BIRGER S A L I ~ N ~ S , Sa- 1 sin avhandling om Saniuel Klier- muel ~ ~ ~ rd- ~Y. ~En e lhielim d y. har Birger Salhas lyckligt m statsmannabiografi. löst de dispositionssv2rlglieter som alltid Lund 1917. n n ~ t a författaren av en vetenskapligt dokumenterad biografi. Tyngdpunkteil har lagts vid åren f 738-- $ 7 . d& Akerhielin Iner an aliigoii annan stod i brannpunkten för svensk politili. Men förf. ger ocksa en ganska fyllig översikt över hans tidigare bana. Helhetsbildena raddas därigenom. &erhielans personliga förhallanden behandlas blott i förbigaiende; det sent privata materialet a r för övrigt ipafallande torftigt. Ati bilden av Akerhielm likväl blivit så levande beror i hög grad g% att denne alltid lade ned hela siim sjal i de politiska stridesala.
Sallnas' omdömen och slutsatser inbjuda inte ofla till di-
rekta motsägelser. Daren~ot kulmde kanske problemeiz stundom h a ställts slliarpare och de vunna resultaten utnyttjats anera Etorm- sekvent. P det följande skall ett förs6k göras att p5 nagra p~in-nktea stalla Ålterhielms upptradande i annan belysillimg.
Avhandlingela inledes med koilstaterandet, alt Akerhielana tilllimörde den anlaga adeln (s. 1 P ) . Motsii htniilge11 mellai~ gammal- adel och tingade% är sedan ett av ledmotiven P frainstallningeil in- till Xkerhielms r5dsu8nainaa11iny 1739, d5 det sages ha varit ena merit för knonom att han tilll~örde rangadeln (s. 76). Deraila mot- sattning betonas redan i sanztida Biä1Po~.; i modern litteratur Imar den sarskilt understrukits av H. Valentin. Fragan iis emellertid, om inte förf. pressat synpunkterna nggot och lappat bort den val sa viktiga distinktionen jordadel-äanbetsadd Mail ban ifraga- satta, om inte t. ex. Arvid Horn hade anera qemensannt med en man som storgodsagaren Cermund Cederhielilal - av S a l h ä s (s. 35) saknad BB11 ungadeln - än nied medleminar av galmala
jordfaltiga knapadelsatter. P varje fall bör Akerl~ielnis karragr be- dömas aven u r den senare sviapunktei~.
Akerhielms far, statssekreteraren Samuel Aherhielan d. ii.,
hade adlats 1679 och tPP1hörde en adelsgeneration, som e j hade Om honoin se G. Jaeobsons art. i SBL, VIII, s. B ff.
126 Sten Carlssoii.
möjlighet att frälsa sin gaiiila skattejord - att haii ägde såda11 a r kant l. Mot slutet av sitt liv förvärvade han emellertid tvii fralse-
säterier E Uppland och hade planer p å a t t köpa aveii ett siiteri P Söderinaiiland Z - han var nied andra ord på vag in i Jordadeln.
År 9787, fem år efter halis död, inåsfe emellertid lians anka sälja ett av siiterierna 3 ; det har t y d l i e n varit svårt att försörja den stora barnskaran. Samuel Akerhielin d. y. började saledes sin bana i gaiiska små villkor, men på 1710-talet fiPrtjanade haii under outredda oinstandigheter s& mycket pengar? att lian 1718 kunde köpa säterierna Margreteluiad oelii Smedby aiiled urider- lydande gods i Stoekholilis Piin - en viildig possession. Han kom emellertid i strid oin bördsrälten med riksrådet E. Sparre, och frågan kom upp BnfOr 1720 ars riksdag, diis den gav aliledising till en skarp principdebatt anellan den iiya och den gamla adeln. &erhielin höll da ett ytterst demagogiskt anföraiide. vari han pasbod, att de gällande boirdsrättsbestamine1serna hotade den unga adelil riled nöd, då dess medleinmar fi9rhindrades att förviirva jord och inte ens dögo till drängar &t deii gamba adelii. På deniias vagnar svarade landshövding Conrad Ribbing ganslra hovsamt: haii frainliöll, att det i praktiken var ganska lätt för uiigadelra att förviisva jord och närniide soin exempel! Åkerhielin sjalv och hans släktingar 4. Det lider h t e t tvivel, att Ribbing har Pioin saii- niaigen narmast. E n approxiinativ berakiaing visar, att oinkriamg
40 av sakerijorden i Upplaiid vid denna tid innehades av :%dels- ätter, soin adlats efter 6632 j. Av Akerhielms inlägg far maim det
Br~trgcket, att bördsratlsstrider voro lnycket vaiiliga, meii i själva verket torde de ha varit sällsynta; J. A. Almquist iliirmiiier i sina arbeten oni friilsegodsen i Upplalid och S6derinanlanid blott ett
fall, som a r ri&gorlunda garalBePHt med Akerhielrns 6 .
Piltensiteteil i AkeshBelms uppträdaride 9 biordsrattsfragani torde i själva verket h a varit nästan helt personligt betingad. B a n framhöll själv, att adelns viixande talrilrhet lett bil1 ökad efterfrågan på fralsejord och en därav istadkoinmen prisstegring7.
E. och N. Akerhie~m, 8kerhielmska slaktbolten (1926), bil. 9a-b. J. A. Almquist, Friilsegodsei~ i Sverige iiilder siorhetstideil (1931 ff.); I, s. 485 f. not, 548, 720, II, s. 500.
Almquist, a. a., P, s. 548.
H. Valentin, 'Frihetstidens riddarhus (1915), s. 45 if.; Sallilas, s. 25 i f . Beräkningen, som ar högst ungefärlig, grundar sig p& en geiiomg5ng a v J. A. Almquists a. a., I, s. 533-683.
Se Almquist, a. a., I, s. 623. E j fiiIlt parallell är deil strid, soin iiam- nes i a. a., II, s. 452.
Själv hade lian köpt P en behaglig tid, före massadlingarna 191.9- 20, och det a r då latt att fiPrst& hans radsla för akt köpet skulle gå tillbaka och för alt bördsrattsfragan skulle förhalas l. Strkdcn
avgjordes emellertid till Iians f ~ r d e l , och darined var Ilails posi- tion som storgodsagare säkrad. Ii det fieljande fraintradde han veterligen aldrig soin någon vapendragare för den unga, jord- fattiga adeln.
,&lierhlelins liarriar som iiililnetsinaia erbjuder flera problen-n av inkesse. SaXlniis uppger, att Akerhiclm i början av a r B719 gick miste on1 sin tjiinst som expeditioiasselireterare i iirigsexpedi- tionen, d g o t soni Pian e j lämnade opatali (s. 23). IGllornn gro dels sekreta eitsliottets protokoll den 4 april 1719, dels senare uppgifter av Fredrik B och av Akerhielm sjalv, vilken lagger skulden p5 Arvid Horn. Franalst5El1ningen är emellertid för en galags sliinll inte fullt Borsekt. Av del anernorial, som den 4 april
upplästes i sekreta utslicotlet frarngar, att A%~<ierliaieBm i motsats till Iv2 kolleger, soin bilivil- entledigade, alltjiinnt. ej blivit renlpla- eerad, ehuru lian fruktade att bli del
5
.Ian hade med andra ordbehandlats biittre 511 de Isada aridra, trots att de iifministone se- asare upptradde soin IHorns vapendragare? 1 ssjiilva verket torde
Horni h a haft mycket Bitet att göra rned AkerhiePa~~s entledigande. Först sedan han den 9 april avgatt som karislipresidei~t, ordnades de tre expeditioaissekreterar~~as stallning: f6r Ä,kerhiellnr del sa alf l-iail fick Birigsrads titel ined sate i BcrBgsPaollegiram samt fick behålla sekrelcrarel9im 4. Del-ta skedde deni 24 maj (s. 24) : f6rst
den 8 juni tillsattes en ny expeditioi?issekreterare i lcrigsespedi- tionen % Drygt ett ar senare, den 1 augusti 1720, fick fkkeriiiielin krigsrads 1611 (s. 3 2 ) . Fbjriii~dringeil iniielhar saledes högre rang
"
och sa smaii~inagoin iiven BiQgre lön, varf6r Akerhielin e j kunde anse sig siisdeles illa behandlad. Det a r e j heller liaait, att Imaaa P denna situation aarf0rde aagra Blagoanal.Ar B722 drabbades Akerliielrn emellertid av en1 verklig 11aoL-
-.-p
-r Jfr Riddcrsltapcis och Adelns Protokoll 1/20, s. 192, 195.
Riksdageil i Stockholm a r 1719. Utg. af P. G. Ccderschjold (1825); s. 56. E. Naumaiiiis artiklar oin O. Cederslr6m i SBL: VIII, s. 117 f. och om H. Cederereutz i a. a., VII, s. 783.
Cederslröm tycks Ila fått vanta andn till I0/i 1721, då hail ble-J e. o.
liaiislir5d (a. a. i SBL). Cedercreutz fick krigsräds titel 1719 och blev chef för arvpriiis Fredriks kansli s. å. (a. a. i SBL).
E. Naumaniis art. om "C. vail Carlsson 1 SBL, VII, s. 591.
Krigsråd hade rang n:r IS, sekreterare i kaiisliei rang ii:r 31. Jfr C. F. Rothlieh, Samling af Icongl. Författningar ailggendc rang, 3:dje upp1. (1855), s. 30, s. 40 not 10.
i28 Sten Carlssoil.
gång, i det att Iiaiis krigsradsbefattni~~g indrogs till följd av en bestämmelse i regeriiigsforinen att antalet krigsrad i fred slrulle vara tv2 inat fyra i krig (s. 3 3 ) . 1 detta sailainaaihaiig Ilar inan att siitta in eii av Salhiis (s. 23 P.) citerad, odaterad BHagoslirlft. Åkerhielin hinvisade däri till att haii efter fredsslutet ej lrunde vaiita någon lön i krigskollegiuin inen begarde att utan vidare fullinakt få krigsrads Bön och bes-tallniilg, så snart nagot av de båda ordiiiarie Brigsraden avgick l. Nu möter paståeildet, att det
var Horn soin stött Akerhielm ur kansliet. Denna uppgift inåste anses som högst osäker och bör ses mot bakgrundeii av de stri- digheter mellan Horn och ÅPcerhielin som förekomnait pA 1720 års riksdag (s. 27). Om förliållandei mellan dem narinast fure deiina tid a r intet med sakerhet kant.
Tidigare forskare ha velat göra gallande, att Akerbielm på 1720 och 1723 Ars riksdagar tillherde holsteinarna. Sallnäs visar, att han tvartoan var rojalist (s. 31 ff.), ett resultat av stort in- tresse. 1 ett vid den förra riksdagen ingivet iiiemoriali hävdade Akerhielm t. o. ni., att radets suveranitet vore fasligare an något annat valde (s. 28) - han föredrog allts2 envälde framför rads- valde. Liknande tonigångar hördes vid saliima riksdag i bonde- ståndet Anmiirki-niaigsviirt a r odcså att ABcerhielm vid förher in- för den Görtziska kommissionen i januari l719 p; sarskild fös- frågan e j kunde erinra sig, att Görtz inlamilat nggra skadliga förslag till krigsexpeditioncai 3. Detta svar kan givetvis tolkas på mer an ett sätt, men det ligger ngra till hands att tyda det som ett utslag av viss sympati för den fallna regimen. 1 sin omkring år B750 nedslirivna levnadsbeskrivniiig yttrar sig hkerhielin p i - fallande vanligt om Carl X11 (s. 19).
Åkerhielms rojalistiska verksainhet belönades 1723 av Fred- rik % ined en utnamning till statssekreterare - Sallnas kan veder-
Egga asiliten, att kungen darined gjort nggora eftergift för hol- steinariia (s. 34 f.) Utnamningen föregicks av en kolistitutlolael8 strid, soiii Sallnas gatt val Iiitt förbi. Det a r t. ex. av stort intresse att se, att bondeståi~det energiskt tog Akerhielins parti 'l.
På riksdageii 1726-27 salnarbetade Akerhielin emellertid med holsteinarna - han »satsade» p& dem, soin Sallinas uttrycker saken (s. 39). Till de mera nitiska liolsteinaraia hörde han dock
X 240, UUB.
W6. G. Malmström, Sveriges politiska historis från konuilg Karl XH1:s död till statshvalfningen 1772, 2:dra uppl. (1893-1901), I, s. 263.
Riksdagen i Stockholm år 1719, Bihang, s. 170 f.
Bondeståndets Riksdagsprotokoll, utg. av S. Landahl, I (1939)- s. 235, 248; Jfr Malmström, a. a., I, s. 433 not.
Samuel Ålieihielm d. y. 1 29
ej, 0611 det liilnis inga bevis för att han verkligen sympatiserade ined deras progrann, ehuru hari p& grund av vissa sl5kkskapsför- biiidelser hade iiitresse av att partiförfö8jePsesima e j gingo för Iangt. Förli&llai~det till Fredrik 1 synes ocksa ha förblivit gott (Jfr avh. s. 4 6 ) . Avgörande för A~rerhielrns stalliningstabgande var ohvivel- alitigt fiendskapei~ mot Horii.
A r 1728 utnämrides Alierlaielm till president i '%bo liovriitt E likhet aned tidigare författare anser Salln5s detta ha varit ett schnchdrng av Horn i syfte att bli av med ihkerhielin: utnmann- niiagcil innebar ett formellt avancemang inen e n politi.gk retriitt
(c. 48 f . )
.
S:ahei~ Iiiail emellertid ses fr511 en annan sida. XBierlileBm liade sjalv P727 ailhillit om befordran till Pandshövdim~g, 4 728 till president. I,andshövdii~g hade lilisom staLssekreterare general- ana,jors rang, medan liovrati-spresident hade fältmarskalks l. Det
var aEllsa i seilare fallet fraga ons ett ganska stort steg tippat p5 den sociala skalan. Därtill kan fogas en anri:tn synpuialit. Aker- Iiiclm var vid utiiämi~ingein endast 41 ar. Under hela frihetstiden
fëpsckom det I övrigt aldrig, :&l nian eatiaiiminde era sa ung hov-
rattspresident; den iiiist yngste var H. voja Ferseni, som d731 blev presidel~l i Svea hovratt vid 18 ars alder. Medelaldern var 59 å r ?.
Det var alltså en lysande befordran soim Xlierhiielin fick, och araan kan fråga sig, ona infe detta betydde iner &I den teanporara politiska re'hratten. Det a r iilgalulada sjglvklart, att Akerkiielm re- darn i ~ u syftade till en rent politisk karriär. Presidentpos&en blev för övrigt en utmärlit spraiiglsriida i6r senare politiska avancemang. Akerliielins tioaraga verksamhet
B
Xbo har av Sallilas praktiskt taget fullständigt fGrbig5tts - en välailotiverad o111 $n u r rent biografisk synpunlit beklaglig begranasning. Det skulle annars ha varit intressant att söka lilargöra, huru &<kerhielins vistelse 1 Finland påverkat L. ex. han? försvarspolitiska ilastallning. SaPlnas antyder i förbigående, att ~kesliielin ej var popular i Åbo och sammanställer detta ined att han 4738 visade bristande förståelsefiPr att ämbetsmannen i Finland skulle behärska det finska sprai- ket (s. 89 not). Akerhielrns stallnii~gstagande i denna fråga har helt nyligen behalidlats av E W. Juva, som meiiar att han sag problemet helt u r iiinbetsmanneiis synpui~kt: inga andra me- riter a n de rent byrakratiska borde äga betydelse vid be- fordran - 3. Man torde emellertid aveii vara heralltigad att draga
Rothlieh, a. a., s. 19 not 1, s. 23, s. 2 1 not 5.
hIeedeltalet u t r a l i i ~ a t med hjälp av Aiijous, Odcricrailtz' och Lagus' hoviattsmatrililaï.
q. \V. Juva, Fiillailds vag från Nystad till I'redriksharn~i 1721-1809 (19-19), s. 62 ff.
130 Sten Carlsson.
den slutsatseii att Akerliielnns k3i1slor for den finska folligruppei~ voro svala. Detta sliullc i så fall hiinnana bidraga till att förklara hans motvilja niok liattarilas larigspolilib under aren 8 739-43: hans uppiradaiide i detta sammai~liung har för 6vsigt p5 ett för- tjanstfullt satt utretts av Sallniis.
Akerhielms politiska karriar började egeiltligen p5 rika- dagen 1734. Ett par punkter liunn~a har diskuteras. E likhet med tidigare forskare anser $allniis, att hattpartiet bildades p& denila riksdag (s. 48). Det kan dock fraanhallas, akt franske mii~isteral Casteja ar den ende som berältat niagot M r o m ocli att han haft intresse av att skildra sin verksamhet som sa frai~iga~agsrilá sonn
araiojligt. Han nniiste emellertid sjiilv anedge, att tv& av ,)partiets>$ främste, D. N. vol1 Pl6pkeii och G Gyllenborg, aBltJiimt sökte upp ratthalla goda förbindelser med såviil Fredrik I som ryske ,i-
nisterni l. Restiltaten av den nya fralationens verksainhei hkve, ju också mj7cBet blygsamma. Man kan iffragsasiitla, om det ar riktigt alt tala oni något lilatkparki före 8938.
H varje fall måste maal sätra ett frAge&ecken fi9r Saliliniis' an- tagande, att Äkerhieliaa »tagit verksann del P Baatkparkiets biPdc~aac8ea
(s. 48). Eiida kalla %r iiven har Casteja. Del visade sig .ju i sjgiva
verket, att AkerlGelm var mycket fersiklig betriiffande den franska orienteringen; han ville salunda ej, at& man engagerade sig E6r na3igra offensiva fëPretag (s. 49 not). Salllnns nneirar 2111 de personliga skiilen - frannsi fiendskapen mot Horii
-
varit av- g6rande fOr AkerhPeBrn (s. 51). En annan n~yanseriiig Biaii före- slas: A k e r h i e h B-nar komproamissat inellani siil avoglmek nnoi IIoraz och sinn natilrliga rädsla för aveiityrligheter. Enligt eni sanantidavar han under riksdagen »gariska beskedlig, fast han ofka hade öppet Inaagg p5 greve Horn» (s. 45 not).
,%%eshielms sallisynt B~iiiiftiga uppkrgdaildc p% riksdageii
6738-39 berodde, s5som SaPlnas med större striiigeiis Sa tid:, loare forskare keinii~at visa, p5 a & & haim Pill varje pris ville st6rta Horn, iiiedan Baaais efter Horns fal1 iiitriidda moderation är ett bevis för att han egentligen e j sylapatiserade med hattarna. 1739 Psom b detta sainnnanl-iang riksr~dsnsl~i5m11i~agen; dcn betydde, att &er- P-iielm ngtt niiglet för siil arelysla~ad. Efter denna tid a r Binil e$ längre karriarist. Man lehar fidsgiives efter d g o n opportunisin; tvartom finner man gång p& g h g , laur Akerhielna raknr i svsra
situationer på grund av sin osmidighet. Detta skanher 6kat in- tresse at halis uppträdande: fran d e i ~ i ~ a kid kan h m belraktas som princippolitiber. Utall tvivel hade han ocksai ett ganska Iilart prograin för hade den yttre och den inre politiken.
Eii av de f r i i ~ ~ i s l a nyviniiingarna i SalPniis' avliaadling be- star d5i.i. att ,!ikerhieliais förh5lPa11dc iiBB Englaird blivit belyst p5 ett IaeBt anriat salt a n tidigare. Di.;kus\ionc?a kurdc enlaellertid Eialr~nma [öras annu Iaiagre, an vad Sailniis gg'orl.
Alierhielins aniknptraing till Englaiid gick, sasom Sallinas v i ~ a t . tikllsaka iinida till de tidigare ucgdonisare~a, da Baan bl. a. drev studier P Oz,fosd p& engel5Bi Inekosiiiad (s. 64 f f . ) . År 1'725 var han förlsindel.jeana~a meBPan sinr svager J. CederhPeBnn och engeldia lega&Ponenm i Shocklizolin (s. 59). Men 6727 tog hann av- ctkmd fråin den harmnoverainska allian~scra (s. 3 8 ) , och sedan LvcBs konitaktela med Enaglanad laa upph6rt. Xiainu 1738-39 sages $Dr-
hallaiidet mellan ,ikerhielin O C P ~ engelske naiiaislern Finach ha varit kyligt (s. 122). I mars 1741 skrev diirernni Finchs efter- triidare. legaEioi1ssekrek~rare11 Buraaal~y. alt Akerhlelm vas hans fojraiiirn~,le radgivare, och i jeinii á742 forBBarade u&rihesnx1inii8Lem J. Carteret, sedan ganaiina81 v51 förtrogena ined svenska f6rhSllaii-
den, i instrethtisneia för deni- nage nnirristeria Gay Dickens, nit ?IBaerhieBm var den maim, soni denne friir-ea>t borde samarbeta med (s. 123
fi.).
Det b2sEa förhallai~de kom sadara aPt rada mellan ,%kcrhBelai~. och ruinisteria.Ftirhridriiagen i Akerhielan.; sbn p31 England intrgdde alilitsa omkring 6740. En av orsakerna vas givekvis den inrepolitiska ut- vecklingen, framiör allt Hornas fall. Alen iiven andra samman- hang höra beaktar Vindes 1730-talet drev England neenh-alitpts-
po91kiBi under Walpoles ledning, och na5r ,%beslaielm 1734--30 för- ordade samarbete med Fraiikrilée, innebar detka diirl6s iniet skarpare avskandstagaiide f r h England. Meim i oktober l739 tvangs Walpole alt r'ëarklara Spanmieiia krig, oclm fölceande ar ulbröt det ösierrikiska tronf68jdskriget. dar EngBaiad ocli Frankrike kommo alt st& p5 skilda sidor. Vid denna kid bör gransen i Eng- Bands utriliespolitik dras, e j soix Snllniis menar vidl 14Talipoles av-
gHng 1742 (s 123). Redan 1740 var det nödviiildige att viilja anel- Ian England neh Frankrike. Akerl-iielm ealde Er-igland, siikerllgeir i basta samklang med sina inaiersta BaiisBor.
B fortsattningen följde akerhielm e n konselivent engclsk linje. K';ai Fredrik B i juli 1743 fraiamfCPrde planen. att S$erige skulle f & viipnad I ~ j a l p av Eaigkenid moit Ryssland, stöddes hail av &erhielan (s. 1140 f.). Sakli~iis framkastar tanken, att Klierhiellm har kali Bia varit den verlsligt drivande oclia skjéitit l;eii~gen frana- fair sig (s. 144). I PiPrstone keiPie mana Inanske vara b6id för en inera kategorisk forlamuleriiag, men det iir annu en av avhand- lingens förtjgnsler att Fredrik 1 e j franiskar som den orkeslöse Aldrhng, som t. ex. hfalmslröm skildrar Iloiio~aa. Salliaas Hian bl a.
hessisli linje och att relationerna i~iellail i~ o n o m och Xherliiielm förbättrades, iiar förhållandet inellail Eiigiand och Hesseil blev bättre och vice versa (s. 174 f.). PtHok denna bakgruild kan det inte vara för djärvt att antag2, alt l<onungcns aktivilct i juLi 6713 sammanharngde med dela stora seger soin Georg BI just vunnit i
Tyskland med ei~gelska, hannovcransk;~ och hessislia trupper l.
Efter freden i Åbo arhtinriade Akerhielm ined kraft ocksa för ett gott förliallande mellan Sverige och Ryssland I augusti 4743 förklarade han, att Sverige borde stödja sig franist p& Ryssland och därnäst g å sj6naalakernn. »Det ulrikespoIiti.;lita systein., skri-
ver Sallnas, »som Alierlaielm Iiar gjorde sig till tolk för - den dubbla aaikaaytningen till Ryssla~zd och sjörnakterna - kom han att strida för under sin aterstaeride tid soix rilisrad. Yflraaadct kan betraktas som hans utrPliespoliti5ka prograinfëPrklarii~g»
(s. 148).
Den tes. som Sallnäs I-rar uppciiiller, a r klar och till synei väl underbyggd. Vid narrnare granskrzinag installa iig doeks aissa betänkligheter.
Aberhiellan synes, soin Sallnäs sjal\ visat. aldrig helt Ila övergett taliken på revansch mot Ryssland. Den framki-&der klart i radet 6740 (s. BOO), .;kynmilar i selrseta utskottet B746 (s. 2-11 och framlägges oförtäckt i ett saimtal nied AdolI Fredrik P747
(s. 274). 1 samtliga fall var del dock fraga sim fraintidsperspektiv, e j om ilagot aktuellt önslteialdl. Akerhielrns yttraaade~i behöva därför e j strida mot den nyss oiiiiaiimaada tesen.
Detta galler däaeinot otvivelaktigt om ,%kerh!elins uppträ- dande 1743-44, d& förhallaildet mellan England och Ryssland vas kyligt. Under denna tid följde Akerliiielin, såzonl Sallnas vi- sar, en för E~iglarid behaglig linje i deii danska dragan; mot Wns- land upptradde hail ganska fränt (s 150 f t . ) . 01x1 naqon dubbel anknytning kan man e j tala.
1744-46 var förhal1aride.t meBlaai England ocli Ryssland bättre, ehuru e j friktionsfritt. E~igelslsa regeringen uppmanade Guy Dickens att varna Åkerhielin för ryske miilistern i Stock- holm, general Euheras. som ails3gs franskvanlig (s. 164 not). Akerhielins förbindelser ined denne voro ocksa enligt Sallnäc föga livliga (s. 165) - har han lytt de engelska raden?
P2
hösleil6745 stödde han kraftigt Guv Dickeiis i dennes försök att hiridra stuartska varvningar i Sverige
'.
På sosilrnaren 1746 började det engelsli-syalta sainarbetet B. Williams, The whig supremacy 3714-1760 (19391, s. 2:'>0. A. Fryxell, Berättelser ur svenska historien, 38 (1868), s. 166; MaIm- ström, a. a., III, s. 277.
bli inera intimt (c. 204). hlrerhielm liom ocliså i ett gott fOr- hgllande Bill deii nye ryske ministern, Kortf, iilen blev aldrig
di
intim alledi dennie som med Guy Dickeras. Nar angreppen mot honom satte ini 17-17, var det hela bideil hos der1 eilqelska beslalek- ningen son1 haii sökte stiod, och det var Guy Dickens, SOPIP träffade anstalter för hans flylit ur landel; betecknande nog skulle deam stallas till Hannover (s. 270, 278, 298, 300 f . ) . Korff synes h a varit alldeles ovetande om allt delta (s. 298). Efter av- skedet 1947 begarde Alierhielm perirjion av England, men det finns ingen uppgift om att Blan anhi511 oin rysk pension (s. 367 f . ) .
Sallnas vill i den omstandigheteii, atb Alrerliielm viinde sig till England se ett ctUd för Bi~potesen, 3tt Ii:in ocksa sökte hjalp hos Rysslaimd. B sjalva verket bör skalliiaden anses som hele 11afurPig. Det kaii ocks,; namnas, att Sverige efter &ierFnielms fall helt bröt de diplon~atislra f6rlairrdelserri:i aiaed England, medan diire112ot relationerna med Ryssland agde l~eshand.
Mot denna bakgrulad bör maii se AkerPaieIms upptradande tnmdea- aren niirmast eilci- entlediqnndel- det I tidigarr BPiBerateir mest rappan%rksammade sliedet i hanas liv. Sallraiis I-nar mycket omdUme.glllt utrett de delikata problena, solar iiro förbamippade Baiirmed, och har i rnotcats till tidigare forskare Biuaiiiat frigöra sig fr5n eii subjektiv instiililiainig av apcslogelisli eller fördiimanade natur Hari iir ocliså den förste som Erunnat f 5 fram enm klar ut- veclilingclinje; laarvid har en med stöd av en feiPlk Gvertygande bevisfgiring gjord omdatering av majoren 13. R. Boijes betydelse- fulla memorial fraii 1749 till P750 varit horloin tP11 stor P-ijiilg, (s. 329 H.). Slitatsatseil blir denanm: h748 tillslyrker Äkerhielm liv- ligt de ryska planerna mot Sverige. 1749 a r han anera tvelrsam
och vill i varje Pall sjalv e j bibrada. 1750 slutligean a r Biani rent avvisanide (s. 334). Mot denna fornnzilerinig finnes intet att in- vanda; de& lian endast ytterlig:u-c understrykas, att deil ryslie ministern Paiiin, sona ar den vikhigaste sagesinaniien, haft in- tresse av att frainstalla halierhielm sasom s5 aktiv som möjligt och akt dcniae aldrig fick f ~ i l l inblick i de rvslaa planiei,iaa, vilket visar att ryssarria inisstrodde Imo~iom l.
Soin förklaring till Xkerhielrmas utvecbliaag 3748-50 aiai8r Sallnas tv2 faktorer. Deii ena a r av psyliologisk art: ABrerhiclm var i börjarna uppr6rd över sitt entledigande meii Sierfick sa sm5imPngom sitt lugn. Deni aiidra cairriamanhiiiiger aiaed den inre politiken: det unga hovet? av -kherhielm ogillade planer ya en förfatlaningsaaadriiig voro mest aktaiella 1748 - seiiare tedde sig J f r R. I<jclléii, Salnuel Akerhieliil deit yngre och (le ryslca stiimp- lingarn3 i Sverige arrii 1746-19, HT 1804, s. 25 Il'.
134 ~ i c i t Carisson.
hotet f r h de& hallet mindre allvarligt. Meil en tredje förklaring förefaller miamat lika viigalade, Den &r a r uiril;espo8ithsk art.
6748 var f6r8aal8aladei anelisan Enagland och Ryssland gott. I februari siinde rvssarna trupper till Tyskla~ad (s. 324 aaot), och i de up-iderhandlingar, som ledde till den i oktober ingangnia Aachen-freden, stodo England och Rvsslan~d vid varandras sida. Men 1749 iailriidde cn försiianring. P2 varen detta ar avböjde Englanid ett rvskt f6rslag att fOrdri.;o Adolf Fredrik och ersiitta B-dononmi ined en hessisk prins l, oclm ekt Ar senare uklryckte Enagland
BPBtsom Osterrike sitt gillande av det sLarpa svenska svar, soim den 8 februari 1750 avavlanaiiials till PaaaPi? med :~nPedninq av Hinns s. k. ialitin~a&anm av den 4 jaiiluarb
'.
Mot denna b a l c g r ~ ~ n d bör maal se ÅkerEiielnn? i sepLeanber avgivna deklaratioim, att Ryssland anmist sitt fön*ksoeaide i Sverige och att sjöisaakterna och &ilerrike voro de enda stater, WWB kunde hjiilpa Sverige, t y fran dem lccammo intet Baot m o t landets savhangighei (s. 333).Det utriliespoPitis4ra psograin som rllnerhieln-i~ frain P740 kosasckveiial fhbljde gick således e j ut p2 deahbel anknvtniiig utan p; saanarbete med Englaild, Nederlianderna och osterrike sannk P oram den mån det passade England iiven med Ryssland. Detta pras, maske ha varit frukten av en inedveten politisk spekealahion. Fbr- modlagen vilade det xTttcrst pa erfarenheler fr211 uilgdoms5rei~ AkerlaieBm hade besökt En~gland under cpam~cla ~roaiföljdskriget, da det storpolitiska laget P haig grad l i i l ~ ~ ~ u d e 1740-talets. Sasom f5 anidra svenskar har han haft m6jliglaeher att bOrse2 dela viildaga lianap om hegeinoiaien i Europa och p% haven, som sedan slutet av 1600-kalet ftirdes rnel1a11 Elaglaizd och Frankrike. I ett a% SalBniis framdraget J-tiralade fraan ar B746 Saar APacrhPel~aa ochsa pekal ps lihheteia inellari slit prcgranli och Bengt Qxe~~stiernas, son1 ju gick ut p5 samarbePe naled sjönnakiernn och Osterrike
(s. 222 not). ,\kerliielan liar Iciinit sig sta i saiialclang med kadi- Bioaicn fran Carl X1:s tid, d% hans egen far gjort sin karsiar soni a~trikespolikatiker. Trots att det interrnatioaaella laget sedan des? blivit Pe~mplicesak genoin Rysslands expansion, stod X1herlaieBan i princip p& samma linje soan fadern.
Sgqoan Sallnas fsaaiahallit vore iiven ,$kerhielneis fbrgvarr- politiska &sikter, sonoa Itlarask fraanlades 1725 och 1746 sanlaia gingo ut g]& att flottfhbrskSr8aniaag:~r Bsorde l-ia föreiirade framför
---p
-l 3faln1siioil1, a. a., III, s . 449 f , R. Lodge, Lord Iily~idtoid's Eilihassy lo R~issia 1741-9, The English Bistorlcal Review 1931, s 421
R. h . B a h , S h e daugliter of Petci the Great (1899), s. 164 i., ]fl
Newcastle L111 Guy Dicheris "11 1750, t>boriiil< 118 (1916) i 5 i i \Ixlmstrom, a. a , III, s. 468 11
fiistiiingsbyggeia. pavcrkade av lixairs engelska upp4eveBscï (s. 221).
Xkerhielms menai~agsfriinde, riksradet A. Löweaa, uttryekte esakeii 8746 med programmatisk klarhet calunda: »Som Sverige till
skörsla deleaa a r omflutit, b6r det hava samma inaxime som Enig- land, att s$ Iiinge det kan behålla masterskapet i sjöii, fruktar del e j feir n5g~ma descenle av eri fientlig arme»
'.
:'Iven i hkerlaielms rent inrepolikiska prograni möter mana engelska taaikeganagar. Sa48niis har P sin synpunktsrika ulredning onla Aberhjelms stallning till priaacipalatsfragaai. Eiuinnai peka p&
att denne agde Jolin Lockes arbete Tanlzar om varhdslig regering, tir vilket pril~cipalatslaranm kan laarledas (s. 183) sanilt att ett ut-
talande av lionom 1747 starkt erinrar om en passus i detta arbete
(s. 482 not). Det ideologlslia mornei~tets betydelse för ,&kerhBelii~s upptradande i principalatsstriden belonas ocksa med rätta.
Alera lcomplicerad var Aiiierlatelms ~talll~ang till banlcostridenr
1743. d5 Eiaaa var motståndare till att regeringen förbjöd banken
att utväxla meballisii; valilta. P i riksdagen 1765-66 Imyllades han harifört av de ynigre anössorna fbr sinma enlige deras meniing frann- svna:i vttrandeni. i denana fraga. Carl HalBenidorif liar reagerat mot detla och starkt understrrnkit de personliga och parLPtaktiska ms- menic.aa i A3.kerhielnars upptr&d:iiade. Salilniis instiimramer delvis inen betcrrar. att A $ ~ i e r h i e l ~ ~ i hade blicken 6pperm ii'i~eil fös saliens prin- cipiella sida (s. 188). Frågara ar, om inte polenliken mot Il'falleia- dorff Páeiiide gjorts skarpare.
'Uald et[ par tidigare tiiilf5llleri hade APierhiePm fagit stallning till rnor-retgn-a fragos. Ar P719 förklarade lian i sekreta utskottet, delbis B anslutning till andra talare, att mana vid inadragniilgen a v C a y l XlI:s rnrntteckez~ borde skydda dels alla fattiga personaer,
vilka borde f5 saaabb kontant Bjalp, dels dem solim till i68jd av kungliga paibud enast liimna redbara penningar eller varoa- fbr nnynttecknen - dessa senare borde f2 full ersattaiing, övriga &>Pott
eai tredjedel Ar P739 fëarlnlarade Akerl~iePm en planerad uppsag- iaing av bankens silvermynt vara orattvis, iarskill aiaot de san& insiittarna, vilka ej p 5 annat satt kunde fajrriinta sitt li'fapital Hans yrograni P745 gick ut p5 alt bandiena borde infordra sina ueese5eilde Ban; det vore biittre, att de som p 5 f6rm5nmBiga villkor lånat peaiqar i banlien fingo Bida ilagot i i i a de \om satt iii sina pengar i god Lro (s. 187). Det synes existera eii B.:onsekveiit linje i decsa tre vrkanden, niamlagen omtanken om amarpararnia,
L. Daiirieït, Sveilslr f örsvaispolitik IT&:!-i757 (1943), s. Ifii.
"Riksdagen i Stocliholii-, år 1719, s. 76 S.
Q. Sjöstrand, Myiit- och baiilipolitili iiiiclcr Iiattvil<iet 1738--1761 (1908), s. 7 0 : Salliliis, s. 72.
1,36 Sten CarIsson
vilka ju alltid drabbas hardast av inflationer. :'akerliielins upp- trädande 1745 vittnar över huvud taget iilera om principfast-lieb ä n oin taktisk skicklighet l.
P siii argumeiilering 1 ballkofriigan anförde Alierbielm även koi~stitutionella syiipuiikter. Han frainhö11 att det låg utom Kunglig Majestiits befogenhet att ingripa i bankov5sciadet ocli aheropade t. o. m. två prejudikat från Carl XBH:s tid
"
Denna synpunkt synes haii dock e j lia velat pressa; intressantare ar, alt han vande sig mot Iieinlighetsinakeriet i bankela (s. 186). Samma motvilja mot all sekretess visade han niidigen aven i fraga ominaiiufakturkoi~toiret 1744 (s. 189) och Ostindiska koinpaiiiet l746
(s* 196). Mot sainma bakgrund torde inan Biunna se hans reserva- fiora P734 mot utfärdandet av ett seliret bihang (s. 569). Prin- cipalaisliiran kan också stallas in i detta saminaiihaaeg.
Akerhielms ställningstagande i fraga oin Ostindiska kompa- niet 1746 erb'juder även i övrigt Gtskilligt av intresse. Salinras' framstallnii~g ger Iiiir mycliet nytt. B iörbigaeaide anföras Iv5 upp- gifter fran 8746, vilka visa att aktiekapitalet i lioiiipaniet d5 var
Bverviigande utländskt (s. 197 not) ; det krniide h a ui~derstaukibs. att detta synes strida mot en av E. Heckseher liavdadl ;sikt, att Bonnpaniet blivit mer och iner svenskt 3.
Striden kunde emellertid ha satts in i ett större samman- haiag, an vad Sallnas gjort. Fragan gallde friiilast, vilka këPpm5a som skeille få den nya ostindisbia oktrojen. F\keshiëliai slödde huset Arfwedsorn, soin för övrigt var starkt engelskt usieaikeral..
l Sallnas menar i lilihct med IIalleildorff, att Alicrhielm deii L7 ol<i. 1745 intog en betydligt skarpare hållning 511 sex dagar tidigare, viilrei stiiiii- iner bra med åsiliten, att han främst Icddes av taltlislta Iiansyn (s. 186 i.). Skillnaden består dock egentligen endast däri, att Akcrhielin vid del senare tillfallet rililade några varningsord till ba~il<of'ulln~alrtige. I sak är s1Andl)unPt- ten densamma: fullniäktige ha att fatta sitt besliit p5 eget ansvar. Sliiltiiaden kan åtminstolie delvis förklaras med att det den 17 okt. var Pråga on1 en direkt skrivelse till fullmäktige, medan det deii 11 okt. blott gällde ett ytt- rande till protolrollet. Enligt Sallilas var läget för en taktisk manöver den 1 7 okt. s5 till vida lämpligt, som endast sju radsherrar voro närvaraiicte; av villra blott tv2 voro Alterhieln~s motståndare i huvudikågaii. Av protoliollet (se C. Nallendorff, Sveriges riksbailk 1GGS-1918, II, 1919, Bilagor, s. 632) frarngar emellertid, att i formuleriiigskågan blott de rilisråd yttrade sig, som i princip stodo p i Xlterhiclms linje. Del var följal<tligen Iikgilligt, hur många rnotstaildare som voro närvarande.
Hallendorff, a. a., Bilagor, s. 125.
Y E. F. Hecltscher, Historieuppfaftning, ~laterislistislr och aniian (1944), s. 206 ff.
I december 1745 fingo L%rfwedsön~riia privilegier p5 den kast- indiska handeln1, och det sag då ut som oia-i de skulle f5 ocksa den ostindiska oktrojen; en av radet tillsatt Iconimilté var gynil- samt starnd ia-iot dem (s, 191). I mars 1746 satte eanellertid mot- standet mot denn iir p& allvar, sanntidigt som deras förut rivalise- rande konkurrenter slogo sig sainmaii. S a r det sedail visade sig, att Arfwedsöilerna e j kunde infria vissa gjorda intfiisLelser, blev0
de besegrade (s. 491 f f . ) . De avstodo darefter frivrlligt ocksa fran
den västindiska olctrojen
'.
Vad som frapperar a r att ArfwedsoBaernas läge avsevart lör- samrades, redan innan det visat sig att de e j kiiiide uppfylla sina löften. Förklarairgeil synies vara den, att spaiaskc miiaiskern i.
februari P746 prokesterade mok deras viisiii~cliska planer och Ilo- tade med uppbringning och kornfiskering av ~ l l a fartyg, soni an- löpte amerikansk hamn 3. Fragaii hade ined andra ord blivil stor- politisk. Spanien var Frankrikes hundl;förvank och Englaiads fiende. Det-ta föïkBarai den freiiesi, amied ~iPBienr Piampen f ~ r d e i . i?ilierlaielrns plats p5 den antispailska siclan var sjiilvlilar.
B siil allmaiiria bedömiliilg av !i,kerlaielins Pnrikespolilislia u p ~ t r a d a i ~ d e torde Sallnas nagot h a sverbelonat de p:artitaliitlska och i motsvarande grad underskattat de ideologiska faktorerila (se sLrski%t s. 200 f.). B andra saininariharag har han ennellerbid framli~ållit - delvis i anknytning Bill Fredrili H,c?gerroth - att
Akerkiielnn var psverkad av deii från England kommande utili\- tiska strömnii~g, son1 i Sverige hade traditioner sedan Carl XK:q tid (s. 16, 222). Denna synpuiikt kunde med fördel ha satts in i de senast Iberörda avsnitten. Det i~itiaaaa sambanidet mellan . h e r -
Iiielms utribes- ocla inrlIaespolihiska program hade d& koaramit klarare i dagen.
Avhandlingens sista huvudavsnitt galler Saiaiucl Aqkerlaielms fall 1747. Förf. haller här ined skor sakerhet alla Iradariin i sin hand och utnyttjar skickligt de drannatislia n~~omeiateia. Men givet- vis kunna vissa yunliter dislauteras.
Den första aktionen mot Ålierlmielini gjordes genona det i februari P747 inledda angreppet mot 1ki)pnnanneii Chr. Springer, principalatsliirans ivrige förfäktare. Såsoin Sallniis frarnli&ller, synes XlieshieIin ha blivit »en smula radd», vilket förklarar Baans kort darpa visade moderation i fraga oiii fiarsvarsaitgarder i Fin- Band (s. 226 f , ) . Men nar det i april blev &al 0111 alliuiis ined
Pseusseil, var haii inte rädd. Hail förklar:~de d5 med skarpa, a t t N. Rosman (och A. Muntlie), SIRkleli Xrl~vedsora (lS4.5), s, 115 f.
A. a., s. 128.
tiden aldrig kunde blii iniogen för nagot dvlikt (s. 227). Förf. kunde h a niimnit, att Äkerliielm darvidlag fullföljde en plan, som han B februari gjort upp med r\rsllie mir~isteirli (s. 219).
Denna attityd masle Bza retat del unga Biovet, soan förinod- Ingen spelat en niago[ sttirre roll i fëarföljebscrna mot AkerlmieIm a n som franigar av Sallniis' framst5llniaig. Dein 1 aprnl började Akerhielin i radet sin aktion i deil preussiska fragan (s. 227 not).
Den 9 april uppliistes det memorial, vari han aislrlagades f6r att Haa velat skydda den i daluppsoret 8143 inblandade majoren &V. G. \%;;rangel (s. 234). Just denna sak stod i intimt sanlaban( med tronföljdsfr5gan. Kort dessPUri~~nann hade Akerhielm Boinnnit i m~tsatsst%llniiig ti88 kronprilasen i sainband med kanslersvalet i Uppsala (s. 23%).
Ett av Sallnas diskuterat brev av den 30 juni fran Lovisa Ulrika till Fredrik 41 skanker ytterligare ljus i saken. 18ronprin- sessan slirbver dani, alt ett frikannande av A~ierlaielnn skulle leda till regiamiens oclm tirsnföPQdens uiiderg5ang, laon vilie e9i ha en iör- riidare i radet och hade svart att fso, alt det vore god politik att behålla Akerl-aielm, fast511 nnan sökte intala henne detta l. En tid
senare -- den 9 och B3 juli - avlade ÅbcrhPeBrn tv5 besök Baos Adolf Fredrik och sökte utan större iranragåaag f & denne mera gynnsamt st5md (s. 2 7 2 Cf.).
Fredrik 11:s syn y& saken var eniiel%ertid riaena moderat. Detta frarngar redan av Lovisa kilrllias brev, dar Bmoin sade sig veta att brodern var beiaiilisam mot en aktion. emedan man i Sverige e j agde n-nog kraft ati draga ut Iionsekvenserna. Har f i ~ ~ ~ m - skyintar, att angreppet mot Xirerhieim betraktas som ett led B en stairse plian. Fredrik 11:s svar den 25 juli ger aln tydligare besked. Han fbjrlilarade dari, att de& var néidvzndigt att draga sig her affaren under sken av hovsanahek och modesatioia, d5 man gnid5 ingenting kunde utratta, sh l h g e Fredrik H levde'. Rasi lag ett erkiiaii~ai~de a v nit systern var engagerad i del hela, och saanman- hanget antyddes också: det gallde en BconstPiulioneIl förandring, för vilken Akerhielm tydligein ansags som elt svark hinder. Fred- rik
%B
hade enai7ellestld sina skal att önska en siiabb avveckling av aktionien (jfr s. 276 not). Lovisa Ulrika rattade sig ocksa efterhu no ii^, sasom frarngair av B-ienncs den 4 augusti skrivna svar (s. 276).
Mot denna h~rkgrurid bör inan se deim '~Vrangelska sakens Luise Ulrike, U~igcdrucktc Briete, Iirsg. von F. Arnheim. II ( I g l o ) , s. 5 3 f , ; jfr Salli~ks. s. 272.
Politische Correspoildeilz Friedricli's des Grosscii, V (1880), s. 455 f.; jfr Saliiliis, s. 275 f .
av\ ccldilag. Det sisia prolokolilet i friigan &r daterat deii 31 juli
-
sedan lades malet iaer. Sallnaas' itörlilaring a r den, alt anaaniirk* ningarma voro för ivaga och ej bairos upp av n3gon klar inajorlitet
i j-,stitiedcglei~atio~~ea~, som h.adc Plaiad onal saken (s. 2 3 7 ) . &lena det förefaller mera rilnligt, a&L Lovi\a UBrEBxa Itqai bakorla - just vid deiina tid niiliialde ju brevei fsgn Fredrik
HI.
De iovriga aktiio- rat r n a mot ,&kerliiela~a, villca Ilade mindrc Bólart sainbaaad aned Brom- firljdsfrggnni, Ec~unde Bioaz daremot e j avblasa.En
av dessa aktioner lóom Iran ;BBerliielms egna under lydande vid Dylta i\avelksrank. Salliaas siiiller fralge~na, oan dettaangrepp drivits frain av hattarna eller om det från] PsUirjalz e j haft
politisk lirarraktar men s5 sinaaaiaagom li;onnnmlt att utnyttjas av &<t.rhielms fiender; hala lutar at den förrn in~rmiiigeia (s. 2 7 0 ) . Det sealare alternativet ar dock utan kvivel detriktiga. Det rörde sig om gatiila siridsiragor; redaim 135 1720-Lake hade APaerHmielaai.; svarfar (,,a$ten Feif angripits av sina underlydanide, vilka leddes av 6a/erbosalmassarie~a J. Nordenafeldi. Den 23 oktober 6746 in- 8anniadc ksësnderiin siil Besv5rsskrifL m o t Akerhielm till stiinderna, naen den blev da avvisad sasom e j Sydande rander rllisdagens koinpeten\. Förse i Stini 9147 2tersaj1ptogs fragan ockm blev n u nceellaLerad so111 riksdagsareiade. Soan primus inotor uppträdde d a g&rr"dd:~rli~aset Nordeiiifeldls qona, Bsrnkspatron~eim J. 8/91. Norden-
feldi. a~iWBceni aven i 6vrigt spelade e n stor roll i denna aHa"Lon. i i j r s t \it! sistnamndn tidpuuskt ha hattarna ogledes insett, h u r nliviia-idbar besv5rsskriitela var f6r deras syftesa l,
X naailtcn av noveia3Fses á747 intriidde en viiudning t i l Akea- BaPePiims förnian. Sasoami Sallnzis kraunhgller, synas laans alshiingare d a Iia lciljt en gemensam plana (s. 303). H&rtill k a n fogas en deLalj. Riksradel A. J. Wrangel, den niiist Xkerhielm bardast an- gripne, upplröjdes deil 12 noveniaber i SriherrPigt stand, medan hahi 5rrlmn salt pa da anklagades h a n k ? Detta ber otvivelaktigt
BUiidcriias hesvirssliriit iie ed bilagol.. ULsiiottsliaiidl. 1746-47, vol. 26, RA: Ridclersliapets ocli Adelns Protolioll 1746-47, II. s. 363; jfr Salli~as, s. 264 f f . liiir Norde~ifeIdtariias del torde BoriIcurre~iiavuiidsjuIia ha spelat in. Dc iigcEe briiliet Frösvidal i Karlic, dar nian fairfiirdigade hoinber, granater oclt slyclieliiilor (G. Elgeristicrila, Den iiilroducer;idc sveiislia adelns attar tavlor, 1923- 36, IT, s. 461 ; Lotlcli Dahlgren, Sordeiifeidtariia på B j k n e b o r g , 1UT2, s. B). Dc r o r o ined andra ord liksom Feif och Akerhielrn engagerade i krigsind~~striem~, och det a r vart ztt lagga iriarke till att besvarssiiiifteii bl. a. krytrdc, att niar1 borde tillata fler svavc.ll>rul; i riket (Sallois, s. 266).
f 40 Steii Carlsson.
kollias so111 eii öppen sympatiyttring av Fredrik I för de förföljda rådsherrarna l.
Även i den omstridda fragan, huruvida kkerliielm skulle få pension, synes kungen ha ingripit. Salinas liar ställt denna fas av utveckliiigen i ny dager tack vare ett lyckat arkivfynd, ett av Akerhielm undertecknat kvilto, som visar att Bian den '2 decem- ber 1747 fatt en revers av kungens gunstling Erland Broman, vilken i avrakning härpå i februari 1748 betalat 38 000 daler kopparinynt (s. 313) - det borde ha understrukits, att reversen följaktligen lydde på ett högre belopp, lianslae mycket högre. II förbigående nämner förf., att Broman blev friherre vid denna tid
(s. 3314 not). Detta skedde den 12 december'. Det kau knappast vara f6r djärvt att antaga, att Broman helt enkelt köpt friherre- titeln med en »pension» till Åkerhielm. Kungen svnes alltså h a legat bakom det hela. Z februari 1748 iutnanande han dessutoin Bromans medhjälpare överhovpredikanteil S. Troiliiis till ordens- predikant (s. 314 not). Denne liar forut anklagats för att h a fiir- rall Åkerhieln~ i peiasioi~sfrågan. Sedan det iau klarlagts, att denne fick ett slags pension, blir Troilius' upptradande fullt förklarligt (s. 3 6 4 ) . Over huvud taget visar SaHlnäs7 frainstallning, att Ålier- hielmr, position vid avskedet vas starltare, an man förut trott.
Samuel Alierhielii~ frainträder i SalHnäs9 avhandling fOr första gangen som en fullt gripbar person: högt begavad, sjalv- medveten, orädd, föga skrupulös, hansynslkss, osmidig, charmlös såväl i sin yttre apparition som B sitt uppträdande men likval tilltalande genom sin robusta kraft ocli sin klara nn&lsattiling - kanske den inest särpraglade och siliPPrike av frihetstidens stats- man. Förf. laar också kunnat såviil komplettera som p2 många punkter väsentligt korrigera gängse förestallningar om Aker- hielanis Pilsats vid olika tillfalleia. Saintidigt har var kunskap om det politiska spel, vari han deltog, blivit berikad. Avhandlii~gen
Eli aiiiian av Xkerhielms sympalisörer var laiitinars1;nllicii M. A. von Ungern-Sternberg. Om honoin säger Sallilas, att han de11 24 no\.. 1747, nar han i sekreta utskottet skulle stalla proposition on1 AIrerhiclms avsked, förfor oskickligt, i det att haii ej gav dennes anhai~gnrc niöjligtet att rösta för pension (s. 307). Nu stod det uttryckligen i utskottets iiistrukiion: »Inga grati- fikationer, gåvor eller pensioner till större eller iniiidre summor m5 Sekreta utskottet bevilja» (A. Brusewitz, Frihetstidens grundlagar ocli konstitutionella stadgar, 1916, s. 261 f.; jfr utskottets eget uttalande, cit. av Sallnas, s. 309). Lailtmarskalken har tydligeil riitlat sig efter detta och kan darför knappast beskyllas för oskicklighet.
ger iiven viktiga bidrag till frillietstideils allanaiiiia karakteristik. Tidens ai~kaivtiiing till saviil. äldre svensk traditioii soni till sam- tida Internationella strömningar har belysts gerionn Eramdragala- det av Iiva fakta ocli sviipunkter. Framför allt har emellertid det starka sambandet mellan de svenslia partistriderila och makt- Itainpeii ute i Europa kommit fram ovanligt tydligt. Bakom vas- lingarndi i Saiiauel L\ficïhielms haiaa s k y n t a Ilela tiden dc stor- politiska sainmanhailgeim, och biografien har p& s% satt blivil ett bidrag aven till eearopeic;k historia under 1700-talets andra kvart- sekel.
S I P I I CCII.ISSOII.
