SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Penningar

b%&.

T

Vastgötalagens biskopslängd sages om bisliop Qdgrinn, vilken levde vid 1100-talets mitt, att h a n vid Sltara domkyrkas invigning bestämt att till denna skulle utgå 5 »penningar bia» av varje bonde. Ordasrant lyder texten: Oc han wighdi han= ti8 faem p ~ i ~ n i n g ~ e bla af hwariuin boiidar, fore @y at pa geii e r p ~ n - i~ingzer i alt Gotlalad. Ellaer skuldi gialdae syu sliiarppur hairae % I l a - prer bygs. Och i biskopslangdens relativt långa eftermäle om biskop Qdgrims efterträdare Bengt beter det på likilailde sätt: Eigh tok h a n inerze aen fzrn p ~ n i i i n g h a e bla aff hwarium bond= a e l l ~ r s k y ~ p p u r haffr-ze arllzr brer byg.'

II.

Iiallsiallet har diskuterats framför allt med avseende på uttrycket »hl& p e n n i n ~ r j ) .

J. P. Nordstrom jamstalles, sasom aven tidigare gjorts, ifrågavarande »peiinii~gar blå» med den i samma inening om- iiarni~da penningsorten »erpenniiigar ». De senare anser han nar- mast motsvara kopparpenningar (er av cyr, e r ) . H a n erinirar emellertid också om en av sina föregångares, Johan Henrik Schrödess, tolkning av uttrycket »penning= bla» såsoin ett bleckmynt, d. v. s. brakteater. » I alla händelser)), skriver han, » a r dock visst, att dessa bla penningar, er-penningar, varit starkt kopparblandade och iixnehållit inera koppar a n silver)). Och han ställer upp soin deras motsats uttrycket »paeninga hvita., silverpengar, iflraiga om vilka förhållandet var omvänt. Han diskuterar iiven oin dylika »blå pcilningar» slagits i Sverige eller oan de koinnmit in i landet från Dailinark. De exemplar, som finns i det svei~ska myntkabinettet gro, framhåller han, inte braliteater. De h a en i svart gående färg

-

varför de ibland i handlingar kallas svartca gutu - och för-

-

-l Texter] citeras här efter Ivar Lindqoists rcdahtion i hans arbete oin Vastgötalagelis litterära bilagor, s. 4G f

(2)

248

Oscar B jurling.

modas vara av danskt ursprung samt slagna under borgarkrigens period ( 1 2 4 9 ~ 1 3 4 0 ) .l

A. M. Sirinnholm ansluter sig till Nordströms åsikt och fin- iier det salirast att antaga, att, om de diskuterade myiitslagen inte rentav varit kopparpenningar, de åtminstone varit starkt kopparblalldade, så att de innehållit Iner koppar a n silver. )!Be- träffande de liar nämnda bld penningar och erpenningar, antingen de varit kopparpenningar eller ett slags bleckmynt (brakteater), torde näppeligen nunier med någon risshet kunna avgöras!), ä r

hans slutsats.'

Även Hans Ilildelurand likställer de båda myntslagen nien påpekar sanitidigt det otroliga i, att kopparpeiigar vid 1100-talets initt skuIle cirk~ilerat i Västergötland. D& kan för deil fortsatta frainställningens sliiill vara lämpligt att citera honom iii extenso: »För iiiitten av 11 00-talek och den närlilast följande tideii)), skriver han, »hava vi en ganska egendomlig uppgift rörande mynt- väsendet. I den biskopslangd, som beledsagar den äldre redalc- tiorien av Vastgötalagen, heter det oin biskop adgrim, att han vigde Mlririakyrhan i Skara till 'fem penningar bl5 av var bonde, förty att d ä gingo erpeiiningar i allt Gölalandel'. För efterträdaren, den gode biskop Bengt, omtalas även 'fem penningar blå'. Med er- p e r i n i i ~ g a ~ kan intet alinlat förstas ä11 kopparpenningar eller starlit kolpparhaltiga silverinyiit. I samina riktning syftar uttrycket bl& periningar, ty blå betyder här svart eller mörk. Biskop adgrini övervar vigiiingen av Lunds katedral år 1145, biskop Beiigts ef- tertradare Järpulf innehade biskopsstolen &r 1191; alltså skulle vid initteii av 1 loo-talet kopparpenningar hava funnits i Vastergöt- land. Voro de iiihenislre eller utifrån liomne? De äro icke sveiiske, norske eller daiiske, ty i de nordiska landen användes deil tiden mynt av oklandeirligt silver, kopparmynt förekommo den tiden svårligen i nggot annat lalid i norr om Alperna. Jag föreställer mig, att de anförda uppgifterna kunna p å följande satt förklaras. Ifrågavarande biskopslangd, liksoin de med henne förenade lio- nunga- ocli lagmannalängderna, gå e j Iäng~re fram a n in i börjaii af 1200-talet och böra således ursprungligen vara vid den tiden skrivna. Men deii aldsta bevarade handskriften av dessa längder tillhör början av 1300-talet, och under det århundrade, som ligger emellan originaltexten och handskriften, förekommo i Danmark

-P

-% J. J. Nordström: Bidrag till penniiigevaseridets Iiistoria i Sverige iri-

till kollung Gustaf 1:s tid (Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiquitetsacade- miens handlingar, del XIV), s. 196 f.

A. M. Strini~holin: Sveiiska folkets historia från aldsta till närvarande tider, IV, s. 14.

(3)

Penningar blå.

249

riiynt, som i det narinaste helt voro av Iioppar och aven kallades kopparpenningar. De danska myiite~i hade stor benagciahet att 6versvainiiia Vastergötland. Uppgifterna om de blå peniiingaraie i Viistergötland torde sailedes Iiarstarnma fraii avskrivaren p; 130f)- talet.))' Alltsa: I-Iildebrand a r öveirtygad om, att de blå penning- arnia voro kopparpengar, inen han iörlagger deras existens, inte till mitten av 1100-talet, utan tiP1 1300-talet.

Hildebrands au1itoril:tliva utlaggning har inte blivit alldeles utan gensaga. Nat. Bccliinan liar såluncia iiilderkastal vissa av hans ail.guinent kritik. Författniidet av hiskopslangden flyttar Iian från hörjan av 1200-talet till 1240-talet. »Hildelarlalids oriktiga kronologi». sager harm, »Iiar förlett honom Bi41 ett misstag på ekt omrade, dar han a r e11 ovanligt franistaende aulitoritet. Riskops- laiigdeiz talas p& et! stalle oin 'penningar bl&', naörka pengar, som siittes lika ined 'erpeiiiaiiigar', Itopparpenningar. Hildebrand anser 4ig darav liuriiia sluta, att iiiterpolationer gjorts vid avskriv- ningen. Men detta, soria Iiuride sagas, om origiilalet vore 'från bör- jan av 1200-talet', galler icke alls nu. Dlet stalle, dar kspparpen- iiingarna omtalas, galler inillen av 1100-talet. Meii Sverige agde ett arhuildrade före Hiiiut Erilissoii icke eget inynt. A t t landel d& an- vande granlalandets inylit, a r ju givek nog, eftersom en skatt ii81 Skara kyrka bcslamde5 i penningar. Och delta liar författaren are- lat. P 5 1240-talet r a r det danska iilyntet ('Borgarkrigsmynten7, 'nionela ceipiea') gruiidligt fCPrstört genom uppblandninig ined koppar. P231 hade tvist uppkommit, oin det kunde godtagas vid uppbaranclet av Peterspeniiingeii. N u var det, snin vi pgpeliat, en lagliunnig lekman, som skrev biskopslangden. Haii tror (det ar hans enda inisstag), att daiiskt inynt aven p5 1100-talet var det- samina som clailigt mynt. Och s5 passar han på att plädera för sin lelimani~astandpunkt: eftersom skatten a r bestämd i dåligt danslit inynt, sa bör det Iiunna g å PCPr sig att betala den i sådant.»2

---p

EIa~is Hildebrand. Sveriges medeltid I, s. 897 f . jinfr. S ~ e r i g e s inyril under nledcllideil, s. 130 f. Se avcil Hans Hildchrand. S.t Sigfrid och hans missioii: Hist. Tidsltrift 1891, s. 73. Rildebraiid daterar dar haildskrifteil till slutet av 1200-talet ocli yttrar vidare »Slcrivarcn syries icke hava Irurinat iasa sitt original . . . Hail synes e j licller hava avhållit sig fråii att göra tillagg till originalets uppgiiter, t y i början av 1200-talet höra »erpciiiiitlgar» eller »blå- lxnriiugar)) liava varit okarida i Vastcrgötland.»

z N. Beckinail: Nvein h a r döpt Olof Skötkonuilg?; Iiyrkohist. årsskrift 1910, s. 215. Jainför aveil denis.: Studier till Vastgötalagens historia; Arkiv för nordisk filologi, Iland 28, s. 11-1. Dar daterar haii hislropslaiigdens tillkomst till dc11 period, då borgarkrigsinyritet börjat oroa den sveiislra rörelsen. Han vill, hl. a. p 5 grund av att bisltopslangdens författare anses h a vindicerat det daliga danska nnyntets garigbarhet r i d betaliiiiig av skatt till Iiyrkail, fastslå,

(4)

250

Oscar Bjurling.

Beckman menar m. a. o., att raderna om »penningar blå)) inte a r en interpolation av avskrivaren vid 1300-talets början utlan en forinuleriiig, som gjordes redan av den ursprunglige författa- ren vid initten av 1200-talet och att det är 1240-taleis penniaigfcr- lii%lltanden som influerat Iramstallningen. Att det skulle kunna vara eii realitet från 1150-talet, som återspeglas i riotisen, tänker han sig lika litet sona Hildebrand. »Blå penningar)) a r alltjarat ett ull- dermaligt, starkt liopparblandat mynt.

Den ovan refererade diskussionen läinnar, som synes, inte nagot egentligt bidrag till problemets lösning. Den metod, solm inaiz liar aizvani, h a r bestått i allmänna överviiganden, vilka varit

- iner eller mindre - baserade på språkliga grunder. Ett dylikt tillvägagångssätt a r sällan ändamålsenligt, ilär det galler problem av sådan karaktär som i föreliggande fall. Att ingå p5 115goii kritik av de i det föregående nämnda författarna a r därför skäligen me- ningslöst. Påpekas inå dock e n egendomlighet i de gjorda språli- liga tolkningarna. Uttrycket »Oc h a n wighdi hanse til f ~ m p z n - iiingz bla af hwarium bond=, fore by at p a gek er pziiningaer i alt G~>tland» har forskningen genoingåeride tolkat så, att biskopen be- stainde att 5 penningar »bl&» skall utgå, eftersom då Iiuriserade erpenningar, d. v. s. kopparpenningar, överallt i Götaland, och fattat satsen »fore by» som en förklaring av vad »blå» penningar ar. Man lian emellertid ha lov att fråga sig, varför skribenten

-

antingel1 inan n u åsyftar iörfattaren eller avskrivaren

-

skulle förklara en saintida företeelse, son1 borde varit välbekant (ifall sagda förete- else verliligen existerade samtidigt). Och som synnerligen märli- ligt må noteras, att ingen observerat, alt en helt annan tolkning a r möjlig, nainligen att satsen »fnre by» avser att förklara varför ut- taxeringen skedde i »penningar blå»: darför att dåligt mynt, er- peniiiiigar, cirkulerade runtom i Götaland. »Penningar blå» skulle följaktligeii då vara ett värdefullt inynt och stå i motsats till er- penningarna, kopparpenningarna.

a t t förf. e j varit klerk. Ivar Liiidqiiist h a r i Vastgötalagens litterära bilagor, s. 52, kritiserat denna uppfattning. >Beckman tilllniitte», sager hail, »ett inte ringa bevisvarde d e n oinstanidigheten, a l t »svarta,), d. v. s. starkt kopparhaltiga silverpeiigar omlalas 90m tillåtet betalningsniedel vid erlaggaiidet av skatten till doinkyrkaii i Skara under en viss lid i det förflutria. Med hjalp av äldre iiuniismatilters arbelen \ille hail visa, a t t darnied avsågcs danska pengar, soin skulle h a kurserat I Vastergollaild. I och med havdandet a v ratten att betala

till kyrkaii med uildermåligt inynt sliulle beratlareri f ö r r å d a sig soin he- sutten bonde. Jag Iiar ~rriellerlid Sture Bolins bemyndigande a t t förklara, att Beckmans arguinenlering inte k a n anses som numismatiskt Lillfredsställai~de. Medeltidens penningvascn utvecklades, enligt Bolin, helt olika.» Något ytter-

(5)

Pennilicar blå.

251

III.

Mian iiår inte, som vi framhållit, någon säker lösning av spörsmålet genoin en rent språklig analys. Genom alt tilliiinpa en ariilaii metod ar det möjligt alt i detta fall exakt hestäil~ma värdet av de blå penningarna och deras förhållaiide till erpenilinganla. Beviset kali hämtas direkt ur källan själv. Omedelbart ef ler upp- giften om uttaxeriiigen av de 5 »penningar bl&» heter det: Ellaer sliuldi gialdz SYU ~kizppu1- I-iafrae a d l a - brer bygs». Säreget niog h a r forsknii~lgei~ inte agnat denna notis aiågon större uppiniirksani- het.'

Vi finna allts: enligt det citerade Iiiillstallet, att bonden skulle betala 5 »penningar blå» eller 7 skappor havre eller 3 skäppor korn. Detta ger oss omedelbart möjlighet att uppställa några enkla ana- tematiska liliheter. Vi få da följande:

1 penning »bl&» = 315 skäppor korn P penning »Isla» = 715 skappor ha-vre P skäppa kon1 = 513 peili~ingar »bl&»

i skäppa Iinvre = 517 penningar »blå»

Redaii en hastig blick p& ovan gjorda uppställning bestyrker på elt övertygaiide sätt vår tollining av »penining blå» sonr ett värdefullt inyrit. H u r värdefullt kan man delvis forstå darav, att

1 skäppa korn i Danimark omkring år 11200 varderades till 5 perl- ningar silver (efter taxan l mark korn = 5 niark silver) ,' inedari

i sliappa korn i Vastergötlniid alltså var vand P 213 penningar »1115». Me11 Iåt oss g5 vidare.

Vi miiltiplicera bad:% leden i den f6rsta av de ovan upp- ställda likheterna ined 240, vilket ju Sir antalet penaiiiigar p5 mar- ken ocli denarer på libran eller pundet. A t t det här icke kan vara fraga oin liågon inark (eller Iibra) p& vare sig 288 eller 1192 pen- nilagar, frarngar a r att dessa tal icke iiro delbara med 5, vilket erfordras för likheten 3 sliäppor korn = 5 penningar blå. Vi få allts5

2-20 pe~iniiigar »b1å) = 1 4 1 skäppor korn eller

480 penningar »blå» = 288 sliäppor korn.

Den senare likheteii kunna vi också uttrycka så, att 2 »111arlr. bl$» a r ==i l mark korn. Som redan antytts var i Danmark om-

'

Deil ende, soni har tai~gerat problemet, a r Beckinan i »Ur vår aldsta holi», s. 55.

'

Sture Boliii: Hallandslistan i kung Valdemars jordebok; Scandia, hand II, s. 192 E. och IC,jcll Runquisl: Rymdmatt, vikter och kroilovarderingsv~rden i kung Valdemars jordebok, s. 30 f.

(6)

252

Oscar Bjurling.

kring år 1200 värderingen av 1 mark korn = 5 mark silver. Sa- k e r ~ karl förklaras på olika satt. Antingen h a r kornskappan i Vas- tergötland varit inindre än de vanligaste motsva~ande måtten i Valdernarernas Danmark eller också var »mark blå» väsentligt större ä n mark silver. Vilken eventualitet, soin a r den riktiga -

möjligen kunna f. ö. båda föreligga samtidigt

-

kan inte avgöras utan vidare. Hlärvidlag far man pröva sig frain p& experimentell vag.

Kjell Runquist har underkastat mått, vikt och värderingar i kung Valdeinars jordebok en ingående systeinatisk behandling. Han har för de olika danska kornmarkerna deducerat följande k~onovarderingsvarden:~

a ) 1 mark korn = 240 sjallanclsskappor (5 116 d. t.) = 5 inks valdelilarsvikt.

b) 1 inark korn = 288 settingskappor

(A 2/15 d. t.)

= 5 mks roskildevikt.

c ) l mask ltorn = 288 tolvmansskäppor (a 1/12 d. t.) =

2 ' 1 2 mks jyllandsvikt eller 3 mks valdemarsvikt.

Det kan visserligen synas vådligt att överföra en likhet fran ett område till ett annat, låt vaya angränsande, men experimentets iesultat får rättfärdiga detsamma. Vi tillåta oss därför att nar- mare undersöka, vad Runquists deduktioner b ) och c) kunna slaga i vårt fall

-

deduktionen a) lämna vi därhan, d å en korn- mark oin 240 skaippor inle a r förenlig ined de u r var egen kalla förut uppställda liklieteiriin.

Vi h a sålunda nu att välja på de båda likheterna:

1 mark korn = 288 settingskäppor=2 »mark blå»=5 mark silver roskildevikt,

1 mark korn = 288 tolvmansskappor = 2 »mark blå» = 3

mark ,silver valdemarlsvikt (eller 2 112 mark silver jyllands- vilit).

Den förtstia likheten ger oss I »mark b l i » = 2 112 mark silver roskildevikt. Ifrågavarande vikt utgjorde 210,47 gram. Alltså skulle 1 »inark blå» vara = 526,115 gram. Detta varde represen- terar inte någon kand enhet, och vi Iainna det asido.

Den andra likheten ger oss 1 »mark blå» = 1 112 mark silver valdeina~svikt. Men hur stor a r valdemarsvikten? Den a r 219,23 gram. ,411tså: 1 112

X

219,23 = 328,85 gram. Men detta

(7)

Penningar bl&.

253

a r deiz romerska librans vikt.' »Mark 131å). a r m. a. o. ingen rnarli utan en libra eller ett pund om 240 denarer.

Det finns ännu en sak, som vi böra ulldersöka, nämligen för- hållandet inellan havremarken ocli »penningar blå ». Likheten 1 penning »blå» = 715 skäppa havre ger oss efter multiplicering med 340:

240 penningar >,bl&»

-

336 skäppor havre eller

-180 penningar »blå» = 672 skäppor havre.

Detta resultat gar e,j att satta i relation till någon av de kända havremarkerna (se nedan). An vidare iå vi, oin vi ut@ ifrån det ovan beräknade värdet på »pund hl%», att 1 inarik silver jyllandsvikt skulle motsvaras av 268,8 skäppor havre, och P mark silver valdemarsvikt av 224 skäppor, ett ganska otroligt förhallande. Be- räkningar av olika slag

-

soin c j behöva refereras - I-na harvid- lag inte givit iner a n en lösning: att en felslirivniiig föreligger. Det står utom tvivel att s5 a r fallet. I biskopslaiigdens relativt Iåinga eftermäle oin biskop Odgrims efterträdare Bengt heter det nämligen bl. a.: »Eigb tok han mer= i3211 f a n pznninghae bla aff hwariiini bondae zllzer farm skyzppur baffrae zllaer brer byg». Iiar jainställes alltså inte 7 utan 5 skäppor havre ined 3 sliäppor liorn eller 5 peniiiiagar Detta ger god mening. Vi få i1amPige1i geilast likheten:

218 penningar »blå»

--

240 skappor havre eller

488 penningar »blå\) = 480 skäppor havre.

En havremark om 480 skäppor a r kand, likaså en ilaark onn 240 skäppor. Deil förira ar, liksom kornmarliera, harovan varderad till 2 pund »blå». Enligt V & tidigare beralining var P pund »bl&.

= 328,85 gram. 480 skäppor havre skulle följaktligen vara varda 657,70 gram silver eller 3 inark silver valdeinarsvikt (2 112 riiark silver jyllandsvilit). Detta a r emellertid ett väseiitligt annorlunda värde Bn vad son1 beräknats för nigoii av de danska havremar- kema från Valdemareriias tid - en havremark på 240 skäppor ger inte bättre resultat. Slutsatsen härav måste bli, att havreskappan star i ett annat storleksförliållande till korniskappan a n i Danmark. Och detta utsäges aven av källan, som ju raknar 3 skäppor korn

= 5 skäppor havre. Betriiffande Daiimark kan, p% gruiadval av

-

Har följes vilitangivelserna hos Runquist, a. a., s. 98 f.

Beckman a r den ende som förut velat finna e11 felskrivning, men hans bevisning härför ar inte tillfyllest och delvis felaktig. Se Beckman: Ur vår äldsta bok, s. 55-36.

(8)

254

Oscar Bjurling.

liunquists deduktioner,' följande för oss aktuella jämförelser upp- ställas:

1 mark havre = 288 settingskappor = 2 inark silver, jyll. vikt = 230,4 tolvmansskäppor korn,

1 inarli havre = 240 settingskäppor havre = 2 mark silver vald.-vikt 192 tolvmansskappor korn,

1 mark havrc. = 480 tolvinynningssliappor havre = 2 mark silver vald. vikt = 192 tolvinansskappor korn.*

Jag bortser från jamförelse mellan sjallanidsiilarlien oin 240 sliap- por korn och motsvarailde havremark, då soin antytt denna korrimark e j kan kornina ifråga.

Enligt de båda första likheterna a r 4 skäppor korn = 5 skappor havre, men enligt den sista likheten går 2 skäppor korn på 5 tolvmynniiigsskiippor havre. I de tv& första fallen a r kornet vart mindre i Förhållande till havren eller havren värd mera i förhållande till kornet, ä n vad händelsen var i Västergötland, i del sista fallet a r laget det motsatta.

Den niärmast till hands liggande slutsatsen ar, att den i biskopslängden från Västergötland orniläinnda havreskappari är större ä n den danska tolvmynningshavreskapgan, om vi utgå fran vår harovan gjorda cleduktion om 288 tolvmansskappor korn =

480 penningar »blå» = 3 niark silver valdemarsvikt. Har kan na-

turligtvis den invändningen göras, att man i stället för att utgå Erån valdema~istidens kronovardering av kommarken kunnat utgå fran dess värdering av havremarken. Men tillämpa vi sistnämnda metod, få vi endast, f. ö. för samtliga kanda havremarker, att 1 mark havre = 2 mark silver, valdemarsvikt, troyesvikt och jyllandsvilit allteiter lokalen. Nu kan dock inte samtliga havremarker komma ifråga vid en mark- (eller pund-) rakning om 240 penningar på e~ilieteii. Vi h a ju, enligt biskopslängd~en, 5 skeppor havre = 5 penningar » b l å » . I-Iavremarkeriia om 288 aabo- eller settingsskappor få uteslutas, De återstående havremarlierna bestå av 240 settingskappor eller 480 tolvmynnings~skappor och äro båda värderade till 2 mark silver valdemarsvikt. Detta ger oss: 240 settingsskäppor havre = 240 penningar »blå» = 2 mark silver valdemarsvikt,

samt

480 tolvmynningsskappor havre = 480 penningar blå = 2 mark silver valdemarsvilit.

Men låt oss gå vidare. Den sistnämnda likheten kuiina vi utveckla till:

(9)

2 mark silver valdernarsvikt = 240 penningar » b l å » = 240 settingsskappor havre = 144 settingskäppor korn = 438,46 gram silver.

Delta skulle betyda eii korianiark o m 288 settingsskappor =

4 mark silver valclernarsvilit. Emellertid a r denna relation inte möjlig, ty niot en koriiiiiark beslående av setlingsskappor svarar rosliildevilil och iiite valdelinarsvikt. Konsekvensen harav blis, a t t en havreiiiark på 340 settingskappor iaiaste uteslutas i vart fall. Endast en havremark på tolvmyniiirigssliappor k a n bli föreinal f ö r vår fortsatta disliussioii. Tri Ina allls5 enligt den förut anförda liliheten 480 tolvmynniiigssltapp~~ havre = 480 penningar »bl%» = 2 mark silver valdcinar~svikt. Eller 140 penningar »hl&» =

1 »inarli bl&» = 1 rilark silver valdeniarsvilkt. Men att p e i i n i i ~ g a ~ a v deiiiia silverinarli i en västgötsk kalla f r a n 1100-talet skulle Iiallas » b l i » , förefaller lika oriiiiligt sonz oiörlilarligi. Mark silver valdeinarsvikt k a n det iiiippeligen vara Isaga on1 i bislio~ssl5iigderi, och vi liuiiiin därför utesluta eventualiteteii av att anvjrida vär- deriilgen av den iiterstaende dariska havrrnnarkeii såsom utgaa~gs- pmnkl för vara berak~iirigar. I<~onovarderinge~-e a v korninarken om 288 tolvmansskappor = l p u i ~ d »blå» ger alltjaml det biista resultatet. A l t dett:i drar med sig som konsekvens, alt liaviesliiip- paii i 1100-talets Vaslergötland måste vara slörre air tolvmyia- nirigsliavreskappan i Danmark (narrnare bestamt 1 1 /S ganger s& stor), torde inte utg0ra liagoii sturkare irivandnirig inot vart resultat i övrigt.

Prnl~lelinet a r nu, h u r lilan sliall fiiina en tankbar förlala- riiig till att deii storhet, vilken vi h a r deducerat soin en libra eller ett pund, i kallan beiiani~ies »blå» eller rätteligen »bla».' La1 oss se på den alliilaniia kulturella situationen. Uiider 1100-talet var, aoin lsekant, förbindelse11 mellaii kyrkan i Vastsverige och Väst- europa stark. Det k a n vara av intresse att i detta sainmanhang - vi behandla ju en liyrklig arigeliigeaihet - erinra om att den förste

svenlslie arkebisliopen blev invigd till sitt annbete i stiftsstaderni Sens i iiarheten a v Paris just vid 1100-talets mitt.' Ocln vidare h a r påvisats, att Sliaras synodalstatui i betydaride utstriicknii~g gar tillbaka dels till en statut soiii tillskrives Parisbiskopen Odo de Sully (1196-1208) och dels till statuter fråii stiftsstaden VI l eaux

nordöst oin Paris och från Corbie (i Ainiens stift) - övererisskani- Ordet bla finns inte upptaget i SOderwalls ordbok över del inedeltida svenska språket.

Lauritz Weibull: Skåiies kyrka från alsta tid till Jacob Erlandsens död 1274; Lunds doinliyrkas historia I, s. 238.

(10)

236

Oscar Bjurling.

iizelser som mer eller mindre har kuririat iakttagas också ifråga om ett par aridra svenska synodalstatuter, Iåt vara från nagot se- iiare iic1.l -$ven deii svenska kyrkans ekonomilska relationer till Västeuropa och speciellt till Frankrike torde h a varit intima. Del framgår bl. a. av det välbekanta faktum, att utlandska myntsorter under medeltiden cirkulerade i stort antal i vårt land och att ut- ländska penningvikter användes vid koinmersiella uppgörelser. 1 vårt inedeltida urkuiidsmaterial påträffas ofta uttryck av typen »libra turonensis », apondus trecense)) och »pondus avionense)). Iianslie a r uttrycket »pzenninqhze bia. av liknande art?

Det ä r därför ilaturligt att vanda sig till Vasteiiropas ekono- miska centrum på 1100-talet och d a r soka efter nyckeln till vårt problem. Som bekant låg västra Europas kommersiella medel- punlit under de första århundradena efter å r 1000 på det vittom- skrivna slättland, \om alltsedan rosnartiden bar namnet Campa- nia, Champagne. Floderna och landsvagarila, som ä n följas åt,

a n kossa varandra, ha gjort Chai~ipagne till » u n pays de perpetu- élle circulatioiz parcouru par les peuples migrateurs, par les pelerins, les marchands et les soldats, tour 5 tour raval~6 par les invasions et enrichi par le c o m r n e r c e » . D e h a skapat en bred koiltaktzon mellan söder och sion och, inte minst, mellail de fran- ska och tyska kult~~rområdena. Förbiridelsepunkterna h a därvid i synnerhet varit staderna

-

Sroyes, IReims, Meaux, Provins m. fl.

-

d a r sedan gammalt de iiiternationellt beröinda Champagne- massorna höllos. Lansherralma i Champagneområdet befrämjade kraftigt inassorria på 1000i- och 11001-talen genom att metodiskt och smidigt itn nyttja de föreliggande geografiska och koinmersiella förhållandena på ett salt, soin vittnar oin en målinedveten strävan att genomföra en god ekonomisk 01-gaiiisation.

Av stort intresse för vårt ämne ar, vem som var herre över denna särskilt i ekonomiskt hänseende så betydelsefulla landsdel. Grevarna av Champagne voro sedan 1019 medlemmar av den ryktbara fursteslakt, vars första mera beinarkte stamfader bar namnet Thibaut och var greve av Blésois (sedan 924), Chartres, Beauvais, Meaux och Provins. Husets besittningar

-

som ibland voro uppdelade på de båda äldsta bröderna - höllos under långa perioder hopsamlade på e n enda hand. Ar 1125 kunde sålunda Thibaut IV (dotterson till Vilheln~ erövraren och broder till Stefaii av Blois) genom arv återförena dynastiens samtliga lan. Haii blev härigenom i likhet med de av hans förfader, vilka ensamma styrt dessa stora områden, en mycket maktig man, soim klinde göra po- litiska och militära framstötar i olika riktningar. Det var inte

P

-i Sigurd Krooil: Det svenslta prastrnotet under medeltiden, s . 32 f.

'

René Crozet: Histoire de Champagne, s. 6 f.

(11)

Penningar blå.

257

enbart smicker, ilar en krönika kallade honom »den friiniste man- nen i riket näst konungen». Fursleliusels stamsate var - anda till Thib3ut IV:s död a r 1152

-

grevskapet Blésois (med Chartres). Det var först under senare Iialften av 1100-talet, soin ättens lina- vudman flyttade sitt resideris till Champagne. Och det var först då, som han började kalla sig greve av Champagne. Thibaut IV skrev sig daremok, val att marka, nästan uiidantagslöst »BPesensis eornes)), greve av Blois

-

på 1100-talet förvansliades namnet Blé- sois definitivt till Blois.'

I den ekonoiniska politik, som grevema av huset Blois förde, spelade mynthusen stor roll - det var av särskilt stor vikt för inassorna i Champagne att ett gott mynt tillhandaliöll~ i tillrack- lig omfattning. Bloisgrevarna ägde åtskilliga betydande myntortes; Bill de frainsta hörde Provins, Troyes, Meaux, Sanscerre, ëhartres och Blois, vilka lago i eir hage söder och öster oiii Ile-de-France.

B de sistriamilda staderna slogos från och med senare deleii av 900- talet denarer eller penningar a v deil stiliserade typ, som kallats chinonais efter Chinon (soin låg i närheten av Tours, vilken stad i likhet med Chinon tidvis ocksa tillhört grevarna av Blois). I fös- bigående lian har narnilas, att den högsta kanda vikten på det P Blois slagria grevliga myntet befunnits vara 1,36 gram,' vilket ar praktiskt tagel identiskt med en romersk denar enligt förliiillaiidet 328,85

240

=

1,37 gram, ett förhållaride som tyder på att ett roinesskt puild varit utgångspunkten för myntilinge11 i Blois. Den viktigaste iilyatorten för grevarna av Blois och C h a m p a g y hlev emellertid ej Blois, e j heller det i peilningliistoriskt haiiseende rylitbara Troyes

-

Tours Iiade gått förlorat till greven av Aiijou redan vid mitten av 8000-talet - utall den i många Iianseenden ytterst betydelsefulla staden Proviiis i Sens' bisliopsstift. Dit koncentrerades efterhand större delen av den för Champagnemassorila avsedda mynttillverliningen, varvid det slagna myntet dock kunde f ~ r s e s med namnet på någoil annan av Bloisgrevarnas myntorter sAslom ursprungsbeteckniiig. Det första Provinsinynt, som uttryckligen bar Bloisgrevarilas namn, hade till upphovsnian Thibaut IV (1125-- 52), »Blesenisis comes 2

."

Om myiltniilgsgrunden för 1100-talets Proviilsmynt

ar

veter-

P

-'

Framstallniiigeil bygger på H. D'Arbois de Juhainville: Histoire des ducs et des comtes de Champagne, Tomes I-VI; Eugene Pépiil: Histoire de I'ouraiile, samt Crozet, a. a.

'

Blanchet & Dieudonilé, a. a., tome IV (Moiinaies feodales frail$aises), s. 315.

D'Arbois de Juhainvilla, a. a., tome IV: 2, s. 759 ff. "lanchet & Dieudonné, a. a., tome IV, s. 133.

(12)

358

Oscar B jurling.

ligen ingenting bekant. Det går emellertid alt beräkna densamma. Enligt ett par notiser från Ludvig VI:s och Ludvig VII:s tid var vid mitten av 1100-talet 1 Parispund i varde = 25 francs och 1 Provinsuund = 21 francs 68 centiines.' Detta ger oss förhållandet

21,68 - 86,72 88,88

25.00 - 100.00' vilket ä r ytterst nära

- --, som i allmänt bråk

100,oo

8 8

blir =

-.

M e n av Parispundets vikt, 369,96 gram, ger till resultat

9 9

328,85 gram. Som synes a r det inycket soin talar för att åtininstone huvudparten av de mynt, vilka slogos av grevarila av Blois, ba- serades på det romerska pundet oin 328,85 gram.

Att de av Bloisgrevarna för Champagiiem5ssonla myntade penningarna kurinal dyka upp som »penningar blå» i en notis f r å n initteii av 1100-talet i en bisliopslängd över Skara stift i Västergöt- land, torde i betraktande av de11 harovan lämnade redogörelsen inte vara agnat alt förvåna. Vi ha funnit, dels att »penningar blå) varit baserade p5 ett romerskt pund om 328,85 gram och dels att det nmynt, vilket slogs av Bloisgrevarna, varit baserat på sainma pund. Det kan därför kiiappast vara något tvivel om, att uttrycket »pznniilgae bia» bör tolkas i likhet med de förut o i m a m n d a ut- trycken »Iibra triroiiensis» o. s. v., fast i försvenskad form. Av iii- tresse i detta sammanhang ar, att vid den tid, då Blésois förvaiidlas till Blois, heter »blå» på franslin bloi, blcri, blou.' Men huruvida »bla» i handskriften ar en direkt förvanskning av ett ursprungligt Blois eller om det al* en genomförd översattning enligt serien les deniers d e Blois =- les deniers blois = pe~zningar blå, kan må- handa inte avgöras. Det inre samil~aiihaiiget torde inte desto inindre vara obestridligt.

Under alla oinstandigheter har vår utredning lämiiat otve- tydiga bevis för, att peniiingar »bia» inte varit, såsom man trott, något dåligt, starkt kopparhaltigt mynt utan en värdefull interna- tioliell värdemätare, soin en biskop ivastergötland mycliet viil kunde använda som bas för en uppbörd i stallet för (»fore

by»)

det cir- kulerande myntet, som var deprecierat. En följd härav blir, att Hans Hildebrands tolkning av textpartiet om peniiingar blå såsom ett seilare inskott inte kan godtagas. Kalians myntuppgift kan inte -.p

-i D'Arbois de Juhainville, a. a., tome III, s. 247 f.

Frédéric Godcfroy: Dictionnaire de !'ancicniie langue fraiiqaise et de tous ses diaIectes du 1X:e au XV:e sikcle. - Om uttalsförskjutningarna se Ber- til Malmberg: Ancicn francais blou, bloi, pou, poi et questions coiinexes (Ro- man, Forsch. 58, s. 8-17).

(13)

lollias som ett dgligt mynt och allts5 inte heller dateras till den tid, då sidant präglades i Sverige. Det enda, maii inöjligeir sliulle kulina rulsricier:~ som iiiskott Iran eri senare tid, l o r e raden: »förty da gingo erpenningar över allt Götalalid)). I så rall förutsiiiler inan &ck, att erpeiiiii~igar (i betydelsen starkt Itoppashaltiga penningar) inte fuiiilits i Götalaild under årtiondeila kring 1100-talets mitt. Sarat ar ocliså, att ~ i å g r a dylika peililiiigar inte p&traffats i xiiyntfyiiden. Meli detta sager likväl iaigeiitiiig med säkerhet, all- deilstiind man inte lade iier alltför miladervärdiga mynt i skatt- göinmorria - det var del ~ i i ~ c l e f u l l a myntet som tesauerades. Följ- aktligen iilåste fyndfrekvensen ifraga uin »koppargengar» från 1100-talet vara mycliet liten, vartill koininer, att dessa varit mindre inotståndskrnftiga mot tidens Iörstörande inverkningar aii peii- ningar av någorluiida rent silver. Papekas ina, att »erpeiiriingar» synas h a förekomrnit B Frankrike under 1100-talets förra halfl, närmare bestäin1 i deii kungliga donianen (Ile-de-France), d. v. s. i Blois-Cliartres-Cha~npag~leon~rådets omedelbara narbet. I kröni- lian Iran Saint Maixant klagades det å r 1603: »Fuil inagna tri- I~ulatio, et numrni argeiltei pro ~ r c i s m ~ i t a t i el facti sunt», en kla- gan som upprepades hade å r B 1 P 2 och år 1120,'

»13aciininigze bla» vittnar såluiida, dar del står i V5st;ötala- gens hisliopslängd, oförtydbart om förbindelser~ia inellan vårt land och tidens bominersiella och kulturella centra i grevskapen Iiring Paris. H betralitande av hur tunnsatt vårt källmaterial a r ifråga oril 1100-talets svenska historia, torde detta resultat inte vara utan intresse.

Oscar Rjurlrng. IilarEaggandet av att penningar blå inte varit ett forsamrat ininder- 6 r d i g t mynt, oiriöjliggör den datering av Skaradonieils invigning, som Beck- man velat faststalla. Under uppgifl att det var danskt mynt, soin kurserade : Västergötland och att detta mynt snabbt iörsiimracles under det s. B. in- bcirdeskriget 1147-1157 (kongckrigen), f a n n h a n det uppenbart, at1 det inte var fråga on1 »ett sådant osedvanligt häftigt fall i penningens varden i hislcopslangdens text. ~ B e s l u t c t o m skatte11 till Skara kyrka (bisltopen) % r » , yltrar lian, »äldre a n näinrida tioårsperiods slut. Tiden för Sliara försla sten- kyrkas vigning Bal1 alltså sattas inyckel n a r a ar 1145, då vigningen av 1,uilds domkyrka sliedde)) (Beckman: Ur vår %Idsta bok, s. 56-57). Deii ornstiindig- lieteii, nit penningar blå sakna allt s a i n l ~ a n d nied deii förutsatta danska iriyritförsiiinriiigcii, tillintetgör emellertid denna argumentering. Skaradoinens iiivigningsdalurn f å r fastslallas f r a n Iiell andra utgångspunkter.

Eiigcl & Serrure, Traité de numisn~alique du Moycn iige, toine II, s. 361-363.