En bversikt med anledning a.v .Danmarks gamle Pe~sonnavrme)). Personmiiari~ilsordbiDcker~ dvs. ordböclier ö\ er ett visst spraks eller sprakuli?rHdes hesE5rad av namn (ofta iiven biriarnn) 11% per- cosaer. äro f r i n början kape els er av ~ p r a l i n ~ i i l l och fralnfOr allt avsedda att vara hjiilpmedel vid sprakliga \hudier. Naturligtvis iiro ssdaiia sainliiig:ir i första harid v5rdefulla för personniainns- och ortiiasnnsforskni11ger1 (eftersom personnamn syiinierllgen ofta inga som led i ostiiamai). men de I-ia darjiiinte det största varde för sprakforskiiirigen i alBrn5riliet. SA a r fallet aven i Sverige ocli Danmark, dar det drcijde o ~ a a l i g t lange: innan mo- dersmalet kom till anvandning i skrift (med undantag för de variligen Iiortfatlade och stereoiypa reaiii~~slirifieriin! och dar följ- aktligen utsin de sirart försvinana~lrde r:informerna de i latinska dokument, anrialer o. d. inbiiddade persoil- och ortnailaneri utgéara en ~vervgldigande del av det mriterid, soni spr6liforsknreii har t413 sitt förfogande för studiet a r den äldsta forrzsveiiskana respek- tive forndanskan.
Men det ar sjalvklart. akt sgdaima nannnsamliaigar kriniia yara av stort intresse aven för tiislorlkerria. Redan nairmaiforsk- niilgen som sådan har ofta nog historislia och fairliistoriclia per- spektiv; liar rna endast son? ett exempel erinras om diskussionen kring de P första Iiand genom Ynglingatal kanda Iiamlien i Yng- liragaatten och fragaii onis den gamla iiorska Eiii~igaiilteris Iiar- slamning. Gndes vissa föruts5ttniiigar iilaste iiamriurdböcker kunna Iamna mycken hjiilp vid Iiistorisk forskning B allmaiihet oclt vid personhistorisk forskning i synnerhet, Den stora ..;varig- heteil ar att spr5kforskningei-i oeli IiPstorieforsl<riiilge11 ofta stadla garaska olika krav p5 eii nainilordholi i förgrunden. Salui~da %r det av stor vikt fbjr spr5kforskniiigeii. att s2 maliga forriiella varianter soin möjligt koinina med. :att det tydligt frarngar i vig- beii kasus namnet star o. d., nneda~i det för hisiorieforsPinirigen a r av ojanlförliigt störst intresse, att ordboken blir s5 iullsta~ldig som rnajjligt i fraga 011s personerna. dvs. att c2 vitt i~löjiigt alla barare av ett visst naniri registreras. &Ian kali emellertid skissera
upp följande fordringar och 6ilsXemzl i fraga om en narainorsi- ]>ok. 90111 skall aara av verklig nytia ~uOr bada de ifragararande vetenshape-na D
1, Korrekt gtergil ande av ~i:iinalforiner~ia linnefat- tanmde uppgifter san l ~ a s u s , hiiriieida Biiillan föreligger i original ebler avskrift o. d . ) .
2. Största möjliga f ulls~iindigher. Idealet a r g1\ etvis. att icke blste alla antri;YfSade barare av ett och samma niama registreras ulan att ockc5 alla kiillstallen rörande de en- skiida personerria fi3riec9<nas XaturlPgtvPs m9ste anan ock- s5 harvidlag uppiniirlisam~nct ortnala-iilslnaterialet~ Elar in- staller sig enaellertid den ailvarllqaste praktiska svarighelei-,. Om den period, som sbalE beP~anidPas. inte avgr5iisas alltför siiavt, blir iliinnligen i regel anateriakt i fraga oin de van- ligaste ilamiien .;S stort. att %5nsirneili kil1 ulryn~aimet lagger srara hinder i viigeiz för iiilist511diglictei~ Man nödgas dar- f6r ofta 4 iörsta Iiand att pruta p5 kravet. att alla ifraga- kominande hillstallen skola Eörtcehna~. Av stort värde vore emellertid. olla man i sa fall kunde Billiiniipa principen att P varje fall taga niled det äldsta och det yngsta belägget rörande deii ifr5gaaar:tiide persoiiera idvs det yngsta be- lägget fran vederka6rnildei livstid). Beta dligi trakigare ar det. om anan fOr de ranliga.;te siaiianens vidkominande maste gallra ave11 bland iiiainnh5rnrna och saluiida B Sragii olm solilliga namn endast niedtaga vissa rel_ireseritaiatet. Aren härvidlag äro viii utrymmes- och kosknadshans~n ofta bestiianmaiide. meil det as kvdligt, att ett sadaile för- farande i hög grad minskar arbetets ard de som~hjiiBpmedeB för l~istorikernn.
3. I ailslutriii~g till vad som sagts i fiPregAende stvc4ie frala7sGr som ett \iktigt önsbemal, att l i d vasje e~isliild artikel tydligt angives e i2Bena grad av fullstanidigliet artikeln åsyftar. Jlani skulle sclisa kunna tänka sig ett siirslciil tecken vid de enskilda narraraen i 'urvaPsariikBar', villiet aim- &ve. att trots gallringeia samtliga hända Iselagg fijr en viss naiiinbiirare medtagits.
4. Xannilens barare be\i%niliaas sa vitf nilöjiiigt iisr- mare. k. ex. genom angivande av titel eller yrke. a v eventuellt iittiaamn samt av hemorten.
5~ Beträffande aiiordiiirigeii av materialet inrim de
olika artiklarna g% de historiska och de 4iboloo;ska ölaske-
":
malen i riss inan P sar. För sprakmannen a r det ofta praktiskt att f & materialet grupperat efter formella syn ptinkter, få olika varianttyper av ett namn (t. ex. Jolaun-I I P S - ~ 0 1 2 ~ 1 7 - J O I I S - HCIIIS osv.) sammaa~kbrda i s51 skilcia grtipper oeli titt Ia rianlanformerila grtipperade etter
olilia lialus. For historikern &ter inaste det tiirdei rikliga s a r a , att materialet disponeras hronologisht utan Iian- s \ n till formen, d i s . alt belaggeil orclaas 1 IidsfOljd men doci, s3 att belagg asjitaride sanima person bomlpla till- sainailiari%. \-id i alet inellan dessa Inut udprinciper torde h regel iörelrade bOra gdsas &t h i s t ~ r i l ~ e r n a s i~iis%~emAI: civeia oin ordboken i iis.;a Ia1F blir sv5rai.e att : ~ i l ~ i i i l d ; ~ fijr 5pSd~i- miinlieii. torde s~iriglieterna kaizligera e j bli\a mera :alliar- liga I jfr punLl 1 o\ a n ) .
6. Saiiniielemciit. sillin inga som h,eB18Se Eed i S:\IIL- iilaasatta naiiin. Isiira uppfora5 pa <iii vederbörliga pials tdll5amiiians med han\ Psniligar till de namn, i s il6a ~lcirieii- tet ingår.
Hartill liomina visia inera sebundara Öi~shernAb
7 . Indragande a\ jamIBrelsematerPd t r h i heslghtadc sprak och etj~iiologisk uiredniiig, ett 1asci11Bigeii fniologisllt Oi~skemål.
W. Jamte den egeililiga ordhohera en upplaga med iiiaterialeL grupperat eftcr sakliga syngjulikter t. ex efter stand och jrlien, orter. slziliter osv.: jfr inutalil naeiiaaidls E. Rellquists t i 5 stora arbeien Sk eiisli et\ riiologisk ordboill ocli Det s\ensha ordförradets och tirsprciiig samt bland persoiiiaa~airaiordb~cker n'. G. Searle. Anglo-Saxon bisliops, kings and noble5 i P899 /. ensom A. Sociiis blittel- Iaschdetatsclies Nanileniiucli nach obeirheinischen QuelPeia des 12. urid 13 Jalirhunderta (19031. Els viktig forutiiita- ~iiiag för en sidaii bearbetning %r givetkis, att det till grurid liggande rnatcrialet 115gorlunda fullstiindigt upptager de olika naiiinii3iirarna.
Irilediiii~gs\is har redan niit\ tts. alt per5c~nnamnsorcXi1iicker na frail borjaii tiliIioriiiliit f Gr att tjiina sprahf osshiiiilgen. F ilhet ofta medfört. att de liisiorisha sv~ipirnkternn blit it mindre bih-
ahtade. Det grulidliiggaiade arbetet. Erilst Ftirstemalins i n n i l i t - ia-neiitala ocli alltjiirnt flitigt aizlitade Aklideutsches Kariiznbi~cl.,
(1836, aiidra, fullständigt omarbetade tipplagaii 19011 klnr saltaiida etymologieri som Bedstjarraa AIaterialet grupperas efter o ~ d - stammarna. och ri~edai? deii fbrsta upplagan bjbd p& sisbilliga liistorisha notiser arigieiide iia~al~ieiic barare. lia d e s a i stor ut- straeliniiag strulits i andra upplagan. Detsailama a r f:tllet ined maiigder nr belägg. och Förstemann motiverar detta dels med haiissri till utrymmet. dels irzed att en raiacsa belagg inte har n&- got språk\eterasliapligt intresse. Elter eill~arl spr5k~eEtasbapABga
120
Karl Gustav Ljunggren.synpunkter a r också en annan kontirieriialger~iiansk iiainiiordbok utarbetad. J. \Vinklers Friesclie Kaamlijst eller Onomasticoim Frisicum (1898).
Helt andra linjer följer \T. G. Searles Onoinasticori ariglo- saxonicum (1897). som ås'ftar att vara ) a geiieral indes» över samtliga kända aiiplosaxisllia personer från äldsta tid fram till 1100-talet. War uppföras sålunda alla :iv författaren anträffade barare av ett och sainma ilaiiin (t. ex. ett femtiotal nied namnet E a d r e d , ett sextiotal med namnet Eadric osv.) j5rnte lianvisningar till kallstallena. Det a r sjalvhlart. att ett verk, soin utförts om- sorgsfullt efter sådana principer, masie vara av det allra stör\la varde för siival språlin~an som historiker. Det a r också tydligt, att Searles Onomasticon kali vara till nytta for lilstorilierii; för språkinannen blev det tyviirr en beslikelse. bl. a. g35 grund av författareris satt att normalisera namiiforrimer~ia. ITllhelm Meyer- Lubke har renlav i sina studier över fornportugi\iska iiamn a\ germanskt ursprung (\Tiener Sitzungsbericlite 849. s. 5) förkla- rat, att endast den kan h a någon nytta av Searle, som a r i den situationen, att han kan kontrollera \ arje uj~pgift i \-erhet. God hjälp har daremot aveii språkforskaren av Birclis uiigefiir sam- tidigt intkomi~a Iiides Sasoliicus. -in iiidex of all the riames of persons in Cartularium S a ~ o n i c u m ( 1899).
Aven tillnamn och binamn h a ofta uppinarksa~iiaiiats i den rika engelska iiainnlitteraturen. Ett In\ diet förtjaristfullt hit- hörande arbete, soin ocksi a r av intresse i<ir liistorikerii (obs. registret), ar G. Sengvik. Old english hynames (1938), dar nian
också finiier en redogörelse för tidigare engelslia arbeteii i deiiria specialgren.
Slutligen måste inaii blalid gerinanska. icke-nordlslia pcr- soniianinsordböclier riamna II. Schölifeld. Wörterhuch der alt- gerinanischen Personen- urid Tl'ölhernainen nach der Uberliefe- rung des hlassischen Altertums bearbeitet (1911). Det iir det till omfånget ojariiförligt ininsta av de hittills rianinda arbetena men samtidigt det som koiiimer idealet niiraiast. Det sträcker sig fram till kejsar Justinialiias tid och omfattar det material. som st8r att finna i roillerska och grekiska ILallor (iiven ii~slrrifter, mynt o. d . ) . Alla beliigg 1ia i princip niedtagits ocli utförts full- ständigt; det har sålunda inte varit fraga 0111 alt låta en flera gånger anträffad form represerileras a\ eridast ett belagg eller att utesluta varianter, soin enligt författarens subjektiva uppfattning kanslie salina intresse. ,Itt under sådana förhiillandeil verket blivit etthhögt skattat filologiskt hjalpinedel as. naturligt, Inen det a r 1 lika hög grad iignat alt underlatta arbetet för liistorilier. etrio- grafer in. fl. - det heliöver inte sarskilt understrykas till villte11
hjälp det kan vara attfiliila alla de ställen registrerade, d6r t. ex. mansnamiiet Bdouuccir eller folhnainiiet !crngobardi aiitraffa5.
Redan samtidigt soiii Förstelilann - narriiast för aii efter- koniina en av FTefensliapsakademieii i Berliii på Jal,ob Griniins initiativ utfärdad iribjudaii till p r i s i k ~ l a n - utarbetade forsta \ersiorien av sitt griiildlkggaride verk. nttaladcs i Tyshland upp- repade ganger önskemål oiii att aven den »for~iricsrdisba) iiamil- skatten gjordes tillgänglig i ordhohsiorm. %\en Iiaraidlag var det de spr5kvetenskapliga iiatresscna som holiimo till tal5, snnaii iaisag. att det kontiiieritalgerilia~l?ka iiamnriiaterialet inte kunde iiil fullo ~ a t r i ~ ttjas språkligt. så lange de aliglosa.;iska och iiordislia laamilen inte funnos tillgängliga. DeC b o ~ i i dock :itt dröja 1an.e.
3
innan nagon fullvardig rmordi5k per~oiiriamiisord'uoli förelag färdig.Börjaii gjordes i Daniilarh. där Oluf Sielsen. liiskoril,er och mycket flitig urhundsutgi\ are, 1883 utgav Olddarashe Person- ~l:r~iie, ett arbete. som rarit till stor 115 ita men sorl1 iau givet~is ar starkt föråldrat. Svftet ä r vasenlligeli ~prahligt, ocli fbrfntta- reii har koncentrerat sitt iiliresse 145 de äldsta formerna. \ a r \ i d han areri flitigt ocli p5 det Iiel:t taget ined god irrsbilliiinq alt- nyttjat ortiiamrismaterialet. Dera sprahliga iiiledningen iiiriel-i:al- Ber mariga goda s~ilpunikter, som a i ~ i i u i dag f6rtjaiia allt be- aktande. För Inistorilieiri liar arbetet eniellcrtid aldrig spelat 115- goil storre roll som l-ijalpinedel: dartill iir urvalet alltfor begriiii- sat. SärsHiilt as att aninarha, att Xielsen följt deii fOr alla namn- ordböcker fördärvliga priraciperm att s5 \il1 ~nOjligt utesluta nailaii au, fr-ammaiide ursprung. Det a r ett av de allra vihtigaste kra- ven på en sadan ordbob, att alla inon1 del undersokta områdek förehornnlande naiian iiiedtagas; %edaii hlir det rian1riforsl\iliilge11s
~ a k att utreda vad som a r inhemsht och vad som a r framniaridc. Dc friiilrariande ilamneri inloiii ett sprahoi~irride a\ ge ofta. lika rh! sam I5iiordeii. vittnesmal av hetjdaiide historisk riicliridd: iiog ä r det t. ex. av största intresse. för att erinra om ett ofta anfört fall. att av de i I<aPilzar stads 1398 kil1 droitniiig Margareta iatliirdade uiiderka5telsebrev rianiiida f ) ra borgmästariiéi, tolv rådmaiineri och sexton borgarna nästan alla ha t ~ s b a namn Bleri sådant %ardefullt material uteslutes geiioii~ eri sådan av- grällsiiing soila den ant? dda.
I SI erige utarbetade språhforsbaren AIagrius Eaiuidgre~i en iinmiisainliiig. som urider titelil S ~ e n s h a personnainri frdn me- deltiden bör jade off enbliggöras 1892 i tidskrif ten Svenslia larids- inålen ( band X ) . Arbetet fortsattes efter Lirridgrens dod av Erili Brate. aven han sprgkfctrdiare, som 191.5 fullbordade de11 egentliga samlingen; 1934 tillkoiii ett rrmyckeb nyhtigt a r E. W.
122 Iáarl Gustav Ejuilggren
Lind utar8,etat supplemeiit, innehallaiide sven~slia persoilrianmn d den norsk-isländska medeltidsIitterala~re~~. :%ve11 detta arbete Br till stor nviln och Hioaniimer ,2111 fraingeiit under en ~ ö v e r s i ~ a d l i g Sramtid att begagimas flitigt. inen det snaste uttryckligen frann- ilallas. a l t det på infet sait haii B~etrakta., soni en slutgiltig forri- svensh personi~amrisordlioli. Maierialet ar viiseiitligeri hkmtal- rnr tryckta i~rlitzildssainliiigar samt ur verk av typ Svensla Rikis- "krchivets pergameiatsbref. inean a \ e n orkila~nii ocli i någoil man ruriiormer och %-rail senare tid stammailde förtecliningar över alderdomliga namn h a anlitats. FörteeRiiingen iir omsorgsfullt gjord iaiamne~i så \itk möjligt identifierade och loballserade, kallskrifternas stavning i regel laibchA'blenr o s t . ; jfr a . a. s. 6 ) . XBöjlighet till 1;oliiroli av Srerisht diplomatariums äldre a?anin- ioriimer föreligger imuralera i Stig Olsson Kordbergs avhandling Fornsvenskaii i vara latinsha origirialdiploin före 8300 1-2 (1926, 1932 1.
Att emellertid anr~irdharlmt.ten av 1,undgreii-Brate5 ord- bok a r strängt begransad iisaiiigar redan av det faktuni, slt s.11 s5 stor del av vari- narnna~ilaterial! inte varii tiElgangHig för sam- larna. En niyckct betydande del av vara niedeltida urkurider har sAlii~ida inte kiiniiat eitnjktjas, runformer h a eridast alm-
ibj1.{5 i aporadislia fall, Sliaiie, Halland, Bleliiiige och 44011eisläim ha
F~ehandlats mer eller niindre st~vmoderligf. viIbet givetvis Iiar siii I-iistoriska motivering. Kardinalfelet &r emellertid liksom hos Xielsen. att eradast ianinn a r ilordislit ursprung medtagits. Ett supplenieiit, upptagande de i forilsveilskan inlårlade persoii- narnileii plalierades en g h g av Aliders Grape. t a r s gradualav- Haaiidliiig Stndier ör-er de i f o r n s v e ~ ~ s k a n Ililanade personnainnen (företrädesvis intill 1350) 1 (191 1) förutom en välskriveii iiiled- ning innehaller utförliga. rikt dokraniienkerade Iii5torilier Sver iiamnen Abrc~huni - Andrecrs.
T y t a r r lia de svåriglieter i fråga om materialet. som tyd- ligen Iiiiidrade Grape från att f u l l f d j a sitt arbete (jfr a. a s. 3 f£.)
.
eiidast i ia~iiligen ringa grad uradanröjts under de senaste 30 aren. 1,undgreim upprn5rksarniaiade endast 4 obetj d i g utsträcknii~g re1a-i- formerna. dels emedan ~ilaterialet var sy~iilerligen svartillgäiig- Iigt och ofta Plite tillfredsställande tolkat. dels elliedail lian hyste dcii Ilaera anfäktbara uppfattningen. att da den speciella ruii- oriografieii i så m&iiga punkter skilde sig fra11 staviiiilgen i Iialid- siirifter~ia, ett inedtagaiide av detta material var iiiiridre iliotire- rat. Rent principiellt Iiari det eiilelleriid inte rada något tvivel onil att det rika svenska ruliiliaterialct hOr i~iarhetas i en svensk persoiziiailinsordbol;. Likt-51 iir det t> värr nu lika litet soin för trettio år sedaii möjligt att föriitsaga. nar detta iiiaterial skallröreligga tillfredsstallande bearbet:it. 51~pin onr arbetet rzied Tittcr- lietsakademicns stora ruriver!~ under det scii:rstc 5rtioiidet Ernm- garmgsrikt ateraipptagi'l,; futgiviia aro Pns1,riiheriio Iran bdlai:d, Ostcrgötland. SiPdcrmanPancl, Mronolsergs lari och en del riv Uppland och iarai beiena kör Gotland, VAitergeitPanct, och L pis- larid. l a r t utair jiirndörelsé? runstensrahaste Basidshap. &ro ganilka larigt fram\bridna). E14 s5 ~ardcfrilit :krbete som E . JJTes4ils >Jordisha riamnsttidicr 11927) aar 4 fragn om de ~uni\vei:s8~a iinnl- iien Iiv~udsal~ligeir stödja sig p5Lkiljegrelis Runus'bt~ilder i 1833;. SJe ur oaio;natologisB s j ilpuiabt rikt givande häiiPor. so111 t a l , <'oras '
a r barn ganila stadsb~cl.lr. l. ex. talilic-. rakenshaps-. skotle- ocli jordehöcLer. h a gladjailde nog
p2
senare tid i ~ t o r kitshrackning blirit utgivna - jag f5~1Zier hl. a. ya der1 rtcpra serier1 av Skock- liiolmf, shadsbiicker. p5 JO11AOpB1ig3 och Ar13oga fglllIebejclIer - ocli del lär filinras Biopp ona att den iildsia Lalian av detta slag. ICalrnar slads taiikeboli. sniart ocksa shall bli tP1PgiiaigBig. Men deni riliiigasle lialiaii av ,lilla. dela ?tosa massan av yngre medel- tidsdiplom. vantar eilltjiii~lt p& pi-ibliceriiig, ocli iifaii iillg5ng ta11 eii palitlig edition av allt delta inatertal li8riar det sig nog infe att tanka p5 e11 5tor s ~ e r ~ s l n namiaordholi. Eti flitigt anlitat sunrogat I6r aissa delar a r clet opublicerade ~minkerialet $breligger jai i S\ erisL:l Ribs-Archivets yergament>bref i 18664.-187%) (numera ocP\s?t S i e~isE~a rnedeliidsregesler 143-1-1441 34937 i i. inen for mera grundliga rlainniorskninrgar a r det s8lunda erliBP11ra nilate- rialet ofta inte ~ n v a n d b a r i .HAil~sorii Korge genom det av O. R\ gla B\ 5gabragt:i \ iildign stanclards~erliet Kc~rskai Gaardnnrne kommit 1Angt före Kordanls hivrdga Iiinder I fraga om vetenskapligt möiisiergill p~ibliceriizg a\ sina ortnamn, har Xosge janmle Island hittills blisit biist till- godosett med persoiiira~ni1sordböc1~er. Av Ryghc, Iialid föreligger del som en biprodulit till ort1mniniasar41e'bct billhornria verhet Gamle Persoainavi~e i norslie Stedsnaviie i 1901). en givande fynd- gruva iör sprahforskaren ocli f örliistorikcrn. Det hleá- docli en s ~ e n s k . Erik Henrik Lind, sprakmail ocli andre bi8:liotehario i Lrppsala. s o m blev tipphovsman till Norge-Islands stora person- aiamnssrdböclier. X~igjende dessa verks tlllhli.eelse ocli Laiids insatser i allmaniiiet ina hiinrisas till h. Grapes iitfhrlign aiiii1ile~- tecliiiiiig i Samii och BJ gd 1931. s. 156 ff. %'ad s o m has frkmst a r av intresse a r alt konstatera, att Bveai kind fraam hijrjaii huvrnd- saliligeri leddes av spr5livete1iskapligi svi:p~a~i!ifer men ined tiden k o m att i allt liögre grad heahta de Iiistorislia önsheiim58en. Första hiiftet av Iialis Korsk-islandska doplianln oeli fingerade iianan frani mrdeltideil (1905) kritiserade\ ganska hask av G. la;ecl\el 'i Deutsche Literaturzeituilg 1906, sp. 1884 ff.. 2694 f . ) , son-b Iiöla
124
Karl Gustav Ljunggren.före; att det var vida viktigare, att i en ~lamriordboli oiii möjligt alla karida bärare av varje nainri fastställdes än att alleha~ida, ofta högst obetydliga skrift- och forilivarianter registrerades, anedaii Lind i ett geiliiiäle ( a , a. sp. 2693 f.) energiskt förfälilade, att hans egentliga avsikt var att åstadkoin~na en naiiinbok till språliforskningens tjänst och inte ett generalregister f6r liisto- rilierna. Emellertid ändrade hail snart nog &sikt p5 deiiria purilit? och i det 1915 samtidigt med sista häftet ratgivila förordet förklarar Lirid själv, att »ullder materialirisarnlingeii var den rent språkvetensliapliga sj-npixilkten allt igenoiii dominerande. @.et gällde saledes endast iiarnnet s&soin sadant, dess höjnings- ~ c i i skrivfornier. Men personiiamnen ar0 lika litet som orlilaninieii blott språkvetenskapligt material. Da äro av icke i~iindre in- tresse för person- ock Piulturhistosilierri 511 för spr5liforskarr1i ock hora darför Iialst behandlas s i , att hada sidoriias krav ock 6nsBeiiiål så vitt möjligt tillgodoses. I fraga 0111 siillsyiita niamn föll sig detta helt naturligt och självslirivet. Maii kunde har icke gärna irisliränka sig till meddelande av det nakna lianinet 0 ~ 2 i dess everituella slirivforiner. Persoileii bakom i~arnnel, tid ock ort- för dess uppträdailde krz~ide omöjligeii lemrias åsido. Har- med var inan iiäslari omärkligt inne pa deil Iiistoriska terrailgeii. Det såluiida nara nog framtvungila beliandlirzgss%itel. vars före- träden syntes uppenbara, ~itsiraclites så smai~ingom till allt flera namn ock kom slutligeii att omfatta det vida övervägande fler- talet)). Tyvärr, tillfogar Lind, r a r haii av hänsyn till arbetets omfang iiödsakad att göra ett undantag för de allra vanligaste naiilnen.
Det lian inte förnekas, att den uizcler arbetets cang förand- sade plailläggiliiigeil inedfört en riss ojariiiihet ocli inkorisekveils. H vissa artiklar, frainför allt i arbetets börjaim samt geiiomgaeilde i deiii so111 avliaiidla de vanligaste namnen, äro de spr5kreteii- skapliga synpuiikterria ensamliärskaiide, och ~nalerialel dispo- imerat efter kasusf or111 ( s i at t alla noiiiiilatirfori~ier rakiias upp forst, därefter genitiv-? dativ- ocli acliusativfornner), ett förfa- ringssätt. soin naturligtvis gör åtniiristoiie de större artiklarna praktislit taget oanvaiidbara för liistoriherii (se t. es. artikeln Siyuri3). Ofta tillfogas emellertid aven har en kort historik över naninet och iiotiser angående dess spridiiiiig; se t. ex. arkikein Gormr, där det efter återgivande av forliier~ia bl. a. meddelas, att namnets barare äro nästaii alla dailskar och att det enida sä- kert norska fallet ä r en soii till koiiuiig Erik Blodyxa (och s i - lunda aven tB11 Guilliild, soin var dotter fil1 Goriii den gamle I Danmark). Alen som franigår av det anförda citatet, liar Lind i allt större utsträckiiing lagt upp sitt stora stoff efter historislia
Sordislia personnamnsordhöcker.
125
synpunkter, dvs. oavsett forilaeri sanirilanförh de bel5ggställei1, som avse samina persoii. saiiit orn in~jlig't ideiitifierak, lokaliserat och tidfäst denne, vilket i si11 L-ur inedfört, att eii. mycket stor del av artililariia ar till den största hjälp för forsliarria inom olika historiska discipliner och darfi9r förtjiini av allt beaktande.Men den iAnga livstid. soni föruniiades Lind, tillat honoan att efter iiagra &r Ateruppiaga arbetet med personnainneii. G i - vetvis fanns atskilligt av värde för ett supyleiiieiit i nyutgivna källskrifter oela i nya utgavor. naeli Liiids hinvudsyfte var att iliiiislia antalet av hoimom Iiittills mera suaaiiiiarislat behiilidlade iiailmai? och det stora suppleaiaent till Korsk-isländska dopiiamn. soin utkoin 1931, áriiielialleï till stor del oman.betniiigar av deil första iiamriordbokeias artiklar efter liistorlska sylipuiikter. Det a r c. 160 artililar i der1 första bokeii, som g.)& detta siitt gjorts nyttiga för historikerna. vilka nu lika .;ii1 soin spralimiininei~ ha ett osliattbart lij5lpmedel i de tv& stora volymerna, vilka givetvis maste arivändas jainsides l. Bada deluriia kariiistecknas av stor
ocli allrniiilt erkalid palitlighet
I
atergivaladel- ar belaggeii och heläggställeiia. och vederbörlig haiisyii tages genomgående till siival runformcr som ortnamn. Etymologiska bidrag sakrias hel- ler inte, inen i15 denria puiakt Iiar fcPrfattaren inte eftersiravat vare sig fiallstiindigliet eller liliforriaiglirt. ,4rhetelaa gA i huvud- sali fram till &r 3300. nleii i vissa fall har Lirid äveli begagiiat nyare material.Urider deii tid: soin förflöt niellan tilgivalidct av den fiarsta namilordbobeii och utarbetandet av supple~neriiet, astadlcoin Lind del Bilialedes oiilsorgsfulll iitf6rda arbetet Xorsli-islai~dska persoiibinaanii fran inedelliden (9920-1921\, vilket ersätter tre tidigare tillkomria, niandre onifattande och delvis sv5ïtillgängliga samlingar oeli viliiet lilisoiii det fullbordade Inuvudverket i lika hög grad räirder sig till Iiistorllierila soili till spr&kni15nneii. Linds i Lundgrera-Brates svenska namnordliok iiigAende för- tecliilirig över svensl~a persoiirmarnn i den norsk-i~liiirdslca medel- tidslitteratniren liar redan rräiinnts. Dei ar upg~elibart. alt Erik Henrili Lind fhirtj5ia:ir att aiimr~as p5 salilrna g h g soiii sadana gïaiiidliiggande samlare oeli bearbetare soin Sohaii Frihzrzer, Oluf Rygh in. fl.
i Ett ziiiiidre aiital av de allra raiiligaste ilamileii föreligger dock a1ltjiiriit endast i lirigvistisk l~carl~elning. Enligt A. Grape i Namn och Bygd 1931, s. 165 giiller delta om iianiilen drni, Eiprn, Eirikr., Eysteinri, Eyyuindi.
Goniirrir, HnIluarbr, Eielyi, Johc111-Jón, L n f r a ~ i z , Tiliolcis, dlcifr, Pétr, Sigurar?
Pórbiprn, Pórar, Porgeirr, Porgils, Pórir, Porl<ell; Pórleifr, Porstcinn, Porvaldr och O g ~ n u ~ i d r , varjainte de islaiidska l~eliiggeii inte meildelals fös
126 Karl Gustav Ljuiiggreri.
Harmed ha vi 1 tiden hurinit frain till det arbete, soin narinast frainliallat den fbiregåeiidc översikten. den stora daiiska person- namnsordboli. Daniiiarks gamle Persolanavne, soni med biiider- sfiicl av Carlsbergfoiiden utarbetas av Stedilavneudralgek och a r vilken hittills fem Ilaiten utkoinmit, bei~andlaiide namnen frani till 11936-1940). E-Iurudredal;törer äro Danmarks två främsta nu levande nailinfor4kaare, chefen för Sled~ravneud- valget Gullnar I<iiudseri och dr 3Iarius Kristealsen; bitriidande
rcdaktbr a r cand. mag. Riliaïci H-Porn!,y. ëtgivaiidei :ta. dekta efterlängtade arbete har frarxashlidit c 5 gass Ia~igt. att man redaii nu !<;in vaga uttalandet, att liiir föreligger ett arbete ar. stor betydelse ocli stort intresse för sahiil sprak- som liistorieforsk- iiingen i Norden. Det as darför högst befogat att har nagot redo- göra för verbets plan ocli granska de möjligheter. som del er- bjuder for ohning en.
Ordbokeni omfattar förnamn från hela del iiuvarande Dan- mark (med tiiadaribag av Faröarna, som behandlats av Lirad) sanit frail Skåne, Halland, Wlekiiige och hela Slesvig; en anicisa del skall omfatta birianrnieir. Kronaologiskt sträcker sig materialet liksom hos Linid fraii ruiasteiistic~en (det san~lade danska rui~m:pterialel %r betyclligt Ettare akt beriiiistra 511 del sveilska) [rain till c. 1,300. Det till grund liggaiide materialet, som Pmeirudsakligen h i h t a t 5 tir Sledi~avneuclvalgets stora escerptsaiilling. uppgives vara 4 del nar- mtisfe tullstandigt iör liden irana till 1450, medara för den I0lj:kaide
liden vissa rnodifikalioaaer i escerperiizgeii ridtagits betraftcrnde de ranligaste namnen. Aven för denna tid har dock enligt uppgift hela diplommaterialel genomgåtts, oclz liksoln hos Lind lämrnas äa en stundorii notiser fran 1300- ocla 1600-talen.
Granskar niaii närmare artiklarna, kan rnan måilgela <;&img inte undgå att imporleras a v den omsorg och å t rnanga hall riktade uppmarksamhet, varimed materialet tydligen sa~nlats; se t. ex. Efhur. (eller ev. ,4/kcrl.) frän en n-leinilela, opublicerad run-
inskrift från Lund eller Elea~a, vars äldsta belagg a r haiiitat från ett krucifix i Nationalmuseuin i Köpenhamn; man finiler inte sallaii belägg från kyrkoinventarier o. d. it. ex. Eirczsmus 1513).
Deii form, i ~ilkeni materialet iramliigges, ar p& det hela taget lyckad, och annat s a r ju Iiiiappast att ~ i i r ~ t a , nar man haft Linds erfarenlaeter att bygga ps. k'ppstallningeil a r histo- risk, dvs. l-jelaggelm äro grupperade efter de personer de asse, och grupperna så ordnade kronologiskt. Titel, yrke och hemort angives s& r i t t möjligt. I olikliet mot vad soin ar fallet i de tidigare riordiska personiia1nrnsordböcker11a uppmarksanzmas ge- nomgående etymologien i en sarskild avdelning, 1 rilkeii maii iiveii finner hanarisnilagar till seles anta ortnamn. Alan har ~ u n n i t
Nordiska persoii3amiisordi~6~1ier.
127
mycket ritrymme geiiom straiig f ö r l i o r t ~ ~ i l ~ g . dels a r aaainriformer-na. i så matlo att son och doitcr alltid atergiu-as iiied s: resp. d . , lillzns, / p l i « ined f , . dels av tidsbestami~ingar och hiin-\ isningar till Ireliiggstiiilei~a. Belägg ir5i-i iiekrc~Eogier o. d. claiieras p& havd- vriri~iel satt medelst romerslna siffror
I-
poteiassifi'ra (SH3 = 1100- talets tredje tredjedel osv.), niedan t i d helagg fraii diplom o. d. endast aragives datirni och artal. Det sisti~aii~ncl:a föriaririgrsaktet \-6llar givetvis tills vidare helyd:ailde svhigheter för dem soni önslin g5 till sjiilv:~ kallaal. iiagot sc~aas ii5stai1 lika ofta galler ~~1r5Ii11151i sorii historikel. Seiiiailiei~ har g i ~ etzis valts med t a r ~ h r 1); ioi.handeii\aro~~ az cle slora danska regest\erkeai ocli att det stora ~ i p l s m a t n r i u i l i danieui-ii. a\ ~ i i k e t ett par 1x~nd redan före- ligga. skall hurina fullbordas inom en öbersliadlig Ernniiici, var- elter ilaan koiiimer att linala Btrniiistone en betycIaucle del ax7 hiillorna under x ederl~örande dalula i diplomatariet.Alec1 arseeilde 115 fullshandiglieleii delas arlPIi%:lrna 1 tre kategorier. I en grupp ha samtliga antnhllade 3,elagg före !%.i0
iair iiniiiiiet aiiföris, i en anlinii ha heliigg för sameliga P mnterizt- let fcireliori~aiic~nde persorser medtagits iiiien allts5 inte samtliga I-relagg föl- varje person). Sadana artiklar 1h5a- nedan kallade
A -
och B-artiblar) h a iörsetits ined t> ciliga marken. Ty13rr liaremellerbid iiven i detta fall utrvmn~cshiinsyi~ och z5I ocksa andra pmaktislia svhigheter gjort, att ~ i c 9 de railligaste araiimeii endast rnrl al av personer och iiamnforn~er mecldelats iIi5r nedan kallade C-artiklar). Ei~ligt ett överslag, soiii jag ajorit, förekoinma i de hittills utkomiaa Icm häftena c. 108 (:-artiklar utom de nainii, soin endast aritrafl-als efter 1450, e. 150 R-artiklar och inte riiindre an e. %OOO d-artiklar. lalanga h-artibl:ir äro givetvis av synnerligen liiygsaint oinfang (t. ex. behandlande blott en persora. vars ilamin I<alisIie anträffats eridast en garig) mer1 i princip inte iiiiridre
T ardelulla 101- det.
Det faller a r sig sjalvl, at& ett arbete iiied denran upplags- ning haii bli till myeket stor hjälp för den Iiislorisha forsk- niaigeii. Del &r riianga upplysriirigar a ~ . historiskt inilresse, soin Siui~iid iitlasas iir A - och B-artiklarria. Det ],ör t. ex. ofta ilog
1 a r a vallion~~net att p& ett l,elkv5mt salt kunna koiistatera. a r vilka
persorier etk visst Iiamil ]\urils ('1- och B-art.) och på trillia staPEeri c:essa orntalas (framför allt A%-art.). Ar varde niåsle viclare ofta iiog de irpplysiliiigar vara, soan dessa artililar om namnens fairdelniiig inom olika laridsdelar e l c r E ~ O I P I olika samhiillslager. Om man t. ex. a r vissa siiiil kommit att komhinera orta~arni~et
Bennikan (gård i Fjelie sn, Soriia hd) med aaaniinet p& deii under i;:BOO-talel levande lui~daka~mikeni Ber~nike Herzrikssun, ar det av intresse att i ordI~okens E-artikel Bennike finna, att denne kanik
125 Karl Gustav Ejunggren.
ar deii enck person med delta förnamn, som mecl full salierhet al haiici från SkAne. På samma satt kali det, för att taga ytterligare Iiagra exempel ur högen. r a r a värdcfiillt ait f2 veta, att namn som A41>ior~i, Dotir, Gutstaf [h-art.) och 5tskilliga aiidra i S ~ e r i g e van- liga riailni endast alltriiifats i Skåiie och Hallaild, att GzrfI~serX
(-\-art.) endast förekoinnner i SkSrie ocli p a BoriiPiolin, inen diis %r val belagt, att det mångfaldigt dokuii~eriterade Nzrni (C-art.) i Daiimark uncler medeltiden elidast a r kant i Söiiderjyllaiid osv. Galler clet att närmare utforska en i Iiostoeks ui~iversitetsmatrikel 3 448 inskriven Yweno h t b e r n i , har n;an att taga stallning till det iiidiciu~ii, som ligger i att A-artikel11 hrnbiorn (.lnibiorn. Andhiorn etc.) från tiden före 1500 upptager en person med detta nainri från det egentliga Darilnark. en (en Iansnman) fran Boriikolm men åtta fran Halland. Ele~ï-a eller Helena (C-art.), ar tydligen langr ett exklusivt priiisesse- och nuriiiciiuinn, och iianiniet Dccglrmar bares under den tid ordboken omspänner, e~idast av Valdeniar 11:s
geinål. K~ilturhistoriskt och sprakliistoriskt givaaicle ar att följa fbrdeli~ingeii tinder seiiare medeltiden a r de etpiologiskt ideii- tisha laanii~lormeriia Birger. och Rvrje (C-art.).
Det antydda snS vara nog för att nggot belysa ~ e r l i e t s nytta ocli den rikedom på upi3l'sniiigar det innehåller. Noggrannheteii 9 Atergivandet u ~ ~ d a i i d r a g e r sig ännu till stor del av förut anlydcla ska1 l~eclön~aiicle, iilen akt döma av de stickproi~ jag företagit, 5r dennia i regel så god som Inan lian begära och vänta. Tyvärr finns det emellertid ocksa a~vikelser fran denna regel.
Fullkoinlig kan iiigeai ordbok bli, och naturligtvis lian det hailda. att ~pecialfo~slcareni kan påvisa luclior aven i A-artiklarna: vid ett a\ mina ~ t i c l ~ p r o v har jag funnit, att en 1434 (Luimds arke- stifts urliundshok 3: 137) bland tornlagare i ;Blalmö nämnd Husfru d r l n f f j Gislmr~ e j iterIiniies i A-artilieln Arlogh, bvinnonanari isom enielleriid registrerar under ar 1463 en »velbaaren Husfru ) i Malmö
med detta namn; densamma?). Eli i sainina artikel orillalad kk5iisli honde Sicolnus L4rltrccs (@n) horck med lika stor ratt h a upp-
tagits i den följande A4-artilieln A1.loy11, niansnamn. k'nder a r - likôln G l z i ~ n ilaiiines, att antagligen föreligger en svag sidoforlis *Glui11e, *Glome i vissa ortnainli. Som prof. k. Ij'eibull pgpekat för iiiig, naniiies emellertid i Annales regni francoruin iiilder år 817 (MG. SS in usum scholi., 144) en ctaiisk »Gluomi custos Nord- mannici limiiis)). S. B34 uppträder namnet (under å r 811) för- vanskat till Suonii.
Alan finner ibland i det första Iiiiftet rubbningar i den krono- logiska ordningsföljden. utan alt samma person eller personer av samnla slakt avses (se t. ex. C-artiklarna Abraham, Ah-i, Albrekf och Anclreasi, vilket gör. att läsaren måste grariska vissa artiklar
extra i1CIA;E. ~11e11 denna brist tycks ha avlijiilpts i de senare
haf-
fena.Soiii alcdsta belagg för niaiisnai~anet Godskulk aehkifores en farin b~odescri:clo f r i n Knut den heliges gåvobrev i NecroBogiuin kundeilse. Denna form finns visserligen i tv& senare avskrifter, eni f r a n 14-99 och en fran 1662. inen nekrologiet självt Imas b;ociescerlco! Se SRD 111. 426. ocli 1923 ars utgåva s. 3 f . Dess- utom karakteriseras GodskaEk i ordboken som »Prrest. er med fil ad udsfede Tidrie i L u n d » , under det att h a n i själva verket a r ett av de i @ivohrevet rnppriiliiiade vittneria, vilket ar något helt annat.
3 - "
.dagot 1a1igre fran1 i samixa gavobrev star ~ J r a b r u ~ ~ e s l e f . dimidius qucrn soluebat REX a iliingislu filio gunskens.. De i.iaimiiida 1400- och 1600-talsu~sliriflerna h a f l ~ u r y i s l o ~ Turyislo, men ordbekeii har (urider Gunsten i ThosgisIu jiIio G ~ l n s f e n s , :illtsg en obei'inilig forna av grumligt ursprung. f923 ars tntg&sra jjmfr avtrycliel- i Dsk Hiiist. Sidsslirift I X : 3, 106) anfajres i ord- bokens liallfösteckning, men av dessa exempel att döma han man inte anivant den P öriskvRrcl utsfriiciining.
I den i ~ieltrologiet infiarda B3rödraskapsajverens1io~1i1iaeBsen mellan k u n d ocli Dalby :iv a r 1436 niimnies s, IS9 en Findor preposltns och en H-duglecsrs presbiier. Båda namnformerna ha registrerats P ordboken. varvid Hzrglecus men inte Finclsr försetts med den s t j a r i ~ a , som enligt iriledningeii betec3in:ir avskrift. D& haadlingen i nekrologiet %r att betralita som originalet, b0r iiven H. var:\ titan stjai-na. H aridra f:dI salinas daremok stjärna. diir cai sadan ratheligen hade bork finiias. S a saknas stjarna för fornlen Atsero ur iirkelsisliop ,$iiselrr,s brev till ariiebislrop Asger e. 9809; fastara detta hrev inte föreligger i original (jfr Sv. DipB. nr 271. I3etsarnm:a galler den i ordbokeri darniisl anl'i4rda formen ,9scero d ett påvebrer från
"/,
1433 ( j f r S\-. Dipi. nr 3 0 ) . d a r en noGo h b ~ a n -iiare u~idersökniiig dessritom vis:~r. alt denna Borr31 Rr en konjektur f r a n 1600-talet. Att ordboken gatt iförhi dcn i ett sanxnza dag utfardat meii ocks:'i endast geilorn avskrift kant påvebrev (Sv. édipl. nr 29) förekommande Acerzznz ar lianslie diirerriot inte nigot att saga om.
Det äldsta belagget iör Itonung Erik Erilissoii a v Danmark har i osdhokeri formen »'/, 1135 E r i c ~ r m , Ronge 1134-37 B . Brevet
ist? Sv. DipE. n r 33 j iir i dera del. dar konunganamnet B'ajreEionimer, endast bevarat i avskrift f r a n 149.2. \-arför stjarna under alla om.- standiglieter borde ha utsatts, men liartill lionimer, att formen a r olyckligt vald, iiven om i detta fall ingen sliada skett. Den står niinipligeii inte i själva hrevet utal; i en sentida ruhrili {»~eaadacica prebende car-iionlcalic per E r i c ~ ~ m regem osv. i, EilBkommen sam-
tidigt som avskriften. Z sjiilv~i brevet fisalaer man emellertid hade n o n E T ~ G L Z S oeln gen. ericl: givekris bol-de den första ;iv dessa former 1x1 uti-alts -tir ordboken.
Dessa stjärnor. sonii beteelina. att fornien endast föreligger i avskrift, äro högst viktiga signaler för saval sprgkmannen soni historiliern. Detta signalsystem hade eiiaelleriid bort utridgas till att oiilfatia ytterligare en viktig painikt - sadana former. som Iiamtats ur annzuler, kriinikor o. d. D& de olilia naliiiihiirarraa ju, son1 sig h6r; uppf61-as i tidsföljd, bli g i ~ e t v i s namnformerna frail sadana kallor inte soan formerna fr511 originalcliplom o. d. att betrakta sasom samtida. De borde diirfiir liksom formerna f r a n dipPonaavskrifter Iia försetts nied err särskild signal, et8 bors eller dylikt. i.;u maste sprAlrrnanneii, sosn ofta a r siiiskilt iiitresserad av de iiidsta iiända formerna; iialla sippanarksarnE-leteii mycket spänd i fraga om c k i urdbo3is:artiiálarplas början anf6rda 1i:irian- forinerna. Man finner stiindigl namn uppförda utan i'6rf)eliAll k38 t. ex. 900- elkr BOOB;?-'ct~lei, darfor att ~iaailribiiraren uppges ha levat da, men kkklan befinnes vara .en eller annan 1208-talskr(is~ika, som Iianslie H sin tur endast ar l~iinci genoin I h g t selaare avskrifter eller tryck (Saxo). Se t. ex. de ).iildst:l.) belaggean i arlikedn bnf'ol'b~! PHarav följer ocksa; att sulieir man efter e t t namns former p2 i. ex. 1280-talet, Hian maii inte nOja sig lamed alf se efter bland de :iv ordbokeii under 1200-talet itppftirda foriliern,a utan masle också granslin artiklarnas Iserjan. Korta hiinvisriingar hadc har varit örmskriirda.
-%yen eirraPeQ cach bellandlingen av nanlnfa>r;rner, avseende sanaltia person, ger ibland ai~ledr~ing till Bnviiradnlaigar. Arkebiskop Eskil i Lund l'iiretriicies a v följande exempel 1 följande ordaakng: B ) Ezckil i en myntiiiskrift frail tidera 1138-77, vilket haravisai formen till en andra- eller fredjcra1agsstiiI11aing bla~nd saintida for- iner. 2)Eskili Neer. I.. 98 fra11 i 100-talets asidra tredjedel; i verk- Iiglieten senast oi~~laririg 1170. 3 ) Eskill~rs Chroil, Bosk.. vars iiIdst:i bevarade Imandslirift arises vara frarm slutet :iv 1200-talet, 4) Eschillms
Vj,
1482 i Liber dalicus Luridensis. 5 ) (schilus Necr. L., helt odaterack i ordl~ohieii men a v L. 1Yeibkill daterad tiBI nggot efter l/, 1145. 6) EsqzriJinh utan datum 1188 (E. niimries som död)samt i i I O S ~ ~ I I L I I I I , E s k i l l ~ ~ i z ~ , E ~ l i i l l ~ ~ , L E ~ k i I ,
Eskil,
E s ~ h p I l , isl. Askeli fran diverse annaler och krönikor. Xban skulle I-iiir öaisliat ordningsitiljdeii 5. 2. 1. 4. 6: 3 . i.P5
första plats fiade m a n 3 sa fall fattse hi lus
fran prebeiidelisiari 4 Necr. E. Nekrologiet har dessutom t.,,; ganger 1145-3-6 originalformen Eschilo is. 949, 92 i , vilken ar Bibjgst viirdefasll, d 5 den liarrör om inte fran Eskil sjalv. s& i varje fall f r h i Iians allra narniaste omgiriliiag och sålundajaante formeim rrr prebeirclelistan %r s5 autentisk. sonz i : ~ n ihnn 11egiir:t.
:%ven C-artiklania, som alltsa iinit. Bsyfta fullstiindigiret F are iig i iråga om aimiriili-ade I~eIiigg elPer ainti~ii~fadc riamiihararr, hu oiaa I,ud iilen till Iiistoriherca; jfr nagra av exemplen ovan. Men dessa arkililar mi5te givet\B\ henagilas med all försilitigliet, och man kar akta sig akt a r dem draga dörhastade ylutsatser: detsaa~nnan
galPer i ~ i s s rnaii IS-artiklarna, so111 ju inle heller medtaga s:amtl.iga helagg för varje nainnhiirare. fIiir mycket niaii a11 maste I~eklnga, :ltt de variligaste namnen eiidasl liuiiniat I& en mera surn111aa.tsk Jrehai~dling, star det klart tOr erivar. som iiagok sysslat lined nnriiii lordming, at1 ett tiillsiiiimdigt registrerancle ocli bearbetande av dessa namn shalle Irjucia p5 iiaycket stora pralitisha stariglieter. De flesta a r köljaiide stielcpror ur B- och C;-artiblar framliiggas ti5rSör ingalriiida saisom aiinniirhiiiaigar mot arbetet, vars tö-siattcrré ju hiir~idlag inte utbask riiigoli fiollst5ndiglnel, utan sonim IllusEra- tioner till deil nyss uttalade ni:~~aiiigeii till 1iijtctïikern:i att ii\ BCja
de5sa artihlar med ~ederbörlig iörsihtighet. Som uigaiigipuaskt liar aliv5nLs kiiiidg iirkesliits. iirkeindsl~ok ( L A C ) , intgivei~ a\- k JYeibnll. framför allt band 3 .
arxari LAV 3: 5 f ii im lies herra? FfoIywiii, proest j L ~ ~ ~ I c I sasom '
Ilet ande a r 1421: i ordhokrrns B-artikel Folkzuin represente. as prosten n r sex I~eliigg frari lideii 1371-4410 plus en notis UP' Lij~er daticils f r i n för5ta tredjedelen av 1400-talet. Deii i saanma ])rev ~i%rralide hoiideim I!r.lend I->cr~zels\o~n 51. däremot registrerad i C,- :trtikeln Er.1«11d.
&.$C :l: (i iiamnec, ar 1421 ,Lcho A'ielssrtrr iniles. soin viil a r \arinnie iiann soni den Ako SieYs.b~ii (Sparre). som i orallmkeri sp 10 representeras av ferii l~eiiigg fr&i tiden 1429-1-143.
Maii far sal~iimcla iilie lata iöi-leda sig a l att iiveri B- och 6;- artiklar of la nog lamaia ett flerlai l,eliigg, avseende en oeli iamnrs persoil, bill att Lro, att reder1stir:rracle registrerats fiillsl%imclig t. J1 r xiclare t. ex., :ift borgimiiislarein i Laiadskroiia Ner.riztrn htefctn~san
(Biit) belägges fyra gånger, tv5 ganger Cr5n 1414, en g i n s tran 1433 och en gang f i ' h 1443, d& harm iiiiniiies som död. :ilenr t-laremot
rnke fraii 'i., B433 (LXU 3 : 167). då h a n annu lerde. l)ctsamrn;l siiller imi-eilatis mimtaridis clein i samina bre\ i~iimi~cle BerfliolcI Schönewedtier.. I L.4C 3: 28113 namne, som radniaii i hlalirnö B439 D'ytmer. ~irrir.boni; B-artikeln Detazzuz. har inle deila belagg meii 151 ses andra, alla ined \arier:~nde sliriviming av tillliamnct.
LAqU 3: 23 nämnes den 12 nugusli P421 eii riitlman i Lra~ntF .Ernist Bzudcle; p5 brevets Iialisicla f0rckonliiier gemitirl'oir?rrn L E ~ ~ z i a f i B u d d e . 1 ordbolcei~s 43-artikel Ernileit regis.trera6 j~irntc- sex andra htlägg ibis ruz:iIinen Iorrner-n E r ~ r r i t Brijrltlc fraii <:irilrn<a
datum plus notisen >,s, DoIi. Paaskrift .Eriiis%i N ~ r d d e
.
Formen Brodde a r tydligen apokr-fisk. En alinara observerad formell in- advertens galler genitiven Grcrucrfhs BydeIDacs LXU 3 : 90 denk i 0 augusti 1430; i ordbolieia finner inan under sanilina datunn noti- sen )gen. Gci9werih Byclclbacs i. Obs. också LXh' 3 : 93 HenrikReli~ze, i~iedaïl ordboken från samrna datuiii har Henric Rekne. Denne Henrik R e k n e representeras i ordboken sp. 330 av två be- lagg; efter det första Iran
'yi,
1413 betecknas lian soiii halmstadbo ratt och slatt, niedan det efter clet andra, f r i n"l1
1431, iiamiies. akt han ar borgniastare i IIalnistad. 1 det första brevet, som ar tryckt i Sv. Dipl. n - serie 3: 588, iianiiies Hinrik Reyiiée. borghcc- ~ncestterci uti Haistcrclce. d ~ s . H . R. r a r borgmasiare aven 1413. vll- het inte f r a n ~ g a r av ordboken. H det ovan i samband med livinno- namnet Arlogh omtalade brevet av 1434 1LxU 31 131 f f . ) niim- nes feiii ganger en borgmästare i JIalinö d«chop ,llcingenssnn eller Jeop ,1/P«yenss~n os\. Ordbokeii ilar åtta andra belägg för honoiia, a v vilka forst ett från 1-11-6 näni~ier hononi som Isorgrniistare. Den i samma handling iiiimnde inyntniii$taren Haris Jlirirlel tycks inte h a kominit med i jaiteartihelai lohcinnes, ordhohens sti4rsia. liksoril man inte heller finner Herrnen Hccrn ( H o r n ) m. fl.Overhuvud hade det naturligtvis rarit önskvart, om man k I:-artiiilarna hade försölit att trots deil nödvändiga begränisniingen 1'5 meci sa många soni möjligt av de i materialet förekoininanade mera laet> dande personerna, t. ex. ridciare. kaniker ocli andra praster, borginastare, riciiiiiin o. d. p& helrostiiad a r en del perso- iaei., f . ex. inte riarnnare specificerade borgare och bönder, som kunna; förmodas \ a r a av något mindre l-bisforiskt intresse. N u lelar maii stundom förgäve? etler dylika större eller mindre digni- larer. S5 finner niaii f . ex. iiiie lundakantken Anders S i r u n g e s s o i ~
(Gagge) - se t. ex. LAV 3: 16 - meii va1 sp. 43 en saintida borg- iniiistare i Ystad vid namn d r ~ d r r a Gayge. Fran
v,,
11315 registre- ras eii skånsk rapnare E r i k Geet; jfr att L&C 3: S58 deii 1.) april 1443 omtalar väpnare11 Erik Geet u J j Gcelzliolm, cn son till deii förre ocli nainnd jainval 1445. Halmstac!borgmästaren Hinricus PIöne (LXU 5: 193) saliuci.2, i C-artilielri H e n r i k , inen rådnianncia Gerike Plöne finner man mycket rikLigt i B-arlilieln Gerike. fast han uppträder i kallorala fbrst 1458: däremot ar suhcfiakoi~en. aedernnera kyrkolierdeil l Halmstad Gerekinus .Johannis (1464 LAhT 4: 4 7 ) ej laed, fastan redan den forin ierekini, som förebom- mer i Imaais sigill i LAC 5: 194) hordc h a säkrat honom cin plats - ordbolien har niimligen rrteslutande belagg med C- eller Gh-.liIaia shulde .;annolilit Lirlina forisalta ganska ia~lge med att w r a sidana och lilrniaiide p5pekaiiden. meil samtidigt fordrar . .
JOIII det har 2 arit ir&g:tr? om. ofta finner i l~ïclhohei~ det son1 n 1 3 E P +Iier. Det ar att 1~ehHng:t. att efter allt att döina kunds Srkestikts usbernadshoh meel \in stora ~~halmshn ocli halllanidsha iaamnshatt, iorn snan ingaiurad:r iiar fraln till i repertoriet. inte hlivit sa upp- rniiiliisanimaci soin n~iii hade buoinat ásegara - verket sahnas rriata.ir i LaBldOrteclaningex 1Ikr aramiiler sig (;enasi en tippgikt Iör del iillkgg actila enligt inledriingen ribd~iirmdigt maste ledsaga verhet. Jag ~nnderstryl~er eineilertld a n en g b g . att flertalek a r de o\ :instaende erinringarna IIornl-r~it till, emedan .i erket erbjuder
La 1irj cket wr varde ocbi iiatre~se f ö r forsh:lre p5 sklld:~ onrraden, att elet homrner att hli en flitigt rxy6ij:nd h a ~ i d b o h , iaagot w~P'* emellertid oeksa gör det airisk~iirt. att dess begransning tasislas. 't'tgP\ aiiclet h a r I~ithilli gatt i rask takl, arfcir mala h a r il~r. att hoppas. atE det inte slnall drUju alli for IGlage. foirini a n Ila Bil; furfogande inte har a l6ralarmmi1~orrlI10iie1~ nian c:cli5rP dcir iiilos :ec!e och l:L:i eklei-liiirulade. E,inarn.;ai~,rcI1)oEit:11.
