SVLMKEI-? EK, Studier 1853 berjade S v e n d ( r r u ~ i c i t ~ :g till den svepl~ka ~ O B B V ~ S B ~ S utgiva de danska felkcisorna. F?iaaas 7 ~ l \ . historia. Goteborgs H b g - »kB;ininarks garaile Folkeviser» fuEEE6ljdra sl,olas *&rsskrift 1931: 1. sander artioladen. verket lade grund- valarna icke blott fOr dansk u t a n f61 nordisk folkviseforslinang.
Sedan Svend G r u n d l ~ ags dagar har den inordiska foiibvisri~ varit ett huvudomriidr för aiordish litteraturhistlorisk forskinring En rad i-norcliska vetenskapsrniin - inen itven eia I h g rad a i di1 lettanter - ha iignat $exa nordiska tolk1 isara sitt intresse och arhetc. F r a n s\ ensk sida Rar i tidigare tid Ben\ endiiasatserna gjorts av Hei, rik Sclii~ek. Gnder det senaste decenniet har s\ ensk folka isetorsh- ning franast upptagits av docenten Sverker EL.
T det ftiljande skall doeenteiz Eks I etenskapliga hen\ irdarheire Studier tik1 den sbensha folkvisans historia)) (pit. St.) underkasta,^ en granskning. Gransliningeni kommer i stor utsitriickning att g%li,i
elementara ting. Detta samrnal-nir~anger med det rnál, som denana
gra~iskning satt sig. 3158et Hr att söka klarlagga de metoder,
5i1nen i vSra dagar kan finna :trit:~~rndliii~g i s\e~zsk folli\isetorih-
taing l.
\'ad ia-nan EGrsk lias- a t t undersöka ar, varifriin cloceaitcn
Ek
erIi5ller det historiska kalimaterial, med vilket han1 arhetal-.
För
sjalva folkvisematerialet har doceratei-n Ek begagnia[ de reteizskapliga editioner av detta, coin Grundtvig och andra forskare lamsaat. Det fGrekomrner emeibertid, att docenten E k ave^ iiterges,-. p . .
Frofessos Anion Blanick h a r i SakP<;unniguXI&iandcrt rOraride sakandena sill professuëen i Litteraturhiskorin ined poetik vid Göteborgs Högskola (1931';
s. 10-97 ur del\is andra synlprankirer uppingit docedaten Ek, hurudarbeien 1.6- raiide d e srenslta fol~kvisorna iii! en sDelaijgrarnsl<ainig>, Docenten Eks skrilS.
folkvisestrofer ilate efter uppteckningarna litan efter Ernst .lon der Weckes rekons".,riiktionsf8rsOPi (St. 12. 804, 1 7 4 ) .
Det övriga kallmaterial, som docenten Ek begagnar i siila .Studier», kiinner Pian nästan geiiomgaende icke fran sjaiva k5iIlor- 19% uhan endast fran översiitlrningar och historiska bearbetningar: Runinskrifterna (St. 1 2 ) fran Schiick, Illustrerad sveinsk Litteraturhistoria och Steenstrup 1 dansk Histo- risk Tidsskrift IX: I ;
Historia ElPerasis (St. 18) fran Schiick, A1Brniin Littera- turhistoria;
Jacoh~is de 17BtrPaco (St. 14) fran Gaston Paris, bPé- iariges de littSrature fuaiacaise:
b-iia TLllhelmi abbakis ( S t . 1 7 ) f r h Hans Olriks over- siittrinng och den f6raldiade editlolien i Scriphores rerum danicarum 9';
Caxos Gesta danoruin (St. 31, 66) frha ajartin Nilsson,
Fesidagar och vardagar och Urfiniier-s'ielsen, Dan- ske Viser:
Snorres Neiinskringla (st, 60, 61) fran Emil Olsons Orersattning;
TIiomas Canitlinpratensis' >Bilsok>, (St. 65) friin Grka- ner-Nielsen. Danske B'iser:
ë z s a r i u s Heisterbaceiasls, Dia1sgb;s rniracai;oruira (Sil. 66) fra11 Grilner-Nielsen, Danske Viser;
Viistg9talagen (St. 1281 fran Beckmans översatbning; Chronica Sialandi= (St. 132) fran Det danske Folks Hi-
storie, red. av Aage Friis:
SturYsangasagaár (St. 18, 45) Tran %)aviiissons och -"Tig- fussons sammanstallningar air viltuesblirden om daris pa BsPaiid och arin Ljunggren, Svenska dra- mat;
Strelo\r\-, Cliroraiea GuthiSandorairn (St. 86) fran Dan- marks gamle Folkeviser ;
Oia~ius Magnus9 Historia (St. 193) f r i n hIichaellsgRPlets aveiiska 6versiiiitnlng.
Nlir docenten E k t i d sidan a v dessa 8x,ersiiBtnlngar och 6enna historiska litteratur stundom begagnat sjalva kall-litterahu- ren, har h a n icke Iyckats herniistra de svarigheter detta erbjuder. 2 e n niistan enda gBng docente~i Ek anviinder en latinsk kalla i sraginal, ielie P öscrsätfn;ng, örersatter han felaktigt och ger en tolkning, som f t a r j e rall ar rent subjektir. Det heter i Louvain-
Ieeenden? om silax, den Iielige (Jloiaumei~ta lristsrica ';or\\ egiae ed. Stornn 258\ Beattas Olauus
.
..
iussit riaute i1:~~tiigare trans mon- Bes od ciuitatein qiie uoeaiur Drontenn.:) Docenieii E k översätter Helig Olav.
. .
befallde skeppel (!) stura ö\er bergen till den d a d . som kallas Drontenn » Legenden Bortsatteir: qui molates sta-tbm nperti sun! per signum crucis factuna a b eo. Unde scissura iii
nmonfe nilansit usqtie in hodiernaim diem. ) Docenten Ek örersiit-
Ler. >Dessa berg (rppnades till en vag ( ! j sa snark han gjort kors- tecknet och ända Bill denna dag kvarstar klyftan i fjället soin ett minne Siara\,.» Sagnen tolkas darefter son: om deii handlade om en segkilag barer Iand, p5 en ej geraoni ett siiiid och pa rattein 3 e n blir den iilsta »seglationssiigaaen d , r. s. sagrieri om eii segl~ng
or er Innd (St. 63. 641, docenten Ek raknar sig sarsliilt till fös- ijenst att ha paivisat detta (Ek, G r 1 2 ) .
L ~ k a olyckligt gar det, nar docenten Eli fört,öker anvånda en
slgndsk saga i original, icke i Buessattning Det tidigaste omta- landet av dansaisa pA Bsiand skei'il enligt docefitrii E h föreligga r
Jónssaga helga (St. 86). Sil1 besns harfor anför docenten Ek f6l- jande ord ur sagan: L e k s5 r a r mhnnum tlBr, er fifagerlign. er.
a t kve6a5t skyldu at. karlnna8r a t Hioilri, en Iiona a t karlniaanni, klaekiligar .i Prur ok h ~ 3 i l i g a r ok Oáheyrlligar, en ]3at iét Ilann :lita-
%as[ ok b a n n a 8 nnea ö14u a t gera. Mansaungs Pivz3i eaa \isur \iddi hann eigi heyra k17eBin ok eigi lat:\ kvesa, bo fcbk hann
131 i eigl me3 61111 at komje. Dessa islandska ord omfala aarlnrrr dans eller dansrisa. De omtala uarisfandiga \ isor, liarlehsvlsor I.
BI.
Docenten Eks metod att icke begagiia Biiiloriaa utan endast ö ~ e r s i i t t n i ~ ~ g a r och referat i den historiska litteratureii laar, som a a n kan viilata, kommit att sätta sp8r I hans forskning. Sparen framtrada i detaljfragor.
An
tydligare framtrada de i docelaiei~ E k s behandling av de 81wv.jidprob8em han ställt. Bäggedera skall. .
i cie"E-tiljande belysas. Samtidigt ska81 ges err bild av docenten
Eks salt bitt tollia och vardesatta kallorna och draga slutsatser. av dessa.
Kapitlet »Jia~agfrnvPsa oeli livinnodarrs pii östnordiskt om- r:~de»
i
docenten Eks :>Studier» (21-31) utmyliilar i at~tagaiaciel, n i t .jungfrudansen har ~ f ö r k r i s l n a anor),; docentsen Ek Cörklarar ytterligare utan bel-is, ))alt B grunden vittna oclis5 folkvisurnns sltildringar av Jungfrudai~sen om, att det i detta fall rör sig omI en aiiriaii vcrsiol? uv samnia saga, S G i l l docerile~i E k icke aliför, om- ;aiua darrrnoi i delta s a m i ~ ~ a s h a ~ g dans. Biskupa s o g t ~ r I. 237.
~nralclriga sedviinjor. ) Det giiBEea för docenteil ET< att finna ett stOd
för dessa 2ntagaoden i ebt kiilPstiiEBe olla urgamina? juaigfrudans. Docenter1 E k finner sitt kallstalle hos Saso [St. 31)-
»Söker man n u spar av dans fr5n hednisk t i d » , skriver des- ceiiten Ek, »sa ar det ju bekant, att vittnesb61-d därom alldeles saknas p a vastriordiskt omrade, dar vi annars kanina f ~ r h a l l a n d e n a hiist. Siirskilt a r Sasos skildring synes det emellertid framg5, att kultdaris förekommit arid Uppsala hednatempej, och Pörmodlige~a
iir folkvisans kvinliodans en fortsättning av en sadan urgammal religiös dans. Har skulle vi allts5 finna den djupaste förklaringen till att jungfruvisan a r deii a k t a formeii av folkkisa pa ostnordiskt omrade.
Doceiiten E k tillmäter det här anfiirda Saxostallet stor be- tydelse. Detta anarkeras skarpt i hans skrift »Professor Blanck
soin folkviseforskare», s. 7 , diis har citerade stycke ordagraniit av- tryclies.
Docenten E k kariner Saxo endast genoin Martin NiIssons bok >Festdagar och vardagar). Denna bok a r ett poprmlarl arbete iitaii källhänvisningar. Gar inan till Saxo sjalv. läses hiin i skild- ringen axr Starkad (Miljler-Velschow 278):
Ubi eunn fiIiis F r ö septenriio feriatus, ab his tandem ad Haeo-
11~111 Dariiae tyrarananm se contulit. quod apud Upsalain sncrificio-
i'uin tempore colistitutus effceminafos corportrm inotns sceriicosque mirnorum plausus ac mo18ia nolarum crepltacula fastidaret. Uade patet, quam semotum a lascivia airnimrim habueril, qni ale eJus qua- deni spectator esse sustinuit. Adeo virfus lusui resistit.
Snxos ord »eff03min~1tos corporum rnofus» sliola sarunda en- ligt doceriten E k betyda kultdans. Detta ar obevisbart. Orden be- tyda endast: Starkad vai-nijdes vid » d e kvinnligt förvelrilgade kroppsrörelserna». Doceriten Ek aneraas, att folkvisanis kx~inrio- dans a r en fostsattuing pa Saxos »eff~rninakos corpoaum motusj). Ordet »effeminatos» utesluter tariken. att det här ar fraga om kvinnor. Det a r fraga om man, fbjrfa"i1na till »lasc%vHa» sach
»luxus »
.
Förresten a r de& l detta sanimanhang Iikgiltigt, om Saso i sira Starkadsaga talar om dans eller ej, Saxo skrev o. E200 och var nar det gällde uppfattningen av den hedniska kulten en Icyrkans trogne son. Hans uttalanden äga Ini-et kallvarde f6r vad som -&-C- kommit vid hedxiaiemplet i Uppsalii.
Docenten E k har icke gatt till HtiiHava; Brara har hamnai i eoi felaktig Oveïsiiltaiiiig: han Iias underlatif a l t vSrdesRttn sikt &:ill- material l.
L I l~elianclliiigci~ a\ \ i s a n 0111 iieiig Ola1 s seglatioii begagnar ciocenren Ek eil alinal S:ixostalie ( S i . 66). Saiica uppgkec berätta. aYi e11 gammal anhigd
I nasa 5;~mmanliaug aned 1ragai-i ormr ) Jcangfrudniisen > See-
handlar docenten EL »Dalis.i isaar och den kyrkliga körs ange ii)^ (St
14-23 Ducenten Ek uppsiiiller B delta kapitel tesen: ) att ananga av sjiilva samtidsdokeamer1te11 barn \ ittrlesbörd oin att utbredriingen
av den kyrkliga körsangeri gatt hand i hand med saligdanseras >pridilanig Bevisen för denna sats hamaar docenten Ek för Nor- dens ~ i d k o m n ~ a n d e fran fyra %iälior tissa åsliiiidska sagor, Vita I'i9iielmi abbatis, en vers i en svensk kölnerstudeixts Isreriari~im
c~ch visaii o i i ~ junker L a n brudrov
De islandska sagor, som dsccnten Ek aiivzinder. iiro Jbrissaga helga och St~~rlwngasagan. Det har redan tidigare framhdllits, atE.
den version av J&.rissagan, som docenten E k anför. iehe onatalar daiistisan (se ovan sid. 83). Sturlanagasagan kairnrr docentcai Ek icke i original. En rev de berattelser ur denna, som Iman Begagnai och soin endast sixtalar Lians, har h a n niamtat f r i n Ljui~ggreii. Svenska dramat, och harigenom komrnit att atergiva den med fel
Caversattniag (BPanck, Detaljgralrskiiiaig 76), Följderna av doceri-
ien Eks förfaringssätt iiro emellertid icke inskriinlita hiitill. Do- centen Ek anxander ocksa ex annan beriittelse i Sturlungasagair om en fest med » d a n s k i k a r » , som firats samrrmaii med Ola\sgilEe omkr. a r 1119. Han uppställer dcai i detta sammanhang viktiga isrmodani, att festen »viil stod i nggot slags förbiitdelse rned Inyrko-
:irzin» (Si. 16). I sagan, vars grundtext docenteal Ek lche kanner, rappgives emellertid, att festen, vid vilken m a n dansade. 1 a r ett I a n - eigt bröllop, firat i eai prästgard vid Olavsnniissotid. Bröllopet sam- e1ranf6lP hándelsevis med ett Olavsgille, en fest, 'soni firades de bir
kornet i nordviisbra Island s a r moget vid Odax smässan denr 39 juli. :\.%en dansen, som omtalas B sagan, a r Pcke hnutrn ii11 OBcbvsgillci, och »dansleikal-» behQ\ er Pcke hetyda, att man dansat sai~gdairm-
1StilrPungasagan I, 18, 2 2 )
Inan. >efter e t l förlorat slag s l - r k l e konung Hailing med jöbt <il och i eii visa i< I.
;orutsade honom hans konlm:inele olycksöden.!) Docenleii Ek uppger. att lian harntai stallet fraii Griiner-Kielsen, Danske Viser IV. 1-2-27. Detta ar orik- tigt; Griilaer-Nieisen h a r ingeniing on? Hadings .P;omrnande oiyc!isödeii,). Hor Saxo jliliiller-Velschow 40) läses enrellerlid: aQuibirs superatis fugientem H a c'ringurn p r z d i c t u s senex ad penates suos equo deveh8ei1du;n curarii. Ibique svavissinnae c u j n s d a n ~ potiorris beiaeficio recreaturn vegetiori cosporis finnitate constatusuiii przedixii. Cujus augurii inloi~iturn hujusmodi earmine prohavii.. qVegei3or corpoiis k'lrn~itas)) betydser icke i)olycksöcdeii»; dlet betyder liar riar- :1:asl »större kroppsstyrka.)) - Felöversattriingen liar nraojiigeii siil grund i er1 rEykiPg genioinlasniiig av elen visa. soiii Snxo i del följande iierger.
Oni de iiii5sidsl<zr k5llorna se B!aneli, .Detaljgranq,kning\. i Sakkuririig- ntEitandeil 73.
Docenten Ek har emellertid Zclie endast underlatit att alli;- vanda de islandska sagorna själva och skaffa sig kunskap om >rad
soin star i dem. H a n har ocksa uiiderl~tit all kritisk .ir5rdesiitt- ning. Jóiissaga helga a r en helgonlegend nedskriven
p5
latin ula- der 1200-talets första deceiiiiiurn: originalet a r f0rlorat och sagan endast känd genom senare bearbetningar pa isliindska, SturSulrngz- sagan a r nedskriven fBrst oniPir. a r 6300. Nar dessa sagor, base- rade pa muntliga herattelser, tala om kyrklig sang och dans under de första decennierna av 1100-talei, godtager docenteir, EP< detin titaii någon som helst reserv n t~ lon.Tita Pilhelml abbatis ber3tlar om alt klostret pa Esklls9 var i förfall, när den helige Vilhelm Iiom dit p5 ll60-taie%, Rfunkarnn htillo dryckeslag, hade kvinnor i Iilostret, blev0 berusade och »du- cebant choreas!!. Docenten Ek menar, att dessa Babixiska ord be- tyda, att mrinkarna dansade »foIkvisedans», »Relgentanz anit Ge- sang)!. %)etta ar att översatta, som det passar sig. Orden »du- cebant choreas)! betyda endast, att munliarna efter a t ha drtackit sig fulla med sina kvinnor. ocksa togo sig en dans. Docenten Ek gar ridare. Han drar av Legeindeiis berattekse om de fulla lrpun- karna oclisa slutsatsen, att »munkarna varif mrnusikaliska ledlare iOr den världsliga dansen)). Legeiidela iririeh5ller icke ett ord OJHP ng- go11 iilusik. Till allt detta kommer, att V i t a ViEBielnii ar en ten- cleiltios helgonlegend, skriven först omkring sextie a r efter mun- karnas dryciieslag. Docenten E k tar ingen hiinsyn hartill. Han underlåter aveni att har rardesatta sin kalla.
Versen i den svenske liolnerstudentens breviarium skall vara
sliriveii pit 1270-talet. Den lyder:
J a c \\,et eir friagha i ivzrelde! avzne Baaenna Hif tha \vi1 i a c zera.
FOr docenten Ek a r detta en lyrisk visstrof. Den skall angc, ahl:
e n katolsli aiidilg kunde ha sin betydelse oeksai för den världsliga risan. Meil a r detta en varidslig visa? Verserna lata som ham- tade ur en psalin. Ar icke »frugRa~i>, 1 ars » l i f » studeirnien vill
! a r a » , »\rarldlnna fr\\.!!, vår fru, jungfru Maria?
Visan om jiliiker Lars' i~rudrov berättar, att brudrövarna redo till klostermt~ren: de lyssnade dar f6re brudrovet till jung- frurrias sang i klostret. » S c e ~ a e n ska11 naturligtvis samtidigt an-
lyda, att klostrens ordnade korsiing uppskattades som ett folk- nöje
),
sager docenterrn Ek. Sceiieii ger Icke nninsla antydan harom. De islalidska sagorna och Vita Viihellni anvandas av docen- ten Eli son1 zsarntldsdokument>.
De iiro laaga samfidsdobu~neaul. Och Iiigeri nr de begagnade &iiilorma hrvisnr v:~cB den ska31 bevisa. »att ufbred~iliigem n r den P<yrliiig:i Irörsaiigen gatt hand i handmed saiigdaasens spridraing), De islänciska sagcirn~ l a l a arLP1 o m bade kyrklig sang och ona dans, men att dessas utbredning g 5 % ~
hand i hand, kaxa p3 iiitet satt slutas av deras uppgifter* Brud-
rovsvisaim namner intet om sangdans. Vita "l'ilhr6rn4 och studen- tens vers tala \ a r k e n om kyrklig Mrsang eller sangdans
Den i det föregaeaide litraanade redogörelse11 för herr doceritrail E k anviindes kiistorislia kallor har E första rummet varit Inriklad p2 kapitel I i hans »Studier). B det följande skall samma amuc
belysas med exempel hämtade fran andra delar av hans arbete. Avdelning I i kapitlet om »Visan ona helig Olavs seglrttion handlar om ~Olavsmassan som dansfest i>(St. 42--52).
Resultatet aa docenten E k s forskiiingar i detta iiinne blir. ) d e % ar tydligt. att folkvisedanseri urider medeltiden följt OBavs r a k a n 6veraPIt i det norska väldek och att sankt Olav sJiiPv stun-
dom varit hjalten P de visor, Inarm darvid s,jurigit». Beviset för
derana uppfattning ger docenten Ek i en wndersöiining om vad mail kitnirer om firaridet alr O I ~ V S L L Z ~ S S U L I i det norska viildets olika delar.
Docenten Ek btirjar med F%raiarnt~. Har firas annu Olavs. m2ssara E Torshamrm under dlagariia omkring den 29 Juli. Den
far sin karaktar fränast av lagtingets öppnande p5 diavsdagen, festgudstjiinsten med efterfajljande priistinbte s a r n k vaknatten med
ioikvlsedarisen.
Nar docenten Eli söker hisforislat förklara dri~rict nutida fest. tager ban ufggngspunkten P Fiiringasagars och Hahan hIagi~ussons s.
B
Seyaahrev a17 9298 (St. 43).Färi~agasagaal skall E r a oss. att »(tbefolhnirigeil B151091 Bing .i
Torsham~m f6re Olav deil heliges d a g a r ) . Sagan lkr oss Peke me6 laagon sakenhet detta. 120rskningeri har sedan limge anitagit, att
Färingasagan ar skriven först omlir. 6200. Deim är icke bevarad
i
denria redaktion titan endast i senare. Isearhetade brottstycken. Sagan kan salunda icke utan vidare tlPBerkarai~as vitsord om törhal- laiidella p5 Faröarria före Olav den heliges dagas.
Av H35kail ilIagi~ussons c. k. SeyGabrer av 4298 skal8 e~aiigf docentexz E k s uppgift fram&, att lagtinget i. TorsIiamna redan pi3
den tiden Csppnats just p5 Olassdageai
.
Detta framg5r icke p5nagof vis a t Seybabrea. Brevet inneWmiiBlex icke ett ord ona att lag- tinget öppriati pa Olavsdagerm. Det eridasi nhmnrr i
55
2 och 10tida dagsbestasaaning, liksora van kids »den 28 julis, och iiatet anneit, ~rnhgot som docen~ten E k lyelis sviiva E okunnighet om. I den förra #in naanines !)Olafs uoku)) som riittstermiaa Sor landbons betalning av Iandskyld, i den senare C):n soni den termin vid sidan av &$II-
dreasmassan och fastan, viilien en farang hade att utsatta för f a -
rens avlagsiiande fr312 sitt iigande grasbete, om en annan fiirinig slappt sina far in p,? detta (Diplon~atarlum Fzrroense ed. Jakob- sen B, 16).
Dessa bada kalluppgifter, den ena, i Fiiririgasagan, av tvivel- aktigt varde, dela andra, i Sey?iabrev, els ren Saiitasi, bagge utan ftirhi~adelse med » Olavsmassaaa soni daiasfest », gro grundvalarna
f i r docenten Eks unders6kn.ing on* OBavs~iissan i Sorshamn. Sill
dem lagger h a n ett eget, alldeles fritt antagande. Han antager, att det varit biskop Edlirig, 1269-1308, »som förnaht1 Farcparms tingsniaenighet att Arlagen försainlans p& Olavsdlagen, dymedelst in- rangerande tingets f~rhaiidlingar son1 ett underordnat led
a
den kyrkliga festen ». Olavsoka á den egendomliga foran, som annu bestar, tycks alltsa ha begynt i Sorshamn nagon g h g under de t v i sista decennierna av 1200-talet». Docenten Ek gar vidare. .Vagar Inan utga frana, skriver iian, »att Olav has som p5 andra stallen ersatt Tor, kan man antaga, att en lokal Olavsnnassa tidigare funnits p2 platsenin. Docenten E k fager a n ytterligare laagra steg. .;Det anförda ger vid handen)), skriver 41az1, .att den inledande fest- gudstjanslen och det darmed f6sbiand11ei p r a s t i n ~ t e t under medel- tiden varit den egentliga huvudfeslen » . Kanikerna på Fas6arria antagas namllgen p,? biskop Edlings tid »givetvis, ha ramlats till arliga synoder, kapitlet måhaiida under medeltiden ha haft ka- raktar av en sorts överhus. >FoHkvlseda~isen har val tratts i mors- hamn for en 650 a r sedan Pika friskt som n u » .Vi itervanda till källmaterialet. Ingen av de kallor, som docenten Elr anfQrt fran niledeltiden, talar om, att Olavsvalian I'i- rats 3 Torshamn, Irigeri om att lagtinget oppnats p2 Olavsdagen, ingen om en kyrklig fest med festgudstjiinst, ingen om ett prast- m6ie, in,gen om folkvisedaiis.
Fran F a ~ o a r n a viiader sig docenten E k till Island (St. 45). Den enda Iialla, som docenten E k har a n G r om fo-bkvisans fikknip- pande iiied OBavsmassani, 3r det förut namnda stallet i Sturlunga- sagaii (ovan sid. 5 ) . Enligt detta ha »dansileikar» föreliomanii.
Men dessa iiro - vad docenten Ek icke observerat - har knutna endast till ett vanligt brOllop.
Kallorna oni aOlavsm5ssaaa soin dansfest)) pa Shetlandsiiartra ar0 iriigra beratfelser från 1700- ocfi 1800-taleaa (St. 45). T v i av dessa omfala :)Larnnnass)> eller akannbmas)) som follifestg en annan i~arriraer, att q~a Shetlnnds6ariia beriiiias nanderliga saker om ,>sankt
U l l a ) i sainger, soasi! kallits S'isiks Doecnteii Ek anfhir ttc>rlig:~re. , I ~ C 1 ett paritförsbri~iii~igs11ret~ fran 1597. >uppr,attat i Xorge, laen iiiiralade shetlandsh J o r d ) , sattes taa betalningsteriilim till S.t Hans [id. eia ariaisii till S:& Olaxs dag saraat att sju k > r k o r pa Shetlairds-
i a m a under Piatslsh tid h~lgts till S . t Ola. KallstrnPBetins betydelsr
Ibr ir:+gan oaii )Olavsm%ssan soan d:itisbrsh) a r obegriplig Fraii dehsa hallor drager emellertid doceiztea~ Eli sina slutsatser. Harr
)banker) sig tillbaka till tiden i@rp 6168. da norsk ratt under sairlii
812s iaasnn oförkränht liarskadr Oler Barna. Resultatet blir. )\'i ha ait fbsestalla oss O l a ~ s m a s s a n (före 1-668) som pa eir gang en Bvrkoiest, e n keipstamma och en follillg \ahiiatt, d& man till iaiig- dansen sjizng visor om sankt Olas underliga strider med trollen bich kanske ocáis5 om andra iiiiderliga saker. sonmi hani hononi
For det nuvarande Korge, Jamtlaiid, Medelpad, I-H,irjrdnlrii Varmland och Bohusl;~n a r o de hallor oin )Olof smassari soin dans- dest)), \alka docenten EL anför: en berattelse h a n 1683, soan tala1
om daris pa Bot\ idsmassana och hlichelsnxissan, icke Blax smassan
ocIi n5gra i var tid gjorda sapptecitningeir (St 45-30)
Docenten Elis argsnmentering 5s 1 det ftjregielide genom- gangen Ingen a\ dr hallor fran medeltiden, han anför, talar oali Olavsmassan son3 daiisfest i det norska valdet. Mari fragar sig,
han- h a r det varit möjligt för docenten Ek att n a det resultat ban
~iaih: ) a t t Solkiaisedanseri ani id er ~mecleilidan fOBJt Olavskakari Zlr er-
n41t i det norska \&Idet och att sarilit Ola\ sjiilv s t a ~ i ~ d o m \ a r i t hjalteii Y de \isor, mar) dar! id sjsni~giit ) Docenten EL s l a r n r sjal\ genom af& »lagg3 kills:~nlaman ) alkr I;5llorna.
Ett kapitel elv ventrial betydelse i docenten E k s \)Studier) :Tv- C~andlai- \isan om \'reta klosterro\, 0111 Siinr Fokkessonis hortrö- vande av Elin, enligt visaii koniiiig Magnus9 dotter. Docenten E k bygger i detta kapitel pa ett historiskt dokument: ett garobrev a v Helena (EIPii), konung SaerPiers dottcr, YiPP A'9lvastra hioster f r h i 1240 (St. 128: Dipl. Seiec. 382). Hans tolkning a v detta dokumeaik <?ch dettas betydelse för hans framstailiiing sliall 1 det följaiide hc-
Ivsas {jfr Blanck, Detaljgranslrning 89).
Docentesi Eli slinter f r i n avfattningen aa IIeBenas eller Eliils gGvobre\, att detta utfardats i r a n Eliiis dridsbadtl. ceh att Elin av-
Iidit vid iideii för gavohrevets i a t f a r d ~ ~ n d e 1240. Bevisen iiro tre.
Elin bortskanker i brevet n&gr:a sina gardar, som tillh6rde 4,eeinaaes arvgod? iqne nostri inris fiieriint qtaeqine nos hereditarlo iure possedimusi. och det sages. att gavan sker med samtycke a l Elies man. bom konfirnieriit cktia med sitt qiglll, och a\ hennes tv:r
(Tottrar I<. och B. )Ett sadant irpptrhdande a \ eii hustru som sl5Evs-eiiridigt haridlandr juridisk part %r va1 vid denna tid e n d a i t
tankhart under Iiisutsattning, att hon ä r dödss.iuk», sager docenten Ek. Ett stöd fiir denna uppfattning finner docenten Ek
i
en be- stammelse I Vastgötalagen: »Pil dödsdagen m a man Icke fran ar- viiige giva enligt Jag. om ej arvinge sjalv sager ja därtill» (Vast- götalagen I. A lo), Denna Västg~taPagens bestamanelse skulle, -iiven om den stött docenten Eks uppfattning, vara betydelselös: Vastgötalagen gallde P Västergötland, ej i Ostergötland, och det iip.o m detta senare har a r fraga. Vidare. Docenten E k har miss- uppfattat hela innebörden av, att arvingarna givit sitt samtycke tB11 Elins gara av nggra gardar. Testations- och gåvoratten s a r , vad docenten E k tydligen icke vet, lika litet under 1200-talet som se- nare fri. L\rvingarnas samtycke P ett gåvobrev som det förelag- gaiide a r darfiar endast och allenast en nödvandig atgard f6r at% säkra gavotagareiis ratt. Att arvingarnas samtycke inhiimtats till Elins g5va sager icke ett ord om att Elin varlf dödssjuk.
Ett aridra bevis 90r sin uppfattning, att EIlnc gavobrev ur- färdats p& hennes dödsbadd, finner docenten Ek i att det inledes med en religiös betraktelse över dbdens visshet (Quoniam probatica assercione cognouimus, quod ornnis caro sit felmum et omnis gloria elus sicut flos feni etc.). Professor Blanck (Detaljgransk- ning 89) har redan framhävt, att en dylik betraktelse a r en ren formel i medeltida diplom a s denna art. Den är helt betydelseles för frågan o m n a r EIin dött.
Docenten E k har annu ett, ett tredje bevis fbsr sin tappfatt- ning. Elins gAvobrev 2s. bevarat P cn %ridimation Eran 1340 (Dipl. Suec. 3463). k'fdlmationen har p5 frånsidan en vanlig arkivanteck- ning: Vidisse dornini Kanuti Joonssois legiferj ösgolsrein~ super donacione gum torp horna et hosnah\vlh. Docenten E k ger ny2 prov p i sin bekantskap med medeltida diplom. Han tar denna nrkiraiiteckiiing för sj2h.a vidimationen: han drar vidare av att brevet föreligger i en vidimation slutsatserna, att de8 fått juridiskt hiiidande kraft och att Elin avIidit vid tiden f6r brevets utfardande
( 3 : 1240). Av en enkel vidinnation, som de& har a r fraga om, Bc~ai?
aldrig fraingå, att ett dokument f i t t juridiskt bindande Piraft, Och slutsatsen, att EPin d91t 1240, d a r f ~ r at2 inan tagit en avskrift sr
ett beriiles gavobrev och Eåtit vidimera denna 1340, a r och förblir obegriplig.
På har angivna grunder har docenten E k fastslagit. at% Elin Sverkersdotter dog 1240. Artalet blir Arlaimedecm fasta punkt i fiahas
*Studler till den sveriska folkvisans historia)).
Med u%g&ngslzunki fran Artalet 4240 tidsiitter docenten Ek Yreta klosterrov samt Sune Folkessoais och E i i n ~ gittermåi. Detic? sker pa fOl,jnnde s5:t (SI. 1301. Eniigi de danska visiexterna G 38.
K 20 och ,i 66 - och eiidasi enligt dessa - Iiar Shrnes och Elris aktetiskap .\-nr:ti i ;dertoil ar. Det hetcr:
De var s a m n i e n saa lerige, i fulde atten a a r ;
ingera sae l i e n d e tiP han tale icke h e l l e r ti% liannem gaa.
Sailinin texter , fortsätter doceriten Ek, » h a eii tidigare pa-
rallellstrof G 29, H 19, A 44-43, dar det beratlas, att de a-oro sam- man i iiio vintrar, vil1qc.t alltsa ger en förberedande uppgift 0s-a halva tiden 66r niakarnas samliv. I övriga danska tenter,
B
30-31C 28-99, D 21, E 23-28,
F
27-28. H, 32-34, Aterkoaniner strofela om de nio intrarna. stuiidorn foregarigeii av en fbrberedande strof om fena ar. Stroferna om fem ocli nio a r äro valbekanta B dansk risdiktiiiiig, och förekoninaa bada i Psan om Junker Lars' hrudrob Av dem h a r deii sistilamiida tidigt sökt sig in i var visa, darfor att nio kunde förhereda pa adertoin, alldeles som feni gör det p& nio.Dn
uppgiften orn adertori a r %r originell liksom) den dartill h6 hande strofen, maste vi staiiiia id deiiiia som visans danska grund- form. I svenisli tradition aherfinna \ i strofen om Elins äktenskap iannu mer origiiiell utform:iiiig, iiieii tiden angives har till femton
ar, A r v . 163: 38, Afz, 92: 27. Siffraii feintoii hOr emellertid bil1 (olkvisails fast aterbommande tal, deii anviindes <.arskilt i kampa- visa11 fiir alla slags matt, och de11 bör sakerligen i ika för adertoan, som ar eii otraditioriell siffra.
Docenteii Eli svavar fortfaraiidc utaiikcir all exakt vrtensk:kp Hala liar emellertid fastslagit ett nytt årtal: 5- 1240-28 ar=E222. Detta artal blir eii iij- qruiidpelare för den tortsatta behandlii~gera :ta
visari om '\'reta klosterro\. ,kr 1222 dog iionung Jolkaim 131 erPiersion 35r risan talar siii :\tt Elins fader lioilui~g XBaga~us dog samtidigt
med brudrovef, ar detta enligt doceliten EL bevisligen oriktigt Det aar inte hiagiius: det var Joii. Det \ a r inte Elinis fader; det van
hennes broder. Visaris \ e r s . )Det \ a r rika kong Magnus ) hor sa-
Juahda. meiiar docenteii Eli, fl-ari början ha lytt: »Det vas rika ko- siung Jon ) : dess vers: Piorig hlagiiiis, rnin fader, ar d 6 d » , friiar
b8rjan. alioiiung Joii, miii broder, a r & i d ) . »Denna Bgsart fdl betralitas som saker
>.
falla docenteii Elii ord [ S i . 107--809, 131 1S:ilierstiiIlaiidet av deiinn Iiisart följes n\ nya slutsatser. N:nr visaris lioii~111g ;\iiagnus iche lkiigre 5a- konung BIag~ius, utan konisl~g
4011, faderii icke Iaiigre fader utan broder, ja, "E" visal- det sig, ;attL
~ i s d i l ~ t a r e i i har Ben riktig kronologish f0restalining om de haardek-
ser Pian besl.;rix e r ) . Detta oiii nngotn. fastslar docentera Ek, )vitt iiar oin, att han 1 arit samtidig iiied de skildrade häudetserna)) (St 131 j .
om Vrettt klosterrov a r röriatlad av en samtida. och att deraile var
f6sbrogeim naed vad harm skrev om. Visan berattar, att Sune och 3;ins döttrar rarit ki5rva~ande vid Eliiis dödslager, Detta a r bisbo- raskt riktigt, menar doceriten E k : \ i xeta det. geiaom ett samtida dokarment. Dokumentet a r ater Elirms gavohrev. Beviset a r att Sune och d6ttsarna i brevet sagas ha givit sitt samtycke till gavan, Men visail ger Eliii tre döttrar; 9ion hade enligt gavobrelet eridast tv5. Docenten Eli tar 9att detta Iiiiider. Deii tredje dottern %r era senare tilldilitning, f ~ r l i l a r a r han. De tre dtittrariin heta i iisan Karin, Keistin och Adellii; i gaxobrevet heta de
P<.
och B. Adelin a r e n senare omdiktning av Benedikta, utlägger docenteii Ek (St. 105, 806, 189, 110, 111, 127). Hail Iionkluderar: Vi kunna darfor iilan vidare identifiera de i visari iii im rida dtittrarna med de historiskt kända: Karin och Benedilita » (St. f 2 8 ) .Det eftertradda resultatet a r vuiiriet: sa gott som alla upp- gifter i l i s a n oin Jrreta klosterrov Sro enligt docenten Eli histo- riskt riktiga, visan en historisk saiiitidsvisa (St. 131). Nya slut- satser följa. Jag avstar att fortsatta.
4 inledi~irmgeni ta11 kapitlet >\'ara 1iistorisI;a brudrossrisor fran 1200-talet» har doceliten E k ordeii: >&Hin datering axr Vreta Iilosterrov spelar en lirix udroll inte bara i min franistiiilliing om deax svenska riddarvisan f 'De11 sveiiska follixisan9 utan ocksa f6-
mini bestaende syn pa folkvisedilitningei~~ historia I Kordeil» (St. 11-13. Orden gro sanna. Men dateringen, r a d som skapa1 den, och vad den for nied sig, allt srax ar i lufteli.
Ya'.
Ett hinrudprobiem i all iiorclisli folkrisaforsiiiiirig a r folkvi- soraans datering, Doceriten E k behandlar detta problem på skilda
stiilIen i sitt arhete. Den iildsta follivisans datering ar eii huvud- fraga i kap. B av hans >Studier, ( d l-1.21. Dateriiigen sket med ntganigspiinkt fran t14 runinskrifter.
Ren iörsta av dessa runiriskrifter lyder:
Inslirifteii atergives utan iiödig :xkriB~i. De bada i docenten Eks bevisf0ring avgörande rimorden l i ~ f t a e ) och a s k ~ f t ~ » iiro icke alldeles sakra ('Bröiiclum-Klelseli i ,iarb. for nord. Oliikyn- dighed 1917: 199, 195, 197). Av det senare ordet finnes p5 In- skriften Icke ti1Istvrnii1else till sista runan: och av den nast sista EIalian kan endast nedersta delen a\ t a l huxudstav rnrskil,jas. De
Doceiiten E k anger icke dett:i. :iver1 inskriftens dzttesing iir tasii- k w . Bröncium-Nielseii siittcr deri .nied set stor saa~a;Bsynligheci>) till :;det B3 5rh. eller maslie till o. 1200.:i Dcieenten;. E k siitter den ulaal t\-eliail tiXl e. 1-00 (St. 141. Piiskrifien kan iikaral dnie- ras till o. 1300 soin Bill o. 1200.
neri andra runi~~slirdfteai lyder: hrer liggia fabliar tuer l-iipinrs oli enars h z t o per:
Docenteii Eli iiterger denna iir3krift i inkorrekt i o r m ef+ci Schtick, Iliiistrerad sx*ensk Litteraturhistoria. Inskriften boj de gtergixits efter Brate, Ruiit erser rir 131 och Save i %ntiqr?ariaii tidslirift III 131. Doceiitcri E k hade :itrii bort anmarka, att oas-
nlngcn a\ hela den sista raden utom sista ordet vilar p"6"~m- soris Bnulil Ziisriiiigen lian salearida icke utan vidare anses saker Sin datering at iriskriften hiimtar E k fran Schiick. docera te ii^
EL
siitter den utan tvekan till o. 1200. Broridurn-Nielsen [Aarh. 1917202 1 daterar iiiskriften till o. 1300. 1 sjalva verket kan denara ii??.-
skrift lika litet som den andra av cloceaiten Ek naivanida e a a R ~ datera>.
Det kali inöjligrii fbrefalla eil och a n n a n iner eller ininidie betydelselöst. alt doceiitei~ El< aterger och tidsatten- dessa suin- Inslirifter utan nödig ahrikji. Men detta a r aldrig betydelsel6ji4t. O c h l i a r a r o de t t a runiii~lirifterna sjiiha h0rai:,teiiarraa F doeeii
ten Eks dnteririgsbyggnad. L t a n dem raniilas ciek hela, De f\-a
suniilslirifterna göras riiimiige~i :tv docente~i Ek till >)eftcri~ildningar- av folkx~isos .
Utgaiigspurilaten f ö r att dessa ruiiinskrifter &ro efterbiid- niiagnr at- f o l l i ~ i s o r far cPocei~tcri Eli i följande axiomatiska sars
) A l l inskriptioiispoesi a r till sitt vasen konseriativ och del: rivs modet att förhiiida t l a parallelia rytiniska verser med slritrim h 4 n a t ~ i r l i g l ~ i s först sent intriingt i eii saclan genre, Man %r da~fcja
beriiigen alt söka förebilden i aniian diktniaag,, och natur3hgact finnaer m a n deii i Colk~isan ) (St. I l ) . Sjidva beviset föres genow
stilpnralleller. Eii )onekligen god stilparallell) kil1 den första rzia nnshriifeli fi1111er doceiiteii kik i e11 strot u r \isalir om De te.n ko- nuligadöitrarna ( D g F 146) :
Den reldste Iziin V a x e n irende I l e n i n g s t e vov den till E n d e
Duceiahen Ek 5r genast iiirdig med omdömet. nit d e m a %is? >bo: nog dateras till BIOO-tald. Hnitet \ckenskapligt siiii8 har elie*. kar, aarfbrns liarför, ITlsail iii. iidignbt upptedinad b an ides I5OO-talet- dess Ivdelss lhmnan- Biigen halipiiriht föo e11 da-ering. 1 deil f a r m solin docentc'a~ EL nnk0r den, Ziiirrör den emeIieraid \nr&?a?
1100- eller $500-talen. Dcn iir fraii 1928. Dess författare iir Erns% von der Recke (Danmarks Foriiviser II, 362). I deir äldsta upp- teckningen, Karen Brahes Foliohaiidskrift fraii seiiare hälften av 1500-talet bar den ariförda strofeii följande lydelse:
Thend elste Iiun wtiffuen thrende
delari yngeste Iion \voffuet den vd lil ende.
hIaan inaste erkänna: sti~parallelleii hos Ernst \-o11 der Kecke a r F6r det givna iindarnalet bättre l.
Eli stilparallell Bill deii aiidra runiiisliriftei~ patraffar docen- tesa E k i en p3 Island i ieii tid uppteeliirad folk~isestrof i Tdirres d6ttrar:
porlcell a ser dcelur tvzr Katrin og Sign$ heita Hpzcr~
Deii visa, som inledes av d e n i ~ a strof'. dateras av doceiiteai Ek tR11 1200-talet. Dateringen kr obevisad (se nedan sid. 961. Varlien de ivenslia eller danska uppteckningarna av Törres döttrar inledas med en sadana strof (Yisböclier II, ,104; III, 339; Afz, 8 4 , l ; Arw, 166; DgF. 338). Men docenten E k yatriiffar deil i eii enda annan sent upptecknad islandsk follivisa. Han beteckiiar deii a\- detta enda slig1 )son1 en folk\7iseformel, vilken ruilristareia i sin tur utnyitjat för sina syften», Läget torde vara ett annal. Runversen Zir en direkt övers5ttiiing till nordislit sprak av en alldaglig medel-
lida latinsk gravinskriftsforme1, som har skulle haft närmast lydek- sen: Hic Pacent pater et filius iioniilie Hithiiiii et Enarr. Stilparal- %ellen sager Hngeiitiiig.
Docenten Ek har icke lycliafs Ile\-isa, att de bada r u i i v e r s e r ~ ~ a iiso »efterbildningar av folkvisor)). I själva verket ar det nggot niistan orimligt, att i dessa enkla ruliverser se efterbildningar s v ioIkvPsor». Docenten E k har irlie gatt tiii kaliorila, icke ctude- rat x-iliiverserat. Han lianner icke heller, omnamnes 1 varje fall icke, att Johannes Steenstrup (daiisk Hist. Tidssliriit IS: k , 232)
med utgångspunkt framst fran Solkvisoriias egenart I~esiiimt hav- dat. alt strofer av denna art icke &ro folkvisor.
Ernst von d e r Wecke har cliktat sin siiof på fbljarlde gotltychligt valda uppbeckningar f r å s resp. 1500-talet. 1851 och 1852 (DgF. á f G 1
T h e n á elste huii 75-öffuen tlireilcle denn yngeste Iiori ~ ~ ö f f u e t d e 2 vd til ende.
Den ~ P d s f e l ~ u n baade spzllede og t r s i l d t e
den yngste liun \ ~ \ e i l e d e n T'-\ lil Ende Den & s i e Soster huri \ = \ e d en T r s n d
d e n yngste Iiirn . r z ~ e i l den \ d til Erid.
Pa sin ogrealadade datesing a l de bada ruil\ersernia och >]ii lika ogrnaidade uppfattning, akt dessa iiro »efterliiPdniimgar a r fojk-
visor )>, bygger docenten Ek vittgaende sIeatsatser, Han har fatt k 'id han kallar »cn fast kronologisk hallpunht f6r de ildsta \isorraas da-
tesing» (St. 8 1 ) . De iilsta n isorna tillhöra E 100-t:ilet, menar docen-
len Ek. » E t t utomordentligt viktigt resultat >, tillagger lian. Docenten E k spannar Icke med delta resultat. >Nar \i k m - L A en folkvisestrof utnyttjad pa en gravsten pa kyrkogSrden ) , sa-
ger han, »erinrar detta on1 de riaaraga $100-tais berättelser ri gga om alianogeias dans pa kyrkogardeil!), Jag anta-eknar, akt sa vitt
irag <7ef, finnes ingen enda nordisk %dOO-tals berattelse 5111 nikgon
dylik dans. Docenten E k forisatter. »Samtidigt vittnar strofen om ertt kyrkans tjanare ej \ i d denina tid stodo frimmande för i o l h - i -
san, »ch detsamma frarngar a n oemotsagligare a r del; inskrift. som antriiffats inne i u-n kyrka» (St 14) InskrlfLen lyder:
Kirkia : er : kriste : k z n t : maiiaaom seaen : seini : ger- mtznrtsr x tll : misgeantar (Wiriiimer nr. 226).
.%ven detta ,kall salunda vara eri follii-iscsiroi,
Doceirlen E k s datering :iv den alsta folkaisan a.ilnr p2 olialE- i-
;,,,a q T grunder. Den ger liksom sa mycket annat en sksammaasle
klar inblick i hur det vetenskapligt kan arbetas.
Frai-n docenten Eks datering av den alsla folk\ isan r a n d a oss till hans datering ax7 öarraga visor, Dateringen av dess:^ srier cfda r o g utan an~förande av skal. F6rfaringssaBtet kan icke £ 6 ~ - svaras i ett vetenskapligt arbete.
E n insats 1 den moderna foBk~ iseiorsknming~~~a, soni betraktats ~ o i n svnnerllgen betydelsefuil, a r docelaleam Eks datering av en rud s. h. legendvisor. Johannes Steenstrup har betvivlat, att dessa heirr~aa fran medeltiden; iiven Sehuck har selat datera dem r r ~ y c - Enet sent, tidigast till 1408-talet. Docenten Ek daferar däremot en
r a d legendvisor til! $200-taBet, Sveriges 1200-litteratur har hittills
i-arit helt obetydlig. Har det lyckats docenlen Eli att berika den" Sin datering a\ den svenska legendvisan har doceliten E k
uiom E sina »Studier» framlagt i sitt arbete »Den svenska follr- Tvisan» (1924). I detta seniare arbete inleder docenten Eli sin date- ring ab legendvisorna med att f6riiPara, att > det ar naturligt atl
Tara 5trninstone de hldsta av dessa tillbaka till samrna tid soin d e aldsta naturmyiiska lisorna d. v. s till 1200-talet) (SY. Folk\. 86)
i l e t ar 1 vetenskap skiiPigen ofruktbart att c8isliutera om vad som = z naturligt eller ej: detta blir alltid mer eller nnlndre subjektivt Ett Laii emellertid oBQekt,i~-t bedPimas. Doseaiten E k har icke na- panstades SUrebragl barkraftiga hcais fbr akt de hldsta naturmy kisha isorna, tillhora 1200-lsaIe~.
Siir docenten E k 6vergar ta11 dateringen av de enskildg, 1c- gendvisorua. vander h a n sig först till Staffan~sl~isan, Denna date- ras till omkring 1200. Docenten E k förmenar, att denna datering ;ir ) ofranliomlig;;. Staffansvisan skall vara ))var aldsta kanda folk-
visa» (Sv. Folkv, 86, 187; St. 40).
Dateringen av Staffansvisan sker p5 grundval av en malning 4 DadesjO Iryrlia fran omkring eller kort före hr 1380. Staffans- isaii handlar om Staffan stalledrang. som vattnar sina falar fem. E n bild i Diidesjöm5inlngarna visar en man, som tillber e n sljarna, och tv; Iiastar, av vilka dc11 ena dricker ur ena kalla. Bilden forut- siitter en legend. Detta &r tydligt. Flfe11 den f6rutsatter icke, som docenten E k ineiiar, att denna legend ftirelegat I visform. Beviset för visaris datering brister. Och vad varre ar. Bilden i Dadesj6 illusfrerar icke Staffan stalledr5ngsbegen1de11. Dear och tva andra bilder i sainma kyrka Illustrera en legend oin Stefan (Staffan) sch Herodes. Celander (Folkminilen o. Folktalaliar 1921: 29, 5 2 ) hal ocksa redan omdaterat doceirten Eks %Idsta Iianda svenskn folk- \-isa. Hari siitter den till tiden E550-l/eBO.
E n annan legendvisa, som docenten Ek daterar till 1200-talet, är Törres döttrar (Sv. Folk%-. 91-92). Visan handlar om eim
eller tre flickor, soin p5 vag till kyrkan bli mardade av en eller tre nniiia. E n eller tre kallor rippriilria p5 mordplatsen. Mordarena eller inordarna bli i sin ordning d6dade av flickans eller flickornas far, som tik1 bot bygger en kyrka. För dateringen av denna visa
tillgriper docenten Eli S:t Erlks. S : t Helenas och S:t Botvids legen- der, Han inhiimtar av dessa, )att en Ickinans bradatid Iiimde ut- ~ m v c k a ~ legendariskt, genain att f ~ r det första mordet fQr%ades tri1 en a r kyrlraris stora helgdagar och skedde p3 kyrkvagen, for d e t andra eia kalla utpekades som uppruixaen p2 inordpiatsei~, och for det tredje graven lag I den Siyrka, vars uppkomst helgonet be- fordrat.)) De t v i seniare nlonienten skola enligt docenten Ek aier- komma i typisk form i var visa. »Deamas legendariska utsmyck- 11iilg , säger docenten Ek, ) h a r försiggatt efter samnmct regler, som vi aterfilina i vara prosalegeaader fran 1208-halets slut., Visara b6r diirför. sluter docenten
Eli,
»vara ungefar samtidig med dessa.))Docenten E k har vid denna datering fBrbisett, att den He- geiidariska utsxnvckning, soni han 12ibriiffar I de svenska Eaelgosi- legenderna, iir allmala rrrider hela medePtiden och a n Iiiirgi-e fram i tiden. Man has ytterligare fBrbisetk, att dr svenislia legeisder. h a n omtalar, arligen fUreP5stes och aterberiitlades ursder hela me- deltideia. Aied en bevisföring n\ den art. soix docenten
Ek
h5r fiirehragt, liaia visaii oni Torres döttrar likaviil sattas till b6rjsnn av 1508-talet eller senare forn fil1 1200-talet.visal), >herr Peder och hans syster)), uhuvud\isan bland de s\ eliska #egendvisorlaa», upplyser han, att den upptecknats redan p3 1390- talet: *dera Bian nog %roed trygghet dateras till 130CB-taIeB>~, sager. hain (Sv, Folkv. 9 7 ) . Dateringenz a r visan om hraria Magdalena mota- Leras diirernot (Sv. Folkr. 103). »Enligt visan lian Jesus Iattare iijrlata blodskam och bariiamord an ena lösaktig förbindelse med
sockeripriisten», sliriver docenten Ek. »-illa nordiska texter upp- repa Jesii försäkran: 'Darrned syndade du allra mest9. Dersnn skarpa tillspetsniilg av kravet pa praste~ss okr<-iizkbara celibat,),
! ortsiitter docenteii Ek, ȎillhiPr o\ edersagiigen PfoBO-talet. den kid- punkt, d i denna 5sPkt 5nnu behovde kampa sig fram till e r k h - liande. ) Docenten Eli daterar fran denna utg5ngspuiikt visan
ined sior sanrzolilihet till 1200-talet. Dateringen 5s s i E6s SOIII
garna mojligt. Visatas dom 6ver Maria Alagdalectas B6saktPga fur- bindegse ined sockeaaprasteaa kan ha ti81kommlt riar sem helst un- der katolsk tid, ja t. o. m. under lutersk. Synden vas kanske större, n a r prasterna a oro gifta.
$a gruiidei lika osgli-ra och lika o~etenskapliga som i lakr
:~vha~adlade fall daterar docellteil Eli a\eia andra folkvisor. J l g hiiiivisar eridast ta11 hans datering a \ »Fastnaanneri dUr», St. i 9 4
-895, » M U S ~ ~ U I P dOa». Sk, 200, Pallevisai~. SI. 1223, och Lagman och Tord) Sti 234 l.
Professor Blaaick Piar om doceaateri Eks daiteriiig av vis au^
om helig Olavs seglatlon» yttrat, att denna »rittnar oin bristande Iiistorisk metodik (Blanck, Detaljgranskn~iiig 80). Oandömee Ban ritstr5ckas alt giilla docenten Eks samtliga egna daleririgar a.r folk-
De giundei p& r i k a docenlen Ek a\g<:r, oin eil \ i s a a r svei~sk e l k r dansk aro icke barhraftigare kni dein, soin h a n anrander for s:in datering. Ett exempel bland många låmnai- Palle Bossons-\isan (St. 220) I en 1500-lals text bbijna kisan.
Boa hand boer 1 Snerigs band
ban baffuer de s ö n i ~ e i tr e (elle1 > f e m > ) , end \ o r PalIi Bosseil
cennisl aff alle de (eiter dem).
Sirofen skall bekrafta docenten Elis antagande, att visaaa diktats i Sverigr. ibIPenna endast har bevarade inlednii~gsslrof», skrivet- docenten Eli, »kan ej gasila Tara diktad i Daninark, ly genom aiC p 5 detta otvefydiga ~ 5 I . i framstlilla Palies srernska harliomst, samtidigt som ha11 stalles friitnsl i brödrzsliarni;. har dock visdiktaren tagit sitt parti och gjort honom t i l l e n svensk vishjalie: som mass- intressera hans egna landsman E n g t mer iiss raet grannfolk. Tars sieriitiade med8smmar ban blodigt EörolUmpar.)~ Med samma grunder torde m a n kunna F5 beirraflal vad som hels!, att Tegnérs Friijois saga skriviis E Norge; XiuneI~ergs kung Fjalar I; Gainfhiod.
visor. Det ar endast alltför hovsamt, doc en te^ Eks dateringar vittna i sjalra verket om avsaknad av a11 historisk nnefod.
VI.
Ingeii nordisli folkvisa ä r -- bortsett fran nagra obetydliga fragment - h e ~ ~ a r a d i uppteckning fran medeltiden. Visorna iiro 1 basta fal1 upptecknade under 8580-talet; m h g a av dem g r s t under 1800-talet. Uppteckilingarna h a före de senaste decennierna skett utan filologisk akribi. Man har a-tt rakna med och k a n be- visa, att upptecknarna både omskrivit och "shattrat visorna. Olika uppteckningar av samma tisa fran olika tider visa ocksa till averflöd, att visorna trots den bundna toraanen undergatt ofta ge- nomgripande omgestaltningar. 1 detta sammanhang a r det av
sarskild vikt, att en SIclre tids upptecknare icke dragit sig f6r att aven SGrvandla ursprungligen ohistoriska visor till historiska. Jag skall lamila ett exempel harpa. E n visa om tv5 &iingadöttrar
(D@', 146) iir i sin 5IdsRa danska redaklion icke Jokaliiserad till nggot Band. Flickornas fader kalllas: »Ropi,geia av RslBenn)); t r å andra huvudpersoner kung Seeffred och kung Daffaned. I niista uppteelinilag kallas flickorna »Jiarsti» d6ttrar. Rn'ed utgangspunkt från »hlars2i», tolkat som Marsk Stig, har Anders Sörensen Vedel lokaliserat visan "hil Sverige och Norge. Seeffred och Daffued ha blivit %iii hIarsk Stigs samtida, Bionung Birger i Sverige och ko- aaung Erik i Norge. Visan har blivit en »historiska visa.
Ett av de fiuvudprobleni, som doeeaiten E k staller i sirs folk- viseforskning, ar att AterstälIa visorna till deras nordiska grund- eller urform. På grundval av tippteckniiagar £rAn mitten av 9500- talet framtill vara dagar s c h fran hela det nordiska omradet, Faröarna och Island likaviil soni Sverige och Danmark, sökes do- centen Ek fastställa den lydelse, som en visa haft, nar den dikta- des, exempelvis i Iiärna socken P Ostergoitland tinder 1200-talet. Problemet ar, ined det Iiiillmatrrial vi gga, veteiiskapligt o8ösIigP; problemstalliiingen sm0jlig. Docenten E k ställer en fråga till
kallmaterialel, som g5r Bangt över detta5 bärkralt att besvara. Skaller m a n emellertid ett problem av h a r fkeliggande slag, ar första f6rutsättningen fUr dess likning en objektiv kritisk varde- sattning al; visupp%eckningarna, av upptecknarna själva och deras siitt att g i tillväga vid uppfeelinaadet samt av upp-leckningarnas f6rhåPlalide t111 varandra. Stora och grundläggande resultat st5 har utan tvivel att vinna för nordisk folkviseforskning. Detta galler hade om renaissancens och romantikens folkvlsei~ppkeclc- ningar. Det a r Rar forskningen framför allt har att satta in, 4: docenten Eks foikviseforsknlng moter Sinappast ens ansaiser till
en ohgeliti~ 1 BrcPeiattning 2 . ~ e~isetppteck~iiagarna, 311 mindre a t iiiispteckningae-lpas fbrIiaila~zdr kall vapiairdra, Till grund %r sina e e k o n s t r u k ~ i o n e Hagger h a n en uppteckning. iiom lian utan r. arde- >attning och endast ar. mer eller ~aziasre srshge!iti~ :i sIial, banaer vara
ck11 aarspn-ungBPgaste.
Docentcas Ek Iscirjar siil texSLritik. Narnimelim i visail fbrand ras En fader Lionung Magnsas blir till en broder honrizig Jon
( S L 108, 9 3 6 ) ; Lgenedikta till Elias 1st 105. ~ 2 7 ) : Rhattis Y911 Fcalkxar -dag~n~anssoa~ (St. 149, l5O\ : Stolten Ingefred likaledes en gang iiil
F ~ E k u a r Lagmansson 1st. 149, - a l ; , TorstePn Davidson och Drost EIerr kovanand till Drots Herr David ifosstensson (St 155, 163): Falken Xlbrelitsoia och Fa1k.i or L o n ~ ~ a n s o n ) saanrnanslass)
pa
.amma satt k311 en Folke, Algol lagmans son (St. 157 163): Stolis Malfred blir till Dankungen (St. 86, 8 7 ) 9 Lilla Nelta 511 Hans unge
1st. 84, 86. $71. en okand persona, diktad far ) a7isstilens k r a ~ » IX g r s a ~ r d ~ a l ax7 eai 1 en sagen fraam 6633 omtalad V7ng8~arise etc e k .
Stroferaans ordnibang ~nntlyttas 1e.i St. 1 4 9 ) . strofen- tillaggas (ex. St. 150. 158, $65, 215) ; strofer uteslutas ejler sattas efter sena prosa ,raditioner (ex. 86-87, 122, 58 86): olika arppkeckniiagat sam- arbetas till en nnraianltext (Si. 55, Bh;, orden fiosr,inclras: ortogr2fi ou11 ordfarnier rorachaleras totalt.
En h a r ~ k t a r i s r l s k illustration till docenten1 Eks textkriink .amnar haras I i s a om »Danhulagen och Uilg-Hacses dctker» Den
%vensh:o, ~ r p ~ l e c h ~ a i ~ i g e n s strof 6 2 Iyclrr.
Stalts Fyfalfred hon k a m m e r o c h k r u s a r sitt h a r , Liten NeEta sjalv guld däruti siar.
Dsceaken E k s lestlirltili leder Yibl iesanltatet, att strofen tidigare
b6r ha lyta \St. 85)
Stolts Malfred slår u t sitt k r u s i g a har, sjalv satter Haras Unge hrvociguid darpa. tt ptuki a r sarnmée visas slut lyder [St. 86):
Liten Netla slog Stolts hlalfred g% rbidhlornnalg kind, S 5 blcdet det s t i n k t e p5 skarlakan 513.
Kung SPawiei laan malle ett ord med h a s t : ,>I,iDen Setha, I slog nn aSBtf6r fast)). - ,)F:ore der sa et tig, som d u a r bgPhE, Danska k r o n a n kuntle dar f&tt i id.
.Fag h a r lart dig b a ~ e sy och spinna; Men akdrig iined u n g k a r l a r terningar r i n n a , :ag h a v e r lart dig hade spinna oclr s y ; Aie!~ aldrig mec"rhing2aarlar fara av by.))
»\'iii jag %r vettig, soni jag 5s b i l d ,
YiPI Gud, Danska k r o n a n fas jag \%E i vaic?.)~
Docenteii Ek aterger efter textkritik partiet p5 följaiide satt ( S t . 8 3 ) :
Mans Unge slog Darikungen p 5 lrind, s a blodet d e t s l a n k t e p & slrarlakansskinii. Danliiingen Iian malfe ett ord med h a s t : » H a n s Urige, I slog rau alltfor f a s t ? Vore hon s a bördig, s o m h o n iir bå1i9, d a n s k a lironan k u n d e iion fatt i våld.» &'ii1 iir h o n si? bördig, soiri Iioii %r MPd, \:id G u d , d a n s k a kronan f a r ilon á vald.
E11 annaia illustration Iaiaanar docenten. Eks atergivande aa >;Visaia om Iielig Olavs seglation» (St. 5 % ) - Docenten E k ges h5a ena \;samarbetad test;). Strof 1 hiimtas fr511 uppteckninge~a C, dock omkastas ordföljdeii i vers 3; strof 3 hanntas från uppteckning B, som rattas efter -i: strof 3 hamlas fraal uppteckningen A, som rat- tas efter en prosatradition, »ett visreferat)) fraa Selemarken; strof 4 haantas fran uppteckaiiiigen C, dock ej ordagrannl; strof 5 hiirn- fas fra11 upplecliiaiaigerm B, soin rattas efter A, etc. etc.
A4iiclrn illustrationer ge aisan om »Herr Mattis och Stolts Iaigefred~ (St. 148) och den St. 157 rekcnstruerade visan, I dela rörra omdöpes bland inycliet annat visans hjabte Herr Mattis till Herr Falkl a r Lagrilanssoii, strofersias ordning förandras, nya stro- fer fraii en annan visa insattas. RekoiastruktPone~a av den senare visan »bygger pa hela den sarenska traditionen. men som jag ock- sa;;, sager doce~iieii Ek, )tagit upp material fran danska ock nor- ska tester, f a r den b,etral;tas som den 1111 kända traditionens
grundform. ; Visan handlar i 22 om en Falkenla ABbreetsson
och en Herr Jöns, i Visböclier II, 264 om en Harquall och en Herr Peder, i H3gF. 181 om en Báognus Alla-gr~ffuensz-sann av Laland och eii Drost Her Eouinaiid, i Norske Folkeviser oan Faliiivord Lam- mariiisson och 'rorsteili Davidsson. I docenten Eks rePionstraak- tio11 handlar \ isaii om FolIie d'lgotsoia oclm David Torstensson.
De slial, som docenteim E k anafor f6r denna sin textkritik, äro mangahnridn: att texten icke stammer ined vad vi veta vara histo- riskt riktigt, visorrias tekiaik ocln stil; abharana satser om Bradi- tioiisutveckliiig: att strofer i en visa naturligt h6ra samman med
alidra visor; att sainmaiihangel blir biittre. Och slutligenm: sia-n egen »intuitiva kiiric,ia för textens akthet» (Ek, Gr. 23).
Skiilen falla i regel utanför veteiiskaper:. Jag skall ocksa e~idnst uppel~alln mig \-id ett av dem: dela intezitira kanslan for testens a1;tP.iet.
Dels intuleil 3 kanslan för en texts Ahthet it1 gi\ etris eii till-
gang l i d allt editnoaas- och rehonstruhtiorisarbete. Men Iör att vara eai oillgang av varde maste denna liansla arbetn pa grund\nl
a v stor och Pngiende kaaiiiedom om deii tid, fran 1i1ken testen skall harröra. Nar det min har galler den isordislia kollivisan, ar denila tid medeltiden, 88r doeeaiteii Eli framst 1200-[alet. Den som vill lita LiPI sin iaittiiti\ri karis1:i i8r lolh\isntesternas iihthet 1 ~ 5 s t e darfair kanna och kunna tolka siii Sako, siii Saiorre och siala isländska sagor. Och icke blott detta. Wail maste Sikniaa och
Biunna tolka de zlordislia lagarna, dokuinenten, hcigonlegeilderraa och hela det 6vriga kallanaterlalek iill tidens liistoria. Endast härigenona k a n h a n vinna den ingaeride iiannedolla oaii 12130-talets nosdiska samhälle oela sninli%llsli.c, politik och litterara förhallan- den, som a r e n n ~ d r a n d i g Porutsatti~iiig för att kuiiaia gripa sig a n med ett sådant fbretag som a t t frani iippteclriiiiigar f r a n 1500-
19QO-talen rekonstruera e n förlorad 1200-talslitteratrrr. Docenten Ek brister B-iarY. R a n s »intuitiva h;lnsla» arbetar icke p a grundv:d av nagon kannedom om medeltiden, allra rsiinst 1200-talet. Delil arbetar p& grundval av kännedom eridast om folk\ iseuppheckning- a r m Pran 1500-P900-taien.
Resultatet av doccnteri E h s textkritiska operatioiier blir alltid ined sakerhek ett och samma: patienterna, de seila iippteckniiig- a r m , do. Den Iiya iext, soin docei~ten Eh diktar, a r icke Iatt alt
positivt karaktarisera. Det a r iattare saga, vad den icke ar. Den Gr icke 1208-tals litteratur. Men operationerna Icda alltid till rit Fbir doccnten E k hetvdelsefullt re\ultat. J'isorna risa sig Overens- &tainaana med den laistoriska verklighefcii. S a g o t a n n a t k a n sjRI1- fallet icke intriiffa. Ty docenten E b s lextkritili h a r bortrensrik alla påvisbart ohistoriska partier i L isctrnaa: alla tipptradande hu- tudfigtarer h a fatt sina historiskt givna niaarin Aterstallda (St. 111). Nar detta resultat a r runnet, bli rekonstruktionerna fasta tait- gåligsp~aiiliier för a~ittgaeilde slutsatser. Docenten Ek fasts la^. %-i- sonias samtidighet - p i grundval a t deras historiska riktighet, - ger deni an precl5 datering, Biiivdnr att cle iiro allegorier eller bestallda a\ huviadpersni~ens slakt.
De metoder, som docenten EL tillampar \ i d irekonstruktioilenu a\ folkvisorna, iiso P grunden desamma som Anders SOreaiseri Te- del vid slutet av 1500-talet an-*ande, n a r han i l i s a n oin de tv& koizungad~tirarna ersatte kung Seeflred och Daff~ied med konung Birger och Erik. Tetenskaperi ilar sedaii Tedeis dagar urinit n r 3 'leatkritisha principer. Dscenteri Ek 5r framniande för ciessa.
Docenten E k s ) Studier till deil s\ enska f o l l i ~ isans historia >
detta kallslie ha kunnat ksmpenserats, om arbetet varit utmarkl av idériliedom, av vetenskaplig flylii och fantasi. Sa a r emellertid ej förballandet. Docenten Ek anknyter giira~a t911 en antydan hos tidigare författare. Antydan blir till faktum. Faktum drives in absurdum l. Hans fantasi arbetar uhan vetenskaplig skolkiiarng, gr en fantasilek arr ringa matt och Sinder.
De brister och felgrepp, som framtrada B docenten Eks ) ) S h - dier ) , iiro iclic heller enstaka f6rsyndeIser av den art? som iiveal
den biiste nagon g5ng kan göra sig skyldig till. De gro genom- gaende och karaktarlstiska f6r docenten Eks forskning. Och be galla själva grundelementen f6r allt vetenskapligt arbete. Profes- sor Blanek bar tidigare, och UT delvis andra synpunkter a n har
framförts. uiiderkastat docenter^ Eks foIkviseforska%ng en ingaende gransiiiilng. Den har lett till onaidömet: »Docenten Ek bryter mot de allra mest grundlagganide och ofraaiksm8iga Eagarisce f6r aJl Iiistorisli och filologisk forskning)): »harr beg5r fel mot grundla- garna för allt vetenskapligt arbete i utomordentlilgt stor pitstrSck- ning» (Sakkurznigullatanden 55-57).
Omdöinet ar val motiverat. Orden icke fOr siarlia.
Ett karaktäristiskt exempel harp5 Iiillirmar redan de första raderna i Iiaris »Studier,). Steenstrup och iiPdre forskare lan framsliillf rnppfaitningeo, att
den tvalinjiga folkvisestrofen m-rahijiigen Sr den alsia. Docelaten Ek liigger denna n l i e ~ i s a d e och obevisbara sats bill grund for sin frarnstailnliig.
