Kristian
Gerner
&
UIfZdndPr
Fredrik
Böök
i
offendigheten
- en
introduktion
rygt sextio år efter sin död ar Fredrik Böök och hans gärning allt- jämt aktuell. Han var under 1900-talets två första årtionden en framgangsrik och flitig litteraturhistoriker. Hans forskningar om främst svensk 1800-talslitteratur ledde till att han 1907 blev docent i litteratur- historia i Lund. Tretton år senare kröntes den akademiska banan med en professur vid samma lärosate.
Att slå sig till so i ett akademiskt elfenbenstorn var han emellertid inte intresserad av. Som hans levnadstecknare Svante Nordin konstaterat ägde Böök förmågan att fängsla sina lasare:
Han ägde en oemotståndlig läsbarhet. [...l En poet eller romanförfattare kan skriva för evigheten eller eftervärlden. En publicist skriver alltidpiecesfigitizies, alltid för dagen. Fångar han inte omedelbart läsarens intresse ar hans tillfalle försatt. Det var Bööks konst act bli last
Det ar med detta P åtanke knappast förvånande att Böökvar en av Sveriges Aitigaste och mest tongivande litteraturvetare och -kritiker från åren kring 19 1 0 fram till början av andra världskriget. Snart eker debuten 1907 som litteraturkritiker i Svenska Dagbladet- dar han efierträdde Oscar Levertin
- hade han gjort sig ett namn i det litterära Sverige. Bööks Inflytande i litterära frågor tilltog ytterligare efter det att han 1922, strax före det att han lämnade professuren i Lund för att p2 heltid ägna sig at författar- skap och journalistik, valts in i Svenska Akademien som Harald Wjarnes efterträdare. Även om det dröjde till P923 innan han invaldes som femte ledamot i nobelkommittén hade han redan dessförinnan utövat ett stort inflytande över nobelpriset i litteratur. Till exempel var hans välvilja inför Wadyslaw StanisPaw Reymonts litterära produktion starkt bidragande ti41 att den polske författaren tilldelades nobelpriset i litteratur 1924.'
Bööks omfattande produktion utsträcktes från 1910- till 30-talen av ett stort antal reseskildringar, som bidrog tX11 "[v]idsträch popularitet",
då d e "utmärkas av historisk kunskap, rask observation o c h spiritualitet", för att citera B ö ö k biograf i Svensk Uppsslagsbok, litteraturvetaren A g o t W e ~ i n . ~ Reseskildringarna innehöll emellertid långtifrån bara oskyldigt kåserande o m människor o c h platser när o c h fjärran. D e var i betydande utsträckning också inlagg i d e n politisk-ideologiska debatten. D e s o m behandlade TysMand k a n , enligt T o m a s Forsers terminologi, bast be- t e c h a s s o m "propagandistiska". Förvisso kritiserade B ö ö k , i likhet m e d Sven Hedin, enstaka inslag i WazitysMand, m e n h a n tog aldrig entydigt "avstånd från någon sida av det tyska ssamhdlslivet".*
D e n starka förkarleken för Tyskland, s o m hos B ö ö k o c h m i n g a an- dra samtida gärna sammanviivdes m e d e n v u r m f6r stormaktstiden, k o m att bli hans olycka. Mans indirekta jämförelse mellan Napoleon o c h Hitler s o m d e s o m personifierade Varldsanden i kombination m e d uppskattande reportage o m d e t y s h ockupationssoPdaterna i Danmark föranledde skarp kritik. B ö ö k insåg, till skillnad från H e d i n , att h a n skulle göra k l o k t i att inte fortsatta m e d protyska uttalanden, m e n ska- d a n var redan skedd, något s o m h a n också var medveten o m . l[ ett brev till sin hustru förklarade h a n att e n tysk förlust inte bara skulle vara e n stor olycka för Europa. För tysklandssympatisOBer i Sverige skulle det innebära isolering o c h utanförskap; k a n fick vara tacksam o m h a n inte blev uppsagd från sin tjänst på Svenska D~zgbLadet.~ S o m e n konsekvens av d e n n a insikt fjärmade h a n sig i betydande utstrackning från såväl d e n aktuella skönlitteraturen s o m d e n samtida politiska o c h ideologiska utvecklingen. H stället återupptog h a n under krigsåren sitt litteratur- historiska författarskap. Ett resultat av denna "utsstBtthetens produktivitet", för att låna Bertil Malmbergs träffsakra karakteristik, var biografier över Heidenstam, Stagnelius o c h Tegnér. D e fick alla ett övervägande positivt mottagande bland hans kritikerkolleger.
Fredrik Bööks insatser o c h plats i offentligheten ar föremål P'8r @ra ar- tiklar i föreliggande n u m m e r av Scandia. Han har visserligen inte huvud- rollen m e n spelar ändock e n betydande roll i Patrik Halls diskussion o m d e retoriska motsatspar s o m k o m att prägla Strindbergsfejden 13 P 0-1 2.
I d e tre övriga bidragen, författade av Stefan Björklund, Svante N o r d i n o c h Sverker Oredsson, är det Bööks politisk-ideologish engagemang o c h vilka uttryck det t o g sig d e första andra världskrigsåren s o m står i fokus. Ett gemensamt drag i alla @ra bidragen ar det nära släktskapet mellan politik, ideologi, litteratur o c h historia i Bööks författarskap. A v e n o m det fanns många i offentligheten s o m inte delade hans politiska preferenser var m e t o d e n att applicera historiska o c h litteriira exempel på dagsaktuella exempel alls inte ovanlig. D e t är d e n inte heller idag. D e n tid är förbi
Omslaget till Kritiskt
bokslut, en samling av Bööks tidningsartiklarfln 1940-talet, visar en trött och sorgsen litteraturkritiker - en illustration till den kommentar han gav den forne reskamraten Per Nyström 1350: efier deras gemensamma resa i Sverige 1936hade "ingenting mera blivit riktigt roligt':
då offentligheten dominerades av ett mindre antal mäktiga kritiker som Böök, men i deras ställe har kommit andra slags debattörer som även de har ett betydande inflytande. Visserligeri ar de litterära referenserna farre - de har i betydande utsträckning ersatts med populärkulturella hänvisningar av allehanda slag - men politiska histornebruk i betydelsen analogier mellan historiska och aktuella händelser, ofiast i konflikthärdar, har varit synnerligen freliventa under senare år. Ett av många exempel ar de svenska riksdagsledamöter som våren 1999 gjorde en kontroversiel8 jämförelse mellan NATO:s bombningar av Belgrad, vilka genomfördes i syfte att satta press på regeringen i Förbundsrepubliken Jugoslavien att dra sig ur Kosovo, och förintel~en.~
Annorlunda uttryckt är Böök inte bara en virvel i den ström som förde Europa till katastrofens rand under två världskrig, utan diskussionerna om hans roll i offentligheten under 1900-talets första hälft uppmuntrar också till intressanta jämföre-elser mellan det mediala landskapet då och nu och på vilka sätt som det förflutna flatas samman med det nuvarande.
1 Svante Nordin, FredrikBöök. En levnadsteckning, Stockholm: Natur & Kultur 1994, s 4 2 3 4 2 4 .
2 Malgorzata Anna Packalén, "'Sanningen vill älskas med en sval och stilla karlek' -om Fredrik Bööks förhållande till Polen", i Roger Gyllin, Ingvar Svanberg & Ingmar Söhrman (red.), Bröd och salt. Svenska kulturkontakter med öst. En vanbok till Sven
Gustavsson, Uppsala: Swedish Science Press 1998, s 205-215.
3 A.Wn. (Algot Werin), "Fredrik Böök", Svensk Uppslagsbok, band 5, 1963, spalt 644.
4 Tomas Forser, Bööks 30-tal. En studie i ideologi, Stockholm: Norstedts 1976, s. 123. 5 Svante Nordin, s 341-342.
6 Ulf Zander, "Den slingande vägen från Auschwitz. O m Förintelsens bilder och de eventuella sambanden mellan då och nu", Scandia 2000:2, s 301-302.
