SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Recensioner

sive idén att goterna harstammade f r h våra breddgrader. Cassiodorus hittade helt enkelt på att goterna skulle ha utvandrat från den

Cassiodorus,

Jordanes and

&e

Mis-

gåtfulla "on" Scandza, ett av de nordligaste områden han kande till. Trolig orsak: han tov

GoAs'

a

Mig-

hade iast art det Ievde folk med liknande et-

ration

M+

_{niska termer på "on", daribland det folk som}

Arne

&by

Christensen

_{antiliens grelier liallade}_Gautoi_(gotar).

Museum xsculanum Pres& K c ~ e n -

_I_{syfre art ge goterna en Iång, airorik historia}

hamn 2002

(391

S.)

_{plockade Cassiodorus frislit element f r h} TILL DEN ALLIKE europeiska historieskrivning-

ens mer kanda men dessvarre forlorade bocl- er hor Cassiodorus omfattande verk om go- ternas historia, nedteclinad under forsta half- ten av 500-talet. Cassiodorus var en ovanligt långlivad romersk ambetsman (levde ca 485- ca 583) som tjinstgjorde som sekreterare och rådgivare åt den ostrogotiske liungen Theode- rik den store i Italien. Endast en mindre bear- betning av arbetet har overlevt, De origine actibusque getamm ("Om gererilas ursprung och bedrifter"), vanligen kallad Getica, sam- manstad av goten Jordanes ett par decennier senare. Trots det lilla omfanget har Jordanes slirift haft ett mycket stort inflytande på senare tiders tiinkare, i all synnerhet i vårt eget land. Hair finns roten till goticismen, stor- svenskherens airlieideologi - idén att de gamla goterna under Coll~andrin~stiden ar att be- trakta som forfader till svenskarna.

Nyligen har en dansk forskare, Arne S ~ b y Christensen, lagt ned myclieil moda på att triinga bakom Jordanes sloja och nå tillbaka till det forlorade originalet, den text Cassio- dorus sjdv forfattade. Resultatet av Christen- sens analys presenteras i avhaildlingen Cassio- doms, Jor&nes and the Histoy of the Goths. Studies in a Migration Myth. Boliens huvud- poang ar att Jordanes och Cassiodorus ar i det narmaste vardelosa som ldlor till ddre gotisk historia, det vil1 saga den historia som ryms i forsta tredjedelen av Getica. På initiativ av kung Theoderik slirev Cassiodorus sin omfattande redogorelse utan - havdar Christensen - att ha tillgång till några som helst Irallor. Alltså måste han ha fabulerat ihop allr, inklu-

vandring~m~ter och antika legender. Myterna blev snabbt populara, i synnerhet bland andra historieskrivare, vilka tog Cassiodorus skro- nor som modeller för sina egna myter (så kallade originesgentium, "folkursprung"). Dylilia berattelser kom att spela e11 viktig retorisk roll i omvaildliilgen av folket ifråga till ett Has- siskt, antikt, narmast romerskt folk med ett av Gud utstakat ode.

Detta ar sedan lange valkant inom forskar- vairlden. Arne Snby Christensen befinner sig på val upptrampad mark. Han air, som n b n t s , ytterst kritisk til1 Cassiodorus/Jorda- nes fdctauppgifter, men i sin kilkritik går han innu Iangre an historiker har gått tidigare. Han anser att de antika goterna (de som i lid- lorna benamns med Gotones, m.fl. namnfor- mer) inte behover ha haft någonting med de folkvandringstida goterna att göra. Det finns inget som tyder på en gotisk kontinuitet från den kristna~ tiderakningens forsta två selder til1 200- och 300-talens goter. Det kan mycket val rora sig om helt olika folkgrupper. På punkt efter punkt skriver Christensen på detta vis om historien. Till de foreteelser han kraftigt tot-~ar ned hor historien om den le- gendomspiinile konung Ermanarik, som harskade over goterna norr om Svarta havet i mitten av 300-taler. Ermanarili har fowisso existerat, men det mesta av vad Cassiodorus och Jordanes sager om honom och hans rilie ar enligt Christensen otillforlitligt. Kallkriti- ken ar obarmhartig moc den gamle formente overkonungen, som troligen inte var sarsldlt maktig nair det kom till kritan.

Jag skulle inte gora Christensen rattvisa om jag stack under stol med hur sliönt det k i n s

(2)

att antligen ta del av gamma1 god kallkritik som motgift mot de mer eller mindre tokiga hypoteser om nordiska folkvandringsrotter som har frodats på senare tid - såsom Pontus Multéns bisarra vandalhistoria i Virnarno. Christensen ar shrpsinnig och mestadels overtygande. Men frågan om han Pnte går for långt i sin stravan att rensa ut dla dumhe- ter och prova de skriftiiga kallorna i enlighet med vetenskapliga normer. Vi kan lmappast helt och hallet avfarda mojligheten om en gotisk munalig historieeradition på det satt som Christensen gor. Observera: jag haller i och for sig med honom i sakfrågan, men jag vil1 se en utforligare argumentation om varfor reso- nemanget ar korrekt.

Min f r a s t a inviindning ar emellertid den alldeles for skeptislra och nedlåtande attityd som Christensen uppvisar gentemot arkeolo- giamner. Ett helt forslmingsfalt avfardas i en not på s. 40. Den rysk-franske arkeologen Michel Kazanskis stora forskningsinsats om goterna (Les Gotbs, 1931) diskuteras inte. Ka- zansld skildrar i sin bok hur goterna vker fram som en blandning av en mangd grupper, vilka domineras av en ur-gotisk aristolaari. Efterhand som denna moter nya kulturer och slår sig ned bland nya folk forandras det gotis- ka folket: kulturella element inlånas från sky- ter, sarmater, thraker, slaver och balter. OK, jag kan forstå om Christensen inte haller med Kazansld, men det iir ingen ursalct for art osyilliggora forslu~ingen ifråga. Detsamma galler de åsikter som forts fram av en mangd andra arkeologer, til1 exempel svensken

At-

ders Kaliff. De arkeologiska argumenten ar varda att åtminstone presenteras och disklite- ras, så att Iasaren får en rimlig chans att bilda sig en egen uppfattning. A l t annat ar i Iiing- den forskningsetislct ohallbart.

Dick

Harrison

Ny vag tiU

medeltidsbreven

Claes Gejrot m.$

( d )

Skrifter utgivna av fiksarkivet 18, Stockholm 2002 (443 s.)

SOM TALANDE EXEMPEL på hur mycken och hus olikartad forskning som bedrivs om nordisk medeltidshistoria utkom år 2002 en vaclier och tamligen diger bok betitlad Ny vag till

medeltidsbreven (Riharkiver, 443 s.). Har ryms inte farre an 28 fristående artiklar om alla möjliga iitnnen. Boken baseras på ett sym- posium i Svenska Kiksasliivet den 26-28 no- vember 1399. Delvis var symposiet avsett som en hyllning till Birgitta Fritz, ett upp- miirhammande och hedrande av hennes långa och trogna g h i n g i samband med att hon pensionerades från tjansten som h u n d - redaktor for Svensla Diplomatarium. En bib- liografisk översikt over Birgitta Fritz verk åter- finns dirfor mot slutet av boken.

Den som bladdrar i Ny vag til1 medeltidbre-

ven finner artiklar om vitt skilda a n e n ; in- ledningsvis ter sig boken som en veritabel guldgruva. Fullr lika imponerande ar den inte nar man val borjar Iasa, något som beror på den både lvalitativa och lwantitativa ojihn- het som tenderar att infinna sig i den har ty- pen av brett upplagda symposieantologies. Det enda som forenar bidragen ar att forfattarna i sin forskning eller i sin yrkesverksam- her har en nara relation till gamla brevkallor, och det sager inte mycket. Foljaktligen span- ner Ny vag til1 medeltidsbreven over allt från hypoteser om obevarade svenska vikingatids- brev till oversikter over moderna databaser. Ibland ar artiklarna Iånga och grundliga, ibland blott några sidor Iånga.

Ea

par exempel kan visa på komplexiteteri. Nir Clas Tollin skriver om tidigmedeltida agoinnehav i Ostergodand (sverkerska arten, Alvastra kloster, etc.) och niir Carl Goran An- drae redogor for Karl hurssons rafsr på 1450-talet handlar det om konlaeta under- sokningar av stort intresse for den allmiinin- tresserade medeltidshistorikern. Det ar ochå upplysande for en genomsnittsmedievalisr aer

(3)

(4)

for andra

ar

teoriorienteringen inte framtra- dande.

Givetvis k em övergripande arbete som detta starkt beroende av tidigare litteratur.

I

sin framstallning av tiden 1720-1814 påpe- kar Ole Feldbaek (s. 231), att forskningen mer inriktat sig på formella strukturer an på faktiska funktioner. Tilirackliga kunskaper saknas t.ex. om arendehantering, karriar- monster och arbetsvillkor liksom om den in- bordes maktkampen mellan olika W b e t s m b och institutioner. Det har ar en vanlig lilitik mot Adre förvdtningshistorisk forskning, men det bor i rattvisans namn sagas an den forskning Feldbaek - med ratta - efterlyser knappast var mojlig art utfora innan organisa- tionsformer och regelverk kiarlagts. Och nu pågår den ju, inte minst i Danmark, vilket har återspeglas exempelvis i Gunner Linds studie av den tidiga envåldstidens iimbetsman (s. 178

E).

Men visst ar det pafallande, inte minst for lasaren av denna bok, att kunskapen om aldre tiders faktiska forvaltningsprocesser iir begransad. Feldbaek menar att en kompa- ration med stater som Sverige, Preussen, Han- nover och Sachsen inte skulle vara forsvarlig på forskningens nuvarande standpunkt. Och dii har

han

sakert ratt såtillvida att systema- t i s h parallellstudier inte iir mojliga, bara spridda jhforelser.

Danskforvaltningsbistories första del s h a r en del av handbokens vanliga sokhjalpmedel, villiet man med tanke på dess innehållsliga bredd och texternas uppenbara kvaliteter kan bekiaga. Personregister finns, men inte sakre- gister. Detta ar fullt ursaktligt, det vet alla som någon gang arbetat med ett sådant, men det råder inget Mvel om att ett register over de viktigaste begreppen skulle underfattat an- vkdningen av boken. En förteclrning over tabeller, diagram och kartor skulle oclså varit befogad. Qverhuvudtaget redovisas framstall- ningens kvantitativa och topogr&ska under- lag ganska sparsamt, något som kanske un- derlattar den Iopande Iasningen men som givetvis iir til1 forfang for den som soker relevant statistik eller uppgifter om administrativa in-

delningar. Ett undantag utgor Leon Jesper- sens kapitel om tiden 1596-1660. Annars får man mestadels gå vidare tiil den litteratur, var- på framstallningarna vilar.

Denna maktiga volym ii~ indelad i två delar, varav den forsta omfattar tiden t.o.m. 18 14

OCR

den andra åren 18 1 4 1 9 0 1. Forsta delen omfattar ungefar 350 sidor, andra delen omliling 600. Storre delen av boken agnas alltså åt de knappt 90 åren mellan forlusten av Norge och det politiska systemskiftet vid forra århundradets borjan.

Mellan de båda delarna, som haft olika re- Baktorer, finns vissa strukturella olikheter. Medan perioden t.o.m. 1814 behandlas av fem forfattare i lika många kronologiskt av- grksade kapitel ar återstoden av boken indelad i hela 22 kapitel, bakom vilka står femton skribenter. På det hela taget Rehandlar dessa var sina forvaltningsområden eller forvdt- ningsorgan. Utforligast

ar

Tim Ihudsens overgripande studie av ministerialsystemet mellan 1848 och 190 1. Skillnaden i omfang och struktur mellan bokens båda delar beror, vågar jag formoda, på det oerhort mycket storre stoff som finns art redovisa om 1800- talet j b f o r t med aldre perioder. Påpekas bor att framstallningen inte bara beror den statli- ga forvaltningen uran också den kommunda, som belyses av Inge Bundsgaard.

Något som ska framhållas ar att den del av boken som tacker perioden t.o.m. 1814 den som fungerar bast ur handbokssynpunkt. Loptexter och notapparater kompletteras n h l i g e n med sarskilda forskningsoversikter for perioderna t.o.m. 1660 respektive 1660- 18 14 (s. 341

ff.)

och dessutom med en biblio- grafi i urval for tiden fram tili sistnamnda årtal (s. 957 ff.).

Den som skriver dessa rader arbetar for nar- varande med en undersölming av de svenska lanss~relserna omkring 1635-1735 och Rar vid fasningen av Danskforvaltningshistorie, I

lioncentrerat sig på perioden fram til1 1720. En allman reflektion

ar

att Danmark och Sverige, från ett utgångslage som medeltida bondesamhallen med svag statlig overbygg-

(5)

nad, forandrades ganska parallellt men inte sallan i pafallande otakt. Under medeltiden forefaller moderniseringen - om uttrycket til- låts - av den danska forvaltningen ligga fore den svenska, formodligen beroende på narhe- ten till Tyskland. Men "maktstatens" fram- vixt sker mycket tidigare i Sverige, med eii centralisering redan under Gustav P soin lmappast Par sin motsvarighet i Danmark for- ran under 1600-taiet.

Jiimforelser har ofta gjorts, oclså av samtiden, mellan envaldets inforande i Danmark- Norge 1660 och i Sverige 1680. Pafallande ar hur mycket mer drastisk forandringen var i Danmark, också ur rent administrativ syn- punkt. Detta framgår tydligt av Gunner Linds kapitel om perioden 1660-1720. De båda envåldsregiinerna foretedde många ge- mensamma drag, men uppvisade också stora olikheter. Vid centralforvaltningens reforme- ring sneglade 1660-talets danskar på det iinnu aristokratstyrda men administrativt mer avan- cerade Sverige (s. 168). Diiremot påminner den nya regionala amtmandsorganisationen, lanserad 1662, inte siirskilt inycket om den svensh lansf~rvalrnin~en (s. 174

E).

Man kanske kan våga sig på hypotesen art det alltid varit Iattare att lopiera andra l i d e r s central- administration i n deras regional- och lolial- forvaltning, som varit mera omedelbart beroende av existerande sociala strukturer.

For historiker som forskar om svensk stats- forvaltning i i ~ det naturligtvis tacknhligt att det nu foreligger en fyllig oversikt av grannlan- dets forvaltningshistoria. Danmark ar så nara och fruktbara jhforelser kan ofta goras. Men nar kommer det ett motsvarande verk, som tacker Sverige - och Finland fram til1 1809? Den finska förvaltningshistoriska forskningen har på senare tid varit betydligt livaktigare k den svenska, men har friimst inriktat sig på tiden efier Fredrikshamnsfreden. Ett stort projekt om centralforvaltningens historia efter 1809 har resulterat i ett drygt tjugotai arbeten, utgivna 1989-96. Från svensk sida kan an- teclmas några monografier, som Mats Hallen- bergs ~indersolming av av Vasatidens lokalfor-

valtning (LOOl), men inga storre satsningar. Det snart hllbordade flerbandsverlret Riksar- kivets best2ndsoversikt hngererar som en for- n h l i g forvaltni~i~shistorisk handbok, men det sfiar ju inte till vetenskapliga analyser.

Danskfirv,altningsbistorie manar till efterfoljd.

Björn Asker

Kmslern.

h e l Oxenstiernra

i

sin

tid

Gunnar Nctterberg

Del l och 2. Atlantis, 2002. 1064 s. NAR MAN HAR I ~ A G A T over art det skrivs alldeles &r

B

biografier i Sverige ar paradexemplet Axel Oxenstierna. Han ar allmant bedomd som Sveriges f r h s t e statsman genom tider- na. Han deltog i uppbyggandet av en svensk stormaktsposition, och han var av europeisk betydelse. Dock har lians biografi endast skri- vits fram til1 Gustav II Adolfs dod. Det gjorde Nils Ahnlund 1940. Men Axel Oxenstierna var minst Iika be~delsefull under resten av sin levnad, dvs anda tiil 1654. Under dessa decennier var han i stor utstrackning Sveriges reelle styresman. Darfor har behovet av en samlad biografi over Axel Oxenstierna varie mycket stort.

Art det drojt har sakert i hog grad berott på uppgiftens maktighet. Det iir maktpåiiggande over huvucl taget att skriva en biografi over en manniska och gora henne rattvisa. Svårare blir det nar man går til1 en tid som ir oss så friim- mande som 1600-talet. I Oxenstiernas fall iir hans garning dessutom så intimt forlmippad med Sveriges styrelse, att biografin ochå mås- te innehålla en skildring av Sveriges historia från 1590-talet till 1654. Vidare tvingar upp- giften f r m en analys av ett av historiens mest komplicerade och mest mångfacetterade krig, det trettioåriga &ar Oxenstierna tidvis spelade en huvudroll.

Nå, Guiinar Werterberg ar en modig man. Han har mer lockats ai1 avskrackts av uppgiftens svårighetsgrad. Han iir kand som en sti- muleraride debattor med hemort i kanslihu- set, Kommunforbundet och SACO. Ett ut-

(6)

miirliande drag hos samhallsdebattoreri Wet- terberg ar hans stora intresse for företeelsers historiska rotter, och i svenska administrativa smmanhang finns oka rottrådar til1 Axel Oxenstiernas tid och hand.

Forfattaren iir emellertid inte en h b e t s - man som i mogna år börjar intressera sig for historia. Det intresset ar Iångvarigt, och i Lund skaffade han sig en gedigen utbildning i amnet. Vid Iasningen av hans maliriga verli framgår att inte enbart Oxenstiernas civila verhamhet iir föremal for forfattarens intresse. Sysslar man med 1600-talet måste man agna sig åt århundradets krig, och Wetterberg har forskat ochå i denna del av mansklig verksainhet. Kanske inte så konstigt, for forfattarens morfar iir Per Sorensson, kand som en gimmal karolin.

Det har blivit ett stort verk på nastan 1 100 sidor. det mycket? -Ja det ar det forstås, men vi kan ;&fora med Anders Isakssons biografi over Per Albin Hansson i fyra band och på nastan 2 O00 sidor eller med Goran

B

Nilssons iikaså fyra band stora biografi over A O Wallenberg. Både Hansson och Wallen- b e g ar mycket viktiga personer i svensk historia, inen Oxenstierna får bedömas som val så betydelsefull.

Det har forstås slirivits mycket både natio- inellt och inrerilationellt om Axel Oxensuerna och hans tid; givetvis har mycket tilllcommit efier Ahnlunds torsoartade biografi från 1940. Wetterberg ar val inlast p5 den vddiga litteraturen. Sarskilt roar det dock författaren att citera från Oxenstiernas brev. Dar framgår kanslerns resonerande, ofta omstandliga stil, hans forsiktigher, viirldsvishet, ibland hård- het. Forfattaren hjalper Iasaren med översatt- ning av de svai-are orden i breven.

Wetterberg har en pedagogisk iver och en berattar- och informationsgladje som ar sti- mulerande. Dyker en ny person upp i hand- lingen talar forfattaren om varifråil han kommer och vad det blev av honom. Ofia ges information av detta slag i notform, så man kan ta åt sig informationen eller gå forbi den. I motsats til1 andra stora historieberattare med

1600-tdstema bPir inte digressionerna så stora art den röda tråden förloras.

En ,god sak med Wetterbergs biografi ar att den har en ~ammanfattnin~, & i en helhets- bild ges såval av privatmannen som statsman- nen. Der ar ett grepp som i r lowart och före- bildligt.

Nyclielhålsgranslining av Oxenstierna skulle formodligen vara foga givande. Han var en pliktmiinniska, och pliliterna gallde Sverige, familjen, slakten, godsen, och allt var omslutet av en stark Gudstro i evangelisk-luthersk tapp- ning.

Allt i r forvisso inte attraktivt hos Oxen- stierna for dagens svensk. Hans bördsstolthet var stor. Det var for honom givet akt hogadeln med Iånga kanda slaktled var bast Iampad atr styra ett land.

Han var en hok. Formodligen hade ett tio- åriga higet kunnat slura tidigare, om inte Oxenstieri~a så ivrigt hade kampat både for land åt Sverige och for riksdaler. Kanske hade freden drojt innu langre, om inte Oxenstier- na med sin son Johan på den svenska sidan också hade h& drortning Kristina och Johan Adler Salvius.

I

det danska Salomonsens kon- versationslexikon från 1924 står om Oxen- stierna att "en mer ihkdig, i sin lugnt besk- nande klokskap farligare fiende & han har Danmark aldrig hafL". Det ar svårt att påstå att det ar ett felaktigt omdöme.

Men dock! Han var en fantastisk statsbyg- gare. Hans reformverksamhet på de juridiska och administrativa områdena var enorm. Kanske imponerar mest att reformerna inte stannade på pappret. Vad han och riket besloc skulle genomföras. Det gallde också indriv- ningen av de skatter som var rnotbjudande for folket. Men har var han Mok. Han visste hur Pångt man kunde gå utan att riskera uppror. Reformverlaamheten var ingen dagsslanda.

h

idag diskuterar man ivrigt om man kan andra på Iansindelningen från Bxenstiernas tid och om ministerstyre ar hot mot sjalvstan- diga ambetsverk. Han visste att börd utan kunskap var farlig, och satsade på utbildning av ambetsman vid rikets universitet.

(7)

Axel Strindberg har skrivit ett valkailt his- torieverk om svensk stormaktstid med titeln

Bondenod och stormaktsdrom. Der ar eil god sammaiifattning av ticlen i två ord. Dock sliulle jag vilja lagga tiil: aggressivitet och stats- byggande. Axel Oxenstierna var en central ge- stalt i inlednirigen av detta skeende. Sverige efier Oxenstierna var ett annat land an fore. Det ar utomordentligt bra att denne man har fått sin biografi, och Gunnar Wetterberg har val forvalrar sitt pund.

S. O.

Den Sveanska Pressens Hisáoria

I-IV

ICzrl Erik Gzlstafison &Per Rydén, red

Ekerlids forlag, 2000-2002. 341, 375, 427 och 408 s.

Den

svenska pressens

upplagoa

1824-8872

Sture M Wnlle~,

200 1.

FLEIW

G ~ G E R EWI MAN sokt skildra den

svenslia pressens historia. Eanrmannapoliri- kern Emil Key gjorde ett forsok 1883 och kom ham tili året 1719.1,itterarurhistorikern i Lund Otto Sylwan skrev 1924 Pressens ut- ueckling under det nittonde århundradet. Ert standardverk stod bibliorelismannen Bern- hard Luiidstedt for vid selielsliiftet 1900, då

Sverigesperiodiska litteratur i tre band utkom. Under senare decennier har bland andra his- toriierna Sture Waller och Stig Boberg och litteraturhistorikem Staffm Björck agnat sig år pressforskning. Frainfor allt har enskilda tidningar fått sina historiker slirivna.

Två centra for pressforslming har uppstatt, dels den IieteraturveteiisIiapIiga institutionen i I,uild, dels den foretagselioiiomislia i Gote- borg. I september 1995 firades den svenska pressens 350-årsdag med etr syinposium i Goteborg. Det genomfordes av pressforsliare från Goteborg och Lund, och etr syfte var atr fora oiika inriktningar inom pressforskniiigen narmare varandra. Symposiet blev s~artskottet for projekter Den Svenska Pressens Historia.

Om detta erinras i inledningen til1 fiarde ban- der av verliet och det fratnhalls att verket nu "helt enligt arbetsplan, budget och tidtabeli, forts tili sitt slut".

Den stolthee som ligger i ovanstående sats ar fullst-andigr berattigad. Från konktirrens har pressforskarna gått over tiII sarnarbete med ett siralande resultat. Redaktorer har varit foretagselionornen Kari Erik Gustafsson och litteraturvetaren Per Rydin. Redigerings- ai-betet har legat på Gunilla Lundstrom, journalist på Sydsveilslian. Tre förfatraïe Einns for varje band. Sex av dem ar litteraturvetare: Claes-Goran Holmberg, Eric Johaimesson, Gunilla Limdstrom, Dag Nordtnark, Inge- mar Oscaïsson och Per Rydén, tre historiker: Birgit Petersson, Elisabeth Sandlund och Jarl Torbacke, två elionomhistorilier: Lars-&e Engblom och Svesker Jonsson, samt en fore- tagsekonom: Karl Erik Gustafsson.

Det som skildras ar både tidningar och tid- skrifier. Dessa objekt sattes in i sitt samhalleli- ga sammanhang. Allt intresserar forfattarna och oftast aven harna: ridningsekonorni, agarforhållanden, upplagestorlek, journalist- rolleils utveckling, personerna, både de glans- fulla och de tragna arbetarna, de skilda slagen av journalistik, som politisk, k~dturell, utri- keskorrespondetls, idrottsreportage, notiser. Utmiirlita person- och tidning~re~ister hjalper til1 vid lasilingen, och inte rninst finns utom- ordentliga litteratura~~vistlingar. Biiderna ar både måilga och goda.

Redaiitorerna och forhttarna har varit angelagna om art iilte enbart sliildra segrarnas historia, ailrså kanske sarskilt Dagens Nyile- ters, Svenska Dagbladets, Aftonbladets ocli Goteborgs-Postens, Litan aven historieri over dein som stupar på vagen. Inre ininst ar der rac1mi'mligt att stor uppmarlisainhet agnas vad som sker i deil så kallade landsorteil. Dessa tidningar ar iiite styvmoderligt behand- lade i forhållande til1 Stockholmsridningam. Pressens hisroria ar err valdigt ainne och kan latt bli ooverskådligt. Av god hjalp for överblick ar de inledningar som finns til1 varje del. Allra bast hjalp for lastlingen ar docli det

(8)

goda språk, som genomgående praglar frarn- stallningarna.

Pengar iir en viktig forutsattning for ett arbete av derra slag, och de har kommir från i första hand Tidningsutgivarna, Carl Olof och Jenz Hamrins stihelse, Ridderstads stiftelse och Wahlgrenska stiftelsen. Redan i dessa namn ligger intressant tidningshistoria.

Ett underliggande arbete av betydelse har varit lundahistorikern Sture Wallers forskning om den svenska pressens upplagestorlek 1 8 2 4 1 872. De tvarvetenskapliga pressforskarna gav en hommage til1 denne tidige press- historiker genom att de såg til1 att hans arbete blev tryckt, och det skedde, innan forfaetaren sjalv sommaren 2002 avled.

S. O.

Ett massmedium f&- folket.

Studier

I

de dlmaaina bg6reiseraaas

h&-

tion

i

1788-tdets s m h d l e

Elisabetb Reutersward

Studia Historica Lundensia, Lund 2001,330 s.

FLFIIA

MIS.I.ORIKER HAR PEKAT på betydelsen av

prasternas kungoranden från predihtolen av statsmaktens påbud under ddre tid, men forst genom Elisabeth Reuterswiirds doktorsavhandling har detta angelagna iimne fatt en grundlig genomlysning. Reutersward når flera vilctiga nya resultat. Undersökningsperio- den 1740-1790 inrymrner de båda krigen 174143 och 1788-1 790 medan 1767 har valts som ett 'normalt' år. Med 1686 års lyr- kolag stadgades att statens kungorelser skulle Iasas upp i kyrkorna inom ramen for guds- tjinsten från att tidigare ha kungjorts på ting och rådstugor. Forst genom offentliggorandet ansågs lagen triida i kraft vilket var en gamma1 t a n k . Malmöhus och ibland Cårdstånga socken utgor ~ndersoknin~sornråden.

Syfret iir både att undersoka kungorandet från predikstolarna som ett kommunibtions- system, och den bild av sig sjdv samt av "verkligheten" som statsmakten formedlade via kungorelserna (s

3

P, 36). O v a n n h n d a krigs-

år, villa som bekant ochå rymde uppror och sammansvarjningar, har valts for få en test av hur de legirimerande bilder såg ut - inte minst av kungarnakten - under spiinda situa- tioner. Reutersward betraktar kungorandena från predil<stolarna som ett massmedium, b1 a utifrån kriterierna om indirekt envagskom- munikation dik informationen saintidigt når mottagarna. Hon understrylier att tidningar- na först från slutet av 1700-talet blev ett alter- nativ och då bara for stadernas del. Avhand- lingen har ingen tydig teoretisk avstamp, men forfattaren redogor fortjiinstfullt för de övergipande perspektiv som har drivits inom aktuel1 forskning. Hon ansluter sig til1 ett in- terakrionsperspekriv.

En fruktbar infallsvinkel på h n e t ar tillta- let. Vem

ar

det statsmakten vinder sig tiII och hur gor man det? Befallande, beskyddande, forhandlande eller informerande? Ett annat h s k t exempel på brdcet av tilltdsbegreppet iir Peter Ericssons avhandling från 2002, alltså efter Reeuterswards disputation, som i hog grad iir upplagd utifrån "det ideologiska tilltalet" och anvander sig av samma terminologi

(Stora nordiska krigetfokhrat. KarlXTlocb det ideologisha tilltalet, Uppsala 2002). Reuters- wiird betonar i sina utgångspunkterna att det samhdle hon studerar karaktariseras av en tal-

spraldig kultur. Visserligen tar hon hiir mest exempel från 1600-taler och hon betonar ock- så betydelsen av skrivna anal, skrivna lagar och tiIIgigliga skiv, men jag vil! iindå satta ett litet fiågetecken for hur traffande det blir att lyfta fram tdspraldigheten så starlir niir man studerar perioden 1740-1790. Min bild av frihetstidens samhdle ar att bondernas politiska agerande också på lokal nivå i hog g a d var b e s t h d av positiv ratt. På några stallen sker en terminologisk ~ammanblandnin~ av suppliker och riksdagsbesv~ dar aven de forra o m n h n s som besvar, vilket kan forvirra for den oinitierade Iasaren.

Presentationen av forskningslaget iir gedigen. For att motivera sin undersokning betonar hon atr tidigare forskare har undervarde- rat "det tidigmoderna samhdlets kapacitet for

(9)

massmedial kommunikation" (s 33). Det beror lite på hur accenterna satts men piståen- det lian ifrågasattas. I min egen avhandling skriver jag explicit att predihtolarna var cen- tralmalitens viktigaste lianal "for att fora ut

påbud och upplysningar till undersåtarna" ro- rande "smått som stort" (Par Frohnert, fipo- nans skatter ocb bondens brod Den lokah för- valmingen ocb bonderna i Sverige 1719-1775,

Stocldiolm 1993, s 126). Jag talar aven om att "[p]redikstol och meddelanden vid tingen &Ilde samma funktion som en nutida dags- tidning" (s 161). Visserligen ror det sig

hk

inte om några storre empiriska undersokning- ar av distributionskanalen men det aI- andå iakttagelser som ar framforda i tidigare forskning. Det iir synd att forslmingen oin såval nordiska som andra europeiska grannlander med något enstaka ~tndantag inre har tagits UPP.

Reuterswiird ar val insatt i kallmaterialsitu- ationen. En viktig del av de kungorelser som lastes upp hiirrorde från Kungl Majt och liol- legierna; dessa trycktes. Så gott som genom- gående anvander Reutersward termen 'kungorelse'. I regel brular ju annars det aktuella materialet beteclmas som årstryckt, vilket framgår i avhandlingens ediurs. Visserligen blir det for Reutersward relevant atr reda ut villia forfatenkgar som hamnade var, men eftersom det vad galler det centraia maleridet genomgående ror sig om ett tryclit kallmateri- al forvånar det att hhvisningarna går till sam- lirigar i forsamlingsarkiv. O m man vil1 ange var dessa tiyckalster återfinns ar val Kungliga biblioteket den rimliga hanvisningen? (For ovrigt kan n h n a s art KB driver ett kstrycks- projekt som ska tillg'kgliggora materialet; se KB:s hemsida.)

I

Exkursen s 299 uppges att årstrychts ursprungstext sk~dle återfinnas i kansliets konceptlregistratur vilket doclr fak- tiskt inte stammer (se t ex James Cavallie,

Riksarkivets beståndsoversikt, del 1, s 73). Såval forhistorien fore 1686 som diskussio- nen under 1800-talet om en aweckling av kungorelsesystemet (som i huvudsak genomfordes 1894) behandlas relativt utforligt. Det

ar intressanr art notera att der fr a var bonde- standet som slog vakt om liungörelseformen. Upplysningarna om bondeståndets kamp under friherstiden for tryckning av lagtexter ar emellertid få. Så hade det varit relevant att upplysa om att bondeståndet flera ganger tog upp frågan om t~yckning av uppbördsforfart- ningarna. Det kungorande som fortsatte vid ting och exempelvis uppbordsmoten under- belyses antagligen. Likaså ar det min erfarenhet art både bonderil<sdagsmannens kontak- ter med hembygden under riksdagarna och den lokala medvetenheren bland bonderna om gallande lagstiftning var storre an vad som framkornmer hos Reutersward (t ex s 193). Fjardingsmhnen som tankbara medhjalpare til1 fogdarna inom soclmarna omnknns aldrig i texten, så det forblir oklart om sådana fanns i Skåne vid denna tid eller inte.

Det avhandlingshne som Reutersward har forelagt sig sjalv ar på flera satt svårhanter- ligt eftersom det vetter åt så många hall. Der blir besvirligt att beharska de olika specifika forskningslagena. Det gor att en del speciailit- teratur forbigåtts, t ex om samtidens syn på lagens bestkdighet i Claes Peterson " 1734 års lag - en medeltida lagboli eller en upplys- ningskodifikation? Till frågan om synen p5 lagiindring i det förliberala samhdlet", i Stu- dier

i

aldre historia till@nade Herman Schiick

514 1985 (1985). Generelltlyser rattshistorisk litteratur med sin frånvaro. Med Reuter- swards upplagg blir innehallet i kungorelse- rnalårstrycket centralt och det ar darfor synd att hon inte har utnyttjat Martin Melkerssons avhandling Staten, ordningen ocb fiibeten. En studie av de12 syrande elitens syn på statens ro11 nzelhn stormaktstiden och 1800-talet (Uppsala 1997). Hans kompletta kvanticariva undersokning av årstrycket for åren 1600-1862 hade varit en matnyttig referens. Nastan samtidigt som

P'euterswiird

disputerade lade Ka- rin Sennefelc fram sin avhandling Den politis-

ka sjukan. Dalupproret 1743 och frihetstida

politisk kultur (2001) och kort dareher disputerade också niiinnde Peter Ericsson på ete amne som direlit beror Reuterswaïds proble-

(10)

matik. Det ar naturligtvis hogst gladjande att så myclien ny forskning om svenskt 1700-tal plotsligt finns att tillgå ksing ideologislit ulltal och statsmal<tens bruli av kungorelserna. Med Reuterswards breda uppligning ar det inte så forvånande att hon inte nårsamma djup i sina analyser sorn Sennefelt och Ericsson.

I kapitel 4 &ar prastens upplasta kungorelser i Gårdstånga forsamling undersoh for år 1767 ai. ett intressant resultat att rner an hdf- ten av kungörelserna kom från landshovding- en och flera i övrigt också från den lolda forvaltningen. I kapitlet undersola en rad grund- Iaggande drag i lrungorandesystemet, bl a framgår art det i regel verkar ha tagir mer %n

14 dagar innan ect centralt urfardat påbud lastes upp, men att det sallan dröjde flera inålla- der. Med tanke på art innehallet i kungorelserna naturligtvis blir helt slumpmassigt niir ett enda valts ut saknar man en diskussion kring detta. Helst hade man nog sett att flera år hade undersokts for att utgora en mer stabil bas for att uttala sig om 'normal2 forhållan- den.

Kapitel 5 behandlar staEens utnyttjande av predikstolen vid Pilla ofreden och dalupproret 1743 samt vid Gustav 111:s krig 1788-1 790, inldusive Anjalasammansvarjningen (som mindre traffande omtalas som ett "uppror", s 37, 253). FPera intressanta resultat framkornmer. Att inte kungörelserna a d n d e s for att framföra krigspropaganda infor något av luigen har sin forklaring i att det rorde sig om arifdlskrig som måste hemlighallas. Via lans- kungörelsernas påbud om mobiliseringen kunde dock utlasas aet något var i görningen. Rapporteringen om det misslycliade falttåget under 1 7 4 1 4 3 %s luig ar narmast obefintlig, men nar ett nytt bevillningsplakat utfardas redovisas Iaget tamligen öppet. Skattebetalarna, i forsta hand bönderna, tilltalades i terner av forhandling, medan militara påbud var utfor- made som befallningar rilrtade direlit til1 sol- daterna. Det ar intressant att konsratera art kungorelserna inte under någor av luigen l o m a a anvandas for act sprida någon sluackbild av ryssarna sorn fiender (med undantag

for en sarskild liungorelse for Finland under Gustavs krig). En viktig skillnad mellan fri- herstidens och Gustav 111:s kungörelser ar den roll som kungen som person framtrader med. I de forra ar kungens ro11 nedtonat, medan Gustav III, som

f

ö sjdv forfattade vissa kuil- görelser, frarnstalls som landets krigshjalte. Segrarna slås upp stort och detaljrikt, medan nederlagen f~rtigs. Kungen omtalade ofta hur han dsliade sina undersåtar. Anmarknings- vart ir att den tyfusepidemi som utlostes vid orlogsflottans återlromst til1 Karlskrona for- tegs i nasran ett helt år i de centrala kungorelserna, inedan kinsliungorelserna innehöll rena Iogner om situationen. Av forklarliga skil gick regeringen inte ut med uppgifter om upprorec i Dalarna f ö r r k det var krossat, men anvinde sig ckarefier i hog grad av kmngorelserna. På samma satc var det I h g e tyst om Anjalaför- bundet. N i r det val offendiggjordes var det i vaga termer, men kungen forsokte utnyttja missnojesyttringarna politiskt.

Högst intressanta resultat presenteras också i kapitel 6 &ar Reuterswird gor en undersokning av landshövdingens utnyttjande av lr~an- gorelserna i Malmohus lan under 1760-talet. Nar laiiskungorelserna borjade tryckas okade antalet starkt, inte minst efierPysningar och information om auktioner. Mig veterligen utan paallell vid denna tid i r att Pandshov- dingen på eget bevåg tillsatte fem direktorer h i t a d e bland adliga gods-are som skulle ansvara for kontrollen av b1 a vagar, broar och landshövdingens hjartebarn pilplanteringen. Alla lagre luonobetjanter alades lydnadsplikt mot dessa ad-hoc-ambetsman. Intressanta ai.

också uppgikerna om landshövdingens vites- forelagganden som enlig[ allmogen i vissa fdI saknade stod i lagen.

Avslmtningsvis kan man lionstatera art Reu- tersward, som tillhor det beundransvarda slalire av avhandlingsforfattare sorn vid sidan av liravande yrkesarbete, med år av tålmodigt forskningsarbete har fart fram en valskriven avhandling med många spannande resultat. Avhandlingen, som forsoker greppa over flera inte alldeles lattbemastrade h n e n , vacker

(11)

både frågor for fortsatc forskning och ger val- lioinmen och omfattande ny kunskap kring ~ a ~ a l Siungörelserna från predilistolarna som innehållet i viliciga delar av centraimaktens liommunikation ined undersåtama.

Par

Frohnert

Bilder

av Miaens

rike: Kontinuitet

och

f6rhiiaadnang

i

s.ensha resen2ers

K n a ~ h l d r i a a ~ r ~ ~

1749-

11

9

12 Kenneth Nyberg

Avhandlingar från F-Iistoriska institutionen i Goteborg 28. Goteborg 200 1. 332 sidor. E r r wssr I'UKLIKT INTKESSE for det avlagsila Kina foreligger sedan lange i Sverige, trots att reella svenska intressen dirstades varit mycket begriinsade. Der iir ett intresse som under 1900-talets lopp kommit att kanaliseras i si- nologisk forskning, oversartilingar av lietera- tur, foreningar, politiska stallningstaganden och mycket annat. Temat for Kenneth Ny- bergs avhandling ar darfor vdliommet. For- fattaren går igenom den svenska kinasynen fore det traditionella kejsarsystemets fall 1912. Hans material består av tryckta rese- skildringar, vilka naturligen grupperar sig i tre perioder (1749-81, 1847-72 samt 1890- 1912). For var och en av dessa perioder redo- gors for resenarernas intryck och bedomning- ar av landet som inotte dein, vilket mynnar ut i en diskussion om kontinuitet och forand- ring i synsatten. IGna ar på flera sate l i p a t for en studie av detta slag, inte minst genom de stora svangningar som forekommit i Vas- terlandets uppskattning av landet: frail sluackbild til1 forebild men ailtid motbild, for art tala med Max Weber. Det torde vara svåi-t att hitca denna typ av svangilingar i t ex synen på den muslimska viitlden.

Inrernationellr ligger arbetet val i linje ined den flora av "synen på"-studier som under de sista decennierna riktat soldjuset på kdtur- moten mellan vasterliindska och icke-vasterliindska civilisationer. For Kinas del har vi sen viktiga studier av Colin Mackerras, Raymond

Dawson, Jonathan Spence och HaIo1d Isaacs (den sistnamnde av någon anledning ej ut- nyttjad av Nyberg). I en mer generel1 bemiir- kelse har posckoloniala teorier utvecklats allt- sedan Edward Saids omdiskuterade och ofia ifrågasatta orientalismtes. Relativt lite av detta har dock kommic til1 anvandiling i avhandlingen. Nyberg har vait att grunda sin mecod på det bildhegrepp som tidigare utvecklats av Eva Block, diir "bild" delas upp i fiktapåstå- enden, attityder/vardeomdomen och hand- lingsrekommendatiorier, men också bryts ner i bilddelar och bildelement. På der hePa taget har forfattaren valt art Iagga undersokningen på en lagre teoretisk nivå %n vad som iir faller med mai~ga studier av denna typ.

Det hindrar inte att resultaten &r högst talande, speciellt vid en jamforelse med tidigare studier av kinasynen. 1700-talet liar ofta an- setts vara en tid av i stort seer positiva kinabil- der, i de jesuitiska skribentemas och "kineseri- et? efterföljd. De svensla ogonvittnesskild- ringarna fi-ån 1700-eaiecs andra halft verifierar inte helt detta. De sjoman, slieppspraster m.fl. som fiekventerade kinesislia hamnar f a n en hel del foredomliga och efterstravansvarda ting hos lanidet och dess invånare - valskött risekonomi, praktiska vardagsforemal, arbet- samhet, driftighet, måttfullhet med mera. Samtidigt paras decta med en rad mycliet ne- gativa omdöinen som ibland direkt tycks motsaga de positiva omdomen som nyss fallts -passiv undergivenbet, sjalvgodhet och så vidare. Några principiella ståndpunkter om ras- skillnader mellan kineser eller asiater och "vita" finner man annu inte på detta stadium men val kategoriska omdomen om national- liaraktarer (vilka aven drabbar europeiska sjö- fararnationer som holliindarna på ett ofordel- aktigt satr).

På motsvarande satt har 1800-talets mitt och decennierna liring förra selielskiket garna betecknats som perioder av eurocentriskt be- tingad svartinåliling av det kinesislra samhallet, en bild soin nyanseras åtskilligt i Ny- ströms undersokning. Samtidigt som de svensla resenarerna var luakigt påverkade av

(12)

sin tids alimineuropeiska schablonbilder var de inte okritiska til1 dessa. Tvartom framhalls i flera texter hur vasterliindska Iaitiker kastar sten i glashus eller sjalva genom siu beteende medverkat til1 landets problem.

a

andra sidan ar det tydligt att vi i de bagge senare perioderna befinner oss i en delvis annorlunda atmos-

f&

an 1700-talet med dess intellektuella uni- versalism. Detta blir speciellt tydligt nar man betiinlrer att mycket av stoffet från perioden 1890-1912 forfattats av missionarer, vars rai- son d'etre var just att en v~stliglkristen andlig dimension måste tillforas det formenta kine- siska morkret.

Då detta ar en studie av den svenska synen på Kina frågar sig liaren vad som i skildring- arna ar specifikt svenskt. Sverige hade som sagt inga påtagligare ekonomiska eller politiska intressen art bevaka i denna del av varlden. Hur sldjer sig d i den svenska perceptionen av landet från den brittiska, franska, tyska eller amerikanska? Nyberg går inte speciellt djupt in på denna fSga, vilket måste betechas som en brist. Han noterar emellertid att en svensk nationalmedvetenhet framtrader allt tydligare i sl~ldrin~arna efier hand. Kinamiljöerna får garna bilda fond åt patriotisla uttalanden kring svenska sjomans fortrafflighet och Norrlandsalvarnas naturskonhet - uttalanden som inte bara sker på Kinas utan aven andra europeiska nationers bekostnad.

Vad sager oss dessa svenska reseberattelser om ostasiatiska realiteter under perioden 1749-1912? Svaret torde lyda: inte mycket. Resenarerna har snappat upp olilarcade frag- ment av den svårfangade kinesislra verkiighe- ten och bearbetat dem utifrån den fond av all- miineuropeiska skriverier och forestdlningar som cirPculerat vid ifrågavarande tidpunkt. D&av de ofta diametralt motsatta generalise- ringar om landet man kan mota inom en och samma tidsperiod. Ur den synvinkeln kunde man mojligen v k t a t sig att den sista perioden, 1890-1912, skulle bjuda på de mest am- bitiosa forsoken att forstå landet inifrån, då flera skribenter & missionarer med erfarenhet

av kinesiskt språk och vardagsliv. Så ar inte sjaIv1dart faller, vilket visar på styrkan i den eurocentrislia diskursen.

Hans Hagerdal

Gesmg

und

Gemeinsch&.

Zur

kd-

tunellen Kons~&tPon von schwe-

disclnem

"folbh$

umd

deutscher

"Nalon&pnie"

Ursula Geisler

Nomos Verlagsgesellschdt Baden-Baden, 2001.263 s.

PROFESSOR BERND HENNINGSEN, numera vid Nordisches Institut i Greifswald, leder ett projekt beniimnt "Die kulturelle Konstruktion von Gemeinschaken im Modernisierungs- prozess. Schweden und Deutschland". Ursula Geislers avhandling om svensk folksång och tysk naciondhymn ar ett av de handfasca resultaten av detta projelrt.

Forfattarinnan ser på libeter och skillnader i den svenska och tyska utvecklingen av behandlingen av "folksånger", och då får hon analysera de olika begrepp som anvinds i de båda Ianderna. Men ett indireke resultat blir också ett studium av impulserna i första hand från Tyskland till Sverige.

Tidsmassigt ar det en mycket Iång period som studeras. Ursula Geisler borjar med åren kring sekelskiftet 1800, och Ron går fram til1 åren efter andra valdskriget.

Niir svenskarna borjade tda om national- musik, som Carl Envallsson i Svemkt musika- liskt lexikon från 1802, så sledde det under tysk och fransk påverkan. Johann Gottfrid von Herder gav impulser både i Tyskland och Sverige att soka det folkligt-nationella i olika kulturyttringar. Mellan åren 1805 och 1808 utkom Des Knaben Wunderhorn, samlade av Achimvon Arno och Clemens Brentano. Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afielius gav under åren 18 14-1 8 18 ut Svenska folkvisor $ånforntzden. Den som musikaliskt bearbeta- de dessa "folkvisor" och som starkt havdade

(13)

den svenska egenarten var musikdirektorn i Uppsala, Johann Christian Friedrich Haeff- ner med en gedigen tysk bakgrund.

Nar vi går till tidsperiodens andra ande, möter vi Fritz Jode, som hade en rnyclret sror betydelse for svensk allsångsrorelse. Han verkade under 1930-talet f r h s t i Sallberg i Da- larna men också akrivt som teoretiker &ar han framhavde allsångens betydelse som gemen- skapsskapande faktor. Ursula Geisler lyfter fram Jodes anknytning till Tysklands natio- nalsocialistiska parti.

Vi får hos forfattarinnan också folja nationella och musiidiska analyser av Oskar Fred- rik alias kronprins Oskar, då han var ordfo- rande i Musikaliska Akademien under åren 1864 tiil 1872. Nastan ordagranr foljde han Herder, då han utiMn folksångerna gav en karakteristik av de nordiska folkens lynne.

O m stora likheter finns mellan Tyskland och Sverige, så ar skillnaderna dock berydan- de, då det de båda landernas national- sånger. For Tysklands del proklamerade presi- dent Ebert den 11 augusti 1922 att tysk nationalsang skulle vara "Deutschland, Deutsch- land uber alles" eller som den också kallades "das Deutschlandlied, ursprungligen skriven av Hoffmann von Fallersleben (1798-1 874). O m "Du gamla. du fri$ berattas att nar den forsta gangen sjongs i Stockholm, den 18 no- vember 1844, och "fornforskaren och runolo- gen" Richard Dybecklat sin basrost fylla rum- met sarskilt vid satsen "Ack jag vill leva, jag vill do i Norden", då var inte många ogon tor- ra. Darefter har emellertid inte tillfredsstallel- sen varit stor med denna sång som national- sång, och den har också fått tavla med "Hor oss Svea!". Siirslult vid sekelskiftet 1900 sokte man frenetislrt och forgaves

A

fram en annan nationalsang.

Ursula Geislers avhandling innehåller mycket av intresse både om tysk-svenslra for- bindelser och om svenskt nationsbygge.

S.

o.

AE

gjuta en nation. StavinGgning-

.x

och

~~ationsforme~ng

i Sverige

vid

1800-tdets mitt

Magnus Rodell

Natur och Kultur 2002, 296 s.

HISTORIENS

IRONI HAR drabbat mangen staty. 'Pi-ots att de har uppförts for att vara evigt be- standiga har de i vissa fall forstorts niir de historiska konjunkturer skiftat. h ufler har i eftervvislden mest tilldragit sig d~tvornas upp- marksarnhet. Likaså har de mestadels storslag- na invignirigar, som var givna inslag i 1800- talets och det tidiga 1900-talets nationaliscis- ka era, allt som oftast glomts bort. Under de senaste årtiondena har det emellertid varit frå- ga om ert trendbrott, åtminstone i forskar- viirlden. Inte minst bland bildvetare och historiker har intresset varit stort for att få ny lrunskap om vad det var for motiv som låg bakom den "monumentmani" som drabbade Europa kriiig sekelskiftet 1900.

Idéhistorikern Magnus Rodell har anslutit sig till denna skara. Han har gett sig i kast med art studera statyinvigning och deras betydelse i 1800-talets Sverige. Attgiuta en nation ar en doktorsavhandling som inte ar utan for- tjanster. Boken ar mestadels valskriven och bitvis vis Rodells analys givande. Det galler exempelvis hans disl<ussion om nationens centrala betydelse for statyproiekten, men att dessa sinsemellan kunde ha olika syften och betydelser i samtiden. Detta resonemang for han med utgångspunkt i "nuets dramatik", det vil1 saga hur forståelsen av det forflutna re- laterade til1 det nuvarande och framtidsfor- viintningar. På denna punkt hade han emellertid kunnat nå langre om han anknucit til1 den etablerade teoribildning som under b e n h - ningen historiemedvetande utgaï från sam- spelet mellan de tre tidsaspelicerna. Rode11 bor kanna til1 denna forskningsinriktning, eftersom han refererar till verk i litteraturlistan som utforligt behandlar detta problemkomplex.

Emellanit gor sig Rodell skyldig till faktafel samt oprecisa eller missvisande for~nuleringar. Att falaafel smyger sig i texten ar svårt att

(14)

(15)

Kvinralig

motkdtur och katolsk mis-

sion.

S d t

Jssef~~st-b-aignca

i

Dm-

mark

och Sverige

1855-1936

Yvonne Maria Werner

Veritas Forlag, 2002. 358 s.

LUNMDOCENTEN YVONNE MARM W E K N ~ K har mutat in ett intressant forskningsområde åt sig, den liatolska kyrkan i Norden under de senaste 150 åren. Central ar heilnes bok från 1996, Vurldsvidmenfiammande. Den katoiska kyrkan

i

Sverige

18751929,

men går man till heniles senaste bok finner man &ar hanvis- ningar också til1 tio olilia artiklar i amnet.

Som boktiteln sager står Sankt Josefsystrar- na i fokus i Y M Werners senaste bok. Denna liongregation har anor från Franlailie och 1646. Systrarna lyfter fram - forutom Josef och Maria i den heliga familjen - både Marta och Maria, dvs både aktivt lcarleksarbete och kontemplativt liv. I mitten av 1800-talet blev det en ivrigt missionerande orden. Missions- falten var friimst Indien och Skandinavien. Detta viltigt, for aven om systrarna gjorde stora insatser både i sliolverksamhet och i sjukvård, så var deras kamsta ambition att dels bevara katoliker i deras tro, dels omvanda protestanter.

Artalet 1856 anger att då borjade Josefsyst- rarna sin verl~amhet i Danmark. Dik hade en relativt vidstraclct religionsfrihet inforts 1849 i sambaild med att envaldet avskaffades. 1862 ar startåret for verlisamhet i Stockholm. Så sent som 1858 hade sex svenslia kvinnor domts till landsforvisning, darfor art de over- gått tiil katolsk tro, men två år senare oppna- des en mojlighet for svensliar att bli katoliker. De forsta åren i Sverige var uppfjdlda av stri- d e ~ inte så mycket mellan Icatolikerna och det omgivande svenska samhallet, utan f r k s t var det fråga om intern katolsli kamp. Den ka- tolske Iiyrkoherden i Stockholm jamte hus- hållerska motarbetade Josefsystrarna, som å sin sida ville ha en annan pater som sjalasorja- re.

Efter hand utvecklades slulda monster i Danmark och Sverige. - Norge skymtar mest

i framstallningeil. -

I

Danmark var det for systrama fråga om både skola och sjukvåi-d, i Sverige enbart skola. Danmark hade, aven efter 1873, en mer generos religionsfrihetslag- stiftning an Sverige. Der ledde dels till flera konversioner, dels också til1 att protestanter i Danmark Iattare kunde siinda sina barn till katolsk skola, dels slutligen til1 att systrarna i Danmark utan problem kunde markera sin ordenstillhorighet. I Sverige bevarades förbu- det mot kloster &da till 1952; om detta för- bjod h i n n o r art upptrada i nunnelilinande dralit var oklart.

Y M Werners bok ar tredelad. Forst får la- sarna ta del av etableringsfasen i de nordislia Iiinderna. ICapitel 2 skildrar sjulivåi-ds- och skolverl~amheten. Inte minst i den forst- namnda verlcsamheten var Jo~efs~strarna fore- gångskvinnor och skaffade både sig sjalva ocli sin trosuppfattning stor respekt. Stort u t ~ y m - me ges den l w n p som under 1920- och 1930-talen utspelade sig om Franska skolan i Stocliholm. Kapitel 3 slutligen tar upp den livinilliga liommuniteten som en motkultur ti11 vad som var gangse i Skandinavien. Helt lyckad ar inte dispositionen. Det blir lite för många "som sagt" i framstallni~l~en.

Personligen

farin

jag striden laing Franslta skolan seskilt intressant. Jenny Miiller eller Thérkse de Saint-Augustin som hon hette som ordenssyster overtog ledningen av Fran- ska sliolan 1895 och satte darefier sin pragel på verksamheten under 30 år. Av intresse ar art hon var dotter til1 en av de kvinnor som landsforvisats 1858, och hon tillhorde laersen kring dronning Josefine. Hon tonade ned den romersk-katolslia prageln på undervisningen. De undervisande systrarna giclc inte i ordens- drakt och det fanns inte krucifix och helgon- bilder i Iarosalarna. Rektorn sliapade stor respekt i Stocliholm for skolan. Hon hade dessutom stod av den karolslce biskopen i Sverige, men heniles orden tyckte inte om att det

ka-

rolslia inslaget var nedtonat. Den stora malir- kampen brot emellertid ut sedan hon lamnat ledarslapet. Joséphine de Saint-Augustin alias mademoiselle Roullier ville verlia i foretrada-

(16)

rens anda. Stockholms skoldirektion var mån om att det var hon som skulle bli rektor. Men i Sverige hade en ny katolsk biskop tilltratt, Muller. Han ville inte ha Joséphine som rektor och han ville ge sl<olan en mer katolsk pragel. Av samma uppfattning, mojiigen %n mer b e s t h d , var ordensledningen i Frankrike. Vi fick nu en intressant frontstdlning: å ena sidan katolska kyrkan med den franska ordensledningen, å andra sidan h a r e på skolan som hade ett kraftfullt stod av Sveriges politiska ledning med i spetsen ecklesiastikminister Ar- thur Engberg samt också den fransla staten med dess beskickning i Stockholm. Det gick så langt att ordensledningen solite kvarhålla Joséphine i Franluike och tvinga henne att avsaga sig rektoratet och be om ursakt for sitr beteende, men hon vagrade. Hon vann en klar seger, men dessforinnan hade under 1334 framkaiiats en Idar antikatolsk opinion i Stockholm med anledning av konflikten.

Som Yvonne Maria Werner sager i förordet har hon sjalv konverterat til1 katolicismen. Detta har sakert medfort flera fordelar for boken. Hon har ett engagemang for arnnet, och hon ar myclcet duktig på att leta fram arkiv- material som hor til1 orden och katolska kyr- lian. Materialet finns i Rom, Chambéry, Lyon, Koln och Osnabruck forutom i Kopen- hamn och Stockholm. Det finns docli också problem med inifrånseendet. Hon har en ten- dens art alltfor mycket solidarisera sig med katolska kyrkan. Hon n h n e r om lwinnliga kommuniteter, som stotte på starkt motstånd från den kyrldiga hierarkin och tvingades uppge framgångsrika verksmheter och an- passa sig til1 traditionella former av livinnligt ordensliv. Detta vil1 hon dock inte se som ut- slag av misogyn hållning från den manliga kyrk~lednin~en utan som pastoral omsorg (sid 31).

Sarskilt pafallande %r hennes stallningsta- gande vid skildringen av konflikten h i n g Franska skolan i Stockholm. Hon staller sig &ar på ordensledningens och k y r h s sida mot de "rebellerande" systrarna. Hon finner deras agerande "helt oforsvarbarr" (sid 222),

eftersom de bryter mot den viktigaste regeln inom orden, n h l i g e n lydnad. Sjalv ser jag deras ihardiga kamp och slutliga seger som beundransvard, rimligen också som mer in- spirerande an vanlig foglig "kvinnlig motkultur" inorn orden.

Under den tid som Y

M

Werner skildrar skedde ingen nhnvii-d okning av antalet katoliker i Sverige men val i Danmark. I Sverige ansågs det vara snudd på fosterlandsforraderi att bli latolik. Idag råder narmast omkascat forhallande. Ingen hojer namnvart på ogon- brynen om någon blir katolik i Sverige, men i Danmark synes medlemskap i folkkyrkan vara ett vilitigt element i "danskheten". Fram- mande %r katoliker liksom judar och iin mer muslimer. O m denna grova karakterisering ar riktig, hue och nar skedde forandringen under 1900-tdet?

s.

O.

Bade

finsk och

svensk. Moderanise-

ring,

natiowdism

och

sprM6rkd-

ring

i

Tornedden

1850-1939

Lars Elenius

Umeå, 200 1.488 s.

h.

2000 UTKOM

MIKAEL

NIEMIS Popuhrmusik fiån Ettula. Sverige fick på ett synnerligen angeniimt satt h a sig en hel del om Torne- dalslivet. Utgångspunkten & Pajala under 1960- och 1970-td.

Det finns ett forskningsprogram finansie- rat av Rksbankens Jubileumsfond, som heter

Kulturgrdns norr: Finindringprocesser i tid och rum. Projekter %r flerveten~kapli~c och har sin bas vid Umeå universitet och Lantbruksuni- versitetet. Från detta projekt kommer historikern Lars Elenius' arbete. Både fonknings- projekret och Elenius' avhandling ger en ve- tenskaplig bakgrund til1 Vittulas popularmu- sik.

Avhandlingens t i d ~ a v g r k s n i n ~ bestams i hog grad av skolpolitiken. 1850 borjade 1842 års skolstadga slå igenom i verkligheten. Un- der den forsta perioden f& man bland annat

(17)

ta del av laestadianernas syn på folhkolan. Laestadius och han larjungar menade art det var vilirigare att barnen raddades till det eviga livet ail att de larde sig lasa och shiva. Det innebar att l'askunnigheten var ovanligt dåiig i området.

Andra perioden satter Elenius til1 1876- 1916. Då finns en s t a k iver från den svenska staten både i dess centrum i Stockholm och i dess periferi i kyrka och liinsstyrelse i norr art finskspråkigheten skulle motarbetas och svenslspråkigheten framjas. Har rorde det sig om ett forakt for det finslia språket och också om en radsla art Ryssland låg bakom "den fennomanska rorelsen".

Under slutperioden borjar en viss forsråelse for anvaiidningen av det finska språket vika fram. Sverige gick med i Nationerna For- bund, d i man forpliktade sig att slå vakt om minoriteternas intressen, inte minst sprakligt. 1935 togs beslutet att finska skulle kunna la- sas som ett frivilligt imne i fortsattningssko- lan.

Boken slutar docli inte h k utan Elenius gör dessutom en specialstudie av overtorneå kommun, ser på befolkningsforandringar &ar, studerar sprakförandringar och aktenskaps- monster.

Detta s i s t n h n d a avsnirt forefaller lite på- klistrat och Iriinns inte omisdigt. Till det intressanta i boken hor studiet av relationen mellan laestadimerna och sliolan likaså hur vetenshpen stallde sig i tjanst både hos for- domsfull rasteori och hos framsynt pedagogisk verlcsamhet.

Trots boliens omfång ar det en del man saknar, bland annat lite mer om den officiella synen på finlandare. I forsoken att nå en in- vandringslagstiftning fore varldskriget var ett av hoten som anfordes langare av finsk har- liornst som salde brannvin till arbetare i Norr- botten. I varldskrigets slutskede såg man från Iailsledningen i Norrbotten sarskilt allvarligt på att rodgardister kunde komma over den finsk-svenska gransen och bli farliga element for Ianets stora finsktalande befolkning. Upp- gifter om dessa fakta kunde med fordel ha

h h t a t s från Thomas Hammars utmarkta bok om svensk invandringspolitik fram til1 1332.

I stort sett lika intressanta som laestadianer- na ar Norrbottenskommunisterna. Over huvud taget ar det dåligt uppmarksammat att "Sillénpartiet", som ju utgor basen for Sveri- ges nuvarande vansterparti, ursprungligen var ett regionalt parti endast med forankring i Norrbotten.

P sin sanlmanfattning sager Elenius att han ser forsvenshingspolitiken som en del av moderniseringen. Darmed skarper han en uppfattning som tidigare framskymtat. Han tonar ned den svenska skracken for Ryssland och for ryska avsikter. Jag tror att han har har fel. Forandringen i den svenska politiken ar så abrupt att den ar chockerande. Sveriges for- svarstankande utgick från centralförsvarsdok- trinen fram till 1887, då ett betanliande kom om Norrbottens fasta forsvar. Då framhölls att Sveriges hela strategisla lage var forandrat genom jiirrivag~b~ggande både i der egna landet och i norra Finland. Den som drev igenom art sirskilda svenskspråkiga skolor skulle inrattas i Norrbotten var generalstabschefen Axel Rappe. 1887 kom forslaget. De inratta- des 1888.

Ett fult fe1 i boken måste lyftas fram. Det står (sid 112), art Oscar 1 1845 i Lund h011 ett tal for studenter och då laste upp den egna dikten "Firilmd! Så vil1 jag ropa' och sålunda uttalade sig for en återerovriizg av Finland. Det ar så fe1 som kan tankas. Oscar deltog inte i några stutientskandinavislra moren, och har inte skrivit denna dikt. Den som skrev dikten och liiste upp den var C

VA

Strandberg, Talis Qualis liallad, en kunskap som f ~ r inte så lange sedari var sjalvklar for varje svensk hu- manist.

Lars Elenius' bok ger, tillsammans med generos litteraturlista, en hel del om språkgran- sen i norr. Den ar inte lika rolig som Niemis bok men mer faktatat.

(18)

Den

svenske msdeuen

og

der norske

systemet. TihBaalvet mellom rnoder-

nisenaig

og

idenGkatetsdmniwg

i

Sver-

ige

og

Nsreg ved overgm-n

til

det

20. banndre&et.

Svein Ivar Angell

Det Norske Samlaget, 2002. 350 s.

KOMPARATIONER

MELLAN SVERIGE och Norge

ar inte siirskilt vanliga i svensk forslming, möj- ligen mer i norsk. Diirför finns all anledning att uppmirksamma Svein Ivar AngeUs doktorsavhandling, framlagd i Bergen. Studien har ett tydligt syntetiserande anslag. Angel1 tar avstamp både i Stein Rokkans teorier och i senare års forskning om valfardsstaten och frå- gan om "den nordiska modellen". Att analysera moderniseringens karaktar med dess liom- plicerade processer, politiska stridsfrågor och teoretiska problem ar ingen enkel uppgift men Angell har bestått denna provning val.

ktiondena kring sekelskiket 1900 var om- tumlande. På alla samhallsområden - ekono- mi, politik, kultur - skedde forindringar som stallde okade krav på samhallets formåga att halla ihop, på att integrera medborgarna under nya forhallanden. Med inspiration från Weber och Habermas jwfor Angell moderniseringen i Sverige och Norge inom tre sam- hdlsfalt, det nationellt-kulturela, det politisk- demokratiska och det teknisk-ekonomiska. Ett nyckelbegrepp i moderniseringsprocessen iir

rationalitet, aktorernas mojlighet art kalkyiera med fobderna av sitt handlande. Habermas rationalitetsformer subjektiv, social och ob- jektiv motsvarar de tre samhallsfalten. Angells huwdresultat iir art den svenska modernise- ringen mer an den norska praglades av for- andringarna inom det teknisk-ekonomisla faltet. Den norska formades framst av dyna- miken inom de nationell-kulturella och politisk-demolmtiska fdten. Aven om slutsatsen knappast ar overraskande Hargor Angells analys mycket av forhållandet mellan de yttre ramvillkoren och den moderniseringspolitis-

ka

debattenldiskursen.

Svenskt naringsliv var betydligt mer kon-

centrerat an det norska. En politisk styrning av ekonomin låg darför narmare til1 hands i Norge. Att svensk tullpolitik blev protektio- nistisk medan den norska ekonomin behöll sin öppenhet ar en annan skillnad. I Sverige var nationalismen ett balverk mot demokrati och parlamentarism medan förhallandet i Norge var det omvanda. Konservativa for- svarsbastioner som den svenska forsta

kam-

maren saknade norsk motsvarighet. Att Sverige var en valetablerad nationalstat med flerhundraåriga kulturella institutioner gav också skikande förutsattningar for moderniseringsprocessen.

Skillnaden i Fråga om den nationellt-kulru- rella moderniseringen låg f r h s t i att den svenska samhallseliten beharskade den natio- nalstatliga symbolvarlden. Ihnservatismen hade legitimitet som vårdare av det historiska arvet.

I

Norge erovrade venstre den positio- nen och lyckades formulera ett kulturellt na- tionsbyggnadsprogram på radikal och liberal grund. Kulturkampen var i betydligt hogre grad sammanflatad med den polieiska striden. O m de politiska institutionerna kom att leve- rera grundmaterialet ti11 den norska national- kanslan fick naturen något av en motsvarande roll i Sverige. Aven den politiska moderniseringen uppvisar viktiga skillnader. Demokra- tiseringen gick relativt raslir i Norge, men steg for steg i Sverige på grund av konservatismens starka stallning.

Mest utrymme i analysen får den teknisk- ekonomiska moderniseringen. Aven om det på båda hall urnecldades en nationellt baserad kapitalism med rivaliserande lconservativa, na- ringsliberda och radikda strornningar vager k d å skilliladerna tyngre. I relationen mellan den svenska staten och niringslivet prioriterades den ekonomiska aspekten. Svenska konservativa hade en klar orientering mot storin- dustrin, något som ansågs ligga i linje med dromrnen om nationell samling. Industrialise- ringen blev til1 och med ett element i forman- der av den nationella identiteten. T Norge $a- remot fdl;r,s av politiska skal en svagare tilltro ti11 den storinduscriella strategins formåga att

(19)

slapa samhdlelig integration. En forcerad in- dustrialisering enligt svenskt monster sågs som ett hot mot venstrekoalitionen.

Angell skriver sammanfattningsvis att den nationella kontinuiteten hade slulda funktioner i de båda Iiderna.

I

Sverige var lontinu- iteten ett element i forsvaret av de gamla stats- institutionerna; i Norge blev daremot konti- riuitersbrottet en drivkraft for politisk deino- kratisering. D& fanns ett direkt samband mellan samhallets politisering och samma process inom den offentliga sfaren, någor som inte var fallet i Sverige. Medan norska kom- muner agnade mycliet energi åt sociala frågor prioriterades i grannlandet den tekniska moderniseringen. I linje med Habermas rationa- litetsbegrepp l a den svenslia moderniseringen anses vara uttryck for en mer målinriktad form medan det starka nationellt-kulturella draget i den norslia utvecklingen ger en bild av en mer kailslobaserad rationalitet.

Ett problem ar Angells vaga modernise- ringsbegrepp. En outtalad premiss rycks vara a n det sker en oundviklig utveckling mot nationell integration, en process som narmast jamstalls med modernisering. Men nog kan en integration ske på mer traditionalistisli grund och i sjalva verket bromsa moderniseringen? I en analys av moderniseringen bor darfor motkrafterna lyfras fram. Varfor miss- lyclrades de - om så nu blev fallet? Man kan ochå rikta anmarkning mor att de båda Ian- derna behandlas strila åtskilda. Trots att unio- nen inte hade så många gemensarnma organ fanns det såval industriel1 samverkan och på- verkan på lagstiftning som vetenskapligt och politiskt utbyte att ta hansyn till.

De politiska stridsfrågor som avhandlingen rikar sokljuset på ar den norska koncessions- lagen (1909) och den svenska Emigrationsut- redningen (1907-1 9 13). I det norska fallet ror der sig om en riksdagspolitisli fråga &ar partigrupperingar kan avlasas i stortingsde- batter och den praktislra tillampningen foljas upp. Emigrationsutredningen &- d%remot till stor del ett enmansverk, en skapelse av den socialliberale statistikern Gustav Sundbarg.

Mest kancl i den omfattande utredningen ar som Angell framhåller bilaga XVI, "Det svenska folldynnet". Texten awiker från sed- vanlig utredningsprosa genom sin personliga, aforistiska stil, villiet gjorde att den utgavs som broschyr och lastes i breda hetsar. Sund- barg kritiserar h a svenskens brist på nationell insikt och hiseoriskt sinne. For den reformsin- nade Sundbarg blir receptet mot utvandring- en och den nationella forsvagningen ekonomisk utveclding och sociala reformer,

Diskursanalyser brukar inte uppehålla sig lange vid frågan om kilmaterialets represeilta- tivitet. Diskursen antas kunna avlasas i en mangd olika frågor, oavsett hur typiska de &-. Otvivelaktigt &- emigrationsfrågan vard art studera genom dess samband med den sociala feågan och industrialiseringen som helhet. Man lan emellertid ifrågasatta om det fanns ett så stort fokus på emigrationsprojektet i den allmanna samhallsdebatten som forfattaren - i linje med svensk forskning - anser. For att spetsa till det helavill jag havda att just valet av Emigrationsutredningen bestammer avhand- 1ingens huwdresultat. Med Sundbargs bal- grund och inriktning får en utredning av honom ofelbart en ekonomisk slagsida.

En studie av Norrlandsfrågan - som har många likheter med konce~sionsfrå~an - skulle ha kunnat ge en annan bild, men Angel1 beror den endast kortfattat. For såval konservativa som frisinnade (motsvarigheten till venstres landsbygdsdel) och socialister var bolagsvaldet och uppkopen av bondehemman roten till många av samhallets problem. I Norrlandsfrå- gan -som andade i 1906 års lag mot bolagens skogskop - sammanknots en rad modernise- ringsfrågor - agandet av produktionsmedlen, balansen mellan jordbruk och industri och mellan land och stad. Storindustrins Norrland stod emot sinilenas Norrland, for art Iåna ett uttryck fråri den samtida skonlitteraturen. Lik- som i koncessionsfrågan stod valet av framtids- samhalle på dagordningen. Motstånd mot den elionomiska liberalismen fanns langs hela den politiska skalan, hos landsbygdens liberaler så- val som hos bondevanliga konservativa och so-