SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Striden kring ~ikskörest&rmdarrvaBen

1512.

I

Julfirandet på TTiisterås slott aret

15131

deltog riksföre-

staridaren Svante Nilsson. De% var den julen icke blott

fest. Siilterligen h a r allvarliga övervaganden rörande det ul-

satta mötet i Arboga vid Heliga tre konungars tid utfyllt tim-

marna mellan maltiderna. Mötet gallde i realiteten en kraft-

matning mellan ril;sföreståndaren och en opposition i~lonn

riksrådet. Denna opposition hade gatt till storms mot herr

Svante vid möte i Stockholn~ försommaren

15131;

den hade

dar varit nara att beröva honom riltsföreståi~darsliapet~

Ge-

n o m

att vädja till meniga riket hade lilan dock lyckais vinna

tid. Höstens möte11 och förhandlingar hade atergivit honom

sakerhe%eai. Lyckohjulet bar åter uppför med honom, rne-

nade han nog själv.

Då

-

p3 årets sista dag

-

tystnade

med er-is festglammet i Västerås, bröts förliandlingar~~a.

Herr

Svantes livshjul stannade

l.

RiksGrestiindarens bortgang utlöste en febril politisk verk-

samhet

?

Den ena huvudparten i denna a r Sten Svantesson.

Denn andra a r den namnda oppositionsgruppen inom riks-

'

För det alimänila läget 1511 se G. Carlsson, Hemmiilg Gadh, s. 240 ff., 3-1-1 E.; E. Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, Gamla papper ang. Mora socken II (cit. Sjödin), s. 551 ff.; R. Stensson, Peder Jal:obsson Sunnanvader (cit. Stensson), s. 131 ff.; S. U. Palme, Riksföreståildarvalet 1512, Uppsala universitets årsskrift 1949: '7 (cit. Palme), s. 50 ff.

I sin essä Sten Sture den yngre företog G. Carlsson e n analys av kampen mellan riksrådet och h e r r Sten våren 1512. Han frainhöll därvid starkt dennes strävan efter a t t bemäktiga sig rikets slott och vinna hyllning av landskaps- meniglieterila, en aktion i rak strid m o t rådets lirav a t t det tiilliom detta a t t besörja rikets styrelse ocli förfoga över slotten vid inträffad valians i regent-

S t r i d e n kring riksföreståndarvalen 151'2.

21

5

ridet.

Ett

brev till herr Sten fran Olof Björnsson, sedail

hösteil

i511

h e r r Svantes fogde

p5

Stocliholms slott, ger ett

expressivt uttryck f ~ r

Iiiget.

Det f r a m g i r av brevet

att

Sten tillslirivit honom med

ullderrattelse orn Svantes död, erinrat lionola-i

oin

den tillit

denne haft till honom s a m t manat honom att »veta hans

skapet. Kring d e t t a program s l ö t s t o r m a n i ~ e i i e n koiifederatioil 3 0 ' ~ , meii m e d stöd a v de lägre samliällslilasser~ias bevågeilhet och Iierraväldet över slotten Iiröt lierr Steii r å d e t s motstålid ocli valdes till rilcsföreståi~dare. (d. a., Scandia 1929, s. 121 f. J f r s a m m e författares avliandliiig Hemming Gadli, s. 247 ff.) Skildriiigen a v l i a i i ~ p e n s förlopp ger griiildkoiiturerna för deii n y a bild av Sten S t u r e som Carlsson m e d sin ess5 tecknade.

-

Deil framstallniiig av valstrideii, som m ö t e r i Iiaildbokslitteraturei~, aiikiiyter t r o t s vissa självstaiidiga syilpunkler till Carlssons iippläggiling (jfr S. Iiraft, Sveriges historia till v i r a dagar Il!: 2, s. 342 ff.; Y. Briliotli, Sveiislra lryrkaiis Iiistoria II, s. 505 f.), så aven biografier över vissa h e r r S t e n s politiska rådgivare ocli medlijälpare som L. Sjödinis on1 Arvid Siggesson (a. a., s. 561 f.) ocli R. Stenssons o m Peder Jaliobsson (a. a., s. 145 ff.). Trad dessa två givit utöver Carlsson liar f r ä m s t varit e t t kiarlag- gaiide a v d e biograferade persoilerilas roll i handelsesamnlaiihanget. (Om d e problem, som a r förenade h ä r m e d , se S.

V.

Palme, Sill deii y n g r e sturetidens politiska problematik, 1 i d 1917, s. 305 ff.; G. Carlssoii, Peder Jakobsson Sunnan- vader, IlungI. liumanistislra reteiisliapssamfui~dets i Lniid årsberättelse 1948- 49: 4, s. 41 ff.) - G. TTrieselgreii, som med sin avliaiidling S t e n S t u r e d. y. och Gustaf Trolle vill marliera e n brytning m e d Carlssoils uppfattning a v Sten Stnregestalten, u p p e h i l l e r sig i siii skildring a v valstriden företrädesvis vid liniifederationen i Stocklioim 3 0 / ~ . Av denna ger h o n e n aiiiiail tolknirig aii Carlsson (se iiedaii s. 262 n o t 3) men hanvisar beträffande valstrideii i öv- rigt till eil !ilaiierad studie. (A. a., s. 23 ff. m e d n o t 9.) I anlediiing Iiärav framliöll jag vid faliuItetsopposition m o t deiina avliaudling (1949 '"1'j), a t t lioii

i likhet med forskningen i övrigt alltför s n ä v t beliandlat Sten Stiires lramp för riksföreståndaramhetet och a t t först e n n ä r m a r e iiiidersöliniiig d ä r a v kuiide sliänlta fasta utgiiigspiinliter för eii b e d ö n ~ n i n g a r lierr Sten ocli deiiiies regim. Jag uppdrog d i r p å i m i n oppositioii, vad jag meilade vara gruiidlinjeii i liaiidelse- förloppet frar1 d r b o g a m ö t e t i januari till Stocliliolmsmölet, m e d sarsliild vilit lagd vid clet första. -- Stommen bill d e n n a uppsats förelåg alltså då S. C. l'almcs av- handling Rilisföreståiidarralet 1512 (Uppsala universitets årsskrift 1949: i) ntliom. I den m ö t e r eii utförlig skildring av samnia hiindelseförlopp, vartill fogats ingå- eiide iindersölii~iiigar om vissa viktiga principiella spörsmål, nämligen o m seii- medeltidens statsrättsliga eder och om inalrteii över liiil ocli slott u n d e r s t u r e - tiden. - Harriled kuiide en irti>yggilad a v min oppositioii till eii uplisats tänlias onödiggjord. Det liar likväl skett, e n a r deil till upplaggiiing, kallheliandliiig och r e s u l t a t s t a r k t avvek fri11 Palmes.

216

Giiriiiar T. Westin.

basta» ifråga o m Stocklaolms slott och att icke slappa någon

d a r in, vem det vara månde. Olof lovar motsvara herr Stens

förtroende och försäkrar, att h a n skall hålla den sloitsloven

h a n avgivit till Svante »så att det skall vara eder (Sten) till

gag11 och till bestånd)). H a n berättar därefter, att h a n vid

budet från Sten o m dödsfallet genast sant sina svenner till Tierp

och upp emot Halsinglaiad för att d a r upptaga skatten, villieii

Svante förlanat honom som ersattning för vissa försliott lian

gjort. Svennerna hade emellertid icke Iiunnat fullgöra sitt

uppdrag, enar de förekommits av airkebiskopeils »bud» och

Sten Kristerssons, som d a r »litit förbjuda all skatten)), sa att

h a n inte kunde få d a r »en penning))

l.

De politiska åtgärder, som omförnnalas i brevet, kan

stallas in i ett större samananhang. De kommer d ä r r i d att

te sig s o m representativa för de två politiska grupper, som

vid detta tillfalle stod mot varandra.

Sten Sture anknöt med skrivelsen till Olof Björnsson

till strävanden, som praglat Svante Nilssons senare regerings-

tid. I den stora skrift, vari rllisradee framförde sina anklagel-

ser m o t herr Svante vid mötet

i

Stocliholm juni

1511,

i n g i r

iialen e n punkt med kortfattad lydelse men avgörande bety-

delse: att Svante i n d r a t slottsloven till alila slott2. Vilken

realitet döljer sig bakom denna anliIagelse?

Alltsedan slottsHänsorganisafioi~ens

tillkomst h a r kampen

o m makten Over denna varit

ett

standigt återkommande led-

'

Olof Björnssoii till Sten Sture, Stoclrholan 1512 s / ~ , BSH TT n r 391. AIed hänsyn till det ringa tidsintervallet niellaii Svai~fes död och Olof Bjorns- sons brev får dennes uppgifter om skafteförbudet fattas så, a t t Ilail bygger p å rapporter o m vad svennerna i Tierpstraliten inhämtat roraiide det allmänna laget. - Under motsättningen mellan Svante Nilsson och rådet sommaren och liösten 1511 företog Sten Iiristerssoil saraktioner, bl. a. riktade m o t Tierp. (Se t. ex. BSH V n r 374.) Detta kan tyda p å att det aveii n u ä r fråga om en saraktion från Iiaiis sida. Man saknade dock icke tidigare kontakt med rådet och iirlrebiskop Jacob, vilken skyddade lionom (se t. ex. BSH V n r 386), ocli i Olof Björnssons brev t e r sig aktionen samordnad.

HSH 20, s. 262. »Item h u r u alle slottzloff~vei' och z r e forwai1dla.de vethen i ve1 met ider sielffxve)).

6 9" G)

-

0

V) C

F

:ca

.,

b

2

2 -a

;1

I G)

.-

.w

a

z

i L G) < rA oed ?-c

:m

2

:

E

al

-c

x L

W

G) -3 C &

E,

Q2

o C V) Q v: bl? .d

*

~5

C

5

r

v Q) . 3 i-1 h

<

E

C1 " ' R

"

i

-z

2

k

c3

- $ z

e 2

Q

.-

_v:

_:u

- 2

a

V)

2

z

Q4

:o

-r u,,

2

.z-

G *

.-

ca ca c :O

,

2

.s

-

ci, ;i:

x

G

.m h + ed

u

G 3 e - 5

0s

Q Q s

*

g 2 4 4

30

zz

4

a

> 8 %

5

c

, z ,

Q a, A : Z

-

V)x

m h Cp: Q Q L d _ u , + $ : m G )

a,

:,m

s a

g ,

L a 3 3

G ) *

z

13 < C " * . i

ca3

e E

.G

a,:m

Q rA i

218

Gunnar T. Westin.

Konung Hans åtgärd att lagga detta slott under fataburet

blev ej bestående.

1

samband med upproret

1501

förlänades

det till Sten Kristersson

l.

Förteckningarna visar emellertid iiven, att genom sed-

vanan det utsöndrats en grupp slottslan, de s. k. fataburs-

lanen, vilka

på

grund av belagenihet särskilt lämpade sig s o m

stöd för utövaren av den centrala statsmakten. Det a r

-

för

att återigen låna förtecliningarnas terminologi

-

land och Ian,

som kungen h a r »till sitt bords ~appehille

ocl-i stat och saitter

där sina egna befallningsman och fogdar)). Gruppen var ej

fixerad. Det sages i rubriken, att de n ä m n d a länen

»plaga!

av i l d e r lyda under ltonungens fatabur)). Förteckningarna

visar jus%, h u r konung Hans lycltals under fataburet lägga

vissa slott och län, som efter sedvanan varit förlänade, Efter

upproret

1306

går d e åter i förläning2.

Vid Svante Nilssons tillträde till riksföreståndarskapeQ

omfattade fatabursområdet i huvudsak Stockholms, Viisterås,

och Abo lan, vidare I<orsl-iolms, I<eamogårds och Svartsjö lan

jamte

en rad laarader framsi i Smaland, varvid de s m ä r r e

o m r i d e n a tjiinade den allmänna administrationens behov

3.

Herr Svante h a r strävat efter att utvidga detta område s c h

även lyckats därmed. Sålurrda lades bl. a. Borgholms Iiin till

falaburet, d a slottet eröurades

PS10

4.

Med en utvidgning av fatabursorlarådet följde "r rlks-

förestaindarens del icke endast ekonomisk maktökning utan

aven politisl;. Han h a r tydligen haft större befogenheter be-

triiffande fatabursslott och -lan iin ifriga o m andra, vl1l;eQ

bl.

a.

avspeglar sig dari, att slottsloven för dessa slott varit

slalld

på honom ensam och efter laanis död på riksrådet,

ifråga o m a n d r a sloit

p$

honom och r&det5.

Löninrotli, s. 247 f. Ibid.

s Löiinrotli, s. 250 fl:

Löiiiirotli, s. 228. Samma företeelser kan studeras u n d e r förra deleii a r Gustav Trasas regeriiigstid. J f r Sven A. Nilsson, Iirona och frälse, s. 91 ff., 103 f. - E n f r i n den ovan framförda uppfattiliiigeil avvikande syil hos Palme, s. Y51 ff., 360 f.

Striden kring rilisförestanadarvaleii 1 5 1 2 .

219

Det torde emellertid icke vara Svante Nilssons do8;eimen-

terade strayaii att vidga fatabursområdet för alt därmed 6ka

sin makt över slott och lan, som r i d e t avser i sin anklagelse

1511,

utan en a n n a n Afgard$ s o m a r en f d j d alT den f6rst-

nämnda.

Rilrsråde"sör1ariade

1503

1 0 / ~ ~

Svante med Raseborgs

slott sona ersättning for utgifter h a n haft

i

rikets tjänst under

ryska liriget

1490-97

och erallgt brevet sliulle ankan och

sonen åtnjuta inkomsterna av Iiinet i 20

å r efter hans död l.

Svante företog d å omedelbart en andring av sloltslo-c7en till

4 b o slott, s i att den efter laans död

1

första hand skulle sta

till

två honcm trogna man, Erik Turessori och Hemming

Gadh. Dessa skulle icke kiverlämna lanet till radet, f6rräa

arvingarnas ratt enligt förlaningsbrevet ialcttaglts

Detta fall

visar rilisföreståndarens ökade möjllgl-ieter belraffande fata-

burslanen; det ger oclisi anvlsnirig o m en möjligl-net som

liarmed yppade sig att säkerställa arvingarna icke blott ekono-

miskt utan även politislit" Omliring 1510 liar Svante vidtagit

vissa iigarder för att

p5

denna vag garantera sonen aven e n

politisk mal;tställning. Han h a r ändrat slottslo-cren att stå p:

sonen och ankan. TrilBa slott h a r det gallt?

Det a r inte tvivel o m att herr Sten appellerade till en sadara

överei~skornmelse, då han anmodade Olof Björnsson aft veta

hans basta betriiffande Stocliholrns slott och att icke slappa

någon d a r in, vem det vara måride; denne Ilkasa, da h a n

lovar att fullgöra den slottsloven, som Svante honom »be-

fallde och tillsade den tid han for Iiär utav stottet))

4.

Det

ligger n8gor-1 reservation över löftet till

Sten,

saniaoliki be-

i detta liailseende - en logisk följd a v resp. formers olika innel-iåll

-

liar framhållits av Palme, s. 360.

FJIU lir 5150.

2 F h l U lir 5156. Jfr Palme, s. 397.

3 Kravet a t t iil<sförestånclarei~s fordran p i riket sliulie bli i r f t l i g h a r

anvailts för a t t sölca g a r a n t e r a arvingairia ärftlig x i t t till lians politislia s t i l l - iiing. Taillieii var i ocli för sig icke ny, meii l i i r i<uilde den u t n y t t j a s i prali- t i s k t politislit syfte p5 annat satt iiil tidigare.

tingad av den omstandigheten alt fru 3liil"r Ivarsdotter, herr

Svanles anka, aven hade inryckts i denina slottsloven

l.

Det f6religger bevis f6r existeiisen av en likartad slotts-

loven vad det galler Rorgholms slott. Svante Nilssoan h a r

har

förvandlat slottsloven och ställt den

på soniein, .inen fru

Matta h a r varit inryclit i slotlsloven

på så salit, att hoil skulle

vara tillförsäkrad viss del al7 inventarier och f6rråd

på

slot-

tet. Fogden Imar handlat i 6verensstiirnmelse harsned. Han

B-nar hållit slottet till herr Stens hand, men denile Iiar fkbr att

komma i besittiaing a v det mist lova fogden godtaga herr

Svantes slottslovenf6rvandIing i dess helhet, d. v. s. naast lova

iakttaga fru Mattas ratt, enar fogden eljest li~annat

stallas till

ansvar av henne ined krav o m elionornisk gottgejrelse

'.

Detta s e n a r e förliållande f r a m g å r a r en uppgörelse mellan f r u ;\lätta ocli Steii i s a m b a n d ined dennes val till riltsföreståndare 2"'c. (STb 4, s. 302. J f r iiedaii s. 2 6 1 n o t S.) P3 vad s a t t hoii inryckts ä r ovisst, men förmod- ligen h a r d e t galit a l t g a r a n t e r a lieilile vissa ekonomiska fördelar. J f r iiedan ang. Borgholm.

Palma m e n a r , a t t Sten Stures alition betriiffande Stocliliolm icke m ö t t e n å g r a sråriglieter. H a n liäiivisar därvid till a l t slottsloven v a r ställd p å Sten och a t t Olof E3jörrissoii v a r ekonomislit b u n d e n vid denile genom det försliott h a n enligt uppgift i b r e v e t av * ' I givit Svante Nilssoii, for vilket Enan erhållit Tierp och Hälsingland i förläning. (A. a., s. 66.) - Palme Iiar emellertid för- bisett det n a m n d a källstallet i tänliebol<en (jfr. G. Carlssoii, 'Kågra problem i S t u r e t i d e n s historia, H T 1949, s. 2 4 3 f,) och tillerlianner icke f r u h'latta den betydelse lion liar för liela slottsloveiifrågan. - Hennes stallniiig h a r i n v e r k a t ocli g e r å t Sten Stures position e n viss osalrerliet. Det s e n a r e Iran direlit a r l a s a s i d e t postskriptum, som Olof B j ö r n s s o i ~ fogal till brevet ocla som b ä t t r e

än brevet självt anger förliållandet mellaii h o n o m ocli Sten H e r r Olof liade till Iiösten 1311, då h a n 2 0 , i o flyttades till Stockholni (STb 4, s. 21i3), varit fogde i V ä r m l a n d och b e r iiu Sten a t t få behålla l a n e t ; h a n säger sig vilja göra god r ä k e n s k a p d ä r f ö r ocli meddelar, a t t Iian s a t t e n sven i sitt ställe. Till sist b e r lian Sten ej göra lionom iiågot h i n d e r häri, iniiaii de k o m m e r till tals m e d v a r a n d r a . (SA lir 1 2 2 7 a , ej trgelrt a v Styffe.) Olof Björnsson ställer s å l u n d a k r a v på förlaiiing som villltor för medyerkan. Han var icke e n s a m d ä r o m . Se nedan s. 236 f. och s. 240 n o t 1.

Frii Mätta säger sig i brev till Sten S t u r e 1512 15/3, i vilket Iion bl. a.

b e r ö r Borgholm, lmoppas, a t t h a n skall veta hennes och slottssvennernas bästa »så a t t de11 fria slottslag bliver mig hållen, som min k ä r e döde h e r r e och e d e r k ä r e fader d e m a n t v a r d a t a t t liålla till m i n och e d e r Iianda, s i a t t hon f å r den del a r fataburet, Svante givit Reririe (%SH V n r 393). Slottsloven

Striden liring rilrsförestindar\.alen i512.

221

Av intresse a r

att de b i d a nämnda slotten vas fataburs-

slott. Tvivelsutan a r det da just för dessa, som slottsloven

andrats

p5

ovan angivet satt; den has alltsa ifraga om Stsclc-

holm, Tl'iisterås, Kbo och 1Borgl.iolrns slott stalIls

p5

Sten Sture

men med visst förbehall för fru JiIalta

l.

Sai~nolil;t har 2nd-

ringen aven omfattat vissa slott i Finland, vilka vid denna

tid intog en stallning närbesläktad med fataburslänens, Rase-

borgs lan och Tavasteh~as lan

h a r alltså enligt f r u Matta varit ställd till heiiiie ocli sorieii på - vad lieniie a n g a r - angivet satt. C'ppgifteii bestyrkes av det s k y d d s b r e v Sten S t u r e gav fogdeii l313 ;,'s i s a m b a n d m e d deniies avgång f r i n fogdesysslaii. Denne h a r , h e t e r d e t i brevet, begärt av Sten, a t t d e n n e skulle »Iiålla deil förvaiidliiig i e n r a t t t r o och a r a , lian från sig sagt ocli lovat hade, d i lian a n a m m a d e av

. .

.

Svante

. .

.

Borgbolms s l o t t och iiycliiar, bland a n d r a o r d Iionom s i sägandes, a t t den del f r u N a t t a a v det f a t a b u r på Borgholm efter Sveriges lag Iiava skulle,

'om lionirm forstackot varde', sliulle för:de Jöiis Laurenssoil f u l l t ocli fast a t t göra, som e n daiinesveii borde)). I eiiligliet liarmed skiftades s i fataburet, ocli f r u Mattas del undanlades. Brevet avslutas med h e r r Stciis förpliktelse a t t inför » r i k e t s r å d , ocli aiinorstädes, om så behov gjordes, s v a r a f ö r for:de .Jöns Laiirensson o m den förvaildling till f ö r d e slottsloveoi, lian i m i n a llaiider efter miii

.

.

.

faders befalliiiiig gjort h a v e r » . (BSH V lir 422; se averi s. 2-10 n o t 1.) Palme ( s . 366 f.) a n s e r det »möjligt om a n iclie sannolikt a t t förvand-

lingen a v slottsloveil ursprungligen gallt aven f r u Matta Ivarsdotter». Haii synes emellertid icke Ila healitat frit Hiittas brev, vars uppgifter p å denna p u i i k t Bastar Qus över cleii iiigot otydliga formuleringen i S t e n s skyddsbrev.

-

J f r betriiffande forinerila vid transaktionen t \ i s t e n mellan Svante I\'ilsson ocli f r u Ingeborg h e s d o t t e r angående lieiines av slottsfogdariia iakttagna r ä t t s - k r a v ifraga o m Abo och Iiastellliolms slott. (FAIC' VI, s. 293, 304, 3011, 317, 316.) -- Oin d e t iioggranila ialittagandet a v slottsloven s e utiedniiigen Iios Palme, s. 372 ff.

l Det a r 1)etecIinande för laget, a t t f r u Matta i s i t t brev till Sten S t u i e 1 4 , 3 blott berör Borgliolnis slott, icke Kalmar slott. Orsaken hartill Itan blott

vara, a t t slotteri haft olilia iiatnr, ocli a t t lioii icke v a r i t i n r y c k t i slottsloveii beträffande a n d r a s l o t t a n fatabursslotten. ( J f r ovan s. 220 n o t 2.) - J f r i Iiuviidfrigaii aveii Styffe, BSH T', Iiil., s. 163.

Både Kaseborgs och Tarastelius slott anges i 1ë11sförtecl;iiii~garna från omkriiig 1300 ligga u n d e r fataburet. (Lönnrotli, s. 242 ff.) Docli erliöll Sten S t u r e d . 2. dem i förlaning som tjaiistelaii i lilrliet m e d d e a ~ i c l r a laii hail d i erliöll a v k u n g H a n s (1197 3 / i 2 , FhlU n r 47G8). Senare pressas h e r r

Sten till a t t erlagga avgift för liela sitt finska laiisområde (1499 "1.3, FMI;

482i; jfr 1499 '',z, FMU 482G). T7id utbyte a v d b o , T'ihorg och Olofsborg m o t Iiiiisområdei~ i Sverige något s e n a r e h a r avgiften slopats (1499 2 3 , 0 , FMI;

222

Gunnar T. \Vestin.

Ifraga om slott, som ftiïlanades, h a r riksföreståndaren

icke haft s i d a n a möjligheter att andra slottslo~en

l.

Men h a r

4835; j f r 1499 'J4/6, FRIC' 4836, 4837). Rasehorg h a r av Sten Sture förlänats

till Töiiile Erilisson Tott, ovisst n a r och p å vad villlior. Vid Stens död mottog iiamligeii Svante trolietsförsaltran av Tönne ifråga o m Raseborg, som denne säger sig Ila haft i förläning av Sten S t u r e (1504 &;a, FJIC 5008). Svante för- Iiinar Töiine med slottet (l504 29/s, FJICT 5021). Någon avgift omtalas ickc. Ett å r senare erhöll Svante sjalv av radet samma slott och lan i förläning med all r a n t a som ersättning för lians utgifter i samband med liriget mot ryssarna 1495-1497. Rilisråclet förlilarade sig aven vilja, efter Svan.tes död och inriaii de valde konung eller l-iövitsinan, skapa garantier för a t t Svalmtes önira och barn slinlle få belmålla slottet i 20 år. Det skulle darvid lamnas till någon »god m a n » , som erlade den ranta, det brukade avkasta, eller, o m sonen Sten d å vore myndig, lämnas lionom p å s a m m a villkor. (1505 1 ° / i o , F M U

5150. J f r ovan s. 219.) Svante tillskrev d å Tönne Eriksson med anmodan a t t denne skulle i n s t i l l a sig hos honom för uppgörelse ang8ende slottsloven (1505 2 1 / i ~ , F M U 5153). Samtidigt sände Svante sin fogde Josef Pedersson dit

för a t t tillsammans med a n d r a lians förtroeridemail shespörja sig» med Tönne o m >lägligheten. i lanet och satta dugliga karlar till fogdar ilar. Viss andring av lansområdet Imar d å aven ägt r u m . (FAIC' 5156.) Josef Pederssoii uppbar vid årsskiftet skatt. ( F M U 5lG9.) H maj 1506 h a r Tönne återfatt slott och Ian, varvid han dock måst lova erlagga viss avgift o m 1000 revalska mark. ( F N U 5183, 5193.) Denna avgift f ö r n ~ e d l a d e s 1510 till 600 niark, troligen som belöning för Töiines inedverkan till a t t i l t e Hanssons svenner efter dennes död lämnade 0 r e b r o å r Svante. (FSIC' 5533; jfr Grönblad, s. 494 ff., BSH IT n r 325, 327, 328; Palme, s. 34 n o t 73.) Rasehorgs slott h a r alltså genom Svantes atgarder i samband med dess förläning till lionom 1505 n ä r m a s t återtagit den karalitar av fatabiirslari det tydligen förlorat r i d förläningen till Sten Sture, men synes r e n t formellt iclie k u n n a r ä k n a s in bland fataburslanen.

-

Vad Tavastehus beträffar hette d e t oin det vid förläningen till Iierr Sten, a t t det efter Iians död skulle övergå till iiilcan Ingeborg Åliesdotter (FJIU 4768). Någon avgift namnes iclie under den tid lion liade det. I tvist om förvaltningen av slottet, d i r m e d även o m slottsloveii till detsamma, säger lion sig i hrev till Svante och rådet vilja liålla slottet till ))Sveriges rikes föreståndares hand och Sveriges krona». ( F M U 5130, 5118, 5157.) Efter f r u Ingeborgs död 1507 lämnade Svante slottet till en av hennes arvingar, Ake Jöransson, och i breven m ö t e r iiven n u formeln, a t t slottsloven hölls till ):Svantes hand ocli Sveriges krona.. Ileil nye inneliavaren erlade e n avgift o m 1000 mark. (FhlU 5311, 5312, 5360; jfr 5457, 5499.)

Palme (s. 342, 361 f., 392) synes med stöd a v d e n ä m n d a förteck- ningarna hetralrta dessa slott som fatabursslott. Det ä r emellertid givet, a t t vad förteckningarna återger ä r resultatet av liuiig Hans åtgärder ocli a t t de blott återger laget i en viss situation, nämligen lrungens k o r t a regim. J f r o r a n s. 217 f.

S t r i d e n k r i n g r i k s f ö r e s t i n d a r v a l e n 1512.

223

h a r Svante Silsson begagnat en annan metod.

Då

Ihalmar

slott erövrades

1510, lyckades han dar placera som litivits-

naani Johan hl[årassoil, en a r sina trogna a7apendragare, och

Orelsro slott och lan, som blivit ledigt saniinaa å r genom Xke

Hanssons frRnfalle, kamnade Svante .;id årsskiftet till sonen

Stela1. De rilllior, varpa slotten och Iaimeii givits, a r icke

Banda, men persoilvalet gav h a r riksförestandaren s a m m a

garantier som eljest slottsloven.

Det a r

på denna faktiska nilalitpssiiion Stel1 Sture byg-

ger, då han

går

till

aktion de första januaridagarna

1312.

Han lieande d 5

-

bortsett kåii fru $kitta Ivarsdotters rait

och bortsett fr511 krav

p i

kon~pensation

som restes av slotts-

hövitsniän

"

liiinna sig sälier Bnetrhffande fatab~mrsslottei~

Stocliholm, ITaster5s, Borgholni och Kbo, vidare saker beträf-

fande Orebro s c h I<almcir, Raseborg oclm Tavastelins,

Aven ifraga o m ett par alr rikets övriga slott kunde

Sten i n f i s era eveiit~aell maktliamp rned rådet sagas inlaga en

god position, nämligen Stälieborgs och Ihastellholrns s1otl.

Det förra inilelmades av Trofle >lånsson, sedan gammalt en

trogen anhängare av S.vante Silsson

"

dessutom Imalvbror till

Kristina Gylleiistjerna: det senare innehades av Xils EsliiBs-

son, sanilolikt en anhängare av riksrådels politik mot Svante

Xilssoii

1511 men genom Sten Stures giftermål i november

samina å r aveii h a n knuten med slalitskapsband lill denne

A-

l BSH IT lir 322, 324, 325, 3 2 1 , 339. Röraiide omstaildiglieterna i övrigt vid S t e n S t u r e d . y:s förläiiing m e d Ö r e b r o s e L. Sjödiii, s. 546 ff., Palnie, s. 30 ff. - Palrne (s. 38, 112) m e n a r , a t t J o h a i i hl[ånsson s t ä l l t slottsloven till I i e r r Svante, d e t t a i a n a l o g i m e d förliållandeiia vid B o r g h o l m s s l o t t . S o m o v a n f r a m h 5 l l i t s t o r d e doclr s l o t t e n s olilia n a t u r h ö r a bealttas. (Se o v a n s. 221 n o t 1.)

Se ovan s. 220 n o t l, n e d a n s. 236 f., 240 n o t 1. J f r E. Nordström, E k a a t t e n , P H T 1911-42, s. 4 7 ff.

I(astell11olm iipptages s o m f a t a b u r s l ä n i l ä n s f ö r t e c k i ~ i n g a r n a fråii o m - living 1500. (Lönnrotli, s. 244, 246.) Det v a r s e d e r m e r a f ö r l ä n a t f ö r s t till Eril< Joliaiissoii s e d a n till S t e n T u r e s s o n , lades e f t e r daiislrariias f ö r s t ö r i n g a v d e t I 5 0 7 t e m p o r ä r t u n d e r fogdeförvaltning, m e n f ö r l a n a d e s l 5 0 8 till Nils Esliilssoii, t y d - ligen s o m f r i t t tj5iistelari. (Se o m d e n s e n a r e förlailiiigen FAIU 5259, 5315, 5330. J f r L ö n n r o t h , s. 248.) - I-'alme (s. 392) a n s e r , a t t Iiastellliolm v i d deiliia t i d r a r e t t fatabiirslaii.

Riksrådet

å

sin sida hade säkert stöd blott av två svenska

slottshövitsmän, Peder Suresson på Stakeholm och Sten

Kristersson

på

Nyliöping; saltert stöd av någon finsk slotts-

hövitsnaan hade det icke sedan Erik Tearesson

på

Viborg och

Olofsborg avlidit

1511

l.

Det ar mot baltgrunden av denna silisrådets kringskurna

stallning ifraga o m slottslanen man liar att se ärkebiskop

Jacob Ulfssons och Sten Iiristerssons atgard att omedelbart

efter riksföreståndarens död »förbjuda sliattenn i Tierp och

BBls111gland

'.

Deta framstår d å som en välberäknad motåt-

gärd mot Svante Xilssons och sonens politik. De närniida

oirirådena var lagda sona underhHllsområden till

Stockholms

slott

3.

Genom att alltnogern dar förbjöds erlägga skatten,

undandrogs fogden

på

slottet de inkomster varmed han skulle

administrera detsanima. Vad det betydde, darom vittnar Olof

Björnsson själv vältaligt i senare brev, d i skalfeintaklerna

Influtit daligt eller tagils

P bruk för andra andamAl*. Vidga-

des ett dylikt förbud, och lieinde det eappralthAllas, f ~ s l o r a d e

innehavet av slotteim i betydelse allteftersom sliatieförbudet

genomf6rdes. Det kringsltar iiven Sten Slures möjligheter att

tillgodogöra

sig

sliatteintakter fran aridra fatabursområden,

d a r skatten icke direkt anslagits tiP1 slott, en möjlighet som

stod horion-m öppen tack Trare den av Stela Sture d.

5.

upprättade

och av Svante Nilsson vidma%ithå'iIna f6rvaltningsorga1,1isa-

tionen, dar botteninstanserria, underfogdar och andra tjiinsie-

miin, stod i fast frohetsförhillande till riksföreståndarna

j.

Om Erili och Peder Turesson Biellie se G. Carlsson, SBL IV, s. 1 5 7 f. resp. l 6 5 f.

"e oraii s. 216. Lönnroth, s. 244 f.

Olof Björiasson till Sten Sture 1.515 7 1 2 och 1517 G / ~ , SA n r f 294, 1336.

Se o m den valorgaliiserade förraltnii~gsapparaten inom fatabursom- rådenn Lönnrotli, s. 250 E. - Sjödin (s. 559 f.) synes antyda, a t t systemet delvis bragtes ur balans genom a t t a r Svante Silssoil tillämpas på olyckligt sätt. illaii t o r d e dock hellre böra uiidersfryka, a t t det t r o t s de ständiga krigsareii och t r o t s Svantes ibland o b e t i n k t a liai~dlingssätt likväl bestod. Iiontinuiteteii beva- rades. frad beträffar Peder Månsson, e n a v dem som Sjödin t a r s i s o m exempel

Striden ltriiig riltsförest5iicIarvalen 1512.

223

Det var allts5 ett allvarligt slag, som Jacob Ulfsson

-

ledaren för rilisrådsoppositionen mot Svante Nilsson

-

n u

riktade mot h e r r Sten. Den eljest försiktige och tövande

ärkebiskopen h a r med pitaglig snabbhet och rnalii~edveten-

het gripit in i denna helt nya situation. Den form h a n g i r i t sitt

angrepp tyder på att h a n haft fiillt klart för sig såvall det egna

partiets s o m den vantade rnotstår~darens

styrka och svaghet.

Snabbheten i angreppet visar, att m a n illom riksrådsopposi-

tionen iclie anmilade låta det gynnsamma tillfallet att gripa

makten g i sig u r handerna.

Då Olof Björnsson

8 , ' ~

avfärdade sitt brev dill Sten Sture

hade mötet

i

Xrboga sannolilit redan tagit siil början

l.

Det

föreligger från detsainrna blott en alit, det srenslia rådets

fullmialit för de delegater, vilka skulle underliandla med dan-

ska o m b ~ a d

i

Halmstad angående förliållandet mellan riliena.

Aliten a r utst2lld

19/1.

Deri h a r tilldragit sig sarsltilt intresse

på grund av några anmarkningsvarda omständigheter, som

a r förkiiippade med den.

I

raden av utställare

-

d. v. s. råds-

församliiigeii

-

förekornnier Eril; Trolle med titeln riksföre-

ståndare

p5

för denne vederbörlig plats. ,$ven Sten Sture

medtages i rådslistan. Trots detta aterdiniles varken Erik Trol-

les eller Sten Stures sigill under akten. i v e n andra i råds-

längden medtagna herrars sigill s a l i ~ ~ a s ~ .

Fullmaliishrevet visar, att frågani o m förhallandet till

Danrnarl; ocli derjamte fragan o m val av riliisföreståndare

p i a t t fogdarna övergav Sraiite, iir förliållandet det, a t t lian visserligen avböjde

Svantes e r b j u d a n d e till Iionom av fogdessyslail i TTastbo och Sunnerbo, men samtidigt förklarade lian sig villig a t t - f ö r den liiiiidelse någon lämplig maii ej k u n d e frainsltaffas - omliariderlia skatteuppbörden, o m lian fick till lijalp e n god sltrivare. (1511 l G , ; , BSH TT n r 468). I s e n a r e b r e v sade h a n sig vilja

acceptera a n b u d e t , o m lian erliöll i förliiiiiiig vissa socknar. (SA n r 579; jfr Harenstam, Finiiveden, s. 129.) ?'J-dligeii löstes fragaii e j i Iierr Svantes tid. J f r iiedan s. 229.

L Uppgiften liarom i det ]>rev v a r m e d Eril; Trolle 4 , ' 2 bitriidde fullmali-

t e n (ST I I I , s. 574). J f r Palme, s. 83.

ST III s. 5 i 3 f. ined anmiirltniiig o111 sigilleringen. Se liarom vidare n e d a n s. 253 n o t 3.

226

Gunnar T. \Vestin.

doniiinerat mötets inledande skede. Deii G r r a frågan var

given såsom mötets egentliga ämne1. Den senare hade helt

oväntat alitualiserats. Det a r då av största intresse, att den

dragits upp med sådan skyndsanil-iet ocli att en majoritet inom

rådet tämligen omgående utsett riksföreståndare

Sy

omslan-

digheten att i ett brev av denna officiella karaktär riksföre-

ståndartitella fogats till Erili Trolies namn kan icke betyda annat

a n

att eii majoritet inom rådet utvalt denne till ril;sförestån-

dare ocli

att

h a n själv accepterat detta3. Jrarför återfinnes d i

icke hans sigill under akten? Varför har han några veckor se-

nare i Uppsala ensam utställt ett sars%tilt

brev, vari lian biträder

rådets fiillrnabt, ett brev vari h a n ej benämner

sig

riksförestån-

dare ulan blott riddare till Ekholm

4 ?

Varför h a r icke Sten

Sture sigillera8

j?

Det beyarade kallniarerialet ger intet direkt svar

p5

dessa

fragor. I l e n de hänger nara samman med e n a n n a n fråga:

vad beslöts i övrigt i Arboga? Kan den fragan besvaras,

vinnes sjlira utgångspunlcier för e n reltonsliruktioi~ av det

handelsesamrilanliang, som ligger bakom det n ä m n d a förhål-

landet med fullmaktens sigillering.

Frågan o m förliållaiidet till Danmarlr liar tydligtvis spelat in id för- handlingarna i Arhoga o m riksföreståildarvalet Iilisom deil gör senare vid Iiandelsei-na i Uppsala u n d e r Eriksmässan ocli vid förliandlingariia i Stockholm i samband med det slutgiltiga rilrsföreståiidarvalet. Det bevarade källmaterialet synes docli icke medge ett klarläggande av tie n ä r m a r e omstandiglieterna vid fullmalrtbrevets tililiomst, varför frågan Iiär till dels lämnas å sido. Se vidare nedan s. 234 f., och s. 250 f., 254 ff. - Se om förhandlingarna i Halmstad och Alalmö senast Palme, s. 88 ff.

Palme (s. 58) förlägger valet till någon av dagarna mellan 14/1 och '9,'i.

Den tidigare granseil motiveras av a t t rådet denna dag utstiillt lejdebrev till Sten S t u r e a t t komma till Arhoga.

(BSW

V n r 392). Möjligheten a t t rådsmajori- teten redan d å valt Erik Srolle ä r emellertid iclre utesluten.

a Inom forslrniiigen h a r m a n med stöd av fullmaktsbrevet noterat valet av E r i k Trolle som e t t faktum men i allmänhet icke n a r m a r e gatt in p å frå- gan o m h a n s stallning u n d e r våren. Se Palme s. 6 2 f. och S j f. med i not

17 och 9 2 aliförd litteratur. Denne t a r upp problemet till ingående graiisli- iling m e n från a n d r a utgåiigspunkter a n liar. Se h ä r o m nedan s. 232 n o t 1.

ST I I I S, 5 7 4 med anm.

Striden kring riksföreståiidarvaleii 1512.

227

Ett

allmalit referat av ett beslut, fattat i samband med

Arbogarnötet, lamnar Knut Eskilsson 1 brev fil% Sten Sture

'14.

Han bringar beslutet på tal med anledning av att herr Sten

-

ei-iligt hans mening

-

icke varit solidarisk

m o l

deiisarnina.

»Som eder va1 förtänlier», slcrirer lia11, »att då den vardige

fadern ocli riliseils råd, vi gingo uppå radsingan i Uppsala

o m distingen näst förliden att lysa d a r bursprak för allmo-

gen, s o m d a r då församlad var, d å vet ni viil sjalv, liuruledes

det sig firkuiinade, att nar Gud fogade vara medbröder h e m

Iiomnio, soin till Danmarli gro, och meniga siliseris råd till

hopa liornrno, d å ville de eildrakleligeai vara till ens om

höritsman, det basta Gud giver d e m i-iaden till, efter lagen

och gammal god sedvanja

. .

. n

l.

Enligt Knut Esliilssor-i h a s alltsa ärkebiskopen i spetsen

en rådsförsamling vid bursprål; i Uppsala inför den vid

distingen

(%/Z)

samlade menigheten kungjort som eii slut-

överenskommelse i fragan o m rilisföresBandaräinbeiets besat-

tailde, att alal av raksföreståndare sliiille anstå till dess att

rådsl-ierrarna, som farit till Halmstad, återvände, atl rådsmöte

då sli~ille aga r u m ocli alt rådet d å skulle förratta val i enlig-

het med lagen och gammal god sedvänja.

Ett annat brev, också det ställt till Sten Sture, utfärdat

i

Uppsala

j,'z

av »de rådsmedlemmar som då var dar», ger

ytterligare uppgifter. Hailvisailde till en iclie n ä r m a r e arigirera

överenskommelse o m slottsloven, son1 träffats i Arboga, saga

de sig vilja fasa till Stoeliholm viss dag och be Sien d å r a r a

d a r för behandling av den saken ocli jamval av andra, som

blivit aktuella, sedan lian dagen innan lamnat Uppsala

Del framgår av brevet, att Knut Esliilsson verkligen ger

ett referat av en slutöverenskominelse. Det fraimgår aven,

Sigtuna 1512 I , r , BSH V n r 395. Se o m situntioiien d5 brevet av- f i r d a t s vidare iiedaii s. 212 f.

Z »Gonsiliarij r e g i ~ j proiiunc ibidem coiistitutj» till Sten Sture, Uppsala 1 5 1 2 "Z, Gröiihlad, s. 543. ( 1 ) .

.

.

efter deii befalliiiiig, som skedde n u iiyligeii

i Arboga o m slottsloven, vilja v i

.

.

.

v a r a i Stockholm p5 onsdag i ~ a s t k o m - inaiides eller torsdagen allra senast, bedjaiides eder, a t t iii d a r ville vara tillstädes p i s a m m a t i d

.

.

.D)

228

Gunnar I'. U'estin.

att den allmanila överenslionammelse, som triiffats i Arboga,

rymt en bestämmelse om slottsloven, Sten Sture h a r varit

engagerad i denna överens8iommelse. Fråga ar, vad besläm-

melsen om slottsloven gått ut

på,

och o m den varit inskränkt

till att gälla enbart Stockholm.

Från ett. möte mellan ett regerande rådsutsl;ott i Lppsala

23/3

h a r bl. a. avgått en skrivelse till fogden p5

Aba

slott, Josef

Pedersson, alltså till en av dem soin i likliet med fogdarna på

andra fatabarsslott med all sannolilihet lovat Svante Nilsson att

efter dennes död lailla slottet till Sten ocli Matta Ivarsdotter

'.

Rådsutskottet anmodar n u denne fogde att skicka sig

på ett

tillbörligt satt beträffande slottsloren och liraver, att Blan icke

släpper fler upp p5 slottet

a n

han Ban vara »fullmiilitig»,

innan han fiir deras meddelande on1 vean som skall bli rikets

hövitsman och anamma slottet

Brevet visar med bestamd-

het, att rådet gjort anspråk på slottet. Detta får icke kurina

utnyttjas av eai ovidkommande part, underförstått Sten Sture.

Då

b5de Stoeliholm och Abo var fataburslan, synes m a n

kunna r5ga draga den slutsatsen, att deta

I Arboga av Sten

godkända överenslaommelseil o m slioliisloven inneburit,

a t t

denna ifraga om fatabursslotten Pclie längre sliulle stå till

Sten och Mätta Ivarsdotter utan till radet3.

Ifråga on1 de slott, som var förlanmade, Blar radet giretris

-

i anslutning till sina erkärida rattiglieter

-

kriivt att sloits-

Se ovan s. 221.

Jacob Ulfssoii ocli fyra Iierrar av rådet till Josef Pederssoii, Uppsala 1512 28/n, F J I U n r 5573.

-

Om situationen d i brevet utfärdades och o m d e n ä m n d a rådsherrarilas funktion se nedan s. 235 f., 2 4 2 f.

a Hur slottsloven sedan i varje enskilt fall kan h a utformats synes omöjligt n5 någon saker kuiisliap om. - D å rådsutskottet i brevet 1512 2"a

(FJIU 5573) m a n a r Josef I'ederssoii sliiclia sig tillbörligen med ~ l o t t s l o \ ~ e r i och Iiålla den till d e fyra lierrars hand, som den v a r honom »antvardad och befallen)), kan denna formulering iclie tillmätas n i g o t bevisvärde rörande utformningen av själva Arbogaavtalet, d5 möjlighet föreligger, a t t rådet blott söker hävda en allmän principiell uppfattning eller syftar p å slottsloveii sådan den v a r utformad före Svante Nilssons förvandling av clen. - Kraft utläser ur brevet a t t utställarna utsetts a t t mottaga slottsloven. ( A . a., s. 344. J f r Palme,

s. 8 3 not 53.) Dessa synas dock lia haft f u n k t i o ~ i e n a r regeraiide rådsuislrott. Se nedan s. 235 f.

loven skulle vara ställd på det ensamt. hleia detta laar fn-amst

varit fråga o m en uppgörelse nlellail r i d e t ocla varje slotts-

1iövitsmai-i filr sig. Harom föreligger intet kSlImaterial, ocla

detta led

i

förlaaiadlingarna undandrar sig därför bedomande

l.

Avialet o m slottsloven h a r icke statt ensamt. Det h a r

s y ~ i b a r l i g e i ~

kombiiaerats med ett avtal o m skatteuppbörden,

Bengt Abjoriassoa-i, e n av de svenska delegaterna till Halm-

stad, fann sig vid Aterliornsten till Sverige l-ia blivit »besagd»

iiaför herr Sten b e t r a f i n d e ilagot tal h a n haft

på honom i

Snaalaiad. H a n forilekar i brev till denne, att hala sagt något

annat a n det som bör sagas om en ärlig, god man, ocla ger

som lsevis laarför sin skildring av der1 episod det tydligen r o r i

sig om.

Då delegaterna

p5

iierresan for genom Vistbo, berättar

han, sporde iaågra av boiaderna, »vem de skulle göra lironans

ränta, efter.

. .

Svarite var d ~ d » .

Svaret blev, att >>vem

rikesens

r å d vordo dirtill sliicliaiide med sitt brev, den skulle d e srara)).

hlotiveringera för svaret foljer omedelbart, i sin lakonislta forrai

onödiggörande all disliusslon o m den rättsgrund delegaterna

stott sig

på: » I ve-ten själv vad samtyelit var i Arboga

. .

.N?.

Vastbo

lag

till

fataburet, allts; direkt under rilisföre-

ståndarens administration

3 .

Svaret till böiiderila betyder då,

att riksrådet efter Svantes död tratt i ri1;sförest:ndares

ställe

ocla iau sliulle administrera sliatteuppbordeia f r i n fatahurs-

ornrådeiaa. riättsgr~nnden ä r

ett avtal

B

Arboga

*.

slut

vi

d

Brevmateriaieh ger ailtså följande upplysningar o m be-

i

Arboga

j.

En

siutÖ\~erensl;om111e1se,

kungjord i Uppsala

distingeii, Iaar gått

iit

P;

att med val av rilisföreståridare

Jfr ovan s. 222 f. Palme, rillien iclie gör deil åtsltillilad mellan fata- burslan ocli a n d r a lii11, som liar företagits, anser, a t t öaerei~sIioinmeIseiii o m slottsloveil gallt alla slott ocli a t t inan i Arboga h e s l ~ i t a t stalla slottsloren 115 e t t r i d s ~ ~ t s l i o t t o m f y r a Iierrar. (A. a., s. 83.)

Bengt Al~jörnssoil till Sten Sture, Handelö 1512 1°,'5, BSH V lir 398.

Lötliiroth, s. 228; C. Harenstam, F i i ~ i ~ v e d e n , s. 93 f. Om den aktuella situatioilen i Vastbo s e o r a n s. 232 n o t 5.

E ~ I vidstriclitare tolkning hos Palme, s. 82 f.

Att förhaiidlingarna till liiivudsalilig del agt r u m i Arboga, s t y r k e s av det faktum, a t t S u r e Jöi~ssoil, en a v de r i d s l i e r i a r som sigillerat fullmak-

skulle anstå till ett rådsmöfe, vilket skulle äga r u m , sedan

delegaterria till Halmstad Atervänt. Vidare h a r en överens-

kommelse träffats angående slottsloven till iatabursslollen,

att den skulle stå till rådel, dessutom en överenskommelse

enligt vilken sliatteuppbörden friin fatabursområdena skulle

omhänderhas av rådet

-

i

båda dessa fall uppenbarligen

interimistiska överernskommelser.

De två

sistnämnda besleiteri hänger intimt s a m m a n med

varandra. De betingar varandra. Detta framgår tydligt av

det förhållandet, att d e direkt anknyter till de politiska pro-

blem, vars aktualitet före Arbogarnötet Olof Björnssons brev

gav e n klar bild av: frågan o m slotlsloven och frigana onn

sliatteuppbörden

l.

Sten Sture hade i det av Olof Björnsson tecknade aktuella

fallet vunnit över rådet i kampen o m slottsloven och kunde

k a n n a sig saker ifråga onn d e n CPvervagande delen av rikets

'

a n d r a slott

Radsoppositionen hade i det aktuella fallet vun-

nit kapplöpningen o m sliatten, men dess medlemmar kunde

ingalunda vara sakra på att vinna även i fortsättningen,

ty

herr Sten kunde aven rakna med kraftigt stöd från dela vikti-

gaste instansen inom den allmänna förvaltningen, fogdarna

3,

och laan hade áven möjlighet att i likhet med föregangarna

vanda sig direlit till allmogen med sradjan o m stöd.

Trots denna för honom ytterligt gynnsamma position

h a r alltsii herr Sten i Arboga träffat avtal med riksrådet, en-

ligt vilket Blan till rådet avstått fran den maktposition faderns

f~raindring av slottsloven till fatabursslotten och hans egna

Atgärder harvidlag försliaffat honom, och koordinerat med

delta ett avtal etiligf vilket Ina11 gav avkall

på de möjligheter

h a n hade att jamte slotten Sven bemaktiga sig uppbörden

fråla fatabursområdena. Betyder d å dessa två avtal, att Sten

ten l o i i , och Nils Clansson till Storda, en av de r i d s h e r r a r som upptagits i

ridsliirigdeii men som icke sigillerat, båda den 4 / 2 befann sig i Lidköping.

(I'erg. brev 1512

72,

RA.) Se ovan s. 215 ff.

Z Se ovan s. 223 f.

Striden Irsing rilisföieståiidar.r.alen 151 2.

238

Sture

i

Xrboga fuliistandigt underkastat sig r i d e t s vilja? Sva-

ret ger sig sjalvt, onn man betraktar deii huvudöverensliom-

iiielse, som klingjordes i Cppcala inför den vid distingsmark-

naden församlade menigheten: alt n a r r i d e t efter de svenska

delegaternas hernlion~st

f r i n Danmark ater samlades till möte,

d å sliulle del viilja riksföreståndare. Häri ligger d å rizisteii

för Sten Stures del, eftergiften för rådspartielis del,

%y

beslutet

innebar, att del av rådsmajoritetern företagna valet upphiivts,

hela frågan o m val av riksförestandare uppslij~ilits

l.

Det gives ingeii rnöjllgl-iet att narrnare följa gången av

förlaandllngarna i Arboga, men vissa lnuvudsnoment torde

-

soni den ftiretagna ui~dersölinningen visar

-

vara sakra.

Frågain o m val av riksförestandare h a r snabbt koinmit upp.

E n del

av dessa fishandlingar liar ägt r u m , iiinan Sten Sture

an88rit. Han h a r varit kallad, nien hara has infunnit sig först

sedan h a n

på egen begaran erhallit lejd. Ridets lejdebrev

a r daterat

l i / i .

Herr Sten bedes

i

detsamma Bomma sa

fort h a n kan; i en efteråt tillskriven sats iabtalas en örasliaai,

att han måtte k o m m a dagen därpå »för många arendens

sliull Ilär beslutande))'. Den

19/1

a r den fullmakt för de

svenska delegaterna daterad, som bland rådslierrarna upp-

tager Erik Trolle med riksfirestKndartiteIsi och bland rådets

medlemmar aven Sten Sture

-

men som icke a r försedd

med någoinderas sigill.

Dessa omstandigl-ieter medger olilia tolkningsmöj%ighetw,

alla till en viss grad osäkra. Så mycket synes dock sälcert,

att rilisföreståindariite1ns applicerande

på

Erik TroIle i detta

officiella dokulilent m i s t e betyda, att han utvalts till riks-

förestindase, jiinival att Inan accepterat detta val. Fråimvaroa-i

a r sigillen maste för Sten Stures del betyda, att hail riigrat

acceptera ett dylilit val. Haii har kunnat ge sin vägran tyngd

genom att hanvisa till sin faktiska politiska malitstalli~ing:

makten över fatabursslotten ocli biiidande avhal med hövits-

nnan

p5

andra slott, stödet f r i n fogdeförvaltniaige~

inom fata-

l Jfr liaimed Palme, s. 82 ff.

bursområdena. 3Iotståndariaa

-

rådets majoritet

-

h a r haft

sina samlade personliga maktresurser, ekonomislia ocla polili-

ska, att falla tillbalca på, dessutom aven stödet av rådets ställning

s o m officiell och lagenlig institution med vissa rattsbefogenheter.

Sten Stures vägran att acceptera valet av Erik Trslle h a r lett till

e n kompromiss. Den G r r e Ilar avstatt den makt ö r e r fataburs-

slotten och över slratteuppbörden från fatabursomradena h a n

genom faderns ocla egna åtgärder erhållit. Deil h a r övertagits

av ridet. Men till gengald Iiar det slaedda valet ~ ~ p p h a ~ l s ,

frågan o m nytt aral stillts på franitiden. Rådet skulle företaga

detta först när r&dsdelegaternaa återviinde från Danmark. Detta

--s,jilva huvudavtalet

-

h a r Biksom de örrlga avtalen uppena-

barligera fattals tirader "rhandlirngar i Arboga meni kungjorts i

Uppsala Pinfajr den vid distingsmarknaden "rsamlade menighe-

ten av ärkebiskop Jacob U%fssoni

i spetsen för en rådsf6rsamling.

Till denna överenskommelse, till denna offenmtiiga k~an-

görelse fogar sig ett personligt dokument: Erik Trolles brev

vari han biträder fullmakten av

l"~.

H

och med att valet av

honom satts ifråga resp. uppharts, h a r haiii icke lctannat sigil-

lera akten med den omstridda resp. oriktiga titulaturen. Hans

anslutning till densamma h a r blott kunnat ske genom särskilt

brev. Detta Gr utskallt

H Eppsala

4 / ~ -

allts$ försk i samband

med kungörandet av s l u t ~ v e r e n s k s m d s e n

-

och ufgör så-

Pullda det sista ledet

1

förliandliingarna. Iiunskapen härom

slibnker sarskilcl inaeningsfylldhet

åt

kontrasten mellan In-

ledningsordeii: »Jag Erik TrolPe i Ekholm, riddare

. .

.»

och

titulaturen

P

ridets fullmakt

I 9 j i l.

S a m m a dag Erik Trolle utstallde sitt brev

-

det skrift-

liga erkannandet

av att h a n trädde tillbaka

-

lamanade unge

Iierr Saen

mötet

ST I I I s. 574. Kraft menar, att Erik Trolle r a r en r e n galjonsfigur. (h. a., s. 314.) Cppfattningexa kan h a visst fog för sig. Säkert är i varje fall, a t t ärkebiskop Jacob Clfssoii var den ledailde inom rådspartiet.

-

Förf. lioppas återkoinma till frågan om Erik Trolles roll i samband med eii f in der sökning av förhållandet mellan det världsliga friilset och kyrkan under börjaii a r 1500-talet. I r i d e t s brev till Sten Sture, Uppsala,l512 " 9 , uppgires, a t t denne

Striden liriiig riI~sförestiiidarvalei7 1512.

233

F ö r r5dsmajoriteteils del torde deil största vinsten med

deiiila k o m ~ i r o m i s s

h a

varit, alt

Sten Sture med dessa avtal

Palme (s. 5 8 ff.) inleder sin f r a t n s t i l l ~ i i n g rö r a n d e Arhogamötet med en analys av cle beriittaiicie lrälloriia. Han fiiliier dar\-ici ri111kröriil;an vara totalt iiiissvisande i deniia puiikt ocli förliastar deii, ataii tvivel ined all r ä t t . D ä r p å heliandlar ha11 deii »valherättelse», som i n g i r i Gustaf Trolles supplilc till påven sept. 151'3. Haii fiiiiier i deniia t v & uppcifter, so111 Iian anser sig k u n n a visa v a r a riktiga, clels a t t Erili Trolle ej v a r i t iiiivaraiide vid valet, dels a t t haii f a t t (senare iitvecklat till a t t liaii I~egiirt ocli e r l i i l l i t ) e11 tidsfrist, inom vilken liaii liacle a t t ge I~esltecl oin liaii accepterade. P5 dessa t v i uppgifter g r u n d a r Paln-ie siii slrildring nv mötet. Hela d e t övriga stoffet toll;as ocli g r u p p e r a s med l i i n s - i i tagen till dessa - som lian nienar - fasta ocli s i k r a utg5ngspuiikter.

Pnlrne b a r vii1 u i ~ d e r k a s t a t Trolles inlaga eii analys, varvid ilaii si:irlit understrylier dess tendens ocli allmäniia otillförlitligliet, meii det vill syiias, som o m Trolles egeiitliga avsilit nied ~rtforrnilingeii av sin vall)ei~ittcise u n d - g å t t iionom. Det fintis aiilediiiiig upptaga deiiila till föriiyud beliandliiig.

Gustaf Trolle .slirirer:»

.

.

.

tameil, c u m alias, regilo Sueciae t u n c g ~ i b e r - n a t o r e carciite, plrires traciatiis i n t e r proceres e t coiisiliaa,ios dicti regiii s u p e r electioiie fiitiiri illius guberiiatoris liabiti forent, a c maior e t gravior pars procertim e t consiliarioriim praedictoruiii nobilem v i r u m d o n ~ i n i l m Ericuni Trolie eiusdem regili militem deauratiirii, iicet abselitern, ii1 illius guberna- t o r e m elegisseiit, e t t e m p u s ncceptaiidae per e u m liuirismodi electioiiis penderet, c p i d a m S t e ~ i o S t u r e etiam dicti regni :niles adveisarius, q n i t u n c ad coiisilium dicti regili admissus no11 fllerat, forsan egre fereiis, c p o d praefatus Ericus ii1 eiusdem regni guberiiatoiem electus esset, u t praefertur, f a r o r e e t ausilio ainicoruin suoriiin e t iloiinullorum r ~ i s t i c o r u m poteiltiurn, (pios sibi promis- sioiiibus, persuasionibus, t e r r o r i b u s e t m i n i s iileserat, fretus, se i n ipsius regni regimeii iiitrusisset ( 3 : -sit), praefutum Ericum p e r consiliarios regiii liuiusmodi concorditer electum impediendo;

.

.

.D. (APD V I , s. 256 f. -D.

. . .

sedan

. .

.

e t t flertal örerläggiiiiigar iigt r u m mellaii cle friimste ocli r å d s h e r r a r n a i sagda land a n g i e n d e valet av

. . .

styresmari och den s t ö r s t a och inflytelse- rikaste delen a r r a d e t or11 de f r ä m s t e h a d e utvalt till s t y r e s m a n

. .

,

E r i k Trolle, e l i a r n lian r a r frånvararide, ocli den tidsfrist, iilom villien Iian hade a t t acceptera valet, iiniiii förevar, h a d e likväl

. . .

S t e n S t u r e

. . .

olagligen tiil- sliaiisat sig regeriiigsinaliteil

.

.

.»)

Det f r a p p e r a r liar, a t t Gustaf Trolle framställer valformerna så, som o m d e t vid riksföreståndarval f a n n s e n viss tidsfrist, i n o m vilken den valde hade a t t acceptera e t t val (tempus aeceptaiidae). Det f r a p p e r a r vidare, a t t Iian så s t a r k t uiiderstryker, a t t d e t v a r just under detta tidsavsziitt, som Sten Sture trängde sig till makten, som om j u s t d e t t a förhållande skulle Iionstituera e t t olagligt förfarande. Detta understrykes kraftigt genom frasen D..

.

s e iii ipsius regili regimen intrusissit)). Som Palme p å p e k a r (s. 5 9 n o t 7) liar ititrudo 1 G

234

G u ~ i ~ i a r T. Westiti.

erkant rådets allmänina rattsställning, d.

v.

s. dess rätt att i

denna situation handha riksstyrelsen och förordna om

ny

styresman

l,

och att h a n i överensstiilaamelse l-iarrned till rådet

överlämnat vad h a n innehade av den officiella segerings-

nlakten. Sten Sture sjalv vann, att valet av Erik Trolle gick

tillbaka.

Men

anmärkningsvärt är, att h a n trots sina efter-

gifter icke ararina rilisfGrestAndarskapef, och att det nya valet

genom

att

uppskjutas till dess att förhandlingarna med dans-

liarna avslutats sammanikopplades med frågan o m Sveriges

förhallaamde till Danmark. Det tycks l-ia rått rnotsätiniilg mellan

Sten Stlare och rådsmajoriteten i denna punkt, vilket accen-

tueras

av

att

icke h a n men väl Erik '4'rolle biträtt fullrnakts-

betydelsen »olagligeii iiitraliga)) och intrusor = »qui dignitatem contra leges occupat)). Men i svensk lag finns Plitet stöd f ö r deniia bedörniiitig av det skildrade valförloppet. - Trolle h a r emellertid icke syftat på svensli lag. Hans supplik a r ställd till påven, och deii lag haii Iiar i tankariia a r d e ~ i kanoiiislta rätteil. Deiina stadgar, a t t n a r eii högre liyrlilig dignitär (t. ex. en biskop) viljes, vaiförsamlingen liar a t t - on1 den valde a r frånvarande (jfr h a r »licet abseiitem))) - inom viss t i d underrätta hoiiom o m oalet. Han hade d i en tidsfrist på en månad, inom villten lian måste avge svar. Så Iange deiina frist iclie gått ut ocli s å läiige den valde iclte avgivit sitt svar, var valförsamlingei~ bunden av sitt val. Jrarje anilat val, som sliedde uiider d e n n a mellantid, v a r i sig sjalvt ogiltigt. (Se Hii~scliius, System des katliolischen Kircheiirechts II, s. 669 f. m e d belaggstallen.)

De foriner, i villta Giistaf TroIle tecltnat r i k s f ~ r e s t å n d a r r a l e t 1542, vinna harige ii on^ siil förklaring. Vi finiier, a t t h a n p å detta val applicerat principer, som tillämpades vid högre kyrliliga val. Avsikten a r uppeiibar. Han kall h ä r m e d visa, a t t d e t av r i k s r i d e t slutligen företagna valet av Sten Sture varit olagligt, enar r i d e t enligt detta betralitelsesätt varit bundet av s i t t tidigare val av E r i k Trolle. Den man Gustaf Trolle kampade med a r alltså en m a n vald på olagligt sätt, h a n s regim alltigenom olaglig.

Gustaf Trolles inlaga - av utomordentligt iiitresse för kunsliapen om liur h a n motiverade siii k a m p med Sten Stnre - ger inga s ä k r a ntgångs- p u n k t e r för en teckiiiiig a v haiidelseriia i Arboga. Tvartom strider den i av- görande p u n k t e r mot akt- ocli brevmaterialets vittnesbörd. Det a r h a r fråga o m eii medveten förransliiiing av falita i ovan angivet syfte. Självfallet måste eii iiiidersökiiiiig av Arbogamötet, som bygger på denna Trolles »valberättelse» eller t a r sina ntgårigspunkter i den, bli alldeles snedvriden. S5 a r aven fallet med Palmcs. Deii h a r därför icke heller synts mig tarva en geiiomgåeiide kritik. E I ~ allmän kritik av Gustaf Trolles iiilaga Iios G. Ivieselgren, s. 3 8 1 R.

S t r i d e n liring r i l i s f ~ r e s t i i s d a r v a l e ~ i 1312.

235

brevet

l g , ' i .

Genoin att sanm.imankoppla dessa fragor förskaf-

fade sig rådsrnaajoriteten trumf på laand till slutspelet, medaii

Sten Stiire till synes avhände sig sin. Det slrulle emellertid

snart visa sig, att unge herr Sten besatt helt andra insikter

i

det politislia spelets svåra laonst ii11 vad hans uppträdailde

har

kunde ge vid handen.

Det möte, som riksrådet i sitt brev fran Uppsala

ut-

satte med Sten Sture att äga r u m i Stocl;holm

11i2-12/2

fOl-

att andra slottsloven, synes aven

ha iigt rum. Enligt anteck-

ning i stadens tänkebok h a r herr Sten vistats dar denna tic!

l.

Hurrivida

d5

slottsloven ändrats i Bverensstanimelse med

avtalet

E

Arbopa a r ovetbart. ,Ilen oberoende av o m delta

avtal fullf6ljjts eller ej, framstår det som ett avgörande faktum

i

sammanhanget,

att

slottsfogden förblev densamme

-

Iiar

som arinorstiides. Sten Stcire har därmed haft garantier

f6r

bevarat inflytande

2 a

Rådet till Steri S t u r e , Uppsala 1.512 5 , ' 2 , Grönblad l i r 293; STb 4, s. 2 3 3 f,.

J o h a n Rode, e n lybsk sekreterare, som f ö r vissa förliandlingar ailläiit till Stocliliolm l o I ' c , avsände därifråii I S / c e n r a p p o r t över det politislia laget till k u n g Hans. H a r i uppger lian bl. a., a t t h a n erfarit, a t t Svante, d 5 hail l ä m n a d e Stockliolms slott, befallde a t t slottsbesiittningen

-

sedan liaiis a r - vingar ersatts för liaiis utgifter v i d resan till Ryssland ocli f a t t lians kvar- l å t e ~ i s k a p - eiiclast skulle hålla slottet till ärkebiskopen, biskop Mattias och två riddare. Då dessa

-

med Mattias e r s a t t a r Otto, e n a r Jlattias f a r i t till D a n m a r k - asltat slottet, s å skulle de h a f a t t till svar, a t t n ä r riltets siiiide- b u d till hIalmö återvände liem och riltets lserrar Itommo tillliopa, s 5 skalle de fullgöra s i n a eder, trohetsförsiikringar och löften, ~ i l k e t liaii säger sig Iiitte- Iigen slcola t r o , n a r d e t viil liar skett. - I bes5ttniiigeiis m a r h a r vi e n d i r e k t aiilinytisiiig till avtalet i Arboga. Detta skaillier Rodes uppgift i denila p u n l i t

-

alltsa o m den alituella Iiändelseil - eii viss trovardliet ocli darmed i v e n visst stöd 5 t uppgifien a t t slottsloren i i i d r a t s . (Uppgiften i~öraiide Svantes de1al;tigliet i d e t liela lian dock icke vara riktig.) Att fogden p å slotten ocli besättiiingeil v a r p å Sten S t n r e s sida, d ä r o m ger Kode a b s o l u t k l a r t besked geiiom vad haii i övrigt b e r a t t a r , iiveiisom geiiom siil avslutande reflesioil. ( H R I I I : 6, s. 100.) - vppgifteii sattes av L. Sjöcliii, s. 561 not 2 in i aiiiiat sammailliang. J f r Palme, s. 35 n o t 89.