SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

h

ordens mening och funktion. Likasa har jag menat att det textceneerade biogrderandet kan kompleaeras med strategiska nedslag i det personliga och existentieut formaterande. Men detta har jag gjort dels genom att utnyttja Ingmar k u n d q ~ s t s resultat, dels f i r att jag finnit Lundqvists avhanang synnerh-n värd att ta på dvar. Ingmar Lundqvists har sakert sedan Bange förstått att efter honom laommer det hnske aldrig att sbavas någon mer bio-

grafi

6ver Torsten Fogelqvist. En sådan insikt ar bra for vetenskapen, ibland emellertid f~rlamande för forskaren. För humanistisk forshing ar veragen, som Ingmar Lundqvist slaiver i idedPUnigen, inte minst en etisk fr-ca. De döda vi skriver om har ingen replikritt. Men jag Pr overtygad om att Torsten FogeIqvlst ar mycket n6jd med Ingmar Lundqvist.Jag tror han hade uppsht- tat att bh betraktad p5 detta in8cannande om än tematiserade vis. LundqGst har fatt ordning på Torsten Fogdqvisé.

Han har

på ett övenqrgande satt lyft fram de huvudteman som dominerde hans brokga o f f e d i g erning. Och han har beshivit och analyserat Torsten Fo-lq~st ideologi i relief både till kans uppväxt och bikdningsggng ock i relation till meuan~gstidens mer dmanna ideologish och politiska klimat. Det

hk

Pr en avhandGng som

2

resultatet av många års anseängninaga och de ansträngningarna har lett till resdtat som kommer att stå sig lange.

Noter

I Martin Kylharnrnar,Den tidlösemodernisten (Carlsson 2004).

z mz4.7, r935

3 DNzr.7, r935

Replik

1

Ingmar

Lundkvist

"De döda vi skriver om har ingen replih%tt9', framhaer KyIhmmare, men galler den etiska Planingen aven recensenter? Det ar sa9lan man i en veten- skaplig tidskrift ser n@n moralisera och tycka till om en portrauerad person så mycket som Kyhcammar g6r. S k d e det inte handla om den inteuelcmella biografins dmänna metodologi? Det briahr heta att idéhistorikerns/histo- rikerns uppgift är att f6rsöh f6rstå manniskor ur det fGrflutna, inte att döma ut dem utifrån dagens synsätt eller politiska korrekthet och dt vad detta innebar i form av enögdhet o& an&onismer. Kykammar hitiserar Fogel- qvist (1880-1~~1), b1.a. ifrågasatts hans demokïati- och m2nniskosyn, som i sjalva verket var mycket iradswisk,

N%

han tdar om att Foge%qvist

-

denne i ord och handEng närmast klassiska humanist som heh sitt &v kämpade för blmrella värden

-

borde ha problematiserat sin egen haUning så undrar jag

om han skämtar.

Att Foglqvist reagerade negativt i samband med storstrejken 1909 och tyckte i9la om klasskampen är endast vad man h n förviinta sig i hans egen- skap av borgerlig intellek&eU och Biberrplkonservativ. Att han inte önskade nigon storstrejk utan ville att en uppgörelse traffades mellan parterna på

arbetsmarhaden, betyder inte att han intog en tvetydig hailhing till demo- leratin. För honom handlade det om samhdets stabditet och han var rädd G r att den demokratiska samk&sku1~ren s k d e slas i sönder av ssocidistisb desperados. Storstrejken var verkligen hejdlös då den riktade sig mor d a arbetsgiv= i landet, och syftet var att stoppa hela samhasmas&neïiet. Den borgerliga pressen varnade f i r anark. Den kategorin tidningar borde man kanske ha lyssnat mer på, för organisatoriskt b9w ju stors&ejlcen ett stort fiasko för facl*fBreningsröreBsen som på kort tid miste mer an Rdften w sina medlemmar. Fogelqvist var inte så okanslig fOr materiella onattvisor sona Kyl-

hamrnar viil få det

till.

Som boende P ett ruckel på BrunnsGh fo&6gskola i tiotalet i r tiusammans med ungdomar frin arbetarNassen fick han själv erfara vad fattigdom innebiiq sii även n9r han som omhingkuskande folk- 'b3da-e tog sig fram p i vagana i kappsäck med nigra f& ören på fickan.

Att

b;av$a att aristokraten Heidenstam var jamförelsevis mer demohatisk och mer förstående för arbetarklassens villkor ar bara inte trovardi@.

Ky&amrnar säger sig ursuja tv2 faser i den bogaferades g&ning, en 'Sa- longshumanistisk" och en 99stridbar rdP1cdn, med det f6rjl.a omfattande hans professioneua fsoPkbiPdningsperiod samt huvudredaktörsskapet på

DN

och det senare hans 30-tal. Denna t o h i n g är för mig hart nar obegiplig, mina avhandlingsresdtat p e k inte d s i den Rktningen, Syftet med att anvanda ordet "sdongshumanist", som inte ens sätts inom citationstecken, ar att av- farda Fogelqvist; en person som inte levde som han larde, en hycklare och fdsk humanist. Ordet "sdongshurnanist" finner man inte i min avhandlang

(för ~vrigt inte heller i Jonas Hanssons avhandb- om humanismen i Sverige) och har aldrig existerat som vedertaget begrepp. Dock kan tankas att denna ordkombination någon gång kan ha använts frin socialistiskt eller manristiskt

hall

i hatet mot den bildade borgerhgheten under meglanE~gctPden. Fo-lqvist kan inte kopplas t a begreppet folk~ibun eftersom han var en simpel sdoiagshumanist som man &og på mungipan i t och ironiserade iaver, menar Kykammar.Men om sanningen s % d fram talade Foge1qvist om någon, i sin iramskgutna stallning, i folkets namn och det med patos i orikaieaiga tal och tidningsaptiklar~ KyShammar taägger att Fogelqvist i sitt a9tikePsbvande "borde ha funderat över h d t e t e n och vad han egntEgen brände sin uppen- bara begåvning

p$'.

Ni,

så illa var det inte.

Av

många betraktad som ena w ti- dens bästa svenska pubGcister,

hdt

i Mass med%-ny Segerstedt och Fredrik Böök, blev han chef f6r både den polilish och den kcdnireua avdelnlngn på Dagens Nyheter 1925-29. Vid tidningens nittioaPsjubileum 1954 hyUades han © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

av Herbert Tingsten som dess främste pubJicistjamte Otto von Zweigbergk. Som oförtröttlig h l t u ~ c ~ r i d a r e P pressen, frodig essaist och fitterkt bevan- drad blev han 1931 i hård konkurrens (Torgny Se-rstedt, John kmdquist, V~lhelm Ekelund och Par Laprblst) ledamot av Svensh Ahdemien då han eftertradde Erik h e l KarlfeQdt, och som medlem w Nobekommittén hade han ett stort inflvande niir Nobelprisen i E~eratur s k d e ddas ut.

Det heter i recensionen, med stad av "v% tids nestor9' (P) Robert

A.

Dahl: "Demolaati handlar om d a s delak~ghet, haratitet om man så vi& men ocksa om upplyst förståePse, ha4itet om man så d." Om man som Fogel@st7 i Ekhet med Hei&nstam9 önskade att man borde "aristokPatisera mer2 sch h5Ua pa h d n t e n , ar det då så sarskilt upprörande eller konstig att han bröt staven över vissa företeelser i samhdet som inte Bag

i

samklang med tidens foIkb3dningsstriivanden

-

ar man per kfanitiiion odemohatisk om man anser att delar av popdarkultearen ar shap och har mycket Bite med "upplyst firstå- ePsen att göra? Det stammer a e Fogelq~st 1921 lanserde en teori om mass- kulturens faror i form av fotbouen, flmen, foxtroten och annan nöjesMmr, men detta innebar inte att massorna inte s k d e få satta sin pragel

p i

potiken: han vgkomnde den dmanna och

Bila

riestratten för man och kvinnor som pnomfirdes i Sverige 1921, och som han hade arpmentemt f6r alltsedan ungdomsaren. Påståendet att "et duger inte att frisera litterära eger andra historiska Bdor efter dagens moded' i samband med min a n h p n i n g till det gangse konservativsmbegreppet torde kriiva en GrMaring. h s e r man att den biograferade var r d l l d P ge-talets psdmbohfråga, bör man i arBighetens namn beakta att han under ett skede w d e b a ~ e n inte ville andra p& ett enda ord i en psdmbok som var 115 år gammal. Det poangeras att &gelcpvist gjorde Mart att kristendom och nazism inte var ip6renlig-

-

påstår

jag

nggot annat i avhminadlingen måste jag ha drabbats av %aïnbliádning. BesynnerBg ar o c h 5 mrnarhingen att jag inte b o d e Ra shi~t"förint$n& Fiiogelqvists attack mot aposteln Padus iiror refereras (som framgår ovan anvande han sjalar ordet9'ut- rota9'),e@ersom det ordetvx avhiingig det dåtida dlskursuqmmet och dikför lämpligen reserveras f6r den verkliga förintelsen. Recensenten tittar i en not och finner inte tjllracug belägg f6r att den w Nietzsche infinerade personlig- hetsprincipen nedtonades i samband med nazismens framfart,

a

stallet för att notera det faktum att Fo-kgvist under jo-talets senare h a t var f%rgat w den kristna humanismen med dess betoning p5 manniskolk;aPlek och medlidande, © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se