Rolf
$orstendahl
GENMALE TILL INGVAR JOHANSSON
Ingvar Johansson polemiserar mot min artikel »)Historiska skolor och paradip)) i
Scandia 45 41949). Eftersom »varken Torstendrnhl, Tömebohm eller ~ d d n förstått (eller åtminstone inte accepterat) K u b s 'most novel and least understood aspect9 av paradigmbegreppet, förmedlingen mellan teorin och empirin, 'exemp8ars9», så känner jag mig i gott sällskap. H ahl synnerhet gör jag det, då Johmsson konstaterar, att det är tveksamt om Kuhn själv varit Mar över alla konsekvenser av sitt paradigmbegrepp och att den tolkning jag använt är det intryck man n o m d t fair i första hmand. Min avsikt har aldrig vaiit att lansera någon nytolhing av Kuhn.
Jag
vill dock inte bestrida Jo- hansson ratten att föra fram en originell tolkning av K.uh - men ar Scandia ratta platsen att göira det?Jag menar att det finns intressanta förandingar i humanvetenskcapeanaas utveck- ling, och att dessa förändringar normalt %r bundna till )>skolor» m vetenskapsman. Kirnpunkten i min framställning ar att dessa förändringa inte är av den nateir, som min tolkning av Kuhn ger vid handen att han menar att nahmetenskapens förand- ringar är. Jag ger i artikeln tre (varandra icke utesPutande) alternativ till innebörd av paradigmskiften inom humaniora och samlmallsvetenskcap, men finner att inget av dem passar helt val för att tolka de förandrinigar som ägt mm inom humaravetenskaperna. Om nu Boharissoan tolkar om Kulan (en tolkning som kmske enligt min mening skinne behöva ytterbgare någon empirisk föranbing om den skdl avse K u h och inte bara Johansson), så att K u h påstås ha sagt nigot annat an vad jag och andra trott, s6 för- andrar det balra referensen till Kulm. Resten
w
resonemanget - att det finns förand- ringar inom hiamanvetenskaperna som inte tiUfyBlest fångas upp g n o m de tre alter- nativa referensrama som jag konstaterar h a använts som betydelser f6r paradigm, och att dessa förändringar kanske battse nis i andra begrepp utan hanvisnhg till paxa- digm - det kvarstår.Bohmsson gör en summering av »weibu8lianismen)) som h m komenterar m d att vad galler kallkritken tyder det mesta på att den innehaller 'exemplars', vilket inne- bar att det borde firmas kopplingar till konfliktperspektiv, indiGdudism och handels- motivet bakakorn politiska konflikter. Vad han därvid inte observerar ar den empiriska grundvden f ~ r det h m summerar - det är risk att t ex Lauritz Weibull sjah inte v a »weibuUian», om man sIca81 fordra speciella kopplingar av dessa slag.' Viktigt är ocksai att aven andra skolor betonat källhitik, om än inte lika genomgående och krakigt. Men dessa - utomlmds finans flera pitagliga exempel och aven i Sverige antydningar
Till empirin ämnar jag återkomma. Jag kan dock nämna att handelsmotivet finns hos Lauritz Weibull egentligen bara i S:t Kmit P Osterled, PconflPPrtperspektivet nastan alitid och indkaslua- lismen ofta. Ibaver m m h ö g e precision Iran det bli aUt w h a e att finna genomgående motiv.
till paralleller
-
har inte piverkats av »»urtypens» makt. De blev inte ))weibul%ianer». M r Johansson skjuter undan mitt svar, att kallkritiken bara utgjorde en del av den vetenskapssyn som Lsauritz Weibuil gjorde till sin, så ger kim ingen klarhet %t dessa empiriska förhillanden utan skapar basa en rad nya egendomliga problem.Om Johansson hade bemödat sig litet mera att få frani v d jag ville säga i min arti- kel, hade han funnit, att jag vill betona tmkeutvecklin-n horn skoPb3dningen »>weibullare)). Paradigmbegreppet - i dess olika varianter, Johanssons inbegripen - är e n a t att f6rdunMa dema tankutveckling, där också väsentliga moment visat sig ut- byhbara. Skolbildningen tycks nämligen faktiskt 1iaIlas s a m m av såväl sociala Qarare-elev-relaticsn t ex) som intellektuella faktorer, dar de f i n a ibland kan ersatta de andm
Johanssons artikel har sin tyngdpunkt i en nytolkning av K u h . Mahanda tir denna ett intressant bidrag till vetenskqsteorin. Dess re-elevms för frågan om den svenska historiografiska utvecHingen under 1980-tdet är dock avhängig av en empirisk under- söhing av ))weibuPlianta»
exemplars,
som Johansson inte ger och som det finns skiil att efterlysa. Den motbevisar däremot varken m h kritik av tidigare anvendningw
paradigmbegreppet om hislorievetensk- P Wrige under 1900-tdet eller min grund- tanke att väsentliga sklnnader och förändringar inom hummvetenskqema battre uttrycks i termer av minimkav och optimumnomer än i det paradigmbegrepp, som döljer de kontinuerliga förandringarna i vetenskaplig gmndsyn. Om Johmsson tagit till sig själv sin uppmrning åt mig att Pasa hermeneutik skune han ha funnit tolknings- regler, som sager att
