SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Gcitans

medborgare

Guds ords försmädare, Wikets förrädare, Folkets forgörare,

Att galgen blir din lön,

ib d a s vår bönr

GUSTAF MIERMAN Gustaf German smädades på detta satt 1745, då d g o n natten mellan torsda- gen och fredagen den 15 november satte upp versen p2 kåken på Stortorget

a

Stockholan. &erman -van en w de associerade i viixelkontoret, anklagad Eir att ha ruinerat rikets ekonomi för sin egen vinnings skull. Efter en lång och framgångsrik bana som både politiker och grosshandlare hade hans &&er granskats av riksdagen. dornen skulle bli diskuterade ständerna just dessa dagar i mitten av november. Bonde- och prästestindet yrkade pa att en del av hans s t r a s m e vara att stå vid skampålen inte bcnna i StockPiolm, utan på utvalda s t d e n hela viigen till Marstrands fastning. Wsserligen hade hitik riktats mot German f ~ r r , och han hade s M a t sig många fiender: s&mt hade spridits om att Kerrnan '9bolade med friheten" och somliga byste rent av ett "pmtihlart hat" gentemot honom. Men 1765 var hans impopdaritet större an n-onsin. Nar han i maj der året firdes i hakte i stadshuset samlades en folkmassa som kastade sten mot hans cellfinster, ropandes slagord om va%e8- Iáursen. Paskillen på skampålen P november, denna dubbla skam, v s d t s å ett uttryck för att kgiermans sätt att sköta sina ekonomiska och politiska affarer långt ifran varit flackfritt i hans medbröders Bgon och att han fiprgänade bide sbmstraffoch dödstraE Men paskillen sarnmanfa~ar också koncist h r d a n en politiskt hanidhngsfaig person borde vara. på laster ar också en indi-

Nidteckning av Gustav German. I muginden till en nidvers om ett flertal olika pohtiker återfinns denina teckning av German htingande i en galge och i profil. Kungliga biblio- teket, Vt 128:s. 1Foto:Jescica Lund, KB.

rekt lista av medbo-erliga dygder: pdsfmktan, pabiotism och o s j d ~ s f i e t . Medan pasmen snabbt revs ned, och German sa smawingom siindes till Mars~ands fastning, finns det annu vZrdefeiHa knnsk-er om d k a pogtislka ided och praktiker som rådde under frihetstiden att hämta ur denna skift.

I

Stocbolms oEent.$a rum fanns pohtilaen tiP&ranghg och levande.' Har amnxj- söka niirmare efter de p o k i s h ided som uttrycktes P det offentliga rummet fbr att Jag menar att de vax del i en f6rhandhng b i n g medboxar- skapets definition.

Under 170s-tdet pigick i vism$lden en fhrhandling om vad pofitisk ha- bilitet e g e n ~ g e n innebar, Detta w r i stort en k i g a om att satta upp och omdefiniera gränser

-

att koppla f6rmigan att agera politiskt till ett spes&kt kiin, Mass, ras eller emicitet, och tPP en viss uppsa~ning vgrdenngm. O h h so- cioelconomish gupper kcoaafronterades med konlwrerande identiteter som s h p d e s i poPltikens o kfora, inom och utom de poPltPsh instimtioneena. Denna process gr pardell med, men inte densamma, som förandrin-n av formella politisk rä~igheter.3 Aven i Sverige var fbrhandli-en av politisk habilitet i gång. Utifriin frggestaningar om ideologiska, nationella, k6nsrnassiga och Massmass&a granser har forskare under senare tid visat att frigan om det borgerliga smhäUet och vilka dess medbo-ae s k d e vara, d$tdes i pamfle~debae och i utvalda poBatish instlimtioner.4Dema -&s- draqi~igsgrocess hade sina ~ n n a r e och firJorare. Det ar viktigt att inte se p i 1700-talet i b a c b p q d n och leta efter spiren w de framuda segarnsi i denna iFbrhm&g, utan att betraPcta f6rhandhngen som helhet, dess vinnare och fbrlorare, de frarrmgangs-ika medlen och de mindre framgingsrih.

I

en pwd-

Bell till det arement som f o r s h e framfört om hinnors deltagande under ifranch revolutionen, menar j- att vi miste ta hiinsyn t 3 d a dem som

envisades med att inkludera sig själva i det politiska Evet. Det 2 d i viktigt att se förbi dikotomin eht-folk och att i s t a e t betrakta olika guppers möten på

den po%itiska arenan i termer av ömsesidig påverkan.5

Denna artikel tar sin utgkgspunh i smiideslacrifter som politisk kommu- nihtjon i det o&n&ga rummet. Sy$tet ar att komma åt medborgarskapets konstruktion på grasrotsniv5 (eller hnske ska man saga gatunivå) genom att titta på alternativa former av poEtPsk lcomrneanihtion. Jag s k d e h% d t s å vilja g i en dternativ viig till den va4 upptrampde rutten om offenfighetens framväxt under 1700-tdet osh istdet studera politisering underlifrb6 Att beakta politisk lcommunihtion i det oEentBiga rummet 5 inte detsamma som att leta efter platser som motsvarar de insiïtmtioner JuH-gen Habermas dis1.chitera.r: hRehus, salornger och associationer. Inte heller sk; det ogentliga mmmet blandas samman med en romantiserad bdd w den antika agoran. Trots detta iir det tydligt att politisk kommunikation i det oEen&ga rummet spelade en betydande roll fia: hm medbo-arshpet konstruerades.7 Det finns huwdsawiga sätt att betrakta det oEentliga mmmet: antingen som fond, d% upp~sning iir den viktigaste hnktionen, eller som en plats för kom- munikation och sociala möten, där rummet firstis som en aktiv del i det som hinder. Offentliga mm har en neutral h a l t e t . De h n ha skapats i ett särskilt syfte, för en religiös ceremoni eller som paradgata, elaler har ett speciffkct syfte en viss på dygnet, som en marhadspiats, men används på en mängd olika satt vid de tuallen nir de inte nyttjas som sådana. OffenGga mm ar &s% siirsldt flexibla.a Jag

d

med Hannah k e n d t definiera det offenthga mm- met utifrån tvi h r k t e r i s t i h . För det firsta är det offentliga rummet synligt och öppet fOr d a . För det andra ar det offentliga rummet det matesiella som o m g r oss (men skilt från pPivat egendom). 64et ogendiga mmmet iix d t s å det mm som underrattar samvm och reglerar interpersonella reiationer.9 att återvända till frihetsadens Litocfiolm menar jag att vi i det oEendiga mmmet h n Itardigga den makthmp som pigick mellan sociala gmpper och in&viduefla aktörer om vad den politiska habEIPteten egendigen innebar och vem som kunde taerGnnas den. Tack vare fokus på mm h e k e an s& kom- mer heller inte några grupper uteslutas automatiskt.

H

Habemas definition av oEen&gheten som just en sfar ligger fokus p5 institutioner som pressen, Bca@ehuset eller klubbar Prvi g ~ r att totaliteten w den pofitiska maktkam- pen reduceras

tiU.

en borger~ggupygörelse med en

d&;

ho~kdteir.'~ Detta sagt, 5 dock inte mitt syfte att förminska Habermas bidrag till förståelsen av den starkt emancipatoriska rörelse som den borgerliga offen&gheten utgör under perioden 1650-1850, men jag menar att rörelsen omfattade fler an som inuuderas P Habermas uppfattning. Innan den borgerhga ogentlighetens dominans var fastställd pågick en kamp om vem som s k d e inkfuderas i den. Att studera det offintliga rummet är ett sate- att också komma åt de

människor som kom att &a det Ecortare strikt i denna &§hrsiva h m p och i s t a e t beakta en större process som den foranderhga definitionen w politisk habilitet

-

en process som pägår an idag.

Med nödvGndighet blir det bara vissa aspekter av denna process som h n studeras har, men jag menar att de 5 s%rdeBes representativa eftersom de både pi. en mmsllg och på en diskursiv nivå bebmdlaa det pohQska kontrktet: vem kan och bOr vara politiskt aktiv och p i

v

P

P

h

gmnder? Srnädeshifter och andra iclaesanktionerde anslag ger vggledning; till uttryck w poPitisk ambi- tion och gansdr-ning. Anslagen Aingrade i pr&tiken som en motmakt som var st6n-e an deras s8<-af&ga inneha. SmadeshIfters makt Iåg inte bara i det skrivna, utan P det mun&ga.

De

var inte bara texter som s k d e lisas utan aven handelser som skulle upplevas. hslagens i n n e h a h n mycket v d ses som u e v c k fOr en inverterad mord: det som i&- det mest smidande i en kdmr ar direkt kopplat till det som ar h6gst värderat." Innehaet ger vag- ledning t a

W b

motmakter som utövades i mmmet (hur rummet tokades o& omtolkades w dess anvzndab-e) och h m ~ d a de som innehade politisk makt egen&gen uppfattades som legitima och vem det var som hade ritt att bedöma det.

H

både mmmet och i skrifternas i n n e h a finner man spär w en f6rhandElng om politisk handhngsf%ghet.

Humddelen av de anslag som u t e r denna undersö&ings materid 5 pas- Mer, en sä M a d smädesE~ft~ men B materialet finns även en del hyuningaa. Smädesbfter togs snabbt ned av dem som kritiserades eller w mpdi;%ae- terna, men ryktet om att de varit uppsatta, och var, levde b a r lange än så.

Sä

5 o c h 5 %ra av de uppgifter om smZdesh-lfier uppsafla B Stoc&olm inte harlevor, utan avshifter eller ber2~eBser om hm det talats om dem i staden. Srnädeshifter ar bara ett utsnitt ur en M~kir, de avspegla den inte h d t och hUet. Däremot menar j j- att de kan ses som delar av en kommmihtions- repertoar i en M m r som präglas w l6s&ga granser mellan det mun&ga och det shiftliga. Distinktionerna dem emellan var egenagen oviktiga eftersom det skedde stan$iga utbp-e meElani det talade, det handshima och det tryckta. Sociala &stinkfioner %E aven de relativt oinQessanta Kir, dvs. att tala

om lbögresthdskulmr som sIaif&g medan folklig U m r sPcuPPe vara irwuncig. Det sElf&ga pgverhde

de

läge samhagruppennas mundigra berattande näx shiftspråket blev allt viktigare,

alPt

medan vi namrli@s kan f~mtsätta att de hogre ständen fortsatte att tala med varandra, även om det skedde en omvandEng w eEtkdteiiren i etikett och uppGrandekoder som syftade till att digerentiera e& frän

folkla.

Snarare stirkte den ökande användni-en w shiA aven det mun&ga P och med att nya influenser och nytt materid piverkade det. Paskiller ger Pnb&ck 4 v5rdenngsna hos de Bagre skikten i samhaet och i en Bcdniirell miljö som ar mycket svår att komma åt annars. Men de ar inte en genre som på något vis var Grbehaen folket. Snarare var shivandet av

smädelser i vers eller shgform vanligt från aristokratin och nedåt. DiBIför är pasMskrivandet inte en genre som latt h n stoppas in i antingen facket 9'folEdmr99 eller "elitkdtur9'.'"

Platsen där smadesbiften sattes upp hade en betydelse i sig, visar studier av srngdeskrifter och graffiti i 1600- och 1700-talets England respektive Itdien. De platser som föredrogs var gk-na sådana dar många personer passerade (vägkorsningar, bwurnpen, kybkdörrcar,vardshusviggas, staser), som förkip- pades med personen som man vilde smäda (portar, grindar till egendomar, likkistor) eller som förknippades med skam P sig (kåken, eller shmpgen). Platsen diir de sattes upp hade stijrre betydelse an att bara finna läsaxe, visar fiastair Bellany. Händelser7 platser och personer omtolkades på ett subversivt satt av paskvillanten med hjdp av både i n n e h a och placering. Utseendet, å andra sidan, var inte d t i d viktigt. Ofta var de skkvnaa på enkelt, kanske trasigt, papper-a Syftet kunde i dessa

fall

mycket viil vara att bara se till att någon hittade skiften, sa var ~grktesspridningen i svang.

Denna undersöKing ik rnGj8ig tack vare att Ingemar Carlsson r6jt viigen P sin bibEografi över frihetstidens handskrivna politiska 1itterat~r.~4 Med utgångspunkt i den har jag kunnat sammanställa de shifter som satts upp på mer eller mindre offentlig i StockRolm under frihetstiden. Nggra egna bidrag har jag därtill kunnat göra sj2v. S a d n g e n omfattar ett fyrtiotal skrifter eller biider, somliga w dia finns h a r i original, de flesta i avskrift,

och

några endast omnamnda i berättande k ~ o r . l ~ T ~ d a dessa shifter finns uppgifter om att de suttit uppslagna eller lämnats gå någon ogenthg plats för att kunna Iiisas av andra. En del vet vi bara att de synts i staden, men inte var. Den tilltänkta publiken varierar. Naigra shifter Zr sskr~vna gå latatan och franska och riktar sig dasmed till samhasegten. Andra shifter är handtex- tade f6r att se ut som tryckt text ($er personer kunde lisa tryckt frdturstil an handstil), någon aP till och med tryckt st iera exemplar. Författarna ar d a anonyma, utom 1 ett

f d ,

iiven om man i samtiden hade sina aningar vem som skrivit några av dem.

H

smadelseshiftens natur låg ju att anonymitet maste vidmakthallas G r att Inte drabbas w något straff- politikerna mottog hellre Biyllningsdkterna personligen an smädelserna. InnehaSBet ar som sagt inte d t i d smädelser; några hyflningar ryms ochå i sadingen. Har finns och2 några ibland svårtydda kommentarer till "nirvarande kowjunkmrer" som inte nödvändigtvis skail Iisas direkt som smädelser. Ibland var det Bieller inte en nyskriven text som anslogs, utan en ddre som reproducerades för att

ge

ut- tryck f i r politisk hitik. Ingemar Carlsson har redogjort f61 en del av dessa skrifter i sin avhandling, Olof Dalin och den politiska propagandan infar 'YiIIa ofreden", utan att närmare diskutera vika vikderingar skrifterna ger i a w k fijr. Jag vilar ändock tungt på Car1ssons eolhingar av flera av verserna som kan vara nog så kryptiska f i r ew nutida betraktare.

Gmnderna Gr politisk hab&tet var under 170s-talet P stor ~ t s t r ä c h i n g en fråga om dygd. En studie av sanagdeskifer blir med nödvändighet en studie w de politiska lasterna

-

indirekt h n man kadagga de legiheringsgmnder som fanns %r att anses vara lämplig som po&tiskt aktivo Det %r inte en själv- Marhet att en frihetse-Yda dygdehtdog utarbetad i srngdeshifter s k e r något om vem som e-n&gen

arisks

l a m p d att delta i po%itikn. Här kan det waa v& att påminna om smädeshiftews dubbb finnktioni inte bara 2 det ett budskap som f6rs fram, fbrfa~aren sjdv deltar i ett samtal om hur den poE- f i s h sfiren s h fungera, med Bengt kewans ord: 'alen som tdar om dygd är

också en unden%risare, dygdens propagatör".16 Den po%itisPca sfärens deltagare, smädes&aftsf6rfattare och utpehde pohtiBcer, &ngrar också som exempla; som en m& att anti-en f 6 ~ $ h % c h § av eller att f6lja. Läsaren f k sig inte bara till Iivs en åsikt utan också en uppmaning att efterIPllaaia de goda exemplen, att själv gransh och handla. VP4ra ided som fiamf6rs i srngdeshifterna är d a r f ~ r b e ~ d e l s e m for h r den poYitish aktive själv ska vara och agera.

Vad de politiska dygderna e g e n a g n utdordes av v a inte en konstant. O l i h uppfattningar om v d som P5g

au

gmnd f6r en god stat sckaipde olah uppfattnings om vad som konstimerade politisk dygd. Dygd och mord var ständigt akmeUa ämnen i den oRen&ga debaaen, om det gallde polatik?

hl-

storia, ekonomi, kbetsman, litteratur eller etik. '7 Dygd var en nödvändighet i det politiska Bivet; &a som engagerade sig politiskt borde enbart motiiveras av en ö n s b n att göra sitt basta f6r ffaderneslandet, h e k e iira av en stravan efter egen ära och vlnning. Pokihsk adtoritet var dtsii en mordisk fr-a. Detta

var på intet satt nytt under 1700-tdet. Idéerna om politisk dygd gmndade sig P en Massisk republlihnslr tradition. M o r d s k diskussion var heller inte nggot som fbrbehölls

ck

högravande, lärda sammanhangen, utan politisk mord var en fråga som engagerade i hela det politiska livet, friin hög till Påg.'8 Dygd var heller inte bara något som den ensldde s k d e sträva efter, ledd av sin egen moraPish kompass. Dygd

grinade

hela samhdet och gjorde att samhas- Ilvet fungerade smidigt; lasarna fungerde enligt Adam Smith som9'de mst, which makes [the wheels of society] g a t e upon one another"."

Vad som var nytt f6r 170s-talet, i jamfhrelse med det repubgkansh a m t ? var imphhtionerna av dygden. Att vara dygdig innebar en rätt att delta i det politiska livet och i förlängnin-n och5 politiska raarnigheter, hellre an att dygderna var namgivna till vissa gmpper i samhaet. De nya borgerkiga politiska dygderna (eller medborgerkip dygderna) anvaindes som modell mot vilka man kunde kon~astera deltagare och presum6va ddtagare

a

det poli- tiska livet. Dygden kunde vara motståndets $st, ett amismde w bnmption, frddoner och kompromiss. Dygd gjorde in$Mden lämpad att sjdv delta i

politilcen och att delta i dömandet av andras agerande." h e n om dygden till stor d d var en konservativ h a f t genom att uppr2tthaSPa den ridande sociala ordningen, kunde den ocksi Arngera aktiverande genom att vara en instruk- tion for hur människor skulle bete sig. De imperativa aspekterna w att vara dygdig uppmanade därför män att sjalva bidra till det dmaana basta och att sjalva slåss f61 idealen frihet, rattvisa och sannaingez1 Detta betydde i sin tur att dygden kunde ha en egalitar effekt. Att vara dygdig legatimerade folkets engageniang i politisk frågor eftersom en dygdig medborgare var engagerad och inriktad på det dmiinna. Dygd gav människor en retorik att arbeta med, en alternativ moralisk auktoritet till +-1ca och stat. Vem som helst av manligt Pcön kunde (åtminstone i teorin) eftersträva dessa dygder, oavsett ståndstill- hörighet. Den nya borgerliga dygden, eUer medborgerliga dygden, w r inte inlärd, inte ståndsberoende, utan Båg som en inneboende möjlighet hos varje man.'=

Eihetstiden prägldes av en politisk omoral av wrsta slag, enligt tidens politiker och debattörer. Stor oro uttrycktes i ma-a olika fora över hur politikernas mord h d e degenererat. Ibland gjorde man Jiimf6relser med fornstora statsmän och de frihetsada politikerna

föll

d t i d till k0rta.~3 Att just morden var en s i viktig fråga var knappast en slump. Mordisk upprördhet eller mordisk panik inträffar inte när som helst. Det sker när ett samfund star inför vad inom socloliogin kallas en gränsdragigningshis, nar makt omf6rddac9 när identiteter omförhandlas och blir ositha, nar sociala förändringar desta- bibiserar kulturella kategorier och gansen: Morditet utvecklas B en h m p Caver symbolisk makt

-

det ar makten att definiera sociala grupper och kategorier och att legitimera en viss social ordning. Diskursen b i n g moral blir Ynten- sifierad när det blir sarkilt viktigt för ett samhdle att etablera enighet och identitet och nar solidaritet och homogenitet ifi5gasä~s.'~ Detta var just vad som skedde i 1700-talets svenska rike. Med enväldets f d kom nya grupper så srniningom att vilja etablera sig som politiska auktoriteter. Maktstrider mej-

h n riksdagens fyra stand böljade fram och ater under perioden kring frågor om merit och politiskt inflpande. Samtid@, med framvkten av en grupp förmögna ofralse ståndspersoner, ifrikgasattes gmnderna f6r politiskt infly- tande. Borgar- och bodeståndens ekonomiska resurser ökade också n-ot, men framför allt deras politiska sjaldörtroende, allt medan umg2ngesEv och sociala kontakter spelade en viktig roll Gr politisk mobilisering vilket ifråga- satte vem man borde samarbeta med som politiskt aktiv. Det fanns p i minga hiil en längtan efter att avsluta det politiska käbblet genom att enas under en enväldig kung, men andra sig en förbiittring av den politisk morden som receptet på f%derneslandets raddning.-i

Gudsfmktan f6rdes under frihetstiden fram som polatislct ided på ett fiertd

e

olika säct, mer eller mindre direkt. Det är vdkiint att det svenska riket betrak- tades som det svenska Israel i b r a g och politisk propqanda.

I

iidl samstam- mighet med detta blev ocksi Israels f i r f d den naturliga padeDen f i r den som d e krPtisera vart det svenska riket var på v%g.26 G u d s f d t a n var en viktig d d av de politiska dygderna P Sverige under 1700-talet, kanske den framsta dygen

w da90ch smtidag ett viktigt avsteg ifrin ett republihnskt

rn~

Den golPtish betydelsen w pdsfruhan var stor eftersom de Eastna dygderna betraktades som en fömtsättniq fOr både Grnniaft och samhdlets bbmseing.

I

politisk och etisk dislassim f6mtsaaes att mgnnisbn genom syndaadet tenderade att v m ond

-

i syndafdet hade hon f6dorat stora delar av sict firnuft, varfir lasterna ständigt d e ta 6verhanden. Samtidigt tiaindrde den lutherska etiken den ensude frin att tiKSgna sig dygd

-

mainniskana och hennes agerande var

ju

n

grunden syndigt och det gick inte att ändra pH.

I

stAlet inavcktes vad den lutherske kristne hade att sträva efter som en

g u p p

plikter- Under inflytande av M8vinismen och pietismen B'örandrades så småningom den sePan9 leithersh synen p i dygdernas beqdelse, och mannishns handgngar

fick

~ k a d betydelse &r hennes fraPsning* Dygden kunde betraktas som en pdomEg skänk i be- lönlamg %?r stark tro och därmed upphöjdes tron till den viktigaste Iuthersh dygden. Tack -vare de pietistiska influenserna kom oclcci den Eistna pIaPcten att sammanfda med patriotich ideal nar man d t mer betonade att verklig tro kom till u q c k i gbingaa - handEngsimperativet kunde d t s i understödjas från två h a . Dock var det ändå s i att sann tro, och damed dygd, sprang ur hjärtat sch inte lande läras in. KaH-lekecen

d

niistan v s ~ e r l i g x e en av de vikti- gaste kistna dygderna eller plikterna, även detta en p a d e l i tik8 det pmiotiska idedet att inte agera f6r egen vinning utan endast fOr det allmänna bästa.27

Det mest $arekta sattet att framföra religiöst motiverad hitik mot en po- litikers garning m r niix Guds egna ord anvandes f6r att smäda poEtiker

-

det fanns ingen större sruldoritet for en en pasmörfattarepe. Verser ur Bibeln sattes

då upp på privat egendom vuvid d a f0rbipasseraaacBe kunde fOrst5 vem kis- ken drabbade. Verserna hamtades fran G a d a testamentet och de proetislca shiferna, med budsBap om Guds dom över Israel eftersom folket avfallit fran Guds bud, och var fyflda m anMagelser, f~rdömanden och varningar, Genom att anviinda bibelcitat vann man ytterligare en firdel som pashuant: man visade genom sin anvandning av den Heliga sbift sin egen pdsfruktan.

Jesaja och Jeremia var de prokter som f6redrogs av den pas8caUckpibent som satte upp en sammanstaning w sexton olika bibelverser på RddarhuspPan- ket den 28 november 1738

-

med verserna blottades den ridande ondshn bland politikerna. Inte utan orsak användes dessa b6cker: Jesaja iix den profet

som helst citeras i Nya testamentet, medan Jeremia ar känd som d e n mest pessimistiske av pr~feterna."~ Under denna tid var Arvid H o r n ännu h r i riksrådet, m e n h i r t ansatt, och s k d e avgi i december. D e t kan vaxa fraktions- stridigheter som .FbckpaskiE8rfattaren att med G u d s egna ord anropa: "Lyssna till Herrens ord, sodomhrstar! H ö r vad vår G u d har att siiga, gomorrafolk!""9 Sammantaget utgör dessa verser ett förmaningstd dar G u d själv talar o m det straff som vantar ett ont folk och de som s y ett land illa. Landet beskrivs som iUt av ondska, osanning och högmod.

De

trofasta har lämnat landet och endast de onda äx h a r . P a s k W ö r f a t t m n dundrar: "ni oförnuftiga i virt folk,

tank efter nu dårar> när skall n i %a förstånd!"30 E m t o m dessa brister i att lyda G u d s bud och all d e n falskhet och ilska som regerade, påtalade författa-en ocksi att avgudadykan skedde, Piksom katteri: m a n t o l h d e Herrens ord på ett sätt som inte var avsettO3' Möjligen kan m a n aven läsa i n att pohtikeïna b e g h kätteri m o t regeringsformen och använder d e n på ett satt som d e n inte var avsedd>"vid H o r n hade själv år 1734 tillagnats e n vers ur Andra Maka- beerboken som sattes upp p i hans gar$sport. Versen kommenterar att H o r n varit ansatt av laiitiker under e n tid, m e n ändå lyckats behalla sin stiihing i radet och som politisk f6-reindsfigimr. H o r n förespeglas ha varit d e n ondsinte översteprästen Mendaos som k o m till makten genom svek, driven av e n ond härskares lidelser. Menelaos s t a s inför rätta i J e m s d e m och aven o m hans sak

5

fGrPorad fortsätter h a n med m t o r och korruption. Detta Pychs till slut

sa val att kungen låter h o n o m vara h a r som överstegriist, medan hans rätt- matiga anklagare döms tiP1 döden. Versen s o m sattes gå Horns port avslutade lapidet om Menelaos: " m e n Menelaos blev vid ämbetet av nigras h j d p , som väi$iga voro i gårdenom, som nytta av h o n o m hade: och vart ju längre, ju

argare, och lade b o q a r e n o m d a plågo uppå."33

Före riksdagens början 1755 sattes ett par kapitel ur Sakaraja upp på Riddar- husplanket m e d början'Jag skdl satta p i dig e n hatt9'.34 Verserna iir hämtade fran Sakarajas b o k som

k

e n w de a p o M w t i s k a skrifterna. Har beskrivs Sakarajas syner o m e n framtida dorn över Israel och framtiden står i G u d s hand.

P

nyöversättningen av dessa kapitel står idag "Sätt p i h o n o m e n b-en

mrban" (Sak. 3:s).

1

den äidre översättningen anviindes dock ordet hatt, vilket

sakerhgen gjorde versen desto mer passande i samtiden. Kapiden behandlar

hur Israel hotar gå under, hur Herren viinder sin m d e m o t landet eftersom ondska och hycMeri regerar och ingen lyder Herrens bud eller lagar.35

HanmetaSorilen var siikerligen det som gjorde H e s e k e l till popdar profet aven Aan,Gksom hans bildpika beskrivningar av d o m e n ~ v e r y u d a . V i d till- fallen fastes samma verser ur Hesebels profetior på ohka platser i Stockholm:

pa 61x1

Gustaf Tessins port i mars 1739 då h a n var nybliven lantmars%c& efter

att

M d

Horns välde hade fait, liksom på Rddarhusplanket i april 1759.~~

F6rmatna som forhävt sig att fal sina straff, medan de som stralgats nu kcornmer att åtemppr5Ras. De som regerar nu ar inte de som Gud vdt:

Och du ogudaktig och fördömde furste i Israel, vilkens dag komma skall, när missgärningarna till ända komna Lir. Detta säger Herren, Herren, Z& bort hatten, och tag av Kronan, ty d21 skal varken hatt d e r kwona bliva, utan den sig upphöjt haver, han shP1 förnedrad varda, och den sig förnedrat haver, han skall upphöjd varda.Jag ckall g6ra den laonan till intet, till intet, t a intet till dess han kommer, dom henne hava SM, honom vill jag giva henne.37

Guds dom över politikerna daaIPades ocksi P mindre profetiska orddag. Kksdagen som helhet s k d e sakerllgen drabbas av Guds hamind, edg-t en pasmorfattare 1758. Två tidigare h d e en annan fórfattare ropat ve och f~rbannelse över rihd-smannen och menat att namngrnia politikers 'hått snart var f~rlldá'.~~

I

nggot f d ansågs pohakerna i stället ha gett sig i Bag med Satan.39 Även enskilda Kanda politiker &abbdes av anHsagelser om ogud- aktighet. Gustaf German kallades, som niimndes inlednings~s, G r Guds ords fórsmadare 1.765~ medan Bomas PPorngrens båda portar på Skeppsbron och Södermdmstorg pyntades med psdmverser

1754.

Plomgren varnades för att hans jordiska rikedom och lycka s k d e f6rsvinna i och med &den, hans egennytta och ansamlande av pengar s P d e straEas i helvetets eldx40

Att

dygdeidedet fórespïålcade ett lugnt temperament framstades

p i

rnanga o E h sat-t i både hyunings- och sm%desluifter Onda EnandBingsia fl8t ur ohämmade känsIJor, darfór var det b e ~ d e l s e f l t att ge akt på B&inslorna.

I

en vers som firade auminationen vid konprins AdoEFredrib Intåg i Séock-

h o h 30 juni

1744

priitdas hur den blivande kungen med

hjdp

av sina dygder h n motverka de o-$-Bade kinslorna. Därmed s P d e ocksal riket bli PgrcH~gue och rikare. Rattvisa skulle blandas med mildhet, sanning f6rst6ra amndens arghet, b e l a c h e s h d e visas ut ur riket.41 Nir man i stället anuagade de re- gerande fOr sina brister sades arghet och d s h pragla de regerande.4' Utav det kunde inga goda gärningar komma.

Att praster anHagdes för ogudak~ghet gjorde namrlipris anHagelsen an mer pikant. En w frihetstidens mest hatade politiker, biskopen Jakob Sere- nius, var ett s%rckiPt tacksamt smaddseok?gekt tack vare sin practvigning.

En

')Uapp9' sindes

till

prastestindet pal J d d t o n

1745.

Till

en lång vers om Jdcob Serenius var en bild fisa av en prist vand upp och ner P en pisspotta. Versen talade om Serenius som sair$eles ond, blodtörstig och girig och som anvinde sig w sin egenskap som prast f6r att fermatet svinga Petri sv&-d: "Han v d ej Judas

an,

men Judas 2 Ia m0de.'~43 Serenius var iiven, tasammans med Anders Chydenius och ett flertal andra, offer f i r den satiriska teaterfisch som sattes upp vid riksdagen 1765-66. Affischen var skriven på franska och de båda pris-

terna var liuwdaktörer i varsin pjäs: Chydenius i "Den ogudakti- pirasted' och Serenius s k d e framträda i "Satans okunnig och plagiator."44

Det var goda garningar grundade i sann gudsfruktan och tro som firvin- tades av de politiskt aktiva, enligt paskillförfattarna. När tron fattades innebar det i sin tur att ohämmade, elaka kanslor svdade och onda garningar f6ljde.

Guds

dom s k d e vara hård,varnade man, &medan man själva dömde i minst

b h

stor utsträching och utropade sin egen geidsfnuktan P brösttoner.Med det religiösa f i r f d e t bland politikerna kom också andra brister, som avsabad av kristlig h i l e k till nastan och en oregerlig egennytta. Det fanns både integre- rande och exlduderande aspekter på denna

ropag gan da

för renlärig luthersk tro. Potentiellt ägde varje lutheran med en riktig tro också den viktigaste av politiska dygder och var dinned lampad att delta i politiken. Tack vare den intima kopplingen mellan Lutheranism och delaktighet i riket som helhet hade anklagelser om ogeid&tighet en verkan som innebar uteslutning ur den politish siaren, och egentligen ur samhashoppen. Denna religiösa uteslut- ning hade samma effekt som uteslutanden från politish inflytande på grund w ras eller etnicitet i andra europeiska länder vid samma tid

-

att faststilla en princip dar majoriteten kom att inkluderas i det politiska livet. Men det

aP

alldeles vdligt att tron inte var tBUr%cUg för att göra den PmandlingsfGga skaran tiPPricldigt exklusiv f6r vare sig ledande politiker eller pashuanter.

Patriotism

Patriotismen vibde pa ett uttnyckkigt avståndstgande från girighet och egen- nytta till firmån f ~ r mera hederliga lidelser fQr fiderneslandet. En patriot agerade for faderneslandets basta, det &manna basta. Viktigast var att man harbärgerade en blek till fiderneslandet som var starkare än egenintres- set.

AM

vara dygdig innebar en stor renhet, men var ocksi oerhört havande. Dygdiga män som s k d e vara aktiva i der politiska liver miste fira med sig sin privata mordiska halining också till det offentliga och hQja sig ovan kor- ruption, m t o r och intriger. De kunde kontrollera sina känslor och begär. Egennyttan, som var dygdens motsats, innebar att f d a offer fö'ör sina egna b e g a ~ - . ~ ~

Vd

att marka

side

inte de politiska dygderna frikopplas frin känslor helt och hållet, de s k d e enbart balanseras och användas p i ett lämplig sätt. Användningn av ordet patriot ar ett exempel p i hur hnslan spelar stor rofl för konstruktionen av den politich habiliteten.

H

Sverige på 1700-talet asso- cierades direkt till det popdara (och statligt sanktionerade) konceptet hrlek till fiderneslandet och nitiskt arbete tig faderneslandets nytta. Kärleken till fiderneslandet var beroende av att man kunde producera lämpliga känslor gentemot staten och rikets invånare. htriotism användes som ett satt att le- gitimera skatteuttag och arbetsplikt av befobingen, men kunde också tolkas

Teckning av medaljer till åminnelse av Carl Gustaf Tessins v d till lantmarskalk ng. Medaljen till vänster, med devisen R z m i u m Vitutic (dygden belönad) visar hur en hatt på en obelisk lageskansas av en hand nedsträckt frin hideen. Nedanför p% bordet Lggr Pantmarskalkctaven m%kt med &alet 1739 ovanpå de $ra ståndens symbolen: Under bordet stir en potta täckt av en mössa. Medaljen till h6gen ar en replik på den f6regående. Devisen

ir Tempestive (i rättan tid) och här %r det en mössa som lagerkransas. Bredvid siteer en mössbeklidd man och skiter i en hatt. Uppsala univercitetsbibPi~tek~ F 258. Foto: W B .

som aktivt medborga~skap.~~

Att

inte kunna prioritera den pohtiska sf5ren och i s t d e t fokasera

pa

det ensklda dishalaficerade följak&gen en person från politiskt inflvande. Man representerade bara ett siipintresse och borde inte utstrach sina intressen utanför den primta ~firenrn.~~

VerUig Patriotisk anda havde arbete i det dmsinnas S k s t , hellre an enkel sja8mpphöjning och sökande efter ara.@ Bkmed inte sagt att man helt måste avsta från varldslig vinning bara för att man var patriot. Dygden kunde Beda tik8 viirldsllga frarngkgar såsom rikedom och berömmelse. Den dygdige hamnde heh na~rBlgt i samhaets ledande positioner. Det handlade d i inte om aregirighet fiin personens sida, utan om ett rättmätig belöning. E-nin- tresse &%ev under senare delen av ~ p o - e d e t naigot som indirekt kunde gynna sarnhidlet som helhet, itminstone n% de som stod fBr handel och hanmerk t d d e i egen s&. Annars behövde inte belöningen Atid komma i detta Ev7 utan i Evet efier detta. Den iira som s k d e eftersfiavas m r ictdlet det rattma- tiga framhaandet av stora man, exempIum, för eftewgrlden - en heder man sjav kanske också s k d e f5 genom sitt pawotiskca nit.49

Ibbnd var hitiken mot egennFan i frihetstidens smadesE~fier vd&@ kärn-

f

d

och handfast. Den ddsta paskillen

a

samlingen sattes

upp

på stcaa8shuspoiten. Av innehaet att döma iir det tydligt att detta inte beirraktades som endast plats f6r BoMpoKtikiatan som e~ rPhpoGtiskt fomm &%r 04dGsheten och febdernes- I m d s b l e k n sattes i GPaga. Med POruHda bokstäver utropades:

"Fan

anmme dem, som f6r Englands och Frmhikes guld sdt faderne~bndet~'' hgreppet

riktades mot Rkets utrikespoEtik och de som var ansaisiga f6r hannoversh &ansen 1726.5~

DanielSdas berättade i sin journd fran riksdagen a766 hur han en afton promenerat i Kungstradgirdesb.

Pi

en piedestal under en av bblomlCHYI- korna hade nigon ristat in ett par verser ur Patronlus Satyricon tillsam- mans med d a m e t 16juni 1766.Den latinsh förlagan refererade till Roms f6rfd, republikens undergång och till inbördeshget och citatet kunde Iatteligen översattas till svenska PcPrhaanden: baide folket och radet var till salu, ridets viirdighet hade fbrstörts av @d och alltså var riket förstört som helhet. 'Filas drog slut-

"Sådana förbannade skzlmar som arbeta _{satsen att citatet s#tade p; ~ ~ ~ d ~ i k} på ar minera land och rilie!' Smädeskrift i _Ribbings

utnamning riksråd och original uppsatt på Stockholms rådseup-

dOrr 5 mars 1753. Innehållet är ett angrepp på att han hade naitt positionen genom borgarståndet och på riksdagen som helhet. att öppna bord och dela ut Riksarkivet, Strödda historiska handlingar, rnutor.5'

1

hyUningswïser, i andra vol. 37, Ströskrifter och paskiller. Foto: M. sidan, franasto$ po&tikerna sasom uppfs/Uda av k d e k till ?adernesPan- det, och ständigt arbetande för det dmiinna basta. E n vers som sattes upp vid Skeppsbron firade handelserna den 9 mars 1739 diriksråden Bonde, Bielke, Barck, Hård och Creutzlicentierades och det framvaxande hattpartiet vann en av sina st6rsta segrar mot h i d Horns viinner. Här sammanfattades de dygder en politiker borde ha. Hattarna bercPmdes ha en mangd Hassiska aristohatiska dygder, framf6r allt adelmodet s k d e hönas av himlens hand. De syftade till att skaEa riket harmoni och lugn, och skulle straEa de "marnm~nister~~ som endast var intresserade av att tjiina pengar och inte f ~ r s t o d att tjana Gud och fiderneslandet. Mösssorna förlöjliigades med rännsitensinetaforer: nattm6s- san s k d e s i Iange Sverige fanns, sig sjalv till blygd, vara ett b c k pa en potta. k r s e n var avsedd att Iiisas tiUsammans med en nidmeddi som o c h 2 spreds P

staden: en teckning aven meddj som hade kunnat praglas i iiminnelse avdessa hiinddser dar nriöscornas degradering framstddes i

d

tydlighet.s2 Aven Carl Gustaf Tessins bana spMdes filjas av goda handlingar: Olof D&in skaldade till iiminnelse av hans v d till lantmarskdk 1738, att egennyttan s k d e bli hans slav,virvid hela Sverige skulle kas."

I

smadeshifterna däremot var det snarare e g n n p t a n som ansågs regera bland polatikerna.Tre w de giftigaste och ordrikaste paskder som sattes upp i StocPcRolm under IFO-tdet hade som tema s a m h d s q a kontra q e n n p a .

1753 shev en f6rfattare hur Bandet höll p i att mineras av "förbannade skdrnar''. Polil-PBaerna ville sdja ut Svexige he&e %n att stödja arbetet med att uppodla det. Inte heller brydde de sig om att många nu s k d e bli fattiga tack vare deras e-nnpa: "nej,

h%

giir desperat t309', utropade p a s M a n - ten. Kbd-en styrdes av era mindre men ondsPaehU grupp Bedd av Thomas Plomgren, och ri8csdagsm2nnen lydde blint deras vilja. Osannings spreds av denna g u p p och "den blinda drananheted' blev standig luad. fiistolaatin w r heller inte att lita på, den fbrgiftade andras sinnen. F ö r f a ~ z e n liit sig dock inte luras av framstauningar w dessa personer som patrioter, det var bara skenverk.

I

sjdva verket hade de hela tiden vait k ~ p t a av Franlaike, England eller Ryssland. Profetiskt avslutade f~rfattaren: "Era kujoneq ni blir orsaken till att den eljest goda re-ringsfornen kommer att avsPtafEas."s4

De tvi hätska meddelanden som sattes upp p% Rddrarhuspoaten respek- tive i K d d a r h u s f x s ~ n pa a7p-tdet rilrtde sig till d a riksdagsman, eller itminstone de tre övre stinden samt OlofH&hnsson, bondestandetc tdrnan. AnMagePser om lurendrejeri franuadordes i maj 1756, mitt under stgnderkom- missionens undersöhing av dehanda politiska brott vid ribdagen (dock före hppf~rsöket): "Riksens ständer heter det skola nu vara sammankomna att handla om Rikets batsta men hum gir det: Jo!

I

handlen sisom haidjer och skdmrar mot Sveriges Band". EandsfQrrase framstades som patrioter av9'poeter och smiclaare". Aven har var adeln virst och amnade ruinera folket medan kungaparet framstades avpaskaanten som goda regenter,dm hin- drades att göra gott. Bhderna vid riksdagen blev l u r d e och mutade, de som stod p h a t ~ s a n s sida sattes i fingelse. Friheten som det tdades s i vackert om var bara en chimar. Guds strafFFskuUe drabba de "ktdanide spratth9hna9', samt priisterna, borgarna och Olof HiPianssoness Wik nigon 1758, då det inte vrar nigon riksdag, satte upp ett anslag på riddarhusporten var det anda riktat till standerna. I en nyirsönskan framlPQrdes återigen att de fattiga förlorade sitt bröd medan rikcdagen iignade sig i t att f6d%va Bandet. Guds straff s k d e drabba standerna f6mtspidde pasManten.s6

%hdagsmännen, och d i framst adeln, brast P sin bistna medGnsia med de svaga, de brast i sitt nit f6r att göra det allmänna basta. E-nnytta och lögn präglade i stillet deras hanterande av sitt

politiska

ansvare K ~ l e k e n till fader- neslandet ifrågasattes oclrsi, f ~ a inte lcunde man vara en verldii patriot nar man tog emot g d d av dehanda olika udanningar,

I

de bibelverser som sattes upp i stan kan Khande isikter Iiisas in. De israeliska hirshrna hade heller inte brytt sig om att ta hand om sitt foB1c7 de hade tagit tiU mord och korruption for att genomdriva sina beslut och brydde sig bara om ansamlandet av rilcedom.S7

Det var i handling som politikerna hade visat sina räita farger, handlingsim- perativet kunde d t s å vara avslöjande. lias&Elanterna å sin sida tog saken i egna händer och skrev och avslöjade politikernas brister, men i deras eget f6r- dömande ligger ocksi en uppmrning till d a lasare att inte baxa blint stå bred- vid, utan att själva agera och ta del.

R

samma sätt som Sr f d e t med dygden gudsfruktan fick h a r e n och smädes&~ftförfa~aren genom pasmen nigon att mäta sig mot. Om man bara kände k21ek tikl fiderneslandet, uppmanades man rycka in Gr det &manna basts skull. Aterigen var o c h 5 definitionen av vad som ans& skaga politisk PaaEiBltet ganska öppen: det havdes känsla och handhng d k e t var uppnåeligt för niistan vem som helst som ville.

Manlighet

och social ti$lh6righet

Dygd var ståndsfunktionel4t.

II

politiskt hanseende innebar detta en åtski41Pnad mellan dygderna hos de som var satta att styra och dygderna hos de som v a

satta att lyda. Dygd IegPk-Pmerade politisk makt, samtidig som politisk makt gav dygd.58 M a i ett samhälle kunde namrligtvis inte besitta dessa dygdelo Det viktigaste var att de styrande verklagen g@rde det. Eller tvärt om: det var genom att besitta de politiska dygderna som man ansaigs Iampad att delta i det politiska spelet.

D i

hade man förmåga att prioritera den politiska sfaren framfalr den Aven i den luthersh etiken fasans denna ståndshnk- tionaliitet, Marast uteayskt i hustavlan. Var medlem w samhiler hade att cMta sin av ödet tilPdelade syssla på basta satt och utan h o t . Manniskor var kdade till olika saker och s k d e %fira sitt bästa av situationen och foga sig i den, inte söka f~"Oïandra den.60

I

och med att dygden kopplades v d k w e ta14 patriotism och áU nit f6r faderneslandet hotades emellertid denna dygdernas standshierark.

I

IFranPcilae började aristokratin vid hovet uppfattas d t mer som belwiim med sin 6rmög&et,utan att ta sitt ansvar och g5 ut i samhaet och göra gott. Hövligheten, det förfinade sättet att tda och leva, firstods som ett skal som inte Icunde dölja bristen på verklig dygd.

På

ett Pihade satt tgakte ofrälse pamflettgrfattare i Sverige. De republikanska dygderna, som s i Biinge hade framstats som ett aristokratiskt

privilegium,

omtolkades istdlet som nigot som somliga hade givits av airaturen

-

antingen hade man dem eller inte. Dikmed blev de politiska dygderna tPlgangliga f i r betydligt fler. Det var inte längre vid hovet man fann de mest dygdiga utan utspridda. i samhaet, och darmed berömdes adeln också sin politiska Gighet, edigt: debattörernae6I

Med en motsvarande term s k d e man också kunna k d a dygden k6nshnk- tlonell. En mansbopp var formellt en noidvandighet för utövande av pobtiskt inflvande, men det var inte ti4lräcHigit.Pi.ven manaliga dygder måste utövas fOr att skapa politisk habilitet. Marisa Einton beskiver hur den dygdige manlige medlbo-aren konstruerades i kontrast till den privata och &nnlPga dygden.

Kvinnor blev den republibwsh dygdens antites, eller Gr att u t t ~ c k a det an- norlunda: pokiitish Baster, egennFta, girighet, lybegär, s h d e r och trätsjuh beaaktades som feminina Iwditetei;. 6 2 Mod och styrka var heller inte dygder

som var f ~ r b e h a n a d d n , aven om man g%na framhöll dem som socialt exMusiva.

I

hela samhaet hade varje man med sjdvdtning att leva upp till dygderna mod och s t y ~ h . Feghet och svaghet var det mest omadlga som tanhs k~nde.~3 histolaaten botade o c h å f d a ofkr fQr en d t fbr Gverdriven hövGghet och feminiserande behagsjuh. Han kunde föwandlas till spratthPiiPk, mera intresserad av sitt yttre %n w sina inre hditeter. Sprätthökens madig- het stdldec ifråga också genom hans ostadighet och ombflghet, också det egenshper som gärna tiUshevs hrinnor.

II

politiskt hanseende var denna omadige

typ

också farlig just genom sin osta&ghet (var han igttöve~tdad och konurnaperad?), sin fa$Pess f6r fransk Iivsstd och konversaa.Pon (hur s k d e man d i uppfatta hans lojditet till Paderneslanded) och sin fixering vid sitt yttre och I@v (var detta tecken p i eFnnyotighet?).64 Således var madighet

starkt sammanhpplat med social tahörighet, också i det politiska.

h u a g e l s e r om bristande manlighet var aven i pasmerna ett viktigt Bmne

i dashssionen om politisk habilitet.

Hik

ser man tre trender i Iaitiken. Dels menade smBdes~aftsf6rfattarna att det skett en f 6 d a c h i n g av den aristo- hatiske mannen, dds angreps borgare och prästers madighet som ett led i att avhanda dem politisk legitimitet. Dessutom hänlctes in&videas rnan- lighet som s2dan i form av olika f~rolampande uttryck. De behagsjuh och B@onsumeran& cpratthölearna var många bland

riksdagsmännen,

e&@ paskE8rfattaana: "&dande spratthöhr" anuagades riksdagen som helhet vara. Andra smädeord som nyttjades farde också tankarna ärelas omanlig- het och ett opaljltlig s 2 ~ . Khdagsmän w r kanaljer (s1ynglar9 pack), hjoner (fega stackare, ynhyggan; om man s h wra o d a g a n n e-ntligen snöpta) och f r a m f ~ r dt, s ~ m a (ärel~sa, op&&ga9 sPuupeEria bova1-).~5 Jakob Serenius fbU ett steg Bange ned och gjordes till och med omänsEg i en jiimf6relse med det gammeltestamen&ga havsodjuret E e ~ i a t h a n . ~ ~

Ett ddre an%stohatiskt mansided, byggt på bgadygder som gav evig ara, Eirdes fram i den vers som sattes upp mitt emot f d t m a r s m e n Wrangels hus i StockhoPrn efter statskuppsGrsöket 1756. Diirmed qgrepades en vanlig nos- tdgislc syn på högstiende manGga dygder hos tidigare generationen; medan de Bevande hade f6rf&t till svaghet och femininitet.67 Fastan inget namn namns i versen blir betydelsen tydlig tackvare dess placering mitt emot fdtma~-skdk Wrangds hus: bland ledarna i hppförsöket w r man från tidigaxe så ärorika adelsslakter som Brahe, Horn och Wranagel. Medan Brahe och Horn avrat- tades, rymde lagman baron Erik WrangeB intodands och ryktet sade att han var i Kiel. S15kterna hade, enligt Pöifattaren, tidigare przglats av "&ojdtar och tappra man /som givit Sverige glans och styrk2. Numer sikte man emePBer.e-Pd

Fdingt efter män av denna U b e r bland deras efterkommande. Bwnbarnen beskmrevs som sprättar iijämf0relse med sina förfider, bristande i ära och of6r- mögaaa att g6ra stordåd. Måhända bidrog Erik Wrangels rymni- utomlands till denna dom

w

honom som en feg usling. Hur h n d e denna utarmning ske, u n h d e

Grfattasen?

Ma9ianda hade Nahren mattats så av att ha frarngtt hjdtarna att styrkan fattades henne "att alstra slika h a t a r

En av de mest elaborerade pasMerna sammanför ocksi teman kring man- lighet och ståndst&örighet,men dennagång var udden riktad mot präster och borgare. Enligt den ovan omnämnda satiriska teaterfischen från ii765 s k d e en mängd riksdagsmän framträda i en opera&restaning.Teaen var utformad som en teateraffisch, med text franska och diirimed riktad till en begränsad publik Språket, tikammans med fbrfattarens förlöjlPgande av medlemmar av praste- och borgarståndet antyder att publiken tanlicres vara adlig.

Med tillstånd av de högsta myndigheterna, lantmarskalken &talmannen av de tre andra stånden ges kommande måndag en förestaning av

Den opindbge prasten

E n tragedi i fem akter av herr Chydenius, ny skådespelare Denna pjäs kommer att följas av

Satans ohaninág & pI@atbpr

Operanarren av herr Serenius, berömd författare, känd genom Aera verk, & siirskilt genom den senaste predikan, haPlen inför Ständerna, helt i stil med predikningar

avrkillotson. Mellan de två pjäserna ges

Kun@hohsb&e@ew eller

M%sierhdeas

P vilken herr Ternell, i bondedräkt, kommer att dansa en runkning med fröken Richardsson

Förestaningen kommer att avslutas av den stora pantomimballetten

betitlad S-mwa paorget

Komponerad av herr Kock

II vilken han &hoppjerkan Brandkeda tillsammans med herrarna Kraftman, Mathesius, Bolmstedt, K r ö g e r , W i a n , Gadd, Ekman, Holm, F& Lewin & Reimers

kommer att dansa för första gången

Musiken till operan är av herrarna Westin & Estman, disharmoniker

Med hänsyn till haiiteten och sldckiighetcn hos skidespelarna &statisterna är priset p i logerna dubblerat. På balkongen och på fjärde bänk kommer slöddret in g r a k 6 9

Såsom tidigare pitdats ar de två prasterna i de framtradande roEBerna under kritik fbr att vara ogudaktiga och f d s h , till och med i 1% med Satan. Anders Chgrdienieas hade vid denna sin &sta riksdag inte bara gjort sig kind genom en polemisk huning i sitt eget stånd trots sin liga stani- inom standet, han hade o c h 5 gett sig ut p i den oEen&ga arenan och publicerat utmanande shifter i hpasPaåUnPngsfr~gorJI Hans staningstganden under rihdagen Bedde sa smkingom tE" att han utesl~ts ur pastest5ndet (det tragiska slutet?). Jakob Serenius i tiden vaálcinda polemisla debansta kommenterades ockii.. Dels hanvisades t B att han tidigare gett ut ett flertal shifterp, d k e t syftar p% hans iFPi~ga satirfbrfa~ande under IT@-tdet som han d&ig erPcände, men minga misstanl~te honom f%. Dessutom h d e hans riksd-spaedibn varit sksPciBt provocerande, helt i stil med den Goare aPkebis1copen w Canterbunqr,$ohn Sil-

lotson, mrs pre$ikolconst VW Kind fGr att vara engagerande men också hård-

för och Grdömande, De svriga omnamnda, borgare, prister och blindes fick P staIlet stå f% det l6jliga och sprattiga. Deras pohtislca aktviteter reducerades t 1 teateq narreri, dans och pantomim och deras madghet var klart ifriga- satt.

I

avdelningen "SPdmarna pi. torget" har urnganget p i %ddahustorget omvandlats till en Pustig dans, där mannen skuttar efter komposit6ren Koch (seketerxe i bondeståndet) pipa, ostadi- i sitt satt att vara och i sina isilcter. Dansen, Bkcom h d - och mamfakmrfisMena Carl Fredrik Ternells bonde- Idider, syftar på en beryktad b d som Ternell s h ha arrangerat som trakte- ring w bondestaindet $it aven ett dussintal jungfrnr ska ha varit inbjudna.

I

samstammighet med hur spriitten ofta uppfattades ser vi har ocksi ett w %a exempel på en oditenfig antydan om iUegitima seme84a kontakter: Mamsell Echardsson omtdades i andra sammanhang som en w Stocfiolms " n ~ P l e r " och som dshrinna till bondeståndets tdman vid s m m a tid, Josef Hans- son.

I

andra versioner av slaiften är anqdnlngarna mindre subtila. Mamsefl Rchudssons namn ar utbytt, i s t a e t omtalas 9aemoiseUes publiquesg9 och dansen som att den skett p i en bordell. TernePP blev inte bara en vkd som hablit en Idandervar$ traktering utan ocksi fbrmedlare w seaseaella kontakter och därmed Borledare av b6ndernas moral p i Bera pPsino7O

Sexuella anspelningz var annars inte siirdeks vanliga, men de f6rekom.

I

en av de bibelverser som sattes upp på Kddarhusporten i november 1738 beritta- des om den otrogna hinnan OhoEva och h r hoal horade. Versen w Hesebel anspelade paJerusdem, wrfbr man f. se det som att det aP det svenska Bsrae% som varit otroget och horat. Rrmodligen avses dal med udandska makter.71

En

'9sac2amGst p a s k r som hittades pa flera ställen i Stoc1(Qbolm i september

1770

ar ett av de f5 anslag som satts upp P Stocfiolnna som haft explicita sem-

ePPa f6ro1Pmpningbl~-~ S h i f en var ett satiriskt anslag med upplysning om att ett anta8 fittor upphinats vid den senaste mas8ceradbden i Kaklbew trädgård. En

w

fittorna hade plockats papp av laonprins Gustav och fbredr-its i raidet.

Där hade riksråden Stockenström, Hermanson och Becldriis &it igen den som tahörande rackarens kirring. Ettan stod att återhämta i Hennes Maj: ts garderob. Fler hdva fittor. tiEörande rn&tärhororna, hovstatshororna och cidisthomrna och h a r t s f i ~ o r från P-re horor stod att återfinna hos

namngivna

personer di-an respektive Gwdtning. Mannen som omnämns ar i

många f& de som senare kom att ingå P Gustav I I I H : ~ rådshets. Att man

1790

kan ange dessa personer antyder att kronprinsens anhangare och deras ge- mensamma pohtiska planer var kanda och starkt ogfiade i vissa kf-etsar.7' Att fittorna hittats p i en maskerad ar ytterligare ett tecken p5 gruppens bristande manlighet. Maskerader laitiserades ofta i samtiden, deras spel med könsroller o& sociala hierarkier ansågs ibland hotfullt och utmanande.73

I

idékomplexen b i n g manlighet och socid tillhörighet faims de tydligaste gränsdagninigarna kring vem som kunde vara poGtiskt handEngsfGg. Dess- utom sjca man lagga märke

UH

att den socida uteslutningen i den politisk dygden var riktad i t två ha.74 Dels uteslöts adeln genom anldagelser om sprättighet och degenererad adlig manlighet. Dels uteslöts en stor del av den manliga dden av rikets befolhing genom att de framstades som vanmak- tiga offer f ~ r andras manipdationer, Adeln definierades ut på grund av kor- ruptionen och kansliolösheten, folket och lavinnorna (vilka n a m r l i g ~ s inte är uteslutande begrepp) på grund av bristande förnuft. Medan budskapet var tydligt om att en politiskt handlingshaftig person också var manlig - modig, stadig och oe-nnptig - % det inte %ila latt att dra en slutsats den sociala avgansnin-n av medborgarshpet. Medan aristokratin hitiseras p i ett håll, hitiseras borgare och praster p i ett annat och detta bör kanske tolhs som så att det ar just mellan dessa grupper som striden står B första hand. Bondectindets 'Ledamöter omwPmns endast som politiska objekt, latta att muta och bedra. Bara Olof Håkansson befann sig inom den grupp som enligt pas%caW6rfa~ama hade något att saga till om, och darmed ocksi kunde bli Forema9 G r kritik w sin gärning.75

Samtalet

Ibland var smädeshifterna helt enkelt idägg i politisk debatt, dar man genom olika praktiker kommenterade I-idens händelser.

En

gita rörande "näwarand.e rihd-skoHljunknireir" Painanades på ett kaffehus i mars 1738.~~ En av de nya makthavarna efter Arvid Horns f&, Carl GyUenbo-, iick utst5 skymfer vid Tourons kaiffehus, när en paskill sattes upp bredvid komediaSfnschen 1740.

I

skiften användes spenamn om GyElenborg (Gylfel och andra medlemmw av rgdet, och gjordes satir över det nya rådets sjalvgoda f6rmenta firtra%ghet.77 Rhrådens avsättande markerades ochii i skrift på offentlig plats. Inristade i sandstensgelarna i Rddarhusets farstu och i bdustraden på 6vervånin-n

finns ännu spåren av denna debatt. P2 en av pelarna iii- en galge imistad med artdet a739 nedanf~c higsmubet som anndhdes vid rihdagen 1938 kommenterdes på +kdBrrarna i Stocbo%m i m 4 n k riksdagen Just s h d e sadas. En efterlysning sattes upp underteckiiad med den ryske ministern Bestochess namn d&- 1 0 oso rubd erbjöds till den som kmde återfinna den nyligen slutna defensiva &ansen med bssland d k e n fsrfattaren påstod ny- &gen hade brants vid kåken.78 Forfattaren till den forsta öppet politiska shif- ten i Sverige, ~n

14"~Ii..

Swensk Eltaserades

i

en vers vid Kddahuset. En

d;-l-

Swensk var en tidsEift som understöddes w det hafldominerde rådet och

som utkom under den stormiga nhdagen 1755-56. Syftet var att uraderstodja regeringssattet, men o c b å att stavja mossornas agitationer och l<ungapaets mktambitione~ SEdten mötte frän kritik 6 r sin $rdEga politiska linje.79

Samtalet var även det en av de politiska dygderna, en dygd som skskalt fmddes E o$en&ga miljöer. Samtdet h d e samma v2rde som annan politisk handling i och med att Gmuft och sanning frammanades och det alh-nanana basta i ôirlangniqen s h & gynnas av detta. Stdens ofFeri&%iga mm uppfat- tades som de f6resbvna platserna

POP

medborgerhg samtd, enligt repubfi- kanash ided.

H%

s k d e en f ~ g ~ r e l s e ske av invanda strukturer: visseahgen kunde man inte bh w med &gerentierin-n P smhidlet, men man blev av med de eBencBerande aspekterna när man m o ~ e s som sja1vstän&ga objekt i det oEen&ga rummet. Samtdet frodades bäst mellan f r ä d q a ~ , det var oreglerat och öppet. Idealt sett s k d e samtdet schal rora det dmanna, 6ras bortom egna intressen och ge o8ih syn~nPSx på samma problem. D%med h n d e det oRen&ga rummet, såsom fora ô6r samtd, fungera som en skola 1 medborgerfiga dygderQS0 De stoc&o%msh smädeshifterna h n ses som en del i detta samtal B i medborgerbga dygder utövades och Bardes ut. Sama-

&gt % det tydligt att pasPUPPEörfattapna inte tyckte att samtdet &id 646dade så fritt som det borde. Ett tecken p2 detta 2 anvindningen av begreppet dmänhet. Ordet aPivands uttgárcugen i två f d och i båda v e r h det som om det ar folket som avses med benamnin-n.

I

det ena anses Amanheten vara f~rbPandd och Burad av poPPtikerna, P det andra omtalas hur dmznheten skulle må battre under en kungfig potentatO8I SaBedes såg pasWCPrfattana knappast en upplyst dm&het, utan en som var f6rledd. Alternativt användes b e p p p e t som en motsvarighet t a rikets invihare i stort.

Hiii-

propagerde man d t s å Gr oppenhet genom att hiinvisa

talP.

en vanlig uppdelning meflan det hemliga som lögn och styrt av ohederliga avsikter per definlaon, och det ogentliga, dar f6rnuft och sanning regerade. Gitiken av En Swensk är

en d d av denna samtdande medbosapdygd; sjidva luritiken av

tid sk^-PAen

fick inte ske i tryck så den måste framfiras på andra sätt.

Det ofKendiga rummet anviindes s c h å på andra satt G r att

Gira

politisk diskussion. Kaiken, eller sbmpa8en, var platsen f i r rituell f6rnedning. Den

som dömdes att placeras där fick finna sig i att bli den Bagsta sortens EimineU och &riora all rang och heder. Vid kåken brandes också snaZdes&ifter vars författare förblev oknda, bara fös att markera skrifternas skamliga och straff- värda karaktär.

N k

paslsvPUanten använde sig av kåken beqdde det inte bara att man kastade skam över den man skrev om, utan ochå att man usurperade straffutmatningens rum och tog på sig rollen som både domare och bödel."

1

Stockholm fanns kåkar utplacerade på o l i h torg som ofta hade admytning tihl stadens borgerskap och tjll handel, sasom Stortorget och Pachretorget (nuvarande Norrmalrn~torg).~3 K2ken p2 Stortorget var särskilt popdir blar-id pasmanterna. Genom att föra en text t a kåken gjorde man den t a en smi- deskrift, utan att behöva andra textens innehall. Intressant är att man i dessa fall inte bara smadade personer utan även deras åsikter - detta ar också en praktik som kommer igång framf6r d t under frihetstidens sista femton år. Vid riksdagen 1756 hade hattanhangare tagit mössornas memorial om kuwga- rättigheterna till kalaen, mössorna hamnades och gjorde detsamma 1769.

Ett

memorial forfattat av Mattias von Ungern-Sternberg sattes upp dar 1756 och Cad Tersrnedens memorid f6rdes till kåken 1769, tillsammans med andra tryckta skifter. Tersmedens memorial togs ned på order av överståthuaren. Uppsattning vid kåken skedde aven med ett svensk-ryskt fördrag. %r att understryka dess karaktär som paskill sveddes dessutom fordraget i hörnen för att visa att denna skift borde såsom srniideskrifter brukade, brännas vid

kampal len.^+

Rojalistiska åsikter kom till uttryck P smädesPuifter och andra anslag

pa

e a

satt som kniappast var möjligt på annat satt under frihetstiden. HyUninigar till enskilda kungligheter var knappast problematiskt - det finns inga uppgifter

gå att dessa snabbt tagits ned. En leveönskan i form av ett epigram till tron- följdskandidaten Karl Peter Ukik "Sveriges konung / med gott hopp9' spreds inför riksdagen 1742 och sattes bland annat upp

på

h s e n d s m ~ r e n . ~ 5 Men också har spelar platsen in för bur smädesKiften ska tolkas. Arsendsrnuren omgärdade Arsenalen, det före detta palatset Makalös, sedan 1690 tyghus.

Här

förvarades arméns erofker och byggnaden huserade aven Limstkamma- ren under närmare hundra ån: Muren stod mitt emot den mur som orngardade Kungsträdgården och gjorde &senalsgatan till en avgansad passage mellan Jakobs -y"1ca och ostra tradgkdsgatan. Det forna palatset var under frihets- tiden i ganska dgigt skick och undergick en mängd renoveringar d i bland annat husets rika ~ t s n n y c ~ n g u till stor del togs bort.86 Den rojalistiska skrift som sattes upp Biär 1742 refererade således till en arorik tid, stormaktstiden,

då

dats set

hade byggts och många av troféerna erövrats. Men detta var o c k % en tid när adeln hade spelat en avgörande roll for rikets

PiöJda

status, både genom att erövra troféerna inne i Arsenalen och genom att bygga byggnader som Makalös. Med tronföljdshndidaten Karl Peter Ukk vid makten h n d e

man Grvanta sig en ny storhetstid som inte bara var laungamaktens, utan o c h å adelns.

YeerLgare rojdistish åsikter kom t a uttryck n5r v d tronfbljden var siilaad och AdoEFredrik gjorde sitt intåg i staden. Han hyflades med en vers uppsatt gå Fredrik GyUenbo-s hus och med innehafl att Bandet m skulle bbmstra under hans re-ring. Den nye kungen Gustav

HI

HyHades P mars

1771 på

vinmaren Kastenhof dar ett stort

G

med hona över hade saMs upp och en vers med inledningsraden "Det hörer Gustaver till? att hjdpa Svea rikeae".87 Nar man emellertid tyckte att kungamakten borde ölas till f~rfång- f6r r i h d a g n revs skrifterna snabbt ned och förvarades i st6rsta hembghet. Den skift som sattes upp i Kddarhrasfarsmn 175'56 och handlade om rrliksd-smannens svek och e-nnFa påtdade också att kungen och hottningen inte d e annat 5n landets basta.

I

ett eko från mera upprorisBca tider frågades vad man s h med en kung tiU niir adeln sjäh vilële regera. S h ~ f t e n upphPttades på morgonen och gam genast till l a n t m a r s u e n h e l von Fersen som föwaade den i sitt privata arkve88

Att

tala om att smadesE~ftsforfaetarna propagerade Gr tmkefrihet eller isiktsfrihet s l d e vara en överdrift. Samtidig gar det inte att B"Oneh att personer som slaev pasjaer och satte upp dem p2 o ~ e n & g a platser o&s% menade att de hade ratt att uttrycka sin iisikt, eller ai.tnrainstonae Pcande en plikt att g ~ r a det, nar de upgfa~ade r i k t s tillstand vara illa. Det ar och5 tydligt att deras agerande vid ett flertal tiWden var motjiverat av att få fram ett n p perspektiv p2 pigaende po8atish $iskussPoner och sp6rsmall.

Medborga"ens

konturer

och

gr-nser

PashiUanterna &n-rade som g a n s h r e av politnker och pofitish instipu- taoner &et underströk beeydlelsen w handling som en del i skapandet av politisk habditet. Smadeshiftema provocerade inte bara den poEtish eliten, utan aven mera vmgatisk sinnade lisare och lyssnare. De uppmanade till ~ " d h e t , till kknsla och ett mordish dömande som annars VW forbehaet

andlig och viiridslig överhet. Srngdeslaifterna visade vad man som presumtiv politisk aktör hade att mata s& emot: både bland dem som regerade och de som betraktade. Vem var den bartre medborgaren? Om politik 2 en laropro- cess agerade pasmanterna lirare.

Det var ett republihnskt dm5ngods som Grespr&des som ideal för

politisk habilitet i smdeskifterna: patriotism, k k s h G r det &manna, och manEaghet men ochå ett friare samtalsurnat. Intressant att notera ar att pdsfruPctan spelar en sådan viktig roll fbr definitionen w den politiskt habile i srnädeshifterria i jamf6relse med samtida tryckta sBcP~fter. Samtidig

51-

det också tydlig att det sker en viss Grin$Paq h i n g de o E h teman som tas upp

i srnädeshifterna under frihetstidens gång, även om man inte s h dra

At

för Iinggalende slutsatser utifrån ett begansat materid. En viss u~ecMingslide kan man emellertid finna från att pdsfmktan och tro tir centrala teman och de kristna dygderna betonas, till ett framhävande av borgerliga dygder som pariotism och fac8erneslandsk1ekq till könsbundna dygder med explicita sexuella referenser under frihetstidens sista år med en åtföljande tonvikt på socida smnader. Medboqarskapet bekönades d t s å i paskillerna framför

allt

under de allra sista aren av frihetstiden, frin att tidigare Ra varit outtalat.

_-

Dessutom kan man också s M ~ j a en trend där smädelserna går från att ha riktats direh mot vissa utpekad; personer och deras handfingir, till att deras åsikter ocksi möter hitik.

Vem som s k d e anses politiskt habil utifrån vilka dygder grundades delvis gå inneslutande principen; men också en ökande andel uteslutande. Dygderna mr sådana att de i de d r a flesta fall kunde eftersträvas av varje svensk un- dersate såsom varande lutheran: tro, bnsla och handling. ~ u i s f r u k t a n var en fråga orn tro och handling, patriotism en fr-a om Paansla och handPing, samtal en fråga om handGng som s k d e leda till

öht

fbrnuft - alla till- gängliga och uppnåeliga egenshper. Bibel- och psdmveïser var vida spridd

Pektyr som många hade nërgang till både som text och som eget politiskt sprak. Dygderna framstdls ofta som individuella snarare an korporativa, vilket ytterligare understq1zer det na(ijEga att aPztPvt tillägna sig den politiska habiliteten. Det fanns emellertid ganser som sattes upp och som bevarde den politiska habihitetens eddusivitet om iin efter andra k~terier än under tidigare perioder. Sociala granser mr fortfarande viktiga att understrgrh. Smadeskriftsförfattare varnade för att samhdlet s k d e vandas eipp och ned och att de h6ga s k d e falla från sina positioner. Paskillerna ifr2gasatte adelns pridegierade sarnha4lsposition. Medan granser drogs uppåt, mot adeln, drogs de också nedåt, sarskilt mot bönderna. % den mån bönderna ens ornn2mndes uppfattades de oftast som naiva och troslsyldiga, latta att muta w de andra standen - den erfarne Olof Håkansson undantagen. De ofrälse betraktades därmed knappast som en helhet med rattmatiga politiska hav, utan Pstuet var det borgae och präster som fick bilda front mot adeln och dess privaegie- rade position. Andra grupper i sarnhdet och staden, Stocfiolms borgerskap, stadens gesden; hinnoa över huvud taget, omnamns inte som delaktiga

a

poiitihna i r i k t . Symptomatiskt är att de enda hinnor som omniimns of- fentPigen ar de offentliga lavinnorna, de prostituerade och rackarens &ring. Också kön var en vitd del av gansdragningen. Betoningen p i manlighet lzommer under frihetstidens sista år och hänger samman med dishssionerna om den socida tfiörigheten. Man kan betrakta madighet som ett vardesys- tem i vilket den sociala kampen om politisk habilitet utkmpades, men det är viktigt att m ~ k a att det fanns många smädeskrifter

dar

ma&ghet inte var ett

givet tema. Den k6nsliga avgramnin-n var d t s å viktig att göra i sig, d e t

schå syns P fors&i- klng samtida och Eknande Grlopp i andra europeisb lander. F6r att tala i metaforer: n k fragor om politisk hhihtee kom under förhandbng uppenbxades att dörrar stod öppna som man tidigare antingen inte uupfaeat som pmblematish, eller inte ens visste var Bppna. Att propa- gera för madgkiet i samMang med social staning var eW satt att stihga tv5

w dem samtidigt.

O h h

åsikter f m k o m i f~rhandlingen om den politiska hab&teten som

hade att gBra med socid grznsdragning, madghet blev en d t mer betydel-

sefull dd w fbrrniigan a t t agera pohtiskt? medan patriotismen var del av en -mensam och oomstriddv%degrund.Yfierligare en dd w den -mensamma vkdegmnden, den Iuthersh tron, spelade under denna tidiga del av medbor-

garskapets formering en be@ande roll. Den medboqare som utmilades i

de frihetsada smadeskifterna var ~sserlPgen luddig i Banten, men samtidigt tiUgPngBig och uppnåelig f61 vd&@ mHnga. &nu s k d e det dr6ja ett tag innan politisk h&&tet perPigare beginsades t a en socaalt exklusiv, upplyst och förnuftig elit.

Ciékens in

the

stseetse

Negotiatissaas

s P

political

subjectivity

in

Iibels in

the

Age of Li$erty

The eighteenth cenmry saw an ongoing negotiation of citizenship and what this concept actudly entaded.Bis was largely a process o f creati- and rede- Pining boundaries-of connecti- political snbjectvjl~ to a speciPac gender~, elass, race or ethnicisgr, and set of vdues. Wis article sets out to mag a part of this negotiatbn o f citizensKp by lookng at Ebels posted in public places in Stockholm in the Age of Lberty. 'Pkne objective is to

tde

into account

d

those who insisted upon inclu&ng themse8ares in political Efe.

LibeUeiers displayed an acute invo8vement in nationd poHitics, using the spaces o f the city as ampbfiers of theii- messages and certaln sites were paxti- cdarly popular for libeling, e.g. the front door o f the House o f the Nobifis. and the p i k r y on Stortorget. Vdues displayed in libels show the importance o f poliitical v i m e in becomi- a citizen. Fear o f God, patriotism, the inter- connected category o f mascdinis and social standing, as weU as an ided of

open discussion were the important vdues that

d

who aspired to political

iduence had to subscribe to.

'Hheoreticd openness and accessibiPity does not mean, hovveven; that these

Grmes were to be hund among

d

who showed political ambition. While

fear of God, patriotism and ogen discussion codd be taken up by anyone, it was the connections between social standing and masculiniv in wpiich the political struggle bemeen the nobility on the one hand, and the burghers and