Bondestgnidet
i
Norden under senare delen
av
1700-talet.
Aldrig l-ia klyftorna mellan Sveriges, Danmarks och Nor- ges bönder varit s& stora som vid 1700-talets mitt. Sedaia 1400-talet hade utvecklingslinjerna gått kraftigt isar, inte på grund av nämnvärt öliade variationer i fråga o m brulinings- former och tekniska hjälpmedel - de f ~ r b l e v o primitiva -
nien till följd av politiska och sociala föranidririgar.
Danmarks och Korges bönder delade visserligen den politiska ofriheten under eiaväldet, men darvid stannade lik- heten. De danslia börmderna vor0 också personligen ofria, Endast några få procent av dem voro sjalvagare; i de Qrriga
voro landbor, f ~ s t e b ö n d e r , i regel starlit beroende av gods- ä g a r n ~ genom hoveri och andra pålagor, från 1733 oclisa genom stavnsbaandet, som efter vissa inom kort gensmfQrda skärpningar innebar, att den manliga allrnogerm i åldern 9- 40 ar inte fick Iarnna födelsegodset. Förbudet motiverades friimst av godsagariias skyldighet att stalla rekryter men tryg- gade ocliså deras behov av arbetskraft
'.
De norslia bönderna voro dareano1 personligen fria, och betydligt m e r a n hälften av dem ägde själva siil jord; de övriga voro leilavndlnger 3. Adelns betydelse var rnycliet liten; desto större roll spelade de ofrälse ambetsmani~en, till villia bönderna av garnmaltProvföreläsning över förelagt amile vid Stockholms Högskola den S septem- b e r 1949. Har återgiven i l ä t t h e a r h e t a l skick.
l H a n s Jensen, Dansk Jordpolitik 1757-1919, I (1936), s. 1 6 .
V. Falbe Hansen, Staviisbaailds-Losningeii og Laiidboreformerne, I (1889), s . 7 ff., 48 ff.; H. Jeiisen, a. a., s . 1 2 ff.
S J. E. Sars, Norge uiider Foreniiigen med Daiimarli. Nordislr Universi- tets-Tidskrift V1:3 (1861), s. 1 0 4 f.
Bondeslaiidet i Korden u n d e r s e n a r e delen a v 1700-talet. $97
stodo i motsatsförhållande. Eltonomislit var det ~ o r s l i a fol- Iiek - dock endast sunnanfj5lls - beroende av de danska godsägarna geilom det sedan 1/35 radande förbudet mot spannmilsimport, villiet uar detsamma som danslit monopol l.
De svenslia b6nderna slutligen voro lilisom siian norska ståndsbröder personligen fria, men endast ulagefar tredjedelen av dem ägde sita jord; i de glest befolkade norra landska- pen var andelen större, likaså i det f. d. iiorska Boliuslan. Deii minst skattetyilgda delen av jordeii, fi5lsel-iemmai1en, i det egentliga Sverige ungefär en ti edjedel av alla heniman,
i Finland förhållandevis färre, fick över h~ivuid inte förvärvas av bönder
'.
I politiskt avseende stodo de svenska böiiderna däremot franloni de norslta: d e ägde parlamentarislit infly- tande. Men bondeståndet var representationens s t y \ b a r n ; bl. a. var det hitestängt från det mäktiga selireta utskottet. Bönderna hade alltså i hela Nordeil en niissgynnad stallning, men de nationella olikheterna voro naycket stora. P Danmarli stod fragan om deras personliga frilaet i förgrunden, i Norge förliållandet till den danska kronan ocli dess represen- tanter, i Sverige de politislta och kamerala ståiadsskillnaderria. Del lian tyckas, som o m dessa olikheter sk~mlle göra ett ltomparativt studium mindre frulitbart; i litteraturen finner man också mycket få jämförande synpunkter. hIen en nar- m a r e granskning visar, att t e n d e n s e r n a i de tre ländernas bondehistoria f r i n 1700-talets niitf mestadels hade s a m m a riktning, fastan problemställtiingama skiftade.F ö r Sveriges och Norges del fanns sedan slutet av 1600-
talet en gemensam tendens sa till vida, som antalet sjalv- ägare steg. Carl SI:s reduktion hade inte haft nSgon bestämd social syftning, men den hade iterställt den direkta kontali- ten mellan kronan och tiotusentals bönder, villta darigenom
Sverre Steen, T i d s r u m m e t 1720 til o m k r i n g 1770. D e t norske folks liv og l ~ i s t o r i e gjenriem tidene, T'I (1932), 18.2 ff.
E. F. Hecksclier, Sveriges ekoilomislia Iiistoria f r i i l Gustav \'asa, 1:1
(1933), bil., s. 1 4 f.; J. G. Caiizler, 3Ikmoires p o u r s e r v i r B la connoissance des affaires politiques e t 6coiiomiques d u r o y a u m e d e S u i d e (1776), s. 174; Steii Carlsson, Standssamhalle och ståndspersoner 1700--1865 (1949), s. 109.
räddats från adelsförfryck. Sliattek~psförordningarna 1701
och 1'723 hade möjliggjoa*t en omfattande övergång av krono- jord i enskild iigo, inestadels i bondehand; under tiden 1/01 -30 hade på detta satt omliring 6 av bönderna i det egentliga Sverige blivit sjalvagare l. I Xorge hade i olika
etapper försiggatt en omfattande försaljniiig av krono-, l y k o - ocli adelsjord, villten till ganska stor del liommit bönderna tP11 godo oc12 förvandlat 20 h 25 O / O av dem till självägare.
Aven i a n d r a a~seeálden befeanno sig de norska bönderna p5 frammarsclm
'.
Det har diskuterats, liuruvida expansionen framsi var en 61jd av envHIdsregeringens norska politik, som uppenbart hade ett boildevänligt drag, eller o m den väsent- Bigeii berodde p5 rent ekonom~islia förhållaiidera. Ernst Sars och Oscar Albert Johnseia h a stK11t sig p i den G r r a stånd- p~ankteri, Halvdan Koht ocPm - med nHgon n~~odifiliation --Sverre Steeii p i den senare 3. Biltlen blir rikare facetterad,
o m den belyses med hjalp a r det svenska jamförelsematerialel-. T v i falitorer k o m m a d a starkare i dagen: dels de båda rege- ringarnas alii~ia penningbellov, soni drev den] att säoja lirono- jordd, dels den onnflyltning iiism adeln, som ståndsnivelleringeri framhvirigade H saväl Sverige som Danmark-Norge. 1 Sverige Lioiacentrerade sig adeln p i storgodsdistriklen, sarsliilt Malar- landsliapen och S k a m , d a r dess övertag av gammalt var stOrsI, medan en del av positionerina i fattigare, perifert he- lagna bygder uppgåros &. Detta motsvarades av den norska
adelns överflyttning till Danmark. Därigenom gavs friare spelrum åt bönderna i de u r agrar sgnpunlit sKmre lottade provinserna, SrnåBand och de västsvenska laiidskapeia saväl som större delen av Korge. Mycket talar f6r att dessa fak-
E n l . s t a t i s t i k e n iios E. F. Hecl;sclier, E t t kapitel u r d e n s r e n s k a jord- besittnirigens h i s t o r i a . Elioriornisk T i d s k r i f t 1944, s. 122 f.
J. E. Sars, a. a., s. 1 0 1 ; Dens., Gdsigt over d e n norslie Historie [3:dje uppi.], I I (1913), s. 391; S. Steen, a. a., s. 81 ff.
J. E . Sars, seiiast a. a., s. 386 ff.; O. A. Jolinsen, Norges h ~ n d e r (1919), s. 271; H. Iiolit, P r i s a r og politilik i n o r s k historie. S a m t i d e n 1913, s. 248 f.;
S'. Steen, T i d s r u m m e t 1640 til oml<ring 1720. D e t norske folks liv og historie gjenilern t i d e n e , V (1930), s. 270 f.
Borideståndet i Nordeii u n d e r s e n a r e deleii a v 9 i 0 0 - t a l e t . 199
t s r e r voro de primiira 1 jämförelse med böndernas egen expansionskraft.
De norska bCsndernas jordförvärv tillhöra väsentligeil tiden före 1/50; under århundradets andra hiilft synas för- slcjjlitniragarna laa varit s m 5 l. 1 Sverige forisatte sliatteköpei~
under 1750-talet i stigande tempo ', mera till följd av deii snart intriidailde inflationen blevo de stadgade köpe~illkoreia så o f ~ r m å n l i g a för kronan, att regeringen 1/63 förl~jöd vidare Iiöp 3. I Danmark hade förvandlingen av herrejord till bonde-
jord tidigare varit teoretiskt tanlibar, o m iiil inöjiiglaeten sällan utnyttjats. Genom en förordiiing av å r 11161 lades direlita lii~lder i vagen för en dylik eitveclilii~g; storgodset med under- lydande fastehemniar1 betralitades som d e l ~ hart riar obliga- toriska ägoforinen. Den starkaste påminnielsen c m att viigebl utför anilei hate var tillryggalagd fick docls den danske boil- den geilonan en skiirpni~ig a v starnsbaandet 1764: den nedre åldersgrailse~a sarakles fran 9 till 4 a r 4 .
Liligiltigheten för I~öndernas sociala villkor var inte det- sarnnaa soni likgiltighet för jordbruket. S5rsl;ilt de danska godsagarna Jrors liv!igt intresserade a v reformer, nHgot som hl. a. kom till synes i tillsättandet av en jordbrulisliorianniis- sion 1757'. Dess framsta insats blev utfardandet av tre för- ordningar angående iiiskräiakiaing i f~llessliabet 1/58-60, villias syfte var att i i~lågoii 117311 reducera den Ggoblandnii-ig, soin utmirlite de dariska såviil som de svenska byalagen, Meri det var förh5lIandet naeilaia olika jordigare, som iiatres- serade; laur de breilcande böndernas tegar voro utplacerade, fragade m a n inte efter. Enligt Hans Jensen r a r den tyskfödde
A. G. lfoltke den drivaiide 1;raften: sina vilitlgaste impulser siges lian ha l-iiinatat från Holstein 5. Den frågan m i s t e emel-
l J . E. Sars, a. a. Nordisli C~iiversitets-TidslrriR T71:3, s. 104.
3. F. Heclischer, a. a. Eltoiioniisli Sidsltrift 1944, s , 122.
C. G. hlalinströin, Sveriges politislta liistoria f r å n k o n u n g Iiail S I I : s caöd till s t a t s l i ~ a l f n i ~ i g e r i l i i 2 , ? : d i a uppl., Y /1900), s. 253; P. R. Bergström, 0111 stadgad å b o r i t t , 1 (1920), s. 104 f.
H. Jeilseii, a. a., s. 40 ff. H. Jeiiseii, a. a., s. 36 ff.
lertid stallas, o m inte 1757 års svenska storskiftesförordni~ng s p e l a t e n roll i samriaanhanget. Misstanken ligger desto nar- mare till hands, som en av liornmissionens fyra ledamöter var den högt bildade Otto Thott, vars fader ännu p i 1670- talet residerat p5 Eriksholm (IILIV. TrolPeho%m) i Skåne; Otto Thott bös rimligen Isa vetat nigot om vad som hande på andra sidan Sundet l. För bönderna voro dessa skiften trots
allt av ett visst varde. Vilitigare vore, emellertid de privata reformer, som fran 1759 genomfirdes på enstaka danska gods: hoveribördorna avlöstes, och bönderna blevo arvefzesfere
-6'erkligt betydelsefulla händelser inträffade först vid 1760-
talets. mitt, och då i alla de tre nordiska länderna. Samtidig- heten arar delvis tillfällig, men del fanns en gemensam niim- nare: -verkningarna av de stora krig, som under åren 1756-
63 rasade i olika delar av varlden. E n av dessa verkningar var en kraftig prisstegring, som satte in runt om i Etan-opa och sakerligen ar en av de vilitlgaste Grklaringarna till den sociala oro och reformlusia, som utmarkte 8760-talet; den h a r en motsararighet 1 den natPonaBekonomiska litteraturen -
också den nordislia - d a r särskilt intresset f6r jordbruket och dess utövare starkt växte. Det mest extrema utslaget harav blev den fysiokratislia askadningen, som visserligen i sin doktrinära form var praktiskt outförbar, men dock direkt eller indirekt satte starka spår i sinnena 3.
Ett faktum ar, att många av Europas upplysta despoter n u visade ökat intresse för sina undersåtar a r bondestand. Karl Emanuel III av Savoyen förklarade 1762 alla kronans
Daiimarlts Adels Aarbog, S V I I (1900), s. 435 f. Betr. storslciftet i Skåne se E. Ingers, Bonden i svensli historia, II (1948), s. 296 ff.
H. Jensen, a. a., S. 45.
Betr. prisstegringen se T. H. Aschelio~ig, Studier over kornprisernes liistorie i Norge siden Amerikas opdagelse. S t a t s ~ k o n o m i s k Tidsskrift 1888, s. 81 ff.; Fallle Hansen, a. a., s. 20; H. Kolit, a. a. Samtiden 1913, s. 241 ff.; Ii. d m a r k , E n svensk prishistorisk studie. Eltonomisli Tidskrift 1921, XII: 147 ff. Betr. den nationalekonomiska diskussionen se H. Jensen, a. a., s. 20 ff.; K. Petander, De nationalekonomiska iskådiiingarna i Sverige, I (1912); E. F. Hecksclier, Fysiokratismens ekonomiska inflytande i Sverige. Lychnos 1943 (tr. 1944), s. 1 ff.
Boildeståiidet i 'Jorden u n d e r seiiare delen av 1700-talet. 201
åbos för fria l. Fredrili f1 av Preusseri påbjöd 6/63 den
pommerslia livegensliapens upphavande; godsagarna tv~ango honom dock till setratt Maria Theresia av Osterrike var från 1/66 livligt verlisam för alt Iä%ta böndernas Iloveribör- dor och a n d r a pålagor 3.
H
Sverige m e d h r d e det olyckliga deltagandet i sjuårskri- get en svar inflation, som ballade vag för de yngre mössornas triumf över hattarna på 4765-66 års riksdag. Den partipoli- tislta omvalviiingeia hade en ekonomisk sida: sparsamhete11 sattes i högsätet, och s u b ~ e i ~ t i o n s p o l i t i k e n upphörde. Dettainnebar, att modernäringen inte som förr stod i skuggan f6r industri och exporthandel. Men onivalvningen hade ocksa e n social sida: mössorna stödde sig "retradesvis p5 de ofralse st'tnden; geinensamt angrepo de adeln för dess försök att hejda s l å n d s n i r e e r n g e . Harvid blev bondeståndet er1 aktad och värdefull bunds"rvant åk präster och borgare. FöOjden blev, att e n rad renodlade bondelirav liunde genomdrivas: sliatteköps%rordningen återupplivades mot adelns votum, ja- geribetjäningen fick tillsägelse att inte vidare befatta sig med sliatteböndernas sliogsl-ieisl-iAllni~~g~ allmogen erhöll seglatlons- frihet inom riket. P och "r avssttiling av sina produliter, s c h regeringen uttryclite sitt misshag över att itsl;illiga ariihets- mail sökt hindra bönderna i deras lagstadgade ratt att sälja sina egna varor varhelst de ville 4. Vid s a m m a tid Iiom en process i gång, som skulle f i djupgående följder: åtskilliga frälsehemman överlatos i strid med adelsprivilegiernas före- skrift 'tt personer av boildestånd, visserligen oftast under skenet av förpantning. Mest omfattande blev denna expansion i Sjuharadsbygden, vars bönder tack vare sina gårdfariprivi- legier hade speciella möjligheter att förvarva Iiapital. Tal- inannen på 1/65-66 års riksdag, inössledaren Josef Hansson,
H. TTaleiitin, I i a b i n e t t s p o I i t i I m ocli liampeil o m I;olonierna. Norstedts Världshistoria, S (1930), s. 291.
E. Holm, Iiampen o m L a n d b o r e f o r m e r n e i D a n i n a r k (1888), s. 1.5.
S Iiarl o c h hlalliilde Uiilirz, Handbucli d e r Gescliielite Osterreichs ulad
seiiler Naclabarlander Bölimeii u n d Ungarn, II:1 (1930), s. 370 ff. hIalmström, a. a., TT, s , 283 Tf., 384, \'I (1901), s. 160 f. 1 4
var utgången u r gårdfarihandlarnas led och gick i spetsen för jordförvärven; m a n sk~nlle liuniaa kalla honom den förste godsagaren av bondekIass i Sverige j . o v e r allt d a r bönder
göra sig särskilt gällande under 1700-talet, måste det ekotao- miska eller sociala underlaget delvis sökas utanför de egent- liga bondesan~manlaangen.
De svenslta böndernas fram~marsch 1760 motsvarades i Norge av en stark jasning i bondeleden. Glrikespolitiska friktioner under sjliarskriget hade tvingat Danmark att hålla en dyrbar lirigsberedskap. F ö r att 5terstälPa den statsfinan- siella balansen lat regeringen 1'762 utskriva en dryg perso- nell extraskatt, som blev särsliilt kännbar för norrmannen, villia hade ont o m kontanter, P i grund av uppbördssvårig- heter medgåvos 1764 vissa lättnader för en del au allmogen. Förordiaingen härom var illa formeilerad och i sig själv oratt- vis. På många håll eippslodo klagomål, sarskilt bland de fattiga leilaendingernie i Nord-Hsrdland utanför Bergen, d e s.
k.
strilerne, vilka fingo f ~ r sig, att de hatade Bmbetsrniin- nen veintolliade bestämmelserna till deras nackdel. Till rågap& olyckan blev fislieutbytet dåligt 1764, och skörden slog fel. Oron kmlmiiaerade genom uppträden i Bergen på våren 1763,
det s. k. slrilekrigef; tarå ämbetsmän nilsshandlades, och eia del skattemedel återtogos. Stadens egna invånare blandade sig med bönderna; en skoflickare och en förmögen jord- brukare av borgerlig harkomst spelade ledande roller. Sedan b6nderna fått sina pengar tillbaka, lugnade de sig - på a n d r a la511 följde däremot smärre oroligheter - m e n regeringen Biit hårt straffa huvudmannen, medan massan skonades. Extra- skatten blev väsentligt nedsatt och avskrevs 1772 alldeles
'.
Norska historiker h a lagt stor vikt vid detta intermezzo; kanslie h a d e något överdrivit dess betydelse-
en frestelse s o m ligger snubblande nära med tanke p i att Norges 1700-S. Carlsson, a. a., s. 131 ff., 247 f. Betr. J. Ilansson se aven E. Ingers, a. a., s. 77 f.
G. Sverdrup, Strileltrigen. Skrifter utg. av Bergeris Historiske Forening, 25-26 (1921), s. 9 ff.; H. Koht, Norslr boildereising (1926), s. 287 ff.; S. Steen, Det norske folks liv og historie, VI, s. 390 ff.
B o n d e s t å n d e t i N o r d e n u n d e r s e n a r e delen a v 1500-talet. 203
talshistoria a r s i fattig p5 dramatiska händelser. Under alla förhallanden var strilekriget ett vittrlesbörd o m att det rörde sig i d e n norslia bondevärlden, a l t den prisade lojaliteten mot den danska lirsnnn inte var grulldrnurad.
Aven i Danmarli hade eslrasliatten medfört sporadislia missnöjesyttringar l. Tvida viktigare var emellertid den för-
andring, som följde a r Christian VI1:s tronbestigning P januari 1766. Danmailts historia ä r förvisso inte dess lionungars, och den sinnessjuke Christian kan i viss mening anses som den mest sl~ugglilie av alla Oldenb~irgarna. ?Ilen innan vansinnet helt slagit sina klor i honom, var han en yngling med ett valiet intellelit, vilken hade p5 känn, att de stora sociala frågorna triingde på. Den som lett honom in p5 dessa tanke- banor var hans schweizisiie lärare Salomon Iieverdil, en av d e många utlänniilgar s o m förde in nya impulser i Danmarks sociala liv under upplysningstiden. Han gjorde siil lieinglige lärjunge till anhängare av stavnsbaandets avskaffande och bondeståndets frigörelse över huvud
Ett
viltligt praktislit resultat blev den försäljning av kroilojord, sona började 1767. Statsfinansiella överväganden ledde visserligen till ati flertalet h e m m a n sildes till köpstarka personer u r de högre samlmälls- klasserna, varigenom, soin Edvard Holm understruliit, m i n g af. d. lironobönder liommo i ett sämre lage än tidigare. Men viktigare var det förhallandet, att antalet självagailde bönder kraftigt steg. Enbart p i M0en tillliommo 257 självägare, vilket inte var litet i ett land, vars liela sjiilvägarltlass dittills blott raknat något tusental medlemmar 3.
Reformintresset ledde också till inrättandet a r en jord- brukskornmission 1767, i vars iilstrulition de sociala synpunk- terna sliötos starlit i förgrunden. I motsats till 1137 domi- nerade m a n av borgerlig härliomst, bland dem Rererdil, som visserligen snart bortintrigerades, samt generalprolturatorn
H. Iiolit, K a r s k hoiidereisiiig, s . 289. H. Jeiiseii, a. a., s. 48 ff.
E. H o l m , Daiinaarlr--Norges H i s t o r i e f r a deil S t o r e n o r d i s k e I i r i g s Slutiliilg til Kigernes Adskillelse, I V : l (19021, s. 307 ff. B e l r . a n t a l e t s j i l v a g a r e i h e l a D a n m a r l i s e H. Jeilseil, a . a., s. 1 6 .
Henrik Stampe, som b'örde verket vidare. I lil~hel med många andra reformvänliga ämbetsmän hade Siampe en odeciderad uppfattning i frigan om stavnsbaai-idet, som ur vissa synpeinkter tyclites svårumbarligt. Med desto större energi drev han ige- nom andra reformer, mestadels lagfästa 1769: hoveriförplik- felserpaa blevo 1 böndernas intresse reglerade, och en förord- ning utfardades för att uppmuntra och skydda dem, som ville bli sjalvagare. Den envllldiga, av ämbetsm5nnea1 uppburna kungamakten sökte, som Hans Jensen framhållit, i medveten motsättning till godsagarria sitt stöd hos en själ~~ständig, av kronan skyddad bondelilass l.
Aret efter f 769 ars reforn~beslert skedde ett regimskifte i Danmark genom Struensees statskupp. Därmed liom reform- verket i n i ett nytt skede, nervösare, planlösare. Som så ofta under upplysningstiden möttes ett vittfamnande fril-ietspatos och en h5mningslös despotism. Bönderna kunde emellertid knappast klaga. Hoveribördan lättades ytterligare li71, och frågan o m stavnsbaandets avskaffande dryftades allvarligt. Hans Jensen menar, att Struensees mal Tar ett system, d ä r både godsagare och bonde fingo sköta sig själva, där alltsa de feodala banden -\.oro avligsnade, men d a r lironan inte brydde sig o m att söka skydda bönderna. I sa fall stod Streiensee p% samma linje som många av tidens reformvan- liga godsagare, för vilka England var mönsterIandet: d a r blomstrade jordbruket, och Grhållandet mellan godsagare och förpaktare reglerades genom fria kontralit, medan den egentliga bondebefolliningen deklasserades Heiruvida en inångfi-estare som Struensee kan fångas i en dylik fornael, är
dock vanskligt att bedöma.
-
Även i Norge genomfördes re- former: spannmålsimporten frigavs f 771, och samma å r upp- mjukades den från attsamhallets tid kvarlevande odelsretten; darigenom kunde den norslie odalbonden inera fritt 611 förr förfoga över sin egendom 3,H. Jensen, a. a., s. 48 ff. H. Jensen, a. a., s. 27 ff., 95 ff.
S. Steen, Tidsrummet 1770 til omliring 1814. Det norske follis liv og
Uoildestiildet i Norden u n d e r seiiare delen av 1700-talet. 205 1 Sverige hade utvecklingen under tiden pendlat fram och tillbaka. Deflationen under 1760-talets a n d r a halft bidrog till. hattarraas seger 1/69, Josef Hansson utestangdes d 3 fran riksdagen, ocl1 en bondefientlig tendens framtridde: Grgaves Islagade bönderna över att jageribetjaningen i strid med tidi- gare beslut lade sig i deras skogshiishållning,
'
och trots bondestandets avstyrkande genoaildrevs en vilitig inslirankning i skatteli~psfQrordnii~genInom kort började emellertid en ny prisstegringsperiod, och pendeln sviingde åter. P i rilisdage1-i 17'71-72 blev Josef Hansson gny0 talman, och de ofrälse inledde ett storman- lopp mot adeln, vilket omsider ledde till hattregimens fall. "l'ankeil uppstod att skapa en inofvilit mot adelsprivilegierna genom gemensanama privilegier för »odalfolket», d. v. s. de tre ofriilse siindeil. Bönderna opererade också ensamma. De ksavde egna privilegier, innefattande lirav p$ full disposi- tionsrätt över all egendom, ensamriitt till skatteliöp för resp. i b o , avskaffande av skogs- och Qageribeqaniilgen utom vid kronoparkerna, ökat finailspolitiskt inflytande, befordran utan h a n s j ~ n till hörd m. m . Med en dylik sjalvkansla hade hsnde- standet aldrig förut uppträtt. Hela riksdagen var sjudande och kaotisk; reformplanerna tumlade o m varandra, och d e partitaktiska konjunkturerna vaslade oupphörligt. Onekligen finns det en likhet med Struenseeperioden i Danmark. Aven n u lian man peka på eii gemensam niimnare: missvaxter och prisstegriimgar i hela Norden I den utvecklingskurva, s o m h a r ieclinas, bilda irer1 1771-72 en aridra höjdpeiniit, ehuru något svagare marlierad i n den som liunaiat tidfästas till årera 1765-67.
Regimer, s o m börja under en liris, vilken ännu qj kul-
&'falmstrom, a. a., 1'1, s. 160 f.
V i a m r n a r - , elroiloini- och kommersdep:s prol. '"0 1769, Utskottsliaridl. 1769-70, vol. 43, RA; Bondestindets Prot. 2 " ~ i 1769, R A ; R. G. hlodke, Utdrag iitur alla
. . . .
publique handlingar, I X (1801), s. 149.P. J. Edier, Om börd ocli befordran under frihetstiden (191U), s. l 7 1 ff. E. Holm, Danmark-Norges Historie, IV:2, s. 64; hIalmströn~, a. a., VI, s. 329 ff.; Kmar~r, a. a., s. 166.
niinerat, bli sällan långvariga. Strenensee störtades i Januari 1/72 av en krets politiker, bland vilka Ove Hsegh-Guldberg brukar raknas som den frirnste; mössviildet avlöstes i augusti samma å r a v Gustaf 111:s konstitutionella monarki, där maktens tyngdpunkt lades hos konungen själv. Stabila ekonomiska konj ajunktures inträdde inon? kort i bada länderna, och på Biaase sidor o m Oresund och Iiölen trivdes de tongivande grupperria med alt styras av en fast Piand l. För bönderna betydde detta
en konjiaiil;ti~rförsamring. Guldberg menade, att deras oli inte kunde avlyftas utan att staten bävade i sina gr~indvalar. E n aiy hoveriförordning 1/73 utliimnade dem ånyo at godsagarnias godtycke. Deii med sta~lnsbaandet firknippade so%datutskrlv- ningen skärptes P7/42. Nagra n j a arvefcestere tilikommo inte 3. Norge måste från 1774 ater lida under spannmåls-
monopolet 4. I Sverige stödde sig Gustaf III på adeln och
motverkade ståndsnivellerii~gen
"
Skatteköpen avlystes 6773 6.Den 1775 Inledda br5ni1vinslagstlftningen tippfattades av bön- derna som ett iiitrang i nedarvda rattiglieter. H tvister nmiellan finlandslra godsagare och frälsebönder tog regeringen de forras parti 7. Inom riksdagen, vars betydelse starkt minskats, var bondeståndet alltjämt missgynnat; i de båda viktigaste utskot- ten, statsutskottet och bankoutskottet, fick det ingen repre- sentation
Lilcsom tidigare måste man dock göra skillnad mellan inställningen till bönderna och Hnstal%ningen till jordbruket.
För den fysiokratiskt paveskade Gustaf II4 var jordbruket »den
Betr. prisut~eclilingen u n d e r 1770-talet se de ovan s. 200 n o t 3 cit. arbetena.
E. Holm, Iiampeii o m Landhoreformerne, s. 25 ff.; W. Jensen, a. a., s. 103 ff.
E. Holm, a. a., s. 100.
S. Steen, Det ilorske folks liv og Iiistorie gjeilnem tideiie, VII, s. 69 f. S. Carlssoil, a. a., s. 250 f.
E. F. Heckscher, a. a. Ekonomisli Tidskrift 1944, s. 113.
C. T. Odhiler, Sveriges politiska historia u n d e r konung Gustaf 111:s regering, I (1885), s. 337 ff.
G. Landberg, Ilen svenska riksdagen u n d e r deil gustavianska tiden. Sveriges Riksdag, Förra avd., VII (1932), s. 184 f.
B o n d e s t i i i d e t i N o r d e n iirider s e n a r e delen a v 1700-talet. 20'7
första och väsentliga grundvalen till alla a n d r a iiiiringar» l.
Ett pralitlskt resultat av denna åskådiiing blev spailiamålshan- delins frigivande 1/75-80, i två etapper. Om a n det borger- liga insnopolet tidigare i pralitilien varit långt ifrån oarafalatat, var denna reforna mycket vardefull för bönderna. Möjligen bidrog den till att deras förvärv asT ströfriilseliearmman blevo allt talrikare 1I Daninarla utfärdades 1'781 förordningen o m frellesskabels upphävande. Ensliilda jorddrottar, bland dem familjen Bernstorff, hade redan risat vageii, och reformen vas tillrattalagd i godsiigariias intressen. hlen de i regel oför- staeride och svårflyttbara 11611derna vuiliao förlaållandevis mest på byalagens söilderbrytande. NLI kunde de p i ett helt annat satt S11 tidigare draga nytta av de iiyrnodigheter, som förut lii~vudsalcligeii prövais på lierrgardari:a, t. ex. övei-gången från treskiftes- till vaselbriilc 3. Följden blev ökad prodeilction ocli en efter laand stigande sja1~;kansla. Vid s a m m a tid - och utan tvivel under stark dansk piverkaii - genomförde Rutger Maelean de första ensliiftesreforanerna i Skåne, vilka hlevo upptakten till d e epokgörande stadgarna av åren IS03 -07. Mot sin vilja lyftes bönderna ur byalagens pittoreska meil improdulcti~a instängdhet.
Både i Danmarlic och Sverige förenades sålunda eko- nomislc framsyntiiet med socialpoliiisli återhållsamhet. Men böndernas eko~ioniiska frammarsch - i regel gynnad av prisutvecklingen - måsle ofrånliomligeii sätta spår i det
sociala slieendet, Aven den på 1770-talet grundlagda eliono- mislia liberalismen spelade I-iar~idlag en roll. Vid s a m m a tid började kraftn~ati~iiagen niellail de nordanierilianska ~iybyg- gariia
-
samlade Itring förklaringen om de mänskliga rattig- heterna - och de brittiska godsägarna. 1'783 var kampen avgjord till de förras fördel. Samtidigt steg oron 1 Franlcrilie.l Cit. e f t e r I i j . Kumlien, Deii gustaviansiia t i d e n l i 7 2 - l i D 2 . Sveilslia
follcels Iiistoria, V (1933 -$2), s. 48. S. Carlssoii, a. a., s. 255.
F a l b e Haiiseii, a . a., s. 3 1 f., 'i3 f.; H. Jeiiseii, a. a., s. 45, 108 f. J f r E. Iiigers, a. a., s. 438.
F ö r de mera ansiktsf~illa bland Europas -upplysta despoter stod det klart, att en politisli omvälvning kunde förebyggas blott genom sociala reformer. Josef II av Osterrike gick i spetsen genom sina edikt mot livegenskapen P782 och 1785 l.
Bland dem, som vunnos for reformtankarna, var Dan- marks unge, energiske tronföljare Fredrik. Vid sitt Intrade i statsrådet 6784 störtade haii med sina rådgivares hjalp den Guldbergslia regimen och inledde en ny =ra, med landbore- formerna som förriiimsta ögonmärke.
I
detta syfte tillsattes P786 års stora Pandbokommission. Schematiskt sett stodo där godsagare mot ambetsmari. De förra, som vor0 i minoritet, ville i regel slopa stavnsbaandet, men ansigo aktiv socialpoli- tik såsom hindersam for jordbrukets fria utveckling. E n av kommissionens framsta ledamöter, godsägaren och ämbets- mannen C. D. Reventlow, stod i n5gon mån kvar p i denna ståndpunkt, ehuru han övervägande var en reformernas man. Mest verksam bland ämbetsmannen var kommissionens sekre- terare, den norske jiirlsteii CLiristian Golbjörnsen. Han kom från ett land utan adel och utan feodala band. Det sociala tillståndet i Danmark framstod för honom som en bvarleva från feodaPtPde~n, oviirdig ett kungligt envälde. Han layllade tesen om maiiiiiskans naturliga rättigheter, hatade alla stånds- skillnader och såg 1 en fri bondeklass liungamaktens och byrikraiiens naturliga stod; för tidens konstitutionella ideer stod han främmande Det var hans isiliter, sona segrade över näslan hela linjen. 1788 fattades beslut oin stavnsbaan- dets avveckling efter f 2 års övergingstid, men viirnplikten skinlle alltjämt blott ivila de i bondestånd födda - för den allmanna varnpliktens id& var man annu inte mogen. Har- till liommo 1786-90 en rad epoligörande landboreformer: bestamda rattsnormer infördes i förlaållandet mellan gods- igare ocln faestebhnder, varvid staten skyddade de senare, aveninst fysislia övergrepp, och det fastställdes att alla faestebrev skulle galla bondens och lians hustrus livstid. Senare följde
E. Holm, a. a., s. 1 7 f,; Chlirz, a. a., s. 387; H. Valentin, a. a., s. 388.
B o i ~ d e s t å i ~ d e t i Norden u n d e r senare delen a v 1700-talet. 209
bestämn-ielser o m hoveriet; malet, annei avlägset, var en gene- rell penningavlösning Tusentals bönder blevo n u självägare; godsagarna voro ofta villiga att siilja sin jord, sedan de %r- lorat sina feodala rattigheter. Yid 1800-talets början voro rner a n hälften av DaiirnarPis bönder antingen självagare eller arvefzstere 2 , Under loppet av en mailsilder hade det under- tryckta bondestindet blivit b i d e s]älrsliindigi och relativt valbärgat. Historien känner knappast något anststycke till en dylili omvälvning p 5 fredlig vag.
I det allmänna medvetandet franastiir hesl~itet o m stavils- baandels avskaffande som det avgjort viktigaste ledet i detta reformverk. h ~ e d r i t t a h a r Hans Jensen framhållit, att landbo- förordningarna konairnit för mycliet i skynilundan; det var c m dem, som striden stod, medan sta~:nsbaanciet a7ar på för- h a n d dömt aven inom större delen av godsagarklasseil
<
Main lian emellertid gå ett steg längre och ställa frågan, o m inte de faktiska, i tysthet skedda förandringarna blivit föl- litet upprraarksammade och o m inte en principiellt viktig del av reformarbetet reda11 var undangjord, n ä r besluten kornmo; därmed förnekas riaturliQvis inte, att dessa bes1-.f fingo mycket stor praktisk betydelse. Anne1 saknas emellertid det statistiska underlaget f6r ett mera nyanserat svar. Sills vidare lian man blott peka p 5 de indirekta Iärdomar, som en i~ndersökning av de sreiiska förhillaiadena kan ge.I Sverige sliedde under snitten av 17S0-talet en radikal förändring i de politislia iior?junkturei.na, som bör samman- stallas aned det danslia regimskiftet 1784; rubbningar i de elionomislta Bonjui~liturerna spelade en roll i Ilägge fallen. Förbundet mellan Gustaf III ocli adeln upplöstes på grund av utriliespolitislia och konstitutionella divergenser. I stället inledde konungen kontalil. med de ofrälse stånden. Bönderna blidlrades genom husbehovsbränninge1is frigivande 17S7. Efter utbrottet av kriget mot Ryssland och Ai~jalaniyteriet 1788
H. Jeilseii, a. a., s. 139 ff., 185 ff. Falbe-Haiisen, a. a., s. 79 ff. H. Jeilseti, a . a., s. 9 ff.
rädjade lionuiigen till allmogen likt en ny Gustaf Yasa, och vid den konstitutionella oanvalvningen på riksdagen d789 stod nästan hela boiideslåndet på hans sida. Belöningen blev furstlig: skatteliöpen återinfördes, bönderna fingo ratt att för- värva frälse ströjord, och deras fulla dispositiorisrätl: över skattejorden lagfiktes. Vid s a m m a riksdag fingo d e represen- tation P det betydelsefulla hemliga utskottet.
Den u r privilegiesyi~punlit märkligaste av dessa reformer
var den som gallde frälsejorden. Dock Tar deil mera srraral- vande p i papperet ä n i verkligheten, ty redan tidigare hade i det egentliga Sverige omkring 800 frälsehemman övergatt i bondehand. filen utvecklingen intensifierades genom refor- men. Urider de niirmaste två decennierna förvärvade de svenska böndei-na ytterligare omkring f 200 fralsehen~man, varjämte de sli-atteliöpte omkring 3 000 Bironohemman. Vid
1800-talets början r a r m e r ä n hälften av laildets jord i bonde- l-iand. Den s. k. reformperioden i Gustaf 111:s historia anses sluta omkring 1753. Ingen av halis: tidigare reformer Itan dock ens tillnarinelsevis mata sig med 1789 ars privilegieent- jämning. I jämförelse med deii ter sig aven den koilstilutio-
nella försli-ju tningen efemär l.
I Norge kunde varken landboreformer eller privilegieut- jamning komma i fråga. Men även bland dess bönder timade tinder andra hälften av 8780-talet märkliga ting. Central- figuren var en man ur deras egna Bed, Christian 1,sfth~ms. Kågon helt genuin bonde r a r h a n dock inte. Han var frukten av en till&llig förbindelse mellan en dansk officersson och en bondflicka från Sörlandet.
I
unga å r övertog h a n sin inaorbrors gård. Vid sidan av jordbruk ägnade haii sig åttimmerhandel och sjöfart sanat aralilagades för att h a iinkrak- tat på de borgerliga privilegierna. Snart invecklades laan i processer och måste avhiinda sig sin gård. Hans bitterhet vandes mot ämbetsmanneri, och under de ekonomiskt oroliga aren vid 1780-talets mitt blev h a n siarlanniilgarnas talesman i klagomålen över ambetsmanria- och liöpmannaförtrycli.
Boildestindet i Kordeil u n d e r seiiare delen av 1 i00-talet. 21 1
1786 infann h a n sig personligen Ilos kronprins Fredrik h I<öpenhamn ocla sade sig tala »p2 fzdrenelandets vegne)) -
den norska bonderörelsen hade fått etl patrlotislct ferment. E n Iionamission a v ambetsrniin tillsattes för att grarilska klago- måleri. Ledamöterna voro ingalunda reformfientliga, men krävde att deras fiende Lofthus skulle fiingslas. Så skedde 0cIis.5. En stark jasning uppstod i Sörlaiildet och amilorstiides, men regeringen red ut stormen, ocla Lofthus salt kvar i fängelset till siii död 1797. Flera av hans krav blevo enieller- tid beaktade: bl. a. frigavs spannniålsinförselii 1788, nu defini- tivt, varjanate iim$etsmiiilnens förhatliga sporhelvaseiil reglera- des
'.
S5 hade aveii Xorges bönder fått någon förbättring i sin stallning vid sanama tid soin landboreformerna genom- fördes i Danmarli och privilegieiutjiimiiingen i Sverige.I Nordens bondellistoria under 1700-talets a n d r a halft beteckna allts; Areil 1786-S9 en tredje liöjdpunkt, ojamför- ligt viktigare a n de föregående; det lsör framlaavas, att de avgörande liandelserna ägde r u m före franska revolutionen. Utvecklingen fortsatte under 1790-talet på den sålunda lagda g n u d e n ; i Yorge väsle bönderilas sj5lvl;iinsla under intrycket av den väclielsegarriing, som utfördes av lelimannapredikan- ten Hans Hauge, själv utgangen u r deras led
'.
Eljest voro d e sociala förändringarna miiist i Korge och störst i Dan- m a r k . Darigenom, lik so il^ genom liungamaktens utvidgning i Sverige 1772 och 1789, blevo oliliiaeterna mellan d e tre ländernas boridestiiiid till större delen eliminerade.Enlaetligheten iiionn Xorden lioiu till synes aven däri, alt landsbygdsproletariatet - torpare, husrniin, baclistugu- sittare ocla iiilaysingar - i alla tre landerna befann sig p5 stark numerär frarainaarsch; anläggningen av torp i Sverige och h~isniansplasser i Norge hade f. ö. gynnats a v förord- ningar från åren 1743 resp. 6752, villia stadgade att iayröj- ningar på bondejord ej skulle medföra skatteölining. Dessa
G. Sverdriip, Loftliusbevregelsei~. Avliaridlinger f i a universitetets liistorislre semiiiar, III (191'7); H. Iiolit, Korsk bondereising, s. 305 ff.; S. Steen, Det norske follcs liv og liistorie, \'II, s. 1 1 4 ff.
obesuttna fingo emellertid ingen avgörande förbattring i sin sociala stallning
-
i vissa avseenden pressades d e nedat-
och bönderna höjde sig allt tydligare över samhallets botten- skikt; i jämförelse med de obesuttna tedde de sig nara nog s o m herremän l. PoBltiskt blevo de småningom en makt-ägande klass. Omvälvningarna
a
Sverige 1809 ocli f 866, Norges frigiarelse 1814 och det konstitutionella genombrottet i Dan- m a r k 1849 banade vag fiar dem.I
alla tre l i n d e r n a fram- trädde maktiga bondepartier.I n o m den bildade opinionena medförde bondeklassens emancipation en stark förskjutning. Bonden var inte Iangre e n löjlig stacltare s o m i Holbergs Jeppe paa Bjerget eller e n pittoresk staffagefigur s o m i Gyllenborgs och Bellnaaiis dikt- ning. Bohuslänningen Thomas Thorild skildrade honom vid sekelsliiftet som »allas far», av vilken andra sainl-iallsgrupper voso starkt beroende. F ö r Geijer kom bonden att företrada den trygga, nj~sliapande stabiliteten. Grbandtvigs folkhögskole- Ideer hlewo av stor betydelse för böndernas politislsa och intellektuella fostran. KTergeIand ville se bonden s o m e n »oplyst fri marid» Bsakonm plogen och skrev en hanford avhand- ling o m Lofthus, »almuestalsmanden» De götiska, skandi- iaavislia och nationalliberala strömningarna hade varit otanli- bara i siavnsbaandets tidevarv; en gemensam nordisk ideologi förutsätter likartade sociala förhållanden. Det var en skald m e d nära anknytning till Dannaarks b ö ~ i d e ~ , Frederik Barfod, sorn 1840 skrev orden:
Tredelt er ilordens stamme, m e n roden e r dog en, og lironens Bavtag samler tilsidst P-iver stammens gren!
'
Se betr. dessa fragor sarsk. F. Skrubbeltrang, Husman og Inderste (1940), f r ä m s t s. 63 ff., 365 ff., s a m t V. Elgeskog, Svensk torpbebyggelse f r å n 1500-talet till Iaga skiftet, f r ä m s t s. 190 ff. ocli s. 208 not (ang. likheten mellan Sverige 174.7 och Norge 1/52).Cit. efter F. Paasche. Norges litteratur fra 1814 til 1850-aareile (F, Bull og F. Paasche, Norsli litteratiirhistorie, III, 1932), s. 159.
Brage og Idiin, III (1840), s. 378. J f r Ingvar Andersson, Sveriges historia, 2:dra uppl. (1944), s. 419.
Bondeståiidet i Norden u n d e r senare delen av 1700-talet. 213
Tanlien på erm politisk förening mellan de forna arv- fienderna visade sig vara en utopi. Men i socialt avseende Ilade de tre nordiska stamiiiarna, sona alla hade sin rot i den gamla bondesamfglligheten, verliligen närmat sig varandra. Landboreformer, privilegieuojamning och bonderesningar möj- liggjorde den nordiska saml~örighelskanslans påilyttfödelse.
S f e n Cm-Zsson.
