SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

är jag våren 1998 - på uppdrag av den svenska s k . naziguidkommissionen

h

- iignade ett par veckor i t arkivstudier i NationalArchiver i Washington ,gick jag också igenom den amerikanska stockholmsarnbassadens arkiv.

I

detta fanns ert material som vackre mist sarsldida intresse: ett maskinskrivet hake i A 3-format: p2 drygt 30 sidor med den lockande rubriken Persons fiiendh to the Allies in Sweden. jag fann materialet så intressant att jag - med vederböriigr tilisc-ind - 1st kopiera

det.

IUateiialet består av en lista på 205 svenskar - 186 man och 13 kvinnor -

f~rdelade på 23 olika kategorier, i flertalet fall yrken. Gxänsdragningea de olika gruppeina emellan är av naturliga skäl något oklar då en och samma person kan h6ra hernrna i o!ika grupper, t.ex. pblicist och professor eller hrfattare och h i n - na. Denna oklarher spelar dock ingen roii om man inte g61 jamf~relser melian antalet personer i de olika grupperna.

Uppgifterna om de enshida personerna ar av starkt skiftande omfattning: från tre till 17 rader per person. De galler alitid f~delseår och yike, i flertdet fall aven tidigare sysselsiitening, szrnt ofta avlagda examina. 3 ca 80 % anges direkt elle; indirekt politisk hemvist, alltiá i någon av dessa betecAhingar: Comrnunisr, Con- servative, Liberal, Socid Democrat eller Syndicdist. Om den politiska hemvisten avser rnediernsskap i ett parti eller endast politiska sympatier anges inre.

Som ett vpexempel kan anhras uppgifterna om Ivan Pauli:

" 1885. Lektoii Socid Democrat. Fil.Mag., 191 3; Fil.D:n, 191 9; the same pear Do- cent in Roman Languages in Lund. Since 1925, Lektor in Stockholm. He beiongs

to die Social Democratic Party, member of Parliament since 1921. Has also been doing some journalistic work for Adetet and Social-Demokmten. P 929-3 1, he vvas vice-chairmail of the Publicists Club, He is active ii1 the circles known as the 'Peop- Ies Front', is for the Allies, anti-Nazi".

Vad kan då den aktuella "åsiktslistari" vara ci91 f6r gladje f6r oss s e n d a historiker! Vilken kunskap Iran den ge oss! Villca frågor - kanske nya och GverrasFrande - kan

Några uppgifier om iistans tilll<omst föreligger inte. Den i tiden sist införda

uppgiften

gal?er en händelse i samband med I:a maj-demonstrationen 1943. Om den ställts samman vid ett och samma tiP1fd:alie eller om uppgiker i n f ~ r r s successivt går inte att avgöra och ar heller inte särskilt intressant. Varför har den då kommit till? Det ligger nara till hands att colka dess existens som tecken p% att man uppfat- lade den s.rienska opinionen som viktig men oklar. Man kan vidare ta f6r gives att den upprattades för internt bruk pi deil amerikanska ambassaden. Kanhända

L.&-

grunden ar att söka i det förhdlandet atr en ny minister tilltradde i december

1941,

&nbassadradet vid dec amerikanska ambassaden i London HerjcheJ]ohzron. Det ar onekiigen intressant att notera, att man agnade så stor mhda i t att regisr- rera så många enskilda personers hållning gentemoe de stridande parterna. Listans existens ar alltså i sig värd att notera. Varför registrerade man d i d ~ y g t 200 av de allierades vanner och inte deras fiender? Förklaringen ar troligen den, att inan kan ha haft anledning till kontakt med vännerna - t. ex. i samband med mottagningar

-

men Knappast med deras fiender. Något motsvarande behov av en "fiendelista" _{. .} kan man knappast tanka sig.

&en o m det självfalet kunde vars aTr intresse att veta mer om "åsiktslistans" rillkomst ar dock det viktiga själva innehailet. Och danrid inte endast uppgifter o m de enskilda personerna utan också - och kanske i an högre grad - den infor- mation som ges om vad det ar som konstituerar vänskapen till de allierade liksom om fördelningen av de partipolitiska sympatierna. Ett par korta noteringar o m

nr;

2v landets absoluta nyckelfigurer under andra varldshiriget - statsministern och

f6rsvarsministern - lockar till f~~nderingar om bakgrunden.

Då det inre kan bli tal om att presentera hela "isikrslistan" görs laar ett urvaj. Det förefa!ai:er inte heller motiverat att redovisa alla s&uppgifier om personerna ifraga; jag valper att i stosr sett begransa mig till uppgifeerna om den politiska haiiningen o& aterger därvid originaltexten. Hela Iistan finns tillgänglig på Gteborgs uniwe~~site~s- bibliotek (Handshifisavdeiningen) f ~ r den som kan ha glacije av den i sin forshing.

2

Ett

umd

av

de

allierades svenska

vLqaaea

Den exempeisamling som har presenteras följer originallistans uppdelning i olika kategorier.

PubLicister

Den försca och störsra gruppen atgöres av tidiaingsfoik, de allra flesta benämnda "editor" eller "chief edkor" och en enda journalist. Av de sammaniagt

45

publi- cisterna finns politisk hemvist angivna %r 42: i 7 socialdemohater, 13 iiberder, 9 kommunisrer, m å konservativa och en syndikalist. Noterbart ar de många kom- munisterna och de få konservativa. Socialdemohater och kommunister utgör till- sammans d ~ g t 60 % av de partipoliriskt utpekade.

Flertalet av de sociddemohariska pubiicisterna u p p g a ~ s vara anti-nazis~er och pro-aliierade. Bland de h r ekervärlden mest kinda kan namnas Ragnar Cas- passson, Otto Grimlund, Conrad jonssoiz ("one of the Beading hgEo-Russia~ agitators"), A b i n Lind, h c k a r d Lindstriom ("the chief defender in the press of the PP1.H. government; has foPLowed a somenhat wavesing political line towards the !dies"), 0 . W Eöwgren, X r e Nerman ("Lek the Comrnunist P a r v in 1929. .. 2939, be soarted the democratic jo~:rnal Fots Alh! z ' ( spite ofall9 and has made this paper one of the most active and prominent democratic and anti-Nazi organs of Sweden"), Frans Sevesin och Valfrid Spångberg.

Bland de 13 iiberda publicisrerna finns dessa: Barbro Aving, Soen Dehigren, Bo Enander, LMauritz Enaiider, Leif P(ihlberg, C.A. Nycop, Anders Pers, Stelian Rosén

,

Torgny Segerstedt ("For the las1 decade he has been the most prominent leader of the

f

ght against Nazism in Ssmeden. Poiiticdly he has been the cpokes- man for Big Business - especially the great importers anel shipowners, but his fight againsi- Nazism has ied him to look with other eyes evzn at HP\ussia and he is an energetic advocate of colmpiete Alied vietory".) och h t o n Selander.

Bland listans nio kommunistislia publicister finns b1.a. Hilding Hagberg, Nils Holmberg, Knut Olsson och Xugo Sillén. Cee intressanta med denna grupp ar att för ingen av dem finns någon notering om att de var antinazister och för de ailie- rade. Bland de övriga elva kommiii~isterna uppgavs n.2 vara "for the Alies and anti-Nazi" medan ingen sadan notering finns f6r de övriga nio.

J?nofecsorer

Inom gruppen professorer (inkluderande åtminstone en doceiar) var de politiska sympatierna jämnare hrdelade. Bland de nio socialdemoliraterila fanns Gunnar Dahiberg, Isaac Grunewald ("Jel~ish"), ilavid Katz ("Occasiondly active contra Axis, Jewish"), Gregor Paulsson, MerbertXngsten och Osten Undén ("He is anti- Nazi aild Ps concidered a good deal more friendly to the Alties chan the leading members of the present government").

Inom professorsgruppen finns lika många liberaler som socialdemokrater, b1.a. H a r d d HagendAl, Israel Holmgren ("me of the most aggressive supporters of the Ailied cause in Sweden, is acrive in many of the organizations \&ich the home Nazis have termed 'The Peoples Front."', IVIartin Lamm ("Jeurish"), h a r Löfstedi, Erik Lönnroth (" Chairman of Uppsala branch of 'Battling Democracy' and therefore active against the Nazis") och Bertil Ohlin.

Till gruppem konsen-vativa iauniversitetslarare med pro-allierade sympatier rak- nas bi.a.NiEs f i n l u n d ("Beiongs to rhe modern, liberal '~~rinzg of consei77atism"), Gösta Bagge (" 'Aizei-Nazi', bur a cautious dernocrat"), Eli Heckscher ("is a scaunch pro-Ally and anti- Nazi. Jewish") och Claes Lindskog.,

Biand de allierades vänner utan uppgiven politisk anknytning kan namnas Png- emaï Hedenius ("acting professor").

Fikfattare

och

konstn2er

Av

de 24 personer SOPPI denna kategori omfattar var alla utom en enda fhrfartare;

den ensamme konstnaren var Sven Erixson (X-et) som presenterades som socid- demolaat och antinazist. Den partipolitiska fördelningen var denna:

1

$ sosidde- mohater, fem liberaler: nrå koasetirariva och rvå kommunister. Till den hrsi- namnda gruppen rälmades e3l.a. Harry Blomberg ("has been active in he 'Odors2' reiigio~as movemear"), Eyvind Johnson och Par Lagerkvist (som b5de tillhorde hetsen h i n g Srots AlLt~!), Ivar Lo-Johansson, Harry Martinsoc ("acsive in the dif- ferent radical organizations"), Viirlhelm Moberg ("During the war he has been one of &e most active publicists on the ami-Nazi side"), Sven Stolpe ("Connected with the ''Oxford! movemen.*, a temperamencd advocare of ~ h e Alies and anti- Nazi") och Fredrik Srörn.

De fem liberalerna var dessa: Johannes Edfelt, Mia Leche-von Friesen-köfgren, Bertik I~ldmberg, Marika Stjernstedt

("ha

taken ui active part in the work of the

'Peoples Front' and belongs to the circle of 7Yots

A&)

och Axel Strindberg. De rvå konservativa hrfattarna var Ibri Ragnar Gierow (AutRor of Det B~inner Ea EId, strong anti-German movie" och M.G. Ossiannilsson, ("started as a 1Maix- ist, later he éurned Consesva~ive and even praised Hitler in a poem. 1939, he suddenly joined the anti-Nazi propaganda').

Lara-e

Flertalet av de tolv lararna var verksamma vid lasoverk eller inom folkbildningen. Sju av dem angavs vara socialdemohater; f i r de övriga finns ingen

eappgifi

om parripolirisk anknytning. T v i av dessa - Cari Cederblad och Gunnar Wrdrnan -

hade dock Kara politiska oreferenser: kberal resp. socialdemohat.

Bland sociddemohateina fanns A f Ahberg ("srands near the circle of Fots AL@'), JaPmar Furuskog, Gunnar Hirdman, PSva Myr$& Svan PauPi och Edwin %Vide ("was in younger years a ~ o r P d - h o w n sportsman (mik and hdf-mile run- ner), is the Sports Editor of Social-Wemokraten).(Opponerade luaftigc mot planer p i s k . nordiska vinterspel i S t o s h o h 1942, min anm.)

Bland de övriga kan f ~ r u t o m den ovan namnde Carl Cederblad namnas Gillis Hamrnar.

Politiker

och

ambetsrnk

Denna något oenhetliga grupp ("government oficids") består av politiker eller 'd. politiker - b8.a. rre statsråd och nrå

f.d.

statsrid - och iimbetsrnan på hög nivå,

b1.a. som generddirekt6r och IandshövdIng. (Ett &rdr statsråd, Gosta Bagge, finns med i professorsguppen).

Drnna grupp dominerades starkt av socialdernorater: 28 av 29. Men påfdian- de i;a, var statsråd och riksdagsman. Bland borgerliga politiker fanns endast tval

Iiberder och en lionselliativ. Däremot fanns tre av riksdagens Cyra kommcnisier n e d på Iistan.

De intressantaste personerna var Erik Brandt ("In k b d a g \vas the mcst ag- gressive opponent of ivazisnn and the troop-transit trains. Once sarcasticdly sug- gested Hitler get the Nobel Peace Yrke"), Arthur Engberg, 'Tage Erlaolder, Per ,!&in Hansson ("He is an anti-Nazi and supposedly for the &lies, but his activiti- es sluring ihe present war have been piedicated upon the conviction that the h i s had won the war already"), Zeth Höglund, M d t e Jacobsson, Hhrl Halbom ("Tho~igh ilat a Conmunist, he is convinced rhat h s s i a shal1 and shoaid have a prominent place in the post-war vrorld"), Carl Lindhagen ("1s an idealistic bus someovhat unpractical drearner. May, 1943, had his owla placard in the May Gay Parade, 'Down With Fascism and Nazism!"'), Gustaf Möiler, Torstec Nilsson ("The mosc jroniising of the new generation of Social Democrats. Very pro-

&ly"),

Richard Sandler ("in 1339, the party. removed him froril the Foreign 0 % - ce and made bim a governor to keep him quiet. H e is for &e PJlies and anti-Nazi

- bu: he has also adopted a friendly actitude to~vard Finland", Kar! Sch!yer och

Per Edvin Sköld ("He is for the .Allies and anti-Nazi; but iae has been s s busy supporting the neutrdity policy that he is no ionges regarded as a reliable friend of western democracy") .

Som Eraingått

f

nns vad gdler Per A b i n Hansson och Per Edvin

Sköld

minst sagt uppseendevackande noteringar: dessa kommer at1 berioras i sambacd med en

di-

niin analys av "isi~ctsiistan" och dess Icdlviirde.

De tre kom~nuniscerna - Sven Linderoth, Set Persson och &ut Senander -

presenteras relativt utf6rligt men f6r ingen av d e n anges deras h å h i n g gentemot de allierade eiier nazismen.

kedare inom arbetarrörelsen

Bland de 18 namngivna personerna -varav 15 sociddemohater och tre kommu- nister - fanns endast ett fatal mer framthadande aktarer. Bland dessa kan namnas

Gunnar Ar~dersson, Sigvan-d. Crmse, John Fagerberg, Augrast Lindberg ("Z-oe has not been effectud in handling of the Finnish issue"), Charles Lindle). (" a real internationalist and socialis?) och Emil Malmborg.

Ai5r~man

Majoriteten av de !

5

affirsmanneil presenteras som opolitiska. Av de avriga var fem sociaidemok:ater, eil kommunist och en konservativ. Uppgifier om positiv hallning gentemot de allierade och negativ not nazismen f6rekommer för sju Dersoner. Flera hade asaknytning till 3,ots

Allt!,

b1.a. grundairen av boH6rlaget

Aktur d-Kultur Johan Hansson ("has published a long list o f books o f vairae for zhe general education of the people"). Bland De övriga affiirsrniinnec kan namnas Jacob De Geer, Hugo Hammar, Klbin Johansson, Malcon EillleH6ök, Karl Fred- rik Nyberg, Folke Stenbeck och VKGordon Stiernstedt.

Kvinnor

Som framgått av det f~regående ingår ecc antal hinnor i flera kategorier, narrnare bestarnt tio, medan nio biidar en egen grupp. Fyra uppges vara sociddemobater och må liberder. Bland de mer namnkunniga kan namnas Sonja Branting-Wes- terscahl ("active in ahixiliary organizations; srrongly pro-American"), Elsa Ceder- gren, Hulda FLood, Kerstin Hesselgren ("niuch-usual delegate to the internationd conferences; stands near to the Zkts Allt!-circle"), Signe Hojer, Karin K h h a n och Else Heen Möller ("has beer, active in humasiitarian societles").

Priister

Den tio man starka gruppen präster ("Clergymen") inkiuderar fem biskopar och Frdsningsarrnéns ledare i Sverige. För två anges politiska sympatier (en socialde- mokrat och en konservativ). Minga av dem de!:og &iv[ i den allmanna debat- ten. De mes: aktiva var Gustaf h l é n ("belongs to the 'Peoples Front' and has been a aollaborator with iVo~dens

Frihet"),

Natarrael Beskow ("has been very active In circles known as the 'Peoples Front' and has dso lectsired for 'Battiing Demo- aracy"', Manfred Björkquist ("Before the war he was active for becter armamelat. During the war he has rurned to the 'Pek' and contribured to iVordens Fril;et. The enthusiastic friends o f the A l l e s do not regard him as a reliable champion", Yngve Biilioth ("Has been active in the defence o f the Jews. Has -visited EngSand during the mm-"), Erling Eidem ("He does not t&e any part in the work o f pro-&lied organizations but has on several occasions signed proclannations protesring against suppsession o f nations, creeds and races and upon the whole exerted an anii-Ncizi influence". (Var ord£ 1 ~uiherakademien i Sondershausen 1934-1

343,

min anm.), Karl Larsson ("Sdvation k m y Commandes"), ("has taken a firm stand against the oppression o f the Jews") och h i d Runestam.

0i-F~

er er are

Biand de drygt 200 vannerna fanns endast fyra oiGcerare, tre overstar och en major, meil ingen i den hi~gsta militarledningen. Nagra va!: kanda för sina tysk- sympatier ( b h . generalernaThörnell och h e l Rappe) och ett par hade niahiinda "diskvalificerats" av speciella skal. (Helge Jung hade deltagit i uppvaktni~gen av Hitler på dennes 50-arsdag och G.A. Ehrensvzrd tillhörde den grupp officerare som

p5

rysk inbjudan deltog i en studieresa till Frankrike P augusti 1940). En av de $ra anges vara iiberal, Torsten HoPm;för de övriga anges inga politiska sympatier, Tv5 av dem var medialt verksamma: h,rid Eriksson ("Active as a rdio lecturer

against fifth coiurnnists. k-le has been active in peace

organisations")

och Krilly Kieen ("contributes a weekly article ;o Eckc-Journalen. Jr is nearly dways anti- Hirier"),

Juda

"Asiktslistan" upptar sammanlagt tio judaba Sju av dessa bildar en egen kategori. För endast en av dem anges politisla hemvist: Olof haschberg (E 1877) socialde- mokrat. Bland de övriga kan namnas Tor Bonnier, Olof Eamin och Carl 1Mann- heirner ("stands nezr to the ciscle around Segerstedt").

Advokaten:

sch

kikare

Under rubriken "Professionds" upptas sex personer, b r a advokater (varav en död) och 1 3 7 2 läkare; tre uppges vara socialdeinokrater och två Iiberder. Bland de presen-

terade fanns Georg Branting ("Stands very near the ifrotj Allt! - circle, but is a uniq~ae person. A loyal Swede - bur a champion of civil iiberties all over the

~vorld"), Bertil von Friesen ("He belongs to the circie around Segerstedt"), h i e i Hemming-Sjöberg ("hAuch used defeilder by FolkJi.oni'ists, violentPy anti-Nazi") och Gunnar Jnghe.

3

Den politiska

profilen

Uppgifterna om de på "åsiktslistark' uppragna personerna varierar som namnts i omfattning. Aven om hågan om sakuppgifiernas tillförlitlighet inte är sarskit vik- tig - der ar ju endast ambassadens bedöi-vzni~zg av personernas politijkil hallni- som är intressant och för forskare användbar - kan det ändock vara motiverat att

stad!a frågan. Utan att någon systematisk kontroll företagits kan nog sägas, att uppgifierna förefaller vara i stort sett tillförlitliga. Uppgifterna om politiska sym- patier bland dem som Inte var politiskt aktiva rycks dock i något

fdi

vara tveksam; dessa är ju också inte salian vaga och obeständiga. Men varje forskare som u t n y t - jar materialet får självfallet göra en egen kilkritisk bedörnnirig; sjdv gör jag inga f6rs6K till ev. behövliga korrigeringar.

Uppgifterna ar i dlmamhet relevanta aven om det finns någrz få inslag xv "shaller". (Der berättas exempelvis att Sonja Branting-Westerscahi ar dorter till Hjdmar Branting, att Else Ween Mi9lier ar gift med starsradet Gustav Maller samt att Barbro Alving fött ett barn i Franluike). Presentationerna ar i allmänhet helt sakdiga; som ett av få undant- kan namnas uppgiften att Carl Lindhageil ar "en idealisrisk men nagot opraktisk drömmare",

De uppgifter soin i detta sammanhang är relevanta galler må förhillandeni dels den partipolitiska anknytningen (antingen som partimedleiri eller angivna spm- patier), dels hållniilgen gentemot de allierade och framför alit synen p2 nazismen, De partipolitiska sympatierna finns angivna f6r 163 personer (ca 80 %) med

stora variationer de olika kategorierna emellan: pubiicister ( d a utom tre), profes- sorer (alla Litom fem)), kirfattare och konstnare: (dia) och ambetsman (alla utom må). Inom vissa gupper s h a s denna uppgift fiir flertdet, b1.a. affärsman, präster och officerare.

De partipolitiska syrnpztierna ar fördelade enligt följande: socialdemokrater:

25

(58

'30)

Iiberder: 33 (20 %)

kommunister: 20 (L2 %)

konservativa: E3

(8

%)

syndikdister: 2 ( i %)

(De inom parentes uppgivna procentsatserna avser andelen av dem f6r vilka poli- tiska sympatier finns angivna). Som framgår av ovanstaende siffermaterid domi- nerar den politiska vznstern starkt (socialdemoha~er och kommunister upptar - -

tilBsammans

70

%) medan de konsesvativa utgör en m y c ~ e t lieen minoritet. Det mest ;mrnarhingsvarda är sjaivhllet det starka inslaget av kommunister och den nara nog obef ntliga andelen Bztiger-och bondeförirbrand~politiker~ Synen p; lcom- munisterna som goda demoluater och trogna vänner skulle dock komma act för- andras radikdt nigra

f5

år senzre. (Det Kan noteras att Herschel Johnson i samtal med Erik Boheman &got år senare behcra4'ade att nästan dia amerihnare varit "överdrivet opiimistiska" i synen p i kommunisterna). Liberalernz ar starkt överre- presenterade i förhållande till folkpartiets rösreandel i riksdagsvalen.

Även om samtliga 205 personer sjaivlCaPIet miste wpfattas som de allierades vanner och rimligtvis darmed ocksa motståndare till deras fiende - Naziéysldancl -

finns h r me; an hälften av dem sarskida noteringar. "For the &lies 2nd. anti- Nazi" ar en sådan vanlig maïkering.

I

129 falail finns nigon av dessa Formuleringar: "anti-Nazi", " against the Nazis" eller " active in antlnazi propaganda'. I niistan lika många

fall

- 117 - finns någon av dessa noteringar: "pro-Pallred" eller "For the

Allies". I nagra

3 1

anges att vederbörande ar "pro-democrat" eller "democratic". B!and enstaka varierande noteringar kan nämnas: "violently anti-Nazi", "extreme pro-American", "very p r ~ - A l y " ~ "a sharp antagonist to Germany", "strongly pro- American', "rarher pro-British than pro-America$ och "&ieimd af Soviet-R~ssia and other organizatlons for closer cooperation with Russia'.

Det finns skii att betona att det ar just dessa uppgiher - syfien på nazismen och

den nazi-n]& regimen - som ar der hel: centrada. Hela iistan ar ett slags "demo-

Biïaiilis:S'. Kon~rasten gentemot den ofiElcielPa svenska hållningen ar uppeabar. Den isieologiska aspekten Iyste ju he!t med sin frinvaro i tal och deMaratloner rörande svensk utrikespolitik. Det i detta dokument s i centrala begreppet nazism finns ju inre i svenske texter lika litet som begreppet Nazi-Tyskland.

resultatet av verklig underrasteiseverksamhet är svart att bedoma; flertalet uppgif- ter har ju h n n i t s a a hämta i der? öppna debatten. Som framgått av ovanstående exempelsamling finns många hanvisningar till alitiviter inom hersen laing Eots Allt! - närmare besiamc i 25 fal1 - och i viss mån inom Förbundet Kampande

demokrati. Många av "de allierade vannerna" finns fijr ijvrigi omnarionda i Louise Drangels avhandling Den kampande demokratin.' Det bör vidare noteras att listan knappasr kan uppfattas vara komplett. Personer inom utrikesfijrvdtningen saknas exempelvis och nog borde val där finnas åtminstone nigra "allierade vänner"? Om någon borde väl Erik Boheman "plats2 bland dem! Och blanid sratsraden saknas c.ex. Ernsr Wigforss.

4

Demohatiskt

misstrodda

statsrad

Der finns för m å av de 205 personerna uppgifter som vid första anblicken ter sig häpnadsviickande - en del kanske oreflekterat finner dem orimliga. Det sägs om statsministern Per Albin Hansson att han ar anti-nazist och fEqrmodligen(!) h r de allierade men att hans handlande under det pågående higet förestavats av övert ty- geisen att atelmaliterna redan \runnit kriget. ("

...

but his activities during the pre- sent was have been predicated upon the conviction thac the h i e s bad woil tne war alrea.').

Den andre ar f~rsvarsmlnistern Per Edvin Skold. 8 r n honom heter det att han ar för de aliierade och anti-nazist mec att hän varit så upptagen alr \ineutrditetspo- liriken att han inre betraktas som en pdiélig vän av vasterlänldsk demokrati. (" ... but he has been so busy supporting the neutrality policy rhat he is no Ionger regarded as a reliable friend of wesiern democrac;').

Det är möjligt att en och annan finner dessa bedömningar så verliiighersfram- mande att de inte bör :as på allvar.

men:

vad ar alternativet? Act låtsas att dokal- inent-et inte existerar? Att på godtyckhga grunder utmonstra en del av uppgifter- na? Act betrakta uppgifrerna om ert skamt? ElPer som iilvillig polemik? Eller 9iail- ske som en provokation!

Uppgifterna existerar i ett av d?; att döma seriöse dokument producerat p2 den amerikanskz ambassaden; de har uppenbarligen i ~ t e utnyttjats i nigol opiiiions- bildande syfte då de ju inre varir oEentEig. O m någon ihågasatter dlvarei bakom bedömningarna avslöjar det snarast oftirmågan eller ovilligheten att betrakta dem f6rutsätmingslöst. Och art uppfatta dein som enbart kuriosa ter sig mer an lovlige lattsinnigt. Vid narmare betrdctande finner man dock att bedómningarna - sedda

ur amerikansk synvinkel - inte ar så häpnadsväckande eller orimliga. Eniigr min

mening kan de mycket

vd

uppfattas som Sade rimiiga och konsehieizta.

Däremot Rör - sjdvfdlet - i i ~ g e r ~ komma på den befingda idén att u t i f i å ~ ~

detta material s6ka fastställa Per Albin Hanssoris och Sktilds,fiktiskd installning. Det belyser ju bedömningen 217 de båda statsråden vid den amerikanska ambassa-

den vid den aktuella tidpunkten. Men dessa bedömningar ar förvisso inte satan historiskt intresse. DarfQr finns det

skd

att fundera något över bikgrunden.

För att belysa det rimliga eller orim!iga i de båda kontroversiePEa omdömena bör man beakta det svenska agerandet 1340-1942 på d a relevanta områden. Utöver de vd dokumenterade och flitigt diskuterade hrhållandena beträffande b h . transporter av trupper och krigsmateriel, handels- och jresspolitiken btir man - givetvis utan att mordiseya - aven beallta andra omstandighetee sådana

som vanligen inte brukat tillmatas lika stor uppmarhamhex men som andock inte saknar relevans i detta sammanhang, b1.a. dessa: _-

auktorirativa uttalanden om krigsliget;

O de många hivilliga kontakterna med Nazi-lrysldand: det svenska fredsmediizlgsförs~ket

1940.

Att aivikelser från internztioneYPt gdlande neutraiitersregier - både flagranta och

omfattande - skedde till Tysldands f~rmaln under åren

B

9 4 0 4 3 var ftir de allieïa-

de uppenbart - och med viss förståelse accepterade. Som en kommentar till den amerikanska bedömningen alt statsministern handlat som om Tyskland redan vunnit kriget kan anföras vad Dagens m e t e r s utrikespolitiske expert Johannes VUiclunan noterade i en skrift

1943:

"Den svenska neutrditerspo8iti1<en blir ett logiskt sammanhangar-ide helt, om man utgår i&an

....

att 'FjisMands seger har ansetts saker".'

Och hur ska man tolka det förhåliandet att LO i september 1340 avbröt sin på 1930-talet införda blockad mot Tyskiand?

De auktoritativa uttalandena om Sveriges utrikespolitik praglades av den störs-

..

L, :örsiktighet gentemot Tyskland. Man kan sa9unda inte finna det minsta air Pui-

tik ajr den nazistiska regimen. Kriget uppfaltades lange som blott och bart ett stormaktskrig, som en h m p mellan stormakter som till yttermera visso enlig m h g a - aven bland etablerade politiker- uppfattades som "lika goda kasupare"

och inte som en PdeoPogisk uppgörelse mellan demokrati och d i k t a t ~ r . ~ Denna oförmalga eller ovilja a x inse och första den ideologiska dimensionen tillhör det mest svårförkiar!iga i svensk utrikespolitik under denna tid.

Neutrditetspolitiken kom utifrån denna utgångspankt art uppfattas som zsiktsneutrdiiet. Det var mot dessa "tota4istisPta neutralitetsanspra2i' som den li- berale publicisten Torsten Fogelqvist reagerade nar han havdade de enskida med- borgarnas frihet att uttiycka sin mening om "ratt och orair, gott och ont, sanning och PBgla, Ztultur och barbari". Sadana aspekter sahades ju helt i de officiella ucta- Landena. Frågan om demohatin tycks ha s h a t relevans. För statsministern kun- de det i samband med krigsutbrottet

2933

inte "bli ta1 om nigra protester eller domar" och senare uttalade han sig med iika stor försiktighet. I tal i radio til! det svenska h l l e t eker den tyska icvasionen i Danmark och Norge nämndes inte ens Tyskland vid namn och i en deklaration i riksdagen efter överenskommeisen om

permittenttrafiiien talades helt troslqddigt om "vissa transporter" genom vårt land utar, att varken Norge eller Tyskland nämndes.

U~rikesminister Giinther var lika försiktig. Enligt hans uppfattning fanns krigsrnentaliteten i alla !ander. Inget enskilt land, ingen viss regim, "inte den ena eller den andra ledande personen" hade mer skuld tiP1 higer an andra. Nar Tysk- land hösten 1940 dominerade den europeiska Siontinenten f~rklarade han, att den svenska utrikespo!i:iken måste anpassas efter de nya m&tförhålPandena: "an- pssning efter världsiagets förändringar

...

måste vara a och o i

all

utrikespolitik". Dar fanns f ~ r ~ r i s s o inget tal om demokratiska varden air försvara.

Särskilt utmanande för de allierade måste det ha varit att ta de8 av försvarsmi- nister SkGlds analys av der politiska laget i mars

1941.

H a n proklamerade total. neutralitet och framhöli att Sverige inte hade något "ictresse av någondera av de lirigf~rande ländernas seger". Det basta vore "en uppgörelse utan någons under- kastelse" - i Idartext en kompromiss med Plider kvar vid makten.4

Den hållning som Sveriges försvarsminister redovisade offentligt vid denna tid ar minst sagt överraskande. Den innebar inte endast att han förklarade sig tolerera den nazityska regimens bestånd utan rent av att han önskade att den inte skulle tvingas till underkastelse. Om bakgrunden till denna installning kan man endast spekulera. Kanske dessa bed~mningar bör beaktas: dåliga erfarenheter av "under- ItastePsefreden" efter f6rsta viirldsltriget, risken fhr sovjetkommunistisk dominans 1 stora deiar av Europavid ett v s k t sammanbrott och fQrhoppningen act den tyska regimen skulle komma att utvecklas i demokratisk

riktning.

Det ar etc faktum ase det fanns riksdagsman som vid denna tid - innan naziregimens ondska blivit uppenbar i hela dess vidd - f6rPdarade sig tro på möjligheten xv en positiv urveck-

ling i Europa aven vid en tysk seger. En av dessa var d i a n Vougt som senare <kulle komma att

bli

försvarsminister i den regering som ekertradde samlingsregeringen

6945.

TiD

bilden av Sveriges hallning under åren i 940-1

942

hör de livliga imni&- terna med 5 s M a n d på dlehanda områden, alitifrån officerares studieresor till kul- tur- och idrottsutbyte på bred f ~ o n r . j Va1 att märka ar att denna fraternisering ingalunda var resultatet av några tvingande omstandighe~er. Initiativen till kon- takterna togs fran både svensk och tysk sida" Vissa aktiviteter laavde beslut

p

:

.

högsra politiska nivå och genomfördes hGgst dishet medan andra var publika tillställningar. Bakom exempelvis de 10 landskamperna i idrott mellan Sverige och Tyskland

3941

fanns inte endast av myndigheterna utfärdade inrese- och urrese- tillstånd utan också en folldig uppslutning i samband med de olika arrangemang- en.

De allierades syn på den svenska hållningen måste också ha påverkats av det f ~ : s ~ k till medling mellan Tyskland och England som gjordes i början a ~ r augusti 1940, en aktion i samverkan mellan regeringen och kungen. Detta f ö r s ~ k att spela en storpolitisk anedlarroll kan inte ~olkas på annat sätt an att man fr5n svensk sida

var beredd att acceptera nazi-tysk dominai~s på den europeiska kontinenten.' Det kan också noteras act den avvisades rvePdöst och ganska snavir: från engelsk sida.'

Men nu tiil den centrala frågan: var det mot Sakgrun$en av det faktiska opini- onsiaget i Sverige åren 194042 så rnarPdigt att man p2 den amerikanska ambassa- den ställde sig frågande inför Per Abin Hanssons och Sk6ids agerande?

%d innebar det - f6r att avsiutningsvis ta fasta på en enda faktor - att Sverige

sökte media fred i augusti 1340? Sjalvfallet att man handlade som om Tyskland redan vunnit kriget - just så som det hette om Per Albin Hansson? För inte kunde

man lid tanka sig att Hitler skulle acceptera att återgå tiil laget f ~ r e den 1 sept. 1939! 0 t h vad sku?le det innebara f ~ r demokratins stdlning i Ezropa? Sjdvfdlet att den tyska naziregimen skulle beså och detta till yttermera visso accepterad och förstarkt. Detta ar ett inslag i svensk utrikspolitik som märkligt nog i det narmas- te glörnts bort eller negligerats. O m till aventyrs "åsiktslistan" inte skulle ge något annat substantiellt bidrag tiii den svenska debatten an at: detta uppmarksammas och kommer på dagordningen så ha: den redan darrned varit till nytta.

Det kan till sist - som något av e3 hermeneutisk övning -vara tankevackande aa fråga sig, hur man på den amerikanska stockholrnsambassadks, kan tankas ha iippfattat det opinionsmassiga laget i Sverige. Nar den nye ambassadören tilltrad- de sin befattning i december 1941 kom han direkt från London. Hade han dar sett n2gon vilja tiil uppgörelse med Hitler och hans nazi-regim? Någon benagen- het till kompromiss? Ingalunda. Han hade svartorn upplevt en orubbad brittisk moestandsvilja - såvd bland den av

vsk

terrorbombning pinade befolkningen

som inom den politiska ledningen. Det var ju vid denna tid som Churchill firade sina stora retoriska triumfer i parlamentet och i sina radiold till nationen. Motivet var uppenbart: det hiingivna och kornpromissiösa försvaret av frihet, demokaei och humanism.

Och detta var oLks5 dec bärande motivet i den brittisk-amerikans överens- kommelse om gemensam kaslp mot "nazismens tyranni" som tog sig iittrict i AtlantdelSLamtionen i augusti

194

1. Denna "frihetens f6r-fattningsurkund" spreds över hela viirlden - i den engelska radion på Sirtio olika spra9i- som ett "demoha-

tins svar på dec nazistiska ?rogrammet för en ny va1lds3skådning".

Det var från detta demokratins motståndsfaste som den amerikanske ambassa- dciren kom till Sverige. I detta från kriget skyddade :and hade man intagit en helt annan hailning. "Den strikta neutraliteten" hade i prdltiken ci~rergivits - enlige Erik Boheman vore det korrektare att betrakta Sverige soni "icke higf6ran$en an som neutralt. Kontakterna mellan Nazi-Tjiskland och Sverige var omfattande och _- vinliga. Kungen och regeringen hade rent av s ~ k t medla fred och darmed i pr&- risk handling visat sig acceptera Hitler i ledningen f6r en grym och aggressiv nazi- regim i Europas dominerande nation. Det var inte med en vadjan att hålla ut i hige: mot den nazistiska terrorregimen som man vande sig till Storbritannien utan tvärtom - en snskan om att motståndet skulle ges upp!

Noter

1 Drangel, Louise, Deiz kiimpande demokratin. Eiz studie i antinazictis,h opinionsrörelse 1935- 1345. Schlin 1976

2 Wickman, Johannes, IGndpunkten. KOrnrnenta~er iiil de utrikespolitiska dags/ziizdelse;.na (19431, s. 21.

3 De har riainnda uttalandena finns atergivna b1.a. i Richardson, Gunnar, Bez~ndran och fruktan. Sverige inflr Qsklarzd 1940-1942. (1996) Frågan om det ideologislia perspektivet i utrikespolitiiien togs 1941 upp rill debatt av statsvetaren Jören Wesrerståh!. Man menade att man i historiska analyser vanligen förnekat idépolitikens betydelse och endast raknat med intressepolitik. &lan har sålunda utgåtc ifrån att aktörerna tagit hansyn enbart till materiella fördeiar: "Man blev först nöjd, nar mail furinit ett ekon'omislit eller strategiskt inotiv bakom en aktion. Dar hade man hela förklaringen. Framför allt ~olliades stormdaer- nas upptradaride på så satt. Sjalva begreppet stormditspolitik har kommit art betyda en politik, som saknar varje ideologisk rnälsattniilg. ... Samtliga s~ormakrer har ansetts vara lika opälitliga och farliga". (Westerståh!, Jörgen, Förböner för demokra~in, I: ïZden 1941, s. 70).

4 Skölds uttalande finns kommenterat i Yngve Möllers biografi (Per Eduirl Sköld- humanist

och sarlzhaLLsbyggare. 1996). Han menar att det var "modiga ord av ett svenskt statsråd" då deil tyska statsledningeil förväntade sig att Europas lailder "skulle ansluta sig till korstiget inot bolsjevismen" (s. 244). Detta är dock en total missuppfattning. Skölds tal hölls ju i mars 1941 och alltså innan Tyskland anföll Sovjet.

5 De livliga kontalirerna rnellaii Sverige och Tyskland finns behandlade i Richardson,

G..

a.a. 6 Så uppfattade också e11 del andra opionslaget i Sverige, b1.a. presjattachén vid brictislia legatiorien i Stocldiolm Peter Tennant. Han framhåller atc både Per Edvin Sköld och den- nes efterträdare Alan Vougt gjorde cfffentliga ut~alanderi, som visace art de "\~acldade i sin neutralitet rill förmåii för ett 'realistiskt' accepterande av Tysklands dominans". (Tennant, E, Vzdsidniz nu kriget. Diplomat i Sverige 1 3 3 9 4 5 . ( 1 989), s.9 1)

7 Carlgreii, \Vilhelm M., Svensk urrikespolirik 1939-1945 (1973), s. 193 f15 Enligt Gunnar Hagglöf hyste Churchill rent av misstanken att det svenska mediingsförsöl<et var tyskinspi- rerat. (Haggiöf, G., Det kringrazda Sverige (1 983), s. 344 C.).