Ett genmale
1. I en uppsats »Baltisk intressepolitik och den nordjydiska bonderesningen 1441)) (Seandia 211979) går lundalektorn Hugo Yrwing till beslutsamt och dehis personligt hallet angrepp (Y. s 208,214,217) mot innehalet i en längre artikel w mig, »)Högad- hg intressepolitik, slaget på S 3 Jsrgenbjerg och Köpenlhmnstr&taterna 1441)) (Seandia 211977).
Nu skjuter l k ä l det mesta av den I&sidiga granskningen vid sidan av målet, efter- som Yrwing gjort Erik av Pommern till huvladperson i tre avsnitt av sex. Aven ifraga om sidantalet handlar c:a hälften om den nordiske exkonungen, alltså unge8r 50 %
av kritiken. Il min uppsats däremot utgjorde kung Erik en absolut bifigur. Den handla- de inte om honom. Sammantaget behandlades han kmske p5 en sida av närmare 50, alltså på c:a 2 % w min text.
Danitöver ger sig Yrwing i kast med två Bösryckta delar av min uppsats, nädigen dem han kallar »Den hoaandska flottans agerande och de vendiska städernas fredsvil- light 1441)) sarnit ))Slaget på §:t Jorgensbjerg 14411)).
Denna kvantitativt påtagliga disproportion demonstrerar M a t våra uppsatsers d i -
h disposition och olika karaktär.
2. Av all svepande och t o m kategorisk kritik brukar man i vetenskapfiga s m m m - hang begära att vissa grundläggande fönitsättningar uppfyllts. T ex f6wktar mani sig
1) korrekt fixering av angreppets amplitud, dvs räckvidd och nivå
2) akribi vid dtat och referat
-
i synnerhet vid behmdling av den angripna uppsatsen3) precision och Pconsekvens i egen terminologi och i de egna resonemangen 4) behärskning av källmaterialet och
5) forshingslaget
6 ) ett sakligt tonläge
7) alternativa perspektiv och/eller förMaaangair.
I samtliga ovanstiraende moment, utom beträffande kallkunskapen, fallerar Hugo Yrvving mer ehler mindre eklatant. Mest gör hm det betr m o m n t 2 och 3 enligt ovan och därför dldeles särskilt i friraga om de dternativa perspektiven, alltså moment 7. Detta har jag i detaljer påvisat i ett 18-sidigt manuskript, insänt till Scandia-red&tio- nen i början av september 1980.
3. hgiraende de historiska sakfrågorna förblir mina ståndpunkter vid det gamla. Faktiskt lyckas emellertid Hugo Yrwhg torpedera en