Debatt
Ake EYmér
Kommentar ta11
Per Franbergs artikel
'Den sanna kvinnan
ochpolitiken9
Per Frinberg har i en artikel i Scandia 4983:l med uegiwgspunkt f r i n debatten o m Itönsuppdelningen av röstsedlarna vid förbudsomröstninge~i 1922 gjort en intressant analys av "kvinnosynen" vid seklets början, sairskilt inom nykter- hetsrörelsen med tyngdpunkt på kvinnoorganisa~.ionen Vita Bandet 1 Sverige och USA. Hans redogörePse för omröstningsdebatten
ar
emellertid s i v5rdslbst gjord att lasarens förtroende för underlaget till hans slutsatser rubbas. FB1Jcinde kommentarer kan belysa detta.Enligt Frånberg kom det "som en chock" fhir nykterhetsrörelsens kvinnor nar första lagutskottet i mars 1922 lade fram sitt utlatande med förslag o m könsuppdelning. Utskottet skulle ha hämtat idén från "godtempiaren" Arthur Engberg som 1921 hade motionerat o m en liknande uppdelning vid det första riksdagsvalet med kvinnlig rösträtt.'
Bada dessa påstienden ar felaktiga. Mönsuppdeining av röstsedlarna vid fön- budsomrdstningen föreslogs av Ivan Bratt i en reservation till 191 B ars nykter- hetskommittks förbudsbetankande, vilket avlämnades i augusti 1920. Förslaget hade avvisats av kommitténs majoritet som föreslog en beslutande foikomröst- ning, varvid könsuppdelning inte kunde Itomma i friga. Bratt fbreslog rådgi- vande omröstning, varvid en uppdelning skulle kunna ge battre underlag fair statsmakternas bedömande av förbudets g e e ~ m f ö r b a r h e h . ~ Det blev ju ocksal konsu9tativ omröstning. Att Bratt var upphovsman framgår för bvrlgt både av d e s kammardebatt som Frånberg refererar och av ett yttrande av Emilie Wat- hou som han citerar på sid 140.3
Braets förslag hade sedan 1320 upprepade gånger diskukrats 1 tidniwgspres- sen. De av Frinberg citerade Vira Eklund (IOG'F) och Emilie Rathou (Vita Bandet) hade var sin artikel i IOGT:s tidning Reformatorn redan hösten 1920, dar de motsatte sig en ~ p p d e i n i n g . ~ Någon 99cIaoc&99 kan det allts6 inte ha varit varen 1922 då utskottsförslaget presenterades.
Under hösten 1920 uttalade sig Hjalmar Branting ( d i statsminister) för köns- uppdelning.' Han upprepade detta i riksdagen 1921 under debatten om grund-
lagsandring o m f o l k o r n r ö ~ t n i n g . ~
Frånbergs referat av omrössningsfrAgans behandlinig i riksdagen B922 är inte korrekt. Första stycket på sid 142 i r mest pafallande. Lagutskottet hade inte, som dar sägs, föreslagit omröstning "i augusti 1922" utan under ar 192%. Detta har betydelse för flera inlägg i debatterna. ,Vol förslager stod enligt Franberg "en ensltild socialdemokratisk motion9'. Någon sådan existerade inte men val en reservation av socialdemokraten Eicdqvis: i HaJmstad. Liberalen Larsson i Lerdalas reservation PcaPlas "en Iiberal motion" (ska v21 betyda partimotion ef- tersom den andra kallas "enskild9'). Denna "motion" p i s t i s vara huvudalter- nalivet till utskottets "proposition"! Beteckningen "motion" används gewom- $&ende i artikeln.
Enligt Frånberg föreslog socialdemokraten (och godtemplaren) Nelly ahii- ring i kammardebatten "t o m bildandet av ett kvinnoparbi, som enbart skelle agera för att få bort denna paragraf i utskottets förslag9'. Detta gr gripet ur luf- ten. Yhiiring viádjade ri14 mannen att ta hänsyn till kvinnorna 1 detla ärende för att undvika motsättningar melian man och kvinnor i de2 framtida politiken.' (Det var ju första riksdagen med kvinnliga Iedambter.) Däremot varnade soclal- demokraten (och godtemplaren) Erik Fast för art motsättningarna skulle kunna påverka "parristrukturen".S
Franbergs framställning av Iörbudsvannernas centrala organisation ar förvir- rande. Tydligen har han inte förstitt den. Hans vanliga beteckning ar "För- budsförbundet" eiler "Förbudsvanwernas Landsförbund". Något sadant exi- sterade inte 1922. Samarbetsorganet kallades då "Förbudsvannernas Rikskorn- m i t t i 9 ' , Nar Franberg stöter på den termen tror han tydligen at? I<ornrniftén ar (det icke existerande) fbrb~cindees a r b e e ~ u t s k o e t . ~ Ibland lägger han också till ett "Sveriges" framför organisationsnamnen,
Missuppfattning av de faktiska förhallandena har lett Franberg till abi ge en skev bild av Godtemplarordens ställningstagande. H a n talar o m I8GT:s "god- kannande a~ u t s k o t t ~ f ö r s l a g e t ~ ~ men har inte nagot direkt belagg för detta, en- dast andrahandsuttalanden i polemiskt syfte. I0GS.s verkställande r i d (styrel- se) gjorde sitt uttalande i februari 1922. Dar sags att särskiljande är principiellt oriktigt men att man lian övervaga om det ar tillrackiig anledning till rent av- slag." Detta ar ju inee eec godkannande, aven o m avvisande? inte ar lika absolut som de andra organisationernas. A n mindre beranigat ar det att son? Frånberg gör på sid 15 1 saga att godtemplarna 9scödde tanken p å r8stuppdelri.ingen" el- ler att tala o m deras "villighet at? disltriminera kvinnorbsterna".
I Reformatorn skrev JaBrnar Furuskog et? par ledare dar han framhiil1 act sar- skiljande vore mer acceptabelt vid en konsultativ an vid en decisiv Solkomrbst- ning men han förordade det inte." H flera ledare och artiklar av andra ledande personer avvisades det Yae:t, S1 a med hanvisning till IOGT:s traditionella ideo-
bogi.
När rikskommitt6n gjorde sitt av Frånberg p i sid 141 citerade uttalande mot röstuppdelningen återgavs detta av Reformatorn med ril!agget: "Som sy-nes har uttalats detsamma som av VR (verksfiillande ridet) vid senaste möfe9'.'3 Mojiigen har Frinbergs tidigare pipekade misstag att Arthur Engberg var en
ledande godtemplare fört honom p i villospir. Han talar t o
m
o m "godtemp- larna med Arthur Engberg i spetsen". Men 2i:en kritiken av Furusltogs inte hellabsoluta avstandstagande och av enskilda godtemplares stallningstagande kan ha påverkat hans uppfattning."
När dei sedan galler Frinbergs egentliga amne, "?<vinnosyneri", behöver de har papekade misstagen inte nödvändigtvis ha pfiverkat resultaten. Enligt min mening har han dock underskattat de taktiska synpunkterna. Det gaEIde for för- budsmotctinóarna att visa att det var Itvinnorna som bar upp förbudsmajorire- ten. Förbudsvannierna hade intresse av act dielja en sadan eventualitet. Bada si- dor var övertygade om act det skutle bli majoritet. Tvisten gailde - utöver konsuppdelningen - om man skulle nöja sig med enkel majoritet eller kräva
O
Ta (nykierhetsksrnniittin) eiler 66 2 / 3 %I (socialdemoltratiska partikongres- sen)." Man riiltnade al!mani med den konsultativa omröstningen som avgörnn- de, trots att riksdagen fortfarande skulle ha fri prövningsratt.Baltorn taktiken lag naturligtvis också en mer iller n r i ~ d r r medveten "kvin- nosyn", det har sakert Frinberg ratt i. Det ar dock märkligt att han inte nam- ner det "rationella" skalet till könsuppdelning, namligen att det miste bli svårt att bekampa övertradelser av fbrbudet om det inte fanns en stark opinion f ~ r det aven bland mannen, som ju d i mer an nu var de huvudsakliga aIkohoikon- sumenterna. Derta behöver inte betyda att man ansåg alkoholförtäring vara > 7
ett mannens privilegium", som Frinberg uttrycker det.
Slutligen ett pipekande med anledning av ett pastaende p6 sid 143. Eïnlige Frånberg accepterades kvinnorna inom nykeerhecsröreisen som politiske Pikabe-
rättigade med mannen "ofta enbart för act de ansigc mera högtsiaende pi. det moraliska planet". För detta finns inget belagg. Hanvisningea till $vist ar me-
ningslös.
294 NOTER
Åke Elmer
1 . Engberg hade vid denna tidpunkt lämnat IOCT och riksdagens nykterhetsgrupp. Reformatorn 5/10 1921. 1 ett kåseri i Reformatorn 3/5 1922 betecknas han som "anhängare av nubben".
2 . Nykterhetskommitten 1X s 380 f .
3. Frånberg har inte observerat att yttrandet fälldes en manad innan utskottsforslaget framlades utan identifierar denna "Brattska linje" med det d a ännu inte existerande utskottsförslaget. 4. Reformatorn 1920 15/9 resp 6/10. De tycks dock ha utgått från en decisiv omrostning. Vira Eklund betecknas av Franberg s o n riksdagsledamot. Det blev hon inte förran 1934 och da en- dast under en del av en period.
5. Reformatorn 6/10 1920
6 , AK nr 38 4/5 1921 s 64. 1 debatten om förbudsomröstningen 1922 yttrade sig inte Branting eller
andra statsråd, d å förslaget var framlagt som motion och inte av regeringen. (Aven grundlags- ändringen 1921 grundades enbart pa motioner men d a var Branting inte statsrad.)
9. Sa tPverst på sid 142. Det fanns också ett arbetsutskott men detta bestod av endast tre personer, bland dem C G Ekman. Förbudsvännernas Rikskommitte bytte något Ar senare namn till För- budsvännernas Landsförbund. Termen "Forbudsförbundet" torde vara en nyskapelse av Franberg. Det fanns dock senare en organisation med detta namn men det bildades inte i'örrän efter 1930 av en grupp nykterhetspolitiker som inte godtog att Landsförbundet övergav för- budskravet och ändrade sitt namn till Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund (fran 1967 Nykterhetsrörelsens Landsförbund).
10. Reformatorn 2612 1922.
11. Reformatorn 17/11 1920, 25/1 1922.
1.2. Reformatorn 1922 25/1, 1 0 , 26/2, 1/4, 29/3, 5/4, I2/4. 13. Reformatorn 1/3 1922.
14. Två godtemplare i ledande ställning, Socialdemokraterna N S Norling och Oscar Olsson, rösta- de i riksdagen för särskiljning. F# nr 24 5/4 1922 s 13 ff resp s 52 ff. Detta ådrog dem stark kri- tik inom IOGT och naturligtvis också inom de övriga nykterhersorganisationerna och av Ek- manfalangen bland liberalerna. Reformatorn 1214 1922.
15. Vid omröstningen röstade 5 9 % av de kvinnliga väljarna för förbudet men endast 41 % av de manliga. Over hälften av kvinnorna stannade hemma. Detta skulle kunna ses som en protest mot uppdelningen men det var dock flera kvinnor som röstade om förbudet än som deltog i andrakammarvalet 1921. Av mannen röstade 42 % vid båda tillfällena. Den regionala variatio- nen var stor men det var dock inte
-
som Franberg påstår i sin avhandling Urnedsystemel(s 51)
-
81 Vo av de röstberättigade i Västerbottens Ian som röstade ja. Det var 81 wo av de rös-tonde (49% av de röstberättigade) men det var ju vackert så. Statistik i Sociala Meddelanden
1922 s 1032 och (utförligare) i Nykterhetsfolkets kalender 1925 s 132 ff.
