SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Jarl Torbacke

demget

1

8

19 -

den

svenska pressens

forsta stora

seges?

SA länge tidningar existerat har i skilda länder ocksa funnits olika uppfattningar om vilken roll pressen skulle tillitas spela i samhalle4. Av forskarna har I efterhand de normerande åsikterna benamnts ' 9pressideoPogier99, ett begrepp som

a

modernaste tid och i samband med radions sch

-

framför allt - tv:s tillkomst ändrats till "massmedieideo80gi9'. Gallande normer drar upp griinserna för de enskilda niediernas handlande och de finns stundom konkretiserade i en lag- text, som t o m kan ha grundlags karaktar.

Slcillnaden mellan de olika ideologier som brukar kunna urskiljas galler i främsta rummet statens roll. Följande fyra typer namns i litteraturen:'

1. Den uuktoritBra ideologin dar statsmakterna via censur och andra Atgsr- der kontrollerar att medierna &r lojaja mot systemet. Denna typ har varit den genom tiderna dominerande och var under tidningarnas fdrsta Arhundraden allenarådande.

2. Den Idberala ideologin uppstod pA 1600-talet och hade sin grund i natur- rattsliga uppfattningar om att vissa rättigheter inte kunde inskrainkas genom lagstiftning eliler förbud. Upplysningens tro p& individens intellektuella kapaci- tet banade tidigast väg för ett genombrott f ~ r dessa idéer i Storbritannien och USA samt

-

kortvarigt

-

i Frankrike och Sverige. Enligt det liberala synsättet var staten individens fiende varav följde att tidningarna miste vara helt oberoende av staten. 'Varje samhälle skulle vara en argumentens fria marknad, där goda åsikter förutsatts alltid slit ut de diliga. Eftersom tidningsföretag skulle skötas efter kommersiella principer vore statliga ingripanden en kränkning av den av liberalismen likasit omhuldade näringsfriheten.

3. Den diktatoriska2 ideologin utgör ett fuinPlföljande av den auktoritära. Medierna inte bara kontrolleras de skall, enligt en princip utvecklad av Lenin, verka i regimens tjänst. Ideologin tillaimpades i mellankrigstidens fasciststater och dominerar numera inom socialistiska Iiinder och skilda diktaturer på höger- kanten.

4. Den samhallsansvariga ideologin har P sin tur utvecklats ur den liberala. Vad som skett är att det accepteras att frihet utan grans inte leder till det godas seger och att pressen och etermedierna har en samhällsuppgift. De sEtaB1 t ex ver-

(2)

ka iFör att alla samhallsgrupper blir hörda och att information om samhällets mal och varden når ut till alla medborgare. Fullgör inte medierna sin samhalls- roll

-

medvetet ejler p& grund av t ex ddlg ekonomi

-

ar staten skyldig ingri- pa. Synsattet emanerar fr8n en amerikansk pressutredning på 1940-talet.

Det inses latt satt mknga 15inder vandrat mePBan olika ideologier

-

delar av Frankrike har om den tyska ockupationstiden medräknas t o m upplevt samtli- ga. Sverige har för sin del beharskats av 1

,

2 och 4. Den svenska massmedie- ideologin var först auktoritär, blev 1766 fbar nigra air liberalY3 aiterfördes sedan successivt till den auktoritara fållan för att efter 1809-110 krs ut- och Pnrikespo- Bitiska kris pk nytt få greand8agsfalst liberal utformning. Bekant &r emgllertid att friheten föir decennier blev formell. Först efter hird strid

-

som hair nedan skalii utförligt redovisas och exemplifieras

-

blev den %aberala ideologin mot 1800-talets mitt reellt etablerad. H samband med andra världskriget skedde sedan med ganska tvivelaktigt utnyttjande av vid det Baget bortglbmda paragra- fer, diverse improviserade åtgarder och en dock aldrig tillampad restriktiv lagstiftning ett återfall i ett av auktoritart synsatt karakteriserat tillstkmd. Efter kriget tallats den liberala ideologin slk igenom med exempellös kraft i en ny tryck- frihetsferordniwg, som bar en liberal ideologis flesta kannetecken. Denna har emellertid som känt senare omvandlats darhan att det svenska massmediesam- hallet numera utgör en internationeBlt uppm&rksammad prototyp4 för en av den samhallsansvariga ideologin praglad samfundsordning.

Så ter sig i snabbskissens form utvecklingen ur ett öivergripande svenskt per- spektiv på massmedieområdet. Att på detta vis pricka in var skiftena mellan olika synsatt ligger har sina fördela, inte minst ur forskningsstrategis& synpunkt. Det kan nämligen förutsättas att Bvergacnigen från en ideologi till en annan aiB- resultatet av

-

Etanske tidigare inte ens uppm2rksammade

-

handelser eller strömningar på det politiska, ekonomiska eller sociala ompiidet i samtidenna. Sk har ju ocksk övergaingen 1446 i Sverige frkn ett auktoritart till ett liberalt k h a t "r pressen

-

manifesterat i tryckfrihetsförordningen av samma år

-

kunnat visas vara följden av de yngre mössornas sociala s t r a ~ a n d e n . ~ Namnda feroad- ning har för övrigt betecknats som "ett konstitutionellt rekord av imponerande slag" och var det andra genombrottet för en liberal grundsyn pk pressen över- huvudtaget i historien. (Det falrsta hade skett i England B695 och det tredje följ- de i USA genom första tiBPaigget ta11 konstitutionen

i b6rjan av 1"190-talet.)6

Nasta, i grundlags form kodifierade ideologiskifte på tldningsomr8det i Sve- rige, agde rum ett halvsekel senare, 1810-1812. Medan skvi31 de handelser av ut- och inrikespolitisk art som förranliedde förandringarna (kriget mot Ryssland, revolutionen P Sverige

m

m) som resultatet på det statsr&ttsliga faltet (grund- Bagskonilplexet 1809-1 8 14) blivit f6remåB för vetenskapliga undersökningar har ännu något samlat grepp över utvecklingen pii pressens sektor av samBB~~BI%s11- vet inte tagits. Det %r som n&mndes va1 kant att den genomförda Blberalisesing- en tog decennier att få etablerad i det dagliga tidningsarbetet.' Men hur striden kring t ex imdragningsmakteei rullade i gkng och hur den kunde bli sk förbittrad har inte utretts.

(3)

VarmdömAlet P819 - den svenska pressens första stora seger? 257

Avsikten är inte att har lösa denna forskningsuppgift i det st6rre formatet. Tanken ar snarare att som ett förarbete, via analysen av en konkret handelse, peka ut nAgra av de väsentligaste faktorerna till att utvecklingen blev som den blev.

Vanligen tidfästs den moderna svenska pressens f6deIse till h e t 1830. Skdel är Aftonbladets grundande. Det var ju den tidningen som under den s k rabu- listperioden ledde kampen mot indragningsmaktera och för tryckfriheten. En

genomläsning av tidningen mot t ex 1838-talets slut visan att Aftonbladet emel- lertid syftade vida längre än

sa.

II en artikel i augusti P838 "Kungamakt, mini- stkre och ministrar9' propagerades bl a för att 99ministerchefen99 verkligen skul- Pe leda regeringsarbetet och att regeringen skulle vara åsiktsm2ssigt homogent sammansatt och leda sitt ursprung från riksdagen - en sorts parlamentarism

så lede^.^

Som alla fasta avgränsningar i historien kan ocksA angivelsen av Aftonbla- dets start som den svenslra pressens födelse dras i tvivelsmal. Den titel som åsatts ett arbete om tidningen h g u s ' grundare Johan Johansson - "Dem

fria

svenska pressens fadeer"

-

visar att enligt forskningens mening också 1820- talet bör höra till den åsyftade periodenb9 Det står dock klart alt gransen skall flyttas ännu ett stycke. Tankar sadana som de nyss ur Aftonbladet Atergivna hade förekommit redan 1820 i den 1816 grundade tidningen Anmärkaren och föranlett kraftiga reaktioner frin hovkanslerns sida.I0 Också i andra tidningar påtalades förstnämnda år t ex att statsrådet borde vara ansvarigt för sina g3r- ningar och Inte, som fallet var, gömrna sig bakom kungens rygg.'"

Den liberala eran hade Inletts genom tryckfrihetsförordningen 1818. Men re- dan tval Ar senare antogs på den nye tronföljarens, Karl Johans, förslag en ny grundlag p i omradet. Tillvägagångssättet var direkt lagstridigt da den nya för- ordningen framlades och bifölls på samma riksdag. Händelsen var framför allt ett matt på kronprinsens prestige. Som skäl för andsingen angavs i propositio- nen rent ut att "den 6terskaaakta frihetens f6rsta utbrott födde ett eller annat missbruk" som skapat "en oordning i samhället, som fordrade Atgärder till rät- teP~e".'~ Vad som p6 inkonstitutionellit sätt tillskapades som botemedel var in- dragningsmakten, om vilken stor strid i det följande kom att st&.

Indragningsmakten som förekommit i Sverige under det gustavianska enval- dets dagar var från början avsedd att förhindra förgripliga utrikespolitiska ut- talanden. H realiteten kom den att anvandas som ett politiskt instrument mot den PnrikespoPitiska oppositionen. En bedömareI3 har ansett sig kunna notera att förandringen intradde just 1820. Fr&n 1812 hade indragningsmakten an- vants åtta gånger, varav sju för det ändamål det ursprungligen avsetts

-

att förhindra förgripliga uttalanden i utrikespolitiken

-

och en ganag på grund av utgivarens försumme'lse att anhalla hos hovkans%ern om det nbdvandiga till- ståndsbeviset. Under samma period grundades mer &n 50 tidningar enbart i Stockholm och av dem hade åtskilliga en klar inrikespolitisk profil.I4 Fram till 1820, ban man viga sluta, var tryckfriheten oantastad vad gällde skriverier om svenska förhållanden. "Missbruket"

-

om nu nigot sådant verkligen existerat

(4)

258 Jarl Torbacke

annat än i Itronprinsens måhända av hågkomster frin Napsleontidens FranBtri- ke stimulerade fantasi - tysks ha forsvunnit i och med tillkomsten av 8812 ars strängare grundlag.

Efter Aret 1820 mångdubblades antalet indragningar men blev frawafer aBlt, som nämndes, till natur och orsaker annorlunda." Indragningarna betingades av den alltmer stegrade sphningen melian Karl Johan, nu landets Itung, och den liberala oppositionen. Frågan, som nedan blir angelägen att söka svaret på, blir vad som låg bakom den vandning som kan urskiljas i anslutning till decen- nieskiftet 18B9/28. Det faktum att den forste bernadotten besteg tronen 1818

kan med största sannolikhet bortses f r i n i sammanhanget. Rans inflytande var redan före regeringstillträdet sh stort att han inte behövde dröja till maktskiftet för att förverkliga sina eventuella önskemål visavi den svenska pressen. Orsa- ken får sökas på annat hålP.

II

De män

-

och det lilla fctaP kvinnor

-

som kring 1820 sysslade med tidnings- utgivning hade av naturliga skal till övervägande delen faitt sin journalistiska skolning under den auktoritära regimens av censur m m kannetecknade period. Detta framtvingade ett sätt att skriva, i gåtor och med anspelningar och insi- nuationer, som syftade till att dupera granskarna. Sarskilt populärt van: att en- lige franskt recept

-

man erinrar sig Montesquieus för genrens utformning mönsterbildande, anonymt utgivna "Lettres persanes" 1'721

-

t ex behandla f6rhal11andena i ett frammande eller uppdiktat land medan det i själva verket var det egnas villkor som skildrades. H samma riktning verkade först& också en annan faktor: läsekretsarna var srni och man skrev f6r en elit med en tamligen tr&ng och föir de flesta lasarna gemensam och franskpaiverkad referensram. Det hörde till att hänsyfta p& kända forfattare sch deras verk och att anspela på andra för den biIdade publiken v2lkända ting. För en sentida granskare medför detta stundom stora svårigheter att tolka och tyda den text tidningarna rymmer. De för varje 1708-talsforskare välkända problemen i detta stycke ibterfinns allt- sal under den for denna undersökning aktuella tiden. Enligt ett nyligen publicerat arbete skall samma skrivsätt ha förekommit så sent som ett par 61- in på 1840-talet, då indragningar inte längre förekom och indragningsmaktew stod in- för sitt avskaffande. Det rörde sig har uppenbarligen om en väl inrotad vana.16 En typisk exponent f6r 1810-talets nygrundade press är tidningen Panamarka- ren, som utkom med sitt första nummer den 28 mars 1816. Nar tidningen här skall göras t21 föremal fBr en nära granskning gr det, som skdB fframgai, inte bara BOr att den är tidstypisk. Den har g5tt till svensk presshistoria för sina insatser i V%rmdömåPet, som nedan skall redovisas. Den dramatiska omkastningen i denna ruskiga mordhistoria har av flera bedaimare &satts rangen av en första klassens prestation: "en triumf för rättvisan och en heder för Sveriges tid- ningspress"17, "helt enkelt ep~kgörande"'~, "den stöirsta triumfen i h m a r k a - rens historia, och det första exemplet hos oss på pressens makt"" och ',den

(5)

VBrmdomtilet 1819 - den svenska pressens forsta stora seger? 259 svenska pressens första stora segerMz0. De fyra omdömena är från år 1895, 1904, 1925 och 1968. Da det står utom alla tvivel att de tre sistnamnda inte representerar sjä%vständiga bedömningar utan bygger på den äldsta värderingen står och faller det positiva betyget med dennas korrekthet.21 Till detta blir anledning har återkomma. I detta sammanhang skal9 betonas att Anmärkarens insats i sagda mordaffär inleddes med att man i en artikel rubricerad "Utdrag ur en resa hi11 Kina" i förtäckta ordalag anltlagade svenska polismyndigheter f ~ r tvivelaktiga och brutala metoder.2z Men, som den ene av nyssnämnda bedöma- re uttrycker det, artikelförfattaren hade "genom den leltfullt fantastiska for- men skyddat sig från varje lagligt ansvar" .23 Nu kom inte samma penna att stii

bakom alla skriverier om Varmdöm6Pet i tidningen. Det blev darför också ut- rymme för mera oförtackta ankBagePser mot och påpekanden om myndigheternas framfart. Men darmed blev också tidningen åtkomlig för ingripanden i en utsträckning som av tidigax forskning förbisetts.

Utgivningsbevis p i en tidning med namnet h m a r k a r e n hade den 22 mars 1816 erhållits av Fredric Cederborgh. Bladet var först veckotidning, sedan halv- veckodito. Redaktören var född 1784 på Ostra Bors bruk i Bergslagen som son till brukets innehavare. Efter en bekymmersfri barndom och inte särskilt fram- gangsrika studier i Uppsala och Lund avlade han kansliexamen vid sistnamnda stads universitet 1801. Han gjorde sedan ämbetsmannakarriär i! huvudstaden. Samtidigt odlade han ett författarskap som snare framst ägnades prosastycken och romaner. Efter mindre än ett decennium vid skilda verk tog han avsked för att enbart syssla med skrivandet. Hans romaner var klara seaccker. De har ka- rakteriserats som godmodiga satirer med motiv från samtidens Sverige.

18 13 återvande plötsligt CederborgPi frin hemorten till Stockho8m. Han blev tjänsteman vid hovkansBerexpeditionen men skötte samtidigt boktryckeri- och förläggarrörelse från eget tryckeri. Han publicerade ytterligare ett par romaner och deltog i Grevesmöhlenska fejden. NAgra utpraglade poltiska ambitioner hade han inte. Hans biografiska omdöme att han vid denna tid företrädde "om också svagt, en politisk och social tendens" Br talande nog.24

Bedömningen av Cederborghs garning ler sig emellertid inte problemhi. Ska- let ar att den mest ir;iträngande granslcningen som verkställts, av Fredrik Böök, har avsatt tv6 produkter som i vissa stycken skiljer sig avsevärt frin varandra: dels en minnesteckning publicerad 1925 i Svenska akademiens handlingar, dels en artikel 1924 i Svenskt Biografiskt Lexikon. 1 den förra framstalls Ceder- borgh genomgående som en handlingskraftigare och aktivare mgnniska an i den senare. Trots att Böök t ex vid tolkningen av sitt objekts insatser i h m a r k a r e n kunnat bygga p& ett ovanligt källmaterial

-

Fredric Cederborghs egna och med egenhandiga anteckningar om författarskapet till "mera betydande artiklarcff" försedda exemplar av tidningenz5

-

anstränger han sig pitaglige i den &Idre biografin att övertolka dennes roll. Det sker bl a genom att han pA basis av "inre kriterier" anser det "sannolikt" att CederborgPi ocksa i andra viktiga sammanhang fört peIinanbna. Ta11 dessa väsentliga insatser vi91 han då räkna Just Värmdö- målet."

(6)

260 Jarl Torbacke

Det finns alls ingen anledning att bagatellisera Cederborghs prestationer i den egna tidningen. Men hans förnämsta bedrifter ligger där uppenbarligen på det estetiska, särskilt litterära omradet. Han publicerade t ex satiriska följetonger i original

-

och bland dem sina egna

-

vilket p& den tiden var mycket ovanligt.27 P sin senare %evnadsteckning medger Böök ocksh utan omsvep att Ce- derborgh, "godmodig, odoktrinär och medgörlig9" knappast hade nigon politisk äregirighet.28 Det var medarbetarna som på det sistnämnda fältet gav An- märkaren dess profil. Bland dem märktes i inledningsskedet några av Ceder- borghs umgängesvänner expeditionssekreteraren H A Lindgren, skriftstallaren J M Stjernstolpe och C G vilken senare betecknande nog smaning- om skall ha blivit Karl %IV Johans handghngne man och utgivare av den kon- servativa huvudstadstidningean Graaa~karen.~~ De nämndas betydelse kam inte ha varit stor och Anmärkarens utgivning inställdes efter tolv nummer. Efter en paus på ett halvhr kom tidningen i november 18126 p& nytt i ging.

Och nu hade Cederborgh pAlitllgare och handfastare medhjäPpare. En var den senare ryktbare Anders Lindeberg, den principfaste, ja, fanatiske Iiberalen, vars senare kamp mot kungen och den officiella presspolitiken gick till den svenska tidningshistorien. Vid den h& tiden hade Lindeberg dels utgivit en egen kortlivad veckotidskrift, dels medverkat i P A Wallmarks Nlmänna Journalen. Medarbetarskapet i sistnämnda blad tycks ha fortsatt parallellt med samarbetet med CederborghS3* Aven om vänskapen med denne blev av nära och bestående karaktar ar det darmed dock uppenbart att Lindebergs medverkan inte blev av det profilskapande slaget. Ett sidant omdöme $&Iler dgremot

4

hbg grad om en person som ungefär samtidigt med Lindeberg3%en med helt andra pretentio- ner och9 bör det tilläggas, på helt andra villkor inledde samabete med h m a r - karens redaktör: Georg Scheutz.

Denne var född i Jönköping 1785. Han studerade och avlade juridisk examen i kund. Hans ämbetskarriär gick sedan via Göta hovratt och det kungliga kans- liet till en titulärbefattning som auditör vid Svea artilleriregemente 1814-1816. Han hade d& redan Bange bedrivit Bitterär verksamhet och publicerade 1816 den första i en rad Shake~peartolkningar~~~

Som litterär dagskommentator intog Scheutz från början en fran tidens skilda meningsriktningar oberoende ställning och från ett principiellt ställningsta- gande för offentlig diskussion och fri kritikrätt var steget till pinblliastiken kort. Scheutz, som tidigt medarbetat ',för ro skuH1" i h m ä r k a r e n med en och annan köpte B816 Cederborghs boktryckeri. Fr& och med den i 1 oktober 1817 framträdde han som medredaktör och delägare av tidningen. Overens- kornmelsen innebar att han och Cederborgh skulle dela såväl arbetet som in- komsterna lika.3S

Scheutz' ankomst medförde stora förandringar. Tidningen aktiverades, inte minst i politiskt avseende genom polemik mot andra blad. Den kom av samtiden att uppfattas som företrädande ett politiskt, liberalt program omfattande "ratten till fri diskussion, frihandel, fritt arbete i motsats till skrhväsendet, statsf6rmyndarskaHsets förminskande, offfentlighet och rättvisa i I-skipning,

(7)

Värmdömalet 1819

-

den svenska pressens första stora seger? 26 1

fordran på folkundervisning o s v".36 En shdan genomförd insats var nhgot helt nytt.

Att Scheaitz låg bakom forändringen frarngar inte minst av att han rent b a n - titativt kom att dominera bladet. Under det första halvhret av samarbetet med Cederborgh skal1 Scheutz nämligen ha forfattat 35 halva nummer mot medre- daktörens 5 och skaffat bidrag till 40 mot endast 29 för denne. Ben snedforde- lade produktionen bestreds visserligen i efterhand av Cederborgh3' men d& den uppenbarligen ledde till en omformulering av kontraktet i oktober 1819 tycks det dock ha legat nigot i saken. I den nya uppgörelsen fastställdes tt Ceder- borgh skulle skriva och ansvara för de udda numren, Scheutz f6r de Jamna. Den forse tvingades p& s6 satt att fylla sin kvot. Till varför det nya kontraktet tillkom just vid denna tidpunkt blir anledning att hterkomma.

Den av Scheutz9 inträde i redaktionen fhiranledda ändringen i Anmärkarens attityd var emellertid ett skifte mera av grad an av art. Några av de ämnen vars behandling skulle fasta allmalnhetens uppmalrksamhet vid bladet hade flitigt be- handlats under den tid Cederbosgh ensam haft ansvaret for innehållet. Inlaggen hade dock da kännetecknats av ett godmodigare, försiktigare och mindre pro- vocerande skrivsaltt, garna ocksa i den förtalckta form som ovan exemplifiera- des med artikeln "Utdrag air en resa till Kinag9. Cedesborgh hade redan i An- markarens första nummer sagt sig vilja "dristigt giva till känna" alla "felaktig- heter, missbruk eller darskaper" man påträffade i samhället.38 Och en genom- giende linje alltifran början hade då bl a varit observationer rörande myndigheternas och då salrskilt polisens satt att behandla samhällets smalfoPk, Hans motiv var, som t ex Böök inte någon genomtänkt princip eller sam- h2llsuppfattning utan ett "helt vanligt, osammansatt medlidande". Också i den. berömda iiasatsen i V%rmdowi&let fanns en av Cederbongh signerad inledning som bestod av en rad påtalanden av snodig brutalitd mot brottslingarOQ0 Men denna humanitart orienterade kriminaljournalistik

-

ett tema som, parentetiskt sagt, inte bara i Sverige hörde till de popial&ra4'

-

fick med Scheutz' ankomst en malmedveten och tillspetsad form. Och som det i särklass bästa exemplet shväj gal det nya sättet att bedriva nämnda form av pubblicistik som p& skillnaden i synsätt mellan de tv& redaktörerna framstår hmarkarens agerande i VärmdömåHet.

Innan uppmarksamheten har vändes mot tidningen Anmarkarens insats i utred- ningen rörande diabbelmordet pA Värmdön B819 skall f6r ett ögonblick analysen av bladets journalistik just i denna affär fördjupas. Skalet är en önskan att belysa dels de aktuella artiklarnas presshistoriska betydelse, dels trovardigheten hos den ovan angivna tidiga bedömningen som p6verkat samtliga följande.

Georg Scheutz9 artiklar i h m ä r k a r e n om Vardömålet uppges ha tilldragit sig stor samtida uppmalrksamhet och deras berömmelse har varat in i senaste tid. Ett bra exempel på det senare ar ett omnämnande i den 1968 av Leif Kihlberg

(8)

262 Jarl Torbacke

publicerade stora biografin över Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta. Där berättas hur denne IsBjt

-

och väl inspirerats av

-

det "genombrott för krimi- nalreportaget i opinionsbildande press9' som $cheutz medverltat till." 2 sin redovisning av källorna anger författaren att uppgiften om inspirationen fran artikelserien

-

"Scener fran Värmdön"

-

baserats p i omnamnanden fran tv& uppgivna Den ena ar den av Kar% Warbenrg författade tredje delen av Schiack-Warburgs berömda litteraturhistoria. D&r omnamns saken 1 följande allmänna ordalag:

'"D bekanta VarmdömAlet år 1819, som berörde ett grovt rattegangsmiss- bruk med tortyr, gav anledning till ett kraftigt ingripande h å n denna tidning (:Anmarkaren), dar Ssiheutz i siona Scener fran Värmdön talangfullt skildrade sina intryck av rattegången. Denna händelse och det uppseende dess behandling i pressen väckte manade till en utvidgad publicistisk

Den andra källan ar Johan Mortensens arbete Fran Aftonbladet till Röda rummet. Dar förekommer Anmärkaren i bl a följande omdöme: '"en betydel- sefullaste artikelserie, som forekommer i tidningen, ar Scenerfrdn VdrmdOn, i vilken öppet relateras alla de rattsvidrigheter höga vederbörande %atit komma sig till last i ett brottsmil, som d i väckte stort uppseende.9945 Om Hierla har Mortensen f ~ l j a n d e att f6rtaUa: "Liksom hela världen Iaste ban i Anmarkaren om Varmdömålet, i vilket godtyckligheten och laglösheten 1 tidens rattskipning s5 skarpt frmträdde. Det intryck, som denna händelse gjorde p i honom %r- stärktes ännu mera, d& han n k o n tid diarefter med egna ögon upptäckte ett tyd- ligt bevis p& samma förhåP1mden. 9946

Tv6 ting ter sig i sammanhanget angelagna att pkpeka. Det ena air att det ar markligt att Ghlberg i biografin inte som källa utnyttjat Hierlas självbiografi, for 6vrigt befordrad till trycket 1 separat volym 1925. Dar verifieras det uppseende Varmdömalet med h m ä r k a r e n s hjälp väckt i samtiden.47 Den andra an- märkningsvärda omstandigheten ar att Warburgs och Mortensens framst%lnll- ningar, tryckta B913 respektive 8905, med all önskvärd tydlighet stgr i ett bero- endeförhållande till varandra. Detta framgir hamf6r allt av att de bida fela&- tigt anger den scheutzska artikelseriens namn till '9Scener frin Varirrmdbn9' när den i sjalva verket, vilket ocksa Hierta P sin sjalvbiografi uppger, hette "Scener från Vaxholm"

-

i vilken stad nämligen V%rmdö skeppslags rätteg&ngar agde rum. Samolikt går dbaned en linje av oreflekterat beroende från Mortensen via Warburg till Ehlberg. Man kan ocksa v&ga pistaendet att ingen av dem tagit del av artiklarna i mordaffaren i original. Deras beundran för Georg Scheutz och hans journalistik samt deras pastalende om att Hierta tagit intryck av denna måste komma ndgon annanstans i f r h .

Att denna ursprungliga kalla ar den som har ovan redan utpekats som upp- hov till senare bedömningar av Värmdömilet som den svenska pressens första stora framgang ter sig mycket sannolikt. Ursprunget till traditionen skdie där- med vara Birger Schöldströms uppsds Wermdö-målet, publicerad i uppsats- samlingen Zigzag. Minnen och anteckningar från 1895. %d sidan av redan refe-

(9)

Varrndörn51et 1819 - den svenska pressens första stora seger? 263

rerade positiva omdömen om mordaffärens betydelse förekommer där ocksa en dramatisk skildring av Hiertas roll:

"PA sin studentkammare i Upsala satt den tiden en yngling. Man Baste An- märkaren, nummer efter nummer, dess uppsatser, referat och reflektioner i Wermdömilet; hanns hander knbtos av harm vid de skildrade ohyggligheterna, hans Cigon flammade av iver, allt efter som handelserna dari utvecklades, och hans hjärta jublade av gliidje, nar bladet kunde förkunna slutliga utgangen

- -

-

han visste att själv mer än en gaing under sin långa levnad förtälja här- om. D5 han sig det fria ordets makt i rättfärdighetens tjiinst, lovade han sig i sitt inre att, sa snart han

i

samhallet finge någorBunda fast fot, agna sitt livs verksamhet At striden i detta ords led.

Och han hödl sitt 18fte, höll det till sitt fosterlands gagn och till sin egen ovanskliga ära

-

Lars Johan Hierta."48

Att alla dessa detaljer var fria fantasier säger sig självt. Det maste anses tveksamt om Schöldström, trots den antydande formuleringen, själv hört Hierta be- ratta om hur han reagerat inf8r Anmarkarens redovisning av Värmdömailet, Av Hiertas självbiografi framgas visserligen att han mycket väj erinrade sig att af- fären vAllat uppstandelse. Men om det egna engagemanget säger notiserna ingenting. Hierta bekänner t o m att hans kunskaper om målet i viss utsträck- ning inhämtats i efterhand ock d i bl a av Georg S c h e u i t ~ . ~ ~ Slutsatsen fOrefaBler given: Schöldstriom har P vasentlag grad tecknat p i fri hand.

Mot denna bakgrund blir en angelägen IFPalga: hur märkligt var egentligen det av Scheutz istadkomna reportaget frin tingssalen i Vaxholm? Ett annat an vik- tigare spörsmai8 blir: hur står sig i andra, för eftervärldens bedömning av Värm- dömålet viktiga led den schöldströmska skildringen? Att nämnde f6rfattare praktiskt taget ensam kommit att diktera efterfoljarnas uppfattning har ju flerstädes ovan påvisats.

Betraffande Georg Scheutz9 artiklar kan direkt sagas att de stsr sig fQr en sentida granskning. Det ter sig inte p& n-st vis egendomligt att deras genom- slag i opinionen blev stort. Till siväl form som upplaggning fyller de i anmark- ningsvärt hög grad moderna anspraik. De representerar ett stycke Bevande journalistik med nu 160 år pA nacken.

Av speciellt tidningshistoriskt intresse &r att Sckleutz inledde sin serie "Scener p i W a ~ h o l m " ~ ~

-

som bara behandlade några men avgörande tillfiillen i det dramatiska inAlet och ingalunda representerade allt vad Anmarkaren publicerade om affären

-

med några principiellia kommentarer. De vittnar om att han noga ~vertankt sin situation och att han var medveten om att artiklarna representerade nigonting fbr svenska fönh&Planden nytt. Det fAr betecknas som signifikativt f61 det beroende av SchOldstrQms f6rstlingsskildring av affären som rått att dessa synpunkter förblivit okommenterade av senare bedbrnare.

Scheutz' serie omfattade fyra artiklar, av vilka den första inf6rdes den P 1

september 18 19, åtta dagar efter det aktuella rättegangstillfalleit. Den inledande episteln är utformad som ett brev till en vän

-

ett vanligt grepp vid den aktuella

(10)

tiden

-

daterat klockan 10 ph kvallen rattegångsdagen. Vid sidan av nyss cite- rade rubrik har Scheutz satt ett motto för sitt bidrag, hainatat fraln Shakespear och Bydande "Speak of me as H m!"

k t i k e l n börjar med att för Iasaren/adressden förklara mottots berattigande och innebörd. Författaren s&gs ha Bovat vännen satt efter basta förmåga "litta denna dagens upptraden på ett någorlunda åskådligt saitt vandra fBrbi9' dennes "sjals ögon9', ett löfte han fått anledning att ångra. Mottagaren förvantade sig nu sakert namligen "en fullständig berattelse i kurialstil" men fick nia "hålla till godo att till och med se de juridiska beståndsdelarna av dagens sceneri

-

dranmati~erade!~' SA ar

nu

en ging brevskrivuens vana och protokollen fran rattens sammantraden kunde laisas senare. En jaimförelse mellan de tvii skrivart- erna skulle då tvartom öka intresset för det skildrade. ".Jag ville ej avskriva, utan avspegla vad som vackt min ~ p p m a r k s a m h e t ~ ~ , poängterar författaren, som dock försäkrar att ett par mamarande vainner som faltt laisa vad han skrivit för- klarat sig villiga "bekrafta sanningen" 1 detta.

H dessa inledande rader beskriver Scheutz helt enkelt vad refererande journalistik

-

då som nu!

-

handlar om. Att i sliende och kanske med nödvandighet subjektiv form förmedla en annan men därför inte oriktig bild av handelseför- loppet. S i vitt kant ar detta det tidigaste programmatiska uttalandet om jour- nalistens roll i informationsprocessen P svensk presshistoria.

Men Scheutz gir ett steg vidare. Han ställer frågan med vilken raft man på angivet satt kan ge sig till att "tillskapa ett protokoll över saken, som ej är Do- marens protokoll'" Och han besvarar den på följande satt: d& handelserna i tingshuset var offentliga och alltså via åhörarna kunde muntligt spridas dl% allt vidare kretsar kunde det inte anases felaktigt att, t ex via tryckandet av det brev brevskrivaren just skrivit till sin van, fltesligare aika BtBnnedsmen om dessa, Så- dant skedde standigt i England och Frankrike och varfërr skimlile det dA inte kunna ske 9 Sverige.

Efter att p9 detta satt P det uppstallIda mottots efterfOUd ha talat för offentlig- hetsprincipens välsignelser och beralttigande agnade Scheutz resten av brevet/ artikeln åt att i form av återgivandet av ett i Vaxholm avlyssnat fingerat samtal pladera för Quryinstit~tlonens fördelar vid behandlingen av brottmal

-

Aterigen med hanvisning till de positiva erfarenheterna från England och Frankrike. Som yttersta motiv anfördes att juryinstitutionen battre motsvarade den av samtida liberalism omhuldade allmänna opinionen an den av korporativistiska hänsyn influerade domarkåsen.

Mera rymdes inte

i

denna farsta artikel som upptog hela tidningens nummer. Men det får andå sagas vara anmalrkningsvart att denna intressanta upptakt p& artikelserien

-

ett tidigt stallningstagande till pressens roll i samlhaIlsspelet

-

inte observerats i litteraturen. Att det ensidiga utnyttjandet av SchöBdströms tolkning av målets förlopp med fönbigaende av den biittre kallan i form av An- markaren ar orsak hartill torde vara fullt klart. Därmed ar det dags att narrnare grmska nalannda tolkning.

(11)

Varmdöm&iet 1819 - den svenska pressens första stora seger? 265 Georg Scheutz' andra artikel i serien infördes först den 6 oktober, nästa en manad efter den första. Som nedan skall diskuteras kan det långa dröjsmålet ha berott pii att tidningens redaktörer av skilda skal medvetet skjutit på publiceringen. Av de mellanliggande numren av Anmärkaren var emellertid flera fyll- da av annat material om den sensationella mordhistorien.

Artikel nummer t v i upptog ocksii den hela det aktuella hafeet, som emellertid var dubbelt så stort som det första - åtta kvartosidor mot

-

vilket ocksa var det normala

-

fyra. fbtikeln inleddes med en avslutning på det fingerade sam- talet från den förra betraktelsen. Därefter skildras på ett medryckande och spännande satt vad som skett p5 kajen och i tingshuset i Vaxholm den 3 septem- ber.

I affären hade

-

i korthet sagt

-

dessförinnan följande skett. H slutet på mars tidigare samma år hade torparen Gustaf Blomberg och hans hustru hittats mördade på Varmdön. Som skyldig till dubbelmordet hade gripits de mördades drang Petter Andersson och, p i hans egen angive%so, som medbrottslingar dennes föräldrar, torparen Anders Andersson och Anna Olofsdotten, och broder. De fördes alla till det beryktade Smedjegirdshaktet inne i Stockholm. Senare greps under brutala former ocksi en yngre syster till förövaren samt en piga och hennes spadbarn av lansmannen på Värmdön, ear1 RöBsgren. Samtliga gripna erkände sig vid förhör skyldiga. Försök fr&n stattorparen hderssons husbon- des

-

kapten Magnus Fredrik Leijonmarks på Finsta

-

sida att f & besked om vad som lades dem till Bast m m Bämnades av Röösgren utan avseende.

Rannsakning i målet agde rum den 25 maj. Eeijonmarck fick därvid klart för sig att hans statare och dennes familj blivit angivna respektive erkant sig skyldiga sedan de grovt och systematiskt misshandlats under förhören. Då kaptenen tP1P följd harav

-

tortyr hade som bekant i Sverige i repriser förbjudits under 1780-talet

-

ingrep i förhandlingarna ajournerades dessa. D i sencare rykten av olika innebörd börjat gå i Stockholm och d5 h m ä r k a r e n publicerat vissa handlingar i ärendet bllev intresset bland allmänheten mycket stort. Den 3 sep- tember skulle målet på nytt ropas på i tingshuset i Vaxholm. Huvuddelen av Georg Scheutz' andra artikel handlar om vad som den dagen dar tilldrog sig.

Till Vaxholm hade kommit nyfikna frhn Stockholm saväl land- som sjövä- gen. Minga anlande med en av epokens stora sevardheter, Imdets första och vid denna tidpunkt enda ångbåt, h p h i t r i t e . Scheutz själv hade seglat ut från Stockholm tidigt p5 morgonen. Han hade vid ankomsten fitt höra att Bänsman- nen Röösgren, den som stått för de pinliga förhören, anmält sig sjuk och inte vantades narvara. Den nyheten spred Anmarkarens redaktör till de senare från huvudstaden anlända. Stgmningen blev hade snopen och upprörd. Likval var tingssalen överfylld nair f6rhandlingen berjade.

Scheutz skildrar livfullt hur äktheten i Röösgrens sjukanmälan drogs 1 tvi- velsmål och att domaren, häradshövdingen Fröberges, övertalades att sanda en närvarande Bakare, vice Iänsmannen Södergren och ett par namndemän till Röösgrens hem på Warp. Medan protokollsjustering från föreghende ratte-

(12)

266 Jarl Torbacke

g&ngstillfalle och förhandlingar i annat paa51 ppalglck for läkaren och hans följes- lagare åstad med h p h i t r i t e för att "sa vida intet slags aventyr darmed ar fire- nat" beordra Röösgrens omedelbara installelse i tingssalen.

Mgsterligt fgngar artikelförfattaren den sparaning med vilken &ngbåtens hter- komst avvaktades. Hans samtal med nagra "kunskapsaiskande personer9', d v s medlemmar av hemliga polisen, avslöjar att dessa inte gillade att folk blmdade sig i "det som inte angår dem". Nar &ngbhten sent p i eftermiddagen till slut siktas försummar Scheutz inte ens att taxera antalet fbbrväntansfulla p& kajen till B008 personer. k t i k e l n slutar sedan när det ar som mest spannande. Ty Röösgren var med ombord och installde sig i rgtten. Men just i det skede da a r - handlingarna andigen tycks kunna komma igang lagger Scheutz ned sin penna. Med asterisk finns i Anmarkaren tillagt (se strax citatet nedan!) att d5 uppgif- terna om vad som därefter haaaide g5r isgr har tidningens redaktör valt att upp- skjuta publiceringen av fortsattningen "tills vidare". Nästa artikel dröjde också drygt två veckor och trycktes den 23 oktober. Man kan stalla sig fragan om det anförda skälet var den egentliga anledningen till uppskovet eller om det dramatiska handePseförBoppet i sig manat t611 försiktighet. Ett möjligt svar skall diskuteras nedan.

Scheutz' andra artikel &r h&pnadsvacltande modern, med val tillvaratagna poänger och skicklig disposition av stoffet. Birger SchöBdström, genom vars förmedling som visats alla övriga bedömare tagit del av händelsen, fann skildringen s& ' 'livlig" och "milande" att han

-

till eftervärldens bitnaad och tyd& gen ocksa till dess bekvämlighet

-

meddelade ett utdrag ur Detta blev inte mindre %n nara sex trycksidor Iangt. Del atergivna avsnittet är av största intresse.

En nalrmare granskning, framst i form av en Jamförelse med originaltexten i Anmairkaren, visar att SchöBdstrBms citat utgör en korrumperad version av Scheutz9 artikel. Hans utdrag rymmer dels en lång rad formella brister i form av smärre tillagg, uteslutningar och förändringar av formuleringar och interpunk- tion, dels

-

och vad varre är

-

justeringar som innebar en tendentiös korrige- ring av innebörden. För att exemplifiera arten och graden av ingreppen återges Biar nedan i parallellstallning de t v i texternas avslutning.

Anmdrkaren 6/10

h t l i g e n hade anagbåten landat, och tv& sekunder därefter flög telegrafiskt genoh hela den nyfikna svarmena, den underrattdsen att Röösgren vore ombord.

Kort darefter tggade han, beledsa- gad av vice kronol&nsman Södergren, nämndemannen och hela folksvar- men, tiB1 tingshuset.

Schö%dström s I90

Antjigen hade ångbåten Bandat, och tv8 sekunder darefter flög telegrafiskt genom hela den nyfikna svärmen den underrättelsen, att Röösgren vore ombord o +

Kort därefter tagade han, ledsagad av vice krono%ansman Södergren, n9mn- demannien och hda folkskaran, till tingshuset.

(13)

Qarmdömhlet P819 - den svenska pressens första stora seger? 267

-

Röösgren är en axelbred, grov-

lemmad karl, och håller säkert sina 3 alnar, 8 tum i längd. Han har ett kopp- ärrigt, blekt ansikte, och uttrycket dari är obeskrivligen kallt och tryggt.

Man berättade att läkaren och be- siktningsmannen funnit honom lig- gande; och att den förre icke med viss- het kunde tillstyrka hans instälielse, emedan detta berodde p i de krafer Röösgren själv trodde sig äga; men att den på ångbgten medföljda prastman- nen, jämte nagra av det övriga sällska- pet, darpi gjort honom föreställning- ar, som f6rmått honom kil% det beslu- tet att inskeppa sig. Hade sAledes Sö-

dergren och namndemannen ensam- me åtföljt doktorn, s i hade Röösgren troligen icke kommit.

Urtima tingsratten satte sig nu igen, och målet paropades,varvid Röösgren tog sin plats p i högra sidan om dom- stolen, eller de kärandes, bredvid justi- tiekanslerns ombud och actor borg- mastaren CarePli. DBrpå fortsattes tingsgöromålen p& föUande sätt: Domaren. Huru understar ni er, läns- man Södergren! att taga ångbåten, för att htimta lansman Röösgren? Södergren. Då jag fick nyttja den, sai trodde jag att det p5 det viset skulle gal fortast.

Domaren. Men jag befallde er att taga en båt o& hyra man, och icke att draga med er en folksamling; mina befall- ningar &r alet ni skall lyda; ingen an- nans!

-

och ni kan lita på att jag skal1 stallla er under aktion, för det ni vigat göra vad jag ej befallt er!*

*Redaktionen har, genom personer som ddtagit i ångbåtsfärden, förvissat sig om riktigheten av vad hittills blivit

Röösgren är en axelbred, grovlern- mad karl och htiller säkert sina 3 alnar och 8 /!/ tum P langd. Han har ett koppärrigt, blekt ansikte, och uttrycket d2ri ar obeskrivligen kallt och tryggt

Tingsraltten satte sig nu igen, och målet pairopades. Innan det företogs, vande sig domaren till den krowobe- tjänt, som avhalmtat Röösgren:

-

Mur understar ni er, Pänsman Södergren, att taga ångbåten, för att hämta länsman Röösgren?

SOdergren. D& jag fick nyttj a den, s& trodde jag att det p& det viset skulle g5

fortast.

mrnaren. Men jag befallde er att taga en b L och fyra man, och icke att dra med er en folksamling; mina befall- ningar är det ni skal1 lyda; ingen an- nans! Och ni kan lita p&, att jag skall stalla er under aktion, för det ni v&gat göra vad jag ej befallt er!

*En tryckt relation säger,att Röösgren verkligen Påg till sängs, då de utskicka- de anlamde, och att det var den från

(14)

268 Jarl Torbacke

meddelat av ovanstående brev. Men Vaxholm medföljande prästmannen som Red. icke funnit samma överens- som övertalade honom medfölja till stammelse i berättelserna om de vid tingsstallet, en annan, att han i hög- denfa&ndeundersökningenförefall- önskelig vaPmåga, kladd i nattrock aia uttryck, s& maste det fortsatta in- och med pipa, spatserade i sin trad- forandet av detta brev tills vidare upp- gård.

skjutas.

Det Ramgår att Schöldström utelämnat det stycke i sjalva texten som inrym- de den medreste lakarens tveksmhet. Han bar vidare f6rbPgAtl den i Anmärka- ren insatta asterisken vars förra del poängterade bl a just vittnesmål om laka- ren, H tidningen framfors inga tvivel om att lansmannen verkligen varit sjuk och Begat till sangs. Sch6ldström daremot anför i sin p& annat stalle i texten med asterisk tillagda passus att motstridiga uppgifter om Röosgrens halsotillstånd fö- relegat. Han fördöljer vidare att den ene av de åberopade konträra utlåtandena om lainsmannen på Värmdö air den av honom onöjaktigt citerade Anmärkaren! Som svar p& den andra nyss formulerade frågan kan d& f6ljande svar presen- teras: Man undgår inte intrycket att Schöldström bemödat sig att framstalla Röösgrena P så osympatisk dager som ma5jligt. Den framstallning om VärmdCa- mailet p i vilken senare literatur med varierande grad sav exakthet stött sig fram- star dairmed som i hCsg grad tendentiös. Att den vidare är bemangd med sakfel av s k ä l grövre som mera bagatellartad karaktar skulle vara lart att pivisa men har här inte ansetts motiverat. Det torde däremot vara motiverat att ta upp må- let och dess presshistoriska betydejse till förnyad, förutsattningsli'as prövning.

I sin stora biografi över Karl XIV Johan har Torvald Höjer uppmärksammat den ökade aktiviteten från statsmakternas sida mot pressen under åren kring

1820. HiPjer konstaterm att &tgarderna bidrog till att skarpa de inrikespolitiska motsgttnlngarna men konstaterar i nasta stund att det också fötts en generation av tidningar och tidningsman "av större c o j a r ~ h e t ~ ~ . Det áorbPiï oklart vem han anser ytterst vara orsak till stegringen i den politiska temperaturen i Sverige åren efter Karl Johans tronbestigning

-

statsmakterna eller den Iiberda oppo- sitinen .52

Höjer avrundar sin framstaillning i det aktuella sammanhanget med att

-

en smula o f ~ r m o d a t om man betanker vad hans egen text handlat om

-

framkas- ta att det skulle "Grtjäna en egen undersökning, i vad mån initiativet ta%% indragningarna utgick från konungen själv eller från den irriterade och skandali- serade hogbyråkratin kring honom"'.53 Till detta kan sagas de en undersökning av V'VaIrmdömålets verkliga handelsef~rlopp, och hmairkarens de8 i detta, med fördel kan ha en s&dan övergripande målsattning.

Ona kallorna till Värmd~målet och andra har nedan observerade förhallan- den kan sägas att rättegAngshandPingarna, då affären foranledde d d s diPdsdom,

(15)

V&rmdömAlet 1819

-

den svenska pressens första stora seger? 269 dels nådeansökningar och darrned av biada skalen prövades ji Högsta domsto- len, nu återfinns i Nedre justitierevisionens arkiv P Riksarkivet. Protokollen fran förhandlingarna i s5val harads- som hovratt publicerades dessutom i samtida uppmairksammade utgåvor. Detsamma skedde med protokollen fran vissa andra kompletterande förhör med förhörsledare, vaktpersonal m fl.54 I Anmär- karen publicerades vidare fortlöpande utdrag ur dessa och andra offentliga handlingar. l[ den ringa m h den tidigare forskningen utnyttjat rattegBngsmate- rialet har det utan tvivel skett B Anmärkarens version. En sentida bedömare har därjämte möjlighet att utnyttja uppgifter i 90:s ämbetsberättelse, privata och offentliga korrespondensserier, P den ymniga samtida broschyrfloran samt i pressen. Det har i denna framställning inte ansetts nödvändigt att med kallhan- visningar doltumentera alla enskilda detaljer i målets faktiska haindelseförlopp. Torparen Gustaf Blomberg mördades av sin draing Petter Andersson den 27 mars 1819 när de var sysselsatta med skogsarbete p i Helsingholmen vid Vairmd- ön. Om motivet naddes aldrig klarhet. Liket gömdes i ett snair. Följande dag mördades också Blombergs hustru, vars kropp sainktes i sjön. Petter h d e r s s o n bodde sedan kvar i stugan med de mördade makarnas 4-åriga fosterdotter. Grannars frågor besvarades med att husbondefolket var på resa. Efter ett antal dagar fick Petter besök av sin yngre bror Anders, som avvikit från sin dräng- plats efter att ha stulit och sålt nggra famnar ved. Den yngre brodern hade dock aldrig underrattats om ditden på Helsingholmen. Bröderna gjorde därifrån s&jill- skap till föräldrahemmet, torpet Granhatten på Hinsta galrds agor i Uppland. Petter hade därvid medfört bl a ett fickur och några kP2despersedlar som till- hört de mördade. Vid ankomsten tPP1 för2ldrahemmet hade den yngste sonen först hallit sig dold, då han av fadern, som kände till att han liimnat sin plats, förbjudits att vistas dar.

Tidigt hade grannarna anat att allt inte stod r2tt tP11 p i Helsingholmen och misstankar vändes omedelbart mot Petter Andersson. Hur diden uppdagades &r inte kant. Först den B9 april skedde den första arresteringen. Tre dagar senare blev affären offentliggjord. Det var tidningen Stockholms Dagligt Nlehanda

-

parentetiskt sagt Sveriges första dagliga tidning vid grundandet 176955

-

som publicerade en kungörelse frAn landshövdingen 1 Stockholms lan.56 Enligt denna hade Petter h d e r s s o n gripits och införts till Smedjegårdshäktet. Petter hade bekant morden och plundring av de mördades agodelar men angett brodern som medstiftare och medbrottsling och föraldrarama, Anders Andersson d ä och Anna OPofsdotter5', för delaktighet vid bytets gömmande. Det kom senare viss oreda åstad att kungörelsen felaktigt uppgav att de tre sistnamnda &n- nu inte arresterats varlför de ohörda utpekades som brottslingar. H sjalva verket var de redail gripna. Vid förhör några veckor senare, sannolikt i n2rvaro av landssekreteraren von Sydow, erkände de ocksa delaktighet i det som Petter h d e r s s o n uppgivit. Den sensationella affären med fyra anf6rvanter i samver- kan kring ett dubbelmord viickte uppstandelse och avsky.

Om familjens arrestering hade herren ta11 Finsta gård, Magnus Fredrik Lei- jonmarck, inte underrättats. Den blev känd f6r honom d i tonparparet saknades

(16)

i arbetet. Om Leijonmarck förekommer mgrkligt sparsamma uppgifter i de tra- ditionella biografiska handböckerna. Spydiga kommentarer om honom finns i med Varmdömålet samtida brev, d& han t ex omtalas som "en lumpen karl, om vilken jag kanner flera tvetydiga av personer som han av egna brev att döma umgicks med p& vänskaplig fotas9 1 EBgenstiernas bekanta stan- dardverk återfinns han med det för detta arbete fBavånande tillägget: "Earer varit gift, men med vilken och om han hade barn ar icke Bs%~at."~~ Som nedan skall framgh kan dock inget klander riktas mot hans engagerade verltsamhet i V2rmdömålet

-

annat än frain deras sida som hade något otillbörligt att dölja. Leijonmarck, som efter en normal officerskarriar tagit avsked som kapten vid 33 Ass Alder 1805, framsthr i kalllorna som en oradd och rakryggad person, fyud av indignation över vad som hänt hans underlydande och deras familj och tjänstefolk. Det blev ngmligen s& att kort efter arresteringen

w

torparparet An- dersson också deras 13-Cariga dotter h n a , pigan Anna Kajsa och dennas späd- barn under brutala och förödmjukande former haktades och infördes ta11 Stockholm.

Den som utförde gripandena ph det under Finsta lydande torpet @anhatten var anmarkningsvaIse nog lalagsmannen p& Varmdön Carl Röösgren sch Inte ortens egen krono8änsman Granberg. Denne hade vid en tidigare undersgikning p i Granh5beten inte funnit nagot graverande och 15th fmiljen f6rbli p& fri fot. Leijonmarcks upprepade försök att brevledes bl a under adress landssekreteraren i Stockholms Pan f5 besked av Röösgren om orsakerna till och omstaindighe- terna kring vad som skeet hans tjänstefollc blev förgaves.

Om

denne Röösgren finns få uppgifter bevarade. Enligt en okontrollerbar berättelse ska81 han ursprungligen varit ena finlandsk bonddrang, som under svensk-ryska kriget 1808-09 gjort svenska armén stora ejanster

-

dels som en av ledarna för ett bondeuppbAd, dels som r2ddare undan ryssarna av ett antal kanoner, som farts i sakerhet till Stockholm. Som beldning hade han av svenska regeringen fått kronol~nsmansbefattningen p& Varmdön.61

Enligt gällande förordning av 18118 skulle häktade personer stallas infiPr ratta senast tre veckor efter fängslaradet. Bet dröjde emellertid alnda till den 25 m-, d v s för samtliga gripna mer %n en malaiad, innan tingsraitten i Vaxholm sammantradde till urtima session för att behmdla det uppmarksammade mAlet. En sentida bedömare kan emellertid notera att ratteghgew i Vaxholm inleddes på dagen tre veckor efter det att s k kansliferhör dPer Smedj-årdsf~rhör 8gt rum med de anklagade. Dessa utfrggninga i trolig narvaro av bl a landssekreterare von $$rdow, vilka kom att spela en stor roll för affgrens vidare utveckling p& grund av de begagnade metoderna62, kan möjligen ha tjänat som formell ursäkt f6r den utstsackta %%aktningstiden.

Tingsrättens session kom att strgcka sig över fyra dagar, 25-28 maj 1819. Leijonwaarck fick nu traffa familjen Andersson och fick ocksal h6ra att de fyra vuxna bekant allt vad som Bagts dem till last. Han begarde emellertid och fick av käradsratten beviljat tljlstånd att d d s biträda dem under rätteg&ngen, dels i vittnens narvaro tala med dem. Efter vad Lajonmarck sjalv i efterhand uppgav var

(17)

Varmd6rnaiet 1813 - den svenska pressens första stora seger? 27

1

det framför allt det faktum att de förövade dåden s5 illa rimmade med sarskilt mannens och hustruns tidigare vandel som fick honom att gripa in,

Detta blev affgrens vadpunkt. Leijonmark fick snart klart för sig att Petter Andersson falskeligen angivit de sina sedan han dels pryglats, dels lovats att slippa den s k 9'jarnP<lannlngen99 d v s hand- och fotbojor, hals- och midjering med tillhörande kedjor. Brodern Anders hade bekgnu sin medverkan inför blot- ta hotet om misshandel medan föralldrarna först efter upprepade pinliga förhör "erkänt". Mot dottern och pigan fanns överhuvudtaget ingenting att anföra, då de utan att bekwna nggot utstatt den behandling de utsatts för.

P6

rättegångens andra dag uppdagades under vittnesförhören att det "stöld- gods" som återfunnits på Granhatten av Röösgren aldrig tilBhöst de mördade Blombergs och att den yngre Anders Andersson den dag mordet begicks befun- nit sig långt från platsen för brottet. Senare framkom att en del dyrbarheter som inte kunnat aterfinnas i Blombergs stuga 2ndi fanns där, gömda i ett 1önn- fack i en skank dar de uppenbarligen förvarades av de mördade sjiilva. Innan dagen var till ande föl1 Petter Andersson till föga och medgav att han ensam be- gått morden.

Under den tredje rattegångsdagen vågade till slut föraldrarna ta till orda och havda att de var helt oskyldiga. Nar p6 fjarde f6rhandlingsdagen satten beslöt zijournera målet för flera vittnens inkallande försattes visserligen dottern Anna och pigan Anna Kajsa p& fri fot men tiPlhö1Bs att som "p& misstankar inblanda- de i målet" installa sig vid följande raittegångstiBlfallen. Ovriga medlemmar av familjen ater fördes till Smedjeghrden

.

Tingssatten sammantradde p5 nytt den 7 och 28 juni samt den 8 juli. För- handlingarna kretsade nu bl a kring Leijonmarcks ratt att bitrada de anklagade, vilken bestreds av Röösgren, och de anklagelser för tortyr som riktades mot den senare.

Den 8 juli och 3 augusti avdömdes målet, först i tingsratt sedan i hovsätt. Pet- ter Andersson dömdes att halshuggas, att mista högra handen och att ~teglas.~3 Da ratten inte övertygats om brodern Anders' och förialdrarnas totala okunnig- het om hans förehavanden före och efter dåden drabbades ocksa de.64 Anders dömdes att slita 40 par spö

-

ett mycket hårt straff

-

att undergå uppenbar kyrkoplikt samt till ett hr på f2stning. Brödernas föräldrar dömdes till fangelse på vatten och bröd, mannen P åtta, kvinnan i tolv dagar. Anklagelserna mot Röösgren skulle b l förema1 f6r sarskild ratteg8wg. Denne förblev emellertid på fri fot.

Redan innan domarna mot torparfamiljen avkunnats hade det börjat handa saker P det fördolda. Dagen f6re det sista tingsr2ttssammantradet 8 juli hade Petter Andersson B Smedjeghrdshäktet för faingelseprasten, komministern i M o l f Fredriks församling N J Wallin, återgatt till sin ursprungPiga version av h&ndePseförloppet. Han vidhöll på nytt broderns och föräldrarnas delaktighet. Om detta underrattade Wallin omgående i ett '9vördsam& memorial" landshöv- dingen i Stockholms lan friherre Edelcreutz.

Pi

dennes uppmaning uppsökte Wallin ännu en gång Petter h d e s s s o n , I ett nytt memorial daterat den 9 augus-

(18)

272 Jarl Torbacke

ti meddelade komministern att den dödsdömde stod fast vid den senaste beralt- telsen. Båda handlingarna sandes till hovrätten men det ar ovisst om ens det "dsta memorialet påverkat domen daLP.

Tidigse hade emellertid Eeijonmarck i sin egenskap av de åtalades ratte- gångsbitrade i två långa inlagor till hovratteam relaterat en rad missgrepp från myndigheternas sida och besvarat sig över straffen för Boraldrarna och sonen Anders. Påfalande ar att sav21 W&%rsns som keijonmarcks andra skrivelse in- gavs sedan Svea hovratt i sitt utslag fastställt domarna. Man undgår nu inte intrycket att Varmdaimålet just vid denna tidpunkt, sensommaren 1819 (från du- tet av juli till mitten av augusti), var pi% vag att bli någonting vida mera %n ett uppmarksammat kriminalfall. Hittills hade Eeijonmarcks ansträngningar legat på en niva i samhallet där torparfamiljen Andersson och deras plggoandar var huvudpersoner. Men nu haill den p& att f5rvandIas till något för andra skikt i samhallet högst oroväckande. Att Leijonmarck inte var omedveten om detta framgår av ett brev från dessa dagar av hans hand till den blivande fawgebere- formatorn Clas L i ~ i j n . ~ ~ Det framgår att man diskuterat malets fortsatta hand- laggande och att keijonmarck behövde tid f6r att skaffa fram flera vittnen. Hn- tressantast i episteln &r dock att dar noteras bhde att afGren var det allmanna samtalsamnet i brevskrivarens urngangeskretsar och att han uttryckte en f5rmo- dan att rapport nu också avgått till kung K a l Den sistnamnde skulle också senare dokumentera sitt engagemang, men om detta var f ~ l j d e n av just det bar noterade meddelandet ar förstis omöjligt att veta.

Signifikativt nog är det vidare nu som Anmarkaren börjar Intressera sig för Varmdömålet. Trots att det Scheutz-Cederborghska bladet, som Böök visat, sysslat mycket med brott och rättegångarG7 hade tidningen endast innehållit n b r a korta notiser om det uppmalrksammsade fallets utveckling. Nu inleddes en ström av artiklar som i mer %n ett halvår blev ett staende inslag i bladet, ja, do- minerade dess innehåll.

Palila dessa observationer sammantagna ger, som sagt, en bestamd vink om att mallet fått en ny dimension.

Anmärkaren började så fersiktigt med den ovan namnda artikeln "Utdrag ur en resa till Kina", publicerad i numren av den 1 P och 18 augusti. Den handlar om en mandarin som under jakten p& en tjuv Båter piska en hel folkhop utan att få fram syndaren f6r att sedan när bastonaden upprepas riBta ut f6r att slh de pinade bekanner. Fredrik Böök har i sin biografi över Fredrik Cederborgh utta- Bat att det gr 9'mycket Batt siet i denna kinesiska process igenkanna grunddragen av Varmdö-målet" och att porträttet av mmdainen alldeles pitaglige erinrade om R ö b ~ g r e n . ~ ~

Detta liter sig förvisrjo sageis. Men frågan %r nog om inte titeln 99mandarPn99 och en av Böaik inte observerad diskussion i den sist tryckta delen av artikeln om skillnaden mellan "b&ttre9' och "s&mres9 folk samt om behovet av att med alla medel kunna hallla "packet" P respekt siktar mot ansvariga högre upp P samha%Bet. Det blir anledning att återkomma tiP1 frågan nedan. Sannolikt air det heller ingen handelse att två nummer

-

dels det som utkom mellan de tval där

(19)

V&rrndöm&let 1819

-

den svenska pressens första stora seger? 273 "Utdrag ur en resa till Kina9' trycktes, dels ett något senare

-

helt dominerades av ett ordagrant återgivande av Leijonmarcks skrivelser till h ~ v r a t t e n ~ ~ dar alla ofulPkomligheter i Vairmdömålets behandling raknades upp. Av största intresse ar att notera att tidningen vid samma tidpunkt (25 augusti) faster Iasarnas upp- mQksamhet vid vad som officiellt meddelats om affaren i Po~ttidningeng.~~ Sar- skilt inledningen av Anmarkarens refererande och kommenterande notis är vard att beakta:

"Den officiella artikeln angående Varmdö-malet

-

innehåller ett nytt prov på den faderliga omsorg, varmed Skandinaviens konung vakar över rgttvi- san, aven om blott ett tvivel över dess vanvård lyckas framtranga till tronen."

På ett annat ställe talades om att namnda rättsaffar ju utvecklats p i ett så- dant satt att det blivit "vairdigt en omedelbar skyddsblick från högsta ort". Av formuBeringarna kan man sluta akt om tidningen, vilket mycket alltsa talar för, nu deltog i jakten på personer som man betraktade som de verkligt skyldiga tPBI övergreppen var man angelagen att betona att man ansåg sig ha kungen pi. sin sida. En påpasslig hainsyftning p& ett berömt franskt rättsfall fran 1700-talet innebar en ytterligare markering av bladets 6nskan i detta stycke.

Det fall som åsyftades gallde den kalvinistiske köpmannen i Tohalouse, Jean Calas, som mot sitt nekande dömdes och avrattades 1462 för mord p i sin son, som planerat att övergå Bi11 katolicismen. Heja @aPas9 familj hade fangslats, hans egendom konfiskerades sch domen hade inneburit att han rådbråkats till döds. Genom att Voltaire senare tog sig an saken togs fallet upp till ny prbvwing som ledde till en oskyBdighetsf6rkBaring. Att modern forskningyi ansett det fri- ande utslaget tveksamt påverkar sjalvfallet inte giltigheten i h m a r k a r e n s an- spelning.

Vad som föranlett uttalandet I Posttidningen vas att på kung Kar1 Johans tP11- skyndan siirskild observatör för Vairmdömålets fortsatta hmdlaggning tillsatts vid Justitiekanslersämbetet sedan Svea hovsallts dom fallit den 3 augusti. ~ m - betet hade velat klargöra att målet inte var avslutat. Dels hade besvar öiver utslaget inkommit

-

varmed måste ha åsyftats Wallins av landshövdingen insan- da och Leijonmarcks i frAga om avsikter kontrara inlagor

-

dels hade tingsrat- tens undersökning blottat föirhhlilanden som darstädes skulle bli föiremil f6r prövning. Anmarkasen pitalade en smula uddigt att man inte kainde tiB1 hovrat- tenis övervaganden "emedan de många expeditioner, vartill protokollet %nnu inom Hovratten larer behövas, gjort det fbr oss hittills otillgai~sgligt~~. Tidningen avrundade sin Erommentar med att erinra om att de till Värmdömilet knutna föudfrhgorna skulle förekomma vid tingsrätten

P

Vaxholm den 3 september. Vad som da skulle behandlas var tre ting:

P . Av Leijonrnarck valckt ersattningstalan för Anders Anderssons den 2ldre och hans makas ralkning f6r arresteringen och behandlingen i fangelset.

L. Dito f6r dottern Anna och pigan Anna Kajsa.

3. Av landshövdingeämbetet väckt åtal mot Eeijonrnarck for o r o ~ s t i f t a n . ~ ~ Sistnamnda punkt som h m a r k a r e n uppgav vara baserad p i länsman Röiös- grens berattelser om Leijonmarcks upptradande som familjen hderssons rat-

(20)

244 Jarl Torbacke

teg&ngsbitrade i tingsratten ger en första antydan om mellan vilka striden nu skulle komma att st&. 1 detta sammanhang bör paipekas att inga sarskilda f6r- bindelser mellan herren till Finsta och Anmarkarens redaktion finns belagda i bar utnyttjat källmaterial. Eeijonmarclc omtalas med ston sympati i tidningen. Men att tidningen i det f6hiljande grundat sin journalistik p& annat 2n den insyn i byråkrdin och den tillgång till handlingar som fanns fastslagen i den i B812 ars tryckfrihetsförordning garanterade offent8ighetsprincipen kan alltsk inte pkvi- sas. Nämnda princip hade ju viss tradition i svenskt samh%ll~liv.~~

Mindre an en vecka senare och bara tv2 dagar innan tingsraitten i Vaxholm skulle inleda den nya rundan i Vänmdömhlet innehöll hm%ricaren f6rska avsnittet av en artikel som på ett avgörande satt angav vad man ansåg att diskus- sionen rörde sig om. Rubrilcen var "Om det allmanna tänkesattet", vilket begrepp angavs betyda "summan av de flestas f6rstknd och samvete".74 Ibatikelns huvudtema var att förståndet kunde missledas men aldrig samvetet. Darför kunde allmanna tankesattet Patt fela i sitt omdöme om det sanna, "i synnerhet hos obildade folkslag", men aldrig i omdömet om det ratta. Vad som skilde den allmänna meningens verkningar i skilda Bander var kunskapsnivån. 8 m en upp- satt person i ett outvecklat Band begick en orättvisa blev kanske resultatet att huvudstaden tändes pk. 1 länder som England, Frankrike, Tyskland, NederPan- derna, Danmark och Sverige fanns däremot redan en kunskap som f~rhindrade rättelser via "politiska Jordb%vningarfl. Rattvisan skulle i langden aldrig Iita föreskriva sig andra lagar 2n naturens.

Denna karleksförklaring till naturratten gavs B artikelns senare fortsättning en turnering innebärande att i ett fritt och bildat %and var tidningarna för landets regent den allmänna opinionens spegel, där denne kunde se vad som rörde sig i foPkGupet. Med denna utformning blev en speciell passus av stor betydelse och förtjänar att har aiterges:

"Med denna egenskap av alBmant förnuft och alPmant samvete, är det klart att MBmanna Tankesgttet skall hatas av dem, vilkas handlingar eller syften gro oförenliga med f ~ r n u f t och samvete. Hierarkin (i prasters8tapee) som vill harska på jorden i himlens namn: kistokratin, som vi11 inbilla folken att hennes arbi- trage (:godtycke) med deras valfärd och hennes usurpationer av gemensam rätt utgöra grundvalen för det allmännas salhet och tronernas bestånd; dessa tven- ne fraktioner skola alltid hata ett t3nkesatt, som med tusen röster förkunnar dem att deras önskan ar orättvis, deras föregivanden osanning; de skola alltid frukta att Regenterna snarare kunde tro dessa tusende röster, som ropa ur fjgr- ran, Bn de f&, som viska i hovluften.

-

--.

Men om det oftare hande, vad som tyvarn så sällan händer, att Regenterna i historiens stora bok sage vad fos- skaren ser dari: det förflutnas Iardom At det BiPlkommande, forntidens teckning av den tid som ar; s& skulle de se falskheten och lömskheten 1 dessa lismeriets föregivanden, s i skulle de se: Att intet Folk i massa annu störtat nigon tron, och att intet bland folket gangse Mlmänt Tankesatt ännu var riktat mot Regen- ten sjalv, utan alltid mot odugligheten hos hans styrelses organer: att det tvert-

(21)

VarmdiamAlet 1819

-

den svenska pressens första stora seger? 275

om endast varit Hierarkin eller kistokratin

-

som omstörtat troner och vildfört sig p i Regenter.

T111 denna gruvliga salva mot etablissemanget och byråkratin kana man foga t v i lcommenatarer.

oran

det var sant som sagts75 att den svenske kungen lat ffbae- Basa för sig ur de svenska tidningarna Bar han harefter inte ha behövt tvivla på var Anmärkaren hade sina angreppsmål. En synpunkt som senare har kara ha sitt intresse P samband med besvarandet av frhgan om vem som lag bakom det hårdnande presspolitiska klimatet i Bandet.

Den 3 september 1819 inleddes den nya serie rannsakningar som aktualiserats av Varmdömålets utveckling. Det var detta rattegångstillfalle som ph ett s& ly- sande satt skildrades i Georg Scheutz9 artiklar, det var nu länsman Röösgrens dramatiska hämtning med ångbåten utspelades inför en stor publik. Som fram- gått var det annars inte mycket som blev utrattat i sjailva målet den dagen. Ty nar huvudpersonen val installt sig i ratten beslöts att utredning om vad som sig i Smedjegårdsh2ktet hade tilldragit skulle ~ e r k s t a l l a s . ~ ~

Bara tre dagar senare skickade den dödsdömde Petter Andersson en nidean- sioltan till kungen. Det var ett markligt aktstycke. Det utmynnade namligen bara i en anhållan om att hans döda kropp efter avrättningen "finge P Jord nedgra- vas, till undgiende av allmant hskådande9', d v s att från det utdiomda straffet steglingen skulle slopas. Det var texten i övrigt som var det mest annmarknings- varda. Har framförde Petter Andersson namllgen p i nytt sina anklagelser mot brodern

-

för medverkan vid mordens begående

-

och fhiraldrarna

-

fös kgnnedom om planen f6r mordens utförande. Om skalen till återgången till den tidigare versionen anfördes att han av Leijonmarck och andra överrdstats vid tingsrattsförhandPingarna och att han senare plågats av samvetskval över att de "som utgjutit samma oskyldiga blod" som han och var '"lika straff9' varda skulle gå fria.

Det fanns en omstandighet porknippad med Petter Anderssons nådeansalkan som inte undgick de initierade i samtiden. Den var Pnsand av landshövdingen i Stockholms Ian, friherren Daniel B d e l c r e u t ~ . ~ ~ Det innebar att avsandaren var samme person som förekommit l samband med komministern Wallins Intyg från juli och augusti om Petter Anderssons andrade uppgifter, vilka troligen inkommit till hovratten ntir dess utslag redan fallit. Edelcreutz var som Iandshöv- ding ansvarig f ~ r rattskipningen inom Bainet och darmed ytterst ocksa ansvarig för Röösgrens gärningar.

Anmgrkaren markerade klart att man uppfattat sammanhanget mellan skri- velserna. I numret av den B5 september publicerade man i tiar och ordning Pet- ter Anderssons en vecka tidigare till kungen inkomna nådeansökan samt Wal- 18x1s vördsamma ambetsmemorial av 7 juli och 9 augusti samt knöt an med någ- ra ironiska kommentarer om vad som egentligen var sant P det markliga malet.