P a a d i ~ b e g e p p e t
och hstoale-
och
s
Asvetenskaperna
Som vetenskapsteoretiker och anhängare av de flesta av de fundamentda teserna i Thomas K u h s bok The Struchre ofscientific Revolutions ar det med stor glädje jag noterat Kuhns intåg i ejcandia.' B häfte nr 2/79 av tidskriften gmmPas dock gradjebagaren. Rolf Torstendahl argumenterar dar i uppsatsen Historiska skolor och paradigm dels för åsikten att paradigmbegreppet endast ar tillhpbart gå natumeten-
skaperna, dels för att denna hans åsikt också ar Kuhns. Man måste hålla isar de Mr två teserna; Kulm behöver inte nödvändigtis ha insett alla konsekvenser av sitt para- digmbegrepp. Jag skdl nedan arwmentera för att Torstendd har fel och att K u h s paradigmbegrepp kan tillämpas p& historie- och smkällsvetenskqer, men dessför- innan vill jag kort redogöra f6r vad K h n själv faktiskt säger om sdallsvetenslta- perna.
Enligt Kulm innehåller ett paradigm fyra aspekter, vilka kan benamner 1) symboliska generdiseringar,
2) metafysisk komponent,
3) varderingar och
4) urtyper (engelska: »~xemplars»).~
Den sista aspekten ar enligt K u h s , men också min egen åsikt ))the most novel and least understood a~pect)).~ Detta innebar naturligtvis att det är lite fifalngt att tro att man med några f& meningar kan förPdraha vad Kuhn avser med den Garde aspekten, men jag skall göra ett försök. ))Exemplars» ar de standardexempel med vars hjälp de symboliska generaliseringarna och den metafysiska komponenten i ett paradigm Itan illustreras. Denna illustrerande funktion ar emellertid den minst väsentliga. Det vikti- ga är att man i och genom dessa exempel också Bar sig att applicera paradiginet i and- ra situationer an de illustrerade, samit att denna kunskap, som utgör förmedlingen mellan teori och empiri, aldrig km göras helt explicit. Förmedlingen föwtsgtter Altid ett visst mått av »tyst k ~ n & a p ) ) . ~ Nar man I2r sig ett språk som barn fir man ocksi i en mening tyst kunskap. Man lir sig en grammat& utan att p i något satt vara medve- ten om det. Skllnaden mellan detta och »tyst kunsk-» ar att grammatiken fullt ut kan göras explicit. Enligt K u h kan dltså inte förmedlingen mellan teori och empiri i ett paradigm fullt ut begreppsliggöras.
248 Ingvar Johansson
En annan lika viktig s& för förstaelsen av Kuhn ar insikten att ett paradigm kan existera på två satt, dels utan den fjarde aspekten (»exempBars») dels med denna as- pekt. Det ar endast nar ))exemplars» finns som ICukin vi11 tda om vetenskap i egentl- mening, normdvetenskap. dvergbangen till nomalvetensk- air mycket svir och krä- ver normalt geniditet. &t torde av vad jag sagt om >~xemplsurs» fiamg5 att det minst av allt kan vara frFaaga om en mekanisk procedur. En grupp vetenskqsmk kan o m q - Bigen uppnå normdvetenskap blott och bart genom att besluta sig för att enigt hala fast vid ett visst parrpdigms symboliska generaliseringar och metafysiska konagonent. B detta s a m a ~ a n g gör Kukan följande pipekande om sm~iallsvetenskaperna (förkb- ring: under normdvetenskap säger Kuhn att vetenskapsrnk sysslar med »)puzzle-sol- ving))): »Ifg as Feyerabend suggests, some social scientists t&e from me the view that they can irngrove the status of their field by first legislating agreement on funda- mentds and then turni- to puzzle-solving, tlney are badly misconstrininig my pdnt)).'
En disciplin P vilken inget paradigm har lyckats uppnå normdvetenskap, s2-r Kinknn, befinner sig i ett f6rparadigmatiskt stadium. lingnting K u h sagr tyder p5 att han inte skulle godta att historie- och samhaUsvetenslcaper skulle h n n a kar&- teriseras med hjälp av paradigmen som omfatttair de tidigare tre först namnda aspek- terna, men s h a r )~xemp~;bas)). Vissa saker han silger tyder tvartom p5 att han m- ser att samki%llsvetenskapen idag karakteriseras av ett sådant för-paradigmatiskt stadium. Han sager dock inget bestämt om huruvida smha~~svetenskape~na kan 6verMnna detta stadium eller ej.
Particularly, I was struck by the nunaber and extent of the overt disageements between social scientists about the nature of legitimate scientific problems and methods. Both history and acquaintance made me doubt that practitioners of the natural sciences possess firmer or more permanent answers to such questions than their colleagues in social science. ilet, somehow, the practice of astronomy, playsics, chernistry, or biology normally fails to evoke the controversies over fundamentals that today often seem endemic among, say, psychobgists or sociologists."
Nar normalvetensk- s a h a s i en disciplin finns det inget annat attgöra an att för- svara den egna metafysiken gentemot de konkurrerauide systemen. Man fAr en dis- kussion som nämast ar Balosofisk. Samma fenomen, en påtagl-t filosofisk ddiskus- sion, uppstar emeuertid ocksi i en annan siituatjon, narnligen den d2 ett paradigm med normdvetenskap E r dlvarlig konkurrens sav ett mnat som också inneh5ller normdvetenskap. Kuhn säger att sådana situationer innehaller revolutionar veten- skap.
Paradigmbqreppet och historie- och sarnPiallsvetemScape~na
Låt mig efter denna inledning citera Rolf Torstendakil.
På något satt är naturvetenskapens paradigmberoende särpräglat, vill Kuhn mena, och detta har att gôra med det naturvetenskapliga vetenskapssmlhallets isolering, dels genom utbildningsanstalterna, dels genom avsaknaden av sociala krav p i vetenska- pens inriktning och resultat.
/---I
Mitt syfte ar istället att frannhailla, att mycket tyder på att Kuhn använder sig av ett paradigmbegrepp, som han anser vara giltigt för natumetenskapens framsteg genom teoribyten, men som kan inte vill hävda har giltighet därutöver. Dessutom d l jag peka på två egenskaper, som Kuhn tallskriver paadigmer/pc~radigmskiften. För det första innebar ett paradigmskzte ett nytt satt att uppfatta (koncipiera) ett givet område och fôreteelser inom detta. En sådan nykonception av processer och företeelser har att göra med vad man brukar kalla för teorier -- en distinkt betydelse hos denna flertydiga term. För det andra blir ett nytt paradigm dominant och slik ut tidigare normalvetenskap i ett fôregående para- digm-
det ligger i grundtanken med att R u h använder begreppet paadigm, före- faller det.'I en fotnot säger Torstenda$il att »Referatet gäller det nigot lösa och tentativa reso- niemaniget i kapitel 13 i h h n » . q S a instammer B Torstend&ls karakteristik av
l[<uhs resonenarng, och det ar har m m bör la upp frågan i vad mån Kub sjilv
ar klar Qver alla konsekvenser av sitt pardigmbegrepp. Kuhn har skrivit sin bok utifrån en rnyclceet ingående kunskap om naturvetenskqernas historia. Det ar eit- ifrån denna kunskap han konstmerat paradigmbegreppet. Men h m ha aldrig or- dentligt diskuterat vilka egenheter hos nabrvetenskqerna som härrör från att dar finns paradigmer med normalvetenskap och vilka egenheter som harrör från helt andra saker.
Naturvetenskaperwas rektivra! isolering och avsahad av sociala krav jamfört med sannhallsvetenskaperna vill jag inte alls Pfr-asatta. Det ar ett uppenbart faktum. Men det finns inte något P själva paradimbegreppet som hindrar att nomdvetenskap kan uppstå i ett vetenskapssamhalle utsatt för staka socida krav.
En fbrsta genomtasning av m e &'tmcmre ofScientifc Revoh~ons ger normalt in- trycket att paradigmer alltid avlöser varandra. Endast under korta perioder finns det konkurrerande paradigmer. Detta intryck h a också Torstend&l fått, och eftersom det i både historie- och smK~llsvetensk~erna under langa tider har Biannits kon- kurrerande paradimer, drar hm slutsatsen att paradigmbegreppee endast
ar
till- Iampbart i naturvetenskapem. Läser mm Kulm noggrant $inaner mm eenieïleatid att det första intrycket aldrig verifieras av något explicit uttalande; å andra sidan arnekas det inte heller. Men återigen tycks det förhNa sig så att en sldllnad mellan naturvetenskaperna å ena sidan och samkialls- och histo~evetenskqeanna 4 den andra, inte har sin gmnd P sjalva paradigmbegreppet. Enligt R u h @Iv kan under en kort period två paradimer som bada har náormalvetenskq konkurrera med varandra; men ingenting i sjiilva paadigmbegreppet kräver att striden %r kortvarig. Torstendd h a fel nar han tror att förekomsten m konhrrenter till den histo.PPsk-kritiska skolm bevisa att denina skoPa inte kan ha utgort ett paradigm.242 Yngvat Johansson
De egenheter som Torstendahl tar upp såsom oskiljaktiga från själva paradigm- begreppet ar tillfalligheter som uppstått genom att Kuhn tillämpar paradigmbegrep- pet på just naturvetenskaperna. Det finns också en nara till hands liggande förklaring t911 varfir historie- och samhallsvetenskaperna under långa perioder har kokurreran- de para&gmer. Det kan bero på att de saguiax den påtalade relativa isolering från res- ten av samhället som kannetechar naturvetenskapen. I natumetenskapen ar det nor- mdvetenskapliga momentet oftast kopplat till utvecklandet av tehologi. h t ar kanske naturligt att det paradigm som ar mest frmgångsrikt i detta avseende slår ut de andra paradigmerna. Det metafysiska momentet i pardigmerna blir underord- nat. I historie- och samMlsvetenskaperna ar ofta det nomalvetenskapliga momen- tet kopplat till en politisk praktik. Paradimerna i dessa vetenskaper ar darför i större utsträclming uttryck f6r samhalleliga motsattn@ar, och det blir naturligt att flera konkurrerande paradigmer kan samexistera. Tyvarr &r Torstendahl långt ifrani ensam om den felaktiga tolhing av paradigmbegreppet som utesluter att sådan samexistens kan f i r e k ~ m r n a . ~
Jag hävdar alltså att det inte finns någonting i sjaha paradigmbegreppet som
hindrar att det kan tillampas på historie- och samhallsvetenskaperna. Detta ar fuUt
förenligt med åsikten att man ändå inte kan finna något paradigm med normalve- tenskap i historia eller samhallsvetenskap, dvs ett paradigm med )~xemplars». Att det finns paradigmer utan )~xemplaes)l ar en trivi&tet. Det har jag tidigare påpekat. 'Paradigm' blir i dessa fall liktydigt med det gamla begreppet skolbildnllig. I fort- sättningen skall jag använda en från l M u h avviltande termhologi; ett paradigm utan »exemplars)) och nomalvetensk- skall jag kalla en skolbildning, och reser- vera termen paradigm f ~ r paradigm med )~xemplars)).~~ Kuhn skriver i sitt efterord följande om The Stmcture of S c i e n ~ f i c R e v o h ~ o n s .
To the extent that the book portrays scientific development as a succession of tradition-bound periods punctuated by non-cumulative breaks, its theses are un- doubtedly of wide applicability. But they slhould be, for they are borrowed from other fields. Historians of literature, of music, of the arts, of political development, and of many other human activities have bng described thek subjects in the same way. Periodization in terms of revolutionary breaks in style, taste, and institutional stmcture have been among their standard tools. If I have been original with respect to concepts like these, it has mainly been by applying them to the sciences, fields which had been widely thought to develop in a different way. Conceivably the no- tion of a paradigm as a concrete achievement, an exemplar, is a second contribu- tion."
Nästa steg i min arsmentatjon är att havda att det bland samhallsvetenskaperna faktiskt finns paradigmer med normalvetensk-. För att slippa ovidkommande kon- troverser skall jag exemplifiera med ett paradigm som jag personligen tror ar felak- tigt, men som ar mera dlmaPit omfattat an mina egna marxistiska bö~elser. Jag an- ser att den margindistiska eller neoklassiska ekonomin ar ett utmärkt exempel på ett paradigm med normalvetenskap.
Paradisets
symboliska pnerdiseringar och metafysiska komponent har bra beskrivits i en uppsats av S J htsis, A ResearchParadigmbegreppet och historie- och samhällsvetenskapepnia 243
&ogramme in Economics.
"
Att paradigmet verkkgen innehaller ))exemplars)) f r m - går av det utbredda användandet av margindistiska berahhgsmetoder i ekonomisk verksamhet. Kulm säger visserligen att det kan finnas någonting som liknar .ir»exemp- lars)), men som skiljer sig från dessa genom att inte vara knutna till symboliska ge- neraliseringar och en metafysisk världsbild. Det ar då fråga om hantverk; ))arts» eller »craftsn Men i den neoklassiska ekonomin finns det en Mar förbindelse mellan >~xemplars» och den bakomligande metafysiken.Nu kan äntligen det som borde varit karnfågan i debatten i Scaladia formuleras p2 ratt satt: Ar den historisk-kritiska skolan ett fullödigt paradigm eller ar det bara en skolbildning? TorstendahP påpekar i och för sig alldeles korrekt dels att Birgitta Odén egentligen skjuter f i h n åt sidan till förrnk för Håkan Tömebohm, dels att Törnebohms paradigmbegrepp ar ett annat an ICuhns.
Det finns, menar Sorstenda, minst tre olika paradigmbegrepp. De identifieras i lur och ordning med: ))l. en vetenskaplig teori, dess ontologiska fönitsattningar och begreppsliga grundvalar; 2. sådana vetenskqsuppfattnbgar och normer, som kan hålla samman en skolbildning; 3. en vetensk-steoretisk utga~igspunkt.»'"en första avgränsningen skall representera Kuhn och den andra ~ ö r n e b o h m l ~ d d n . 9% skall återkomma till skillnaden mellan ett och eva. Här vill jag endast påpeka, att det tycks mig som om varken Torstendahhhl, Törnebohm eller Oddn förstått (eller åt- minstone inte accepterat) Kuhns ))most novel and least understood aspest)) av para- digmbegreppet, förmedlingen mellan teorin och empirin, »exemplars». Nar Torsten- dahl säger att Törnebohms paradigmbegrepp ar en uttunnad variant av Kuhns be- grepp, har han mer r%tt an han själv anar.
Vad händer da om man tar Oddns framställning av den historisk-kritiska sko8m och försöker se den via Kuhn istället för via Törnebokim? Det Ode'n kallar Veten- shpsideal ( f ~ r weibullimismen kraven att histofisk vetenskap bör och kan vara objektiv, att startpunkten för all historisk vetenskap skdl vara det principiella tviv- let och att historikern måste ha historisk lbrdom), Etisk uppfatbhg (skilj på veten- skap och politik men hall myter och prop-anda under Itontroll) och Estetisk upp- fattning (skriv enkelt och Mart; ta med varje tankeled i en arg~amentering) faller allihopa in under den aspekt i ett paradigm som K u h kallar värderinigar. Det ar den aspekt han bryr sig minst om, och som h m tydligen anser kastar minst ljus över olika paradigm i er1 vetenskap. Jag ar benigen att hålla med honom, och tror att den har komponenten blir viktig först nar man skall förklara vad som för ihop olikafachetem skaper under ett och samma övergripande mönster av typ boströmimism och posi- t i ~ i s m . ' ~
Kuhns distinktion mellan symboliska generaliseringar och metafysisk komponent är ofta svår att halla reda på t o m i naturvetenskaperna, och blir omhjlig att uppratt- hålla i de vetenskaper dar universella matematiska Iqbundenheaeter inte låter sig upp- stallas. Men det f6rändrar inte på något vasentligt satt paradimbegreppet. Det ~ d d n
244 Ingvar Johansson
kallar Vetenskapsuppfattni% och Varldsbild/perspektiv hör hemma Kar. H den historisk-kritiska skolan hanför hon kallhitiken taP1 det förra; konfliktperspektivet, den metodologiska individudismen och frsamh&vandet av ivmdelns betydelse för de historiska skeendena hanförs till Varldsbildlperspektiv.
W kan nu satta upp följande schema för weibeillimisrnen som skolbild~ng:
Smboliska generaliseringar och metafysisk komponent.
Gnfliktperspektiv.
&t är idder och individers fria motivation som b e s t a m e r historien (aktörsper- qektiv eller metodologisk indi~dindism).
De flesta politiska konfikter hibh sin rot i handeln. H(;ilkritik.
Historisk vetenskap bör och kan vara objektiv.
Startpudten för all historisk vetenskap skdl vara det pdncipiella tvivlet. Historikern måste ha historisk lärdom.
Skilj p i vetenskap och politik men hall myter och propaganda under kontroll.
Skriv enkelt och Mast.
Ta med varje tankeled i en argumentering.
Jag kan ddeles för Pite för att saga nigot definitivt om humvida den historisk- kritiska skolan ar ett verkligt paradigna eller brasa en skolbadning. Men vad gäller kallkritiken tycker jag det mesta tyder på att den innehaller »exemplars)). M h a n n a redogöreHser för kälkltiska regler, 'korstendds egenI5 inbegripen, ger P a h a n h e t minimal vägledning fär Inmr man skall gal tallvaga i konheta fall. Att t ex saga, som Torstendakna sjalv gör, att man skail vara misstanksana mot tendentiösa beskrivningar är inte till mycken hjälp i ett konkret fall; det svåra ar ju att avgöra om texten f&- tiskt %r tendentiös. Aven om jag har ratt i min bedömniang av de llllaritiska regler- na så avgör det inte hela frbm om weibullianisrnen uppvisat normdvetenskq. Om så varit fallet borde det oclcsi ha funnits en koppling mellan kallkritikens kon- kreta utforming och den metodologiska individualismen eller betoningen av hm- delns betydelse. En koppling till den metodologiska individisa~ismen tycks sv& att finna, men till handeln kanske det finns en. Jag tônker på betoningen av räkenska- pemas betydelse i kallbitikena.
Vi stöter här pr9 frågan om sjaha vdet av Kkamaterial varit en del av den källkri-
tiska metoden. Värderades rakenskqer högre an andra kvarlevor? Ansågs rakenska- per som tillförlitQgare an andra kallor, ex.vis muntlig tradition? I modern veten- skapsfibsofi sägs ofta att data alltid ar teonimpregnerade. I[ analogi med detta kan man saga att dl kalPkritik ar teoriberoende. Olika historieskolor utvecklar olika typer av kallkritilc. Historismen stod ex.vis för en form av kallkrit&, den historisk-Euitiska skolan för en annan. Min gissning ar att ))teoriimpregneringen)) av kôPkit&en i båda fallen varit intimt förbunden med b&omliggande metafywk.
Paradembegreppet och historie- och samhallsvetensls-erna 245
Med detta hoppas jag att jag h a kunnat Margöra den verkliga innebörden i K u b s paradipbegrepp, men Torstendalals uppsats kräver att ytterligare några saker be- handlas. TorstendaSiI skiljer som jag tidigare sagt mellan tre olika paradigmbegrepp: 1. en vetenskaplig teori, dess ontologiska fömtsattnhgar och begreppdiga grundvdar, 2. sådana vetenskapsuppfattningar och normer, som kan h N a samman en skolbnd- ning, 3. en vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Kontrasten mellan ett och två fönat- sätter såvitt jag förstår att det endast ar uttalade normer, inte vetenskapliga teorier, som kan hålla samman skolbildningar. En av de saker jag anser att K u h visat, ar just motsatsen till detta. V h a gmndlaggande teorier påverkar både vårt sprak och vår perception på ett sådant sätt att vi t o m har svårt att riktigt första personer som omfattar andra teorier. Teorierna fungerar i denna bemärkelse normerande och E t - tar s a m a n en skolbildning P minst lika hög grad som uttalade etiska och estetiska normer eller normer på vetensk-lighet.
Ha
Kuhn ratt i detta maste det finnas nbgon form av empirisk Itorrelation mel- lan forskares ),iddvarld» och akademiska gmpptilhörighet. Det blir da inte sarskilt viktigt huruvida man börjar med att avgränsa den sociala gmpp som bar upp ett paradigm, eller huruvida man börjar med att avgränsa innehållet i paradigmet för att sedan plocka fram den konkreta sociala gmgp som bar upp det. TorstendhB ser halr en bevisteknisk svkighet för Oden just darför att h m utgår från motsatsen, nam- Iigen att det endast råder en tillfallighetsrelation mellan grupp- och paradigmtiaö- righet. Naturligtvis kan Kuhns bikt ifrågasättas, men det bör göras på empiriska grunder, inte som Topstendahl gör, genom att bloa peka ut distinktionen mellan den sociala och den begreppsliga sidan.Utpekandet eller det tysta förutsättanidet av taPf%lli&etsrelationer kommer igen på flera stalleni i TorslendcalhPs uppsats. På ett ställe skriver h m följande:
Det ar svårt att tanka sig, att varldsbdd, forskninigsinr&tnhg, vetenskapssyn, veten- skapsetik och vetenskapsestetik skulle kunna stå P nhgot annat In en tillfällighets- relation tiU saandra, dvs att det slcuhle vara nödvsndigt att omfatta en viss seten- skapsestetik och vetenskapsetik om man omfattar en viss vetenskapsuppfattning etco l6
Alla skolbildninigar blir harigenom tillfdligheter; oclcsh den histonsk-kritiska skolm. Torstendahl banar på detta satt vägen för sin egen &sikt, den att det enda väsentliga med den historisk-kritiska skolan ar ratt den hade en annan velenslcapsteoretisk utgångspunkt an den gamla statsidedismen. h t som hos h h n endast ar en delaspekt hos ett paradigm blir för Torstendahl det enda av vikt.
Bakom Torstendahls åsikter ligger helt siilcert den gamla empiristiska åsikten att mellan andytiska relationer och tillf5lli&etsrePationer finns inget alls. Den kansla av delars naturliga samhörighet i en helhet som usspmngligen gav upphov till histori- kernas epokbegrepp, men också till K u h s paradigmbegrepp, tror Torstend& helt saitnar teoretisk relevans. Av utrymmesskal skall jag har bara saga att jag ar av mot- satt upgfattnirlg. Detta innebär inte att jag skriver under p5 den ganila idealistiska
246 Ingvax Johansson
filosofi som var först med att beapbeta den här problemat&en. Idag finns både stnikturalism och hermeneutik för Torstendahl att rasa.
Avslutningsvis skullej- ta upp en invändninig fran Torstendalil mot paradigm- och kolbegreppen som jag skulle kunna tänkt mig komma från en superpositivistislc psykolog eller sociolog, men nappeligen från en historiker. Torstenddd "rstir inte h r man skdl h m a operationalisera begreppet païadignn sa att mm alltid sakert vet om en viss vetenskapsmm ePbr gmpp av vetenskapsmaii tillhör pslradignaet eller inte. Det Grstår inte jag heller. S&dma entydiga operationdiseriwgw är omöjliiga för mdoriteken av alla begrepp, och speciellt f ~ r alla epokbegrepp. Men inte k m histofikern göra sig av med alla epokbegrepp för det; lika Bite kan språkvetaren göra sig av med dialektbegreppet bara därför att inte heller det entydigt låter sig operatio- naliseras.
Det finns emellertid ingen anledning att här presentera denna
kritik"
, ty Torsten- $ah1 är synnerligen i h n s e k v e n t .Han
skriver dels »)Vd gallen paradigm sorn veten- skapliga skolbildnbgar ligger ett grundlägande probbm i att operationalisera det mångfacetterade 'styr- och kontrollisganet'. .
.D och dels »)Vad gäller paradigm somvetenskapsteoretisk utghgsphnnkt vill jag giirna franihdla, att jag tycker att det l p bide intressant och avgörbart, vilka paradignaen i detta avseenden varit P olika mil- jöer, och nlr förandringar inträffato))"
Det rnai vara att Torstendahl tycker si, men han borde argumentera för det. För mig tycks enda skillnahn mellan de tvai Bllen vasa att Toastendhkil noggrannare satt sig in B den Mstorisk-hitiska skolans vetenskqsteoretiska aspekter an dess substinn- tiella teorier och ~ppfattningar'~, och då sett de mönster och deras gränser sorn en- dast den som P detalj arbetar med materidet k m se. B sadana fall misstar man sig Iatt och tror, i likhet med Torstendahl, att man kan uppfylla om6jliga positivistiska ope- rauonaliseringskriterier.
Paradigmbegreppet och historie- och samhallweten&-erna NOTER
P. Se Birgitta Oddn, Det moderna historisk-kritiska geniombrottet i svensk historisk forsknib, Scandia 1975, s 5-29, och Ingemar Norrlid, Utveckling elder utamning: den historiska forskningen i Sverige vid skiljevägen, Scandia 1978, s 5-24.
2. Thomas Kuhn, The Stnicture of scientific revoXutions, 2:a uppl, Chicago 1970, s 181-187.
4. Begreppet Piamtar Kuhn från Michael Polanyi; se d ex dennes The ttacit dimension, London 1967.
5. Lakatos bi Musgrave (utg), Criticism and the growth of knowledge, Cambridge 1970, s 245.
6 . Paa sviii.
7. Wolf TorstendaN, Historiska skolor och paradigm, Scandia 1979, s 159. 8. A a s 169 not 32.
9. Det Piär galler såväl Norrlids anförda arbete som den av Torstendahl nämnde Lennmb Nor- denfelt i dennes Kunskap
-
värdering - förståelse, Stockchoh 1979, s 126.10. Jag avviker här i min terminologi f r h den som Kulm inför i en efterskrift till andra upplagan av sin bok. Han vill dar reservera termen paradigm för det som han ursprungligen benamnde exemplars, och så kalla det han nrspungligen kallade för paradigm för »discPpllnary matrix)). Denna förandring av sprakbmket h a inte slagit igenom. Det jag kallar kolbadning har K u h inte gett någon speciell beteckning.
11. A a s 208.
12. Se Spiro Latsis (utg),Method and appraisal in economics, Cambridge 19'76, s 1-41. 13. A a s 163.
14. För belysning av detta se Sven-Eric Liedman, Humanlsti&a forskn~gsgstnaditioner i Sverige. Kritiska och historiska perspektiv, i Tornas Forser (u$), fimaniora p i undantag, Stock-
holm 1978.
15. Wolf Torstendahl, Introduktion till historieforskningen. Historia mm vetendap, Stock- holm 1971, S 89-103.
16. A a s 162.
17. En f amstalhing av kritiken finns i Ingvar Johansson, Nggra aktuella veten&apd~osofi&a problem, Urneg 1978 (Ume66 Studies in the Theory andPhilomphy ofScienee, nr 14). 18. A a s 161 resp 162.
