"stsrnas
utvandring
fran
Sverige.
e.
Ar "113 var ebt stor8 allmani kyrl;ona6le sanalat i Basel, K.;orl;csmötet beslöt inl,j-rda deta nordiska -~aaabonsl;unge~s Erik
:iv Pommern att
% a h
representera sig vid miatet. Kung Eriii anlog Inbjudaar, selim den 13 inars 143-4- fione'iedde hans represen- fanler, biskop tT_r?rik av Xriaeas och hiskop Nicolans R a p a l d a av a'iixiö, siim frn%llazakter och toog s5te i kyrkomö'let.Liksom ajla inaternationella möten i CPldre dagar ferraötle lixrliomistei 1 Basel myckera tid p2 rang- och g ~ l a e e r i n g s f r 5 g o ~ Dezm ss-eaaslte Y2slöbisliiopena deltog i dessa. Man protesterade nnot sin placeiiiig, H a n gjorde ansprak p i friirnska platser^ vid IcyrkoilriPlel, Alsliren harför frandade h a n i c4t t a l p i Iá.;oeeko-
r -2
mQteZ den $2 noa.embe~- 1431, Ile uoro rent hisiorlska. l a i e l
a r e n framskiillniazg a v srensl;arnas fornlida yapenhragder. SicoBaus Ragualdi stallde k siif ta1 Sverige i cenio~im av
~iirldshisiorieia, Från goternas rike, som nu alBmint BtalEas Sverige, utvecklade liar], hade utvandrat okaliga f o l k ; bBand de första av dessa v o m östgoter s c h vastgoler. Dessa IGda fran Sverige utvandrade folli hade u n d e r bideraaas lopp ~1tfOr1
cke markligaste l~edrifter. De B-nade rai-nderl;uvc~t Egypten och Asien. Anz-eazoaaerna vore gotiska kvinnor, och goterhungen Euriphifus, e n syster- eller dolterson till Itring Priarnus i Troja, hade Bcannpat och stupat i det irqjanskn kriget. E n a v lmaas eftertriidare, drottning Tamyris, S-nade Bsaagt den persisl;e stor- li~zngen Cyrh'as o m livet; eam a n n a n , Hcsang Xa~tigonus, hade I krig besegrat dennes efiertriidare Daripas Hydaspes. Icke heller Serxes, Darius son, k u n d e med sin valdaga h a r uPriil&a n i g o t mot goternas heeandranasviin-da malit. Goten.1itxngarna h a d c senare segerrikt kampat ?.not mHnaga romers%;sr faltherrar
I62 C u r t WTeihuli.
och 11701 de roilaerska kejsarna Decius, Gallus, Vo%usiaizus,
"<alens, Gratianus och '6heodosi~is. De hade d makb S2a.Ba.t med Alexander den store; vid olika tider hade de erörra! enii stor del a r Germanien eller Sarmaiien, Dacien, JHesIew, Ti-iraaien, Xchaia, Thessalieil, Pannoralen, Liglarien, Ernilien, Tuskien, Gallien, Spanien ocla Piallen. i'aridecs h i ~ ~ u d s t a d , det ganala R o m , hade i sitt 1164. a r fallit G r goternas angrepp. Goter, vandaler, Bangobarder, bul-gsinder, d e afrikanska v3stgoterna, daner OGPI sachsare Haarstammade frina sa.ens%arna. Dessas kungar, Erik av Pssmianerns företriidare, Giade oclis; f6rst av alla bekant sig till den kristna arsn. %'iisiöblsl;opens slritsats a.: denna framstallning bler: svenskarnas rike Tar aldre, starkare s c h iidlare iiaa a n d r a riken. Detta ïllie stod anamu
i si%& flor och var makligt s a s s ~ n fran hegynnelseaz i sitt eget hemland l.
Xicolaus Piagvaldi ansprak p2 friimsta platsen srid Byrko- motet k Basel mötte oniedclbart gensaga. En spansk andlig, deltanen f ëompostelia Alfons av Carlageame, besii-ecd bestiini~h~
P-
'
Nicolaas Magvaldi t a l i Basel o m t a l a s i prctolcoll och i i i s a s a m t i d a b e r ä t t e l s e r frist lzyrkomötet i Basel. Se iiiirom \'erraer Söderberg, NicoPaus Ragraldi t a l i Basel 143-1. S a m l a r e n 1896: 187; Dens., Nicolaus Magvaldi och Basellionei!iet. Bidrag till Sveriges mecieitidsliistoria tilliigliade 6. G. Malm- stróiii; Löw, G., Sveriges f o r n t i d i svensk Inislorieskriviairig I, 3. Gtöver a v Yerrmer S ö d e r l ~ e r g förteckiiatle ocli sleivis avtrycicta IiilIstiillen n u m e r a iiveitTagebuchaufzeicliiiu11gesa z u r Gescliichte des UasePerlronzils 1-131-1935. Con- cilisim Basilieiise ed. Haller T', 108.
Talet i siil laelhet l i a r nned \issa avvikelser, men i Iiiavwcisal; v e r b a l t öe.ereiisstarnma:ide atergivits ar Tliomas Ebeildorfer 1 h a n s före 1 4 6 1 slirivna Cliroiiicon a u s t r i a c u n i . S c r i p t o r e s reizinn Austrfcariiini HI, 690 ocli a v SoIia:i- nies Jlagrius, Historia de O I ~ I I ~ U L I S r e g i b ~ s G o t P ~ o r ~ n l Sueo~luinclue 533. R o m
1.554- A r e n E r i c u s Olai liar ii5iit cc11 i s i n Chronica regsii g o t h o r u m anviin~t Kicolaus Iiagvaitii tal. S a l e t t o r d e s i i u i i d a Eia f u n n i t s iiven i Sverige, s a k e r - ligen i VppsaIa, d a r Sieolans Ragvaldi v a r 2rIcebisliop 1-138-1-118. Det fin- n e s siluiiria qj aliledninig aiif-a, a t t SIioinas Ebeiitiorfers k r ~ a i i k a , iaelst som
deiliia tryclttes först 1 7 2 5 , s I ~ a l I e v a r a J o i i a i i i ~ e s JIagi*us' kaila. Schucii, H., EigZ. Y i t t e r l i e t s a l < a d e n ~ i e ~ ~ I, 10. D i l;yrliomötet beslöt, a t t Kicolaus Ragvaldi pro- t e s t skulle avgivas sliriftligen, i t e r g n E r i c u s Olai u t d r a g saniit Siionaas Eben- dorfers ocli Johaniiles JIagiius' itergivaiide a v t a l e t ritar1 tvivel p 5 d e n n e s egen a v f a t t i i h g av detsamrua. Sicolaus I i a g r a l d i tal t o r d e saluilda v a r a b e v a r a t i
Goternas u t ~ a l i d r i i ~ g från Sverige,
163
att den svenske biskopens moticeri~mg f6áin. sina anspralil hade barkraft. Alfons a r Caetagena hade sjiilv rappfatiailngeaj, att Iiaias hemland Spanaiezis goter en gang u%vandrat frisa de danslila kungarnas rike, f r i n Gothia, Han inenade ockssPB, att d e spanska kungarna harstammade fr211 go%ernas furstar.Jleaz Inan drog &Grav en annasa slratsats a n Nicolaus Ragvaldl. De goter, replikerade han p& tlehznes bal, som i Isagra och r o stanlmat k r a r i sitt iskalla henaltEnd, Bilr~aade icke anses h a raagok företrade f r a n ~ f ö r de berhmde och tappre mGn, SOIII
utvaasdrat och en-öa7rat n y a Band. Dessa senare uoro Mngi %r- niirnelgare, Vem erkanner icke, frsgatle den spnnske dekanen retorislct, at1 Alesaiider den store och hans eftertriidare iro
fGii81;' r ja sita att aras. fri'an3.fCir de n~acedolaier, som skskto stllla
Y.
sitt henalarads andang gömda v r i r
ielcolaus Rag~aleFi stora tal Eedde icke 8911 nagot a-ecnI- !at i f1.5ga o m E-nans plc~cering vid l;yl*oanBjtet i Basel. Dess 1~etyydelse
ligger
p; a n n a t hall.II.
Sicoáaos Magvaldl berabielse om goternas 11f~rlndrin7dg fran Sverige och hasis hamsliil%nlng av deiia foikás sesnare historia h a r ytterst sin otghgspuamkt i den osiïonaerske %:islo-
rikern lordanes' arbete om goternas ursprung och ksragde;,
>,De
origille acilk~usque gelarum»'.
Arbetet hr s k r i ~ e t vidsaaitter~ a v ,700-halet. Jsrdwnes sjalv kapp2ers att det 21- eim, kort sammanfaitnirag av statsmaainaen Cassiodor~ns Senators n5gok artioaade tidigare sl;rivi~a, nal 6orPoi-ade kolv bocker oni sam- m a éin112e~
P2
1400-talet var Jordnnes' arbete sedan arhundra- den k5nt ute i Enropa, i rarje fal9 4 saasmmaamclrag elber ut-drag, och 41acie i storre eller mindre ~ltstritclc~zing anviaass k
Pys?<, Iransk, spansk ocla iiven ilorsk Iilst~riesdiïivsaing
<
IP& Xifoiis a Cnrtliagei12, Xnaceplialeosis regnrn i:isp~aiiorum. Scriptores r e r u m iiispanicarurii aliquot 620. F r a n k f u r t i s i g .'
Jioiiuiileiita Gerrnaili:~ Iiistosica. A~rrct, ariti<jr-. V:1.J o r d a i ~ e s v e r k h a r esernpelvis aa.cr<~i;ts i f3ijaiide arbeten: Raveilnalis
aiioir;-iini casmogrnpliia ed. JI. Pirider el- G. Partiier. Berlin 1860; Frecizlplius Lesovieiisis, C i ~ r ~ i l i c a n . Xigaie, I'nlroiagia Iatiiia 106:959; Herigerus et Ansel-
164 C u r t ~ ~ e i ~ ~ u l l .
ett eller annat satt h a r Kicolaens Bagvaldi kommit Qover ett d ~ l i k t sammandrag, okiiamt viIBe%, av Jordnnes9 arbete. X 5 r
h a n 1 Basel satt och skrev sitt tal har Pian haft delta fran16r sig. Sammandraget h a r satt honom i tillf5lBe att "ktlgt Aferge s ~ a l u a heavud9irmjerna d Ssrdanes9 framstBl%ning l,
Det ligger. P 17%- tid i 6ppen dag, att den franastaIlning,
som 'Jico%abss Ragualdi p5 gsun-mdval a v Jordanes' arbete ger
seeu goternas has%sria, "r]% stora delar
a v
rena fantasterier. Goterna h a aldrig under1;uvat Egypten och Asien eller kampat H det trojariska kriget. Lika litet Ra amazonerria haft nigot med goterna att skaffa eller h a dessa senare f6rl krig med de persiska storkungarna Cyr~as, Darius Bydaspes och Xerxes eller i makt tiirIa8 med Alexander d e n store. Historisk forsk-ninig har sedan lange kjarlagt, P i h a r dessa fantasterier l Jordanes'
fran1sf5lIning tilllisam~nal t.
Ett utna2rkande drag S$ gott SOIII all $%care Baislorie-
skrivning a r att lainlyttja och draga vi&%gieilde slutsalsea. fran namnlikheter. Cassiodorras Senator, Jordanes' fös-egangare, h a r f sin goternas historia a n r a n t denna mekod, FoIknarn- saen goter ocla geter likna varandra, och geterna kallas UV
grekiska Erfattare ofta skyter. Vppfatlningen at[ dessa tre folk vors e%% och s a m m a foPB; var gaaalmaL Cassiodorus m u s , Gesta episcoporuni tungrensiurn. llignc, a.a., 139:1022; Eliiielinrclus S'rnii- giensis, Clironicon uiiiversale. hloiiumeiita G e r r i l a n i ~ liistorica. Scriptores VI:120; Sigehertus GembIaceiisis, Ciiroiiica. PIon. gerni. iiist. Scripi. %'1:301; Xodericiis T o l e t a i l ~ : ~ , De r e b u s Hispani:?. Hispaiiia illustrata 11~33. Franláfurt 1603. 'Tlieodricus nioiiac8ius, Historia :';e aiitiquiiate rcguin Korwagiensium. Jloiiumenta Biisiorica Norvegiaj ed. G. Storm. Iiristianla 1880.
h'icolaus Ragvaldi tal iiiiieliii?er iiven uppgifter, som ej aierfinr?as lios Jorciaiies. Han h e r a t t a r salunida, ntt utom goterna iiveil eia lang r a d uiidra germailfolk, turliiiiiiger, Iieruien., vaildaler, la:?igobarder, birrgni~den., de a f r i l ~ a n s k a viistgoterna, daiier och saelisare iitvaridrat frBn Sverige elier iiar- stainmade f r å n sveosknriia. Uppgifterna förutsiiita icke m e d nödvaiidigliet, a l t Nicolans Ragvaldi föriitoxn e t t samrnandi'ag av Jordniies' a r b e t e k a n t ocli begagiiat aven a n d r a Iiistorislta arbeteii o m germanerna. Riedeltida s a m m a n - drag au Jordanes' a r b e t e iianeliilla iiveil dessa uppgifter. - Avvikelser frdal Jordalies' fiamstalliiiiig finnas äreii i Sicolaus Ragraldi tal. Sa Iarige dettas n a r m a s t e láalla ej exalat k a n faststiillas, ä r det omöjligt avgöra o m avvikel- s e r n a återgh p5 deiiila eller liarröra fran Xicolaus Ragraldi själv.
G o t e r n a s uivaridrlaig frbn Sverige. $65 Senator upptog den. Kiista sieg var a t t p5 goterna 69verf6ra de m8nga och slora bedrifter, som i alda-e berattelser till- slsrevos geter och skyter. Cassiodorus Senator log detta steg. I bestiimd avsikt. Han nadde diirmed eti mSI, soan var k8rt och elterstriivat i 500-taleks gotiska poiitlli. Goterna k-oro vid deaiiaa %id bosatta Inom dat romerska rikets granses. och v o m Italiens herrar. Ropa-narna betraktade dem som ett I~arBsar- folk, ett inngt falk uian historia. J%ohs5StnIngen m.elBaaa de germanslsa eruvrarna och dela g a m h aomerslia befolkningea~ yar siark. CassiocBorns Senator var s-i~alsrnan for eea politik, sonr s6lite utjiimna denna motsiittning. Han Pog dar~lcl blistoa-ie- s%i_s.irrniingeta i sin tjiinst. För goterna anneklerade han getea-rzas och skylernns historia sclr gav deni hiirigea~om ett stort f6r-
flutet. Casslotborns Senator, en politiseraade historiker, diktade salunda at det hiirsliaade bnrb:srl"olIieb er1 historia, som kaieoie
miita sig gned, jag Ovcrkriiffztde ron sa ana^ egen. BarbarEoSBet
Islear i KBdcr och bragdrikedoin romarnas jiimnlikar l ,
Xico'la~as Hagvaldi laar B sibi tai i Basel fortsatt p i sam- rna v", Fo1k;namneB goler liknar i v e n fnlknaan~aet gekar. KicoHaus Ragraldi, soan s j i i 1 ~ hörde hemrna i det suenslia ~ ~ ~ , ~ i b ~ ~ ~ d ~ i , i "I;--: o c ~ . ~ L o ) .' drog slk~tsatsen, att goter och getar v o r s
sainma folk. Jordanes' goter - geter - skyter blev0 de s ~ e r ~ s k a götae-na. Goternas historia, sadan Jordanes beraktade den, blev för SicsXans Ragvaldi de syenska geStarnas, Sveriges historia.
Identifikatio~z&n av goter och @tar skymfas redan 1 en svensk 6versaitning av JlosebBckernaa fran mitten a r 2300- talet och i iildre naedeltida latinska tester, i vilka G6lalaa1d örersabis med Gothibe och g6tarna ned gothi. Hos XB'lco&ners Ragraldi vilar den-ina identifikaatioi~ emellertid icke enbart p5 namnlikheten. T111 grund ligger iiven en Jordanes' beigt- k l s e , att goterna en g5ng utvandrat Iran »Scandzaa). Scandza
iii enligt Jordanes eii stor ö i den norra delen ;av Qlceanelm, laas daonom det hav, som Bcringilyter dela ~ I r k e H r ~ a n d a j o r d e ~ ~ ~
i \i'atleiil:acli-Levisann Dcutsclrlands GeschichtsquelBein 1131 Mittelalter K,
70, 75. !Veimar 19.52. Iiöpke, R., Die diifallge des iiönigtlmininc I P ~ E dem Go-
I66 C u r t W e i b ~ i l l .
Dess Iage bestammes nikrnare med orden: Can liggar mitt emot flodena »%?istiala», 'ITi'elchsel.
Geografkr och %a_lstsrieskrivare hade f6re Xicolaus Rag- ald di ej lyckats besiiimrna vad Jordanes' Scandza var h r en
6. De hade dimmiga f6restal%ningar om Xordeearopas geografi och menade, att Scandza var en 6 i SByPielz, ~azatiqua ScytHmia», caet gamla Skyiien. Scandza var
fir
dessa geografer. sc?s laistorieskri~rare icke Danmark, Norge oc4i Sverige; folket p5Scaridza talade ett annat tungomil iin folket i dessa E n d e r ,
fiorklarade den spanske hlstoriiiern Roderichzs %oletanusl. Xicolat~s Ragraldi gjorcle hiis en vetenskaplig insats. Han hianade ba'ordeuropas geografi och gav e n aay %o&a"nserll-sg a v Jordanes' Scarndza, Denna ö, soan
%ag
mitt emot BTTehchsel, kunde %r hsnona ej -rara annat 5s. gtitarnas Sand, s>regaii?Pm gothorrrnam~», som nea c~l'arnant kgalias Sverige.Ylcolaus Ragvalcll har i sitt ta9 i Basel girit e n ny loka- lisering av Jordanes' goter. De goter, 0x11 vilka denna handlar,
vore, gtitcar; Jordai~es' Seandza v2r Srersge, Den srenske prelatela ocla huniutraisten h a r ilaenat sig iiiirigenom iid-en h a fastslagit hisioris%ca fakta: gotesrsa, det kanske ryktbaraste ger~~lanfolloet, voro sveraskar s c h hade en @ng utvandrat g'rgna Sverige.
De grunder, p2 vilka P\aSlcoHans bhagvaldi byggt dessa slutsatser ona goterna och Sverige gro 1namnIEBReten mel5an goter OGBI gaukar - götar samt Sordanes9 berattelse om goter- nas satvandring fiKn Scaszdza. Den farsta a v dessa grunder saknar barliraft. E n namnlikhet av dermala art sager ingen- ting oran en utvandring vare sig fran Srerage till Europas kontinent eller, vilket ar lika "srslig%, fr5n denna till Sverige. SprAPihisBorisk forsltnkng h a r oc%isa sedan mera an ett ar-
] Ravei~iialis anorij-nii cosrnograpi~ia e d . ;\%. I'iilder er. G. I'artliey 29,
421; S i g e b e r i m Gemlilacernsis, a.a., 301; Ilodericus a'olrtaiius, a.a., 29; jfr S o r d s t r ö m , J,, G o t e r och spaiijnrer. Lychnos 1944-194.5, 268. Sigebertus B>etral:tar aven Scandiiiaria som eii sliytisk ö. i ett tiiliigg, scliolion, till Adam a r Bremens kyrkohistoria liar Eörfattarsn, möjligen Adam själv, r a r i t
i n n e p 5 riktig väg. Haii aterfanin d e romerslta historleslirivariias Seaiitia,
Gsiigavia och S c a ~ i d i n a r i a 1 Sliiiie, som laan förcstilide sig vara er1 ö eller halvö. Adam a v Bremein ed. Sclnrneidler 234.
S c a ~ a d z a ~ . Enligt P I Z nappgift hos honom skola goterna med
sin k u n g Werig
p&
tre skepp ha tntvaamdrat frani Scandza, Enallge eai anasan slioka d e sasonra en bisusrm Ima hrutit fram ur sBBtek, av denna ö och Hiommit till Eaaropa. F r i n den Icerst a r Oceailen, dar de Bandat, skola de senare jaca dragit till de ytterska delarna aar SkvlYela vid Svarta laavekF ö r uppgiften onn golerlaas vandring iii11 Svarta 18a~e8 aberopar Jordaraes gotersias gamla dikter s c h en goternas 1 61~rigt skaamde historieskrivare XBsBeaa7ius. Diliterna, sager han, beratta ona dermna handelse nistan s i s o m en Biislorieboli 3,
Vandriangen anses ay nsutlda arkeologer
OGPI
filologer tI%9H-md\ra historien och Icke ensdask sagan; den menas laaag%
rum under mitten av andra irhtrradradet e. K r , BeriitBelsen o m goteriaas utvandrirag f r i n Sca~ndza galler ein l a ~ i g t 5ldre hiin-delse, Denna utvandring anses E vara dagar B-ua i g t r u m mera $n ett halvt Brtuserade f6re Jordau-ies' tid. F6r denna, vanad- ring iberopar Jordaiaes icke siagra gamla eliktei., icke I-seIIer
n i g o n namngiren d d r e Haistorieslsri~csm En senare forsli- ning har emel%ertid alltid nienai, att den skulle g5 tillbaka p 5 d y l i k a kiilloa., vara en gammal tradition, eun goternas egen stamsaga. Kigot bevis %r detta antagande h a r doek aldrig givits~
Ersprtaimget till Jordanes' herfiltelse o m goterraas utvand- ring f r h Scanadza torde B sjalva verket vara attssöka p5 annat Eii4H.
Tid mittera av sio-talet satte germaniaiarasBorxen i romar- rII~ek in i s2Bri'e slcala. Gsierna gingo
B
spetsen. Ya'astgoterna,soan OslerifrBw hotades av hunnerna, gingo över Donau, och
I sin berittelse o m folken på Scaiidza nämner Jordanes bl. a. foS!<en ragotli, gautliigotlr ocli ostrogotlire. Det S r icke uteslratet, a t t Josdanes -
eller r e d a n Ca.ssiodoriis - sarnnnaiistailtdessa folkilarnn med iolliiramiief go- t e r ocla a l t d e n n a snmmairstilliiiiig spelar e n roll för a t t Iian gocifagit b e r i t - teIseri o m g o t e r ~ l a s Rarisomst f r i n Sc:iiidza.
J o r d a i ~ e s , De origiiie ac-til>iisque getarnrn. Jloniumenta Gerrnauiie ht- storica. Auct. aiitiqr. T:1, 63, 55, 58, GO? 82.
Goternas utvaiidring fran Sverige. 1
G9
Ecejsar Taleiis uppliit 376 boplafser i t dem p5 Balkiaiai%aalvQjaa. Snart alog kom det emellertid till lariglska sammanst6tnlngar, och gohea-hiirar drogo plirndrancke och harjande 6 r e r ngra nog hela. BaPkaiahalv6n. Goierfo'aliet EsBev darmed ett. aktuell% p r s - lalern 1 rornarriket,E n d e r Saniga tider Praaóe golerfolket varit ett av roanar- rikets grannfolii. Det hade nied siikerheh sedan 200-talet hmtt i de i sornarriliet viilkiinda Ianden norr om Svarta havet. N u stalldes friigan o m vrarifi,51i deah talril;a, storr5sta ocls kraftiga loBlii ytterst Icom.
Kedan under Hren siarmash efter goternas Yritrangaazde
i roniarriloel arharadiadc den laellge Ambrosleas a r bl1ilan10 d e n n a fri-aga I sin vid Srsskfftet 377-378 s%cr%vna, k q s a r Grati- :anus iHRi5gnade skrift »De fide». Frigaii fick h a r ett besaamt svar, GrnndvsaIen iör delta var inga stannsagor eller sannlida ~appgifier. g e n var enllgt Xnebz-oslus' uppfattinkng 18aag.t siik- rare? ciea s5krasie av alla historiska kalaor: dem heliga skrifl. Namnet goter f6rekon1rner .a-isserligen Icke E denna, nxen IisiBseln Bcan Biisas
p5
n~anaga s5tt. Den Iiistes annorlunda p5 300-talet iin i v i r a dagar. Man siokteeda
mera a n n u anspel- ningar p5 alitsiella laiisadelser, och Ambroslus lyckades fin~pa golernia E bibeln.) ) F r i n norr sliall oiyc?ian bryta i n Over alla landets in- b y g g a r e ~ , hetes det hos Jeremia. Profeten er%liigger saisen. ))Se5 jag slaall lata komiiaa ö ~ e r eder,
1 a v
Israels Iaess, ekt IQBBi fr511 fjgrrara land, ett starkt folli, ett urgammalt folk, ett folk, Yars tungomil ch1 icke Iianner och vars bak d u ickef6rskar. Deras koger ar e n öppen grzu'; de k o allesanamans hjgléar, De sitola förtiira din skörd och ditt %-srtid, de skola f6rtái.a dina söner och t90ttrar, de skola f ~ r t i i r a d i n a far. s c h Eikreéiitur, de skola förtara dina sinirad och Bikonirad. Dina l~efiista siader, soan d u fiorlitar dig
p;,
d e m sliola de förstkjïa med svard». P5 ebk ananat stiilie sager Jeremla: »folket kom- mer fs3n jordens yttersia. Saida»',
Profeleii IIesekiel Liimrrarnsern-aare uppgifter o m delta folSc- I en proklia hos honom J e r e m i a I, 1 4 ; IV, 6; T', 15; VI, 1, 22; S , 22. Jfr 5 Ai\Ioseboli SSi711:,
6 70 C u r t TYeibul1.
heter det: »Profetera dSrfQr, dii maraniskobarn och s5g till Gsg: S 5 sager H e i r e i ~ , Herren: Se pa Pien tiden, n a r mitt folk Israek ater bor i irygg%met, d 5 skal1 d u (Gog) f6rnirnrna det. DLI skall d i komma frSn diat land langs% uppe i norr, d11 sjalf och m h g a folk med dig, allesainmans ridande p; hiistar, en stor sliara, en tnlrili P-iar» l,
Den helige Ambrosieis h a r I sin skrift »De fide» f r a n
de f6rsta goterkrageils kid tagit fasta p; denna BesekBels profe- tia, FSr ena nutida hl$ellasare torde det vara s ~ S s t , J a oxnöj- 1Rgt att finna nigot sammanhang n-rellnn denna och goterna och goterlirigen. Alelm andrar snaro b ~ r a en enda bol<stav i
profetian Bppamas möjlighet laarfQr. Den helige Ambrosle~s gjorde denaxa andring. H a n lasie Gsg som GoZh. »Gag isie Gotlikis est», Gog a r GOZBIUS, forlilarar Xn2brosius Iiaiegorislit. SButsaBsen blir: Golhiis och haa-ns folk, goterna, Bma laommit fran ett Iarzd Hangs$ nppe 4 norr. Meseklels profetia gallde Ambrssius' egen tid. LBI~SOPII Herren sliafligen krossat Gog och inans f'011c har Herren Bovat Rom segeran biver Gotlaus och goterna, sager X n ~ b r s s i ~ s
',
Den helige Xnabrosius' uppfattning att goterna kommit fran ett Sand langsk uppe i n o r r liar fi3retradare aven i den samtida profania Bitiel-at~irenz. Den raetter sA%nnda d CZaeidisas
P
-Hesel<iel SSSI'III, Il; SSSIS, 2.
Namque e t futurain nostri depopulalioiaem e t bella Gotlior~am Ezecliiel illo j a m t e m p o r e proplietavit: sic ciiim liahes: Propierca proplieiiza, fili Eronii- Iiis, e t dic: O Gog, liaec clicis Domitius: Konrie i i i die illa c u m coi?stilasetril-
l i a l ~ i t a r e p o p a l u s m e u s Israel iii pace, surges e t venies cie loco tuo, i111 exfrerno Aqiiiioiie ,
. . .
(Hesekiel SSST'III, 1-1). Gog isie Gotlius est, c p e m iam videmus exisse, de quo p r o m i t t i t u r nobis f a i u r a victoria, dicellte YSomino.,. . .
:\Iigiie, Patrologia Latirla XT'I, 611.Identifikatioiiei~ Gog - Gotliirs v a r djärv oeii k y r l i o f a d e r ~ i Hieronymus st2llde sig i siil Liber iiebraicarmm c ~ u e s l i o n n m in Geilesim, siiriveii före 392, treicsam fil1 densamma. »Qiioel u t r u m r e r u m sit, praeiii ipsius fine monistra- t u r ) ) , skriver han. Aligire, IPafrologia latiila 23, 1 0 0 0 ; jfr Iians komrilentar LIE1
Hesekiel, Jligiie, Patrofogia latina 25, 325. Meii iiar biskop Procius i Iiorishan- tiriopel tillampade s a m m a profetia p5 de barbarfolk, som i kejsar Theodosius 11:s tid liarjade i romarriket, inottogs d e t t a med \-%idsamt Jubel. Socrates, Historia eeclesiastica. IIigne, Patrologia greca 67, 831. Idenlifiitatioileri ble1-
Goternas sitvandring fran Sverige. 871 C%audBanus $8. 10'2 s k r i ~ n a dikt o m slaget vid PolHentia eller
det gotiska slaget s a m m a Ar. )>Goterna a r ett miik%%gQ fo"n~i»:
skriver h a n : »det Isar fostrats i Bjornens harda snodrika himmeHstïecP;v l .
Goternas stamland h a r s5%uaida redan u n d e r
folk-
vandringstidens fhrsta ariionden f6rlagds %il# det sa-dllgaste norr. HesekFeBs profetia och narnniikheten Gog - Gofihi~s ha darvid varit bestiimrnande faktorer, Men icke de enda. FörPiiggningena star iiven E nara sammanhang med de f6r-e-s%iil%niv-agan-, som den antika ~iirldepr hade om land och folk
1 det nordligaste Europa.
8'.
Ers a r de ledantie tankarna
a
den rantblca viirldenc histo- riska och geografiska litterahsr ar, alt det finnes elt s a m -m a n h a n g mellan ett Hand och dess folk. E%& f~Elis J,&-
be fysiska och psykiska egenskaper bestiiinmas helt eller ~sisentiigt elv naturen i det land, som del lsebor. Den histo- riska ~atvecklisigen a r ytterst avhiingig aa7 naturen. F r a n ~ s i kiimaliska ECarBa5lIutidezr iilimiitas a ~ g ~ r a n d e belydelse. Ta-- kel1 triiflas redan uuder 400-tale":*
Kr.
I en hippskralisk skrift: » O m luften, ratteaet och 41oilingcerien» och sligmliari i r e n 1 Herodotus' historieverk, I den f6a.a-a heler det: »De folkstammar k Europa, sona bebo eli bergigt, ratt, högt helii-
get och v a k l e n r i k t l a n d , d a r arstidernas %u-iindrin~gar siisa stora oliklieter bli, natrarligl nog, Irnög~iista och till arbete oëli naaniiga bedrifter viil skickade, och det r i a och ohyv-
sade framtrader ej rs-diaast hos sadana naturer, De iiter, s o m belso betesrika och Yarixa dalsiinkningar, d a r varma vindar
h a Grertage: 6 ~ e r de IcalSéh, och vattnet s s n ~ brukas ii11 dryck a r varmt, kunna ej bli s6srviixta eller ps.opostionell2 n t ~ e e k - Pade; de ~ a s a p; bredden s c h bli kidttfulla, ha svart IiBr, s n a r a r e mer6 5n ljus lar~dfiisg och mindre slem 5l.1 galla. Mod och uthgllághet ha de visserPigen ej i lika $iOg grad 6th.
nl'alidam gentein- qtiarn d o r a nirosis educat Crsa plagis)). Claiidii
Glaudiaili I l e bella L>oileriti~io sive gotiaico 631. AIoiiuraie~~ta Germanlip Riisto-
av natureim, anen dessa egenskaper kuaina firvarvas, snnr goda lagar stii dem till Bsuds.» Hippokrates ratvecklar ytter- ligare, alt jarannhet och qjiinl-rahet E klimatet Biltaval som den j o r d n ~ i n , u r villten rniinmnlsliasi hiimtar sin ngring och det vatten, som h o n almuander, bestamrner hade henames yttre gestalt och Iiaralitar l,
Dennra, Bippolcrates' fia1nstaH1~alïag h a r fått maktig Be- tyclelse. Dess anflytande gör sig gillande anlila i v i r a dagar.
Tanken om ett samnianhailg mellana ett lands nmatur och klimat och de egenskaper, som takmarka dettas folli upptogs iiiirnllgen av uppHysningstSdeans filosofer, framst a v 1,Joamtes- quieu i Xaanas »Esprit des Lois», Den han. under föuande arhuandraden aldrig slappt sitt grepp o m ~iis%erIancksk barml;e- v5rE;d. Kanslie iiis s'k6rn-e var deiann tankes i n f l ~ t a ~ ~ d e tander antiken. I nfigot skifkande ritforinning blev den f6r att ann- v i n d a E d ~ ~ a r t E Kordens ord allmangods i antikens bildade v5rld. Antikens matemaiislia g e o g r ~ f i gav deas eaa viss sche- nnaklsering. Polb6jden ansHgs bestamma uiixlingiarnca i den levande nsate~re~m och olilia folks egenart och kuIturs25klniiig. Skarpt utformad möter denana uppfattning %i.anxfGr allt hos L%ristoteles och under 2. och k . ~rlirnndradet f. Kr, hos den grekiske %alstorikern Pslybios, den grekiske forskaren Posei- donius och dennes eftersggare, den romerske arkiteliten &'E-
B r ~ ~ v i u s . Folk, som levde inom olika breddgrader, voro enligt denna uppfattning av riaitaren utrnsiade med olika anlag, aned olika linoppsgestall och olika egenskaper. Folken. i det adorra Baimme%sbrecket ( q u z sub septentrionibus n~atrirmntrzr gentes) skilde sig rasnagassigt fran andra foIslli. Be hade en stor s c h stank I;roppshyggnad, %jus hiadfarg, rakt aappst$.ende, rblt har, blagr5 Ogon och lToro b l o d f ~ ~ l l a ; de voro tappra men hade trQg taaa&egaa?a. Orsaken var den stora feaitllgheis-
Hippocrntes, Orn luften, ~ ~ a f f n e t ocla boiiiiigsorteii. Littl.6, Oeurries c o m p l t t e s d'Hippocrate II, 1 2 ; Lo~vegrein, h l . IL, De liippokraiislia slirifteriia i sve~isl; iireisiiltrii~ig I, 18, 39. H e r o d o t u s II, 3 5 . PöYilanai~i~, K., Hellenisclle dilscliauungeii iiber deii Zusammeraiiciig zwlscliela N a t u r iatid GescPiichle 3 5 , Leipzig 1879.
Goternas utvandring fran Sverige, 4'43 ,miingc%eai och den atmosc5riska avkylningen i detta himmel- skrecl.;
'.
ParalBellh med denna nalur~eie~asBiapIigt grundade upp- fattning o m folken i n o r r gsa. i den dnlasslska Iilteraturen en annan. Den ilElhur en etnografisk sagodilitaadng. I Qeiina heraltas onn elt folk, hyperboreeraia, Tars boplats stundom a'tirlagges YII% ers ö i den norra delen av Oceanaen. Folket levde i osD6rch lyelca, sages det. Det karade icke till n5ge-a sjukdomar
Uppfattningen om ett saaa~saaanliaaag rne8Baai natur och
folk han. i rnanga avseenden grundlaggaazde I,el~delse f6r
f9rsGelserr aa. d e antika EaistoriesPiiivarnas skildringar a r geramzanaernna oclm dessas historia, Aven ett annat "rhallande Gr av ~iP.;t f8r en rale first8else ax: dessa. Historia var under antilteaz icke vetel-sskapaljg forslaning, Det var en lilieriir genre
o c h a.iil;nades tiil retorik och sl.;6nIitBeraiur. Dess m i l var k enalagliet harmed i fiPrsta rula~met Peke att ge era sann fram- stiillraiizg. 13~a~tadsaken var, alt et8 historiskt arbele a.ar till forna oocl~ 4imnehBll BioaastaaiirSlgt fullandat, ett litterart konsi- verk. Samtidighsl;~nEle det fylla anndra akttleBla politiska ejler pedagogiska i~saá.. Nar det gallde de ayligsna folken: ji norra
Europa skiEele man1 i Bom icke aliif6i saoggrant
p5
dessa, De uppfattades sasoni en imer eller mindre homogen barbar- massa, Skildringar av dessa folk Boljde ocksi i mocket c l te n 6%" fastslaget schema, Fbir armliltens historieskrirare fanns
darför inga lainder fkrr att p2 germafierna 6 ~ ~ e r f l y t i a skEld~.d~gar
a r andra folk, som bodde i s a m m a hin~naelstseck. S5 liar
ocksa i stor ~nkstr5ckning skett. kilca Iilet f a n n s n8gra hinder ftir a t t ge fUrk9aringar aiH1 ssrKrf6rstieliga dorhallailden med aiigaangspunn%it fr5n Iarda teorier. En senare iids forskning saknade lapage blick för denna, den antika histosieslta-ivning-
De viictlgaste lriillst5lleila k o : Aristote!es, ProI>lemaiiini S I V , Polybios IV, 21; V i t r ~ i v i u s VI, 1. Senare frainst5ilniiigar: I'öiilnial311, R., asa.: Triidinger, Ii., Studie11 z u r griecliiscli-römisci~er~ Eál~ilograpliie. Basel 1918: Scrdeni, E., Die gerrnaiiische Urgeschichte ins Tacitus Gerrnaiiia 50, 105. Leipzig 1033.
ens liaraktar. Den h a r ofta rakat p: ~BB%o~agar genom att troskyldigt godta dennaas beratfelse om germanerna l.
lliipaga f6r romarna svir%rs%iieliga fCr11iillaamden ItnOt sig till germanfolket; Ett sav dessa giillde folkets storlek. Re- dan Caesar och Tacit~as fram%a5%Pa i sina sliildrlngar av ger- manerna, att dessa iiro ett stort och talrik! folk. Under EiIjawde iirhrandraden blir germaneriias oriiksmellga inangd ett ofta iterkoraamande tema hos antikens fijrfattase, Upgs- fattnlngenm byggde p5 erfai-enheten. vesnna inom det romerska riltets griinser, Germanien levereiaade massor av slavar tål1 &ledelhavsl%nderaaa, ocla siora germanska f ~ P l i inyaderade romarriket. AIen krigare och köprniin, sosn yarit i Germa- nien, beratlade samiidigk, att det utmarliaride för detta Pawd var de oerh8rda skogarna och de viildiga klirr- ocli öde- markerna. Germanien var enligt deni ett facstiigi och glest HsefoEkat land.
I romersk uppfaikniiag r i d d e salunda en motsiiitning n ~ e % l a n geinlanernas miingcl ocla deras bands na%tirIiga f6rui- sattniligar. Germai~niasscina Beii-~de Icke komma fran det fattiga och glest %,efolkac~e Gernianlen, so111 romarna kande, Fr5ganm blev: varifran korn germanmassorna9 Fragan besya- rndes genaom en teori, fr:amspreangen u r aippfaátnaingen o m ett sammanhang mellan natur och fo1k. Germanernmas tal- rikhet liade sin förklaring, menade man, i nalurfiirRalEan- dena i de nsrdPBgas2e delarna av deras larid. Dessa ialad %.oro iiimnu kaiappast araera iin till namnet kanda, s c h fallek var sal~rndea friti f8r Iliftiga I;unstrul;lioner. Polhöjd och klimat skapade i dessa nordliga Band, teoretiserade malm, oviintat nogl gytaalsamnzaare betiiagelser % r folkökning an i Fraiiiför aiidra Pi:ir E d u a r d Sordeii i sitt arbete Die germanisclie Ur- gesciiichte i n P'acitiis Cermaiiia (Leipzig 1923) ay~pvisal, a t t S a c i t u s i sin Ger- inaiiia p5 geriiiaiaerlia iiveriiirt talrilia motiv Prhi grelrisii etiiografisk l i t t e r a t u r .
Se aven Guiiiiar KildErerg, %iiiii ailtikeil Bild d e r Germa!ieli. Aarliaiidlinger utgitt av Det iiorslie Vidensltahs-Al<aciemi i Oslo. 11 Hist,-Filos. lilassc 1933. so^ 5. Enligt E d ~ l a r d Nordeils ~appfattniiig i TTor\vort zuin z ~ v e i t e n , i b d r u c k
m i n s k a r d e t t a icke cder: iaciteiska sltrifteiis k5lirn5ssiga ariirde för 1;unsl;apeil o m ciet specifikt gerinaiisl~a. Haii b e t r a k t a r deriila skrift forifarailde såsom e t t iiailverli a v första rang. Gppfattiiiilgea syiies vara alldeles otiallbar.
sydliga trakler. Germanmassorna föddes i dessa larid I h g t borta 1 norr. De kommo fran dessa.
Denna pappfattning h a r Iiommit till Blart nttrycln
B
Paulus Diaeontic' fran1st5Ilning 29- Iango?oan.dern,as H-aisisrla, Ett I5niiHn sagan o m layperboreerna, som ej kande sjukdomar, kan iiven sparas B denna. Paulus Diacoaae~s sEiriver:
»JU
avligct- nare landen i det norra hlmna~lstreckcl ligga friia solen och solvarmen, och j u mera alerfrusna de S1.o av sn6 och IiOId, desto B1a2sosanamaa.e gro de f i s mdinniskan ocli desto Inera Biimpade för f-ollcens fortpla~itnia~g; :s%Ha sydliga Iiinder 5ro diireszaot genom att de Jigga niirnaare solen ocla solvarmen alltid 6 r e r nnaktan fealla nir sj~akdomar och mindre liimpade fur msnraiskans foriplantniiag.Pi
grund haras. fadas ofant- liga m5irnlskomassor tapp m o % iiordpoHeni.))Di
Iiinderna B n o r r frambragt s5 naanga manzniskor, ait sie knappast rackle till för att livnara d e m , utsecklar Paulus Diaeoneis id are, h a aaaasrga folk utvandrat Iran elen]. Mars niimner goter, a-ailda2er, rugier, heruler, Bur1;ikBnger och langobarder, 1:iSl;lzseiaare Iiornn~it f r i n en ö sonr IcalAas Scaradia~aria
'.
Der] draansf5llniiig, som de antika firfatiaraia ge av Notd- eairopns b e l ' s l 8 ~ ï i i n g s f 6 r 1 ~ ~ 1 ~ c ~ n d e ~ ~ han- sisa grund och fsrlda- ring i derina uppfattning om detta laands Iii.aazp%igiiet f6r folliens forfplantni~ig, »Hute& I111aimelstreeli Gr rikare p5 folk iini dek rig~helsliav, sager ITa&erius Elaec~as i sina tander seiaare delen
a\- f0rsta irl?iaindradet e. Kr. skrivna dikt Argona~abiaa; »litar
1i-eHnga av JlxoBle~is vapenföra m a n , som iiix falla I eviga strider, s5 tryteas det alcIrig p5 frialitsamma Pnvlnnoe. ? staid akt e1Pa Sandel mellan d e tv5 hjojörnaarrza och den stosa dra- kela ( d e t 1-asi.a-a hlnanlelstrecket) rned naasaiiiskor ?.» Vid sani-
--p-
Septcrntïioiialis plaga q ~ i n r i t o ii?agis a11 aeslu solis remota est et iiir-ali frigore geliila, taiilo salubrior corporibus liominuin e t prapagandis e s t geiitil,res eonlitata; sicut ecoiitra omnis m e r i d i a ~ i a regio, q u a solis est Iervosi r-icia~iai',
eo seniper inorbis I i a b ~ i ~ i d a t , c t etlucalidis miiiiis est a p t a anoitalih~is. Caide
iit, ~t taiatae popiilorum ~niiltitudiiles arctoo sub a s e oriaiitur. I'auli Iiisto-
ria larigel~ardornsn I, 1, ed. G. Waitz. Scriptores reriiril germariicarum i r i u s u m scliolarurn. H a n i i o r e r 1815.
S e c ~ u e eiiirn plaga gentibns ulla ditiar: :eterno cjriamcpam JPaieotia pribes J i a r t r caciat, piiigui iiurnqnarn tamean uhere defil, qiiod gemiiiris arctos rr.agnrimqLae quod impieat angiiem. T'aleriiis Fiaccus, Argonautica VI, 37.
m a lid, som a'aleri~as Fkaccus levde, blev den nordligasle delen a r Germanien band i Rom. Denna, i antiken Ballad Theiae, Scaradiraavia eller Scandza, var då likava1 son1 nu ett av Europas glesast befolkade land. Men de antika "r- fattarna ge eii annnara, v e r k l i g h e t s f r ~ m ~ n a n d e bild. De Iia hit 6 ~ e r f l y t t a t den uppfattning o m befoli~iiingsf6s~a61~a~adel2a i det ripheiska E.rimme%staecltef, som mëater hos &'alerlus F%ac- @ens. TlrerIe, Seaaadinavia och Scandza diildras áclie blokt som en ö av oerhörd storlek. Det uppges iijreri att elen a r myeket foCbBkrllc.
PB~II~US
sager i sin HistorSci rnafurajls, at% folket d5r - laan 9<allar det I~illevioa~er - omfattar 300 folk- stammar och kalla siif land ean a n n a n varldsdel. Tacitras talar 1 Gerassanla om suionerna, svearna. De äro mslctlga galonn man OCIP vapen, sionger Imara. Prokopios, Jordanes' samtida, berattas., a t t Thule j r B~eboft av tretton hQkrkSca stammars En av dessa riailaner hann vid .reaánna: ga~atoi, »etk. mycliel ialrllit folk» l.Beraktelsen o m goternas asivaaadriizg frKn Scandza ger e n iaslsIIek i h u r Yaistoi.Pe~lirivarna arbetat och gjort historia. Goferaas boplatsen- under 2011-lale2 kan1 med siikerhet bestammas. De bodde 1 Pandeu n o r r om Svarla i-aa~et, e'n-
der föregaende irhun-rdraden furliigga romerska författare -
Tacltus och PtoHemaios -- deras boplatser kil1 de Bistra delar- mia av IIellaneaaropa. Deras uppgifter 2ro alltfcr suiiran-ide och osalira fOr att tiXB5Ia en exakt bestaraanin~g H slutet av 300-talet - i goierkrigenis tid - f i goterna nya boplatser. PK
greimdvali av ena 62i& förandrad profetia o m Gog oelr Haans folli Iios p r o k l e n Heseliiel förlade den helige ,4mbrosins goternas ildsta hopiatser Bil% u5rldens nordligasle land. '$?id s a m m a tid uppger skalden Clauditas Claudia~lus att goferna fostrats i det norra himmelstrecket.
l I'lini~is, Historia a a t u r a l i s IT', 96; Tacitus, Germaiiia kap. 4.1; Pro-
kopios, Kriget snok goterna II, 15. Jfr aveni C. Iuiii Soliiii, Goilectaiiz reruin
rnemorabiiiun: ed. Jlomrnseri 20.
Goternas u t v a n d r i n g f i a n Sverige. 177 Ben Iielige Xrnbrosius9 ocli Clsa~adii~s Claudianias' upp- fattning lalev under feljande Vid kntgångsp~ii~bh för eát 218la.-
mare hestammarade av goternas 5Idsta boplatser. P5 Jorda- iies' tid var Britfanien ett riv jordens nordligas%e lianda larad; Seandza var de8 nordligaste. Det lag r i d jordens yttersta anda. Goternas urspreangliga Biernori förlades
a
ansiolniasg ii11 den helige Bmbrosi~rs och Claudius 6:laudiaiieis a n ii91 den eiaa iila ii18 den andra ax- dessa Oar, Jordanes Eirbaslride, som tidigare oaiai~iimnks, deiii förra a v dessa aappfatta~isagar. Han placerade goternas Bldsla boplatser Inngst uppe I. norr, p f l c a n d e a . Till della laer hos Jordanes konsrnit a n n u något nyet. Del-ta nya a r aaitlkeils uppfaitnilng om Scanidza som en stor och mycket folkrik ö oeli dess teorier o m de gynnsam- sna f0r~ztsatlaairagam., soris liar f ~ a n n s s fkPr folkölir-siiig. Jordaaaes' I~erattelse 01x1 att goterna en giing ratvandral från Sca~mdza 39. uppbyggd p5 ga.eandval av dessa fört1ts5flnEngar~ Nagra ord o m Scandza i beriiitelseis förrada alk de12 Imar detta nr- sgrrnlag. Scandza karaliiariseras so112 eii folliril; Q i den nor-ra delen av Oceanen. Deil a r bebodd a v ea-n niassa olika Eolli. OcBi a n vidare och avgerande. Jordanes siiger iiti~.o-ck<- Bigea-n: Scandza iir ~officlnaa geiltieim», folkens a~elsstation, »vagirla iim abloiiuns», folltens n~oderssliöte, Goileriia skola som
e n bisx~iirnn h a breitit frann u r sliötef ax. dei~aaa 6 l , Orden
visar evides~t, att laalcom Jordanes' berattelse ligger rnppfatt-
1iingei-i sin de gyiansarainmai bellngelsei., som Scaiadza hade
f'6r fo%kcnss fortplantninig.
Jordanes' Bseratiekse anin a t t goterna kommdt fr5n Sc317d-
za ;tes-gay icke p5 apagon goternas egen stamsaga. Den h a r icke ens den ringa hislorislia trovan-dighet, som kan 8111mii- tas eai dylik. Beriiitelseii la-r ett annat tarsprurag. Deal iii. en Iiird konstruktion ytterst grundad p 5 en profetia hos Besekiel ocli p5ee1a teori om Scandzas gynnsailaiala f6rsatsgttnlngar f6r
folliarel, dess egenskap av folkeris ave8ssfation-n och moders- sliöte. Dess varde som liistorisl; kalla f6r goternas 1nlstoa.ia a r Idka med i ~ o l l .
--
C u r t Weibull.
aálcolatns RagvaPdi ~appfattning att goterna voro sveraskar, soni en g i n g utvandrat fr5n Sverige, $1- byggd p$ olaallbar grund, Iliki-belen mel%a~a namnen goter och gejtar ger Intet stöd h t deniaa uppfattning. Jordaaies' berattelse, den andra bevisgrunden, $r tillkon~rnen m e m an efh halvt Brtusende efter dela skiidrade hiindelsen. Dera $r av annan karailitar fin den Sven av Jordanes 5tergiviaa beriitielseaa, aff goterna laom- mit fran Brittanaen l. Den a r icke »pIadder alr g a n ~ l a geim-
mor», som Jordanes sjalv sager onla denna. Den a r %ilisom Cassiodorus-Jordaaies' ideantafiliation av go%ei.na med geteraaa- skyterna, ena 15rd dllctning. BHde dess sena illlkomst och »larda» baraktar utesluter, sona E tie% "regiende framhallits, att ge den n5gol vitsord i fiagala om goiernas ursprt~ngliga hemland.
Kicolaus Wagvi~%cIi s:\ri~!id d ~ r n d e aianorlunda. Bans i d
i Basel gav Bssnornn lisgeim hi4gre placering vid kyrlioail6let, ilaen det blev en stor veteïiskapllg framgKng. Hamas rappfatt- nning o m goternas hiirkoriist slog osnedelbart Igesaom. Ilena blev av olnv5lvar-ide betydelse för histories9irivnPrigens fram- stallning av goterfolkels iildsla historia.
Bland 5Li6rarnaa av Xieolatas MagvaSdl tal voro tuii aktlya B~isZorieskria.as.e, som %lade Intresse for g o k n a s historla. Den ene var en Bsierrikase, Thomas Ebendorfer, som p5 1qrl;o- möte8 var representant f6r universitetet i JYlen. I sin fba'e 1464 slirlvna Gbro~aicon a~istriachim Saiforde h a n Nlcolaus Ragvaldi 'tal otvivelaláligt i sin helhet?. Den andre var en spasa- jon., dekanen P ComposteIla, senare biskopen i Burgos, Alfons av Cwtagena. Haii var kinag Jollars 11:s c\a7 1CastilIex-i sande- bud vid ByrkomBlet oclm liar senare slirlvit en samamanfatt- ning av de sparaska keangarnas Iaistcarici, ,A~iacephaleosls regum hispaiaorurn,
I
dennisa ansBot Saan sig tal1 Xicslae15 RagvaldiP Se ovan sid. 167. Se o v a n sid. 162 n . 1
Goteriaas rntrandrfnig f r h a Sverige, 1 Q9 uppfa!Bni~~g. Dock icke ukaii e n esnders%kaekeaa, f6rnaiftmasslg laratik. Gotlala a r ett litet land, skriver h a n ; det a r otroligt, att cieita ensamt frambragt s& valdiga hiirmassor som goternas, Dessas urhem a r enligt ,41fons9 av Cariagena mening att s8ka i alla c3e kander, som Hyda under Hsaar~gc~rlia av Dalamark, sa- Xurxda i Danmark, Sverige, Norge, Goklsia och vissa kringlig- gande omriiden. Del: lilla landet Gotlala ilar sedan givit sjtt n a m n
at
alla de r~tva~icirade, p i s a m m e saet som PiasiBHien givit sitt n a m n a t innevinarria i alla provilaser, sona Byda under dess Biuizgasplra l .Aven för f6Qanade tiders framstaliningar sav goiernas
Sldsia historia h a r Yicohaus Ragvaldi uppfattning biivit grund- laggande. Ansnu i alnr Lid godtar historieskrixrni~~gm salunda allmiint uppfattaiiiigen, att goterna eirsprungllgea~ PionrinaiQ fran Sverige ocla senare bott vid $jstersj6ins sydlitast, %.id Welclmsel- naynnlkige\~. Xiisct nog genomgaende laar man funnit ett staje*
k r elelana senare uppfaltniaig i Tacltus9 Germania, som skrivits anot slutet a r fbrsta Hrhundradet e. Kr., och i Ptulemaios' geo- grafhislara verk f r i n mitten av ABO-talet. !Hen helt med sratt, Bnde Tacil~as' oels PYolernaius9 ~appgifter o m goierna ha av denna %iislorYeskri~niiig tolkats med eatgi?rmgspun%it f r h Jordanes. I sjfilva verket 5ao de alltför sviivande för att 2111Tia era exakt bestfin~iming av goternas boplaisen., Dessa laa enligt Taciteas och Ptelernaios legat nSgonst5de.s i de ëstra delarna av Mellan- europa. D5ru+" tover tillaga TacBtas och Ptolemaios uppgiller endast e n rent negativ slutsals. Enligt Taciteas bo goterna p5 andra sidan (traais) I~agirrna, nieia vid ~ s i e r s j 8 n (Oceanus] bo reagier och lemovier Enligt Ptolemaios ho goterna ësfer om Weielisel, men ej r i d kusten; alar bo venedz, och goterna bo s0der ona dessa 3. Goterna ha enligt Tacatus aePa Pto%emaios icke bott vid Ostersj6kusten.
'
A?foris av Cartagelia a.a. 820. Jfr Nordström, J., 8.2. i Eycla:ios 1944- 45, 250.T r a n s Lugios Gotoiies rcgnantinr, patiio iam adductius c p a m ce'terrsi Gerinanorocn geilbes, ilondair, tamen supra libestatem. Protanus deinde ab
Oceaoo Hugii et Lemovii. Saeitus, Germania kap. 43.
C u r t T17eibu14.
Cppfattniragen a%% goterna en gång komrnit fråt1 Sverige
och. boit vid Ostersjön står och faller med Jordasses, Hans verk a r den enda biillan " r debana tsgipfatfninng lilissm för beratteisen om goternas vandring från <jstersjökiisten till landen vid Svarta havet. Arkeologiskt och sprakvete~askagligt Iiiillinaterlal, som iiyen ofta nog iindragifs i diskenssionen av dessa frågor, ge inga rn0jllg%setet att bestamma goternas mr- sprungliga boplatser och deras eventuella va~adrlngar. Det ligger i detta 1~allaa.aaterials natear, att del endast k a n ge kun- skap o m allmanna k~aIturtillstHnd och Bealturf6rbinndelsep, icke med nagoim som helst salierhet onm politlslca %n2nde%seför%opp9 icke o m folkvanidringar och erövringar l. Y i r Jsrdanes9 beral-
ciim s i i i u m . .
.
lliiiores aiitem gentes Sarmaiiam Incolunt iuxta Vistulam flii-viiim infra T7enedas Gytlaoiies. l'tolemaios, Geograpliia ed. Jluller I, 421, 423. Utan basaride slG1 - sakerligeri u n d e r inflytaiide f r i i i J o r d a n e s -- Iiar forskiiiiigen meiiat, a t t foilriiainoeii liar i r o i oordiiiiig, ocla ntt T'eaiedz o c l ~ Gycliories Iia a t t byta boplatser, Aliilleiilioff, Ileritsclie Altertuinslauiide I I , 47; Sclirnidt, E., Geschichte d e r deutsclien Stärnine I, 197. Aliiricheii 1934.
PS griiiicival av detta kiiilmaterial - icke m i i ~ s t själva folbnamiieii
- iias f o r s k i a i i ~ g e i ~ i ii id er tidernas lopp ocli iiilnu i r a r a dagar s ö k t leda i bevis, a t t goterna ntvaiidrat iii fr511 Gottlalid, a n frHn b i d e 6stergöt1aiid ocli XTästergötlaiid, iiii f r å n Ostergötlaiid eller T'ästergötlaaid ensamt. Aven eri m ä n g d a n d r a germanfoik - vandaler, langobarder, b u r g u n d e r , rugier, cimbrer oeli teutorier, Iiariider, ambroiier ocli iilinii a n d r a skola enligr deiiiia forsli- niiig Iia Icommit f r i i i Sl~aiidinavien. Deii ~ i l i t i g a s t e litteratureli i dessa fragor a r förteckiiade i Eric (1. G. Graf Oxenstieslia, Die ITrlieimai der Goteii 194. Leipzig 19.18. Se a r e n Maurer, Fr., Kordgerinarien u n d Alemaiineri. Bern u. Jlunclieil 1022. A t t Iiiillmaterialet s a l < n a i b a r i ~ r a f t för dessa vittgående ocli s t ä n d i g t r a s l a i i d e slutsatser a r uppeiibart. E n träffande Itritik a r den b e l i a i ~ d - liiig, som fragaii o m goterna ocli Sverige fatt fråii arkeoiogisli sida liimiiar Carl-Axel hIoberg, Itiilan Sverize blev Sverige 64. Det levaiide förflutiia 14.
1951. Se aveii L a u r i t z TI'eibull, Eii foriiticla utrandriiig f r å n Gottland. Scani- dia S V , 269. 1943.
Arlaeoiogisk forskiniiig h a r I a i ~ g e menat, a t t niider seriroinersl; tid e n k u l t u r s t r ö m g a t t f r å n goternas laii:i vid Svarta laavet till Sliaiiclina~ieii. Aven runorila slrola rned d e i ~ n a kuitiirsiröm iia förts till Sl<aiidinavien. I deiina gotislra lrulturströrn h a r maii s e t t e t t bevis för goternas utvandring f r i i i Sve- rige. De u t v a n d r a d e skola u n d e r 8rli~iiidraderi lia uppeliållil e n s t a r k för- bindelse med sitt gamla hemland. Teorierna om deii~ia gotiska kultursiröm h a emellertid visat sig r a r a svagt underbyggda. Den gotislaa kiilturströnimeii synes ej ha exlsteral. Berta Stjernquist, som i siil nvhaiidling, Simris, Acta
Goternas iitraiidriiig filini Sverige. 181 telse j r vetenskapligt sandviixmdbar fQr gotea-nas 5ldsta laistoria, blir det enda, so111 med f u l l sakerhet liaim %aststa8%as om goternas aIcls8a boplatser, att dessa under 200-talet legat i lanciern ~ l d Svarta %1aa.e8.
VIII.
1 svensk histsrieskaiuaaing iii- Kieo$ans Ragvaldi tal E Basel eai alr de stora hiiazdelserna. SiikBan eller aldrlip laar en histsrislá skrift f Sverige fSBi ca vlttgsende följder som detta tal. Under tiden f6n.e Nieola~ms Ragvaldk tal fanns 1 SrerHge s& gott som ingen liunskap or11 Sveriges Balstoria under forsa- litBen, Ii~liemsPca tratiikloner hade Icke laeararat minamet a v u~agoan endn Baiirndelse, icke ens namnet gr5 naagoas enda svensk kung f6re omkring 5r 1000. Sveriges historia biirjade i Samhem- ska traditioner aaaeci den fo,rste BxPstsae 1<usagera, Olof SkiitPiung. Allt vad Inan trodde sig areta 0131 S\-eriges forntid f6re 010% S k i i t l i ~ n g harrörcie fran utliindska historiska I~eriittelser. En- dast ett fatal dylika voro Iiiinda, Tid mitten arT 1300-talet hade dessa blivit iiig5ngspei.n%ii for eni Hiten, men anspriksfnll sveimsl; Biistsrleskri~ning. Den "religger i en srensk aver- sattning av 3Iosebe)ckerna. Författareni till denna, som trots a!%n ftirsöli att finna honom, ar okinad, gör sig till talesman f6r esppfattniragen, ait Sverige och Götaland iiro cle aldska land och bygder i Eeiropa.
» O ~ I
sager Isidorus, er1 vis mastare och hiskop av Spanien, ukkommela av v5s%g6tarna,a7» sliriver h a n , »att flest aIP Europa a r kornrneaa av gëBtarala och gata av lfagog, Jafeis sonson». Grundvaiieli £gir denna uppfatininsg ar emellertid icke riigon kbanskap om goternas Esrcagdrilia ergir- ringar ute i Europa. Beriit%elserna om dessa Toro Sazaztn endast arcliaeologica i~iiacieiisia 2. L u n d 1955, iiiidersölit d e t fon-nsai<smaterial p5 ril- laet dessa teorier vila, siarirer sid. 16-2: T h e iiivestigatioirs T T ~ I ~ C I ) Iiare liere bceii earried o u t o n ilie basis of Liie finds f r o m Simris ilave slio~vii, Biowever, tliat tlie forms of objecl ira yuestioii as weil a s ille euitinral phenomcaa ia-volved caiiiiot priiiclpaPEy be associated ~ v i t l l a GnBiiic cnltiiral s t r e a m Dnt
a x related directly or iiadircctly with tlie mixed Roman alid Germaiiie c u l t u r e \~rliich is to be found i n the Mornari provineial r e g i o n . .
.
Tlmea,e is notliing iii tlie archaeologlcal matesial a s it stalids a s preseaat t o sogges"cPlaat r u n e s originated i n klle Black Sea region alid s p r e a d from tlien-e o l e r Europe.182 C u r t TTeibnll.
i ringa grad kanda i Sverige l. LTppfattiningen vilade p 5 ens
J5i.d lionsfruktiora av Europas bebyggeaiselnistoria. Xoaks ark, berattar översattaren av Mosebojcl~erna, hade stannat i ,4rnae- nien. »Greklaisds hav» Hiindrade bebyggelsean ralit viisterut tafl Europa. Fr5n Bandet mellan »Jor.sala hav» s c h »Greja- lands hav» hade J a k t s ef8erliommande darför 6ver Ryssland kommit Iaradv5gen iri i Sverige och Götaland. Darifrl-ari anade de sedan bebyggt ~ i i r l d e n söder och vasterut intill »SorsaHa h a r »
Vid s a m m a tid som örersattningen av Jlloseböckerna tillkom, 3 Slfagnaaas Erikssons dagar, 1iade m a n i S ~ e r i g e i starkt förransliad form Iiirt kanna en forntida svensk Hnernga- % h g d fran en kung Inge till en kung Olof 'Tr5tiilja. Keanaska- pen korn fraim den norska IIIstoria lalon\-egicr, som 1 sin ordning byggde p 5 e n Islansk I;allia. Dei~iaa Bauragal5ngd gav namneni p5 21 svenslta sagokungar, En svensk %iisiori%ier ntöliade antalel ~iaed ytterligare e r a , som skoia regerat f6re 09sf Sliötliung, Han hiimtade dem fran norsli-islanska och danska IiiilHor; endast en a r dessa fyra - Erik Segersall -
tillinör %mistorlen. Denna 1300-talets svenska k~angalangci m r ett torr%lgf verk. Vt8ver Iiunganamnen innehöll den knap- past niera iira uppgifter o m det satt, pa ~illce8 dessa Sveriges m i n g a forntida k~angar dsrt, E n a v dem, Fjolraer, hade drunlcnat B en altaauna, en arinan, 17an%ande, hade marani strypt under sölnnen, en tredje, Domalde, hack svenskarna för alt f& iiring offrat
at
Geres, en Sarde, Alarik, hade hans egen broder slagit Ihjal med ett hiistbetsel, en femte, Ingernar, hade blivit hiingd I ett trad uv sina egen husfru, e n sjiitte, Egll Yendelkraka, hade sáangats Ehjiil av en folkilsken $jur.Göterna omtalas i oliiia sanimanliaiig i F o r i ~ s v e r i s k t legendarium. Samlingar utgivila a v Sreiislia Forris1criflssallsl;apet 7:L-2. Legendariet a r s l i r i r e t u n d e r seiiare Inalfteil a v 1200-talet. Besiittelse~l o m a t t langobarderila Bommit f r i n Sverige ar k a n d för författaren: >)Gota d r o t n a g , som u t l z r i d e s kallas Ioaigobardi.» I, 56.
"veiislia medeltideiis bibelarbeteli utgivna av 1Ciemming. Sarnlirigas utgivna av Sveilslia fornsiirlfiss5liskapet 9: 1 , 3 . Jfr Iiraft, Salomon, Sextstu- dies till Birgittas revelatioaier 142. Stocliholm 1929. Jolian Nordström, Götisk
liistorierornaaitik osii stormaiitstidens anda. De Yverbornes ö 57. Stoclti~olm 1931.
Goterrias utvniidririg fraen Sverige. 183 Xiicira B~acie blivit Inne?,riinda, raaxlat av hiishela och slagit ihjiiP sig eller blivit bragta om I k e t av sina 11r8des eller fic~ider l. Iáunskapaen 63111 S ~ e r i g e s forntid var fram i 1400-talet s i
mager och vardelös som g a m a nirösj8ig&.
I
delaasa sl%naa%Ion kom Lcieolaus Ragvaldt t~ppfackt, att Sverige hade en den iirorikaste forntida historia. hlpptiicktera inleder e n n y epok i svei-asl; hisborieslirivniragss framsl5l8ning ;ilr Sveriges iikdsfa %ilsloria.Nicolaus K6igvaBdl var i tillfille afb qjiilv och med frann- g h g driva propagaaada fOr siil eappfattniuag. H a n bler 1-838
Sveriges arPtel~lskop och var fr5n denna tid en av Srerages ledande statsmain. P5 hlanad alidra hans l~egiiran tB1Hkom 8442 kurng CSarlstoEers Sandslag, Z ord, som aa5s.n anknyta Bill hans ta4 I Basel Irjslarevs 1 dennas kuiigabalks Grsta paragrafer, att goiernas tarsprung var frail Sverige: »?j finales go%a n a m n
i flerom laliclom fast standande ~ataaa i Svea ailie, fis. ty att a s dena utspridcies gota raamii I amnor land, som slirifken s$ger»
Háriimgahalkeri gay officiell belarifáelse p5 Kicolaus Rag- vaBc3i ~n~'rpfa%txniaag o m goiernn ocli Sverige. Under Gljalide arhundraden, delvis anda frana 4 v i r a dagar h~le.: clerina Itiirnan i svens%a iiistei-ieslirivnixigs frcimsBhPBlning av Saerlges aidsta laiskoria. Sveiisl; B~åslorieskrivniiasci arbetade rliergis%;t iiaed l~eriitielsela om goteranas utvandriaag friii Sverige. Kring deaana uppfhrdes under iidernas lopp e n faamtaslisk byggnad.
Sina laöjdpunlaler n5dde denna 9ais8orfes%;ri~niamg i J o h a n -
nes hlagiims9 »Historia de osnnil~us regibus GolPaor~am Ssieo- rabirilqaie», rafgiveu~ i Rona 1534 och B Olaus R~idB,ecl;s »,-8llan-
ilca», vars f6rsta del sitkom 1677. Johannes )ilagnus, Sveriges sisie liato%slie arkebisliop, hiisdar i sitt ~ e r k , a i t aner an tret-
1Ioiiumeiita hisforica Xusvegite 0 1 , S S ' I I I ; Sm5sryclien 115 fonim- sveiislia sainlade a v IilernmEr~g 2 7 0 , 265; I'. ,i. Al~ri-ich, Onz iiildeniie t i l Sveri- ges iiistorie i deii furcliristeiige Tid. Samlede ,Ifllandliiiger PI. 481; Om I;bii- l o r n a till d e nya iiaarilieo i liiigcieii och o m d e t samïnanliaiig i vilket tleii:ia synes iiöra lieaiiilia se S t u r e I3olii1, O m Nordens iilaista Iiistorieforskniaig 191.
I ~ O I I I I I I ~ Cliristoffers laizdslag. Schlyter, S:imliiig a v Sveriges gamla !agar SYI, 11. J f r 'b'linnns I<beaidoïfers r e d a k t i o n a r S i c o i a u s Hagvaldi tal: staiite G o t h o r u m regtio e t .iigenite u t a b initio iri propria p a t r i a , licet aprzd e x t e r a s aqiiisitas natioiies, u t alia rn~iiitli i m p e r i a , g ~ l ~ i r i r n u n z devicenit. G.
% 84 C u r t LTeibull.
tio nationer och folk fordom iiro utg5nigna fr5n Sverige. Jled kraft och h a r s l i ~ l d h a de sölit sig salen i Asien, Afrilia och Europa. Franast h lysande bedrifter star ],land dessa goferrsa, vilka skola utvandrat ii. 875 efter syndafloden. Inalles arpgiar Johanimes AHagneis i sin Sveriges historia 87 ost- O C vas%- ~
gotiska lirangar ute i Eiaropa. Yare sig dessa laarskat i ost- gotariket P Italien, i vastgotariket i Spanien eller annorstiides, för Johannes hIagiaus iiro de alla svenaslia kenngar. Han kallar (lessa 87 kungar ~ ~ l r i l i e s göta kungar.
haed snhg5tmgspuial;t f r i n Jsrdanes' och Nlcolaeis Ragvaldi heraltelse om goternas utuandrlaig fr5n Sverige skankte Jo- hannes Magnus svenska folket en forntidens %iistoråa, sons var aldre s c h iirorikare i i a m val nHgot annat h11i kana framvisa. Haras I-iistoria blev er. både ku%irarellt och politislit maiiaigt Inspirerande malit under storlieastiden.
Ingen svealsli bok torde i sarnana grad sonm Johannes I\.Iagnus9 srenslia laistorla Iia vunnit den s-veiaska statsmaktens bevagenliek. Vnsnkuaagarnia och friimst Gustaf II Adolf fogo den flitigt i brnk i sina politili och i sin polltislia propaganda.. H Bversattlaingai., i nya hlstoriebhiclter, i folkskrifter, som sål- des på marlinader, i tal p5 riksdagar, .svid liroiai~mgar och klangliga begravniingai., vid liniversilet och gymnasier, ja till och med. alar det gallde att av allmogen uppir, penninglin, inhamrades Johannes 3lagneas laror i det sayewslta folliet. Sve- riges ridderskap var »al7 de frainfarile göters att och efier- Iiommande som ha ernader1agt sig ngstan hela vSrlden», för- kuianade Gustaf Adolf i sitt Iserhirnda avskedstal fil1 riliets stander 1630. Sverige sj51vt var viirldeiis 58dsta rilie, aldrig 8 a y n i g o n underkuvat, »%r arad sliull det ocli billigt fiiretrade s c h preeminens för andra liungarilien hava bör». I Gustaf Adolfs arbetsrum p2 Stocliholms slott laaxagde tapeter, som framst5BIde de g0tiska liislorierna. Z den tornej, som gick av stapeln vid hans kröning P C'ppsala, upptradde baaaa sjalv som göternas Itung Ben-ig. Han bröt en lans fijr att de gamla göters rulta sarsprung utav Sverige ar. Ingen holi av ena svensli fijrfattare, h a s det szliert med ratia gåståils, liar ut- övat ett större inflytande p 5 svezrlit forest$llnings%iv och
Goternas n t v a n d i i n g frara Sverige. 185 Sveriges tiden an. Johannes hlagnsns historieverk. »Det götiska arvek, arvet efter Roms besegrare, alstrade Ii5,nslan av en enastsende stiillning bland rmationerna och sltapade en tro p5 den medfödda Icruftena, soan icke ryggade tillbalia f6r olja varPdshislorlska %rekag»
',
Johannes Ahagnus historia r a r under Hariga tider S ~ e r i g e s officiella rilishis8oria.
I
Olaras Radbecks Atlanbica fick h a n s uppfattiliiag av Sveriges historia sin n ~ o n t ~ m e n f a l a fnl%liom- ning.För Johannes Magnus hade gQterna friimst lyst geaiom ~raldiga erövsiiagar och ol"rii1cneliga krigsbragder. De E-sade icke sdilla&. iniresse fi4r den atmdliga kulteires~; i visdom och fëjrstånad, sager Johannes hlagn:us, hade de niisian varit jiim- lika grekerna. laen den antika Biullrarear var "r Johannes Adagnus en grelcernas, iclie era g6lernas skapelse, P O l a ~ i s Rtidbecks bilanticri a r detta ena övervunnen stancfipunkt, Sye- rbge a r Ilar den antika sjgnens Atlantis, »diidan», son] det heter i ,4ilanzticans litel, >>Jafels avkomlingar, de f6rnamsbe kejserliga och iá~ai-ngliga sliikter u t till Bielra viirldeam, h e ~ ~ n e atb slyra uu&gh~gne ars.» Gamla Cppsafla 5s d4Blar~ZisfoB%iets ,"n~ro- polis med 1i~iragaksoi.g oeli helgedom vigd 5% Poseidon moch H<%eito. SvensHoarna aro samtidigt den antika legendens hyper- d~oreerioak, Den antika mytologiens gestailler 5ro hi11 sitt ursprung sveilska, Den grelcaske Apollo S r av svensk badrd, templet i Uppsala ar Apsllos tempel. Sverige a r rarherpi f6r
Europas, en del av Aslesas och Afrikas niislan hela kultur-. Johannies 1Iagnsis9, Olaus Rudbeelts och deras aazanga ef!erfb(olJares franaskailni~aga a v Sveriges aldsta hisfor4n %ro ykterst inspirerade av Jordanes' och NicoHaus Ragraldi Ile- rattelse om goternas aatrandrinig frBn Sverige. Denna laar utbyggts, Framst5QSningarna iiro frsaloter av den naiva patiio- ttsrn, som blomstrade under Sveriges frihetskamp mot Dan- m a r k o c h under den srenslia storhetstiden, av hejdI6s fahhi- leringsg3ira och av absolut PiritBkl6shet. De r o r o i de tiderna J o h a n NorcisPröm, Götisk bislorieromaritil; ocli stormalrtstidenas anda. De yverboriies ii 35, 65. Stockholir, 1034.
höga Iivsvarden f6r villca Pcriivdes firHHkom1ig reverentia. 1Bs.l- tik Tar eri nafionae%% förbrytelse.
Karl XILs tidens skora nederlag, förlus8en av a)stersjö- viildet, de nya nederlagen i 1740-kakis krig mot Ryssland oc%i tej,plysx-niisgskidells nya syn p5 ~ i i r l d e n pasedförde elt till- aayktrande i svensk historieskri\7niag.
Frihelstidens historiker stallde frigan o m det hfstsrislta Iiallaaaalerialets trorardighet, Fragans besvarande blear en Icatastrof för den $%&-e historieskrivningen. Den byggraad, s o m denna u p p f ~ r t , störtade sainman. %%en qj5lva Iiiirnan~ i denna historieskrivning, berattelsen o m goternas ulvandring fran Sverige, stod kvar kiIarsd rulneraia, Dela godtogs både av S ~ e i i Lagerbring, 1700-talets friimsle svenske hisforieskri- Tare, s c h a v Erik Galstaf Geijer. gireder senaare artioiiden Iiar deni fatt en mera eiildai~skymd plats, slu8ligem rnestzdels för- svunnit ear- liistorikernas framst8llnång a v S ~ e r i g e s dcista historia. Bistorikeri-ia Haa % t t Biiiasla Gr att densma sent ned- skrivna berattelse iir alr liögst tvivelaktigt va~.de. 3len-n arlteo- loger ocln sprakforskare godtaga den iinntr i 8.512 dagar och 1 'rgga deii till grund % r stora arhelen o m S ~ e r i g e s Gldsta historia. De e~amdersöka icke beriittelsens ursprunag; de f r 5 g ~ icke efter dess trorasdighel-.
Cru-i IBCibul2.
