SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Ingemar Nonr1id

UTVECKLING ELLER UTARMNlNG: DEN HISTORISKA

FORSKNINGEN I SVERIGE VID SKILJEVAGEN

I början av ?'O-talet fanns det nästan lika många professorer, docenter och andra forskare i fysik vid de svenska universiteten som det fanns professorer, docenter och andra forskare sammantaget vid universitetens humanistiska fakulteter. Mot 115 fasta forskarbefattningar (professurer) i humanistiska amnen vid de då fem svenska universiteten stod ett minst tre gånger så stort antal vid två norska och 738 (professurer, lektors- och amanuensbefattningar) vid de danska i Köpenhamn, Aarhus och Odense. Provinsuniversitetet i Köln (BRD) hade fler professurer 1 historia an som fanns i hela Sverige och i Aachen (BRD) fanns det lika många historieprofessurer som vid Stockholms universitet och en mer a n vardera vid universiteten i Göteborg, Lund och Uppsala. Lärosätet i Aachen var och ar en teknisk högskola.

Notiserna möter i dåvarande humanistiska forskningsradets rapport Humanis- t i ~ k och teologisk forskning i Sverige, Muluge o& framtidsperspektiv, som publi- cerades 1973.l Något skäl att anta att de relationer som forskningsrådet vill belysa skulle ha ändrats i för Sverige och svensk humanistisk forskning gynnsam riktning under åren efter 1973 föreligger inte. Materialet som rådet med sinne för det drastiska har tagit fram bekräftar att den humanistislta forskningen i Sverige sit- ter på snålkost, att den om man ser till medlen som har ställts till förfogande för forskningen, personellt, institutionellt och ekonomiskt, har utvecklats långsamt under efterkrigstiden och att vad som haller på att ske i komparativt perspektiv måste te sig som utarmning snarare ä n som utveckling. Historiskt op-lenterade

* Föredrag vid Nordiskt kontaktse~ninarium för arkeologistuderande, Skanör, 26 okt. 1977. Det inledande avsnittet har kompletterats efter publiceringen i nov. av SOU 1977: 63 rörande forskar~itbildningen. I övrigt har endast mindre, väsentligen formella andringar skett i före- dragsmanus, varjämte noter har tillagts.

Se särsk. avsnitt 2 i rapporten, 11-19, samt tabellbilagan, 139 ff. Jag bortser i denna fram- ställning från att forskningsrådet utom humaniora behandlar också den teologiska forskningen i Sverige. Den teologiska forskningens utveckling tycks i de av rådet använda, kvantitativa termerna ha varit annu ogynnsammare an den humanistiska forskningens.

(2)

vetenskaper (universitetsaninet historia, arkeologi, idé- och IcPrdomshistonria etc.) bar drabbats halrL2

Orsak till den Jangsamma utvecklingen, eller den relativa utarmningen, har enligt en visserligen försiktig bevisfhiring i forskningsraldets rapport varit att humanistisk forskning i Sverige inte Ianagre tanks ha nagon roll att spela i och fQ.r den kulturella och samin2lleliga ~tvecklingen.~ Radets strategi blir att f8rsGka visa alt detta ar en felbedömning. Strategin har för sal vitt angiir historia varit en flop. Den s.%. forskarutbildningsutredningens betankande Fortsatt högskoleutbildning, SOU 4977: 63, alarmerar att de historiskt orienterade vetenskaperna kan

f&

maka A t sig ytterligare. Forskningen inom det historisk-filosofiska vetenskapsomradet har övervikt for historievetenskaperna, heter det dGr P en av E n ange- lagen ökning av forskningsinsatserna 1 estetiska ämnen kan kornma att kriiva överföring av resurser från historia.

F~rklaringsalternativet att humaniora behandlas snavt á forskningspoPltiken emedan den humanistiska forskning som faktiskt sker hos oss

ar

Ptvaiitativt arm ogillar radet p5 mindre utrymme an som tas 1 anspr5k f8r att namna deL5 Svensk humanistisk forsltning ager anseende fOr kvalitet hemma och ute

i

varlden. Den ar, utan åtskillnad, inte arm.

Ar det sal sakert? Ar det sakert att inte i varje fall historieforskniagen lönas efter förtjanst nar den, ett i dag Biviigt allmant intresse för historia till trots, har vikande politisk konjunktur? Jag tror inte det. H ternier av inrattade tianster och resurstilldelning i övrigt har svensk (historisk och) humanistisk forskning utvecklats Pångsamt efter 2. vkr. eller, relativt sett, utarmats. Det ar inte min avsikt att nu fördjupa mig

1 orsaksproblematiPien; uppgiften slculle inbegripa granskning av

smstandigheterncl, nar konkurrerande sektorer inom var egen forskningsorgani- sallon sch humaniora (de historiska vetensltaperna) P de frrammande forsknings- organisationer som jhförelse sker med expanderade, Men jag insisterar att hypotesen om en kvalitativ utarmning som svarar mot den i anförda termer definie- rade, kvantitativa inte far viftas bort under hanvisning till att vi humanister brukas recensera varandra viilviPligt, inte ens om det rakar handa att en elkr annan utrikes bedömare slammer in i hyllning~kören.~ FQr mig ar nyckelfraigan primart inte om hypotesen, eller preciserade varianter av den, ar korrekt i n5gon mening eller om det skulle kunna göras antagligt att den har fog for sig. För mig

" Sarsk. 17.

18 och (med avseende på historievetenskaperna) BI. 385 (bilaga 8).

Hunzanistisk ocEz teologisk forslcning i Sverige, 18-19.

F Dissonanser förekommer ocksa. Björ ett enda, utvalt, exempel i den internationella recen- sionslitteraturen se Tlze American Historical Review 1972 (häfta 51, 1475-14'96. Det dar anmälda arbetet a r en samlingsvolym innehgllande sex separata studier i tysk 1900-taIsIaistoria av forskare som alla genom utbildning tillhor den weibullska, källkritiska skolan och alla ar eller har varit verltsamma vid historiska institutionen i Lund, en gång Lauritz Weibulls institution.

(3)

Utveckling eller utarmning: Den historiska forskningen i Sverige vid skiljevägen 4 ar nyckelfrågan hur man skall första att hypotesen i stort sett Ente har tagits p& allvar. Jag skall agna en stund framöver åt att reflektera kring detta. Min för- hoppning ar att sanningsfragan skall föras ett steg närmare sin lösning i processen.

Arkeologi ar en historisk vetenskap för humanistiska i~rskningsrådet.~ Sjalv ar jag politisk historiker. Min erfarenhetsbaligrd ar från universitetsamnet historia. Det ar naturligt att jag hämtar mitt åskådningsmaterial fran inhemsk historiografi P första hand. Jag &r inte blind för de begransningar som ligger i detta. Emellertid har jag inte för mig att de behöver vara avgörande. Ett gott stycke på vag är, inbillar jag mig, de iakttagelser och synpunkter som jag skall redovisa sådana att de lian generaliseras,

Den historiska forskningsprocessen har traditionellt koncipierats på Andividnivå. Skildringar av processen har det saktat kunnat förraggas på kollektiv niviis Forskande individer och enskilda produkter av historisk forskning har stälits i centrum. De riktigt stora, en Erik Gustaf Geijer, en Harald Hjärne, en Lauritz och i någon mån en Curt Weibull, ar hjältarna; presumtionen akt den kollek- tiva processen har förts frainat genom deras direkta insatser och genom att de har fungerat som lärare och förebilder. Fastän man

garns

har Indelat i epoker, det ar ju så praktiskt, och ordat om genombrott och slcolbildningar har tendensen varit att man i skeendet har urskilt ett småningom fortskridande, kontinuerligt förlopp dar förvetenskapliga eller vetenskapligt ofullgångna former av hlstorie- skrivning efterhand bar fått lämna rum för mera avancerade. Samtidens historieskrivning har i regel ansetts overlagsen äldre tiders.

Det skulle vara förvånande om inte likartade mönster låter sig iakttas för många andra discipliner och ämnesomrAden, nar intresse har manifesterats för den egna hrstorien. Fokuseringen på individ i förklaringssammanhangen och mitt i all metafysikfientligbet ett evolutionsmetafysiskt synsiitt i betydelsen att vi har sett på skeendet som ett inte avbrutet, odramatiskt framatskridande mot högre former eller utveclilingsstadier har efter liberalismens segertag och Charles Darwin hört med till vart vardagssätt att uppfatta verkligheten på och likt ett slags kantianska tankekategorier präglat vår bild av denna.g IHumanistislta forsknings-

'

De övriga ar antikens kultur och saml-iallsliv, (universitetsämnet) historia, idé- ocli lardoms- historia samt l<yrkohistoria.

B. Odén, Historia som forskningsprocess, Scanclia 1973, 151-158 (155).

Om utvecklingsidé, framstegsrnotiv och olika satt att se på historisk utveckling kan man b1.a. läsa i G. Aspelirz, Sankehistoriens problem, 1970, 25-43. Speciell vetenskapsliistorisk relevans har T. Friingsnzrr, Science or History, George Sarton and the Positivist Tradition in the History of Science, Lychnos 1973-1974, 184-144..

(4)

8 Ingemar Norrlid

rådets oförmåga att formulera utarmningshypotesen som ett tänkvart förklarings- alternativ blir begriplig i ett evolutionsmetafysiskt perspektiv.

Vi skandinaviska historiker har en konception historia som vetenskap och före- stallningen om ett historiskt-kritiskt genombrott som vi ursprungligen GIrknlppar med insatser av två tyska historiker, Barthold Georg Niebuhr och Leopold von Ranke, och den tyske filologen och språkfilosofen Wilhelm von Humboldt, en tid Preusseris kulturminister, i början av 1800-talet. Darefter ser vi oss under den idealistiska historieskrivningens era bevittna ett omfattande och fruktbart arbete i syfte att samla in, systematisera och göra tillgängligt ett skriftligt kaHmaterlal. Parallelt med insamlings-, systematiserings- och editionsverksamheb sker en gradvis utveckling av metoderna för det empiriska arbetet, materialibehandliagen eller analysen. En alltmer förfinad källkritik byggs in i den historiska forskningsprocessen, innan principen etableras att tillika den historiska rekonstruktionen, syntesen, måste vara empiriskt förankrad och vi far ett andra historiskt-kritiskt g e n o h r o t t på nordisk botten med historiker som Erik Arup, Halvdan Koht och i Sverige Lauritz och Curt Weibull.lo

För svensk historiografi galiler sedan att med yngre generationer weibullska historiker en intresseförskjutning har skett från medeltiden till nyare historia och samtidshistoria. Ekonomisk-historiska och socialhistoriska perspektiv ocb fråge- ställningar har dragits in bredvid de politisk-historiska och idéhist~rislita.~~ I me- todlaran har den klassiska kallkritiken inte tillåtits dominera som tidigare. Sam- hallsvetenskaplig metodik och samhalIsvetenskap8iga forskningslnrlktningar har uppmarksammats. Tvarvetenskapligbet ar program i min forskningsmiljö.12 Men att något nytt genombrott att jamföra med det weibullska skulle ha intraffat antar vi nog i allmanhet inte.13

Nordisk arkeologi har konceptionen arkeologi

som

vetenskap, ungefar s& gam- ma8 som konceptionen historia soni vetenskap, och förestallningar om ett genom-

lo Den grundläggande, moderna framstallningen ar givetvis R. Torsterzdahl, Mallkritik och

vetenskapssyn 1 svensk historisk forskning 1820-1920, 1964. Det ghr an att läsa enbart det sammanfattande kapitlet, 367-348.

Data angående dessa förändringar senast i G. Rystad, Vad ar historia?, Lundaforskare före- läser 8, 1976. Se sarsk. 13-14 och 15.

Rekommendationer och försok att tillämpa genren har hittills tiimligen ensidigt beaktat amerikansk eller amerikainspirerad, vásteuropeisk samhälls- och beteendeforskning. Rekom- mendationer med vidare syftning har dock också förekommit. Se således B. Odén i Scandia 1973, dar rekommendationerna omedelbart gäller litteraturvetenskap och vetenskapssociolagi (sarsk. 151). - Ett på sistone omdebatterat försök att argumentera för värdet av ekonomisk- teoretiska ansatser och modeller i historieforskningen föreligger i B, Odén, Ekonomiska emi- grationsmodeller och historisk forskning, Ett diskussionsinliigg, kandia 1971, 1-70.

I dansk historiografisk forskning har tanken på ett paradigmskifte efter 2. vkr. inte varit friimmande (för referenser se nedan, 13-14; även not 33, 14). Tanken ar, föreställer jag mig,

svår att förena med ett holistiskt perspektiv av den typ som jag vill anlägga. Den skarslcådas kritiskt och avvisas i K. K. Kristiansen-J. R. Rasmussen, Brud eller kontinuitet i dansk historievidenskab, Fortid o g nutid 1976-77, 516-534.

(5)

Utveckling eller utarmning: Den Iiistoriska forskningen i Sverige vid skiljevägen 9 brott, knutna till namn som Christian Jurgensen Thomsen och hos oss Bror Emil HiMebrand ocli naturvetaren (zoologen och naturalhistorikern) Sven Nils- son.I4 Forskare som J. J. Asmussen Worsaae, Sophus Muller, Hans Hildebrand och Oscar Montelius framstår som heroer och ledare för fotfolket 1 en samman- hängande, Itollektiv forskningsprocess. Muller, humanisten och empirikern, hörde med till den miljö i vilken Lauritz Weibinlls kritiska hållning formades och övade dymedels inflytande på den historiska forskniiigsprocessen P specifik rnenlng.I5 Med honom och Montelius, den snillrike systembyggaren, infördes nya arbetssätt i arkeologin. Montelius' Darwin-inspirerade utvecklingstypologi blev i-iktningsgi- vande?Wet ar inte märkvärdigt om outsidern. fostrad att rakna med ett modernt vetenskapligt genombrott så som f ö r e k o m ~ ~ e r i historiografin och som sker eller skulk kunna ske beträffande en rad andra ämnen, filosofin när den s.k. icke- spekulativa, analytiska filosofin slog igenom allmänt och har hemma kring sekelskiftet, litteraturvetenskapen, tycker sig förnimma en efterklang i beredvilligheten att hellre diskriminera mellan arkeo2ogicr i arkeologins historia.'?

Arkeologer betonar i sina självkarakteristiker numera att den arkeologiska forskningen håller på att förandra sin fysionomi.18 Samarbete med andra discipliner och ett utbyte av tekniker och metoder över amnesgränserna påstas inta en framskjuten plats i forskningsstrategin. Arkeologins laborativa sida sags ha fatt ökad betydelse. Samhällsvetenskapliga fr5gest.ällningar omhuldas; intresset fös samhälleliga strukturer och deras förandring, för ekononnislta och sociala processer, slas East och kommer, pläderar man, alt eskaleras. Arkeologin uttalas ha ett varv att rylita i samhällsplaneringen och saledes framtidsrelevans.

Innebar dessa tendenser, och andra som jag har ignorerat, löften om vidareut- veckling av fornsakforskningeii eller representerar de i förening en s& Övergri- pande och radikal nyorientering alt det, om tendenserna realiseras fullt ut, skall

*' 0. Klindt-Jensen, A History of Scandinavian Archaeology, 1975, här särsk. 46-67 (51). l 5 B. Odkiz, Lauritz bVeibuI1 och forslcarsarnhallet, 1975, 120, 197-198.

l 6 Se t.ex. M. F. Malmer, Metodproblem inom järnålderns konsthistoria, 1963, 11-38, 76- 105; även B. Iblalnzer, Nordiska mynt före år 1000, 1966.

l r Så i C.-A. iWoDerg, Introdi~ktion till arkeologi, 1969, 29-32. - Det ar möjligen ett intres-

sant sammanträffande att Lauritz Weibulls Kritiska urzdersölcizi~zgar rill Nordens historia oriz- kring år 1000, genombrottsverket, och Axel Hägerströms Onz nzoralislin förestullnirzgurs snnrzlng, dar grunden tiP1 H:s s k . värdenihilism lades, båda utkom 1911. Jfr dock nedan, 22, not 50. Betriiffande litteraturvetenskapen se K. Aspelin, Textens dimensioner, Problem och perspektiv i litieraturstudiet, 1975, 15-32 (särsk. 16-18).

l W ~ m a n i s t i s k och teologisk fursicnirzg i Sverige, 64-65. Till den numera livliga metoddebat- ten också arkeologer emellan har i Sverige viktiga bidrag lämnats av t.ex. M. P. och B. Malmer, B. Stjernquist och, nyligen, L. Redin. Elär hänvisar jag, för~itom till redan anfurda arbeten, endast till den lilla skissen i C-A. Moberg, Arkeologer och ändringar: tidigtida och sentida, Nuinanistisk forslming 1977, häfte 2, 14-17, dar b1.a. koiltakter/Iconfroa(ationer arkeologer - historiker p& metodplanet apostroferas. I C. Raztsing, Arkeologien som naturvetenskap, 1971, behandlas de naturvetenskapliga metoder som kan lcomma till användning i arlceologislc forskning.

(6)

10 Ingemar Norrlid

te sig Rdigare att tala om en brytning med det bestaende? Ger tendensernas aktualitet besked att en generation arkeologer ar i färd med att ta över som upplever att Atminstone den arkeologiska forskningen i dag ar fattig på annat an professorer, institutioner och pengar att grava med och trycka för? Hur befogad ar en upplevelse av det slaget? Jag saltnar kompetens att döma i målet och in- skranker mig till att betyga att i f0rekommande fall de arkeologer tycks befinna sig i gott sallskap som emotser eller kanner sig sttt mitt uppe 1 en arkeologins kris 4 djupare mening.is

Med mera allman syftning är jag därtill redo att antyda några Iiuvuddrag i ett d t t att se på och beskriva vetenskaplig verksamhet och Iijrklara vetenskaplig utveckling som avviker från det i evoPutionsmetafysikera foradrade, traditionella. Jag skal1 gora det nu. Det synsätt som jag har i iatanke ar naturligtvis en variant av tesen att perioder av normaivetenskap omvaxlar med krisperioder sch revo- Putionara förlopp i all vetenskaplig utveclt8ing. Ar tesen riktig kastas bland annat, tror jag, nytt ljus över frågan varför utarmningshypoteser generellt torde riskera att uppfattas som s t ~ t a n d e innanför ett vetenskapligt samballe, eller avstotas.

Om naturvetenskapernas utveckling yttrar vi oss Inte sällan på ett satt som sug- gererar att vi i den ser sprbingvisa slteenden. Vem har inte h8rt talas om den kopernikanska revolutionen 1 astronomin eller om upptackter av omvälvande betydelse f6r utvecklingen inom medicin, kemi, fysik och mekanik? Tesen att vetenskap alltid utvecklas genom revolutioner, elPer paradigmskiften För att tallampa ett Jargongspråk som har visat sig äga betydande genomslagskraft, går 1 sin har avsedda, pregnanta formulering tillbaka till den amerikanske velenskapshistori- Bern Thomas S. Kukin och dennes utomordentligt kontroversiella arbete The Stuucture of Scieneijic Revolutions, /962.20 Den kan efterbildas grafiskt p& föl- jande enkla sätt:

IS B. Odén tycktes i Seandia: 1973 förutsätta att ett paradiginsitifte var nära förestående i

historieskrivningen (158) och mitt intryck är att ett väsande antal forskare inom skilda discipliner i dag upplever att, för att ytterligare hänvisa till R. Aspelin, Litteraturvetenskapens vägsliäl, Numanistislc forskning 1975, häfte 2, 14, själva traditionen i deras ämnen a r upp- bruten eller ifrågasatt. - Om arkeologins kris(er) skriver C-A. Moberg i Introduktion till

arkeologi, 15-22 (18-19).

'

(7)

Utveckling eller utarmning: Den historiska forskningen i Sverige vid skiljevagen 11 Enligt ett måhända inte nog beaktat inslag i teoribildningen hos Ruhn innehas elier delas de intellektuella strukturer som utskiftas vid vetenskapliga revolutioner, paradigmen, av medlemmar 1 vetensltapliga sarnliällen, sclentific e~mmunitles.~' Vetenskapliga samnhälkn är paradigmbaraalde. En vetenskaplig revolution innebar följdriktigt att både ett bestaende paradigm och det vetenskafliga samhälle som ar paradigmets barare utskiftas. Velcnskaplig förnyelse i kvalificerad mening för- utsiitter revolution.

Revolutioner orsakas av anomalier i paradigm. Anomalier representerar det krisskapan&, dynamiska elementet i en forskningsprocess.

Kuhn benämner verksamheten innanför ett paradigm normalvetenskap. Nor- malvetenskaplig verksamhet består centralt i a t t assimilera eller bortförklara fakta och omstandigheter som tycks falsifiera teorierna 1 ett paradigm.22 När verksamheten upphör att vara framgångsrik, nar anomalierna blir för talrika eller annars för besvarande, råkar paradigmet i kris och bryter samman. Ett nytt paradigm och paradigmbarande vetenskapligt samhalle ersätter det P en revolu- tionar process. Därefter följes en ny period med nomalvetenskap osv.

Så mycket för att erinra om grundtankarna hos Kuhn. Det ar kant att dessa har sin empiriska förankring i natu~vetensliap.~~ l[ en viktig del har debatterna kring Kuhn därför handlat om det berättigade och/eller lämpliga i att ut& från honom sch applicera hans tolkninigsmodell vid studiet av forskningsprocessep inom andra vetemnsltaps~mrådeai.~~ Framstår Inte vissa vetenskapsområden och discipliner, har det sagts, Lex. de historiska vetenskaperna eller arkeologin, som icke-paractigrnatjska eller för-paradigmatiska och av det skalet underkastade andra utveckiingslagar a n dem som Kuhn har blottlagt? Har vi bruk för ett paradigmbegrepp inom humaniora och en tes att vara forskningsprocesser sker språngvis, genom revolutioner? Det ar ingen Ivelcan att vitala problem döljer sig baliorn dessa fragor, problem av såv~al teoretisk som strategisk natur, och jag tillater mig extravagansen att jag personligen finner dem svara att hantera.

Ett möjligt satt att narina sig fragorna p i ar uppenbarligen att Itonstatera att ansträngningar i realiteten ständigt görs att applicera Kuhn eller modifieringar av Kubn; att normera att detta ar oliimpligt eller ett tillvagagångssätt som Inte får förekomma skulle då latt Itunna upplevas som poänglöst eller masti-ande. Kuhn har själv papekat att hans synsalt ar i slakt med litteraturl-iistorikers, musik- historikers, konsthistorikers och. politiska historikers indelningar i epoker, stilar,

-' Se sarsk. 1970 års upp]., 176-181 (Bostscript, 1).

" 2% också enligt I. Johansson, Anglosaxisk vetenskapsfilosofi. I: Po~itivistn, ~narsisnz, kritisk teori, 1972, sarsk. 40-41 (40).

2 3 Kuhn har själv siii grundläggande utbildning i teoretisk fysik.

'$ För en intressant diskussion se J. Thelander, Forskarutbildi~ing som traditionsförmedling ---

problem och teori i traditionsanalys och i historiografisk forskning, Nistouislca instftutionerz, Lund, 1975 (stencil). Med arbetet följer en relativt innehållsrik bibliografi.

(8)

P 2 Ingemar Norrlid

smakriktningar och allrnanhistorislra perioder.25 Och omvänt galler i alla hiin- delser att det har många poänger att knyta an tP11 Kulan's grundkoneeptiora och tolkningsmodell eller att anbringa modifierade (generaliserade) varianter av modellen. Steget från individnivå till kollektiv nivå underlattas. Perspektivet blir sociologislrt med de utsikter detta innebar att komma bort från ofta ofruktbara frågor om genesis, beroende och originalitet.% Vi erbjuds, föresvävar det mig, en vag förbi evolution~metafysi1ien~~~ Modellen har stor förklaringskraft.

Replipunkt i denna framställning ar spörsmalet varför vi inte tar hypotesen om en fortgaende, kvalitativ utarmning av den humanistiska forslcningen i vart land g& allvar. Med det spörsmålet i minnet tycker jag att det finns anledning att särskilt inslraqa ytterligare ett par saker innan jag övergår till och strax skall försöka lconkretisera vad som har dryftats hittills samt föra resonemanget ett steg vidare.

För det första menar jag till den andan att vi kan Iara oss av Kuhn att det, givet bans analys, finns effektiva sparrar mot nytänkande inbyggda i de strukturer som utgörs av ett paradigm och dess paradigmbarande vetenskapliga sarnh2iIle; inte, om jag ser ratt, främst därför att vi som har ett paradigm sltulle värja oss mot nytänkande på något medvetet salt och identifiera detta som ett hot mot den strängt exklusiva och utestängande helhetsstruktur som vi tillhör, utan främst darfor att vi på det heIa taget inte ser och kanner något behov av ifgrtarakande. Uttryckt på ett annat sätt ges det, och har anar vi på nytt dialektiken i skeendet, inte rum innanför en paradigrnatisk he8betsstrukteir f6r hypoteser om utarmning elPer Iarls i det egna paradigmet. Sådana hypoteser ar, om vi så vill, icke-hypoteser innanför ett paradigm.

För det andra kan vi, om vi för ett ögonbiicli tillgodogör oss observatörsper- spektivets fördelar, se med hjälp av Kuhn att kvalitativ utarmning och kriser ar nödvändiga och fullständigt normala inslag i vetenskapliga makro proc esse^.^^ Det ar då tydligen både onödigt och dumt att handskas med hypoteser om kvalitativ utarmning som handlade det oni indiskretioner, Jag tror till sist att vi som jobbar inom bumanisliska ämnesområden inte kan kosta på oss att avstå från den Insik- ten eller låtsas att den på sin höjd skulle aga begransad giltighet. För mig blir det en angelagenhet av kapital vikt att i vilket fall sona helst pröva en utarmningshypotes för den historislia forskningsprocessen.

25 utökade uw~l.. 1970, 208.

2 V e också B. Odén, Det moderna historisk-kritiska genombrottet i svensk historisk forskning, Scandia 1975, l@-11. P B. Odén, Lauritz Weibull och forskarsamhallet, gör förf. en kalkyle- rad retratt från det generaliserande, sociologiska perspektivet i Scandia-uppsatsen till ett mera traditionellt, biografiskt-idéhistoriskt perspektiv.

Ett drag av evolutionism pragilar Kuhn's eget synsätt, det bör framhallas. Kuhn har sjalv understrukit detta gentemot vissa av sina kritiker. Se K u h n , 2. utökade uppl., 1970, 205-207.

(9)

Utveckling eller utarrnning: Den Iiistoriska forslcnii~pen i Sverige vid skiljevägen 13

Det andra, moderna historisk-kritiska genombrottet i svensk historieforskning med bröderna Weibull i början av 1900-talet har förståtts och uttolkats i littera- turen p& lite slika satt. Rolf Torstendahl havdade i Källkritik och vetenskapssyn

i svensk historisk forskning 1820-1920, 1964, i strid med en aIdre uppfattning att Lauritz WeibuP1 gjorde sin banbrytande insats på historiografins omrade, nar han bröt med den i idealistisk vetenskapssyn Eörankrade statsideaPismens berra- valde i historieforskningen och historieskrivningen sch segessikt förfäktade en empiristislr vetensltapssyn. Birgitta Odén har accepterat denna Torstendahls be- dömning och bland annat i Det moderna historisk-kritiska genombrottet i svensk historisk forskning, Scandia P975, sökt göra troligt att det weibullska genornbroi- tet var ett paradigmskifte och en vetenskaplig revolution i kuhnsk mening.29 Genombrottet skedde i nara samarbete med framför a l t Erik Arup och 4 ett större perspektiv har som redan antytts Erik Arup, Halvdan Koht och bröderna Lauritz och Curt Weibull för Odén framstått som pionjärer för en ny nordisk historieslzrivning. B Sverige daterar sig genombrottet till 191P.30 Den abstrakts figuren i texten ovan skulle med andra ord under hanvisning till Torstendahl och Odén kunna ges ett f6r historiografin i Sverige och efter smärre justeringar even- tuellt för historiografin i Danmark, Norge ocls Sverige gemensamt giltigt innehall:

]idealistisk Ernpiristisk

-f

niormalvetenskap normalvetenskap

Odén ansluter sig till vetenskapsteoretikern Hakan Törnebohm's bestdiimning av ett generaliserat paradigmbegrepp i delbestämningarna vcfenskapsldeal, veten- skapsuppfattning, vurldsbild/perspektIv (historiesyn), etisk uppfattiaing och este- tisk uppfattningO3l Hon håller före att tesen eller teorin att vetenskaplig förand- ring sker sprangvis 1 de icke-kumulativa, revolutionära processer som paradigrn- skiften utgör Gger tillämplighet på svensk (nordisk) historieskrivning. Det andra historisk-kritiska genombrottet hos oss har haft revolutionas Innebörd. Med wei- bullskolan och weibullskolans historieskrivning har ett distinkt paradigm eller en paradigmatisk helhetsstruktur upprättats. Och danska historiker har sekunderat. Historiografins utveckling i Danmark under den sist förflutna hundraarsperioden har tolkats som en serie paradigmskiften, så senast av Erling kadewig Petersen i

Omkring Erik Arup: Strukturer og grtznser i moderne dansk historieforskning " Tolkningen lanserades preliminärt redan i Scandia 1973.

30 Senast i B. Odén, Lauritz Weibull ocli forskarsamhallet, 148.

"

Scandia 1975, sarsk. 9. Det dar åberopade arbetet av Törnebohm utkom 1974 som Rapport

(10)

14 Ingemar Norrlid

(ca 1885-19551, 1977.32 Eadewig Petersen tycker sig rent av kunna skymta tre paradigmskiften i dansk historiografi under perioden, ett kring 1885 (Kr. Erslev), ett i början av 1900-talet (E. Arup) och ett, slutligen, kort efter 2. vkr. (P. Bagge),33

Relevansen har ar tydlig nog. Birgitta Odén har i Lauritz Weibull och forskar- samhallet, 6975, lagt fram en i centrala avsnitt sakerligea definitiv skildring av de bärande Idéerna 1 det weibullska genombrottet och deras ursprung samt av Idéernas accepterande I en från början skeptisk eller bittert fientlig samtid. Be- traffande dessa ting a r vi val underrattade genom henne. Om vad som har skett med den weibuuska historieskrivningen efter genombrottet och accepteringen vet vi 1 enskildheter ngsean ingenting.34 Men detta behöver inte vara utslagsgivande. Godkanner vi premissen att forskningsprocesser generellt beskriver Iikartade föir- lopp och antar vi dessutom att premissen så som Odén har försökt gara reda för det ar tlllaniplig p5 den historiska forskningens makroprocess i Sverige, det står för ögonblicket i förgrunden, tarvar följdriktigheten synbarligen att vi efter genombrottet/paradigmskiftet emotser en period av lyckosam historieskrivning innanför paradigmet Weibull, med Rul~n's språkbmk en period av kumu8ath, weibullsk, empiristiskr normalvetenskap.

Eftersom utarmning i betydelsen att den normalvetenskapliga verksamheten upphör att vara lyckosam %r en naturlig och p& sikt ol's&n&omlig rörelseriktning innanför ett paradigm kan vi vidare inte ratt garna komma förbi hypoteseim att det weibullska paradigmet i denna precisa betydelse, om ocksi bara á den, har utarmats kvalitativt. Den normativt genomsyrade och statiska förestgllnsingen att weibullsk historieskrivning i sig skulle beteckna ett pavert paradigmIs5

far

vika for ett mindre statiskt synsait. Frågan huruvida hypotesen kvalitativ utarmning ar rimlig och riktigt passande ter sig överspelad. Att paradigmets historiker f8r det mesta inte har funnit en kvalitativ utarmnlngshygotes vard att bry sig om ar ingen motinstans. Det innebiir iiteslutande att de företer paradigmbeteende och omständigheten skulle på sin höjd kunna sagas vitsorda att paradigmet Welbu18 ar en realitet.

S" Stencil. Beräknas komma i tryck inom kort.

"'§e även d Floto, 60'ernes dilemma

-

Noget om at skrive historie, Fortid og nutid 1945, 379-389. F:s grundläggande analysenhet och analysbegrepp, föulclaringsform, uppfattas av henne själv som nära besläktat med paradigmbegreppet Iios Khun (380). B norsk historiografi har tolkningsmodellen såvitt jag vet inte tillämpats. Att mail också dar iakttar betyddse- fulla förändringar i liisiorieskrivningen med Halvdan Koht, Edvard Bull d.a. och andra vid 1900-talets början behöver knappast särskilt framhållas. Se närmare om detta 0. Dalzl, Norsk liistarieforsknhg i 19. og 20. århundre, 1959, 231-271 (231-232).

a B. Odén, Lauritz Weibull och forskarsamhallet, 270.

35 Senast G. Fredriksson, Historia som vetenskap i Sverige: Empirism och kallkriticism, HfKS

1974, Iiafte 3 4 , 7-31. F. ar nog marxist. Ett ohistoriskt, till intentionen föreskrivande/över- talande satt att närma sig metavetenskapliga frigestallningar på torde annars snarast vara arketypiskt för (viss) positivistisk vetenskapsfilosofi. Så åtminstone enligt en huvudtes i G. Wadnitzky, Contemporary Scliools of Metascience, 1968, 2. rev. ugpl. i en volym 1970.

(11)

ITtveckling eller utarmning: Den historiska forskningen i Sverige vid skiljevägen 15

%PI1 sist; vi vinner inte blott insikt att hypotesen Icvalitativ utarmning kan och måste formuleras. Uppfattar vi elet weibullska genombrottet som ett regelrätt paradigmskifte öppnar sig en första möjlighet att pröva hypotesen Eastan vi saknar detaljerad information om det långsiktiga skeendet innanför paradigmet.

1

slra- tegiskt perspektiv är det av allt att döma viktigt att sP5 East detta. Må vara att det har vansltligheter att applicera teoribildningen hos Kuhn p5 den historiska forskningsprocessen. Förfaringssättet blir inte desto mindre legitimt och angelaget i den utsträckning som vi genom att tillämpa det bereds en genviig till kunskaper som vi av omtanke om kunskapsutvecklingen innanför vår disciplin inte bör hesitera att åtrå.

Tillfälle att pröva en utarmningshypotes avseende paradigmet Weibull yppar sig för mitt sätt att se under förutsättning att vi mera energiskt an som hittills har brukat förekomma uppinarksammar spörsmålen hur och varför paradigm- skiftet inträffade och jag skall dröja vid dessa spörsmal i den resterande delen av min framställning. Min huvudsynpunkt ar att paradigmet Weibull var ett progressivt paradigm när det etablerades vid selielskiitet; sa till vida knyter jag an till hur saken kunde upplevas i dåtidena och till iakttagelser och slutsatser i Odéns monografi om Lauritz När vår tids weibullianer skjuter ifrån sig utarmningshypotesen korresponderar detta mot att de med få undantag ryggar inför krav att anpassa historieskrivningen till uttalade kunskapsbehov i efterkrigstidens samhälle samtidigt som det speglar bistorikersamhällets ovilja att engagera sig för kunskapsproduktion med sikte p& radikal samhällsförändring. Egenskapen att vara progressivt tillhör inte längre paradigmet Weibull.

Vetenskaplig förändring kan, pastas det ofta, studeras som ett Intellektuellt eller företrädesvis intellektuellt (inomvetenskapligl) fenomen, som ett socialt eller företrädesvis socialt fenomen eller så att dessa bada synsätt förenas." Metodiskt är mitt program likabetydande med ett försök att se på den histcariska forsk- ningcprocessen och på vetenslcapliga processer 1 gemen som intellektuella och sociala fenomen eller verksamma delprocesser I historisk-sociala helhetspromsser dar andra delprocesser på andra nivåer, den materiella p~oduktionsprocessenn, sociala processer, politiska processer, ingår och medverkar till att Itonstituera helhets- processerna och bestëmma deras förlopp. Betraktelsesättet skulle kanske kunna sagas vara dialektiskt i en tillnärmelsevis gripbar mening." All erfarenhet ger vid

"

Se sarsk. 26@-264 och 269-270.

T. S. Kuhn, Science: The History of Science, IESS 14, 1968, 74-82. Om internalism, exter- nalism och studiet av vetenskaplig förändring se senast, ypperligt, S-E. Liedman, Den vetenskapliga specialiseringen, Rapport nr 95 från Avdelningen för vetenskapsteori vid Göteborgs universitet, 1977, 26-31.

3 V D i e / c t i k ar ett honnörsord. Att allvanda det kan synas anspråksfullt. Jag tror and8 att de element av en historiesyn och ett vetenskapligt förhållningssätt som jag har har antytt, hel- hetsperspektivet/l~olismen, processynen, betoningen genom anknytningen till Ruhn av den interna dynamiken i forskningsprocessen, ar sådana alt det begreppsligt-filosofiskl och idé- historiskt ar motiverat att saga att mitt betraktelsesätt i grunden ar dialektiskt.

(12)

P6 Ingemar Norrlid

banden att det ar lattare att rekommendera an att tillämpa ett dialektiskt-holistickt betraktelsesatt.

Av vilka orsaker bryter, generellt, ett paradigm saniman? Vilka mekanismer opererade nar det statsidealistiska paradigmet i svensk historieskrivning, vid sekelskiftet uppburet av historiker som Harald Hjarne, Sam Clason och Ludvig Stavenow, kort tid darefter kollapsade och byttes ut mot det empiristiska och i en urskiljbar och intressant mening positivistiska paradigmet WeibialBP Vad be- stamde att inte en annan historie- och vetenskapssyn a n den weibullska fick överhanden p& statsidealismens bekostnad, Lex. en historie- och vetenskapssyn med förankring I marxistiska filosofier? Jag tror att behovet av ett vidgat perspektiv eller ett helhetsperspektiv

i

analysen franitsader med s5rskild styrka om main alttualiserar for sig en problematik av det senast antydda kynnet.

Kuhn har riktat var uppmärksamhet mot den interna, strukturelIt betingade dynamiken vid vetenskaplig förandring, mot vad han Itallar anomalierna och anomaliernas betydelse i och för Förandringsprocessea. I perioder av norrnalve- tenskap ar, tanker han. sig, utvecklingen innanför ett paradigm kumulativ. M~ang- den av information vaxer. Teorier utbildas till högre grad av precision. Metoder och tekniker förfinas." Paradigmets kanslighet för anomalier tilltar som en följd av denna kumulativa utveckling och det %r mot bakgrund av den som kriser, revolutioner och akta vetenskaplig f ~ r a n d r i n g sker. Förståelse av ett statsidea- listiskt paradigms sammanbrott skulle, om detta ar riktigt, grundlaggande förut- satta kannedom om kunsltaps- och metodutveclcliingen innanför det statsldealis- hiska paradigmet.

E n analys i dialektisk-holistisb termer av sammanbrottet, och av det andra, moderna historisk-kritiska genombrottet i inhemsk historiografi, skullle tentativt innefatta fullgörandet av minst tre annu eftersatta uppgifter; att i empiriska studier över idealistisk historieskrivning levandegöra slieenden som har betytt att anomalier har yppat sig, identifierats som anomalier och framkallat kris 1 paradigmet, att utreda betingelserna i paradagmets struktur för sådana skeenden och därvid ge akt på att betingelserna inte har varit oföranderligt desamma under paradigmets hela livstid samt att ask5dliggOra samspelet mellan de interna, inom- vetenskapliga processerna och andra, externa (ekonomiska, sociala, politiska, intellektuella) i den konkreta historisk-sociala helhetsprocess som de har integrerat 1 som delprocesser.

39 Kuhn, 2. utökade uppl., 1970, sarsk. 64-65. Att den starka betoningen a v den interna

d y n a m i k e n i skeendet förlanar ett drag a v dialektik A t Muhn's analys ar, tycker jag, okån- komligt.

(13)

Utveckling elier utarmning: Den histwiska forskninger1 i Sverige vid skiljeviigen 14

Dessbiittre beilöver jag inte vara så ambitiös nu. Jag nöjer mjg med några anteckningar i marginalen rörande egenheter i den statsidealistiska paradigmstrukturen som jag misstänker kan ha varit betingelser för eller k a l o r i strukturen till att Itrisskapande anomalier har uppstatt. H nästa paragraf skall jag sedan erinra om det allmänna historisk-sociala skeende som paradigrilskiftet fran statsidealism till weibullsk empirism/faktapositivism Iiörde med till och enligt min mening spelade en oskiljaktig roll i.

F ~ a r n s t bör d5 poängteras, tros Jag, att den statsidealistiska vetensltapssynens särmärke enligt norstendahl har varit en besynnerlig symbios mellan krav på empiri (materialanlanytning, kritisk materialbehandling) och tillltl-o till aprioristiska I ö ~ n i n g a r . ~ ~ Att denna vacklan i kunskapsteorin inte har saknat betydelse för hur paradigmet fungeraile är notoriskt. Staisidealiseringen och fokuseringen på stats- livet och statens utveclcling som det meningsskapande elementet i historien, histo- riens ändamal, representerar därnäst ett ursprungligt socialt och politiskt engagemang som måste råka i konflikt med ett lika ursprungligt, strängt objektivi- tetsideal.

Rimligen har det, ytterligare, inneburit @frestningar på paradigmet nar historiesynen, den statsidealistiska kungstanken, mot 1800-talets slut laonfronterades med önskemål att den snävt politisk-historiska orienteringen av paradigmets historieskrivning skulle ratas för ett bredare samhiilis- och kullurhistsi-islat perspektiv. På ett metodiskt plan har den nyorienteringen, i den man den blev av, kunnat bringa paradigmets historiker i beröring med materialtyger som de hade liten vana att hantera och som deras nietodili inte var utbildad f ~ r .

Statsidealismen hade tidigast framtratt i Tyskland under napoleonkrigen och utvecklades till sin fufländning av Friedrich Hegei i nationalitetsröre1sernas Europa. Vid en tidpunkt och i en historisk situation när inan i Europa, mest spektakulart förstas i Tyskland och Italien, slogs för nationalstatsidens f ~ r v e r k - ligande kunde paradigmet genom sin idealisering av staten, nationalstaten, ha progressiv karaktär och Men den historiska situationen förändrades. Paradigmet förlorade sin progressiva karaktar och blev ett paradigm f ~ r Pegitirne- ring av den despotiska, I~ierarkiskt uppbyggda preussiska Junkerstatens stats- och samhällsform eller av den till upprinnelsen feodala samhällsordning sam bestod på många håll i Europa och vars bestand överallt hade börjat ifrågas.$ttas.

I svensk historiografi avtecltnar sig Erik Gustaf Geijer som en statsidealistisk historieskrivnings portalfigur. Statsidealismen slog igenom hos oss under de år- tionden efter förlusten av Finland när vi i svensk och nordisk miljö fick vår särskiljande variant av natlnnaPitetsrörelser i skandinavismen." -Mot villta (internt

Kallkritik och vetenskapssyia, sarsk. 18-35, 347.

" l Om vad nationella motivkretsar 1800-talet igenom betydde (och inte betydde) för det historiska tänkandet i Norge se O. Dalzl, Norsk hictorief~rskning, 36-80 och flerstädes.

4~ationalisticlca och skandiilavistiska stromningar bland svenska historiker uncler statsidealis-

(14)

18 Ingemar Norrlid

histosievetenskapliga, externa) behov och intressen svarade en inhemsk stats- idealistislc historieskrivning under detta skede? Hur skalP vi första att det traditionella engagemanget för staten tenderade att oniformuleras efter B850 och så srniiningom förflyktigades? Den centrala deluppgilten blir, förestäl%ei~ Jag mig, att tränga på djupet med fragor som dessa; att mutatis mutandis söka skapa klarhet med avseende p5 ett skeende som innebar successivt minskad beredskap hos den statsidealistiska historieskrivningens företradare, pardigmbärarna, att stii för det speciella engagemang som paradigmet var sinnebild för.

Att decennierna kring sekelskiftet aiiedforde genomgripande, strukturell för- ändring av det svenska samhället vet vi och det hUr hi91 allmängodset i historio- grafiska sammanhang alt anta att en ny tid och ett samhiille i omvandling staller sina historiker inför outforskade problem och lirav på nya problemlösningar. Varje tid har, påstar vi vanemassigt, sin historieslirivning. Ä r antagandet riktigt ger det oss självfallet inte ratt att viinta vilja eller förmåga hos det statsidealistiska paradigmet och detta paradigms biisare att p5 fal-skningsnivi ta sig an s&dana sociala och politiska problem som omvandlingen ta18 modernt industrisamhälle på privatkapitalistisk och liberaldemokratisk grund genererade, Del statsidealistiska paradigmet utarmades med upplösningen av engagemanget för staten. Mycket tyder på att paradigmet Weibull P nutiden %r på vag att genomlöpa en analog utveckling som statsidealismen kring seltelskiftet 1900.

Det weibullska genombrottet innefattade i överensst.amme9se med Torstendabls analys från 1944 att en empiristisk (faktapositivistisk) vetenskapssyn etablerades i svensk historieskrivning. Enligt Odén drygt tio ar senare uppvisade genombrottet ett paradigmskiftes Iciinnei-e~ken.~~ Inte bara vetenskapssynen (vetenskapsugpfatt- ningen) utan med den historiesynen, vetensliapsidealet och vad Odén har beteclcnat som etiska och estetiska komponenter i paradigmstrukturen ändrades. Ett nytt forskarsamhalie tog över efter det äldre, statsideallismens, och blev snart nog liegemoniskt. Sven-Eric Liedman has i Den historisk-kritiska skolan i idéhistorisk belysning, Scandia 1975, visat att weibullianernas historiesyn och samhallsbild företer släktskap med historiesynen och samkrallsbilden Bios exempelvis John St. Till dessa tolkningsansatser vill jag Sagga att paradigmet Weibull var progressivt nar det framtradde. Paradigmets genombrott låter sig, envisas jag, for-

men skildras, med sydsvensk accent, i B. Odén, Arestoder och minnesfester i Skåne, Ale 1976, häfte 2, 25-43.

43 Se har sarsk. framställningen i Scandia 1975, 26-27.

(15)

kirveckli~lg eller utarmning: Den historiska forskningen i Sverige vid skiljevägen 19 klaras som delprocess i ett holistiskt, historiskt-socialt skeende. Konturerna i skeendet ä r val kända.

För syftet här är det tillräckligt att peka på att boi~delilassen genom bland annal jordbruksproletariatets tillväxt efter 1810 (1750) och genom sltatteköp, för- varv av frälsejord och nyodlingar, 6verskottsproduktion av spannmål och spann- målsexport bade kunnat skjuta fram sina positioner eltonomiskt, socialt och politiskt vid 1800-talets mitt. E n köpmanna- och bruks~ägarklass med fristaende, kapitalstarlta affärsbanker i ryggen tog samtidigt över många av de under 1700- talet mäktiga handelshusens (skeppsbroadeln, grosshandlarbaronerna i Gbiteborg) uppgifter. Omkring 1850 började jordbruket bli kapitalltravande. Nyodlingas och sltiftesverltsamhet förutsatte betydande insatser av Itapital. Skördemasltiner, häst- räfsor ocln tröskverk togs i bruk och bidrog till att g ~ r a en dessfbirinnan arbets- tidskrävande produktion kapitalintensiv. Kreditinstitut med jordbruket som främsta kund (sparbanker, hypoteksföreningar) växte upp och via dem Itanalise- rades vinsterna från Imavreexporten till progressiva jordbrultsföretagare.

På 1870-talet följdes så agrar- och handelskapitalismens ocl? den norrländska sågverksindustrins uppsving av det egentliga genombrottet för svenslt industri. Därmed skapades en industriarbetarklass som, delvis rekryterad ur jordbrukets proletära klasser, genom sina fackliga och politiska organisationer efter vid pass 1900 har kreerat en reformpådrivande, av vilja bil1 klassarnarbete kannetecknad roll i skeendet; i det politiska arbetet prioriterades under överskadlig tid frågorna om formell, politisk demokrati. Jämsides uppträdde en Itlass av företagare inom finansvärld och industri -B vars objektiva intresse, f~rstärltt genom demokratise- ringen, det låg att styra med produktionen och Fördela produktionsresultat& utan inblandning fran statliga eller andra offentliga myndigheter.

1800-talet framstår in summa generellt som bourgeoisiens och det borgerliga och Biberala samhällets årliundrade i Västeuropa och jag tror att få historiker vill bestrida att perioden efter B850 i svensk historia eltonomiskt, socialt, politiskt och andligt-kulturellt betecknar ett brott med 19ancien régime. Materiella och klassrnassiga betingelser skapades under denna period f6r politisk och ideologisk förnyelse. Rommunallagsreformen B862 och standsriksdagens fall brukar antas representera steg på vägen mot det borgedigt-kapitalistislta och liberaldemokratiska samhiillets framväxt. Frihandel och n2ringsfrilietslagstiftning sägs utmärlra den liberala ekonomins genombrott. Nar den radiltala borgerligheten tillsam- mans med socialdemoltsaliia och understödd av kretsar inom storfinansen bade triumferat i striden för rösträttsdemokrati och parlamentarism fick genombrottet omsider sin motsvarighet på det politiska planet.

Det var under de aren, åsen Itring 1920p som Lauritz Weibull efter en uppsli- tande konkurrens utnamndes till professor i historia i kund, tilltradde sin pro- fessur och bbrjade lara ut den weibullska historieskrivningen. Motstandet ver- baliserades inte öppet i termer av det slaget men Odén har påvisat att handelsen

(16)

i en konservativ samtid kunde ses som en av politiska och sociala fiarandringar betingad strömkantring i svensk histori~grafi.~"

Privat initiativ och förviirvsi~~tresse framstår för borgerligt betraktelsesiitt som grundvalarna i en naturenlig, strangt orsaksbunden utvecliiing i samilallet. Libe- ral distinktion tillkonnmer idén att frånvaron av politiska ingrepp i de kausal- bestamda sociala sammanhangen verkar till del fijr samhallet gynnsammaste resultatet. E n ur tron på den förutbestamda harmonin härledd noninterventio- nism ar konstitutiv för borgerlig och Biberal samhällssyn, så som denna brukar uppfattas i sin renodlade form.4Wögonsltenligen ar sattet att se viil anpassat fcir en industrikapitalism som har gatt in i sitt sjalvgenererande, dynamiska skede.

I det förindustriella samhallet, adn-ninistrerat av en i feodala strukturer för- ankrad, sedan mitten av 1808-talet i Christopher J. Boströms idealistiska filosofi uppfostrad ämbetsmannakBass, hade en politik med statliga ingrepp stöttat under det privata initiativet. X den sjalvgeneserande, dynamiska industrikapitalismens samhälle kändes de statliga ingreppen ~tvecklingshämaaaande~ Storbourgeoislen önskade noninterventionistisk politik i produktionslivet, det har, måste vi utga från, varit huvudregeln, och kan förvantas ha efterfrggat en ideologi som ratt- fardigadle norainterventionisme~z. Det är möjligt att statsldeaiismen nar den be- gransade sig t411 att i staten varsebli ett uttryck för ratten (för högre andliga varden) var förenlig med intressena hos den storbotirgesisie som

i

samfiPrstAnd med intellektuella liberaler, arbetare och vissa bondegrupper hade raserat ambets- mannasverige. Den var inte förenlig naed arbetarklassens intressen.

Dialektiken tycks oi~rtydbar. Den nya, i fackföreniiagar och politiska srgani- sationer sammanslutna arbetaklassen hade valt reiormismen. I sina krav p5 fackligt och politislct erkännande frontalkolliderade arbetarklassen med herre- maktens statsidealism, i riksdag och dagspolitisk debatt urgerad av den statsidealistiska historiesltrivningens koryfé i tidens Sverige, Harald Hjiirne, av Sam Clason och av flera andra professorer i historia och samballsvetenskap. Den weibullska historieskrivningen gick i det Baget till generalangrepp mot statsidealismens historiesyn sch utniönstrade den som metafysisk, dvs. oförenlig med en empiristisk och faktapositivistisk vetenskapsuppiattninag.

Weibull fordrade rigorös objektivitet och en autonom, a-politisk, så Bangt uppnale%igt av fullständig kännedom om erfarenhetsmaterialee praglad historie-

Lauritz Weibull och forskarsamhallet. 263-264.

*" Preciseringarna har i ansl~~tning till ett centralt tema i E. Hecltscher, Merkantilismen, 2. uppl. 1953. Se således detta arbete, vol. 1, 441-444, och vol. 2, 296-327.

(17)

Utveckling eller utarmning: Den l~istoriska forskningen i Sverige vid skiljeviigeia 21 tolkning; det hör till vetensltapsideal och etik i Bdéns paradigmbeskl-ivning."7 Med avseende på den historiska framstallningen hyste han ambitioner (stilistisk sltarpa, enkelhet) som röjde en demokratisk samhällssyn.

Kunskapsbildnin,. och social process skgr inte i absoluta relationer till varandra. Upplevelsen sch tolkningen av kunskapsbildningen som ett samhSliileligk fenomen har generella implikationer n ~ e n inbegriper inte att all liunsltapsbildning tilläggs likvärdig social relevans. Detta utsagt bedömer jag ända att det Inte är nödv,an- digt att argumentera utförligare har. Grundtanken att paradigmet Weibull vid tiden för sitt genombrott vas progressivt och hade del i den borgerliga, privat- liapitalistiska och liberaldemokratiska samhällsordningens framväxt och Itonsoli- dering i vart land behiiver, det ar min slutsats, ante langre ifrågasättas. Spörsmalet anmaler sig i stallet vad paradigmet star för i dagens samhiille. Har det, i analogi med vad som en gång sliedde med det statsidealistiska, förvandlats till att bli ett torftigt, legitimerande paradigm? Det har varit min avsikt att visa att Iconjek- turen, den forskningspolitislct strategiska betydelsen oaktat, Sr rimlig.

Vi historiker anklagas allt soni oftast för att sltriva en historia som ar ofös- arglig för malcthavarna i Itlassamhället eller, i siimsta fall, agnad att befästa förtrjicksrelationenna i det sarnhiillet." Liknande anklagelser har under senare ål- riktats mot en rad utövare av humanistisli, samki~allsvetenska9lig och beteendevetenskaplig f o r ~ k n i n g . " ~ Det bör inte uteslutas att anklagelserna hal- fog för sig. För historieskrivningen galler i alla Frandelser att benägenheten hos historikerna innanför vart weibullska paradigm att nonchalera en livalitativ utarmningshypotes sannolikt "ost fhirlclaras om vi antar att den speglas arten av socialt och politiskt engagernang innanför ett paradigm som, altterseglat av urveclilingen, annu fort- Pever under knapphetens kalla stjärna vid vara institutioner.

En insikt pi. köpet med bejaltandet av det satt alt se på vetensltaplig förändring som jag har ivrat för a r att cletta, om Eörklaringen skulle stamma, inte ar ofor-- happai~des, att däri inte döljer sig nigonting svårförstAeligt eller skamligt. Natur- ligtvis ar diii. inte nagontiïig för historiker att yvas över.

VII

Sidpunltlen kr inne att konlcludera. Jag stailde I utsikt när jag inledde för en stund sedan alt jag skulle n~eddePa iakttagelser s c h synpunlcter av nagorlunda allmsnt intresse. Faslail jag därefter huvudsakligen har anställt betraktelser kring svensli bistoiieskrivning och dess utveckling tycker jag, allra först, att Jag har

"

1 sin helhet återfinns denna i Scandiri 1975, 11-23.

" Se förutom det redan anf6rda arbetet av G. Fredriksson (sarsk. 19-19) t.ex. P. Nyströnz (red. T. Forser), Historieskrivningens dilemma, 1974. 255-258.

" En del återfinns samlade i S. Naildén-G. Wer:nerén-d. Jo/zarz.sson, Försvarar vetenskapen det bestående?, 1975.

(18)

22 Ingeinar Norrlid

hållit löftet. Del ar visserligen sant att utarmningshypoteser som avser andra discipliner i sista hand maste prövas empiriskt varje disciplin för sig. Administra- tivt klokskap hare bestämt att för närvarande ett trettiotal discipliner skall raknas till gruppen humanistiska vetenskaper hos oss och generella slutsatser om humaniora kan inte dras p& ett metodiskt korrekt satt utifrin aldrig så penetrerande iakttagelser rörande den historiska forskningsprocessefl Inpasset as motiverat; av vad som genmalts följer dock inte att vi ar tvingade att resignera.

Det är inte liltgiltigt att s15 fast, således, att redan en abstrakt tes alt utarmning och kriser ar normala inslag i (human)vetenskagliga processer ger oss skal att antecipera tendenser till utarmning inom de onnraden dar vi ar verlssamma. Kan en förbindelse i nasta etapp göras levande mellan inomvetenskaplig och allmean historisk-social utveckling, oc11 det menar jag, vinner utarmningshypoteseaa i styrka och konkretion. Jag har drivit synpunkten att paradigmet Weibull måste förstas som delaktigt i det moderna, kapitalistiska och formellt demokratiska Sveriges framväxt och utveckling med frenesi eftersom jag har gå Kann att vi, om den be- finns aga hemul, har ett konklusivt argument fOr tolltningen av genombrottet som paradigmskifte. Dessutom anser jag att synpunkten har betydande relevans. För- utsätts den bara vore det narmast sensationellt om ett betraktelsesatt i s a m f ~ r - stånd med den synpunkten inte skulle kunna tillampas för forskningsprocesserna

i, förslagsvis, klassisk och nordisk arkeologi, etnologi och språkvetensltaper. Va1 underbyggda tolkningar av andra forsltningsprocesser an den historiska som delprocesser i ett holistiskt, historiskt-socialt skeende skulle, omvänt, vara agnade att ytterligare bekräfta rimligheten i konceptionen här av historieforskningens makroprocess. Empirisk forskning ar otanltbar utan data. Kunskap tillagnar vi oss genom att stalla vettiga frågor.

Med detta lämnar jag arlceologin och den fiurnaiiistiska forskningen i stort i t ert godtycke att fundera över. Det återstår att P få ord beröra vilka omstandigheter som i sak, bortom teorierna och talesatten, Itan åberopas till stöd för hypotesen att paradigmet Weibull har utarmats i kvalitativt hänseende och p5 den grunden inte utan anledning tycks kritiker i nutiden forete k r i s s y r n p t ~ m . ~ ~

E n omständighet har jag nyss tangerat. Etablissemangets historilter innanför det beslaende, empiristiska (faktapositivistiska), weibullska paradigmet har utma- nats att engagera sig i forskning som uttryckligen och systematiskt ar för for-

"" Stor glädje har vi inte heller av, Ehir exemplets sliull, notisen i det föregäende att 1911 var ett viktigt år ocksa i deil filosdiska forskningsprwessens historia eller, mera allmängiltigt, av serier av liknande data som i och för sig skulle k~inna anföras beträffande utvecklingen inom sltilda iretenskapsgrenar. För en kortfattad diskussion om värdet av olika perspektivval i veten- skapshistorisk analys hiinvisar jag i detta sammanhang till B. Odén, Lauritz Weibull och farskarsamhallet, 273-274.

Att inte bara kritiker av paradigmet kan ha föraningar om kris tycks den tidigare obser- verade utsagan av B. Odéa i Scandin 1973, 158, att historieskrivningen väntar pil ett nytt paradigmskifte ge besked om.

(19)

Utveckling eller utarmning: Den historiska forskningen i Sverige vid skiljeviigen 23 tryckta gmpper och klasser i sarnhälillet och för radikal san~hZllsfbrhndring.~~ Humanistiska forskningsrådets ordförande deklarerade för några å r sedan alt historieforsltningen har sin väsentligaste uppgift i att klargöra och belysa den rådande ojämlikheten i makt i vårt Den framsynta deklarationen illu- strerar i förening med omtanken att den skulle fattas som en personlig menings- yttring, cim inte en kapris, att det finns barriärer i den intellektuella och sociala struktur som paradigmet utgör mot sfidan forskning. Domen har kvardröjande giltighet. Paradigmet tillåter inte forskning för radikal samhallsförandfing och varje gång utmaningen upprepas framstår det i så måtto som armt.

T samma riktning pekar till sist, sch jag tror avgörande, att en hotande ut- vecltling innanför paradigmet till seientism trots ansatser inte har blivit av. Jag pitalade gå ett tidigt stadium den förskjutning i intresseinrilctning som har skett innanför paradigmet mot nyare och samtida Iristoria och mot ekono~raisk-historiska och socialhistoriska problemområden samt att en metodutveckling har iigt rum i anslutning härtill (ovan, 8). Inte minst på det metodiska planet ocPi i termer av teknik har, vill det synas, utvecklingen varit reiilarkabel. Vi har i dag tillgång till massdata och till tekniker att hjälpa oss med vid hanteringen av massdata. Vi hal- metoder fös statistisk och matematisk bearbetning. Beltantskap, rent av för- trogenhet med teori- och metodutvecklingen inom angränsande vetenskaper blir allt vanligare.

Propåer har riktats tiP1 historikerna i det weibullslta paradigmet att gå in i produktion av kunskaper som efter mönster från viisteuropeisk och arnerikansli sarnhiills- och beteendevetenskaplig forskning ar prognosvardefull och planerings- värdefull och duger att använda för social kontroll; kort sagt engagera sig för en social teknologi som efterfrågas i det postinidustriella, sernkapitalistisltrn, mot socio- Icrati tenderande vasterlandska samhället i dag.5"elrnPskt och metodiskt före- ligger möjligheter till engagemang. En och annan har lockats att pröva det. De flesta har stötts tillbaka.

Subsumtionslogiken, som säger att vetenskapliga [cirklaringar, ibland ocksii fnrklaringar i historien, bar allnihnna lagar som en av sina förutsättningar, ter sig fOr mig som en konsistent uttydnii~g av empirismens vetensliaps~yn.~~ Utveck- ling till scientisin (brutaliserade, subsu~iltionspositivistiska varianter) skulle kunna ske utan att granserna för paradigmet Weibull som intellektuell struktur

""tt relativt aktuellt exempel kan man, om man vill, finna i S. Lirzdqvist, Kom ut ur arkivet!

DN 24.05.77.

" E. Lonnroth, Prioriteiingsfragor, Synpunkter från arbetet inom ett forskningsrad, HT 1969, 420.

"" Var generation weibullianska historiker stalldes infor propån med S. Bjorlclund, Dikt och vetande i l~istoriesl<rivningen, Scandia 1965, 189-226. Som paradigmet foreskriver var B:s huvudargument for en nyorientering kunskapsteoretislct-metodologisht.

(20)

24 Ingemar Norrlid

överskrids.5G M e n motståndet i d e n sociala strukturen h a r varit starkt, delvis ampert. I n t e heller nyorientering P scien.tistisk (sisbsunationspositivistisk) riktning b a r paradigmet maktat. Kanske ar- den kvantitativa utarmning a v bland a n n a t historievetensltapesna u n d e r efterkr-stiden som humanistislia forskningsrådet sörjde Bver P sin rapport, 1973, e n reflex a v d e n ofgrmagan. ][ngenting i betan- karsdet o m fortsatt hisgskoleutbildning motsäger en sadan tolltning.

Progress sr Poiteriy. The Stady of History if.* Sweden at the Cross-Roads Progress of the humanities has been slow a t Swedisli uniliersities since World War HI. I n terms of resowces graxiled history, archaeoPogy, and most other branches of hu- inanistic studies have rather faced regress cornparatively speaking. The contention in the lecture published here is that assertions of a corresponding qualitalive impoverish- ment might be justified, at leask as far as the study of' history proper is concerned. It is argued tbat such ascertions rieed not seem frivoloras if you bear in mind (a generalized version of) Thomas Keihn's paradigm concept and the theory of growth of knowledge suggested by KLIIIII. Hmpoterishrnent in a certain sense should obviously be anticipated as an innate and Indispensable part of every knowledge-prodercing process. The paradigm concept has been applied to the modern BmistoricaP-eritiica1 approach to the sttady of history establiskied in Scandinavian laistoriography early in the 20th century (Birgitta Odén). Liberalistic and PndPvidrialHstic views on inan. society, and history have been said to mark off the historical-critical, o r Weibullian, school (S.-E. Eied- man). I n this lecture the fertility of a n interpretation in bolPstic terms is deliberated. The historical-critical, o r Weibullian, break-through is observed as part of, or a sub- process in, the transformation of Sweden into a capitalistic and liberal-democratic system, the school thus having generally favoured progress when breaking through.

Is the historical-critical approach to the study of history (the Weibull school, or paradigm) stil1 in favour of progress today, it is consequently asbed. The qriestion is answered in the negative. As a rule Weibull historians ha\e not committed tliemselves to a production of knowledgc akin to the wunts of the post-industrial, sociocratic society of late capitalism. Nor has the paradigm as intellectual and social strueture allowed for knowledge production connmendatory to radical socieial change. On these accounts, tlien, it is fair to assert the poverty of present day historical criticism.

Om paradigment Weibull i en allmäneuropeisk, scieritistisk trend se, antydande, B. Odéiz,

Lauritz Weibull och forskarsamhället, 274. R. Torsteizdakl, Historia som vetenslcav, 1966, ar paradigmets kodifiering på normativ nivk i samtiden. Det är därför Iämpligl att testa konklu- sionen att en nyorientering av Biistorieskrivningen som deii som har berörts skulle vara inom- paradigmatisk mot de synpunkter som T. redovisar i eftersltriften till 2. uppl. av Historia som

veteliskap, 1971. Se 193-202. - I förbindelse med den avslutande diskussionen i dess helhet se numera jämväl S-E. Liedman, Den vetenskapliga specialiseringen, 65-68. Ännu summariskt dryftar E. där b1.a. historieforskningens utveckling i Sverige under 1900-talet i ljuset av frågor