Christer Winberg
Tingstens
idebitik och den tadaga
svenska
socialdemokratin
1941 utkorn Herbert Tingstens 900-sidiga arbete om den svenska sociaPáernok~atins iddutvccIding som första veil< i serien »Den svenska arbetaritlassens historia))." de ve- tenskapliga tidshifterfia fick boken ett mycket positivt r n ~ t t a g a n d e . ~
En
politiskt hallen kritik var vanlig i socialdemokratisk press, och rörde f r m f b r allt synen p& par- tiets tretti~taispolitik.~ Ansatser till en vetenskaplig kritik kom endast frin Pei Ny- s t r ö 3 och en annan socialdemokratisk akademiker, 1xiF ~ j ö r k . ~ Under den tid som gåt?, har Tingstens syn g5 trettiotaispolitiken diskuterats, men någon iner sanman- hängande kritik har aldrig publicerats, och boken PiJcKs fortfarande betraktas som ett standardverk.Syfiet med denna uppsats a r att granska Tingstens idéhistorislsa firnstalining och metod.
Av
praktiska skii kommer jag bara att undersöka perioden f r a ntill
ca 1900. Syftet Sr inte att ge nigon alternativ skildring av sociaPclemokratins idéutveck- ling; kfinla rnis~dre ar det att förklara reformismens uppkomst. Nagot visentligt nytt material har inte dragits in, utan jag har nästan uteslutande anviint mig av Tingstens eget material eller sidant som han hade tillghg till.Enligt derr ursprungliga planen skulle Tingsten inom projektet om den svenska arbe- tarklassens historia skildra socialistiska idéers uppltomijt och utveckiing utanför Sve- rige och dessas påverkan pa den svensI<a arbetarrörelsen, vidare den partipolitiska ocii parlamentariska utvecklingen. SltiPdringen skulle komma at1 bli »en redogörelse för e en sk politisk historia under ett halvsekel us arbetarklassens synpurdkt)>.' Det visade sig dock nar arbetet publicerades, art Tingsten gjort en betydligt snavare avgrans- ning av 5rnnel an förutseet.
Boken imek8iiler Fb-jande avdelningar: B ~ n d
I:
Idddebatien i Sverige vid socialdemokratins Omtradande (C) Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
Marx och defl n3oderna socialdemokratin, med underavdelningarmja Grunddragen 9 den marxistiska iskådningen
lintee~zationaien f6re viirldskriget Socialismen efter viirldskriget
Sainhallet och socialismen, med underavdelningarna
Den rriarxlstisdta ideologien och Gess begynnande upplösning
Den socidistiskca debatten i början av 1900-talet och socialiseringsfrågans akluaii- sering efter va~BdsEulge t
Socialiseringsteoriens uppi~s.aing och v%lf&rdsideologiens sege: Sammanfattning
dand 1%.
S e a m och aemokratien Nauoneri och forsvaret KsAstendsrnen sch kyrkan NyK:erheksf~igan
Konszimentkooperatnonen Aterblick och sammmfattning
Vaje huv~davdeiniang %r indelad i tre uazderavdelningas, vardera omfattande en tidsgeiiodi.'l Denna uppsats kommer att behandla underavdelnéngarnaa »Grunddragen i
den marxistisita åskidningen», »Den mar~tistiska ideologien och dess begynnande upp-
-
..losniag)) samt den första underasrdelningen inom huvudmdebningen »Staten och de- mokratien». De föajande utredningarna av speciella fragor ger knappast mer %n varia- tioner av vad Tingsten tidigare sagt. Den inledande avdebnin-n om id&debatten vid ssciaiderno~ratins framtradande ar egendomligt isolerad fib framstiiilningen i övrigt. Inte vid nagot enda tillfille araknyter Tingsten till &n.
2vlyckeEt kortfattaf i i a iicgstens huvudtes denna: vid sitt fzarntr2dande p i 4888-
talet v23 den svenska socfa!demokratin strangt rnaxistssEc - det zörde sig om on ren id&ktport fr811 Tysitland. Marxismen kom emeliertii niistan. omedelbart att modifie- ras och uppiasas - senast f ~ S n omkring
L
890. Steg f6r steg kom socialdemokl-utinatt overge rink bara m a r i s a e n utan aven socialismen. Avgörande för »vaBfiirrdsideoio- ginsj: seger var 1930-talet. Tingsten havdade, att man i sYutet av 1930-talet inte längre Atunda t d a or^ en specin"Et socialdemokrati8 ideokogfl skild fria; den borgerliga.
Er;lAgt Tingsten rader det i n k iaggoi? tvekan o m att den svenska socialdemokratin p& f 880-talet byggde pa Marx' idéer (1:849).
En
presentation av den marxistiska teo-in kommer naturligtvis d3 alt f8, en central plats i hela frarnstiills,ingen. Den skall göraTingstens i d k ~ ~ r i t i k och den tidiga svenska socialdemokratiin 99
Marx, att isolera marxistiska tankeelement och att avgöra, villia andra teoretiska im-
pulser som ken ha fisekommit. Har Tingstens redogörelse denna uppgift? Man kan omedelbart konstatera, att Tingstecs skildainig i ~ t e bygger p& nigon s'tarre direkl be- kantskap med Marx' och Engels9 v e k , utan hu-mdsa!kligen p i framstaillaningar av icke- eller antimarxistiska f~rfattare. Nagra av Mamy 3ch EngeBsq egna arbeten ar dock upp- tagna i notapparaten (sarskiid 1tZEI- och Zitteraturf6rteckn~g sakas):
Verk :
Marx, Filosofins eliialde
Marx-Eaigels, Den tyska ideolog-in Marx, Kapitahet P
E~gePs, mer historische mate^-ialismus
(i Die N e w Zeit} Marx, Kapitalet
III
Marx, Till kritlbten av Gothapïogramme'c Marx, Hnbördeskriget i Frankrike Engeis, Socialismens utveckling fiin
utopi till vetenskap
Marx-Engeos, Det ItommuPlistiska partiets rnanifest
Av de nio a h e t e n Tingsten uppger sig ha använt ar inte mindre an fyra publicera- de fbrsta gången efter 1880-talets mitt. De saknar jaevfallet intresse, d5 det galler att avgöi-a, vad de ti&ga socialdemokraterna kände tiEl av marxismen. Detta ar ingen oviisentllg punkt. Som bekant har bilden av Marx och Engels stiindigt tillftirts nya drag, genom att tidigare okanda arbeten pubiicerai:s.8 Ett par sådana vasentliga fbrandringar intriiffade under 1890-talet, dels då Kapitalets tredje bok publicena- des och gav Pösiiingen p i vissa probler;-, vid tolkningen av doïsta boken" dels 6894, da Marx' kritik av det tyska socialdemoltrsz"Eisi<a Gothaprograrnmet av äa 4 875 cfknt- iiggjordes. Dec sistnamnda fick, som nedan skall visas, direkt betydelse f6r det svenslta pariiet.
m .
iangsten försummar fullsfandigt att ta upp den centrala frAgaan om den svenska socialdernokrati~as idébakgrund, Mot hans kategoriska pistående, att rörelsen redan p5 1880-talet var sirang: marxistisk Itm stallas er, annan bedömares iippfattning: att den rnarxistislta teorin fbre j890 inte kan ha hunnit triinga igenom sbskiEt djupt ens inom den tyska soclaidernoltratin, som enligt Tingsten var inspiratfonsk$,Ua f&r den svenska." Det finns ei1 rad frigeteclten. Vad kunde de sl~enska ploqiirerna överhuvud kanas iial av mxxisriree?'? Vilka texter farins puMlceiade vid olika tid-
punkter? Vilka var 6veisatta t i l soenslta? Vi?ka andra populara framstallningar av n~arxismen fanns pi svenska (det farzns t ex redan usider 1880-talet broschyaer av Bebel och T<.au.PL:sky i översattning)? Vilken uppfattning av marxismen gav dessa ut-
tryck för? 1 vad m, var mmcismen uppblandad med annat tankegods, t ex lassal- Seanskz, katedeisocialistiskt eller anarltistiskt? Fanns 6et nagon @verkan frin de *:?io. . I L I , ~ svei:ska sociaiisterna? Tingsten försakrar t ex (1:56), att Quiding ej spelade
! 06 C h i s t e r Winberg
nagon roll. Dock kände både Branting och Danielsson viil till honom." Detta ar
frågor, som inte ens stalls av Tingsten. ii själva verket g5r det inte att med hjälp av hans framstallning besvara fragan, hur marxistiskt influerad den tidiga svenska sociaidemokratin var. Hans skildring av marxismen maste ha nagot alinat syfte. Vi skall återkomma till vilket.
m.
ilngsten skiljer skarpt pi tv2 olika perspektiv Ros Marx, det »storm och det ))lilla».
1[ det stora perspektivet %r Mar:< en historiefilosof av Begels typ. som historien som ettsuccessivt realiserande av bestämda avsikter)) (I:95). Det stora perspektivet ar extremt detern~inistiskt~ det 2.r en ödestro, diin. masrniskornas hmdlinagaï salmar betydejse. A l t skel- enligt lagar, som verkar med naturlagarnas obeveklighet. Det be- star av en rad osammmka2ngande »teorleï», i ex historieupphttnk~g~ vardeteori, kon- centrations- s c h ackumdationsteorieï, »utarma;h~gsteorl» 0621 »Er_atsasfiiofteorH». Denna stoia metafysisiic (H:196) Sr f69 Tingsten den riktiga marxismen. Mot den stalls det lilla perspektivet, dvs de »rimliga anvisningar)) (1:296) f61 politiskt arbete, som återfinns hos Marx. Det ar oklart om Tingsten överhuvud raknar delta som marxism.
I
alja Dl1 f6ridaras det 1BEOa perspektivet vara svår- eller oforenligt med det stora perspekti- vets sp~domar oral kapitalismens sönderfall. F6rlnaBandet mellan de bada perspekti- ven 2 ~ - avgierôndr för hela arbetet och maste diskuteras utf6digare. Tills vidare korn- mer jag dock att acceptera Tings-hens indelning, och underseka om "nu enapiriskt itan belagga iáveïgingen f r h det stora till det dilla perspektivet.Konfliltten mellan perspektiven &r det genorngiiende temat i underavdelningen »Den marxistis2ta ideologien och dess begynnande upplösning)), som behandlar den socialdemokratiska, samh3Plshappfattningen haan .till ca 1900 (med undantag f6r stats- uppfattningen, som undersöks i avdelningen1 »Staten och derno!tratien»)).
Tingstens syn p& socialdemokratins samh2lPsuppfatttnir~g ca 1885-1900 samman- fattas av följande citat: punkt eftc~. p u d d uppmjukas e?Ier avsitrivas trosformler, de dogmatiska sakerna
d!)
ersattas av obestarndz uttalanden eller med viktiga reser- vationer omgivna påstaenden, fragor, som enligt det stora perspektivet VOio enkla och aviisentliga, bli invecklade och vasentliga» (1:195). Under de femton aren hadealltså en Bvergång frAn det stora tig1 det EiPIa perspektivet skett, en övergång som av Tingsten identifieras med en ispp8~sning av marxismen.
Pïmstal~iingen utgir från Brantings bekanta G&vletal 1886, som Tingsten anser anastan helt st& p2 det stora perspektivets grundval. Basa nigra f2 motstridande drag finns, som att Brmting ilamhaver vikten av att arbetarklassen organiserar sig och kraver sociala reformer redan under kapitalismen. Darefter
gal
Tingsten genom stall- ningstaganden i olika ensklda frigor: historiematerialism, Itlassteori, den sociala re- volutionen, det framtida socialistiska samha81et3 ekonornisltz teorier (värdeEaran, kristeorin, den Industriella reseivaam&n, >)katastrofteorin)), koncentrations- och acku- m~lationsteorierna~ ))utarm~ingsteorin)))~ Denielssons och Braaztings åsiktsandring, »den jiirn4aarda lönelagen», reformer under lcapitaiismen (produktionsfejreningar, ss-Tingstens ide'kritik och den tidiga svenska socialdemokratin 101 cida reformer, tuPPfrägdn, fackfö~eningarnas roil), jorclbruksG&gan och instiiilningen till anarkismen. Dispositionen medför, att samma friger iterkomrner, och att ett och samma belagg kan användas fbia att visa samma förh3lande två eller tre ginger. Fram- stkdlnángen pryds av mangder av fotnoter. Sammanlagt finns omkring i 50 hiinvisning- ar till samtida tidningar, broschyrer etc. Uppenbarligen SIG Tingsten stravat efter en slags kvantitativ metod.
ii minga PV de frågor, som Tingsten diskuterar, ar det ornbjijligt att placera En skilda
standpunkter i nägot av perspektiven. Ar t ex bristen på detaijerade planer ftir det socidistisl<a samhället Borenlig med stora eller BiYEa perspektivet? Hiar sltall asikten att fackföreningarna skall vara socialistiska klassib"iceerai Vad betyder uppgörelsen med anarkasterna för det stora perspektivet? 1 andra frågor ar det rniPgBigt att med nago~? rimlig sikerhet placera in skilda ständpunkter i Tingstens bada perspektiv. För att manr skall kunna tala om en utveckPing från stora till lilla perspektivet, kraj~s det na- turligtvis att m m Itan visa att uttryck f6r detstora perspektivet ar vanligast i b ~ r j a n
w femton&asperioden, och beläggen för del ldla fclrekommer oftare i slutet. Nggra exempel skall fA visa Tingstens arbetssatt:
a) Tingsten skriver, att den allniänna uppfattningen om >~dtveclibingens gang mot
socialismen, som klarlagges i Brantings Gavleföredrag (och som ar utmarkande for det stora perspektivet. Min anm.), möter genomgiennde i de i-ep~eseiztativa socialde- mokratiska framställningarna)) (I:E54). Beläggen harför ar hantade f ~ a n följande 2s:
1906(!), 3894, 1888, 9892, 1899, 1894, 1093 (1944, n.13,14). Detii): omejligt att spåra någon tidsrniissig utveckling has.
b) Tingsten staller ))fistoriematerialismen,>, dus uppfattniilgen att de ~~konomiska revolutionerna 5x0 de avgörande (kurs. i orig.))) mot uppfattningen, att »den ekono- rnisita synpur,hten måste kompletteras med andro)! (I:] 55-156). Dessa bada Brm- tiirgcilal får illustrera övergangen från stora till lilla perspektivet. Men del citat som
skall vis2 anslutning till stora perspektivet ar från 1895 (1:413, a. lo), medan det som
skall visa ~ v e r g h g e n ta19 lilla perspektiqdet ar fran
B
889 (I:44 3, n. 1 l).G) 1 den socialdemolcratiskaa propagandan förekommirr synpunkter, som sags strida mot det stora perspektivet: naturrattsliga f6restiiIlningar oin det moraliskt förkast- liga hos kapitalismen och uppmaningar till klasshat. Exempel på dessa uppfattningar forekomrner dock över hela perioden 1882-1899 (1882 2 s t , 1883, 1887, E888 2 st, 1892, 1897, 0899. H:414, n. 15-27) och antyder iizte någon överghng f1511 stort till litet perspektiv.
d) För Tingsten bör teorin om återkomanmde, allt svirare kriser höra till det stora perspektivet, PPlcsona den am >den industriella reservarmén)) och »katastrofteorim). För dessa teoriers förekomst hos socizldemoicratin alaf6rs belagg från filjande tid-
punktez: 1884 4 st, 1889, 1901 och 1906 (I:4?4, n 34--35).
c) Tingsten redogör för instiillningen till produktionsföreningar med statligt stöd. Denna ide' miste uppfattas som stridande mot det stora perspektivet. Beliggen för
produk"lionsf6reninga~~ dvs för lilla perspektivet, ar från 8882, i885 och. 1888, mol
p~oduktionsf6reningq dvs för stoaa perspektivet: 189 1, 1694, B 896, 1898 Q1:4 15, n. 54-57 samt 8:146).
f) Tingsten anser, att krav p2 sociala reformer under kapltaiisrzien strides mot det sto- ra perspektivet. Enligt detta bör m m hiivda, att sociala reformer &r av ringa vibrde (det ar rimligen taktiskt omöjligt att vara direkt nnotstindare). Belaggen far det stora perspektivet hamfas har fran f6ljande i i : 9886, 0888, 1889, 1891 3 st, E892
Z
sk, 1893, B897 2 st (H:415, n. 61-63, 66-70), Krav p5 sociala reformer, som allts5 visarp& det Billa perspektivet, citeras
hh:
skutet av 80-talet, 1889, 1894 2 st, 1897, 9899 ( 7 4 1 5, n. 58-60, 64-65). Enligt Tingstens samling av belagg f?irel<ommner alltsa bada uppfattningarna parallellt.g) Tingsten redogar f61 instiiilningen till refomer som syftar tid6 klassförsoning (t ex skiljedom i arbetstvi,ter). Kritik av sadana reformers varde h61 hemma i det stosa perspektivet. Shdan kritik förelcom 1889, 1894 och P898 (Ii415, n. 71-43), Men Tingsten anf6r inte nagra belagg för att sociddemokratin skulle ha haft en motsatt BnsfdSBPning, och hans disltussian i fragan stöder inte dls tesen o a övergkng f i i n stora till lilla perspektivet.
h) Emelian&t förekommer feholkningar av citat. Som stöd för uppfattningen, att ut- vecklingen av sig själv skdl leda fram tiP1 socialismen, alltsa en uppfattning som hör till det stora perspektivet, citeras Social-Demokraten frin 1886, diiï del sags, att utvecldiinagen mot socidismen drivs fram av »a ena sidan arbetarklassens alltmer vak- nande sjalvmedv-etande och alit sfiPrre sammans8utning och förenande», 5 andra sidan \11seï småborgarnas och srnfd<apitallsternas firsvinnande och underkonsumtionsk-' (%:167). Som stod för någon slags ödestro ar detta citat inte sarskilt mycket vart.
En detaljgrmansl~ning av notapparat och citat ger siledes anmiirkningsvarda resultat. Det biPr observeras, att den inte nödvandigt visar nagot samt upplösnLngen av den marxistiska ideologin, utan endast om Tingsten kan belagga sina pastaenden. Vad som har dragits firn har Itan förefalla vara peti'~essvr. Men det ar inte b va sent lagt,
om en framställning med vetenskapliga ambitioner verkligen inaeh2Uer belägg för frmf6rda pastaenden. Notapparsiien ai inte nggo-. prydnadssak. Exemplen visar, att Tingsten p2 en rad punkter inte förmas bevisa sin egen tes, och e pekar p2 en an- rnärhingsvard metodologisk laslighet.
Emellanat frangår Tingsten den Icvasikvantitativa metodela och nöjer sig med lösa intryck. Om 1897 ars partiprogram sibgs t ex, att »programmet "nr en allmänt refor- maslisk karaktam (X:844). FramstallnEngssatteR P avsnitlei ))Frin taktisk till principiell demokratism)) (II:9-91, )Bar har sarskilt delen firn till s 66 undersökts) ar helt ac- norlunda. Bar finner m m Bhga redogörelser f ~ r partiets agerande p5 1830-taket vid
folkriksdagar, samarbete rneá Iiberder, politisk storst~ejk
m
m QHE:44-50). Följacde citat f6rklaraz skiftet i metod; ))I sjalva verket aioanes iilgen kongressresolution, ingen programiiridring, ingen debatt, som symboliserar och bekraftar den utveckling par- tiet undergatt)) (1I:óO). Det enda belagget p2 i C & p 4 a ~ e ~ ar en svepande jiimlörelse mel- San »den d1111knna debatten omkring arL
890, respektive ir 1900)). Tingsten f6rstilcalx~, alt en klimatförandring in-kraffade i de stora sscialde:~nokratisPta tidningarna tnellaaiTingstens iddkritik och den tidiga svenska sociaidemokrzfin 103
dessa &r. Essaren
f&
lita p5 bisrgsteams oiradtjsne: nigra be1sg.g presteras inte b,BP:60- 61). Alltsa, en anetodologisk opportunisan, dar metoden skiftar aBit efter vad Ting- sten vii! bevisa.Betydligt viktigare för fragan o n eni eventueli wpplijsnia~g av den maniisiiska ideojo- gin under perioden fram till ca 4900 ar dock, om Tingstens stora. persaekoiv veikiigen motsvarar en marxistisk standpunkt och det ?illa en omarxistisk.
Det kan förefalla, som om jag har försöker bevisa en sak för mycket: bad2 att Tingsten ej kan belagga en övergång Fran stora till lilla perspektivet och al! Overgaag- en ej ar det samma som en uppl0sning av marxismen. Men Tingsien bygger sin slut- sats am idéutvecklii~gen på en rad olilta fragor eller element i teol-in, son; studeras var för sig. Mani kan mycket val i ett fall visao att h,in ej !can belagga nagon sjvesgåarg mellan perspektiven, E ett annat fall att en överging ej ar det samma som en uppiös-
ning av marxismen.
Det ar har nödvandige att itervanda &i11 kapitlet om Marr;. Framställningen d21 in- Seds med att Tingsten skiljer på två skilda perspektiv (nagona gang talas om mer
a~
tv2 perspektiv, men detta utvecWas inte narrnare. I:84). Hur Tingsten ser pi ftirhillandet mellan perspektiven ar inte fullt tydligt. Ett par tslkz.ingar kan tankas. Enligt dej? ena s h e v M a ~ x på ett s ä t t , d i han sökte ge tesi öve~blick av de huvudsakliga momenten i mänsklighetens utveckling)) (H:84), p& ett annat sa'rt då han diskeutera.de »nerz. kon- kreta OGEX speciella händelser och förhillanden)) och sökte »fastställa hul,w.d.peknkter- na i ett aktuellt skeende)) \1:85). En sadan version zv f6ierhåUandet irrellar, de bagg? perspektiven stiimrner naturligtvis val överens bade med vad Marx sjalv skrivit om sitt arbetssatf och med den moderne marxiitteraturm st&ndpun!ct. Det ar ett viikii~t förhallande, att Marx arbetade på olika abstraktionssaivier och utgick 15% eenkia mo-deller, dar vissa förhållmden renodlats, och successivt €tirde in fler komplikaticfler.'3 Marx sökte klarlagga de allniannaste utvecHingstenPYensei~~a i den samtida kaglklis-
men - vad Tingsten r a h a r upp som ett antal )?teorier». Ban disku!terade sedan va6
som motverkade dessa tendenser." "Ii de motverkande krafterna kas.; t ex facklig organisation eller pobitislta ingripanden hösa. Det problematiska med esl tolkning ef-
ter dessa linjes ar att den 2.1 s5 rimlig akt den Mir trivia?.. En s8dan skiilnad mellan o/Ba perspektiv galler for varje mer utvecklat tankesystem och kan o:rnbjligt anses karakterisera enbare marxisrnen.
Enligten annan tolkning av Tingstens syn p& föïhålIandet n~ellar; de DCda perspek- tiven strider dessa mot varandra och stax i en oförsonlig motsarsst!i9?Lnirag. Cet kanske klaraste e:<emplet firms E en diskussion av marxisxieaac installshg till sociaApcIi-Likerr. Tingsten skriver da:, att enligt >)Marx9 siara perspektiv miste I i j ~ u i ~ a t t a s , aE.i iz3gec
socialpoiitik, evsedd att höjs arbetarnas stallning, kor~tme till stand, eller att en dylik politik icke bleve vei-ksm. E ennat fal1 vore utarrrinifigstesrin iclce halibar); (::l 19).
Det 21 alldeles klart för der som Iiiser Tings!e~:s f:anisia?liiing 1 sin helhet, att d e t a är den variant som de~nkrerar hos honom. Först d5 bálr oolteas k , w & s s kegripiig.
1 04 Christer Winberg
Tingstens version av marxismen saknar i stort sett s t d både hos Marx' egna uttalan- den om sin metod och hos den moderna rnarxlitteraturen. Syftet med denna uppsats ar emellertid inte exegetiskt. I stället skall jag undersöka, vilka konsel<venser den tingstenska begreppsapparaten får, nar den sl<all anvandas f6a att i ~ s a en forsltnings- uppgift.
Kan
man med Iijalp av uttryck som stort och litet perspektiv, uppmjukning av ideologi etc korrekt beskriva den svenska socialdemokratins utveckling i några skil- da frågor f r m till ca 1900?Xngsten redogör G r inställningen till tre teser som h h t a d e s ti11 den svenska so- cialdemskratks ideologiska arsenal från det tyska Gothaprogrammet av 1875. Den f ~ r s t a tesen ar den ujarnBaBrCra lönelagen)), dvs grovt uttryckt förestaPlnhgen ratt arbe- tarnas EGner aldrig varaktigt kunde stiga över existensmmiimuapn, eftersom Iöneökning-
ar skulle atas upp av ett Okat barnantal. Den andra tesen iir uppfattningen om alla grupper utanfar socialdemohatin som );den enda reaktionara massan)), omöjlig att samarbeta med, och den tredje Tar föreställningen om »arbetet som kdiBBann till all rike- dom». Tingsten konstaterar, att dessa standpunkter övergavs allt mer urader 1890- talet (»den jaanhårda Rönel-en»
I,
5 74-1 76, )den enda reaktionära massan)) EB:44, »arbetet kallan till all rBedsm» I:964-B65), och detta tolkas som tecken p")upp- mjukning>) av dogmatiska ståndpunkter (I:164). Nu r&ar det vara s&, att samtliga des- sa punkter i Gothaprogrmanet ej iterfEms i marxismen, utan tvärtom kritiserades mycket starkt av Marx. Bans kritik av Gothaprogrammet offentlig@ordes 1891 SOPPIett led i kampen mot icltemaxisterna i det tyska partiet och beaktades d& det nya Erfurtprogrammet tieBkom samma &r. Marx' kritik och den Solgande tyska program- revisionen valkomnades av Danielsson och låg till grund f6r hans agerande under 1890-talet.'~ Tingstens misstag är sa mycket mer avslöjande, som både kritiken av Gothaprogrammet och Danielssons skrifter iterfinns i hans notapparat.
Hela Tingstens frmstallning av diskussionen om arbetet som kallan till a11 rike- dorn ar extremt förvisaad, eftersom han inte föistått den marxistiska s ar de te sr in.^" Den är belysande för hans arbetssatt. Han skriver att under 1880-talet ansigs inom partiet att arbetet var kallan till all rikedom. Men senare anges ))mera försiktigt, att varden frambragtes endast genom arbetet)). I verkligheten är det har ingdunda Gagan om nagon ökad försiktighet i uttryckssiittei, utan om övergång från ett feldctigt till ett riktigt itergivande av Marx9 värdeteori. Men genom att använda ordet »f6rsPk- tigtu suggererar Tingsten fran ett intryck av uppmjukning av teorin.
H f6rbifarten hinner Tingsten demonstrera, att hm inte last ytterligare ett av de arbeten han refererar till, narnligen Atterdag Wermelins »Kad Marx9 värdeteori)). Detta anförs som belagg f6r att socialdemokratin omfattade tesen om arbetet som kalim till aii rikedom (I:414, n. 29). E själva verket iir Wesmelins broschyr anmark- ningsvard, eftersom den redan E887 föregripes Marx9 kritik av Gofiaprogrammet p5 denna punkt.i7
En sakiigt och principiellt viktig friga ar socialdemolrratins syn p2 jordbruket och böloderna (%:188-193). Tingsten ger dar följande bild av utvecklingea~: ursprungiigen var socialdemokratin Inriktad p i industriarbekasklassea och agnade jordbruket S6ga uppmarksanihet, Man antog, att bönderna skulle slas ut av stordriften, liksom hant-
Tirigstens iciklcoitik och den tidiga sven&a socialdcrno~ratin 105 ~ l e ~ k a r n a av storindustrin. Efterhand insig dock socialdenaokratiiz sitt misstag. »Wedan
i mitten av i 890-talet framträder en tendens DiEl ugpnlguknisig» (-:l9 1). Speciellt hos D;eniePss~n fanns en strivan efter att vinna ave; srniY~ijnder~?a tP11 socialdrmokratk.
H 1897 års partiprogram (skrivet av Danielsson) ar~togs krav p i skydd f6r ~ ~ ? ; i % j ~ r d b ; ~ - karna och fbrbättrad jordbrukskredit. Sanarolikt ar TEmlgstens redogöl-else korre?cl, men är hans tolkning det? Innebar den ändrade taktilten mot srnijoidboukarna en
uppmjukning av ar,arxismen? Danielsson motiverade den nya linjer, s i , att maan skulle försöka )>rycka srnabondeklassen ur en reaktionär bourgeoisies i<:o;, ir2na.n den blev fullständigt proletariserad)). Man s la as te frarsilagga ett agrarprograin, )>som erbjuder de smarre jordbrukarna s t ö ~ ~ e fhrdelar an deras hittiiis försiggaende uppmarsch i flock och farnöte rned godsagare och storbönder))." Den nya linjen betraktade alltsa inte benderna som en enhetlig klass, utan sona er, kategiori, bestaende av grupper med va- sentligen motsatta intressen. Srni3ordbrukarna hade av olika ska1 allierat sig poiitiskt med storbönder och godsägare, men var möjliga atit vinna över phrbetarkPassenac si- da, l h g t innan en fullstandig polarisering skett Inom jordbruket. D~etta ar ungefär samma linje som Lenin senare reltommenderade partierna i KCornBnkern att fii1ja.l9 Naturligtvis kan Tingsten om han så önskar karaklterisera hade Lenins och Daniels- sons syn p i bönderna som en »enppmJuh.ing» w marxismen, men ordet kan d2 inte anviindas som ett vetenskapligt begrepp.
Det finas fler G-or dar Tingstens placering av st&ndpurikter i del stora ellea lilla perspektivet kan kritiseras, t ex installningen till so~ciala reformer, arbetstidsförkort- ning o dyl under kapitdismen. En sarskikt viktig fråga $4- inställain-n till staten, re- volutionen och den parlamentariska kampen (IH:9-66). I poPemfis mot tidigare sociaideïnoPcratiska historieskrivare, som framställt rörelsen som redan frin böjaaa reformistisk, havdar Tingsten att man ttnder 4880-talet OCK 1890-talets b h j a n ej tog avstand frin revolution. Partiets instlillning var oklar. Allmän r6str2tt kravdes, mes? ansags sekundan; den var ett medel, inte ett ~nil. Man föresprakade en taktisk relativism.
a n n u vid 1891 ars partikongress, d i den anarkistiska riktnhgen besegrades, an- togs tvetydiga resolutioner i dessa fragor. Kongressen var emellertid enligt Tingsten en vandpurakt, och sedan gick utvecklingen snabbt. Partiet biev viisentiigen ett röst- rattsparti (8%:42). Speciellt uppmarlcsammas Danielssons andrade instalining. Denne
Wr för Tingsten, som uCar sa m h g a andia historieskrivare, E6aliroppsiiga. hela partiets utvecldki~g. Hans ))avfall)) k892 far bli syanbolen %r hela omsvängningen. Pijr Ting- sten f% även Danielssans personiiga iotveclcPing bli en förklarkg till hela partiets för- andring (HI:43). Danielssom~s avstandstagande fian tesen om »den enda reaktionara massan)) har redan beriirts. Ban blev en bestämd föresprakare "r parlamentarismen)>
och föresprAltade samarbete med andra demokratiskt syftande gruppe1 (IH:46). Ting- sten sysslar bu~mdsakligeil med partiets verksamhet 3 i.bstrattsröre9sen och diskeassio- nerna kring politisk storstrejk. Efte- alt ha ber6rt den a~arkistiska siktningen (14:5 1- 601, sammanfattar Tingsten partimajoritetens Ens"iaPlning i,&gra 5: iri pa 1900-talat: »partiets instaifning i frigan ona saltet för ~ a i t l e n s erevsirag undergick en väsenilig förändring ~ n d e r det behandlade tidsavsaittet. Den pa-itislca ,j2rnYibhhrns n r i j ~ ~ r i ~ g
106 Chistes Winberg
blev f6r majoriteten det centrala m a e t , medan revolutionstanken s j ö k i i a k g u n - den)) (11.60).
Niir Tingsten driver denna tes, synes lian Itraftigt ha överbetonat skillnaden E
Ew-
staPlning fere och efter 1890-tdets barjan. Det &r lanappast siktigt, att partiet först1891 blev ett röstrattsparti. Redan från 1880-talets bagan stallde man, som Tingsten sjadv noterar, krav p& allman röstratt. Frin mitten av I880-talet organiserades stora röstrattsdemonshratione~ och möten, där de kedwnde rnäniren framt~.iids?e.~"nte laelBei stravan att vidga basen utanför arbetarklassen eller appenheten POP kompromis- ser med andra grupper var en nyhet f6r laittiotalet. Arbetets första nummen 1887 v2nde sig sgunda IiEl »Malm6 arbetare ocki nmedelklass» och f~dilauade. att ))det stora flertdet av medelHassen ofta befinner sig i s m m a stkallning som a r b e t a r n a ) ) . ' ~ ~ i d konstituerande partikongressen 1889 antogs, so111 Tingsten sjalv framhillei (EH:23-
X ) , en resolution om samarbete med andra demokratiska grupperingar, dock ej
till priset av ideologiska kompromisser. Nar DacieBsson senare - med s t ~ d av B~Jarx - tog avstand fr5.n tesen om ))den enda reaktioniira massan)) var delta narmast en teoretisk motivering fiPr en tidigare accepterad linje. Reda-e tidigare hade han före- språkat taktisk relativism: ))Att dogmatiskt fastsla en viss taktik skuike fös alla par- tier och under d1a smst5ndigheter vara en galenskap)) (II:29. Citat fran 417
B
890.).Tingstens diskussion av revollationsbeg~eppet (il:$-13) mycket oklar, och detta gör hononm ofasmögen att avgera om en stindpennlct 2s revol-utioniir eller ej. Som ett exempel g?& den nya, EckerevoEutionara insea5Bningen1 hanvisar hm till Danie9ssons
novell Friim%knagena, som handlar om ett framtida, soddlstiskt Sverige. I denna skild- ras, bur socialisterna seáan alBman röstsiitt införts vunnit majoritet i andra kammaren, medan den oreformerade f ~ r s t a kammaren fortfarande hade konservativ majoritet. Under intryck av »en fruktansviiat asrsviillande fo^slkr6refse, konstituerade /andra Lam- maren/ sig som suveriin nationalförsamliarg och tvang den vacklande regeringen att
framlaga ett förslag till grundIagsandring, enligt vilken f6rsta kammaren helt s c h halle's upphörde och a11 lagstiftningsmakt lades i handerna p i en allmän riksfSrsam- Iing». Emot reaktionara madiiärer och iimbet'sman »uppbidades nigra paatliga avdel- ningar av Imdstormen» som f6rTades till Stockhoim f6r att skydda den hrraiehlt olag- liga rsksf~rsanaIingen frix )»möjliga fiirsök att med vald inverka pk deras /de lagstiftan- de representanternas/ besiut eiler hindra dessas verkställande»." Att Itarakterisera denna IristaElnhg som ickerevoluhioniir förefaller mycket missvisande, f6rsavitt man ej absolut fsrkaaippar revoEution med barrikadstrider eller stormningar av baskilger elPer vinterpalats.
Tingstens mdysinstrument leder honom fel. Hans arbetssitt frarngfis av fhljande citat: »antalet revolutiolo~ra uttryck avtog vdccessfvt och en vasentilg f6riindrtqg i
hans /Bmielssorns/ uppfattning kan darför efterhand antas ha intsatt)) (111436, n. 69).
Anna mer avsbjande ar detta:
)>I
hans /Bhantings/ rn&?ga anföranden E friigan finnes knappast nagot utmanande och k l e t av revc8utiionar hasecplogi)) (11.62). a l t s a , det seriolutlonara ligger för Tingsten i frasen, i det utraamande spraket! Danielsson för- klarade diremot, alt ~radikaiismen Pigger icke i frasen)). Denna förestallning var »en barnsjukdom, vilken vi hoppas partiet snart ska31 ha alldeles 6vesvuzznit)). 23Tingstens Iddcritik och den tidiga svendla socia~dcmo~cralin 107 DaaBeBssoris ord f6r tankarna till en annan politisk ledare. Bur skulle Tingsten klassificera döljande citat: vatt 'principiellt9 hrkasiia kompromisser, att förkasta vaje tillirlighef ti13 !conapromisser överhuvud, h r u d a n a de i n ar, det ar en barnslighet, som det i r svirt att ens ta p2 aklvarjj? Eller detta: att »p& förhand avsta Gan att mm- Ovrera, att utcyttja intressemotsattraingaana (ZAh vara tillYaEliga) niellan fienderna samt
ztt avsta från 6akrenskommeiser och kompromisser med eventuella (lat vara tilIbilli- Inga, oskk~a, vackiande, viElkcsr!iga) "cnndsfiDrvanter, %r inte det ett granskost i~jhigt beteende?)) Den som skriver detta ar Lenin, i sin uppg6reAse med >>Radikalismen -
Itommunismens barnsjukdom) ar 16"20.~~ Hans odogmatiska syn p2 taktiken Gazng5.r a\/ t ex följande citat: »hela boisjevismens historia, både f6re och efter OktoberrevoEu- timeil, 2; ful& av rnmövrer, bvel-enskommelser och k.smprornisser med andra partier, aven med borgerliga!)) De tyska komrmunisterna kritiseracies för ))vagran att deltaga i det reaktionära, borgerliga pariar-i-,en?et och i de ~eaktioniira fack%6reïaingarna>,. De eingeisita kommunisterna :ekomiaaenade~ades att »deltaga i parlamentarismen, att . . . hjaEpa hendersonarna och snowdenarna att besegra de f ~ r b u n d n a Lloyd Georg och ~hia~chill)).
Syftet med dessa citat f5.r ej missförstis. Det &r inte att visa, att Danielsson (e41er nigon aman) sar en* svensk Lenin, dijd i förtid. Det ai att visa, vilka egendomliga Ironsekvenser den tingstenska analysmetoden leder till. Den pastadde höge~awikaren Danielsson i den svenska socialdemo!ua:atin hannar i samma filla som Lenin och de ryska Solsje~~ikerna?
Bar och var i Tingstens bok finns f6rs@k att förklara för5ndringarnza i der: socialdemo- kratiska ideologin. Förklaringarna är av de mest kiida dag: det obetydliga partiet v2xte ut till en folkrörelse (I:196$? Danielssons persoinliga installning var betydelsefull för syilen p2 staten och revolutionen (12i43), omfrormningen av ideologin -$ar ett led i en internationell process '$1:422), socialdemokratin bemöttes relativt tsieïank av överheten (11:423). Det hela Sr e:? osorterad blandning. Ingenstans finns en diskussion av sambandet meElan de olika förkIaringsförsEagq lïlgenslans 5iqns heller nigon argu- inentation för att de anförda faktorerna skulle kunna vara förklaringar till idéutveck- ling. Frigan hur en f6rg.ndring iitanfcr ldeologii~ivin påverkar ideologin staBEs aldrig.
Tingsten f ~ a m h a l e r sjah (XI:si.=iS) att en annan typ av f6rkSaring &a nner betjrdelse- fgU.ll. Man anser, att man snarare b6r fraga sig, va~far socialdemolcratin pi k 688-talet blev rnaixistisk. Nagra yttre förutsättningar f6r marxismen fanns inte i Sverige, me- nar Tingsten (J:23). idan pe!tea p& det s t a k a tyska Innytaiidet (ZI:420), men iigliar storst rippmarbal;~he?ei at de tidiga medlemmarnas psykologi. De ka2 »antas i ?~fi\m-n?d-
sak ha bestitt av inteiiektuelit Intresserade meii med e r f6ga djjupgiiende bildning ut- rustade personei!). De var, fortsatter Tingsten med ett citat fr&?. Macaukay >>personer som Iiist litet eller intet och Sao fistjusta över att raddas Gan sin undeïlagseuhets- kansla genom en liiromastare. som forsakra: dem an1 att de studier de f5rsuntmat kro
vardelösa» (hI:12i-422). Medlenizarna var bestamda at! idealism, de var »s&keriigen (C) Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se
ocitsi kiinslomiim~iskor» med )>stark medkalisla, dogmatisk tro p i nigra marxistiska f6ruls%gefser, naivt framtidshopp, bitterhet ~ v e r personliga rnisslgicltandei~)) (Ei:145-
146, se aven I:148). Men socialdemokratin blev snart tvingad att Cdve~ge marxismen (eller Marx' »stora perspektiv))). ))Den mxxistiska ideologiens inneboende motsiigelser och orimligheter ledde naed nödvandighet till nya sthdpurokter» (1.196). Marx9 »stora perspektiv)) Itkande »iDverhuvud icke . .
.
anviindas som riktlinje för nigon politisk rörelsen (1.130). Marxismen ),innehLill en rad fbiutsiigelser, som vederlades av uaveck- lingen, och Ped p& avgtiraiide punkter av inre motsägelser. Detta ledde med nödvän-dighet till att de maxska teorierna upplöstes eller omtolkades)) (HI:425). Den ideolo-
giska upplösningen m r frin de givna ulg5ngspaankterna ofrankomlig, sammanfattar Tingsten. Detta %r den helt avgörande P'iPrkiaringen i boken.
Samma &r som Tingsten kopplades in p i »Den svenska arbetarklassens historia)), 1936, publicerade han boken »Det? nationella diktaturen. Nazismens och fascismens idier)). Den kona ut i serien »Brientering i aktuePPa &men)), som var en poptnlarvetenskapIig, folkbildande serie. Tre 21 senare kom h k e n »De konservativa idéerna)). I förordet till denna skisserades ett helt idehistoriskt projekt. Tingsten fiirlclarade, att hm tankee fortsiitta, med &rlfter om de liberaldenaokratiska och socialistiska idikretsarna. I iter- stoden av f6rordet och p2 andra stallen redogjordes för vissa utg2ngspunnRtler f61 de redan utgivna och de planerade s t ~ d i e r n a . ' ~
GruadB2ggande %r Tingstens sencare sa v%lli&wda uppfattning att politiska ideologier
i huvudsak ar nagot negativt. 1)' den friktionslöst arbetande demokratien star den ut- formade politiska isEc2dningen i bakgrunden, den ter sig har som en halve bortgPönd stridsrustning. som man hoppas slippa använda)), skliver hm redan 1939, och tillägger att ideologierna inte ha1 nigon plats i uden viil integrerade demokratien))." Att kriti- sera ideologier ar en viktig vetenskaplig uppgift: »$ nutiden ar denna uppgift sarskilt betydelsefull, d i icke blott irrationella, utan aven principiellt antirrationalistiska före- stilininganr överflödar i den poBitiska debatten.>>" Si~zgsten hävdar, att det ar orimligt att avstå fran att bedriva iddkritik, eftersom då )%n vetendcapsman - B vars verksam- het det uppenbarligen ingh att söka analysera och upplösa oriktiga Pö~est%lBningar - skulle avstô h a r i f ~ i n ~ s i snart de behandlade ftiéirestallnhgarna kunde antas ha p l i - tisk relevans, dvs vara BdeoiogisBtt verksamma. Just det socialt viktigaste ReltiinkandeP skulle siiledes skyddas för Sidana Ideologikritiska tanlcegangar var sj&- fallet Inte unika i den datida vetenskapliga diskussionen - man behöver bara hiinka p2 uppsdafilosofin eller den historisk-kritiska sko8m~
Tingsten var noga med att pôpeka att det Inte rörde sig om att kritisera vardering- ar. 1 Giga om dessa f~religged ju inte sanningsfr2gan, GamhCdIP han i uppsalafilosofins anda. Meii ideologier ar inte viisentiigeni serier av varderingar. »VerklighetsomdCdmena spela huvudrollen^))^ fiirklarade iizn. Det var detta f61hiliande som gjorde det m6jiigt
att kritisera ideologier p2 samma satt som »ulan varje ideologisk avsikt skrivna veten- slta.ca.piiga arbeten»."3
Tingstens idékritik ocli den tidiga svendra socialdemokratin 109 Viktigt ar, att bristerna i ideologierna framf6r ;ilHt bero: p5 tankelel ratt och slatt. »Vadijr sltu1Be icke har, som i andra hanseenden, ett ointresserat heHtc?nlcantle vara av betydelse?», fragar han.31 Han kritiserar försal<; att f61klara et1 visst tankandes ))inrationella natur)) genom att ),uppleta djupare Piggande och p% visst satt raiionel'ra motiv för detsan~mm. Denna standpunkt ar uttryck för »en social teleologi, Ser vil- ken ett slags Zbvearninskligt f6rnuft dirigerar utvecklingen)>.32 Tingsten rL<tar sig har
friimst mot fanken, att ideologier ar uttryck f ~ r sicilda sociala gruppers eller Ot3asse1s intressen. WAgon g k g tycks I i a n visserligen inta en sadan ct8ndpu&t, so*: nar hanr f6rkParar, att de konservativa idéerna tj&nar de sociala grupper som uppbar clem., Men tankeg8ngen utvecklas inte, utan fir utmynna i följande banala ord: >,ilad som fiEie- ligger &r uppenbarligen, att den sociala stallningen iiil stor del bestamt den politiska synpunkten. Far de tiPPEredsst2lPda ar det lika caturligt all se heihet cwh Eiamon? som för de missnöjda att se olikheter och splittring . . .?b3"
Tingstens instalining ar hyperrationalistisk, ldier, bade vetenskepliga och poolitis- ka, överges nar de Yisar sig vara feiaktigz. Uppfattningen ar fGga övertygande. Dagens vetenskapsfilosofer betraktar den bara som begransat giltig fes det vetenskapliga t l n - Itandels utveckling. Det förefaller miirldigt, att nagon i slutet av 1930-talet knaade
tro, att det finns något omedelbart samband meElan en politisk ideologis sannirg och
logiska sammanhang och antalet anhangare.M'
Det ursprungliga syftet med Tingstens apbete om socialdcmokratiesic iddutuerkling var historiskt9 och boken har uppfattats som er; historisk dTramsizl!ning. Men det iinns ett viktigt undantag, Kapitlet om marxsnzen ~ t g ö r i sjglva verket tredje delen av Tingstens idékritiska projekt.35 Det l r ett G3mmande inskott i boken, som inte ger nagon större kranskap om bakgrunden eill den tidiga socialdemokratiens idéviirlcl. Syf-
tet med Itapitlet ar att i folkupplysnhgens och den :svenska den~oitratlns tjänst pivisa orimligheter och motsägelser i marxismen. Detta gör boken i grunden d~isieirislc. 011..
marxismen inte skulle uppfylla de Juav p i sannin;< och logiskt san-canaiina~ag, som
T '
ngst sten ansag vetenskapen borde stalla, kan dettal inte firklara varför maxisnren avergavs av den svenska socialdemokratin. Framför allt kan det inte .!-tirklara iizrför den barjade överges just omkring 1890. V a r f ~ r bör&i.de uppl6sningen av ici.eoiogini. ef-
ter fem år, och inte efter t ex femtio? Far Tingsten ar stvecklingen redar?. gi.~ee och fijrklarad. De kapitel som beskriver den socialdern~~katdska idhtvevklifigen i o!G;ia frågor har bara till uppgift att visa, hur den ideella irpplasr?;ngen maniiesterades i sin- nevärlden.
Nar man inser hur Tingstens utghngsgunkt ar beskaffad> blir m5nga av egendomlig- heterna i "oken begripliga. Det förklarar, varför marxkapitlet %r en viidsarsi polen?&, inte ett f61söPt till balcgrundss!cildring. Det iörklarzr., varfQa T h i g ~ i e ~ ? fiangar den ur- sprungliga planen för arbetet och nästan uteshut~niie hailer sig p i idéplmet - han
anser sig kunna finna en tillracklig förldaring p i denn2 nivi. Det Förklarar; ~iarbsr de övriga farMaringarna till iddiftveclilingen ar s i föga övertygande, sa oenergiskt h ~ p -
plockade - de ar egentligen överfl6diga för Tingsten. Det ,?orklarar vidare, varför
den inledande avdelningen om det sltenska samhidillet vid sociaPdemokratii~s framtra- dande ar s5 märkligt isolerad fran återstoden av boken - att relatera den sociaidemo-
kratiska ~ddsst~recic~iaa~en BiEl samhallci utanför %r obehavligt. bdal!t iörsiggar p2 de8 rena t%~&andekrs orraa5de.
Tidigas:: papekades, hur Tingsten viisentligen sag politiska idder so111 verklighetsom- dömen avi samma karaktar som vetenskapliga p8stheiaden. Detta synsatt g6r att Tingsten är ointresserad av den situation i vilken idherna uppstir och sprids, och av s m b a ~ d e t mellwl iddnivai: och andra nivaer i samhallet. I »)Den svenska sodalde- mokratiens iddut~~eck4ing» finns flera exempel p2 detiz.
9 sin Ecoeta granskning av boken kritiserade Per Nyströnrn att Tingsten blandat oldca k2H1kategorier ))huller om bbhaller>).'%t% slaende drag E arbetet ar, att ajla lddyttrkgar ligger i samma plan och har sanama dignitet. Uttalanden i helt slci!da situationer stiills ogenerat samman. Som exempel Bcm man ta Tingstens diskussion o n partiets inskafl- ning till vaildet som politiskt medel. Lttimden i en r&ssEagsde"aatt, d i partiets n-epre- sentanter f~rsvarar §ag mot anidagelser frin hbgern fnr att f6respïika viid (11:69)
blandas med formuleringar frin SaktiPrsasoleatRoner~ avsedda att vara godtagbara f6i o!ilca grupper inom partiet (t ex 11.33-39).
En a m a n egenhet har vi redan tidigare snuddat vid i samband med diskussionen om den revolutionara frasen eller sprWoïuket som matare av partiets Binje. Tingsten uttalar p5 Rera stailen p r ~ g r m ~ m a t i s k t , att h m ee?idast önskar Sehanda de rnanEesta kdkeana. I en polemik mot tidigare f6rfatttare ferklarar hmlw, att man ej
Wr
ta nigon hansyri tdB i viken situatloni ett ~iittelmde fglits: )»G51 man till viiga p2 detta satt, kas: vaje uttalande borttolkas)) (ik:435, n. 46). i$'& Per Nyström i sin kritik efterlyste >)dlmanira reflexloner om IörhaTo8mdet rne!lm ett partis teoretiska bakgrmd, dess program o-,h praxis)), svarade Tingsten, att bd&utvecklingen »galleii inCvecMhnge~~ av de id&er, som den /socialdernoi<ratien/ faktiskt franrolagger fik del: svenska f o ~ ~ e t ; om dessa idder i enskilda fall varit f6ga genomtanksa d e r taktisla motiverade eller Bver- huwd. icke allvarligt menade ar en sak som galler idéernas propagandister, men icke iddutveckOingen. Det ar allts5 rent principiellt icke de verlcliga, uhan de p~opagerade isilsLerna som val-it fharemg f6r min ~ n d e r s ö k n i n ~ n . ~ ~ Standpunkten fbrefaler yt- tenst ofruktbar. Med en sidan begransning tvingas man att hala sig p& de historiska fenonenens allra ytligaste niva. Man skannar vid de tidigaste ieden i, det vetunskap- liga arbetet: excerpering, lalassificeriazg och systematisering av beligg. Nigon djupare firstielse eller förklaring av utvecklingen ar om6j;Bg att n i fram till.1 @lva verlcetffinns har en rad iniïessanba problem, sam g2ler f ~ r h ~ ~ a n d e t mel- lan ohha nivaer i samhiiBKet, Gamst ideologi och politik. Den situation som sosiaé- demokratin hade att verka i , liksom partiet sjiiivty förai-ihirades naturligtvis radikalt ulader 1880- och 1890-takt. Vad betydde 66s-ekomsten av en liberal arbetarrörelse, och kampen mot denna? Bur f6rarndrades aititydei, hi31 IiberAerna., nar den 1ibe~aYa arbefarönelsen var "osegrad"lad betydde den »reaktionara offcsaclven~ fran 1880-
talets senare del"oika drag i ideologin betonas, nar det giiiáer att bygga upp en Ka- der inom arbetarMassen? Sker det n@-a ftirandringar, nar marx fforeker vinna m-
T:
i ingsiens i d d k r i i k o& den tidiga svenska socialdemokrariï: 111
slutning bland massan av arbetare? Fragorna %i köst aatkastade - trots Tingstens 980-
sidiga bok vet iie i n t v fPllrack1EgP. mycket onn den faktiska id6utveciikingen, fbï att
veta vad det ar som skall fölklaras. Men .det ar aildeles klart, att ett partis propage- rade asalcter kan föranilras, samtidigt s o n partiets praktiska peiitilc eller grunadlag- gande installning inte foxandras eller andras i motsatt riktning mot idéerna. Man kan som exempel ta socialdemokratin i början av 1920-talet. 1920 reviderades par- tiprogrammet. Verbalt radikaliserades det; till sp~rikhrulret ar det det mest marxis- t i s k ~ program socialdemoltnatiim her haft. Paogm.iinet h d e knappast hunnht mtas, Etirrain socPaEdemokratin i regexii~gsstäl;Plning förde en extremt liberal finans- och
syssels2trningspolitiFc. Ett annat exempel %r ett k;indeYseförlopp, som Sig Tingsten
nara i tiden. Aren R928 till 4941 and~ade I<omh~iern sin poltiska linje och paopa- ganda inte mindre an fyra ganger (2928, 1935, 1939, 1941). Dessa vi!dsamma sviinpni~igar agde run, ulan att nigon mer djupgiende fbiiiindrlng i de kommunis-
tiska partiernas sanh&ils'teari kara ha sltett. Det mr ingen svarlghet att 1939 g2 till- baka till 1928 &S Binje, och 1941 ,bi71 1935 Ars.
LO.
För attsammadatia: Njrckein till fbrst&eielsen av Tingstens bak liggeir i kapitletoom marxismen. Som underlag för en bedömning av den tidiga svenska socia4demo!tratinuss ideologi ar detta ochgligr. Vad tings te^ 194-1 tyckte om marxismen 54- sjalvfdlet helt ointressant for den som studeïaz. den svenska a1betarr6re?sen p i 1800-talet. Tingsten ger en bild av marxismen sam en tankebyggnad bestaende av t v i ofb~enliga persgek- tiv, oanvändbar som 1.1rzderIag för a14 politisk verksamhet. 3 e t blir följaktligen inte
angeläget för honom att -?iiritlara id&utveck:ii~~en; den %r redan förklarad genom de
orirnligherer i mzxisrnen som haal anser sig ha pivisat. irite heller ar det angelaget för laonom att undersöka sambandet mellan idiier, piitok och andra sainhslisföre- teelser.
m.
~rngsten ar alltsa ute efter att driva en tes, nai gap at: skildra den faktiska iddutvevMingen. Bals frainstalhing stmarks av metodologisk opportunism (vaxiingar mellan kvasikva~itifieris~g, allm&n 9nsimpresshonism och skBdring av politisk praxis), dar metoden anpassas allt efter vad han vill bevisa.
Urodersolcnirigen av hans redogörelse för perioden fïam till omkring ar S900 visar dock, att hans bevisföriilg ej är övertygande. 6 LYtsltil?iga fall kan haii P,"Ie $elaggap att
en övrrgông fr3n det stora till det lilla perspeictivet s k ~ t t . Viktigare &r dock, att hans stora perspektiv inte ar Pika med marxisrne~:, och hans lilla perspektiv inte ar lika med ett övergivande av ~naxisrnen. Hans ovilja att satta sig in i rnarxisnen gör, at? han in- te kan t e c k ~ a idéutvecklingeri under 1880- och 1890-talen ratt. H sjalva verket intar socialdernokratii-i i en rad Er5gor under 1090-talet eii marxistisk staddpunkt och ren- sr_r u t lassai!eanism, anarkism m m.
Det %r omöjligt att y5 basis av Tingstens bok ge en atternativ bdd av utveckiingen, Hans ))fa-iicta,) (citat etc) ar 2JItföi fargade av hans tes :fbi ztt göra delta. r~-6jjgligt. Efter iiisnli~g a;! Tingsten kan iiiim dock hypotetiskt i'rzr~ltasta, att Lqtresse: "ör marxis-
men under 1890-talet iokade, inte ininskade, inom partiet eller grupper inom partiet.
H irastiillningen till samarbete med andra sociala och politiska grupperiagar försökte Inan göra arn~arxistislta analyser (t ex fragan om den enda reaittionara massan, srnibön- derna, färhilPandet mellan parlamentariskt och utomparPamentarisltI arbete). I detta nya lage rackte det inte att enbart studera de Idassiska skrifterna. Marx9 teorier mås- te kompletteras och utvecltlas." Det fanns incm rörelsen en marxistisk debatt som var vitala-fe an vad Tingstens skildring ger vid hmden (t ex Wermelin redan på 1880- talet och Danieásson p& 1890-talet). Tingsten ar ofarmögen altuppfakta allt detta.
F6r P10~1orn blir varje avvikelse fran det stora perspektiv, som han skisserar upp, lika med ett övergivande av m-rxisiaen.
Meal har detta nagon s t ~ r r e betydelse? Marxismen avergavs ju anda, s5 srniningom.
Om det sitedde omhing 1890, eller först efter 1900 ar viil en bagateïl"oHIaro~n isan itrninstone tre saker sagas - GPnsett problemet om man 6verhuvead kan beskriva
sociaPdemokralins fö;rhAllmde t111 maxisinen i en enkel term som ))adall». För del först5 leder resultatet av undersökningen a11 tiden fram till ca 9900 till skepsis mot Pingstens avrlga framstallning. Far det andra bös ngan staila samma Krav p i precision p2 Tingstens arbete som mm vanligen g6r pi vetenskapliga undershkningar. Tingsten behandlar totalt en tidsperiod p& 50-55 gr. Da ar en andrad datering på isanslie 10 &r
inte obetydlig. För det tredje - och viktigaste - har en omdatering betydelse far
65-n om f6rMaringar ::ii1 idkutvecklingen. Om man inte godtar Tingstens synsatt, att utveckhiazgen var oundviltkig, utan fortfarande betr~ktai. den som ettgenuint forsk- ningspïobPena, blir f61klaringspl-obEe7net ett annat om omsv2ngnhgen skedde l26 oss saga 11.900 i stailet för 1890. Den fortsatta diskussionen i fragan miste dels bygga p5
en grundligare iddhistorisk kunskap an vad Tingsten besatt, dels fr'ranga hans ensidiga id&analylisk;o metod, och stalla samman id&utveck!ingen med t ex den organisatoriska
sch allm2npo?htiska utvec?<lingen.
H B R B E R I TLNGSTEN'S CRdTZCISM OF IDEAS AND EAWLU StVEDCSB SOCIAL DEMOCRACU
Since 1949, Herbert Tingsten's great work The ideological dexlopmeuit o f t h e Swe- dish So'ocid Demcsci.i?.tlc Party has been a standard work in Swedish political history.
-.. .
Pingsten's rnaia', tPiesis is that Swedish Social Dernocracy, when it was Sormed in the f 8809s, was strictly Marxist, being irafluenced from Germany. Tingsten depicks hdarxism as a grand, st~ictly deterministic tbeory of history. Beginning akready in the early 18909s, however, Adarxisrn is dissoived within Social Democracy, and draring the 1930's the remnaats of socialism are abandoned and replaced b y the »weifare ideolo- gy». Tingsten's explanation of the development is that Marxism suffers from logicai conisadictions that ~ & e s ht irnpossible as 2 foundation for a political party.
This article is a ciiticism of Tingsten's deplction of the period up to ca 1930.
arotlior atternpts t o prove:
1 ) tbat Tirn.gstem9s aepiction of Marxism does not give a correci p i c t ~ ~ r e of the ideo- Iogicai starting point of Swedish Social Democracy jl- the 1880's. Tingsten neglestis
Tingstens idékritik och den tidiga svenska socialdemokratin 413 to study other contemporaneohas political ideologies that may have influenced the party, and gives t o the depiction of Marxism a polernisal form from the perspective of 1941;
2) that Tingsten's treatment of the source material is inacorrect; his own source mata- ria1 does not support the thesis of a beginning abandonment af Marxism up t o ca
1900;
3) much of what Tingsten depists as a dissolution of Marxism in the 1390's is in fact a movement towards Marxism (for example, Marx's criticisrn of the Gotha program comes t o the fore in the Swedish party from P891 on, which is gerceived by Tingsten as a dissolution of Marxism!). Also, on such matters as the agrarian question and the voting aights question, Tingsten gives a faulty characterization of the development of the party in relation to Marxism;
4) Tingsten's attempt to explain the abandonment of Marxism by crlticizing thisideo- logy makes the book a-hstorical. PossBble logical defects in Marxism cannot expEain
why it is abandoned, especially not why it is beginning to be abandonmed exactky in the early 1890's.
The author wants both an idea-historical stucly of Swedish Social Denocracy which is more correct than the one by Tingstean, and an explanintioon of the develop- ment not starting from the criticism of ideas but in organiaational, general political, social and other conditions.
B 14 NOTER
Tingsten, H, Den svenska sociaidemokratiens iddatvecEsEing, 1-11, Stockholash 1941. On? bakgrunden till boken och till hela serien, se Bj~r8iri, L, Iffistoria och politik. Kring den sociakdemoksatkslca hislorieskrivningen. Meddelanden frdn avbetarrtirelsens arkiv och biblio- rek, 1, 1977, nr 2-3, s 2-33, fi a s 18-29. - 4 fortsättningen görs hbvisniaigaï till Ting-
stensbok 1 texten på följande satt: (1219) betyder del H, s 219.
Se recensioner i Historisk ~ i d s l c ~ i f t , 61, 1841, s 173-445, av sign N A, och j Statsvetenskag-
tig tidskift, 45, 1942, s 74-81, av G Beckscher. I Lychnos,l94E, s 363 omnamndes boken i en kort notis.
Se härom Björlin, k, a a , s 26-29.
Nyström, P, Den svenska socialdemokratien och dess teorier, Tiden, 33, 1941, s 343-347, Bjork, L, Tingsten och marxismen, P;ackfë;i.eningsvörelsen, 21, 1941, s 549-555, dens, ~déhasto~ia och iogk. Professor Tingsten och roaxismen, Liberias, 1, 1941, nr 3, s 4-8, 14. Nyström utlovade i sin artikel en utförligare kritik, soni dock aldrig tycks ha kommit till
stånd. Björks båda recensioner ~ppehålier sig humdsakligen vid utvecldingen under 1930- talet.
Samma bedömning av boken som e?t standardverk hos Björlin, L, a a, S 18. För en formiig Tingstenpanegyrk, se Lewin, L, PlanJira~hålhingdebatien~ Uppsaia 1967, s 85, n 4. Punkt- kritik av Talgstens framstaUning Porekommer bl a i Lennstsönn, P-O, Lucifer. En bok om Axel Danielsson, StockhoPm 2967.
De: citerade är Tingstens egna ord. Se Björlin, L, a a, s 25
Tingsten har själv seraare förklarat, att dispositionen vm avsedd som »en ironisk LrnrnPtation av Hegeis och M a x ' trestegslara. Tingsten, H, Mitt liv. Mellan trettio och femtio, Stock- holm 9962, s 344.
Ett vällcanit exempel ar allenationsdebatten pi 4950- och 60-taka, som föranleddes av publiceringen av de s k Parismmuskl-ipten.
Se hiiirom Gustafsson, B, Marxism och revisionism. Eduard Bernsteins krilila av marxismen och dess idekistoriska förutsättningar, E~onomisk-historisk studier, 4. Uppsala 9969,
S 58-78.
Gustafsson, B, a a, s 29.
Nyström pipekade, att den »utaamni~~gsteor~) som Tingsten beskriver >>framf6rdes av de lys-
ka katedersociaPisie~na och a t t den hade förekommit i den svenslca diskussionen: lingt h a a n Marx var kand h k . Det var en gängse ~ppfallning». Han franhåller vidare, att Brantings Giv- Beta1 pi denna punkt och p i andra Indta vii Ecunide tokas son påveakat a - ~ katedersocialism som av marxism. (Nyström, P, a a, s 346-347). - Lassaile och anarkismen behandlas rnyc- ket kortfattat av Tingsten ( I : l 0 6 - i l l ) . - Om intresset för Qui<ing, se t ex Branting, B,
Tal och skrifte~ i urval, 4, Stoc&!iolm 1926, s 155-165 och (Danjelsson, A,) Urval w Axel Danieissons skrifter, Malmö 4908. s 129. - Av speciellt intresse vore ett klargörande av hur
marxismen uppfattades i den tyska socialdemokratin, fr a av Kautsky. Orn detta h% Ting
sten fem rader /E:B 12).
Tingstens iddk:iiik och den tidiga svenska socialdemokratin 1 1 5 ra tkir~yck avtog successivt och en vásentiig föriiadring i hans ilppfattning kan d ä x f ~ r efter- hand antas ha inträtt)) ( B H : 436, n 69. Kurs. hirs.). Jag g 2 Snie in pa d e ~ ~ i 7 i tekniska aspek- terna av Tingstens kvantifierkgsl'öIsök.
13. Detta pepekades av Leif Bjözk i hans ovan; anförda granskningar. - Lliteiaturen aln inaxis- mens metod ar enorrn och vaxer snabbt. F Q ~ en översikt och diskussion sc i ex Liedman, S-E, Motsatsernas spel. Friedrich Engels' filosofi och 1800-talets vetenskaper, Luad 1977, s&skilt kap 2 och 14. - B de verk av Marx, som Tingsten nefeaerar till, iterfinns utsagor om
abetssattet i t ex Kapitalet I, Stockholm 1930, s 6, Kapitalet I I I : : . StocPchoZrn 1931, s 3. 14. Soni exempel kan mail ta disi<usaionen om faktorer, som motverkar profitkvotens fall
(Marx, M , Kapitalet HIl:l, s 201-209).
15. Marx, K , Kritik av Gothaprogrammet, Stockholm 1945, s 9, 19-20, 23-24. Om onistindig- heterna kring publiceringen, se Gustafsson, B, a a, s 31-33. - Engeis k r e v efter det nya programmets antagande: )>Wir hahen die Satisfaktion, dass die Marxsche Kritik komplett durschgeschiagen hat» (citerat efter Gustafsson, B, a a, s 33). Danielssons kommentar i (Danielsson, A) a a, s 586-591 (ursprungiigen i Arbetet 2817 1831). - Tingsten ar osäker p i om >den järnhårda Lönelagen)) hór hemma i inaxismen (9:407, n 13). 1 et: sammanhang påpekar han helt riktigt, att »Pagen» v a hämtad från Lassalle och att den ir oföreni& med ~jutarmningsteorim (H:175). Men detta h i n d r a inte, att lagens övergivande Wr tjäna som exempei på övergingen fsån det stora till det lilla perspektivet.
16. En genomgång av alla fel och omöjliga tolkningar i Tingstens rnaxltapitei sihuile ta alltfor stort utrymme; jag hinvisir endast till d e i not 4 a n f ~ r d a arbetena. Betraffï'ande Tingstens bristande beläsenhet i ämnet, se Liedman, S-E, Humanistiska forsitningstradibionea E Sverige, Hdfteiz för kritiska studier, 10, 1977, nr 6, s 38-56, s 55, n 11.
17. Wermelin, A, Karl Marx' vardeteo:-i, liational-ekonomidca smiskrafter, 2, Stockhoim 1837, s2skiit s 5 f.
18. Citerat efter Zeminström, P-O, a a,s 198-199. Jag anslutca mig Iiär tá1E Zennströrns bedöm- ning av Danielssons utveckling.
29. Ursprungligt utkast till teser i agrarfrågan, i Lenin, V 1, Valda verk, 112, Moskva 1956, S 467-482.
20. Zennströrn, P-69, a a, s 61, 9 1. Se aven s 299, n 2. Jfr (Danielsson, A) a a, s 162-164.
29. (Danielsson, A) a a, s 72-74. Tingsten har noterat ui!zycket >>medeklass» (BE:98).
22. HH:436-437, n 7 2 . Novetlen återges i (Danielsson, A) a a, s 595-614. Tingsten referera;. händeisef~rioppet, me11 utelämnar avsnittet o m m2itira maktmedel.
23. Danielsson 1888, efter Zennsirörn, P-O, a a. s 19 4.
24. Lenin, V K, Valda verk 112, u 353-455. Citaten frin s 372, 411
25. I"oid, s 411, 415, 428. Hezderson och Sliowden -var soi:ia~demokratislta ledare. - Sjiiiv- fallet ger inte dessa citat frin en speciell situation hela biiden air Lenins instiiUning.
26. Tingsten, H, De Bonservativa idderiia, Stockho?m 1939, fr a s 5-8, dens, ~ d k k r i t k , Stock- holm 1941; fr a kapitlet ))De politiska ideologierna i vetenskaplig debatt)), s 7-59, samt »S!ai-svetenska.pliga arbetsuppgifter)) i Vetensicap av i ~ a g , Uppsab 1940. s 154-2 15. 27. Tingsten, H, De konservativa idderiia. s S, 175- 176.
28. Vetenskap av idag, s 21J. 29. Tingsten, H, Id&ritL, s 250.
30. Tingsten. H. De konservativa icikerna, s 5 , 7.
31. Tingsten, W, I d k r i t i k , s 21
114 Christer Winberg 32. A a, s 57.
33. Tingsten, H, De lconservativa iddeïna, s 190.
34. Samför Gunnar Heckschers kritiska ord, i den i övrigt positiva recensionen av »Den svenska socialdemokratiens idkuivecklinp: Man bör akta sig s5 att man inte i hem fal le^ at upplys- ningstidens tro p5 möjligheten av fullständig consensus gå grundval av intellektuell debatt)). Det aI »omöjligt att genom ökad kunskap få boat alla motsättninger i de stora samkalls- f~ågornm. ( S r v T 45, 1942, s 81). - Min ståndpunkt här innebär självfal8et inte att idékritik skulle sakna vetenskapligt varde.
35. AV den utlovade fjärde delen om liberalismen tycks endast några uppsatser, huvudsakljgen om Bentham, ha kommit tia stånd. De trycktes i boken »&riktoria och vltoïianeina», Lund 1965. Enligt efterskriften (s 370) var de d i tjugo ap gamla.
36. Nyström, P, a a, s 345.
34. Ibid, s 344; Tingsten, H, >)Den svenska socialdemokratiens iddutveckling)). Svar p i kritik, Tiden, 34, 1941, s 542-550. Det citeiade uttalandet finns på s 543-544.
38. OHausson, L, Uppsalamarxismen, Hdfterz för kritiska studier, 14, 1978, nr 6, s 20-51, s 22.
Oiausson visar p5 det starka intresset för marxismen, både ute i Europa och i Sverige, B bör- jan av detta sekel.
