Nekrologierna f r i n Lund, Koskildekrönikan ocli
saxa.
85har den vanliga, för riekrologier karakteristislia formen. Ra- men a r rent Iialendarisk, i Liber daticus kompletterad med utdrag LIl" ett legendarium, som fördelats på de olika dagarna. I denna rarni h a r dag för dag insatts notiser o m dödsfall och ann~versarier. Det hela a r tillkommet för rent pra]itiskt bruk. Böckerna h a r tjänat som rättesnöre för hållande av
Nekrologierna fran Lund, Roskildekrönikan
massorna över de döde.och Saxo.
Kotiserna om dödsfall ocli anniversarier ger merendelsendast nakna fakta av vikt för de gudstjänstliga förrattning- Grunddrag i Danmarks historia under det 12. arhundradet*
arna och a r sarskilt i äldre tid stereotypt avfattade. Under sidana förhållanden a r det i regel infe möjligt fram till deil uppfattning av personer och handelser, som kan ha be- Endast få nel;rologier a r kända fr8n Nordens medel- själat nedskrivaren. Endast i fråga om en grupp av notiser tid. hv dessa ar iielcrologierna från Lunds d o m k ~ r l < a de i 1Iemoriale fratrum och Liber daticus ä r detta möjligt.
bitan jämförelse mest betydande. Notiserna hör till de vilitigaste i böckerna.
~ ) alsta bev.arade av dem, &lemoriale fratrum ~ t
',
ar De notiser det h a r ä r fråga o m gäller mannen u r det tillliommet i Askers, den förste lundensislre ärkebiskopens danska kungahuset under tiden fran Sven Estridsen(T
1074) tid. ~~t togs i bruk i samband med att kryptkj'rkan i Lund till Erik E m u n e(t
1137). Flertalet dessa m$n har varit den 30 jiini 1123. &$en detta nelirologium ar inle med o m att skapa och uppbära sin tids politislra utvecklingdet alsta som förelegat. Det h a r föregåtts av ett nu förlorat. i Danmark. Xotiserna a r följande: Detta var upplagt för deii tidigare domkyrka, som stod un-
der i hiskop Ricwalds
(t
1089) och Knut den M e m o r i a l e f r a t r u m . L i b e r d a t i e u s . heliges(t
1086) tid. Det ]åter sig i liuirudsak rekonstrueras. III1 K a l . Maij ( 2 e / r ) .Ilemoriale fratrum fick darifrån sin hela grundstolllme av Linniuersarius Suenonis. mag- (/Totisell ej öuerföl.d uid bokells notiser.
e tt
n ~ ~ t t , ett tredje nekrologiuin, Liber daticus ' 9nj. regis cristianissinii. cuius iipplRggande, m e n k o r t dalsefter industria dania in O C ~ O episco- iliskriuet:) Obierunt Sueno tillliom samtidigt med det att högkyrkan i Lund blev vigd Patus diuisa est. Jpse primus nus res danorum. m7ilhelmus den 1 september 1145. Det h a r varit i bruk in i b o d a n av dalbgensern ecclesiam edifica- etc.
det 15. århundradet* DB det upplades, gick m a n till vaga P; uit. huic nostre ecclesie duos vid upplaggandet a r '!VJemol.iale fratrum: mallsus. et dimidium. dedit.
ariladal unum. rutharumj. al-
det föregående nekrologiets notiser örerfördes i det nya. teruin. thorni dimidium. Nekrologierila från Lund bildar sålunda en enda sam-
manhängande med början fram i slutet av 1000-talet XV Kal. Mai.j ( 1 r 1 4 ) .
och omfattande inemot tre och ett halft irhundraden. De
norum. et Sestredi. etc.
r i t z Weibull, 49. V1 Idus Ivlii (l0 i ) .
2 1,ihri memoriales capituli Lundelisis. Lunde Domkapitels Gave%"r, Kalluti regis et martiris. qui (,\'ofiserlla öuerförda ui,j
Lauritz Weibull. Nekrologierna f r i n Lund, Roskiidekröniliail och Saxa. 87
Anniuersarius Regis Erici fra- tredjedeleii au 1100-falet iliför- noster. CUm plerisque meliori- episcopis et principihus. m ul-
tris eius. qui sua industria a d a dels e n uidlyftig nofis ona t o q u e populo peremptus. deo
paschali papa pallium impe- Kriut d e n helige utarbetad creatori suo reddidit animam 1.
trauit nostre ecclesie. grulidual au Iielgor~leger~derna VII Kal. Ivlij (gs;o),
o m hoiiom, dels noiiseiz orn E r i k
Ejegod m e d tillagget:) et quar- Anno domini. M . C. XXX. Nicolaus r e s danorum cuna tam partern ciuitatis. sancts IIII". jndictione XII. Nicolaus suis occissus est.
Lavrentio dedit
'.
res danorum cuni suis oeci-XV Kal. septernbris ("1s).
XIIII Kal. Octobris
Olauus rer; danorum obiit. Olauus res.
anno incarnationis domini.
M.
Anno domini &I. C XXSTTII. R e s Ericus r e s danorumS C . V. jndictione. XV. Ericus r e s da- g l o r i o s u s occisus e s t . e
.
.
,norum Gloriosus occisus est tenens regnum cuin s u m m a
Kal. Maij ( ' 1 5 ) . q u i pro gratiarum aecione deo sui principatus potentia
.
.
. .
Anniuersarius. Benedicti. filij ( S o f i s e l i ej överförd). et sanct0 laurentio unam pre-
. .
.
. .
a propria s a t e l l i t eregis lierici. hendam constituit. l a n c e a p e r f o s s u s . t e m p o r a -
l i s u i t e c u r s i i m c o n s u m -
VII Idus Ian. ('ii). r11 a u i t
-.
domini. 110. C O . ~ ~ x (~Yotiserz ej öuerförd uid b0kelr.s o
10. Indictione VIII, Gloriosus upplaggalide, Inel? m e d e11 h a i d Av d e notiser, soin h a r anförts u r Memoriale f r a t r u m ,
sclauorum r e s Canvtvs, ~ r i c i fia17 hörjaii a u 1200-talet vid da- a r d e o m H a r a l d Hein (-f 1081), K n u t d e n helige (+ 10869, regis filius occisus. est. geils mariyriologiurn tillagt:) Pas-
sio sancti kanutj ducis et marty- Oluf H u n g e r
(t
1093), E r i k Ejegod (f 1103) o c h d e n s e n a r e s ris Ringstadie in sialandia. qiai son Bent inskrivna samtidigt m e d ileBrologiets upplaggande pro fiducia fidelitatis et innocen- 1123 o c h i m e r eller m i n d r e bibehållen f o r m överförda fråra cie sue laudabiliter O C C U ~ L I ~ ~ . den aldre, nyss o m n ä m n d a boken av liknande art. Endastnotiserna o m K n u t d e n helige o c h E r i k Ejegod l;aral<terisera II Nonas Ivnii ("(i).
närmare. B a d a kui-igarna a r e r i n r a d e för siila förtjänster Anno domini 14. 6 . XXXIIII. I ~ S O die Petrus roskeldensis om S:t Laurentills i L u n d , I i n u t d e n helige s o m d o n l k y r ~ a n s Jndictione XII. Apud uillam episcopus et Brant subdiaconus
Hamar oecisi sunt in prelio fratres nostri occisi sunt. Item förste grundläggare, E r i k Ejegod s o m d e n vilken a v påven magnus filius regis Nicolai. et katillus Wenda (lned ng l l a ~ i d : ) Paschalis utverkade arkebisliopspalliet. Regynnelsebol<staven episcopi. Petrus Rosheldensis. l e n s i s episcopus. I n eadem i h u t s n a m n ä r tecknad i rött; det visar, att h a n s dödsdag thore Ripensis. Catelo vven- strage. Magnus Nicolaj regis firats Som s t o r festdag. Xotisen o m Sven Estridsen a r dilensis. Henricus sictunensis. filius. ~ i r t u t e e t p r o g e n i e in- ven m e d e n h a n d , ?m skriver företradesvis u n d e r s e n a r e et Brant subdiaconus. frater clitus. Cunl melioribus danie.
hälften a v 1120-talet. Den d r ö j e r vid h a n s verksamhet för
--
]{yrkan: h a n s indelning a v D a n m a r k i åtta biskopsstift, hans 1 p i dessa notiser följer införd med samma hand 0~11 på samma
en ilotis ~ l westasun. ~ e n n a ~ j notis iiigir inte i Rleinoriale fratrum.
hör ullder dessa fijrl-iållaiideri tillliöra tiden efter det den yngsta lianden i de med sparrad stil tryckta ställena ä r pergamentet bortskuret,
h ä r skrev och i överellsstammelse därmed inte vara inskriven före slutet av trå första suppleringarna efter Icilian Stobziis, Triri mollumenta ~ ~ ~ d ~ ~ ~ i ~ 1160-talet (jmfi. Necrologium Lundeiise, LIV). Det följer liarar, a t t de föregående ( 1 5 3 4 ) , s. 3 5 ; den tredje på fri hand.
notiserna om lcnut den Ilelige ocli Erik Ejegod inte lieller kiinna vara aldre. Det med sparrad stil tryckta liksom det med . .
.
under rasur.Lauritz U'eibull. Nekrologierria från Lniid, Roskildekrönilran och Saxa. 89
uppförande av Iigrkan i Dalhy, lians donation till jryrkan i i d d e och subdiakonen Branit, samt biskop Iiettil av trendsysse]. ~ ~ De övriga notiserna i Memoriale fratriim ~ d . är införda Solisen fick därtill med en ny hand, soni fortsatte mitt i ett i bolien samtidigt med dödsfallen. linut Lavard
(f.
1131) ord om den sistnämnde, ett tillägg. Alagnus Nielsen hade i omtalas i om honom såsom » g l Q r i o s ~ s sclauorum Memoriale fratrum endast omtalats vid lianin. Han liarak- res», slavernas berömlige li~iiig. Om hfagnus Nielsen ( t 1134)~ teriserades nu som en man »frejdad av dygd och harkornste)) hans drapsman, anteclinas endast, att han jamte fyra namn- Det senare, ))progellie inclitus)), framhåller samhörigheten givna biskopar och en slibdiakon Brant vid S:t Laurentius med harskareatten, legitimiteten. Det förra ordet ä r »virtus». ett flertal av stormärinen i Danmark dödades i slaget Ordets betydelse är i medeltida sprak klar. Den framgår exem- vid Haniniar, om hans far, kung n\'iels (f 1134), att han ]>elvis av Pseudo-cypriani »De duodecim abusivis saeculi)), om blev dödad med de sina. Erik Eniuiie(t
1137), La- de tal.\' tidsålderns synder, ett av tidens i Norden inest vards hämnare, får ett liknande epitet som denlie: han a r lasta skriftstycken. Som det sjette slaget av syndare framhålles ))res d a n o r ~ l i n gloriosus», danernas berömlige lc~ing. Det här härskaren utan dygd, »dominus sine virtute)), efter som tillägges, att han som en gard av tacksamhet upprättade ett del gagnar till intet att inneha makter1 att ]lärska, om llär-åt gud och den helige Laurentills l. skaren sjalv inte också är oböjlig i dygd, »si dominus ipse x ä r Liber daticus upplades, lämnade, som nyss sagt9 non liabeat et virtutis rigorenin. Denna dygd ar människans det äldre nelirologiet, l~femoriale f r a t r ~ l m , grundstommen; inre fullkomning l. Portsattningen i Liber daticLis ullder-
notiserila i detta senare blev i regel utan vidare örerförda i. stryker liarakteristilieii air Ilagnus Nielsen. »Tillsammans den iiya dödboken, Det företogs emellertid vissa förand- med Danmarlts stormiin, bisliopar och hövdingar, och mållga ringar, ~ i t e ~ l u i n i n g a r som tillagg. Ingenstädes p; ett mera ur folket)), heter det, »dukade han under och uppgav sin anmärkningsvart sätt 211 i fråga on1 de har behandlade no- ande åt Gud, sin skapare)). Vad llar sages om ?\fagnus
tiserna. sielsens död (»de0 creatori suo reddidit animani))), i legend-
>femoriale fratrums notiser både Knut den llelige Iitteratmren och hos Saso uppfattad som den rättvisa hamilden ocll Erik Ejegod blev utan ~ i d a r e uteslutna vid ~ipplaggandet för linut Lavards dråp, Si. ungefär de ord, med ri]ka kort av Liber daticLis. Detsainnla var fallet aven med notiserna förat Ailnoth ( ~ s p i r i t u m creatori comnieiidans))) 2 och senare
O m Eril< Ejegods son Rent ocli Knut Lavard. Aiiteckningen Sven Kgeseri (»animam sanctissirnam de0 creatori conl-
on1 Sven Estridsen kon1 till en början inte heller med.
Da
mendatlit))) tecknade Knut den heliges martyrdöd i Odense. det inom kort skedde, insliranktes den till endast llamnet Orden går tillbaka till Kristi sista ord p& ];orset Ilos Lukas och kiingatiteln. De rent salrliga rippgifterila om Harald (133, 46): »Fader, jag befaller min anda i dilla händerD (»Pater, Hein, 0 l u f Hunger och kung Siels överfördes med lätta, in manus tuas commendo spiritum meum»). Det är deri o\~äseiitliga ändringar i Liber daticiis. Sotiserna o m l l a g n ~ i s fullkomliges liosslut det galler. rn'ielsen Eril; Emiine ö\rerfördes även. 3len i båda 110- Hur notisen oin Erilr Emune fran början varit formu-
tiserna f ~ r e t o g s djupa ingrepp. lerad, kall på grund av de rasurer, för uiIIia den \?arit utsatt, Notisen o m J f a g n ~ s Xielsen ändrades till att utom 110- inte 1a1igre till alla delar konstateras. vad maii kan fast- oom upptaga endast tre vid namn: de tv8 bröder vid S:f
~ a ~ ~ r e n t i u s , som s t i v a t vid Hammar, biskop Peter av nos-
'
'reste u n d Untersuchungeii z u r Geschichte der altcliristlichen it^- rattri., Ilerausgeg. r o n Adolf Hariiack u n d Carl SclImidt, S ~ S I V , 43.1 it^ it^ ~ ~ i t , ~ l l , ~ e i l skallska liyrliaiis alsta historia, i Hist. tidskrift
'
17itrt: sanctorum Danorum, ecl. Gertz, 120. Jmfr 116.Lauritz Weibull. Nekrologierlia f r å n Lurid, Kosl;ildeIcrönilian ocli
saxa.
9 1stalla ar, att kungen liksom i hlemoriale fratrum ursprung- Erik E n l ~ n e stod inte att utesl~lfa. Men han miste
Iioen ];arakteriserats sasom ))gloriosos», berömlig, och att det som den berömlige härskaren och kyrkans välgörare; han blev, betonats, att Iian dödats a v sin egen hirdman. Begge dessa
P;
gång den flack, som vidlådde hans dråpsman, ut- uppgifter h a Litraderats. Raderingarna har tjanat ett och suddades, till målsinan för en kungamalit, frigjordfran
syfte. Den förra raderingen lyfte kungen ned hänsyn, den n~edeltida tyrannen. I stallet samlades apoteos-
den piedestal, på \?ilten han satts, den Seiiare utplånade artat ljusskenet kring Knut Lavards dråpsman, den av ~ ~ i k deii nesligllet som ridladde dråpet, så länge dråparen var Emune fällde Magniis Kielsen, en man lika lysande genoni
en liirdrnan - \rate hirdinan var alltid förpliktad till egna som bördens företraden och för i dödsstunden osviklig trollet mot sin herre. uppgiften, att Erik himmelriket öppnades.
stiftat ett prebeiide, utgick. Vad som darefter stod kvar var
endast, att Iiungen dödats och att h a n hållit riket i sin II.
halid )jcum summa sui principatus potentia) - med siif
Det resultat, till vilket iindersökningen lett, framtvingar
I,fincipats liögsta inahtfullkomligbet. Syftningen 0~11 bety- frågan: ven1 står bakom den förändring, on2 \-ilken ~ i b ~ ~ delsen av dessa ord, då det galler e n Illan, vilken avfilatis daticus vittnar?
sin beromligliet och i all sin garning liansynslöst gicli fram
E n första ledning, då det har gäller ett svar, ger karsk-
mot sina motståndare, Iilerk som lekman, kan inte vara
teren alr de lundensiska nekrologierna, Ratfesnöre för kanil<- tvivelaktig. Den medeltida härsliareii Var i utö\'ningen av samfundet i Lund var vid den tid, varom Ilär
ar
fi.åga, denprincipat bunden av rattens krav, deil gudomligas som
samling regler, »Cons~tetudines canonice», om villien det kan den världsligas, hans uppgift att ingen förtrycka, ))liemineiii
faststallas, att den nedskrivits i varje fall före deceinber 1136.
iniuste par -potentiam oppsirnere)) l. Nar han utnyttjade sin
Enligt dessa hade »armarius», samfundets bibliotekarie, att makt i hela dess omfattning, fritt och obundet. upphórde
inskriva namnen på de döda i brödernas nekrologilim, lek- lian att vara den »rex; iustus)), den gudsrikets förliämpeq som
torn \'arje morgon efter prima att inför bröderna, som var lians egeiltliga värv på tronen. Han bler till en av vor0 samlade i kapitelhuset, »Capitolium», föredraga kaleri- dessa och våldsmän, »potentes)), Som det ålag honom med dess dagsangivelser och helgoniiamn9 till sist
att bel;$nipa och tillintetgöra. också att för d e ~ n uppläsa anteckningarna om anniversa-
y i sammanfatta. vrider den tid, då Blernoriale fratrum rierna för dagen l. Böckerna var sålunda förda, deras
annu
var Laurentiibrödernas h u v ~ ~ d k o d e x , årtiondella nar-innehill, som Vai. för gudstjansten bestämmande, i sin art p u - mast 11-3, höll man i Lund, den nordiska kyrkans Det hi!ger i detta, att varken »armarius)>, lektorn centrum, stor liyrl;lig fest på Iiiiut den lieliges dag, den 10
eller annan enskild medlein av Laurenaiibrödernas juli; det lastes messor ocll IiUlls firsbegängelser för lloiionl,
lcunnat företaga ändringar av den ~ l p p s e e ~ d ~ ~ ä ~ l ~ ~ ~ d ~ art, hans hror Eril< Ejegod och dennes söner Bent och Lararda vilken det har a r fråga. Rakom måste en verkligt aLik-
kom Liber daticusa .\Tya förliållande~i inträdde. E n f ~ l l l - toritativ vilja ha stått. standig skedde. Knrit den helige, rikets slcJ'dds-
Intet tvivel att den värdesättning av det danska kunga- helgon, Erik Ejegod, Belit och Kniit 1.avai.d ~lteslöts Ur detta
medlemmar, som framlyser
ur
Alemoriale fratrums, n e ~ ~ r o ~ o g i l l m och ur giidstjensten. Deii sist avlidne harskaren -P--- L Necrologi~lm IAundense, 44, 18.
J m f r Lauritz \rreibull i ~ i ~ t . tidskrift
1,auritz UTeibiill. Nelirologierngi f r å n Lund, R o s k i l d e k r ö ~ l i k a ~ och Saxa. 93
det äldsta lundensiska nelirologiets anteckningar, ar uttryck ring det till att börja med kom till oenighet, snart till öppen för god lconservativ, kyrkligt officiell uppfattning i de ii- fejd niellan denne och Eskil. Kampen var för deil senare aernas Danmark. Odeilselitteraturen o m Knut den helige en kamp för friheten, »sub titulo libertatis~. Vid biskopens och Erilr, Ejegod, Robert av Elys Knut Eavardslegend a r Sida stod den malitige sjcellandslie hövdingen Peder Bodilseri. de Gista och intygen Iiärom. Arkebiskop Asker var s ram gången skall ha varit sådan, att Eskil i spetsen för i de tiderna deii danska kyrkans ledande man. sj~lliiildarna fördrivit kungen från Sj=llaild. Enligt Saxa
Ljppfattningen omfattades av honoin och hans omgivniilg låg emellertid Eskil till sist under, Den fördrivne kuligen ligger i sal-ens natur. Knut den helige hade genom sitt de- återrallde i spetsen för en jydsli flotta. Biskopen tvangs till kret 1085 fast grundat kyrlran i Lund, Erili Ejegod, fullföl- fred. Han fick betala er1 stor bötessumma i guld l.
jaren av broderns verk, gjort denna liyrka till ärliebisliops- Detaljerna i denna berättelse a r osäkra. Afen själva kyrlia för Norden, dess Iiiskop, Asker, till arliebisliop. Nar h~ivudfaliturn, Eskils fejd med Erik Emune, kan inte be- omsider efter linut Lavards död den kamp bröt ut, soni tvivlas. Fejden har enligt Saso utkämpats Iiort före ärke- förde Erik Emune, Erik Ejegods son, till inaliteii, var verket bislcop Askers död p i våren 1137.
D i fejden slöts, var det
Askers. ]Erik Emune var hans och den lundeiisiska kyrlians endast för att direlit fortsattas i en ny, fejderi om ärkebiskops- man. i<ungeil har sjalv understrulrit detta, da han efter segern stolen mellan Eskil och Riko.kom till Lund och brakte S:t Laurentius sin tack genom Intet tvivel: sammanhanget ar detta. Ty vem var egent- av ett vid domkyrkan l a Notiserna i ligeii denne Riko? Från början en man i Aslrers omgivrling,
Memoriale fratrum bottnar helt i dessa allmänna förhållanden. kanik i Lund. Erili Eniune hade gjort honom såsom Asker avled den 5 maj 1137. &fellan uppfattningen i till siil narinaste man, sin »capellanus». Ett halvt år efter lsjemoriale fratrum och den totalt ändrade i Liber daticus seger11 vid Hammar, i slutet av 1134, hade han av Erik faller sålunda ett ärkeliiskopsskifte. Klerus och menighet i Enl~llle befordrats vidare: han sattes då till bisliop i Slesvig, skane valde då till askers efterträdare Riko, biskop i Sles.irig. gränsstaden mot Tyskland, en stad, där det krävdes en säker Men Rik0 tvangs att resignera. Eskil, Askers brorson, då man. Efter Askers död har så omsidel- toppen nåtts: klerLls biskop i Rocl<ilde, besteg året efter ärkebiskopsstolen ! jrar och menighet i Sliåile valde honom till ärl<ebiskop 2 . Sam-
den nya auktoritativa vilja, soni framträder i Liber daticus, manlianget ligger klart. Den valde var en man lir Askers
den nye ärkebiskopens? slcola, upp.i7uxen i traditionerna vid ärkesatet och delande
'isgot annat synes knappast möjligt. Förändringen
ar
dem, Erik Emunes man. Den följande utveclclingen bely- därtill genomgripande. 'Tidssammanhanget alltför tyd- ser ytterligare förhållandet. Kampen o m ärkebisliopssto~en ligt. AJen problemet låter sig iiärniare belysa. Belysilingen mellan Rik0 och Esliil kom först att slutas efter rikfaller
frarl
deii ställiling Eskil kan visas h a intagit till Eril< Eml-l~ies dråp. Den slöts genom niedling. E n av lall-Emurie och Riko samt till Knut 1,avard. dets mäktigaste hö.i7dingar, ingen annan än mannen vid
Om Eskils förhållande till Erik Eniurie ger Sax0 Eskils sida under fejden med kungen, Peder Bodilsen, framställning. Saso berättar, att mot slutet av Eriks re@- trädde emellan. Rilio tog hans råd för gott. Hall drog sig
. . -
I Necrologium Luiideilse, L S V I I I ; h a r b e g e r for nordisk OldkJ'ndiglied
1882, s. 223. J m f r Lauritz \.l'eib~ill i Hist. tidskrift for Skaneland V, 151. " m o o , 664.
Z scriptores minores iiistoriz Daiiicae i, 32. Jinfr Lauritz n'eibnil i
'
xecro'ogium Lulldense, 99,11:); Scriptores minores llistorire ~ ) a1, ~ ~ i ~ ~~ a u r i t z \\'eib~ill. Nekrologierila fr511 I,urid, R ~ s l t i l d ~ I < ~ ö ~ ~ i l ~ ~ ~ ~ och
saxa.
9.5tillbaka och benla]<tigade sig i stallet hiskopsstolel1 i Roskilde. Eskil tog ärltebisbopsdöinet.
'
sagts fastlägger förbållandet mellan Eskil och Erik
E
~
och~
Rika. Ett politiskt n i o t s a t s f ~ r h i l l a n ~ e ,~
,
~
~
~
»sub titulo libertatis)).
ur den senares officium. ITaldemar, Knuts son, och Erik
E~~~~~
Sven Grate har enligt detta slutet av ErikL~~~~ regering, just vid den tidpunlct, då Liber datieus ningen föra vidare?
upplades, fattat tanken och kommit överens Om att up@%a Vi vänder oss till Roskildekrönikana I
hertigelis l<varlevor u r graven i Ringsted slcri~llagga dem.
handling som denna var vanlig upptakt till en III.
förklaring. Arkebisl<op Eskil, heter det i ~fficiet, %'isade i
myndighet deras förehavande))
'.
Orden är Oin- sittsfL,llt forinrilerade. De ä r nedskriana efter det att kanonisation och delina egt rum IiiO. ;\le11 yad som liggerbakom
ar
tydligt. hrlCebiskopen har vid mitten avtalet inle velat elevation ocli slirinlaggning. Ett motsats- sin grundstomme en framstaiining av det dansica rikets, i för- liar existerat. Esliil har tagii bestämd stalliiing dess kungars lhistoria. I denna framställning
ar
en annan: en därmed jämnlöpande framstallningmot Knut Lavard. a" bislco~arnas i Raskilde
v a d hgr anfGrts oin ärl<ebiskop Esliils staliningstagande historia. Den första avdelningen Erik E ~ il^^ ~ ~ ~ <Lavard har tidigare endast ~~ ~ ~~ t, i det det här är fråga om, betydelse.
i f6rbiggende bealitatse b et erhaller först nu, sam- Den Senare avdelningelis ä r desto större.
manstallt med de förefilitliga och brislande uppgiiterira i Iirönikans riara samband med Roskilde framgår av Liber daticus, allmänliare betydelse. Betydelsen är så l l i Y c - inneliållet. Den tidpunkt, efter vilken den
mas*e
ha avslu-större, som &kils stallningstiigande inot de tre med uppgiften, att Eskil fil]trätf ärhebis];opsdömet.
Detta skedde i ailgusti 1138 Den säkra tidpunlcl, före P
kröllikan tillkommit, ligger i dess uppgift,
oluf
i scriptores Ininores h i s t o r i z Daiiic,.e 1, 3 2 . Harajdsen, Harald I'kSiaS son, \?id dess avfattande
var i
? Vitae sanctorum Danorum, 202: c Ilioc inilotuit archipresuli Eskil* ~ ~
Script0i.e~ ininores hjstoriE ~ ~ ~ i ~ , ? . I, 14,
Lauritz RTeibull. Nekrologierna f r å n L u n d , Roskildekrönikan och Saxo. 97
livet l. Han falldes 1143 I l e n tydligen h a r krönikan före- protester
- »clericis et laicis reclarnantibus)) - »usurperar»
legat färdig redaii i oktober 1139. Riko dräptes den 18 i Riko biskopsstolen i Roskilde. Meningen ä r : ern handling denna månad 3. Hade krönikans tillkomst fallit senare, hade helt utanför lag och ratt.
h a n säkerligen, Roskildebiskop som han var, omtalats död. Den kontur Roskildemanneri ger av Riko soin usur- De tider, d å krönikan slirevs, Yar tider av jäsande oro pator a r en svag reflex av den bild h a n tecknar av biskopens i stat och samhälle. Man stod mot man. Meningarna fl6t herre och mästare Erik Emune. Bilden återfinnes i kroni- vitt i sär. Det skall alltid visa sig ogörligt förstå krönikans kans näst sista kapitel - »i allt orden som Caesar, stigande inriktning och hela liarakter, tar m a n inte utgångspunkten över alla hinder, tålande ingen jämnlilie, ingeil över sig, hög- i dessa samtida förhållanden. Krönikans båda sista kapitel modig, uppblåst och mäktig i sin ondska, gick hail i allt
berättar därom. fram förfärande som blixten, tog från den1 som grät, om
Ramen för sista kapitlet a r valet av Erik Lam, Erik han såg de hade något, slösade på dem som hade och som Emunes efterträdare, till kung och hans första regeringstid. visade en ond uppsyn))
- »per omnia ut Cesar factus, omnia
Erik L a m tecknas under anlinytning till början av Jakobs obstacula superans, nullum parem sibi, nullum priorem uo- epistel. Han a r på alla de vägar h a n g i r obeständig och lens, superbus, elatus et in malicia potens, per omnia terri- dubbelsiiinad 4. E n m a n alltså - det a r utläggningen i epi- bilis rnore fulminis incessit; flentibus, si quid iiidebantur
steln - vilken tvivlar och tvekar och som vagen på havet habere, abstulit, habentibus et male ridentibus sparsitn
l.
röres ocll föres av och a n av den vind som blåser. Iiröni- Skarpare kan m a n inte teckna gudsrikets motståndare, vålds- kören tillägger: )>tillintetgörelsen på en gång av riket och mannen, tyrannen. På tinget vid Ribe iilöter hoilom hans sacerdotiet)). I denna r a m a r vad som deiliia tid framför öde. Men dråpsmannen Plog, förkrympt, oanseillig i västen, annat upprörde de andlige insatt: striden mellan Eskil och hade ingeilting förmått, o m Herran inte varit i plogen, Her- Riko. Den karakteriseras s o m nog så stor en strid, »nona ran i lansen, liksom Herran i sl~ingan, Herran i stenen - mediocris lis», vad den ocksi i verkligheten var. Peder Bo- »uir deformis, breeiis stature, per se nichil faciens, nisi do- dilsen, som får den att lägga sig - »pacificaiiit» a r ordet, minus in aratro, dominus in lancea, ut dominus in flinda, hos Augustirlus den gudahangivile herskarens gerning - kal- dominus in lapide)). Dråpsmannen växer h a r ut till David, las »den ~ ö r d n a d s v a r d e ) ) . Hans rådslut ar »klokt», ocli med den dräpte till Goliat, filisteen, Gudsfolkets motståndare. detta och »on~siktsf~ill urskiljning)) ar det, som han skaEar Den inan som h a r skriver a r ingen »gallsjuk enstöring)). Eskil ärkebiskopsstolen. Riko nyttjar Peder Bodilsens råd: Vad han skriver ä r inte e n sådans »ensidigheter». Mannen han undviker oro ocl1 krig. Allt detta h a r kröriikörens ful- står mitt upp i dagens politiska stridsvimmel; allt ä r levande laste gillande. Men på trots av klerkernas och lekmännens liv, utan tvivel ocl1 tvekan, fyllt av mäktigt patos och pas-
Roskildekrönilian, Itap. SVII: Olauus u n u s superest, belua m n l t o r u m sionernas brus. Ståndpunkten ä r klar, linjerna fasta. Och
capitum. den ä r grundläggande för framställningen. Ty när från denna
Lauritz 15'eibull i Hist. tidskrift för Skåneland TT, 1 9 7 . klara, linjefasta standpunkt Koskildemannen låter blicken S Necrologium Lundense, 99. J m f r C u r t TVeibull, Saxo. Kritiska u n -
dersökningar i Daiimarlrs historia fr511 Sven Estridsens död till Knut TTI, i glida genom det förflutna, lånar allt, mer eller mindre, färg Hist. tidskrift f ö r Skåneland VI, 163, och C'ssinger, Die dänischen Annalen av den verklighet, i vilken h a n sjelv lever.
u n d Chronilien des blittelalters, 14. Sista delen i karakteristiken torde böra ses i dess förhållande till
A Kosliildekrönikan kap. SIS: i n o m n i b u s uijs suis inconstans e t duplex; Psalmistens ord, 112, 9, om den rättfärdige, citerad i a n d r a Korintierbrevet
Jaliobs epistel 1, 8 : vic duplex animo inconstans est i i i omnibus uiis suis. 9, 9 : Dispersit, dedit p a u p e r i l ~ u s .
Lauritz Weibull. KelciologieI'na från Lund, Roskildekröilikail ocli
saxa.
99JIannell u r det danska kungahuset, som beklätt eller Del1 alste representanten för den andra floclien, deil mot tronen, skiljer sig för hononi i två flockar, en rita, ar Harald Hein. Orden glider
Ilar
ö r e r i superlativ. svart floclc och en vit. I författarens egen samtid är Erik Han ar den ypperste av man, »vir optimus)), inte blott el1am
och Eril< Emune representanterna för den svarta floc- ))rector iustus)), utan en »rector iustissimus», den rattfärdigasle ken. Linjen för bakåt förbi Erik Emunes bror, Knut Lavard, av styresman. Harald utfärdar, ocksa han, lag, men denna till hans far Erik Ejegod och till herskaren med samma le- lag ger folket i dess helhet lott och del i skogarna, som tidi- dande idber, Knut den helige. Representanteii för den andra gare innehafts enbart av stormannen. Under broderil Oluf flocken, den vita, är i författarens samtid Erik Emunes mot-. Hunger harjade hungersnöd Danmark i nio ar. Roskil- ståridare Magnus Xielsen, Knut Lavards syskonbarn och demanilen medger detta. Ifen Oluf förtjänade lika litet dråpsman, Linjen för liar förbi Magilus Xielsens far, kilng oåreil som Erik Ejegod de goda. Framst i den vita flocken Niels, tillbaka till Knut den heliges motståndare Oluf Hunger framstar Erik Emsiiies motståndare, Magnus i\i'ielsen. Han ocll Harald Hein. Råda linjerna konvergera i 1iungafadei.n ar Danmarks blomster, »flos Danie». Han är den sliönaste Sven Estridsen. Han är den berömlige kungen. blen för- av unge man, »pulcherrimus iuuenum)), stark i sin kraft, gäves söker man i denne kyrklige författares verk ett ord ))fortis roborel), en glad givare, en vis man, älskare av fast- o m hans verksamhet i kyrkans tjänst. het i liaralitareii, »hylaris dator et sapiens et constantie ama- Roskildemannen dröjer i allmänna jarnna ord, inte utan [or)). Hans dödsar a r »crudelis anlius)), hans dödsdag deri vid minnet av Knut Lavard - en ärbar, sober bittra dagen, dödens dag, mörkrets dag, fil11 av ve och smärta, man, en pi.ydtlad i sin klokhet, i konsten att lägga sina ord dränkt i sriyftningar -- »dies amara, dies mortis, dies tene.. och i alla goda seder. Men för helgonglorian, som redan i brarum, doloribus plena, singultibus onerata)). Redall bok-Erik Elnurles tid var lagd kring hans lijessa, har han varken stavsratt tolkade lämnar orden intet övrigt i tydlighet. &fen
sinne eller ord, ocli hans död a r inte människors verk, utan först det sa1nnlanhang, u r vilket de hamtats, ger den fLilla att återföra till ett ingrepp av den onda makten i världen, belysllingen. »En glad givare)) ar marineil u r a ~ ~ d r a I<orin- djavLllen. I(nut Lavards far, Erik Ejegod, fortsätter Ilan, tierhrevets
9.
kapitel, den man, Gud alskar. >ihIörkrets dag» förtjänade inte de goda år, som föll under hans tid; han ar dagen, då i Mardochzei dröm hos Esther allt folk p i f a n n fördarvliga och orättfärdiga lagar)) - »mil]- UPP för att kämpa mot de rattfardiges släkte 1. l i e n dettas iniyuas et iniustas leges)). Orden ar de skarpast för- ar ocksi dagen framför andra dagar, d å det vart mörker dömande ord medeltidslatinet kanner l. Kyrkan hade fae- över allt landet, Kristi dödsdag. Den i sin kraft starke,
ligförlrlarat hans bror Knut. Roskildemannen medger, att »foi.lis robore)), möter i Jobs 9. kapitel. Han är irlgen mer det sker under vid dennes grav och att Iiristus förharligas i eller mindre an Herran Zebaotll sjalv.
sin martyr. dl[ell dessa under har sin grund i att I i n ~ l l i Man ser av vad har sagts, h u r klart och konsekvent dödsstunden framför altaret i S:t Albans liyrka i Odellse
gjorde sitt hjärtas fulla bekännelse. Själv var llali tyrann. Han föll, förjagad från Jjlland till Fyen, då han genom en och lag - ))<juadam n o w lege et inaudita)) - tvang foll~et till en skatt, »de våra kallar nefgjald)).
---
'
Estlier 1 1 , 8 . J m f r Proplietia Sophoniz, I , l:. 1 Curt IVeibull, Saso, 123.1,auritz \Treibull. sekrologierna f r å n Luiid, Roskildekrönikan och Saxa. 101
med den d; dittills inom kyrkan härskailde. Den Det ar vanskligt att tränga djupare i detta sammanllang. är den konträra motsatsen till lippfattiiingen i Odenselitte- Me:l sammanhanget låter sig aven på annan
vag
belIsas, raturen, i Passio sancti I<anuti regis likaväl som hos Ailnotll9 Varje tid rör sig vid teckningen au personer med mer i &femoriale fratrum och 110s Robert av Ely. Men sa lnoe- eller mindre stereotypa och schematiserade drag. I mede]-i krönikan är till den kyi*l<ligt härsleande, tiden \'ar detta i hög och högsta grad fallet. Tidens allmänna, så sluter den sig till uppfattningen i Liber daticus. bibiislit och augustinskt färgade livsuppfattning och fraseologi Omdönlena i krönikan
-
och det ligger i verkets skiljaktiga lyser runt om igenom. Under sådana förhåll&deil blir det karaktär - är rikare facetterade och begrulldade, Personer förellat med den största svårighet att gripa verklighetell bakom som eller endast namnas i Liber daticus, a r orden. Men lättare an till den sliildrade når man med det med, men griiridåsl;ådningen ä r genomgående demamma. d i a r e material, som har står till buds, fram fil] den som skild-p5 båda Eril< Enlune som djävulsrikets repre- rar, hans laggning och uppfattning. Urval ocll samnlanställ- sentant, tyrannen. På båda ställena hans motstandare Magnus ilillg ger har ofta en nog SA klart tecknad fö~fattarefysionomi~ Nielsen som gudsriliets företrädare, vars bild i förtackta orda- Roskildenlanllen~ egenart framlyser redan i hans teck- lag närmas till det gudomliga. Roskildemaniien tiger Qm llingar al7 de olika medlemmarna av kungalluset. Men val Knut Lavards helgonsliap. Liber daticus strJ'l<er hans namn. alldå klarare i de teckningar han ger av de andlige. P& Den stryker också Eril< Ejegods och Knut den heliges. vad satt göres h ä r urval och sarninanställnillg, då det gäller Roskildekrönikan för båda dessa kungar i grupp med den att få fran] den ideala bilden av jedaren, biskopsbilden? samtide tyrannen, Erik Emune. I niotsats härtill faller pri- Som idealet av en biskop ter sig för Roskildeförfaftaren sande ord i krönileall om Oluf Hunger och Harald Hein el1 ordets förkunnare som Vilhelm av Roskilde, \rilken och står bada inskrivna i Liber daticus. Overeil~~tämrxielseri maklig till själs- och kroppskrafter, full av iyer, nedslår denna når även till Sven Estridsen. Krönikan förtiger lians kyrk- världens väldige och skonar ingeil i sin vrede - ))impetuo- liga gärning. Liber daticus boriskär hänsynslöst allt som sus et clui sola uirtute corporis debellaret potentes et aninli
läses darom i Memoriale fratrum. uil'fute nulliqlle parcens iratus)). Biskopen skall som Sveil
Det är tidigare visat, att uppfattningen i Liber daticus NorIlagge vara en skräck för våldsverliare, vedergälla dem s a m m a n h ~ ~ i g e r med Eskils tillträde till archiepiskopatet och som vill det goda, e11 landets fader, lelerus' prydnad och att den nya uppfattllingen vid S:t I.aurentius i Lund måste follcets fralsiiing, lysande i fromhet och med vilja att föra vara ett uttrlclc fil- hans åskådning. Den bottnar i hans allt till f~illkomning - »terror m a l e f a ~ i e n c i u ~ , renluneracio
uppfattning. Samrna uppfattning möter n u i beniuolencillm, pater patriae, decus cleri et salus populi, den kröllika, som slcrivits vid hans biskopssäte i Roskilde. egregius pietate et qui omnia uellet ad perfectum ducereD 1.
Den framträder här något år tidigare, samtidigt med det
att Eskil lämnar bislcopssätet för ärkebiskopssätet i Lund.
'
Bilden av Villlelm a r gjord i a n k n y t n i n g till e t t ofta citeratKrönikan markerar skarpt, att förhållandena i sam- i virgilii .Eneid, 6. boken (853):
tiden ocliså här ligger balioni. Förhållandena ar desamma Parcere subiectis et dehellare superbos;
som för Liber daticus. Verken iiör intimt Samman. De åter- för "etonar liksom Liber daticus betydelsen a v p s e u d o - ~ y p r i a n i ))virtus,)
liarskaren. Teckningen av Sven Norbagge, till vilken drag hamtats ur
speglar i sin politiska helhetsuppfattning samma tallkegang.
Orosius VII, 1 3 0~11 i i (pater patrie), Virgilius 6, 769 (pietate
. . .
egregius)Tankegången måste återgå till samme m a n : arkebis%op Eskil. "l1 5 . I~ollullgabolien 7, 1 (Domum aiitem s u a m .
.
.
a al^^^^^. . .
ad per-~ e l ~ r o l o g i e r i l a f r å n Lund, K ~ s k i l d e l i r ö n i k ~ n ocli Saxo, 103 Lauritz Weibull.
men bralite honom inte desto mindre om livet. Deras herre liar här, i dessa teckningar, målsmannen efter författa- och biskop var Adelbjörn.
för ))sacerdotiet». Biskopen skall styrka och Det vore of~illständigt att i idealbilden av biskopen, belöna de goda och orubbligt, utan hänsyn, i straffande sadan den ter sig för Roskildemannen, inte framhalla annu vrede g; fran1 lnot gudsstatens motståndare. Haii liar, som ett par drag. Först liyrliobyggaren och klostergrundläggaren. det p; annat utyecklas o m Sven Xorbagge, att varna hlen därnäst det drag som framlyser i fortsättningen på bi- och rada inte endast den enskilde, utan »de många)). Det skop Sven Sorbagges karaktäristik: »inte nöjd med det hus- världsliga )iregnurn», liar ytterst att underordna liga lugilet i det aktiva livet med Martha, utan strävande att sig hails ledning, H a n h a r att vara el1 ))landets fader)). Det. ocksa få lott och del i det kontemplativa fänliandet med ideala är, då han, som det säges o m Ansgarius, förvalldlar Maria, valde han att gå på pilgrimsfärd)) - »noll contentus lejonets grYmllet i lammets mildhet, och d a h a n som Peter domestice quiete actiue uite cum Martha, sed ecianl con- av Roskilde för a n i klerkernas rättvisa kalnp mot bonde-
templati~le speculationis particeps fieri uolens tum Maria
. .
hövdingarna, besegrar de orättfärdige och vidgar liyrliansperegrinacionem elegit)). Om biskop Peter lieter det: ))han nialit. I detta samnlanhang ar krig biskopens plilita Men brukade säga, att han ville söka också vad Gud tillhörer, kriget för dess egen ocll erövringens skull ä r som vikingar- kunde h a n endast få någon r o och frid att dväljas med tåg i Roskildekrönikans framställning endast rov, plund- Varia 0~1-i med Jakob» - »dicebat se et yue dei erant uelle ring, lälidernas plåga; den som leder en n y Svel1 Tjugeskägg cluerere, si aliclua tranquillitate pacis cum hlaria et tum
i England, tyrannen i rövarekulan. Jacobo posset pernianere)).
1 raden av mer eller mindre l i ~ n ~ e n t i o i i e l l a dygder,
Den bild av en biskoll, som avtecknar sig i Roskilde- \~ält~ligliet, lärd on^, vilka pryder biskopen, möter Itrönikans karaktäristiker, ger en klar lielhetsbild av ideal-
,,
dygd9 som för Roskildemannen står över alla andra: biskopen. Denna bild ä r framgången u r samtidens åsliådninge fastbeten i Iiaraktären, "eonstantia)). Denna dygd ä r självablen den a r därför inte utan vidare den vedertagna. Visent- den grLlild\ral, på vilken d e andra vilar. Liksom 3lagnns
liga drag ar skjutiia åt sidan. Alan söker förgäves några av Nielsen Nconstancie amator)), delina dygds alslcare, ä r Peter de dygder, vid vilka samtiden brukade lägga niest vilit: öd- av Roskilde detta i superlativ grad, >)constantissinlus)). Be- n1j~lkhet och lydnad, resignationen under ,ouds sltickelse, kysk- tecliiiingen får sin fulla relief i belysni~ig av sin motsats. lieten, kärleken och barmhartigheten
l . De dygder som
~~t~ blott Erik L a m ä r på alla sina vägar obeständig, »in- betonas ar helt andra, bland dem såson, den grundläggande constans)), även ärkebiskop Asker, vilken tecknas som skarp en dygd, som annars aldrig skjutes i förgrunden: fasthet i och hätsk, är ))nulliLls constancie)), utan varje fasthet i karaii- karaktären. Straflande och belönande, oböjlig i sin gärning tären, ty i rikets svåra betryck gjorde h a n sig inte till en m u r llöjer sig härsliaregestalten u r framställningen. I denna kring Israels ]lus, utar, vajade som ett r ö av och a n för gärlning dras stat och samhälle in. Biskopen har att helt gå vinden. ~2 bisliop Adelbjörn kallas »infidelis», trolös9 då LiPF i densamma, h u r stor också hans längtan lian vara över Rosliildemallnell rasar mot borgarna i Sles\'ig därför att de
---W-
handlat trolöst, »iiifideliter», ä r det i grunden SamIlia karsk-
tarslyte det gäller. Dessa borgare Ilade mottagit kung Siels Se exempelvis S:ti Brunonis Expositio i n epistolas pauli 11: 3 (i\1iglie,
efter slaget vid Hallimar och gett hononi sin tro och loven, I'atrol. lat. 133: 439); S:ti Bernardi Clarevall. Tractatus de moribus e t officio
episc. (hligne, Patrol. lat. 182: 809); för Gregorius \'II ~ ~ g ~ ~ t i ~ ~ < 11, 6 7 , ger a r ärkebiskop Alebrand i Bremen. Det senare f r a m - l ~ ~ rGforme Grkgorienne, II, 96.
Lauritz \?'eibull. Nekrologierila från Lund, R ~ s l i i l d e k r ö ~ i l < ~ ~ ocli
saxo-
I 05till den andra stranden, u r livet med 3'Iartha till livet med lalldsflykt som n u följde. Men lika karakteristiska som fast-
Maria. heten i karaktären a r de återstående dragen i Roskildeman-
författarefysionomi som h a r framträder är, d å den liens biskopsbild. Om Eskil soni Iiyrkobuggare vittnar Lunds ställes O m sida med bilden av ärkebiskop Esltil, ägnad domkyrka och det 12. århur-idradels slianska stenkyrlior.
soni
att ytterligare fastslå Roskildekrönilians ursprung. ro lost er grundare saknar h a n varje jämnbörding i Korden, och
Ilet är mera än o m teckningen alr Yilhelm au hails verksamhet i detta avseende sträckte sig äveil till ~ ~ ~ d -Roskilde Sven Sorbagge ager i.ealt underlag. Säkert ar, tyskland. Xen u r det brusande livet med Alartha stod hans
att denna teclCniii1g utan vidare låter sig öllerföra på Esliil: längtan till det stilla kontemplativa livet med lJaria. llall giïlc i allt, nästan gammaltestameritlig i sin storhet, frain gick ps pilgrillisfärd till Jerusalei~i; han hamnade till sist, genom livet
sasonl
e n av dessa sina företrädare i Roskilde. en fattig man, bland de andra fattige i en i Fastheten i karaktaren ar ett grundläggande drag hos Eskil-Deil dominerade hans livsföriilg och den lyste i ett större Då Eskil den 1 september 1145 vigt domen i ~ ~ ~ d , skarpast fram i hans konsekvent förda, aldrig uppsatte lianilterna d a r en notitia, som till kommande tider
Lippgivila kamp för kyrkans frihet. 'tt gå p å ackord med skulle bara bud o m dagens högtidlighet och de digniteter, denna mäktige, kejsaren och hans pavar, lttlngarna, prebenden och gåvor ärliehisliopen givit. De prisade kil
hövdingarna, ett förvärldsligat episkopat h a r mangel1 gång som Rosliildemannen Iiort förut prisat hfagnus Sielsen s ~ s o n l liunnat locka. Eskil bestod provet. Det h a r redan visats, ))hilaris dator)), en glad givare, och de parafraserade i inled-
utrecklingen gestaltade sig i Erik Emunes tid. Det brev riiiigsorde~i karakteristiken i Roskildekrönikan av
sven
kil 1157 skrev u r sin fangenskap i Burgund, illustrerar bagge - ))pater patrie)) blev till »ecclesie pater)); »egregius under ett nott skede förhållandet. :iiliebiskopen låg slagen pietate et P i omnia vellet ad perfectum ducere)) till Ncliiid- i bojor, väntailde döden. Han förbjuder i detta brev kungarna cl~~id egregie u i r t ~ l t i ~ suiis ceperit antecessor ad egregiarri ocll hövdingarna i sitt hemland, Iderus och lekmän att fria sathagebat perducere consertiationem». De fralnhävde ilans honom med Iösepeiiningar. Det ä r hans ära, hans Iivs t r i ~ i m f fromhet, ))inilata viro pietas)) l. Tre ett halvt ärtionde
att oskyldig bland de orättfärdige. E n lösepenning senare mötte en m u n k dagligen Eskil p; Ilans yalidringar gör lcor]cans frihet o m intet l. Saros teckning a\ Eskil all- illom I~lo~terlllurarna i ~ l a i r v a u x . saso tecknade senare en
mot med hbsalon några å r senare, ett av de karilcatyr av den store irkebiskopen. Munkell skrev vad ilaii avgörande ögonblicken i denna tids Danmarlts historia,
ar
hörde Esliil berätta för sig. På ett ställe sammallfattar h a nnytt intyg i s a m m a riktning. Mälilande, politiseralide, hans garning i orden: Iian satte med makf och myndigliet
vägande för och elnot, stgr Absaloii inför sin arkebiskop. sin hal P; de högmodiges och de hippsattes Ilalsar ~ l ~ ~ ä ~ l ~ Det galler Iigrkans enhet, »catholica p a r » , Alexander III eller betog sylidarna i Dacien - et sublinlium colla
Fredrik Barbarossa. Inga hbsalons ord Om lJ'clians vingliga p o t e ~ t i auctoritate calcabat
. . .
perterriti sunt in Dacia pecca- vindkast ,aller \7aldemars niakt får Eskil att \.ilia. Overlieten tores))"
Det a r S; nära soni möjligt några av de andra orde1iIlar att lyda kyrkans bud genoni honom - ))potius PrEesse biskoparna i Roskildekrönilian,
regibos 'juam obseclui solito))
'.
Ä n l l ~ l ett intyg: den iåiiga B e v i s och indicielredjan sluter sig. Jan kan disltu-- --_L__
1 Afagnus i\lattliie, Series episcoporum Luiideiisium, 78. Dipl. Suecaiium I, 50,
Lauritz Weibull.
Nekrologierila från Lund, R o ~ k i l d e k r ö r ~ i l < ~ ~ ~ ocll
saxa.
107tera, vem soiil är p n n f ö r a r e n i Rosliildel~rönikan. F y s i ~ n o -
deil helige val. %r Eskil. I livet var de med om att fängsla mien, som avtecl<ilar sig bakom orden, är Esliils. KrÖnikali
och fördriva arliebiskopen; de belägrade ]lans fasta hus och gr hans testamente soni bisl;op i Koskilde, Liber daticus lat kungen plundra S:l 1,aurentii gods; de följde Valdemar
till lians arliebiskopsg5rning. 1162 P; hans färd till S:t Jean de L9sne, förödnljulrade sig och sitt land infor Fredrik Barbarossa och trotsade
s:t
petiii striderna I1ri11g Alexander 111. Saso låter vid ett
Med de vunna resultateil vidgar sig utsikten. Det ä r i tillfalle i Absalons be~eltelsegrunder inga personlig hällgiven- ~ i daticus inte längre fi.åga om endast några enstaka b ~ ~ het för härskaren ocl1 rädsla för hans malit. illen vilka liotiser, som ändrats eller strukits, några messor och ars-
den linje, soin förde direkt bal& från Valdemar 19 dess med legeiiden om Knut Layard, igeri begagnas för hamstallningen. Det vita. gjordes omigen svart, det sirarta
llärsl<are, som Erik Emune, Erik Ejegod, IL* 1
gjordes vitt. XIeli under siidana omstäiidigileter blev den
Lauritz Weibull. Nekrologierna fra11 Lund, R ~ s k i l d e l ~ ~ ö ~ i l < ~ ~ och saxa, 109 %lau märker polemikeii redan hos Sven i g e s e n . All tydligare docerar Sax0, ))att lagga sig vinn om tron. Men det
ocll konsekvelitare hos Saso. Xai- denne, i halvt sedelarande 2, esomoftast ett högre varv att intaga domarens säte
an
berattelser, ];ontraposterade dygder och laster och personi- platsei~ vid altarets fot».fierade dem i kungarnas och de ledande m a n ~ l e ~ l s gestalter, hjotbildell till denne totalt onlstöpte Harald ges i Knut gjorde ilan det med Roskildel<rönikan framför sig p; bordet. den helige. Saso stalier h ä r Roskildemannen i klass med ~l~~~ sl;rev i nledveten motsats till denna. Han omformade klingens belaclcare ocli vedersakare. Järtec]inen vid hans
dess hela uppfattning.
Eii
uppfattning liosta yad det ville, maste tillintetgöras I.portalfigiir i Saxos bildgalleri a r stanifadern Svel1 ~ ~ t ~ ~ ~ ~ k i l d ~ l ~ ~ ö n i k a n i d ~ ~ ~ .och Liber daticus hade berövat denne glaiisen kyrkans beskyddare och frgnljare. Saro
som Knuts mord lioi~stituerade, ocl1 av överflödet val- magan under de valsignade år, som följde p a brottets sonande. Roskildekrönikan hade fritagit Oluf Hunger skulden för
hungersllödell. Föl' Saso star kungen, p$ vilheil fo]liets sliuld
lands mot utlandslr fiende, grundarei1 av det nordiska 5rliebisliopsdömet, till sist en pilgrinisfarare, som i duaeI,
~ a u r i t z JVeibull. Nekrologierna f r a n Lund, Roskildekronikan och
saxa.
111 mot ~ ~ ~ l ~ i l d ~ l ~ ~ ~ ~ ~ i k a ~ i framlyser direkt och skarpast, d å Iianteckiiar ~ ~ solii i kstormannens skrack, älskad av de i
l i I I Q
1
Lauritz Wreibull.
lige, och kungel1 tecknades som den, vilken omvände alla han mäktade till att beflita sig o m tro och rattfardighet
-
cultum religiollis et iusticie)) - och därför omsider fick martyrens död. Sanitidigt insattes Erik Ejegod. Han er- inrades såsom el1 vis och tapper man och hans förtjanster o m kyrkan i IAiind upphöjdes. Något senare inskrevs Knut IAavards namn under den 6 januari. »Pro fiducia fideli-
tatis et innocencie sue laudabiliter occubuit)).
TV&
uteblivna svenska fördragsratifikationel.
spåren av vad som skett i ärkebiskop Eskils tid var
%r
1630.
därmed Ingen anade längre vad som yarit-
A t t en regering vägrar att ratificera ett fördrag, som dess bef~illmälitigade ombud avslutit, a r ju i och för sig icke Den historislia litteraturen fran det 12. århundradets nigot märkligt. Om dess betän1;samhet inställer sig först när
Danmark är som all annall historisk litteratur hitintills i ratifiliationsinstrumenLet ar utskrivet, är fallet ägnat att väclia första hand för att fastställa yttre handelser. RIen större uppinarksamhet, men det torde i regel klinila förkla- dessa yttre handelser ar i historien aldrig nog. De ar ras av i sista stund uppkomna betänkligheter. mot rlågoll aldrig det väsentliga. Danmarks historia i det 12. århundra- n~ateriell fördragsbestämmelse. Om ett ratifikationsinstru- det är knuten till två m ä n : Eskil O C ~ I Absalon. De ar ment befinnes kvarliggande i den utställandes eget arkiv, jran
bärarna av de ledande, inbördes kämpande ideer, som be- detta visserligen ocksa bero därpa alt den andra parten llärslcar århundradet. Den ena idéströmmen förnimlnes i fordrat och genomdrivit en o i i l f o r r n ~ l e r i ~ g .
Kosliildel;rönikail och Liber daticus. Den andra ilar oss hos
Ile11 av det i niaj 1639 avslutna rieutralitetsfördraget med huset Braunsch\veig-Luneburg (Syerges traktater, T!: 2, s. 437
fT-1,
5 andra sidan om de invaiidningai., son1 från polsk- littauiskt håll med framgång gjordes mot formulei-ingen av den ~ r s p r ~ l n g l i g a svenska ratifiliationsurliunden vid stilleståil- det i Stuhnlsdorf år 1633 (ib. s. 347 f.).Aler duillielt ter sig sammanhanget i fraga om den s\.eiiska ratifiliationen av det viktiga fördraget med Danzig av den 18,'2S februari 1630. I det svenska tralrtatrerliet (Svei.ges traktater, V: l , nr. 37, s. 367 ff.) finiler inan icke ens alla urkunder, som belysa gppgörelsen (man har att jäm- föra Asel Oxenstiernas skrifter ocli brevväxIing, 1:
