Anna Getlind
"Ok
at thw skuli thz biitar vndirctanda"
-
Teknikbilder i den heliga Birgattas uppenbarelser1
Utgångspunkt 1: En omdiskuterad "masugn9'
På 1920-talet publicerade bruksdisponenten och bergshistorikern Herman Sundholm en uppsats i Blad för Bergshandtenngens $/annep; i vilken han b1.a. diskuterar en av den heliga Birgittas uppenbarel~er.~
4 uppenbarelsernas fjärde bok, kapitel 7, återfinns en detaljerad skildring av domen över en sjal och av skärselden. Som i så mänga andra fall tar Birgitta till en liknelse för att illustrera det hon vill saga. Hon talar om en "brännande ogn", blåsbiilgar, ett öronbedövande dän, "malmbir" och en hetta så stark att "gull" blir som gnistrande, rinnande vatten (Sundholm citerar delar av uppen- barelsen och gör darefter en egen översättning av den fornsvenska texten till nusvenska).
Sundholm menar att Birgittas skildring av skärselden egentligen a r en be- skrivning av en masugn:
Ingen, som i skymningen sett en masugn under pågaende blasning, kan ett ögon- blick tvivla p&, att Birgitta har efter självsyn meddelar sin beskrivning. Det behö- ves icke mycket fantasi för a t t i masugnsl&gorna se bilden av en sjal, lidande alla skärseldens kval./---/
Man faster sig vid bälgarnes dån och den vackra beskrivningen av utslaget. Det finnes ingen annan smalt metall a n järnet, som g n i ~ t r a r . ~
Sundholm resonerar vidare. Visserligen, menar han, kan man inte vara saker på att det var en svensk masugn Birgitta hade i tankarna då hon dikterade eller skrev ner sin uppenbarelse (att hon sjalv verkligen hade sett en masugn tycks han förutsatta). Kanske var det en ugn hon hade fått se p& nAgon av sina re- sor. Mycket talar dock för, menar Sundholni, att hon hade fått sina intryck av masugnen i barndomen eller under tiden som gift husmor på Wlfåsa. Birgittas far, lagmannen Birger Persson, ägde en hytta i "Svinskogen" i Närke, inte ]&n@ från UlfAsa, och i arvsskiftet 1328 tillf6ll denna Birgittas make Ulf Gudmass- son. Sundholm menar att det var troligt att Birgitta i denna hytta hade sett en masugn. Han vill därför i Birgittas skarseldsvision se en svensk masugn fran 1320-talet:
Lägger man så till, att de båda nedskrivarne av hennes uppenbarelser, Petrus i
Alvastra och Petrus i Skenninge, hade sin verksamhet i närheten av Birgitta, och således aven de böra hava sett en masugn, blir sannolikheten, att skildringen avser en svensk masugn, till v i ~ s h e t . ~
140 Anna Götlind
Sundholm återkommer till och förtydligar resonemanget i ytterligare en upp- sats, några å r senare. Han menar nu att ordet "gnistrande" i Birgittas beskriv- ning av den flytande "metallen" ä r ett bevis för att det ä r fråga om "vitt tack- Han menar vidare att den hytta Birgitta hade i tankarna med all sanno- likhet var den ovan omtalade hyttan, belagen i Eerbacks socken i Närke, och att järnproduktionen där således bör h a anor tillbaka till början av 1300-talet.
Den tyske bergshistorikern Otto Johannsen anammade Sundholms tankar och i sitt arbete Geschichte des Eisens skriver han om Birgittas vision:
Die Schilderung diirfte sich deshalb auf die schwedische Eisengewinnung um 1320
beziehen. So alt ist also die Verhuttung der Bergerze auf flussiges R ~ h e i s e n . ~ Sundholms påståenden fick stå oemotsagda anda till 1954, då sprakforskaren Erik Holmkvist tog upp och kritiserade hans resonemang i en artikel i Arkiv för nordisk f i l ~ l o g i . ~ Holmkvist visar hur Sundholm har plockat enstaka meningar ur Birgittas uppenbarelse och satt ihop dem så att man far intryck av att de handlar om en och samma sak, vilket alls inte a r fallet. Första delen av det text- avsnitt som Sundholm plockar meningar ur beskriver en sjals plågor i helvetet, medan andra delen a r en fristående liknelse av sharselden. Genom att placera lösryckta citat intill varandra frammanar Sundholm bilden av en masugn. Holmkvist påpekar vidare att det i den latinska textversionen av uppenbarelsen talas om aurum, dvs. guld. Han fortsätter:
Scenen ä r saledes ej en hytta utan snarast en guldsmedsverkstad. Den smältpro- cess som åsyftas a r ej heller urproduktion av guld utan den rensmaltning av rnetal- len ur ett legeringsstycke, som ibland företages. Med primitiv teknik kan detta ut- föras just sa som liknelsen skildrar. Malmbir betyder därför ej heller "metallisk bergart", som Sundholm tycks antaga, utan "koppar", vilket motsvarigheten aes i det latinska originalet säkerställer [Holmkvists k ~ r s i v e r i n g a r ] . ~
Holmkvist avslutar sin artikel med att konstatera att Sundholms tolkning dar- med a r vederlagd. Birgittas skarseldsvision går inte att använda som belägg för att det fanns masugnar i Sverige på 1320-talet. Sista ordet var dock inte sagt i
denna fråga.
Drygt tjugo å r senare, i en festskrift till Tekniska Museets chef Torsten Alt- hin, dyker Birgittas vision upp an en gång. Nu a r det bergsingenjören Erik Tholander som använder den, denna gång som ett bevis för att det fanns stycke- ugnar i Sverige på 1300-talet!9 Han noterar visserligen att det talas om guld i uppenbarelsen men menar, i likhet med SundhoPm, att det egentligen handlar om jarn:
Var och en som sett gjutjärn rinna vet dock a t t det ar guldgult. B:s beteckning "gullit" blir därmed helt korrekt för ett fran ugnen utslaget flytande tackjärn. [Tholanders kursivering]1°
Holmkvists tolkning att det ä r fråga om en guldsmedsverkstad avfärdar Tholan- der med att om det förekom guldframstallning i Sverige på 1300-talet, så kan
"Ok a t thw skuli thz batir vndirstanda"
141
det i varje fall inte h a gått till "så dramatiskt och i en så överväldigande skala som uppenbarelsen angern.l" Iikhet med Sundholm vill Tholander istället se Birgittas vision som en minnesbild av svensk järntillverkning.
UtgBngspunkt 2: Teknik s o m religiöis m e t a f o r
Den amerikanske teknikhistorikern Lynn White J r h a r i ett flertal artiklar be- handlat den medeltida teknikens samband med den vasterlandska kristna ideo- login." Det medeltida Västeuropa, menar White, visade upp en positiv inställ- ning till och "moral enthusiasm" inför ny teknik - en inställning som vi inte k a n finna någon motsvarighet till vare sig i tidigare eller senare kulturer. Me- deltidsmanniskan satte likhetstecken mellan avancerad teknik och hög moral.
I en av artiklarna, "She Iconography of Temperantia and the Virtuousness of Technologym från 1969, behandlar White den kristna ikonografins förändring under medeltiden.13 Han visar hur medeltidens nya teknik ibland anvandes för a t t illustrera kristna dygder.
1 den s.k. Utrechtpsaltaren från 800-talet avbildas i en scen förberedelser för en strid mellan onda och goda människor. Båda grupperna a r sysselsatta med a t t slipa svärd, men de gör det p& olika sätt. De onda använder en på den tiden vanlig slipsten, medan de goda använder en modernare, mer avancerad teknik: en roterande slipsten driven av en vev (för övrigt den första avbildningen av en sådan utanför Kina).14
Ett annat exempel på hur man i den medeltida kristna konsten intresserade sig för tekniska företeelser, ä r den skapande Gudens ikonografi (White åter- kommer till exemplet i flera av sina uppsatser). I tidigmedeltida bilder frarn- ställs Gud i passivt majestät, medan han senare framställs som en medeltida byggmästare med måttstock, vinkelhake och passare i händerna. Langre frarn blir det populärt a t t föreställa sig Gud som urmakaren, som har satt det stora varldsuret, universum, i rörelse och som reglerar dess rörelse.15
Ytterligare ett exempel som White diskuterar a r Heinrich Susos PIO~.oIogiunz A e t e n a e Sapientiae, skrivet på 1330-talet.16 Den tyske dominikanmunken och mystikern Susos arbete var ett av senmedeltidens mest lasta verk. Det har for- men av en dialog mellan författaren och den gudomliga visheten, Sapientia. Texten kopierades flitigt - nästan 200 kopior av den latinska texten a r kända - och översattes redan under medeltiden till flera språk, b1.a. svenska. Suso betecknade sitt arbete horologium, d.v.s. timvisare eller ur (den fornsvenska Översättningen, som gjordes i slutet av 1400-talet, har fått titeln Gudeliga Snil- les Väckare17). H förordet skriver Suso att innehallet i hans bok uppenbarade sig för honom i form av en liknelse med ett underbart vackarur, som skulle "vacka" manniskorna. E 1400-talsmanuskript, det tidigaste från 1406, illustreras texten också vanligen av mekaniska ur.
E n stor del av artikeln om den kristna ikonografins förändring agnar White å t sättet att avbilda den kristna kardinaldygden Temperantia (måttfullheten).
142 Anna Götlind
Han följer ikonografins förändring över århundradena och säger sig kunna påvisa en tydlig attitydförändring. Samtidigt som Temperantia blir en allt popu- lärare figur i konsten, förändras nämligen också hennes attribut. Vid mitten av 1300-talet börjar hon förses med olika tekniska attribut, tidigast tidmätare såsom sandur och mekaniska ur. I senmedeltida avbildningar har det utveek- lats så långt att hon försetts med såväl betsel, sporrar, glasögon och ett meka- niskt ur som en väderkvarn på huvudet. White vill se detta som ett tydligt bevis på hur den medeltida kyrkan sanktionerade teknisk verksamhet:
The new icon of Temperance tells us that in Europe, below the leve1 of verbal ex- pression, machinery, mechanical power, and salutary devices were taking on an aura of "virtuousness" such as they have never enjoyed in any culture save the Western. About 1450 the novel productive system of Europe, based on natural pow- er, mechanization, and labor-saving invention, which has been the backbone of capitalism, received the sanction of religious emotion and moral sensibility.18
Syfte
Birgitta Birgersdotter föddes omkring 1302 på Finsta gård i Uppland. Som tret- tonåring giftes hon bort med den blivande lagmannen Ulf Gudmarsson och pa- ret bosatte sig på den östgötska stormannagården Ulfåsa. Dar födde Birgitta åtta barn.
H början av 1340-talet företog hon och maken Ulf en pilgrimsresa till San Jago de Compostela, ett av medeltidens populäraste pilgrimsmål. Ar 1344, kort efter hemkomsten fran Spanien, avled Ulf i Alvastra kloster. Under de kom- mande åren bodde Birgitta kvar i närheten av klostret och klostrets subprior Petrus fungerade som hennes biktfar. Hon hade ocksa kontakt med magister Mathias i Linkejping, en av Sveriges lärdaste män vid denna tid. Det ä r nu som Birgitta får sin kallelse att vara "Guds språkrör" och uppenbarelserna kommer
i riklig mängd. Hon får också en uppmaning att instifta en ny klosterorden. Ar 1349 lämnade Birgitta Sverige och gav sig iväg till Rom. Tanken var att befinna sig i den heliga staden under jubelaret 1350, da Birgitta räknade med att påven skulle atervända från Avignon. Hon ville också få sin nya klosterre- gel bekräftad av påven. Birgitta kom att tillbringa resten av sitt liv i Rom, med avbrott för kortare resor runt omkring i Italien och, mot slutet av sitt liv, en pilgrimsresa till Jerusalem. Ar 13'33 avled Birgitta. Kanonisationsprocessen startade omedelbart och f 391 blev Birgitta helgonförklarad.
*
Ben heliga Birgitta ar en av den svenska medeltidens centralgestalter. Hennes uppenbarelser, sammanlagt omkring 900 stycken, a r i många avseenden ett för svenska förhallanden unikt kallmaterial, inte bara till omfånget. Många menar att hon ä r vår enda medeltidsförfattare av europeiskt format, och hennes tan- kar och idévärld kom att prägla mycket av det andliga klimatet i senmedelti-
"Ok at thw skuli thz batir vndirstanda" 143
dens Sverige. Hennes författarskap kom också att påverka annan litteratur, medeltida predikningar och bildkonst. Hennes klosterstiftelse i Vadstena ut- vecklades till det senmedeltida Sveriges främsta kulturinstitution, med en om- fattande avskrifts- och övershttningsverksamhet.
Birgittas uppenbarelser ar ett källmaterial som man ofta återkommer till, om man sysslar med medeltidens materiella kultur. Birgitta har ibland fått epitetet vår första stora folklivsskildrare. En forskare som från den utgångspunkten har använt sig av uppenbarelserna som kalla a r ekonomhistorikern Janken Myrdal, i sin avhandling om det medeltida åkerbruket. Han menar att de många liknelser, som återfinns i uppenbarelserna, maste betraktas "som till stor del hämtade ur den verklighet som omgav Birgitta".lg
Men kan vi verkligen förutsatta detta? Kan det vara så att kynn White's reso- nemang om teknik i medeltidens religiösa bildkonst också har giltighet för Bir- g i t t a ~ Bitterara bildspråk? Man det kanske vara s& att det som tycks vara själv- upplevt istället a r religiösa metaforer, hiimtade ur en bildvärld, som Birgitta delade med resten av den västerländska kristna världen? Hur skall man i sh fall vardera alla de upplysningar om vardagskultur som Birgitta förmedlar i lik- nelser och allegorier? Uttryckt på ett annat satt:
K a n Birgittas uppenbarelser beratta något om teknik i 1300-talets Sverige? Det ä r detta som diskuteras i den har föreliggande uppsatsen.
Efter en kort redogörelse för tidigare forskning om Birgittas bildspråk och en presentatiori av källmaterialet, diskuteras fyra olika "teknikbilder", som fö- rekommer i uppenbarelserna. För var och en ställs frågan om teknikföreteelsen a r något som Birgitta kan ha haft personlig erfarenhet av och kunskap om. Eller har vi har att göra med en religiös metafor? Att svara på frågorna visar sig vara mycket svårt, ja ibland omöjligt. Men diskussionen kring bilderna bör kunna illustrera några av de svårigheter - och kanske också möjligheter
-
som uppenbarelserna som källmaterial erbjuder den historiker som vill studera materiell vardagskultur. Detta ar, mig veterligt, ett förhållandevis outforska.t ämne inom den i övrigt mycket omfangsrika Birgitta-forskningen."Birgitta och böckerna"
Litteraturen om den heliga Birgitta och hennes uppenbarelser a r mycket om- fattande.20 De flesta studier a r rent biografiska och behandlar Birgittas liv och verksamhet, utifrån uppenbarelserna, kanonisationsakterna och olika legender om helgonet.21 I övrigt hr arbetena om Birgitta och hennes uppenbarelser av mycket skiftande slag.
Ett flertal religionshistoriska studier riktar in sig på Birgittas religiösa tän- kande och försöker placera in detta i den kristna traditionen. Språkforskare, bhde latinister och nordister, har tagit sin utghngspunkt i uppenbarelserna vid studier av mer generella språkproblem, som t.ex. redigeringsverksamhet och översättningsprocesser. Konsthistoriker har studerat det ikonografiska mate-
144 Anna Götlind
rialet av Birgitta och hennes uppenbarelser, i handskrifter och i kyrkor. De historiker som h a r studerat Birgittas uppenbarelser har framför allt intresserat sig för hennes politiska engagemang, i Sverige och ute i Europa, s å som det kommer till uttryck i uppenbarelserna, av vilka flera a r att betrakta som poli- tiska skrifter.
En av de få som speciellt har behandlat Birgittas mycket rika bildspråk ä r den finska språkforskaren Birgit Klockars, framför allt i doktorsavhandlingen från 1966, Birgitta och böckerna.22 Den ar en utförlig redogörelse för Birgittas bokliga bildning och de olika litterära inspirationskällorna bakom hennes för- f a t t a r ~ k a p . ~ ~ Avhandlingen a r försedd med ett flertal register: person-, orts- och sakregister till uppenbarelserna, register till tydliga citat och källhänvisningar och till bibelcitat och -hanvisningar. Dar finns ocksh ett register till Birgittas bilder och allegorier, vilket har varit det främsta sökhjälpmedlet in i uppen- barelserna vid denna undersökning.
Klockars påpekar i början av sin avhandling att Birgitta var en för sin tid mycket beläst kvinna, och att hon, i likhet med andra medeltida författare, inte tvekade att "fritt använda tidigare författares verk, bilder och tankar".24 Ytterst sallan meddelar hon dock sina kallor. Det innebar att det kravs ett betydande detektivarbete, och att man måste besitta en närmast orimlig beläsenhet, om man skall kunna spåra kallorna till Birgittas texter.
Klockars går systematiskt igenom alla de typer av litteratur som Birgitta kan ha last och inspirerats av, framför allt Bibeln, men också encyklopedier, profan litteratur, lagtexter, legendarier, klosterlitteratur och annan religiös litteratur. Hon visar hur uppenbarelserna a r översållade med citat, referat och liknelser ur annan litteratur. Trots detta, menar Kloekars, bör vi inte betrakta Birgitta som epigon: "Allt vad hon har last och hört har hon tankt igenom, smalt, gjort till en del av sig
B
avhandlingen koncentrerar sig Klockars på de litteriira kallorna till uppen- barelserna, men- berör också kort Birgittas andra inspirationskällor. Genom predikningar och högliisning fick hon del av andras tankar och bilder. Vi vet a t t hon förde många och långa samtal med Iiirda man, bade i Sverige och i Rom. H kyrkor hemma och ute i Europa, liksom i illuminerade handskrifter, kom hon i kontakt med bildkonst, som kan h a inspirerat henne i författarska- pet. Dessutom fanns naturligtvis hennes egna erfarenheter och upplevelser hela tiden med som en mycket viktig ingrediens i författarskapet - vissa av uppen- barelserna ar rent självbiografiska till sitt innehåll.Vilka vande sig då Birgitta till i sina uppenbarelser? Hon sade sig h a fått uppdraget att vara Guds språkrör, att förkunna Guds budskap för världen. Samtidigt var hon en politiskt aktiv och intresserad kvinna med åsikter om både Sveriges styrelse, hundraårskriget mellan Frankrike och England, bisko- pars, kardinalers och påvars leverne och mycket annat. Flera av hennes uppen- barelser ar, om a n i uppenbarelsens form, brev riktade till religiösa och värds- liga makthavare.
"Ok at t h w skuli thz batir vndirstanda" 145
penbarelser. V i k a n dock konstatera att Birgitta arbetade omsorgsfullt med den litterära utformningen av det uppenbarade budskapet, och att h o n i det arbetet inte tvekade att låna av och låta sig inspireras av andra författare.
K&llmaterPaBet
-
Birgittas uppenbarelserDen historiker som ger sig i kast med Birgittas uppenbarelser märker ganska snart hur snårigt och problematiskt källäget är. Det krävs att m a n skaffar sig e n överblick över de olika textversionerna, deras tillkomst och förhållande till varandra. Nedanstående kalldiskussion k a n tyckas vara onödigt lång, m e n för- hoppningsvis skall den kunna tjäna som e n första vägledning för andra histori- ker som arbetar med uppenbarelserna.
Då Birgitta fick sina uppenbarelser skrev h o n själv ner dem p& svenska.26 D& h o n inte orkade skriva dikterade h o n sina syner för biktfiderna, Petrus av Alvastra och Petrus av Skanninge. Dessa översatte genast den svenska texten till latin. Birgitta, som under tiden i Rom lärde sig latin hjälpligt, granskade därefter Översättningen.
Klockars phpekar i sin avhandling att biktfaderna tycks h a h a f t viss frihet att ändra detaljer i texten, m e n att Birgitta i dessa fall antagligen tog del av och godkände ändringarna.27 H e n av uppenbarelserna far Birgitta t.o.m. Kris- tus sanktion att låta biktfäderna ändra i texten:
Guds son talar till bruden [Birgitta] med dessa ord: "Jag ä r lik en snickare, vilken hugger trästycken i skogen, bär dem hem och därav tillverkar en vacker bild, som han pryder med farger och kroppskonturer. När hans vänner se, att bilden skulle kunna prydas med ännu vackrare färger, lagga även de på sina färger och bemala den. Så har jag Gud av min gudoms skog huggit u t mina ord och lagt dem i ditt hjärta. Mina vänner [Petrus av Alvastra och Petrus av Skanninge] ha sammansatt dem till böcker enligt den nåd som givits dem; de ha färgat och prytt dem. Nu skall du, p& det att de måtte överföras till flera språk, lämna alla uppenbarelseböckerna med dessa mina ord i till min biskop eremiten [Alfons], som skall skriva samman, klarlägga och hålla min Andes katolska mening. (Lundén IV, s. 149).
I samband med kanonisationsprocessen bearbetades och sammanställdes större delen av den latinska texten till åtta böcker av Birgittas spanske biktfader Al- fons Pecha de Vadaterra, tidigare biskop av Jaén ( j m f . citatet ovan).28 Förutom de texter som ingick i Alfons åtta böcker fanns vid Birgittas död ytterligare ett stort antal uppenbarelser i Petrus av Alvastra ägo. Dessa k o m senare att bifo- gas huvudtexten och utgör de §.k. Revelationes Extravagantes (Bifogade uppen- barelser).
P& 1380-talet översattes den latinska texten till fornsvenska, i Vadstena.
Denna översättning skrevs senare av och bearbetades, och finns idag i flera handskrifter. Den fornsvenska texten gavs vid mitten av 1800-talet u t av G. E . Klemming i Svenska Fomskrift-Sallskapets Samlingar. Mlemrning redogör dock inte för alla textvarianter, utan då man vill studera skillnader mellan dessa %r
146 Anna Götlind
man hänvisad till de olika h a n d ~ k r i f t e r n a . ~ ~
Ar 1492 utkom den första tryckta versionen av den latinska texten, den s.k. Ghotan-upplagan, tryckt av Bartholorn~us Ghotan i Lubeck på uppdrag av Vadstena kloster.30 Med tiden trycktes texten på nytt flera gånger. Den latinska texten finns ocksa i ett stort antal handskriftsvarianter. Den latinska texten håller i dag på att ges ut i moderna textkritiska editioner. Hittills ä r bok ett, fem och sju klara, samt Revelationes Extravagantes, Senno Angelicus (Ängelns lovsång) och diverse ~ m å t e x t e r . ~ ~ Om man vill studera den latinska texten ä r man för övriga böcker fortfarande hänvisad till Ghotan-utgåvan och handskrif- ter.
I slutet av 1950-talet översattes hela Ghotan-texten till svenska av den ka- tolske prästen och medeltidsforskaren Tryggve Eundén. Texten blev därigenom tillgänglig på ett helt annat sätt än tidigare, men Eundén fick utstå mycket kri- tik för sin översättning. Man har menat att han har tagit sig alltför stora frihe- ter vid översättningen och att han missförstått den latinska texten.32 Birger Bergh, professor i latin i Lund, har emellertid visat att Lundéns översättning mycket väl går att använda för att komma åt innehållet I uppenbarelserna. En jämförelse mellan Eundéns översättning, Ghotan-texten och de textkritiska edi- tioner som hittills har utkommit visar att Lundéns Översättning ä r fullt palitlig. Endast i ett obetydligt antal fall innehaller Lundéns översättning betydelsebä- rande "fel" (i vissa stycken har Lundén t.o.m. "förbalttrat" Ghotan-texten, s& att den ligger närmare den latinska u r ~ p r u n g s t e x t e n ) . ~ ~
Slutsatsen blir allts& att man, som historiker, i de fal1 där textkritiska editio- ner ännu saknas, med tillförsikt kan använda Lundéns översättning. Som ne- dan skall visas beror det dock p5 vad man vill studera.
De manga översättningarna och bearbetningarna av uppenbarelserna rned- förde naturligtvis förändringar av texten. Redan i och med biktfadernas ned- tecknande av Birgittas uppenbarelser förändrades texten en första gång. Vid senare översättningar och bearbetningar förändrades texten ytterligare, samti- di@ som man P varierande utsträckning har gått tillbaka till äldre textversio- ner. l[ vissa fall h a r översättarenlbearbetaren troligen haft tillgång till Birgittas autografer.
Det gar inte att generellt hävda att den latinska texten ä r den primiira och den fornsvenska en översattning av denna. Detta problem har diskuterats av Hans Aili, som arbetar med utgivandet av fjärde boken.34
I fjärde bokens 24:e kapitel kan vi läsa:
Modern talar: "Nar ett ölkar uppvarmes och ölet utvidgas och vaxer, stiga ång- och skumbildningar upp, stundom större, stundom mindre, och sjunka åter snabbt ned igen. Alla de, som sta runt ölfatet, veta, att sadana angor snabbt avtaga och att det beror p& ölets styrka och upphettning, att sAdant stiger upp därur. De vänta därför taligt p& slutet och på. ölets fardigberedning. Alla dem, som stå runt karet och som hålla näsan för nära den sjudande brygden, händer det två ting: antingen nysa de häftigt eller också få de svar huvudvärk." (Lundén II, s. 71)
"Ok a t thw skuli thz batir vndirstanda" 147
Lundén har har valt att följa den fornsvenska texten - i den latinska texten talas nämligen inte o m ö1 utan o m vin! Aili menar, i likhet med kundén, att den fornsvenska texten i detta fall ar primar i förhallande till den latinska. Den ar t.ex. ur språklig synpunkt enklare och mer rakt p& sak. Vadstenaöversattningen gar har troligen tillbaka på e n text som star närmare Birgittas originaltext. Den latinska texten bearbetades och redigerades " r att användas vid kanonisa- tionsprocessen, och e n liknelse o m vintillverkning uppfattades troligen som mer begriplig för lasarna i södra Europas vinkultur.
the translators must have had in mind to remove the subject-matter from the brew- ing room of a provincial Swedish noble house, into a n international context, read- ily intelligible to a Roman or French magnate of the C h ~ r c h . ~ ~
För översattaren i Vadstena var dock liknelsen med öIframstallning lattare att första, vilket k a n förklara varför h a n har valde att frang& den auktoriserade, latinska texten. Slutsatsen av detta och liknande exempel blir därför, menar Aili, att man inte generellt kan saga att den latinska texten är den primara. Det far istallet avgöras i varje enskilt fall. Exemplet visar ocksa hur Birgittas bikt- fader har ändrat detaljer i texten.
Birgitta och t e k n i k e n
I Utgangspunkt 1 ovan diskuterades en uppenbarelse i vilken Birgitta beskriver skarseldens tre stadier genom att anvanda e n liknelse. Denna liknelse har tol- kats som e n beskrivning av en masugn, e n guldsmedsverkstad respektive e n styckeugn. Det finns emellertid fler exempel på att Birgitta använder tekniska företeelser i sitt bildsprak.
Ett enkelt satt att plocka fram dessa teknikbilder ar via det register till Bir- g i t t a ~ bilder och allegorier, som Aterfinns i Mlockars avhandling.36 I detta kan vi finna en stor mangd ord som har med vardaglig teknik att göra, Lex. jord- bruks- och hantverkstermer. Dar förekommer vidare ord som rör sjöfart, krig- föring och lakekonst. I tabellen nedan presenteras endast ett uiwal av de teknik- bilder som förekommer i uppenbarelserna, huvudsakligen sadant som rör jord- bruksteknik, olika slags hantverk, bergsbruk och metallhantering, samt e n del narmast "natuwetenskap1iga" företeelser. Allmant kan dock sagas att liknelser och allegorier innehallande tekniska företeelser inte på något vis ar utmar- kande för Birgittas bildspråk. Sammanlagt använder h o n flera hundra olika bilder och liknelser i sina texter, och av dessa ar det endast e n liten del som rör tekniska ting.
F6Psizlaring till Tabell:
148
Anna Götlinde De romerska siffrorna hänvisar till bok, de arabiska till kapitel. c Hänvisningarna ä r till den latinska texten (Lundens översättning). e Förkortningar: rev. = revelation, uppenbarelse
Extr. = Reuelationes Extravagantes SA = S e m o Angelicus
fsv. = fornsvenska. Uppenbarelsen förekommer endast
i den fornsvenska texten (Klemmings utgavs)
Flera av de teknikbilder som förekommer hos Birgitta, b1.a. de som rör jord- bruk, ä r troligen hämtade från Bibeln, Birgittas viktigaste inspirationskälla. Det är anmärkningsvärt att Janken Myrdal inte alls reflekterar över detta, utan okritiskt förutsätter att Birgitta i liknelserna beskriver sin samtids agrartek- nik. Speciellt förvånande blir det med tanke på hans i övrigt mycket utförliga källkritiska resonemang.
Att diskutera de enskilda bilderna i relation till kontexten, liksom till den tänkta mottagaren av uppenbarelserna, skulle i och för sig vara en intressant uppgift, men det finns inte utrymme för en sådan undersökning här. Det ä r dessutom många gånger svårt att exakt datera uppenbarelserna liksom att av- göra vem Birgitta vände sig till med sitt budskap.
Avsikten med denna studie är istället mycket begränsat: att försöka avgöra om Birgitta kan h a haft personlig erfarenhet av ett par av de tekniska företeel- ser hon beskriver eller om det ä r frfiga om religiösa metaforer som Birgitta har lånat av andra författare. Jag har för detta valt att närmare studera fyra tek- nikbilder, som inte förekommer i Bibeln, utan som kan sägas representera mer "modern" teknik (påpekas bör att urvalet av de fyra teknikbilderna i övrigt har skett ganska slumpartat).
I sjätte bokens 44:e kapitel liknar Birgitta Kristus vid en glasmästare:
Jag är såsom en god glasmästare, vilken gör manga käril av aska. Ehuru m h g a gå sönder, upphör han dock icke att göra nya, förrän kärilens antal ä r fullstän- digt. Så gör jag, ty av ett oädelt ämne gör jag en adel skapelse, nämligen männi- skan ...( Lunden III, s. 104).
Uppenbarelsen ä r daterad till Birgittas svenska tid. Varifran har då Birgitta fatt bilden av glasmästaren i arbete?
Det äldsta skriftliga belägg jag har kunnat finna pA inhemsk glastillverkning härrör frAn Vadstena kloster. Den 315 1404 står antecknat i klostrets diarium att lekbrodern Benedikt hade avlidit. Vi far veta att han var en av de första som inträdde i klostret och att han var glasmästare (vitromm magister). Han var s& skicklig i denna konst att han lärde upp flera andra av klostrets lekbröder att tillverka fönsterglas, vilket gjorde att klostret slapp importera dyrt glas.37 I en
"Ok at thw skuli thz batir vndirstanda" 149
anteckning från året darpå, 1405, kan vi lasa om ytterligare två klosterbröder som agnade sig å t glastillverkning, lekbrodern Petrus Iohannis och priistmun- ken F i n ~ i d u s . ~ ~
Under 1400-talet förekom således viss tillverkning av fönsterglas i Sverige. Tillverkning av glaskarl, däremot, h a r troligen inte förekommit i Skandinavien under medeltiden. Från 1400-talet finns ytterligare ett par omnamnanden av glasmästare, men också dessa tycks huvudsakligen h a agnat sig å t glasmålning och tillverkning och infattning av fönsterglas. De glaskärl som man finner vid medeltidsarkeologiska undersökningar a r genomgående importerade varor. Dryckeskärl av glas tycks i Sverige h a tillverkats först under 1500-talet, d å man vet att det förekom viss produktion för Gustav 1:s hov.39 Birgitta kan således knappast h a stött på en glasmästare i Sverige. Möjligen kom hon P kontakt med glastillverkning under sin pilgrimsfard till San Jago de Compostela, den enda utlandsresa vi sakert vet att hon företog före resan till Rom.
Kan Birgitta h a last sig till hur glastillverkning gick till? Redan p& 1100-talet hade den tyske benediktinmunken Theophilus Presbyter beskrivit glastillverk- ning i sitt arbete De diversis a r t i b ~ s . ~ ~ Birgitta ban alltså, Lex. under sin vis- telse i Alvastra kloster, h a last om glastillverkning. Det finns dock inget annat som tyder på att hon skulle h a kant till Theophilus arbete. Den aldsta svenska beskrivningen av glastillverkning a r Vadstenamunken Peder Månssons, ofull- standig-t bevarade, Glaskonst från början av 1500-talet.41
En återstående möjlighet skulle vara att vi h a r h a r att göra med en redan kand religiös metafor, att Birgitta har lånat bilden av glasmästaren utan att själv h a sett och upplevt glastillverkning. Det finns en del som talar för en så- dan förklaring. Under medeltiden var det vanligt att i skrift och bild likna och avbilda @ud/Kristus vid hantverkare av olika slag (jmf. resonemanget hos White, ovan s. 143). Hos Birgitta kan vi finna flera exempel på detta: Gud/ Kristus liknas vid en timmerman (se ovan s. 145), stenhuggare (eg. mjölnare), krukmakare, bildhuggare och guldsmed.42 Kanske a r glasmastarliknelsen bara att betrakta som ytterligare ett exempel på detta.
Mekaniskt ur
I åttonde boken, 48:e kapitlet, beskriver Birgitta följande scen:
Framför denna bokstol såg jag en konung, som levde i världen. P& dess vänstra sida sag jag en konung, som var död och befann sig i helvetet, och p& dess högra sida en avliden konung, som var i skärselden. Den ännu levande konungen satt med sin krona liksom i en glaskula. Ovanför glaskulan hängde ett förskräckligt treuddigt svärd, som för varje ögonblick kom kulan närmare, liksom lodet i ett U P verk n ä m a r sig sitt märke (Lundén I I I , s. 306; min kursivering).
150
Anna GötlindI den latinska texten talas om ett horologium = timvisare. Den fornsvenska texten lyder
owir glas cirklenom hängde eet radhelikit thravddat swardh som nalkadhis glas eirklenom j huarre stund swa som hangiande loodh vidh orlogium nalkas til sit tekn (Klemming III, s. 425; min kursivering).
Det mekaniska uret, med loddrift och spindelgång, var vid Birgittas tid en för- hållandevis ny teknik. Det anses bland dagens teknikhistoriker att de första mekaniska uren konstruerades i slutet av 1200-talet, och att tekniken vid mitten av 1300-talet var spridd över större delen av Europa.43 Det stora uret i Lunds domkyrka stod färdigt omkring 1380.44
Vad kan då Birgitta ha känt till om mekaniska ur? Hon kan knappast h a sett något ur i Sverige. Jag har i ett annat sammanhang diskuterat de tidigaste mekaniska uren i Sverige, och har då konstaterat att den nya urtekniken knap- past nådde Sverige förrän i slutet av 1300-talet.45 Det äldsta skriftliga belägg vi har för ett mekaniskt ur a r i ett brev från Vadstena kloster å r 1416 dar det talas om en ~ ä j a r k l o c k a . ~ ~ Det faktum att man i den fornsvenska översättningen av uppenbarelserna, utförd på 1380-talet, låter horologium stå oöversatt kan ses som ett tecken på att den nya urtekniken vid det tillfället var okand i Sverige. Oversättaren hade helt enkelt inte någon svensk term att ta till.
Birgitta kan dock mycket väl tankas ha sett ett mekaniskt u r p& någon av sina resor eller i Rom (uppenbarelsen a r daterad till Birgittas romerska tid). Men det hon då såg var troligen endast utanverket, urtavlan. Själva urmekanis- men med kugghjul, lod och spindel var i allmanhet dold bakom visare och ka- lenderskivor. Dessutom var många ur placerade i speciella klocktorn, i kyrkan eller i rådhuset. En del kyrkour tycks också ha haft sin placering bakom alta- ret, vilket gjorde dem oåtkomliga för vanliga kyrkobesökare.
Kan Birgitta h a lånat liknelsen med det fallande lodet av någon annan förfat- tare, eller kan hon möjligen ha sett en avbildning av ett ur?
P sin avhandling visar Birgit Klockars att Birgitta med all sannolikhet hade kommit i kontakt med Susos Horologium, och att hon kanske hade last den tyska ~ r i g i n a l t e x t e n . ~ ~ Som White påpekar innehåller dock inga av 1300-talsma- nuskripten av Susos verk bilder av mekaniska ur. Symboliken med uret ä r inte heller, trots namnet på boken, sarskilt påfallande i Susos text. Om Birgitta hade läst Suso, vilket hon troligen hade, kan hon darigenom knappast h a inspi- rerats till bilden av det fallande lodet.
Jag menar att det långsamt fallande lodet istallet kan vara en av de svenska biktfäderna eller biskop Allfons tillagd detalj, en detalj som kunde kännas igen och förstas av kontinentens kyrkliga dignitärer. För Översättaren i Vadstena, och kanske också Birgitta, var den däremot obekant.
"Ok a t thw ckuli thz bätir vndirstanda"
H första bokens 3:e kapitel anvander Birgitta bilden av e n magnet som drar till sig järn för att visa kraften i Guds kärlek:
... så skall jag draga dig till mig genom kärleken, liksom magneten drager till sig järnet (Lundén I , s. 78; min kursivering).
H den fornsvenska texten används termen sighil stennin för magnet. Denna up- penbarelse är daterad till Birgittas svenska tid. I e n annan, odaterad, uppen- barelse används beskrivningen av magnetens k r a f t som bild för Guds ords styrka:
... varje skrivet ord däri [i Bibeln] härrör fran mig och har sin egen kraft och ver- kan, liksom dyrbara stenar i världen hava sina naturliga krafter: silunda utövar magneten sin dragningskraft på jamet, andra stenar mala korn och förvandla det till mjöl, andra förvandlas till murbruk, som har kraft att förbinda andra stenar, andra slipa järn;
...
(Lundén IV, s. 187; min kursivering).Magneter tycks b1.a. ha anvants i medeltida läkekonst. I e n senmedeltida lake- bok sags det att o m e n kvinna haller e n magnet i sin hand, så föder b o n "sakte- liiga oc ~narliiga"."~ Medeltidsmanniskan tycks ha fascinerats av magnetens lakande k r a f t , och att Birgitta använde den i liknelser ar inte att förvånas över.
Vi vet att Birgitta hade praktisk erfarenhet av sjukvård frhn sin tid som hus- mor på U!fåsa.
Noterbart ar dock att Suso i sitt HoroEogium anviinder magneten som drar till sig jarn i e n liknelse, på exakt samma sätt som R i ~ g i t t a . ~ ~ Birgitta k a n sale- des mycket val h a Iiinat bilden av Suso.
I ytterligare e n annan av Birgittas uppenbarelser, ocksa den odaterad, ar det jungfru Marias k r a f t som illustreras av magneten. War bygger emellertid Bir- gitta u t liknelsen för att ännu tydligare illustrera det h o n vill saga. Den korta uppenbarelsen lyder i sin helhet:
Modern talar till bruden [Birgitta] och sager: "En man, som sökte ädelstenar, fann en magnet, som han lyfte upp med sin egen hand och gömde bland sina klenoder. Med dess hjälp förde han skeppet till en trygg hamn. Så sökte min Son många hel- gon liksom ädelstenar men utvalde endast mig till sin moder, på det att männi- skorna genom mig skulle föras till himmelens hamn. Liksom magneten drager jar- net till sig, så drager alltsh jag hårda hjiirtan till Gud. Därför bör du icke oroas, om ditt hjärta stundom kännes hårt, ty detta sker för att din belönings krona måtte bliva större" (Lundén I, s. 341; min kursivering).
Har beskriver alltsh Birgitta hur magneten anvands som navigationshjälp- medel.
Den magnetiska kornpassgn var kand i Europa senast ph 1200-talet, men den förekom knappast i Norden förrän i början av 1400-talet. Redan p& 1200-talet hade dock nordborna använt sig av magneter som navigationshjalpmedd. Det äldsta belagget för detta återfinns
i
den isländska Hauksbók, dar användningen av §.k. leidarsteinn omtalas.50 Birgitta kan således mycket val ha hört talas o m152 Anna Götlind
hur magneter anvandes som hjälpmedel vid navigation. Hon kan också själv h a sett en kompass i användning, under någon av sina sjöresor.
Birgitta kan också ha last om magneter och deras egenskaper och använd- ning. Redan under antiken förekom berättelser om magnetberg och magnetöar, och i den arabiska sagosamlingen Tusen och en natt (Berättelsen om Sinbad Sjöfararen) berättas om m a g n e t b e ~ g . ~ ~ Ar 1269 skrev Peter från Maricourt en traktat om magnetism: Epistola de magnete, i vilken han betonar att magnet- kompassen a r ett ovärderligt hjälpmedel för n a v i g a t i ~ n . ~ ~
På
Birgittas tid fanns vidare ett stort antal encyklopediska verk, vilka för- sökte sammanfatta allt mänskligt vetande. Ett av dessa arbeten var den i Sve- rige på 1300-talet kända De proprietatibus remm (Om tingens egenskaper) av Bartholomeus Anglicus. Dar kan man läsa om växter, djur, metaller och andra naturföreteelser som t.ex. magneter och k v i ~ k s i l v e r . ~ ~ Det a r inte omöjligt att Birgitta, t.ex. under vistelsen i Alvastra, hade kommit i kontakt med något en- cyklopediskt verk, och där last om magneters egenskaper.Masugn eller guldsmedsverkstad?
Hur förhåller det sig då med den av bergshistorikerna så omdiskuterade "ma- sugnen"? Den aktuella uppenbarelsen, fjärde bokens 7:e kapitel, tillkom i sam- band med den neapolitanske storseneskalken Nicolaus Acciajuolis död å r 1366, och härrör således från Birgittas italienska tid.
Det i detta sammanhang centrala textpartiet ä r en beskrivning av dels helve- tet, dels skarseldens tre olika avdelningar. Först skildrar Birgitta helvetet:
Därefter tyckte sig bruden [Birgitta] se, att det öppnade sig ett mörkt och hemskt ställe, dar det syntes en ugn, som brann invändigt. Elden hade intet annat att för- bränna än djävlar och levande själar (Lunden II, s. 41).
Sedan följer en detaljerad skildring av en själs plågor i detta helvete (Sven Stolpe menar att denna skildring ä r s& kusligt realistisk, att man måste tro att Birgitta hade åsett tortyr.54). Det ä r i detta textparti som vi hittar blåsbalgarna och det oerhörda dånet. Men det ä r viktigt att notera att blåsbalgarna förekom- mer i texten som en liknelse för den dömda själens öron! Det finns således i Birgittas vision inget samband alls mellan blåsbälgarna och den brinnande ugnen. Det var ett sådant samband som Sundholm läste in i texten och som hos honom förde tankarna till en masugn.
Erik Holrnkvist påpekar i sin uppsats, att det i det religiösa bildsprhket var vanligt att likna helvetet vid en brinnande ugn. H Bibeln kan vi på ett par stäl- len finna exempel på detta, t.ex. i Matteusevangeliet:
Människosonen skall sanda ut sina anglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brin- nande ugnen. Där skall man gråta och skara tänder (NT, Matteus 13:41-42; min kursivering).
"Ok a t thw skuli thz batir vndirstanda"
153
Efter uppenbarelsens skildring av helvetet följer ett parti där en angel förkla- rar för Birgitta vad det är hon har sett. Ängeln fortsatter därefter med att be- skriva skärseldens tre stadier. Birgitta later angeln förtydliga sin beskrivning av skarselden genom en liknelse:
Och för att du bättre skall första detta med din insikt, förklarar jag det för dig med en liknelse: Det a r som om malm blandas och bränns med guld i en mycket het eld och maste renas så länge, att malmen förtärs och rent guld återstår. Men ju kraftigare och tatare malmen ä r , desto hetare eld krävs, innan guldet blir som rinnande vatten och brinner helt och hållet. Därefter bar mäster guldet till en an- nan plats, dar det kan f& sin sanna form till utseende och känsel. Sedan,för han det till ett tredje ställe, dar det kan förvaras och uppvisas för sin ägare (Oversatt av Hans Aili; mina k ~ r s i v e r i n g a r ) . ~ ~
Skarseldens tre olika nivåer liknas alltså vid tre stadier i en metallhanterings- process. I texten talas tydligt om flytande guld. Det latinska (a)es översätter Hans Aili med malm, medan Lundén i sin översättning har valt hoppar (i övrigt finns det inga betydelsebärande skillnader mellan Ailis och Lundéns översatt- ningar).
I den fornsvenska texten talas om malmbir och gull:
Swa som vm malmbir vare blandadhir ok skulle brannas mz gulleno i hetasta elde oc skulle sua länge rensas a t rnalmbrin opnöttis ok gullit atirblifwi reent An huru myklo starkare oc thiokkare malmbrin vare sua myklo hetare eld vidhir thorfte han, til thäs gullit vare alt swa som löpande vatn oc alt brännande Sidhan fram- före mastarin gullit i annan stadh huar thz maghi faa sannan skapnadh i syyn oc hannan Ther äptir sander han thz j thridhia stadhin huar thz maghi gömas oc presenteras agharenom (Klemming 11, 17-18; mina kursiveringar).
I både den latinska och den fornsvenska texten talas alltså om guld. Att Bir- gitta i detta fall skulle mena järn, nar hon talar om guld, verkar högst osanno- likt. I alla andra fall där hon anvander guld (aurum), bokstavligt såväl som bild- ligt, menar hon just guld. Att Birgitta har skulle skildra en masugn eller stycke- ugn a r därför inte troligt (aven om hon mycket val kan ha haft möjlighet att se en sådan).
Det skulle istallet ligga nara till hands att betrakta Holmkvists tolkning, att Birgitta beskriver en guldsmedsverkstad, som den korrekta. Man kan dock inte, som Holmkvist gör, havda att det rör sig om rensmaltning av guld ur ett Pege- ringsstycke med argumentet att (a)es maste betyda koppar. 1 andra samman- hang dar Birgitta talar om koppar används latinets cupmm, och i den forn- svenska texten talas genomgående om malmbir. Också i ett bevarat latinskt- svenskt glossarium från andra hälften av 1408-talet översatts es med
Det finns ett par andra uppenbarelser i vilka Birgitta använder liknelser med en guldsmed, men då i helt andra sammanhang (se tabellen ovan). Att Birgitta skulle ha kunnat se en guldsmed i arbete ar mycket troligt - guldsmedsyrket har utövats i Sverige hela medeltiden igenom. Dessutom vittnar de andra myc- ket detaljerade mldsmedsliknelserna om att hon ägde stor kunskap om guld- smedshantverket.
154 Anna Götlind
Birgitta säger emellertid inte att liknelsen a r hämtad fr&n arbetet i en guld- smedsverkstad. Istället a r hon så vag i beskrivningen, att man har kunnat tolka den på vitt skilda sätt. Jag tror därför att liknelsen i detta fall inte hänvisar till n&gon enskild, konkret företeelse. Istället ä r det kanske så att Birgitta i lik- nelsen väver ihop flera olika bildelement, b1.a. guldsmeden, och p& s& sätt ska- par sin egen, mycket personliga skärseldsliknelse.
Sammanfattning
Genomgangen ovan av fyra olika teknikbilder i den heliga Birgittas uppen- barelser visar tydligt pk problemen med att anvanda Birgittas text som kalla till svensk medeltida teknikhistoria. Situationen ä r inte alls så enkel som b1.a. Janken Myrdal hävdar i sin avhandling om det medeltida åkerbruket.
Vi kan inte generellt havda att Birgitta beskriver något självupplevt i uppen- barelser som innehaller teknikbilder. Vi kan inte heller havda att det huvudsak- Pigen a r fraga om litterara lån, om kanda religiösa metaforer. I alla de ovan refererade exemplen kan Birgitta ha sett företeelsen med egna ögon, i ett par fall i Sverige (magnet, guldsmedsverkstad), i de andra fallen i Italien eller nå- gon annanstans på kontinenten (glasmastare, mekaniskt ur). Det har vidare visats att de aktuella teknikbilderna förekommer också i annan litteratur (me- kaniskt ur, magnet, brinnande ugn). H ett av exemplen kan man misstänka att det rör sig om en av biktfäderna eller biskop Alfons tillagd detalj (mekaniskt ur). Slutsatsen blir följaktligen att varje textställe mAste analyseras noga för sig, innan man anvander det som "bevis" för att en teknisk företeelse var kand
P
Sverige på Birgittas tid.Enligt Eynn White J r hade den medeltida kyrkan en mycket positiv install- ning till all slags ny teknik, vilket kom till uttryck i b1.a. den religiösa konsten. I denna uppsats har inga försök gjorts att bestämma Bigittas attityd till de
tekniska fijreteelser hon beskriver i sina bilder och liknelser. Det intryck man får d& man laser uppenbarelserna air emellertid att hon a r ganska ointresserad av världslig kunskap och den materiella vardag som omgav henne. Det religiösa budskapet var för Birgitta allt, vilket också många forskare före mig bar påpe- Jag har en känsla av att Birgitta använder teknikbilder, inte för att hon personligen hade en positiv installning till ny teknik, utan för att det hörde till den litterära genre hon skrev i (förebilden var naturligtvis Bibelns rika bild- språk). Följden blir att man som historiker måste vara mycket Grsiktig med att anvanda Birgittas uppenbarelser som kalla till svenskt medeltida vardagsliv.
Av de i Utg&n,gspunkt 1 refererade författarna är det ingen som ifragasätter att Birgittas bilder och liknelser byggde på egna erfarenheter och upplevelser. Av de tre ä r det egentligen bara Erik Holmkvist som överhuvud taget anlägger källkritiska aspekter på uppenbarelserna som kalla till svensk teknikhistoria. Han påpekar toex. att det under medeltiden inte var särskilt originellt att likna helvetet vid en brinnande ugn, och hänvisar till. bl.a. Matteusevangeliet. Men
"Ok a t thw skuli thz batir vndirstanda" 155
han G r inte diskussionen vidare och blundar för. de problem som försvagar hans eget resonemang, b h . de olika tolkningarna av latinets (a)es.
Det ä r lättköpta poäng att kritisera en äldre generation bergshistoriker för bristande källkritik, men det bör påpekas att förutsättningarna för medeltids- forskning var helt annorlunda da än vad de a r idag. Som exempel kan namnas att samarbete över ämnesgränserna idag ar legio, något som framstår som ab- solut nödvändigt vid undersökningar av denna typ. Denna uppsats huvudsyfte har därför inte varit att kritisera utan att visa på de svårigheter det innebir att utnyttja Birgittas uppenbarelser som kulturhistoriskt kallmaterial. Janken Myrdals tvivelaktiga satt att använda uppenbarelserna på visar på nödvandig- heten av detta. J a g hoppas slutligen också att jag med min uppsats har kunnat ge an ny infallsvinkel på ämnet medeltida teknik liksom på den heliga Birgittas författarskap.
Förkortningar
K L N M = Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (Köpenhamn, 1956-78).
Klemming= Heliga Birgittas Uppenbarelser, efter gamla handskrifter, utg. av G. E. Klem- ming, I-V, §§F§ bd 14:1-5 (Stockholm, 1857-84).
L u n d h = [Den Heliga Birgitta], Himmelska uppenbarelser, till svenska av Tryggve Lun- dén, bd T-IV (Malmö, 1957-59).
L B = Läke- och Ö r t e - ~ ( i c k e r från Sveriges medeltid, utgifna af G. E. Klemming, S S F S bd
26 (Stockholm, 1883-86).
N T = Nya testamentet, Bibelkommissionens utgåva 1981, 1 uppl. (Stockholm, 1981). §D= Svenskt Diplomatarium fr.0.m. år 1400, utg. genom C. Silfverstolpe och K. M. Karls-
son (Stockholm, 1875-1904).
156
Anna GötlindNoter
1. Uppsatsen ä r tänkt att ingå som en del i en kommande avhandling om kyrka och tek- nik i det medeltida Sverige. I avhandlingen, liksom i den föreliggande uppsatsen, läggs huvudvikten vid källdiskussioner och metodproblem.
2. Herman Sundholm, "Några ord om svenska masugnens ålder: Ett preliminärt medde- lande", Blad för Bergshandteringens Vänner 19(1928-30), s. 337-345.
3. Op. cit., s. 344. I en masugn reducerades bergmalm till osmidbart järn, tackjärn. Tack- järnet gjordes därefter smidbart genom färskning. Utmärkande för masugnen var den vattendrivna blästern (blasbälgarna), vilken möjliggjorde s å höga temperaturer i ug- nen att järnet blev flytande.
4 . Op. cit., s. 345. Dagens bergshistoriker anser i allmänhet att masugnen var känd i Sverige under Birgittas tid. Utgrävningar av en järnframställningsplats i Lapphyttan, nära Norberg, tyder på att tekniken kan h a varit känd i Sverige redan på 1100-talet; se vidare Nils Björkenstam, "Den gamla svenska masugnen", Polhem: Tidskrift för tek- nikhistoria 3(1985), s. 165-187.
5. Herman Sundhoim, "Det svenska bergsbrukets Alder: En arbetshypotes", Blad för Bergshandteringens Vanner 21(1933-34), s. 281.
6. Otto Johannsen, Geschichte des Eisens, 3 Aufl. (Diisseldorf, 1953), s. 146.
7. Erik Holrnkvist, "Den heliga Birgittas skärseldsvision i Revelationernas 4:de bok 7:de kap.", Arkiv för nordisk filologi bd 69(1954), s. 214-220.
8. Op. cit., s. 219.
9. Erik Tholander, "Styckeugnen och vad som talar för att den använts i svensk järn- hantering", i Vilja och kunnande: Teknikhistoriska uppsatser tillägnade Torsten Alt- hin på hans åttioårsdag den I I juli 1977 au uinner (Uppsala, 1977), s. 91-106. Stycke- ugnen liknade p& manga sätt masugnen men kunde inte drivas kontinuerligt. Sholan- der hävdar i sin artikel att det som brukar kallas "gammal svensk masugn" egentligen var en styckeugn.
10. Op. cit., s. 96.
11. Op. cil., s. 95.
12. Se Lynn White J r , Medieval Religion and Technology: Collected Essays (University of California Press/Berkeley, 1978).
13. Lynn White J r , "The Iconography of Temperantia and the Virtuousness of Techno- logy" [1969], i Medieual Religion and Technology, s. 181-204.
14. Op. cit., s. 185-186.
15. Eynn White J r , "Cultural Climates and TechnologicaP Advance in the Middle Ages" [1971], i Medieval Religion and Technology, s. 238-239.
16. White, "The Iconography of Temperantia...", s. 191-196.
17. H. Susos Gudeliga Snilles Väckare, efter gamla handskrifter utgiven af Rich. Berg- ström, S S F S bd 18 (Stockholm, 1868-70).
18. White, "The Iconography of Temperantia...", s. 201-202.
19. Sanken Myrdal, Medeltidens åkerbruk: Agrarteknik i Suerige ca 1000 till 1520, Nor- diska museets Handlingar 105 (Stockholm, 1985), s. 26.
20. Se t.ex. Bibliographia Birgittina, skrifter av och om den Heliga Birgitta samt om bir- gittinska kloster och birgittinskt fromhetsliv, i urval sammanställd av B. I. Kilström och C.-G. Frithz och utgiven av Societas Sanctae Birgittae (Strängnäs, 1973). 21. Se Lex. Hjalmar Sundéns Den heliga Birgitta: Onnungens moder som bleu Kristi brud
(Stockholm, 1973) och Sven Stolpes bada böcker Birgitta i Suerige (Stockholm, 1973) och Birgitta i Rom (Stockholm, 1973).
22. Birgit Klockars, Birgitta och böckerna: E n undersökning au den heliga Birgittas kal- lor, KVHAA:s handlingar, Historiska serien 11 (Stockholm, 1966).
23. I en artikel i Samlaren 1918 diskuterade Henrik Cornell i en artikel en av Birgittas uppenbarelser och dess litterära (dominikanska) förebilder; Henrik Cornell, "En Bir-
"Ok a t thw skuli thz batir vndirstanda" 137
gittinsk revelation och dess litterära förebilder", Surnlaren 39 (1918), s. 191-197. 24. Klockars, s. 58.
25. Op. cit., s. 234.
26. P Kungliga Biblioteket i Stockholm finns ett par textfragment som har identifierats som Birgittas autografer; se Bertil Högman, Den Heliga Birgittas originaltexter (Upp- sala, 1951).
27. Klockars, s. 32-33. För biktfadernas inflytande på Birgittas författarskap, se t.ex. Knut B. Westman, Birgittastudier I (Uppsala, 1911), s. 10-44.
28. Se Arne Jönsson, Alfonso of Jaen: His Life and Works with Critical Editions of the Epistola Solitarii, the Infomaciones and the Epistola S e m i Christi (Lund, 1989). 29. Jag vill tacka Lars Wollin, docent i Nordiska språk i Uppsala, för hans hjälp med att
kontrollera de olika fornsvenska handskriftsversionerna. Lars Wollin redogjorde ut- förligt för den fornsvenska textraditionen vid ett nordiskt symposium om Den heliga Birgitta hållet i Mariager i Danmark i mars 1990. Föredragen fran detta symposium kommer att publiceras i samband med 600-årsminnet av Birgittas kanonisation den 7
oktober 1991.
30. Revelationes S. Birgittae, ed. Bartholomzeus Ghotan (Lubeck, 1492).
31. Den Heliga Birgittas Reuelaciones Extrauagantes, utg. av Lennart Hollman, S§F$ Ser. 2: Latinska skrifter, bd V (Uppsala, 1966); Den Heliga Birgittas Reuelaciones. Bok
1/71, utg. av Birger Bergb, §SFS, Ser. 2: Latinska skrifter, band VII:7 (Uppsala, 1967); Opera minora. II: Senno angelicus, ed. by Sten Eklund (Stockholm 1972); Reuelacio- nes. Bok V Liber questionum, ed. by Birger Bergh (Uppsala, 1971); Reuelaciones. Book L With Magister Mathias' Prologue, ed. by Carl-Gustaf Undhagen (Stockholm, 1978).
32. Se t.ex. Lennart Hollmans kritik i Kyrkohistorisk årsskrift 1959. Hollman menar att "det ä r att beklaga, att en filolog av facket inte fått tillfälle att skärskåda översatt- ningen, innan den publicerades. I sitt nuvarande skick kan den knappast sägas till- fredsstalla ens blygsamma vetenskapliga anspråk."; Lennart Hollman, "Birgittas up- penbarelser", Kyrkohistorisk årsskrift 1959, s. 162. Bakom mycket av kritiken anar man en misstiinksamhet mot att en lekman översatt uppenbarelserna.
33. Undersökningen presenterades av Birger Bergh, utgivare av bok fem och sju, vid Bir- gitta-symposiet i Mariager i mars 1990 (se ovan, not 29).
34. Bans Aili, "St. Birgitta and the Sext of the Revelationes. A Survey of Some Influences Sraceable to Translators and Editors.", i The Editing of Theological and Philosophical Texts from the Middle Ages, Acts of the Conference arranged by the Department of Classical Languages, University of Stockholm, 29-31 August 1984, ed. by Monika Asztalos (Stockholm, 1984), s. 75-91.
35. Op. cit., s. 80. I en not ger Aili ett annat exempel på denna typ av översättningspro- blem. P tredje boken, 7:e kapitlet, talas i den latinska texten om testudo (sköldpadda), medan det i den fornsvenska star snighil (snigel). Aili hävdar att i detta fall har över- sättaren i Vadstena valt ett annat ord för att göra texten begriplig för svenskar. Att översättningsfelet inte gjordes i samband med översattningen till latinet visas av att sniglar inte ä r okända i medelhavsländerna, och att biktfäderna därför inte skulle h a ändrat i texten om det ursprungligen hade talats om en snigel; Op. cit., s. 89-90, not 9.
36. Klockars. s. 279-306.
37. Diarium Vadstenense: The Memorial Book of Vadstena Abbey, A Critical Edition with a n Introduction by Claes Gejrot (Stockholm, 1988), s. 141 och 147.
38. Op. cit., s. 142-143; ett annat tidigt omnämnande av en glasmästare ä r från Uppsala 1415; SD 2124.
39. Holger Arbman, "Glas", KLNM bd 5, sp. 342-350; Gerda Cederblom, "Nagot om Sve- riges äldsta glastillverkning", Fataburen 1910, s. 140-164. Nyare arkeologiska fynd fran Relgö och Paviken, söder om Visby, pekar mot en mycket tidig inhemsk svensk
158
Anna Götlindglastillverkning, kanske redan på 500-talet e.Kr. Fynden utgörs av glaspärlor och (im- porterat?) glaskross, som skall h a utgjort ravaran; Carl F. Hermelin & Elsebeth We- lander, Glasboken: Historia, teknik och f o n , 2 uppl. (Stockholm, 1986), s. 89. Det tycks h a varit fraga om en mycket primitiv form av glasframställning (glaspärlor), baserad på omsmältning av glaskross. Den går knappast att jämställa med senare ti- ders glasmastararbete. Det finns inte heller några tecken pA att denna tidiga glastill- verkning skall h a fortsatt in i medeltiden, utan troligen föll kunskapen ganska snart i glömska.
40. För Theophilus arbete och litteratur om det, se Lynn White J r , "Theophilus redivi- vus" [1964], i Medieval Religion and Technology, s. 93-103.
47. Peder Månssons skrifterpå svenska, efter handskrifter i Stockholm, Uppsala och Lin- köping, med en inledning utgifna av Robert Geete, SSFS bd 43 (Stockholm, 1913-15),
S. 557-566.
42. Se tabellen ovan.
43. Se David S. Landes, Revolution in Time: Clocks and the Making of the Modern World (Harvard University Press, 1983), s. 53-78.
44. Se Theodor WAhlin, Horologium Mirabile Lundense: Det mekaniska uret i Lunds dom- kyrka (Lund, 1923).
45. Anna Hult (nu Götlind), "Mekaniska ur i medeltidens Sverige", Polhem: Tidskrift för teknikhistoria 3(1985), s. 94-118.
46. S D 2303. 47. Klockars, s. 14.
48. L B , s. 358, se också s. 292. 49. Klockars, s. 232.
50. Snrgen H. P. Barfod, "Navigation", i KLNM bd 12, sp. 260-263.
51. Karl Ahlenius, Olaus Magnus och hans fransttillning af Nordens geografi: Studier i geografiens historia (Uppsala, 1895), s. 99-100.
52. Se Lynn White J r , "Tibet, India, and Malaya as Sources of Western Medieval Sechno- logy" [1960], i Medieval Religion and Technology, s. 55-56.
53. Klockars, s. 130-131. 54. Stolpe, Birgitta i Rom, s. 40.
55. Den latinska texten lyder i Hans Ailis kommande edition: "Et ut melius in conscien- cia tua intelligas, dico tibi per similitudinem, quasi si es misceretur et arderet cum auro in igne ardentissimo, et tam diu deberet depurgari, donec es consumeretur et aurum remaneret purum. Quanto vero es forcius et spissius esset, tanto ardenciori igne indigeret, donec aurum esset quasi aqua currens et totum ardens. Deinde magis- ter eius profert aurum in locum alium, ubi obtineat veram formam in visu et tactu; postea mittit in tercium locum, ubi custodiatur et presentetur possessori." [mina kur- siveringar].
56. Latinskt-svenskt glossarium efter Cod. kips. C20, utgiven av Erik Neuman, del I, S S F S bd 45 (Uppsala, 1918-20), s. 229.
"Ok at thw skuli thz batir vndirstanda" 159
Tabell. Teknikbilder i uppenbarelserna: Ett urval (förklaringar, se nästa sida)
Datering 1344-1349 Efter 1349 Odaterade
Teknik i Sverige i Italien
Akerbruk Plöjare, plog Kvarn, kvarnsten Olbrygd Stenhuggare Snickare Svarv Byggmästare Murslev, murbruk Krukmakare Glasmästare Bildhuggare Smed Guldsmed Smältdegel Malmgjutare Klockgjutning Bergsbruk Kolare Smältugn Blasbälg (Flytande) malm Stål Rost Magnet Mekaniskt ur Kvicksilver Svavel(berg) Krut Atom VIA7 IV:81
IV:7, VI: 39, VII: 12 III:7, IV:7,81, VIII:48 III:7, IV7, 129 (?) IV229 IV:49, 74 III:32, Extr.91 VIII:48 III:26 IV49 fsv.IV:142
160 Anna Götlind
