda, varf6r det kan uteslutas att hinnorna skd- le ha ljugit %r att haanstii i bättre dager elPer undkomma eventuella skdd- känslor. Det verkar uppenbart att varken Blenda

W,

Eleonora M eller flera av de andra mödrarna var införstådda med det öde som väntade barnen. Påpehs bör ocksa att Blenda H var en av de kvinnor som fött barn som okand mor, vilket klart indikerar att anonymitet i syfte att slippa omgiv- ningens fördömelse och momilja mot barnet inte nödvkdigmis hängde ihop.

De åtta mödrarnas relation till barnens f ~ d e r har till vissa delar redan be-

rörts. H95 det inom forsskningen föreligger en relativt sanistammig uppfatt- ning om ogifta Mers m~jlighet att undandra sig ansvar för sina barn anda in på B 98O-tdet, ab- det dock av stort intresse att narrnare undersölta vilken

ro81 de åtta männen spelade vid barnens födelse och över~amnmde. Att f6rdömelsen av utorn&tenskapl& barn och ogifta mödrar harstod vid tiden för Hilda Nilssons verksadet iir Mart konstaterat, Fragan ar hur detta påverkade mannens aaisvarsPaannande och beteende.

De forskare som behandlar ogifta mödrar i historisk tid framhåller ofta hur allt ansvar f6r barnets födelse och försörjning hamnade på hinnornas Som tidigare n h n t s förbattrades inte situationen efter barna- rnordsplakatets tillkomst, snarare ledde detta t i l en Har förenMing för man att undanidra sig sina eltonornish och sociala skyldigheter. Samtiden var v d medveten om problemet, som behmdlades utförligt i utredningar och betänkmden under slutet av 11800-tdet och början av 1900-talet.

P

lagförslaget om utom&tenskaplig barn frin 19 P

5

betonas -nomgående situationens ohglbarhet. Det framhålls hur utom&tenskapBiga barn blir en killa till bekymmer för sina förddrar och hear fadern betrakta sitt barn sorn en börda " f r h vilken han helst vill vara fri."'Oo Dessutom palpekas det att man ofta inte visste vem som var den biologiska fadern, ibland inte ens

fadern själv. Resultatet blev att modern ensam fack underhalla sig själv och barnet. E n rättslig process för att fastsëa1Ia faderskap o c h stadga bidrags- skyldighet var både kostsam och k~ioanplicerad.'~' Enligt k o m m i t t é n vas de Resta fader till utom&tenskapliga barn

unga man i sådana levnadsförhållanden, att de ej äro fastare bundna vid en bostadsort utan ofta Bytta och därigenom bliva svåra eller omöjliga att antraffa~

Ej ssallan övergiva de sin hemvist och hemlighålla sin nya uppehållsort just i

syfte att undandraga sig sin underhalls~l~ldighet.'~~

Lagberedningen ville se e n

betydligt

större press på fa$er att erkinna sina barn o c h bidra m e d ekonomiskt understöd. D e borde s c h å h j d p a m o - dern m e d Rennes uppehälle under graviditetstiden, då h o n b5de m e d tan- k e på sin egen o c h barnets halsa borde slippa tungt arbete. "BiBBighet och humanitet" fordrade att fadern bidrog m e d pengar, helst eker godvilligt erkannande m e n annars efter rättegång. Fadern borde dock inte k o m m a undan m e d ett belopp i ett för allt, oavsett o m det betalades till modern eller till fosterföraldrab; då detta äventyrade barnets hälsa. Ratten att vara oliand m o r angrips också i betänkandet, då detta inte bara underlätcade för kvinnan att undslippa ansvar utan aven automatiskt innebar att fadern förblev anonym.'03

1 befinkandet inf6r lag o m fosterbarnsvasd poängteras också hur faders möjlighet att förbli okända utgjorde risker f6r de barn s o m Iiimilades till fosterförddrar. Fäder försökte i allmänhet dra sig undan Alt ansvar för det bortlämnade barnet, vilket betydde att fosterlegan oftast blev oskäligt lag m e d vanvård s o m följd.'04 Elagbard Isbergs kontakt m e d ogifta mödrar p5 barnbördshuset i k u n d vid början av 1900-talet pekar i samma riktning. Enligt h o n o m var det självklart för många mödrar att utackordera barnet o c h sedan arbeta för att sjalv k u n n a betala fosterlegan. Sallan eller aldrig hade de någon tanke

p:

att fadern skulle bidra m e d pengaclo5

D e åtta fader vars barn dödades av Hilda Nilsson uppvisar stora olikhe-

ter n i 2 det galler engagenlang o c h deltagande i moderns o c h barnets ~ n t ~ -

ation. S o m redan framgatt uppgav flera av mödrarna att d e hade liten eller ingen kontakt m e d barnets far. Lovisa

P

hade inte ens talat o m f8r fadern att h o n bar hans barn. Elsa E hade blivit gravid m e d e n

$Pi

m a n " s o m övergivit henile o c h vistades på för henne okiind ort ...".'O%Lisa P uppgav för polisen att h o n själv hafi alla kostnader för barnet. H o n hade skickat ett brev till Hilda dar h o n bad henne att i d e n händelse e n okand herre k o m o c h frågade efter barnet h o n då skulle säga att barnet lämnats för 25 h o n o r i månaden, istället för fostedega i ett f6r dlt. Detta hade Lisa P

önskat då h o n p i sa vis tattare trodde sig k u n n a f6rmal fadern, s o m var sk2despelare, p t t g ~ r a henne d a d e utgifter h o n haft för barnet. Fadern h d e dock aldrig d y k t Hulda Lovisa A ville inte uppge faderns n a m n för polisen m e n b e r a t t d e att han hade betdat 500 h o n o r P foster- lega. ~ ~ e n k a

H

hade e n som, enligt \.ad A n n a G beratade för Hilola, nog var

Icar

till hennes barn. Principden betdade f6rPossningshem- mets r h i n g m e n , war föresthdal-anno~nia Paävde Blenda på ~ t e r l i g a r e 400 h o n o r , meddelade h m att denna s u m m a fick modern sjdv ordna på basta satt h o n kunde. John Lennarts far, s o m var dräng p5 samma gWd dar modern arbetat s o m piga, skulle b e t d a hela f ~ s t e r l e g a n . ' ~ ~

Ingen av de ovan nämnda faderna, varken de s o m helt övergivit m o - dern eller de s o m h j d p t e henne m e d e k o n o m i s h bidrag, B-iGrde någonsin av sig till Hilda f ~ r att ekerfraga sina barns vdbefinnande. Enbart två av fiderna visade någon form av intresse f ~ r sina barn o c h bara e n w d e m uppgav e n t y d i g ö i n s h n av att få t r a a barnet personligen. Fadern

d 1

Ingeborg A s dotter s h e v upprepade g k g e r till HiPda o c h bad o m att

f5

barnets fotografi o c h upplysningar o m hur h o n mådde. S d e l m A a r e n Fredrik eller Fridolf K, fax till Eleonora M : s flicka, ville liksom modern gärna ha kontakt m e d dottern, vilket Eleonora b e r ä t t d e f6r HiBda nar h o n ö v e r l m n a d e barnet. H a n siculPe också senare betda 400 h o n o r av fosterlegm. HiIda, s o m mördade barnet direkt efter mottagandet, blev rädd att fadern skulle k o m m a på besök o c h reste darfik ner till k u n d för att tr&a honom och fick direkt BO0 h o n o r . E n

tid

senare meddelade K att

han

ville k o m m a och b i s a på sin dotëec F d e r n s h d e ocksa tio h o n o r s o m HiBda s k d l e använda till e n "nyttig jdk8appn till barnet.""

Att det 1317 fortfarande var mi9jligt för e n m a n att helt undandra sig ansvar för ett utom&tenskapligt barn framgair éydPigt av ovanstående re- $ogöre.else. D e t ar ett talande fiktum att i n g n av fäderna förhördes vid polisundersöhingera eller r a n n s h i n g a r n a P rådhaasratten. &agaren re- presenterade enbart de m 6 r d d e bar&ns mödrar9 även i d e

fdi

där det f i n n s klara uppgifter o m faderns identitet. Barnens öde var framst e n an- gel-enhet för deras mödran; s i v d före s o m efter utackorderingen till

Hil-

da Nilsson. Flera av mödrarna hade ensanarna fått svara f& d e utgifter s o m _- u p p k o m i samband m e d f6dossning o c h utackordering.

W andra sidan

finns det också tre exempel på fideï s o m gick m e d p5 att b e t d a fosterle- gara."'

%Bh

fiktoher s o m fstt d e m att fatta detta beslut ar omtijligt att veta, det kan h a varit e n d l m a n ansvarsBiansla, medlidande m e d modern eller omtanke om barnet. Att enbart de mest bemedlade fac8erna besl6t sig _- f6r att hjälpa till ekonomiskt kan uteslutas, då e n av d e m a r b e t d e s o m dräng o c h Ende stora problem att betala summani.

Fädernas beteende ger i bwudsak intryck av att de ville slippa befatta sig med sitt barn. Det är dock värt att poängtera att en beaktansvärd m-

del, det vill saga

tva

fader, ändå visde klar omtanke om sina barn. Det kan vara vart att något nyansera bilden av den notoriskt frånvarande och lik- giltiga ogifta fadern. Man bör halla i minnet att majoriteten av mödrarna inte heller uppvisade nsgon större iver efter att hålla kontakten med bar- nen. B endast ett fall

*

det tydligt att losde modern och fadern intresserade sig för sitt haa-n och önshde träffa det igen.

Fru

h n a

G

och

&u

Aupsta

N

Som tidigare framgått utackorderades @ra av barnen med hjälp av två olika mellanhänder, fru Anna G och

hen

Augusta N. Dessa två h i n n o r bedrev båda inackordering för ogifta mödrar i sina Rem och gjorde härige- nom ekonomisk vinst. Unga gravida h i n n o r som ville vara "obemärkta", det vill säga dölja sin graviditet för omvärlden, kunde för en viss summa

E

t

bo i hemmet och f5 hjdp med förlossning, dog och utackordernng av barnet. De många omkostnaderna i samband med vistelsen hos mellan- händerna omtalas av flera av mödrana, som ofta blev skyldiga långt större summor an de från början tankt sig. l l

'

Vad mödrarna var helt ovetande om var att Anna G och Augusta N, förutom de nämnda beloppen, även behöll delar av fosterlegan. Nar Elsa E:s son överlämnades till Hilda för 300 kronor tog Anna G 20 honor i ersättning. När barnet var ett år gammalt skulle Hilda enligt Anna G få

resterande 300 kronor av fosterlegan men när Hilda begärde dessa penmga svarade modern förvånat att Anna G angett att summan skulle utbetalas nar barnet fyllt två år."2

Vid

överlämnandet av Blenda H:s och Hulda Lovisa A:s b a n f i c k h n a C vardera 20 laonor av Hilda. Nar Hulda Lov- isas son utackorderades behöll Anna G dessutom, utan att varken Hilda eller modern visste om det, 100 honor av fosterlegan. Mon hade nämli- gen angett två olika belopp i syfte att i hemlighet kunna tillskansa sig mellanskillnaden. Fru Augusta N använde samma metod. Av Lovisa P:s föraldrar mottog hon 608 kronor till fosterlega, medan hon i själva verket bara utlovat 500 honor

s

annonsen. I polisförhören uppgav kovisa att hon inte h& någon som helst aning om att Augusta N tagit 100 honor av fosterlegan.'13

I sin utsatta position riskerade unga ogifta mödrar att utnyttjas av sin omgivning, främst i ekonomiskt syfte. De möjligheter som fanns att sko sig på dessa hinnors desperata situation frarnhallls ofta i forskning kring u t o m & t e s a p i a barn och fostervård och bekrafLas

ta11

stor del i upp

eindersöhin-n. Bortsett från fosterf6rddrarna själva fanns det uppen- barligen aven andra s o m k u n d e dra ekonomisk r y t t a av ogiha mödrar o c h deras barn. I n o m forshin-n framhals i h u m d s a k barnmorskan s o m d e n person s o m hade möjlighet att utnyttja situationen. Birgit Persson GramhaSPer att "möjligheterna att tjäna pengar g e n o m skumras8werham- het var stora o c h m i s t e h a varit Pockande för m i n g a s o m arbetade bland ogifta mödrac"l l*

Det faktum att A n n a G o c h Augusta N gjorde sig ekonomisk vinst g n o m sin verksamhet behöver inte innebära att de ignorerade sitt ansvar h r barnen eller mödrarna m e n d e n bild sorn framskymtar i rättsmateria- %et p e h r nog ända

i

d e n riktningen. Enligt Hilda hade Panna G inte begärt närmare upplysningar o m Hildas levnadsförhdlandena, iiven o m Hilda möjligtvis lämnat vissa uppgifier i brev."j A n n a

G

medgav sj& att h o n vid första mötet m e d Hilda inte brytt sig om att informera sig o m m a h r - na Nilssons livssituation m e n av HiBdas yttre hade h o n fått intrycket av att e k o n o m i n var go$.ll6 Vidare s k e v två av mödrarna vid olika tillEdlen till A n n a G för att få

HiIdas

adress m e n h o n brydde sig aldrig o m att svara.'"

Fru Augusta N berättade att h o n o c h modern gemensamt valt ut HiPda s o m fostermor, eftersom det fanns e n fosterbarnsnämnd i Helsingborg, vilket d e såg s o m e n garanti m o t vapivird. H o n hade också påmint Hilda o m att anmala barnet till namnden. Att detta a l f ö l j d e s brydde sig Augu- sta

N

dock inte o m att kontrollera. Enligt henne hade h e m m e t sett rent o c h ordentligt ut o c h Hilda h d e varit f~rtroendeingivmde."~

I

likhet m e d HiPda

har

mellmhänderna betraktat fosterbarnen s o m e n möjlighet till ekonomisk vinst. Deras underlåtenhet att ordentligt kon- trollera fosterhemmet samt A n n a Gis motvilja att lanina ut HiIdas adress till mödrarna talar för att ansvar för barnens hälsa ansetts s o m mindre viktigt k d e intjänade pengarna.

HiIda Nilssons

man

Det ar av stort intresse att undersöka hur Hilda Nilssons m a n förhöll sig till hustruns fosterbarnsverhamhett Maken befann sig under hela d e n aktuella perioden i Hildas absoluta narhet o c h triiffade dessutom flera av de fosterbarn s o m h o n sedermera tog livet av. V i d polisförhöret uppgav han att h a n varit Mlständigt omedveten o m hustruns brott o c h att h a n dessutom inte ens hade h& vetskap o m flera av d e fosterbarn h o n tagit emot. Förutom de levande barnen Erik Gustaf och Henry Sigvard kände h a n till +ra andra barn sorn Hilda

h&

hand o m - e n flicka s o m dött i syfilis, Prene Elisabet, J o h n Lennart o c h e n odöpt pojke. D e tre sistnämn-