Debatt
Per Franberg
Svar
till
&e
Eh.6-
kike EEmér har vid en granskning av min uppsats "Den sanna kvinnan och po11- tiken", funnit uppsatsen vara visserligen "en intressant analys av 'kviganofri- gan' vid seklets början", men dessviirae i vissa avseenden vhrdsldst gjord. Jag medger att Elmérs påpekanden på några punkter ar berattigade: Vira Eklund var inte riksdagsledamot 1922 och den korrekta be:n&mningen p& vad jag kallar "Eerdalam~fionen~~ ar reservation. Vidare %r jag enig med Elmir om att jag gjort mig skyldig till viss begreppsfsrvirring i sarpsband med behandlingen av
förbudsvannernas rikskommitté.'
I andra fall baserar sig Elmérs kritik emellertid p i missuppfattningar och för- biseenden, kanske framst näa det galler vad min uppsats egentligen avser a$& be- handla.
Först en annan sak, nämligen Fragan om lagutskottets utlåtande 1922 ona sar- skiljande av mans oc"akvvinnors rbseer kom som en chock för kvinnorna
--
vil- ket jag menar i uppsatsen-
eller ej, Eimkr kanvisar till att friigan tidigare dis- kuterats, och anför Ivan Braees reservation till 191 l iirs nykterhetskommittis betankande 1920. Jag börjar min skildring med att behandla Arthur Engbergs motion 1921. Vid bagge dessa tillfallen avvisades emellertid framstaillninga~na~ och det förefaller mig rimligt att anta, att Hagutskottets agerande faktiskt dgrf6r tett sig chockartat.*Elmer menar också att jag gett en skev bild av godtempiiarnas stallningsta- gande till röstuppdelningen. Enligt Elmér tar godtemplarna inte stallning alls i februari 192%. Den kritik som f6rbudsv2nnerna riktade mot godtemplarorden var emellertid hård, därom vittnar inte minst protokolBen ur vilka jag enbart an-
för ett axplock citat. Vira Eklund, som sjalv var medlem av godtempBarnas verkseallande råd, tog enligt protokoHBet avstånd friin godtemplarnas tolkning av röstuppdelningen "mot vilken hela hennes inre uppreste Fdrvisso IBg ocksi taktiska nykterhetspo8itiska skal bakom ksnamitténs kritislca Enstallning.
Min uppsats handlar emellertid inte i första hand om det nykterheespolitSsEta spelet, som jag sökt hålla utanför så bngt görligt, utan om kvinnosynen och sy- nen på kvinnans roll B den demokratiska processen, dar rQseuppdelningsdebat- ten onekligen ger intressanta inblickar.
296 Per Franberg
Mitt angreppssätt för att utreda problematiken kring synen p i "den sanna kvinnan" has varit att försöka visa, att iiven inom de mest demokratiska före- gingsorganisationerna, som Godtemplarorden och Vita Bandet, vilka kampade för Itvinnans emancipation, fanns drag av denna gamla kvinnosyn. H övrigt är jag enig med Gunnar Quist 1 fråga om godtemplarnas och nykterhetsrBrelsens betydelsefulla ro11 för kvinnans jamstiiBldhet.
Ett av Ake Elmeas avslutande inlagg går ut på att jag i min bakgrundsbeskriv- ning inte "nämner det 'rationella9 skälet eiEI könsuppdelning, nämligen att det måste bli svart att bekämpa 6vertr2delses av förbudet om det inte fanns en stark opinion för det även bland miinnen, som ju då mer än nu var de huvudsakliga aPkoholkonsumenterna.
Till detta vill jag bara citera mig själv utifran min analys av lagutskottets text: "Det fastslås nämligen också att det var männen som var de stora konsumen- terna av alkohol och att. mannen också var de stora missbrukarna. Ett förbud skulle, motiverades det, bli verkningslöst om det infordes mot mannews vilja.974
Elmér tycks mena att jag otiB%racPcligt observerat det taktiska spelet. Men vad jag velat belysa ar kvinnosynen, och den kommer ju fram inte minst 6 ex när talctiska krav får undansl<ymma eller föra at sidan centrala och berättigade kvlnnokrav,
Svar till ~ k e Elmer
NOTER
1 . Att Nelly Hhiring talade om bildandet av ett kvinnoparti ar inte gripet ur luften. Jag citerar inte
AK-protokollet uian hänvisar till ett referat fran riksdagen i Västerbottens-Ksiriren 6/4 1922,
Gustav Rosen refererade där från riksdagen. Elmer talar ocksi3 i det sammanhanget om att Erik Fast varnar för förändringar i partistrukturen. Jag har även citerat Ivar VennerstrOm på den punkten. Vennerström varnade för att det vid kommande val skulle kunna bli "en marsch p8 tva iinjer, den ena manlig, den andra kvinnlig".
2. Att jag nämner det "biattska förslaget" torde innebära alt jag kanner till det och aven det fak- tum att jag redovisar kännedom om air frågan om märkning av kvinnliga vall<uvert var på tape- ten 1921 visar att jag ar medveten om art problematiken var välkänd. Jag har heller aldrig p i - stått att Engberg stod bakom den motion som behandlades i lagutskottet 1922 utan talar om att den engbergska sarsttiljningslinjen åter blev aktuell dvs könsmarkning av valkuverten.
3. Förbudsvännernas rikskommitté prot 2712 2922 RA. Vira Eklund var f ö ensain kvinna i god-
templarnas VW 1922. Av 105 behöriga ombud vid årsmötet 1922 var 4 kvinnor. Kvinnornas an-
del av ordensmedlemmarna utgjorde 49 40 $amma år. Detta bör åtminstone ge en indikation om
att kvinnorna inte hade någon starkare politisk position inom orden. (Godtemplarordens ars-
möteshandlingar 192.2 s 64 f , 242 0. Den kritik man kan utläsa u r årsmöteshandlingarna s 245 f
inslcränker sig till en resolution från Sollefteå undertecknad av fyra kvinnor, som menade att in- nebörden i sarskiljandet av mans och kvinnors röster var att "i tydligt syfte uttalat att giva kvin- nornas röster en mindre valör". Till detta svarar Oscar 631sson med de taktislca argumenten.
"Våra motståndare hade - därest rösterna icke delats - helt enkelt förklarat att 90'70 av kvin-
norösterna ar för förbud". Olsson menade att ett icke-sarskiijande skulle vara än mer diskiimi- nerande för kvinnorna under sådana auspicier. De odemokratiska och för kvinnorna diskrimi- nerande dragen i särskiljningsfrågan fick godtas för ett högre syfte, förbudsfrågans Lösning. Att
jag inte skulle vara medveten om det taktiska spelet är f ö rent nonsens. (Sc bd 49:1 1983 s 140,
145 f , 1 5 1 . )
