SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Sverige

oeh Danmapk 1503-1508.

1,

Ar 1497 hade kung Hans vunnit Sveriges krona sch darmed f6reauat Nordelms tre riken under en spira. Kalmar- unionen var i t e r upprattad, Den yttre framgangen kunde dock endast deiris dölja det fa9iltumaa, att unionskonangens regemente har och var m6ttes med oftirson9ig opposition. Tionungens moigangar under det %r de danska vapnen olg-ck- inga diilltiget mol Ditoaearsken 1500 fQljdes av upprorsrtirelser i Sverige och Xorge. Under Sten Sture d. 5:s och Svante b"PiEssons ledning bildades den 4 aaagnsti "r088 I $'ads%eaoa en konfed.erakion, som Sedde L111 uaaionens sprangniag.

I

Norge eravrade en av konfederationens medlemmar, norrmannen K n u t AJfsssn, med sttid friin Sverige och från aspprosiska kretsar P Korge flera atT landeis viBa!igaste fristen, Styrkan hos de separatistiska kraflerna i de b i d a landerna franzgir av uthiiligheten i deras kamp mol konungen. PUrst efter 1506 tander prins Iiristians vistelse i Norge kunde landet anses pacificerat s c h bragt fjl% lydnad'. Sverige blev G r s t

da20

och då blott for n i g r a n~ånader aterfira ii11 unionen.

De upproriska B Sverige uppsade konrnaagen sk11 lydnad

s a m t tvingade hans anhangare a l t ansluta sig ii11 den nya regimen. MoI danska stödjepunkter inom landet inleddes anililiira operationer. S t o c 2 i h o l 1 ~ ~ slott och Kalmar inne- slötos av bel5grilagsstyrkm Den PI augusti 1501 15mnade koi-iungen Stockholm, medan $rotfasingera kvarstannade dar. Då slottet i maj f61jande &r kapitulerade, im6dgades hon triida

'

S, Steera i Det norske folks l i v og liistorie gjennem t i d e n e 4 (Oslo 1935) s. 34 f.

Sverige ocli Dairmaili 1501-1 508. 39

i svensk faaagensliap. Efter denna handelse samt de finlandska lartcherrarnas órergang t111 stureregiinen sommaren l502 var det danska valdet I Sverige begrax-asat iiBI Bialmar, Mlaazd och Gotland L. Kriget i dessa trakter koncentrerades %il% siiidela

om HCalmar samt diversioner 6ver gransen In pi motsa5.n- darens ornrUde. Karii11 Bomrno den danska floifans f6rsi5k a41 blockera Sveriges utrikessjöfart och H samiisand darmed f6retagna raider mot kusterna. Segrar och nederlag %runde 9Gda parter iiiregistrera, I ett a ~ ~ s e e n d e voro deras anstiang-

ningas lika fifanga: ingendera lyckades akt m e d sin krig- %ring framtvinga ett nvgbrande. Man gjorde d5rl6r upprepade f6rsbjk att p2 dipAomatis%i vag uppn: en övevensliomrnelse, I siht rnonu~nenhala arbete o m de nordiska ralienas !ras- torra

1497-1536

%,)t C, F. Bllen initiativen biPS stillestands- ocla iredsundeaBsa~idSingas under de forsta krigsaren fram tik% och med

i509

E regel niga fran Dalimaalá. FTBBZ och med.

1505

var det darernot enligt Allens vppfaitsaing Ss~erige, som tog inatlatisren tiP1 och foranstaltade om forhandlingar

Da

Boriaing Hans cokle i~ppgorelse, v a r d e f l r a m f o r all: drott- ningens frigda~r-aing, som utgjorde forhandlingarnas forr:~B1. De svenska framstotaana i t e r sattes aar Allen i samband med parthalasendet i Sarade%. S94 krlgspastl kampade 0111 makten med e9i fredspalin, SvencEc foahand2ingsvi%E1gl1et tolkades av Ahlen s o m retti'yck for att fredspartiet ~appn;%t sia s i d a n makt- stallaalng, a t t det liuilae besiamma den ~ o l i t l s l i a krarsesa, Dei'ra partia asen sammanlsangde aned den noa-diska unionens syfte och groandlagganade hellngelser. Unionen praglades naraligen av en dubbelhet: dels gallde det att -vinna enlaet ut$$, dels att havda iaationiaBlteteias olrrenkbarhet. Konungeni s i g P141 rikess styrka ocla ville darfor befordra enhetsverliet Ylen natio~~aliáetskansBafi -var levande oeh stark.; den ledde slut-

'

l i i i i ~ g Mans till Heiirilc Iciuminedige 5 8 1301 ( D l 1 3:2 s. 36); A

Hriitfeltit, Daiimarcitis IXigis Iirwriicke 2 ( I c i ~ b e n l i a f f n 1552) s. 1038; C. 1:. Ailen, De t r e nordislre R i g e r s Bistosie silider Mans, C h r i s f i e r i ~ dcia Aiicien, Fredrik deii Fwrste, Gustav Vasa, Grevefeideil 1497-1536 1 ( I h j ~ h e n l i a ~ n 1861) s. 207, 302 f.

40 G u n n a r Olssoii.

Iigen till ~awionens sprangning. Adeln var i detta aá9seeaade splittradd. Hos enstaka medlenparnar av detta stånd var natlo- nalitets%nanslan levande, men de flesta ade9srnans handlingan- dikterades av privata intressen och aregirighet, Kyrkans Bedare stodo p i unionens sida. Hos den gemensamme I*on~angen sökte de ett skydd för sina kyrkliga án%resseas. Radsherrarna visade sfuaadom prov

p5

nordisk samhëariglaetskansla, m e n de4 var blot6 en riksr~clsskandinavis~za~ som darmed I;sria ta86 uttryck. Xationallaanslans sanna barare sag Allen I de svensica b6aaderna. De voro stiindigt beredda 4811 fosterlandets försvar. I det d e kiimpade

Er

sitf land, raddade de samtidigt sin politiska oeHn sociala frihet. Sveriges slutliga frigörelse s a r friinast ett verk av delta stårad l.

C. Paludan-hHullers fraaiast5l8iiing3 som i h~aveadsak filjde AElens, lat konung Hans frarnsta som en förkampe f6r en union mellan Sverige och Danmark p2 liSist5llighetens grund och ta11 bagge folkens h e d och lycka. Den svenska po9itdisens kastningar aterfördes a v den danske historikern p6 parti- vaseaadet och rådsmötenas vaxlande sammarasattning. Det natioaaella partlek utgjordes av vissa stormiin och av allsno- gen under ledning av Sturarsma och Heninalng Gad. Aregirig- het och danskhat bestiinide visserligen ledarnas handlingar, inaen de arbetade icke desto mindre %r faderameslandets viil s c h aira. Det natioraella partiets motståndare, bisliopar och stor- man, sammanhö18os geniom sin oppositionsstallning gentemot riksf6reslindaren. Dsremot fanns efter 1450 intet principle810 unionsparti i Sverige. De andliga voro battre s%rancianaver a n de á?arldsllga; det som sliilde dem f r i n d e senare, t7ar blott deras större respekt för l6ften och eder %i11 Danmarks Iionung 2.

C. G. StyEe skildrade Sverige och Danaanark som rnaagefgr lika 1Junama i siina fredsanstrangningas vid konfliktens borjan C. F. Allen, I l e t r e ilordisl<e liigers Historie 1 s. 292 k 306, 329, 332 ff, B f, PI ff,

C. Pallidam-Aiuller, De fnrste Iionger af deii Oldeiihorgslte S1,~gi. Om- r i d s o g T a n k e r til Forstaaelse af D a n m a r k s Hástorie i Orergaiigeil f i a Jliddel- a l d e r til d e n n y e r e Tid ( K j 0 b e n I i a ~ r i 1874) s. 202, 133, 4 f, 201, 190, 37, 355.

Sverige och Danmark 1504-1508.

4

1 1501. FBPrhand%Ingarnas yttre f6rlopg Atergav I-nan

p5

i stort sett s a m m a satt som d e bada danska laistorikerna m e n sag utveck%ingenm ur stureván%lg, svensk-ncalion~e%E synpankb. Poli- kikens skiftningar vore enligt SByEe f ~ l j d e n a r motsiittaalngen nneBPan det nationelle partiet och unionspar%let. Rikcföres%an- darnas friin8sta uppgift var att varna rikets sj5ivstandigheI; de erhi4llo darf6r stöd av follaets majoritet nmeai beli2mpades

as7 aristokratien och hierarkien. CnaEonsprogrammeBs yliiersta lioaasekvens maste bli, att Sverige aimvlsades eli arrtderordnad

stil8nirig i fj9rHi5llande iEIB Danmark, »da det 6ppt.g. sattes B fraga, att Sverige skulle betala en Arlig tribia%». Riksförestin- daren Svante SiPssasass armdel k " d r a g rnsd Danmark undan- slcynades i framstal!ningen, genom att Sly& i sadana samman- hang endast talade o m radet eller radsherrarna. Beslut i fredlag riktning bagatelliserade han geasom pgHpekandet, att det vanligen var de andliga, som formsalerade Bmesl~aten, var%- man icke k a n »taga s5dana handlingar f6r trogna uitryck av de beslutandes 5slk%er»

Den aldre litteratisren o m Sveriges förhaglande -!II Dan- sisarla byggde p5 ett jGnn1f0relsea.i~ begriinasal kak%rnateaial. ?des% utgivandet ,ari hanserecesserna och diirmed s a m m a n - hiingande alitstycken u r nordtyska arkiv h a r forskningen er- laallit möjlighet att ge ers mer nyanserad hp'amstéa41niaag, 5.n tidigare var m6jligt. 1 G , Carlssoras avhandling om Hemmiiisg Gad h a r detta n j a material utnyttjats. Mu~had%inierna i det diplomalislia spelet kvarsta doclc oföriirmdsade. Aven L denna framstQ1Bni1ig mota partier: ett riationellt, demslirafiskt, lapp- buret a r :alln~ogena under Bedning a v rlksfhjrestAndai-na s c h Hiernn~iimg Gad, s a m t ett unionellt, aririf,okratisliS: parti, till v i k e t det högre kleresiet

B

alimiiahet jamte ~najorileteaa a v den fôrw5mligan.e adeln hörde. De sisisn2mnda kategorierna Gnskade en avlagset residerande furste, som lat dem tatova f69rmynderskap mol BAgSriilse s c h banider 2.

. - -

P C. G . Styffe i Bidrag till Sliaiidinariens Imistoria u r u t l i n d s k a a r l i l ~ e e .

s a m l a d e ocIi utgifiia 1 (Stockholm . % s i i i ) s. E , &'I, I X , 5 (SfoclrlaoBm 1884) s.

C S á , 1'111.

42 G u n n a r Olsson,

I en senare sk;rift har Carisson brutit med denna f r i n Allen ärvda uppfattning och delvis anknutit till Paludan- ?vfilEEers synprarakter. Efter 1471 fanns intet progranamailskt unionsparti. Endast som yttersta utvag f6r att befria sig från riksf6reståndarrmas Bvermaktiga hersava%de blev ~ n l o n s - S<oliiaragens inyllning s%ormanncnoppositione~~s politik. IBen me- dan riksfiresaandarna principiellt fi9redroga krigek, -var stor- mannens stravan fred med Danmark, Termen unionsparti bör

darftir ersgttas med fredsparti

'.

I sin aatrednlng o m slakten TroBkes historia slrr%ligen framhaller P, qQgren, att Arrid TrolSe %lade elionomlslit in- tresse alr union med Danmark, men rekom~9aenderar Kr- slB%igP~et vid áaH om parties av skilda slag under medeltiden: den sveaaslia adelns inastallning r a r sicark8 opporlunistis%; och bestamdes framst av persotaliga inatressen

Biografisk studie (Uppsala 1915) s. 338 f ; jfr L. Sjödiin i Arvid Siggessons brev- vasliiig (Gamla p a p p e r angåeride Mora socken ", Viisteris 1937) s. 439.

G. Carissoii, Sten Stiire denn yngre. En karaictiirsstndie (Seandia 2,

1929) s. d 1 9 f.

P. Sjogreii, SIaBteil Trolies historia iiitil1 a r 1503 (Cppsaia 1944) s. 266, 339, l 8 3 f, 276, - Frågan o m Sveriges Forliållande till Daiirnarlc u n d e r s t u r e t i d e n h a r b e h a n d l a t s i ytterligare e t t a n t a l arbeteii. P a r t i e r n a u p p t r a d a h a r sluildom, shirrii m e d iiya n a m n . G. Iiellermail t a l a r onn e t t oavhangig- h e t s p a r t i ocli stiiiler niat d e t t a e t t fredsparti, iiven kallat r a d s p a r t i e t ( G . Iieller- inaii, J a k o h Civssoai ocli den svenska Iiyrliani. Iiyrkohistorisli Irssl;rif't 1938 s. 66,59, P939 s . 21). Hos R. Stensson beniimnas p a r t i e r n a respektive r i k s f ~ ï e s t å n - d a r p a r t i e t s a m t fredspartiet, bisltopspartiei, r i d s m a j o r i t e t e n etc. Enligt Stenssoii v a r riksföresfåndarea~s mål vidnzalitliåilandet a v e n nationell s r e r ~ s i i regesings- malit. Bakom den d a n s k a h.agari s k y m t a r dragkampen mellan riltsf6restån- daren ocli ridsmajoritetcii o m d e t poiilisltia initiativet, varvid uriionsfragali blev en probersten (I;. Sterisson, Peder JakoY-issoia Sunii~anvader och m a k t - kampen i Sverige 1504-4.527, Cppsula 1947, s. 1 4 4 f, 117, 121, 47, 08). S. C. Palme s b i u e r p 5 olika program till den danslra f r i g a n s lösning, niimligen Sten S t u r e d. ä:s ocli Svante Kilssons. Under h e r r S r a n t e s första regeringsår före- lag iiigen principiell motsättning melian biononri och r i d e t i den daiiska frågan. Eli s t a r k malrtkoneentsation 6 riksföreståiidarecs hand iirävdes en~ellertid f 6 r a t t trygga det militära och diplomatiska intganigsláget r i d de nordiska fös8iand- lingarns. Jleri derimra rnnlitkon@eiitratlo~ betydde e n f a r a för den i n r e makt- balansen. UppgöseIse m e d Daairnarii 115 viilkor av årlig t r i b u t fraii den svenaslca k r o n a n erbjDd för rjdsaristokratien eii lösning: samtidigt med fred u t i f vararas

Sverige <sch Danmarli 1.501-1508. 43 Då frigan o m Sveriges f6rhillande fil1 Dannmark efter revolutionen k501 har iiter upptages till behandling, ar syftet att ~sirbna, friin vilken sida inititisren Bi41 stillest6nds- och freds- f6rBsandlPn;ar togos, i viIka sanimanhang dessa initiativ B-,Gsa insattas, samt vBBken iazstiilikaaårrg till den nordiska unionera som lag bakom dessa initiativ.

2.

Den 16 januari It50% mottog det svenska r i d e l en dansk r3dsskrirelse. Denna hemCPtte angrepp, som av sarenska herrar rilttats mot koia~lng R a n s i uppsagelsel~rev, föranledda ay

T T

t adstenakonfederaBiorre~s den

1

aeagtasti

1501.

Den danska

sk&

velsen Boar gKit f6rYorad och a r Iiand endast genonn ett referat inagsende I den svenska sa-arsskrivelsen. ,"br denna B ~ I I ~ I I I R ~ s , att Danmarks rad fGres3agit inledandet av n~unkliga forhand- liragar till sfridsfragora>as losande. Det syenska ridek fer s i n

del samtyclste, feareslog Vadstena som mhitesplals meal averlat

at motparirnr att fcire~la tid f6r ftirhandlingararas Inledande

',

I den langa serie av förlaasad8isrgar, som ilander Brigsaren mellan 1501 s c h

1309

ftirdes melkasi Sverige och D a n m a r k , ~aCgjom.de o~anniimnzda birevviisling fr5n vintern 1501-1502 upptakten, Hnitlati~ret hade tagits av den danska parieai. Av Gads persodiga hrev till Svante Nilsson framgir, att den f ~ r r e utan entusiasm Bog del a v f6rhaaidlingsinviten: danskarna »vilja garama dagtinga, oe%m sa 1iai.a 4 t a p p a b ; han hoppades p5 uppskov med fblrl~andlingarna ?.

Kagra f6rIiandlingar k04~p71~0 emellertid icke dill stand Ha5rigeansrn vare sig i Vadstena eller ans~orsiiides. I den m i n

skriftv2o;lingen fortsatie, %-eter dem beyarade delen darav eaa niiunligen en iörsl-agning a v den centraja stai-smalcteois finanmsiella r e s u r s e r (S. U. Palme, Kiksfiireståndaren, s j d e t och deii danska f r i g a n våren 1504.

Historisk tidskrift 1949 s. 31 f ; cleiisaname, Hiksförest%lidarraleh 1612. Studier

i nordisk politik och svelisk siatsriitt 1470-1523. Uppsala u l i i ~ e s s i t e t s i r s - s k r i f t 1919:1 s. 1 2 E).

I SreiisBa radet till danslia radet "/,i l 5 0 2 Nya lciillor till Fåiilands

medelticZsf~istorla, utg. Grörablad, 4 (IiöpenPia~ni; 1857) s, 131.

lucka h a n i till n o ~ e m b e r s a m m a Br. Deii PI denna månad av%at det daiiska r i d e t BE11 det svenska en slirivelse med redo- uörelse f6r sin standp~ankt betsaffande dorh2BlandeR %i11 Sverige. h

Det vore ofirsvarligt, frarn%~ölls det, att dagtinga med sven- skarna i n5got iirende, innan den p& Stockholms slott Pnne- slutna drottningen atergivits sin frihet. Niis detta skett, kulade danslta radet såsom konungens fenllonaklige underhandla sned de svenska hersarna om alla t ~ i s t e f r i g o r mellan dem och honom, avseende saviil herrarna enskilt soan rikena. Enligt ,4llens ~nppfattaalng var detta brev f6ranlett alr ett svenskt initiativ. Intet st6d fiir denna tolkning %;an hiimtas u r testen. Denna berattar om ett radsmöte i KCPpenhamn f6r den s%~ensi;a frigans behanadllng samt erbjuder 5 Isonringenns vagnar d e svenska herrarna f ~ r h a n d l i n g a r , under f6ruts5ttaaii~g att drott- ningen f6rst befrias. Brevet innebar ett p2 vissa ~ i % J k o r frani- f8rf danskt förhandlingserhjuda~ade

Den svenslia staaidpennktea~ formu$erades halvannan mH- nad senare med anledning av ett erbjudande frimm högn-iasta- ren, en anförvant %il1 drottningen, att anedla anellan konung Hans och svenska. rådet. H a n hade i detta saanmanhang f i r e - slagif, att drottningen matte beredas m0jlBghet at2 bege sig 'Bill Danmark. Radet förl~larade sig villigt att gb>ra, vad som vore möjligt att gera, samt att lieinsanda drottningen, men p5 tv5 ar111Pior: att eravar a v drottningens borgenarer först erh6El sin betalning, samt a t t radet iterfinge, vad som tillhsrde Sveriges kronia

Bakom hoganastaren döljer sig det danska Buragahuset. Men varken denrma hanvändelse eller den svenska mstpcirtens svar praglas av e n öarertygande fredsvilja. B i d a Inriva av den andre eftergift på just den punkt, som i vars och ens sltuatioim utgjorde speleis trumf: % r danskarna innehavet av Kalmar na. fl, orter 1 Sverige; fOr svenskarna drottningens fgngenskap. Den svenska ståndpunkten kan till en del f6aklaras genom ett

Ilanslia r i d e t till svenska rådet I i / z i 1502 D G A A 1 s. 3 1 0 ; C. E'. Xlleli,

De t r e ~ i o r d i s k e Rigers Mistorie 1 s. 306.

Sverige och Danmaric 1501 -1508.

43

bist$ndserbjudande, som vid sanama tid lamnades av Lybeck med instammande fran Rostsck, %Vismar och Stralsnp-td I.

FBr att betvinga sina upprosiska svenska undersitar hade laung Hans p5 varen 1302 ~appmaaaat Lybeck att ~spphëira med s i n handel pA Sverige.

Da

konungens Parav ej hade fia~a~aaging, vidtog h a n repressalier mot all lybsk handel och s j d a i t , som han liirinde n i . Atggrderna hotade att "ra Lybeek 1 krig med Danmark. Genom kardinal Walmnndras Persoudis medling kraEades emellertid P april B503 mellan konung Hans och Lybeck en QverensBaommelse i eai rad tvistefrugor, Overens- kommelsen Innielmöll bl. a. en kiniensaal av betydelse f6r dem aiordlska fragan. Lybeck utfiste sig saiiniligens at8 geanensamt ~iaed Grraga stader verka %r fredlig tappgerelse n ~ e l l a n k o n u n g Hans och Danmark

H

ena sidan, Sverige

ii

den andra, sasaat att tills uppg6relse tsaRats, dock Bangst ii]% airek slut, avha%la sig I-an handel p i Sverige

B enlighet $Srmed avsiindes "8ilh Sverige vid madsomaraar samsna Gr tvii representanter f6r hansestaden, Herman IIess-

man och Berraii Bomhouwer, De aa-nliiazde till Stockholm I horjan a r j~ali och b%ea-o efter n5gi.a dagar i tiilfiille akt G r - haradla ined Sten Sture. Daivid hegarde de, att saksradet slaulle sanlmankallas,, eftersom deras iirende gallde detta i

sin helhet. X5gra dagar senare ngeddelade ea~se%Eertid riksfere- shiiadaren, att krPgs%iigel kravde hans personliga narvaro rad Kalmar. Hiirifrina iimnnde h a n aterviiamda till Vadstena, diir drottningen vistades, calaat under tiden B~ikaBla radet, villiet kunde ske ilaom ty5 eller tre veekor. Tiden gick ernejler- tid, och lyheckar~aas plan att inbjuda svenska r i d e t att siinda representanter till det dansk-lybska mötet H Siralssand den 10 augusti samma

ar

gick om Intet. Xigoii vecka isi i september Iianvande sig de bada lyheclaarna tander l~iinvlsndng tlP1 den annaliicande h6steaas seglationssviriigheler tal.! arbebiskopen,

.p

'

C. F. ililen, De tre nordislie Higers I-distorie 9 s. 3 0 7 ; G. Carlsson,

H e r n r n i ~ i g G a d l i s. 9 3 ; srenslra r i d e t till r i d e t i Dailzig ",'I? 1502 BSH 4 s.

3 3 3 ; C . G. StyEe i RSH 4 s. CCCII.

biskop Otto samt Svanke Nilsson i syfte att trois slksfirestanda- rens franvaro f; något itgjort i den sak, som fört dem till S%ocFi- l-nolm. De svenska herrarna firklarade emellertid da, att Bngerm- ting kunde utrattas 1 rlksf6restindarens fr5nvaro. Lybeckarna viinde sig iiarenIedes till Sten Stums g e m 3 , fru Hugeborg,

1 septeaamber framh6Blo lybeckarria "r ridet, ab% del- f a n n s tre vagar att aralja p i : a n t l n g e ~ forisatbe lybeckarna att utan sakert laopp bida tiden, eller foro de hem ohörda och utan avsked, e91er ocksa framförde de siit uppdrag till dem, som yoro til'bstiides, aven @am slutliga avgBrar~den i riksfircstin- darens franvaso ej kunde triiffas. Den sista viigen ansigo lybeckarna f6r sin del bast. De g5aro iiaren r~ftryck f6919 sin miss- tanke, att rilisföreståladaren utan vagande skal höll sig borta l.

Först harefber, och sedan ytterligare nigon %id dörgatt, saiddes ett avgörande, Riksförestandare och r i d samtyckte BiBk

att deltaga I ett möte B KaEanar, Lybeek eller n i g o n annan stad p5 den tyska sidan, om Lybeck med liontarsg Hatas Brrnde enas harom, och under förutsattning at% tiiilfr"n.essi58laHaae lejd stiiK1- des. Agan anaanade d 5 infinna sig med fullmakt att behandla fiagan om striden mellan den danska och den svenska Bironan

'.

Under Bioniliktens första skede hade Danmark genom av- siindandet av noter tiIB svenska radet gjort fåfiinga G r s a k att in-

Beda förhandlingar med Sverige. En dansk hrl>aazd%ingstrevshre hade därefter framfirts via h ~ g m g s l a r e n , men resulta%e% blev negativt. Slutligen hade Danmark begagnat sig av Lybecks f6r-

medling f8r 6rerbringande 3%. ett f6rhandlingserl~j11dande~ De

svesiska radsherrarna Ziade emellertid stallt sig sa~vcaktande. ,Av

riksbreståndaren hade iirendet slij~rtits i t sidasa för angejagnare uppgifter. De frgmmaiade sändebuden ftanno anledning insi-

nuera, all han arsilitlagt undvek att ta del av deras medlings- uppdrag s c h därvid Drebar fGrhinder, vilka de ville beteckna som s~epskiil. Det visade sig, att de% sRicielHa Sverige ej Tar angelaget att k o m m a till en uppgörelse med Danmark,

Lybslia r e p r e s r i ~ t a n t e r till s v e r ~ s k a r i d s m e d l e m m a r ";'9 4303 HR 3:4

s. 612.

Sreilslia r i d e t och lybska r e p r e s e ~ i t a i l t e r , kungörelse "/a P503 HR 3:9

Sverige och Dailimark 1901-1308. 47

Den lybska rnissBo1-4e.n blev li%iviil ej utan resultat. Våd sin l~ernfiird eskorterade s5ndelsuden drottasix~gear till Danmark. Daremot Hrornimo de plainerade f6rhandlinlgarna qj ital stand. Sändebuden lyeltades narniigen ej med konungen tri82 avtal angiiende iid och plats f ~ r et% mojte med Sveriges rad

',

Den svearsk-danska skriftvgsliaagen h6sten I503 baja ebj i detalj faststiiilas; endast vissa konturer Buiana anges. E31"iga en anteckning i R~inelBs regisler hesrarude Danmarks rad dekr, 8 november en svensk sliriselse angaende ett möte i Lin- kaping. Ett par -\~ecBor senaare asrla'ls enligt s a m m a kalla a n ? ~ e n skrivelse fr511 danska sadet rarande et% m6te, denna gang

E

Halmstad, P5 grund av det soanmarislia slrick, P vilket dessa notiscr fgireligga, Iian m a n Icke dra naga-a slutsatser betriif- faiide ii-aitiatiren Bikl respektive mötena, deras psogram eller för- har-adliugsdepeaiatio1aer11as kon~peterms. Del f6refaller saaaorslikt, att de planerade m6tena ansetts Banapliga ai"Raavh51ia i sam- band med drottningens avf5rd fr:b.Sn $'adstena och hennes fr6an3- %oa%ast till Halanskad. aratet tyder emellertid p5 aht dessa projelit slaulie Ra Bett iikl resultat i [orm av f6rlasandlingar

Iciie desto mindre finnas belagg för aLl svensla-danska förhandlingar vid- deaorsa tid ansiigos s[& fGr ddiirren och att man p5 sverislit haEl hade vidtagit 5tgiirder för landets repre- sentation. SiBunda antydde Hemminag Gad vid mitten av

december f6r. Svante Ni/sssn, att laan d & var Exredd att avg5 p 5 e n resa efter bud f r i n Danmark,

En

m51:ad senare ut- fardade ocksa danska r i d e t fran Lund lejdhrer f5r Rernn~slag Gad sarni tvii andra ridsherrar, andliga eller ~ S r d s l i g a , som

skaalle aitf6lja honom, att begiva sig bill Halmstad f6r att d a r möia Danmarks r8d. Lqjdbrevet gallde iiyen et% s a m m a n - traffa~-ade med konungen, %r den hiindelse de srelaska dele- gerade öimskade et& siidcani 3 s BesBicSaningen Iaom ej till nt-

L-becks s i i l fili Daiizigs rad "'1 1 3 0 1 HR 3:4 s. 623.

"egisteriiotlser S / i i , "",'ii 1 5 0 3 BSH 4 s. CCCII' n o t 6, l.

Hemmiiig GncB till Svante Kilsson '"12 1 1 3 0 3 S H 4 s. 351; dainska radet,

lejd bre^ ",i 1504 Txv5 gamh!a S\vensEie Mijm-Eirörzil;or, iatg. LicrdarpYi, I,

48 Gunnar OIsson.

f8rande. Möjligtvis blevo haindelser i samband yased Sten Stui-es vAd s a m m a tid inträffande död orsak hartill,

Med Sten Stures d8d avslutades det skede i de svensk- danska förbindelserraa, sona Htmieddes med revolutionen 1501. Mot den legitime konungen hade den 8isurpatorisbe i-ikskre- ståndaren stalBts. Uppïorsreglsaien hade g5it till angrepp mo% daraska positioner i Sverige. D i dessa icke frivilligt uppgivos, följde öppet Harig mellan Sverige och Danmarli. Upprepade "rsök att bilagga striden hade doek g ~ o r t s . De hade, i den mån bevarat kalln~aterial ger vid handen, al%a utg5tl fran Danmark. Föga gensrar hade mött f r i n Sverige. Ansatser att i rilisf6reståndareiis fråna7:iro utnyttja en event~seH1 mot- sättning mellan denne och eniskilda medlemmar av radet hade varit firfelade, Då slutligen ett "rhandPingsavta1 den

B

septem- ber 1903 triifaades, var Sverige företratt av b5de riksf6resiandare oc81 rad. Inga vitiaiesbörd o m f6refintligheten av unioiassympa- iier 110s de svenska B-ierrarnaa Enilas, ej heller on? oenighet mellan riksförestandare och dem beträflande f6ria5llandei Bi14 Darmmark. H r a d m a n enigheten fanns biota p5 ytan och var framtvingad au ett despotiskt vildsregemente, sktalle snart visa .siga Stera Stures bortgång bragte de politiska fia-ltUllandenia, B Sverige och landets stiillising till niiionen i ett ny%t Isge. Fragara onii unionsanslutning eller separatism skulle jaa en ganag upptas i hela sin vidd.

6 .

Den 21 januari

1504

utsåg radet en eftertradare 811% Sten Sture s i s o m riPisföreståiidare. Valet f6ll på Svante Nilsson. Nagra veeksr senare, den 11 febr~iaasi, utfärdade r i d e t full- makt "r biskop b8ats samt Bengt Rynirag att omlaring den

17 maj samma 21. i Danmarl; tillsammans med detia lands råd eller fullmikiige för detsansma "rhandla om stiBPestind och fred mellaaa rikena. De svenska representanierala bemyndiga- des att bevibja lejd för de danska fia-handlare, som eventuellt slaeille åtfilja de svenslra herrarna, d5 d ~ s s a atervanda hem j .

'

Kasmus Ludvigssons excerpter S W S 3 s. 85; rådet till invånarna på Kopparbesgel 30/1 3501; r i d e t , fullmakt "/z 11504 ST 3 s. 499.

Sverige ocli Dannnarli 1501-1508.

4

9 $m iaanebg9rden a v dessa bada radsbes1ut h a n januari och februara 150-1 h a r forsliniaagen framfBrl slailda meningar. Enligt C. G. Si yffe assed k r d e riksföresiindarskiftet intet a ~ B ~ r o t t i de forberedatade ~ a n d e r h a n d l l n g a r ~ ~ a narned Danmark, Skrift- viixlingen mellan d e bada landerna hade pilgatt oavbrutet. Aven G. Carlsson O C ~

R.

Stensson h a understreekit utveck-

Iingevrs ko1itia1uer1Pga fGr%opp. Av

G.

Kellerman har gjorts giillandeg att riksf6reståndarvalegs haiidfastniemg torde h a i n n - fattat SaaEBandet av Kalmar recess, sarirat akt upptagandet a v förtia~rdllngar

150%

Tar en Iionsekvelas harav. Men d5 o a ~ i s n e n ej namrades i förhaa~dlaa-nas i'uiln~sakt, skgrlie detta tycia

p5

att radet, d5 det Ett e n riksf6restandare eRea sitt sinne, ej var angeliiget s a a l unioneais Gaeruppi+itaarrde, Delvis i anslat- nkng hartill m e n R palernili mot uppfaltningen om den f6rda utrPl;espoIilE9teiis 1;osatinuiiet h a r sh~afligeu~

S.

LT,

Palme hiivdat, att svenska rHdet genom att den

PI

februari

1504

ntse dele- gater fior fsirhaaidliergar med Danmark, darvid skjaatar-sde Hem- ming Gad at sidanm, tog ebt nytt initiativ B den sasrdislta fr5gan

a v stor princ9pieBI ánne&>Qrd. Beslutet fkPljde kort efter Svanbe Ki'Bssons val ta11 r44tsförest8ndare~ Denne Biade

4497

sarit ledare % r den mot Sten Sture rikiade opposition, som f6s:de konung Bans p i Sveriges tron. Det skulle vara I egenskap av representant f6r denna krets och <%ess konstltuQionelRa program, som Svanle Xilsson vunnit sin upph6jclse. Detla program kunde realiseras esadast genom förhanidlingaa enelkan de tre rikenas rad l.

Utrecli1ingca-s av de svensk-danska forbindelserna åren 1303-1504 f6reter i fornmaellt banseeasde en eesear, E det att

dcin

B

b m s e sidor antagna Iybslna medliarngen avergavs och direkta fbr91andlizagaa. genom uiraslirig a v skrivelser inleddes. S ~ e n s l i a uiiderhandlare, bland dem Hemaniarg Gad, skalle avga

C, G. Styffe i BSH 5 s. S%,\'; G . Carlsson, Hemminig Gadlu s. 95 ff; R. Stensson, Peder Jalrobssora Surioai~r,ader och maktirainpen i S ~ e r i a e _? 1504-1527

s. 37; G. KelIerman, J a k o b C1vsson och d e n svensiia k y r k a n (RA 1938) s. 51;

S. U. Palme, Rilcstöreståradaren, r i d e t och dela d a n s k s frigan v i r e n 1504 ( H T 1 9 4 9 ) s. 3 1 f; densamme, Kiksf6reslindarvalet h612 s. 9.

till DanmarPi. Men denna nya fas Pliinfiar sig som visaks bill senhösten l503 l , en tid, s o m ligger f i r e skiftet

p2

riksf6n.e-

ståndarposten. Ur denna synpunkt innebiir siledes februari- fullmakten ett av den svenska pastera taget nytt initiativ eridask 4 den meningen, att Hernmlng @ad skats at sidan som f6r- handlare, % Ba7rlgt kan GIgiirderi betraktas so111 en naturlig

f6ej%jd a r den inrilitnil~g pB fbrlaandliingar med KPanmark, vilken Hemmlng Gads s v a n anförda brev a v den

45

december 1503 biii vittne om,

Om det saledes icke kan pavisas, att Sten Slures bort- ging iasedfsrde forandriang i den svenska hGH%nPngen gentemot Dannaark, ar det daremot uppenbart, att maan qså danskt hail a ~ s å g , att fragan efter ïiksf6rest5ndareias dQd hade kommit i ett nytt Iage, samt sölite utnyttja detta.

Ibanunig Hans riktadc n5mltgeri genom ett av Ture S6nsssu framfirt brev, daterat den 4 kbx-a~ari, en rappor~anlszg till det svenska radet att n u , sedan det efter Sten Stetres död hade f ~ d % handiin-ngsfrihet, fiillgôr;e, vad del tifflsagt s c h lovat honiom, innan tvedrakten begonte. Harrned masfe avses konbingens layllnang 1497 och darrned sammanhangande eblfiisbelcer frAn rikets sida. Iáon~~aagen 1st vidare de sjadbandska radsherrarna sanda en s%arlveBse t191 Sverige samt beordrade ridsherrarna i S k h e tillskriva alHsnogen

gsa

andra sidun griiaiseaa med a n m a - n i ~ i g att aher sleaáa sig il%k den daaaske koniungen. De adi-esse- rade sig ocl;så 'iiil allmogen i 'Alark, Kind (?) och Staianerhs, Enligt de skanska herrarna hade Lagmannen i %T5stergötia~~d Ake Hansson efter Sten Steares d6d skriftligcia f6rklarat sig beredd fila 0veï9iggniragar med den danske ridslaerren T ~ n n e s %Ternersen Parsberg. R ~ d s h e r r a r n a raknade med mBJPiglieten,

alt Iierr k k e ville giva sig till k u n g Hans

Konungens och det danska radeis skrivelser Inledde eri ny fas P forbindelserna med Sverige. De tidigare ftirliand- langarna hade fran d e r ~ s sida inrieberit ett uttalat elber under-

I @ \ a n s. 47.

? Svenska r i d e t till iruiig H a n s o d a t e r a t H T 1949 s. 251; daiiska rads-

I i e r r a r till Itung Halis 1501 iilissiver f r a Ihnligerne Cliristiern 1.3 og Wans's Tid,

Sverige och Danmark 1.501-ENS. 5 Z f6rst;ti erkannande av r5dsregimenc legitimitet. Radet. i Sverige hade el-kants som Iikaber5ttigad part vid f6rhandlingsbordet.; Efter Sien Sttares dOd Bntolgs en ny stindpgankt: k o n u n g Hans var Sveriges laglige konung.

D5

herr Sten i ~ t e liingre iia~nde isinga rBd och menigheter att hylla sial usurpaBoslsBa reglnn, borda: de ater@ till lydnad under sin BrCinte konung, Att iiven p5 vxeaiski. 14i1% Baget b~aasde. uppfattas p5 detta vis, haim- gair air Xke Hanssons ovan aazgivna 5kgala.d.

Konung Hans han~~isasln~g

till

radsherrarnas tidigare Svings- situation var icke helt gripen u r luften. De som p i sin tid ej frii7iB1Pgt anslutiit sig till stnrereglmen, hade niiniligen tving- ats dartill. S i g r a a~ d e uppsagelsebrev, som enskilda rhds- nsedlemmar i anledning harav riktade ti41 konnaagen, gjorde oclcsa gallande, att dessa herrars atgard f0resfavats av n6d-

t r i n g . Erik Tnresssn skrev saledesr »Ty trjirager mig nu n 6 d att giva mig fran Eders Ngde och med detta snitt brev nn ~ p p -

sksiva Eders Ngde mitt h~aldskap, manskap och trotjGnst,jag hade Eders N i d e ti"lsagl». Jakob Ulfsson hade Iikaledes f6r-

klarat sig till uppsage%se$andlinégew n6dd och tvungen. Konung Rans skrivelse ankn61 direkt till sadanz ~ ~ r s i i k t e r l.

JIGjlighetesm zutt beiiralata d e n tillandagingna s"aureragi11nen soni ett f6r radsherrarna 6 v e r r n n n e l hinder a t t fulBf6Qa

149%

ars poEitlIa, genom vilken den danske konrangen iiakaBBades till hjiilp maask den 6verrnGktige r i k s f ~ i e s t i n d a r e n och, efter den-

nes

nederlag,

m e d aSI solennitet gjordes till Sveniges koaaung7 n7iste ha statt &Har iiven. f6r de svenska herrarna. Icke desto inindre \:alde de en analian vag: de uisAgo en

ny

siBsf6re- staindare, Svante Nilsson, och beslato ett par ~ e e l i o r senare att inled6i Ga-harzdlingar med Danrnarki. Dessa förhandlingar kunna icke h a avsett fullfbjljanadet aw

1497

;ss polhQ41;, d . kr. s.

ett erlaiinnande av konungen son2 landets regent enligt redan %retagen bylimlaig.

ER

sadan l6szaing av den danska fragan krii%.de ej f6rhandIinga.r; det Irunde tills vidare Pia varbi till- fyllest, att, de tidigare ioj~jaPa herrarna notificerat kournungen "rik T~arcsssn till kung Hails 2"'; 1502 FJi 1 s, 136; liurig Mans, Oppet hrer 28

,

. , "6302 Tw5 gambla Stverislie Rijm-%<iönil;or, utg. I l a d o r p h , 2 s. 355,

52 G u n n a r Olssoin.

o m Sten SBures d6d s c h det i f69jd darav ciratomatis%l $:er- stalIda lydaaadshntaik9andeT. N a r det o a k t a t f6rhandEingar "resiogos, m b t e d a r f ~ r en losning efter andra linjer ha Usyf- tais. Lösningen borde rimligtvis ansluta sig mera till l501 ars

2i-n till 1497 ars program,

Fr511 d e n n a stindpainakt H5to sig de svenska rådsherrarna eLj rs-ulsba ens av konungens ovan berhrda skrivelse, daterad den 4 februari, vilken takgjorde en uppmaning att infria 166 ten och ulf2stelser fran tiden fQre kriget, d. v. s. p& aa~lit er- Bianaaa Hbins som sin och rikets konung. Man underkgasde

a

sak konungens stirsdgsaa~~kt genom hiinrisning till %~isl;op >Hats och Bengt Ryniamgs siaidels~dseig'ipdrag~ Om dessa Sterviinde med sidarif svar, hette det, s o m gjorde det m6jligt att samman- kalla radet och landets fu81~nabtlge, im n a d e nmia avge svar på Bonsungesns sBirBveEse, Sill slut underströks, att s5 s-vara artiklar, som kungahrevet SnnmeHa611, e-j kunde l~esvaa-as utan saviii radets son1 landets fullmaktiges narvaro, fullbordan och samtycke l, De syenska herrarna erkande icke konung Hans

legiliniilet som Sveriges konung.

I f6rkai83aamdet till Danmark

ar

rYksf6restandarva1et 1504 ett. full%Sja~ide av S'adstenaksoafederatio~~e~as separaiistlslia program. Herr Svante hade f6r övrigt av denna vid sidan av herr Sten utpekats som e n av de tv$, man vid det IHEI- fallet iimnade gtira 8111 sin styresman, Iioiifederahionen hade utgjor8s a r Hemmang Gad, Sten Sture, Svante Xilssoal, Nils Claiassoli, Kaaist ,$Bfssoaa, Bena@ Hyning och Johan Bese, Av dessa Troro rid tiden & r fm%lmal;lens uppsatiasade Sken Stare "veilska r i d e t till kuiig Mans odaterat HT 19-19 s. 251. - En I m a r s , a l s a n d skrivelse till iilvåiiarila i Norge b a r vittne om riksföresi5i?idarens i r i -

siiillaiirig till koniiiig Mans. Dennes siitiiållare i Norge Heiiri?; Iirummedige vore en förradare, rikets ecli allas deras liatske fiende, som enligt lioiiuilgenis befallning och meca h a n s s a m t y c k e s ö k t e t i l l evig t i 6 fördärva Norge och dess folk. Riksföreståildaren uppinanade d e m a t t vara Iians Bromail i Ilalsland Nils Ragraldsson till Iijalp ocii samarbeta aned honom. I eralighel med Kalmar recess och det förhund, som K n u t Alfsso~i 5 Norges vagnar h a d e gjort med Sverige, iirnnade r i l ~ s f ö r e s t å n d a r e ocli råd i Sverige tillvarataga Korges intres- sen, viliten uppgörelse som a n skulle komma a t t triiffas rikena emellaan (Svante N i l s s o ~ i lil! irivånarna i Norge 2 g / 3 l 5 0 4 DGAA 1 s. 313).

Sverige oclm Danmark 1501-1508. 53 och K n u t Alfsso~n doda, J ~ h a n Bese ater hade helt lamsaat aktiv's golitisl;k arbete s c h var ett Ar sea-are dod. Bengt Byning var

av fsulle~akten utsedd Pi11 farhandlare. 3 e Ovriga

1501

5i-s m a n aterfinnas som dokaamentets utfaraare l , Padsrenakoii-

federationens separatasiiska politik hade gcnomdriviis u n d e r s taakt nrotst5a1d fr&n enskilda ~ A d s l ~ e d l e m R] a r Efter slure-

revolutioneros seger k o m m o emellertid oppositionaelffa n~el?.langar i den danska fr8gan ej Prieagre tail uttryck. Raksforestindar- valet i januari och fs8kBmaktsbes%utet i I'ehi'nari

1,704

stsdo ocksa b i d a i strid med 1497 ars. principer m e n i overens- sLnrnmeise aned

1501

ars. RandeLseana vid horjan av

Ar i5Cl

hloxla, att denna konsolidering alr Sveriges ~~Brikespal~rik alltjamt bestod.

Sedan alla ,£ornn?ali!eter med Iejd ni. maii. ordnats, vai-vid

fran dansk sida tinskrardheten av HemssaEng Gads nRi.o.an-o ftirgiives understrukits, san~maiatriiffade biskop )Jaks och Bengt Ryliing med knoal-crng Baras och danska r i d e t nigra inHnadea.

senare o c h a~sBaiUo med dessa ett fardrag, vars Imuvridpimirkter.

eors filjaarde. Fran och med den

i/

j u i i i

l504

samt bill och

laed atta dagar efter nlidsonxn~ar

1305

skolle stillest5iad rasla

p5

krYgssk5depiatserpaa s a m t h a n d e l och samfiirdsul. vara fria.

\:id ett m6te i i[<a$n~ar tre veelaor f6re slstniim.,:nda termin skulle Bsn~aimg H a n s eller, i fall av hans 'död, prins .Kristian och Sveriges rad framfera sina Barsmal mot ï a r a n d r a samt lida och urngidla till minne eller riiilk, vad d e tre rikenz~s r i d f 6 ~ e f ~ l n i l o .

Vidare avtalades, att Inone~ngesa skielle t j l l den svenske riddaren Wlls Gadda a n f i r t r o slolislovee~ 6ver Kaimai- slott

atb: hSl%ac till 1;snril-agen-a 0 ~ 2 i Sveriges rad, Gm vid s'sil9estBsnds-

tidens wtgfing striden ej

kunnat

bilaggas, sknHle darefter Iial- airar slott st5 till Iionungen, sladen orla lanet d5renio"still Sveriges

1-56,

Status quo 1 fraga om sloPEs%oven och %s-vart- nsiaag sknlle under sliliestindstiden galla %r BorghoBn~s slott Sammaiisviirjnii?gshrev 1501 ST 3 s. 486; C. F. Allen, De t r e iiordisi;e

Kigers Historie 1 s. 276 fF Erik 'a'iiressan till Svante Nilsson 1505 Fik1 4

54

G u n n a r Olsson

och lan samt för Gotland. Konungen skulle d5reRes f6afara med dessa områden i enlighet med de avgoranden, som komme att triiffas rörande dem liksom rörande Kalmar slott och meniga Sserjges rike l,

Uttrycket )~iaPnne eller ritt» innebar förlikning eller rsttsligt avgörande.

I

det senare fallet skulle de tre nordiska raden fungera som domare, parterna i tvisten som respektive karande och svarande. Men da den ena parten rimligtvis inte kunde inga i den dömande IFBrsamlingen, masbe med termen »oss, Sveriges r i d » avses icke den savmska r&ds%rsamaalingen utan elaskilda BedarnBter alr densamma" 1% sa siit8 var svenska ri&srSdel som korporation okrhindrat att ut6va dömande makt.

Konungesa l-aade vid arets b ~ r j a n rest ansprak på rHdets erkiofnnande a s hans legitimitet, Han hade emellertid -varken d a eller vid f6rhandlinga~na i maj kunnat genomdriva detta Birav. Tills vidare hade h a n f588 avst5 dsrlfran. ?den ingen tvekiian kunde råda om Iionaanagens verkliga uppfattning av sin stiill- ning B förh&%Pande till Sverige.

I

det fran dansk sida utstallda exeamaplaret av traktaten uppariider han som laDanmarks, Sveriges, Norges, Vendes och GBies P~onung». Den svenska parten ifer hade med kBausuPen o m »minne» f6rbehiillit sig m6jlIghet till f6rhandlI~agar och uppgörelse i godo.

~iöpenhamnstraktaiesa hade ti11Bsmmit i sirid med konaangelas Intentioner. Den var frukten a v det svenska r5- dets ihardlgt fasibillsaa beslut utt "rhandla med konungen, ej underltasta sig honom. Meck traktaten vanns ett ars upp- skov och stillestånd. FOrst liiget vid dettas slut Iiunde av- gGra, om konunogesas eller de svenska Blerrarnias standpunkt skulle bestfirnma de nordiska laasderanas inb0rdes fGrkå%%anden i framtiden.

StiSPlest&ndsvillkorens f6rverkHigailde stötte p& betydande sxråsigheter. SHottsbefa%e% p i Kalmar vagrade i strid nied %r-

Fordrag l b / c 1504 ST 3 s. 494.

R a d = rådsiierse: 0 . Iialkar, Ordbog til det ieldre daniske Sprog 3 ( K ~ b e n h a v n 1892-1901) s. 641, artikeln R i d 8.

--

Sverige och Dailmark 1501-1508. 33

draget at& 6verliimna slottet tilUS41s Giidda. Siaden med Bane$ lavarh6lls d;Prfir tills vidare av de svenska herrarna. Hemnlaing Gad f6r sin del kritiserade livlkgl I<Cqsenharnrrs- traktaten, Icke desto mindre godtogs den av rHdet vid milten a v juni 1504, Befallning utgick under iberopande av trakta- ten t%H sslotislove~a över Kalmar siad och lan alt Dver9$m1da staden och Iiinet till Xi4s Giidda. X oktober utfiirdades a l h i i n kungörelse OJII stillest5radsavtalef l.

Men nya invandningar mot f6rdraget nl6t%e, denna gang fri11 personer firsamlade i "a'efllanda,

k st ra

harads aingssaiille.

I[ hrev till riksf6rest5nidareie hemstiillde de o m ]befrielse f r i ~ a slnyldlglneten att best5 Kils Giidd:~ Drolgiinst och skatt f h r a t t

i stallet

:

f

@ra detta tall Peder Minsson, en medlem a v

svenska ridet,

1

januari paf6ljande a r befdlde siBsförest5n- daren ocksa iasranaraaa I Sn15land, diirlbland LBalmar lan, i sirid med r5dsbesloteZ av den 10 juni

1504,

att vara Peder la%5imsson lydiga. Biksf6resRindan.m f6rordnande rafgjoa.de en knr2nksalng av stillestandsa~talet. Danska klagomAl hiirö~es- 11enri8ttes a v r8det under Iiana-isniaig till att villkoren ej heller

pi

daansi; sida iakttagits. Diirjiiisak erlosrde r i d e t vid detta ai11faHe9 februari 1,305, att det 831 midsommar I5O5 a ~ t a l a d e -arnionsiaa6fet måtte uppskjutas med eil a r handen- motsvarande f6rlGngniisg a v gallarade silillestieidsartal ".

Delta svenska "rslag om ánppsksar med l<ahnai-m6tet föranledde fr5n dansk sida ingen andring a r rnb46esplanerna. i laga tid infunna sig laonung R a n s s a m t de danska och raorska riksradenm. 1 deras ff61je hefanno sig represeniaanter for kejsaren, tyska stader ocli furstar s a m t f6r konungen as. Skoitland. If en d e t s v e n s k a r i d e t ntehlev.

Svenska r a d e k frinvaro bestamde mötets ~nas-aktiis..

Upp-

görelse 4 godo s a r nee utesluten, riittsf6rfaradet Bterstod. Inf6r de danska och noa-ska raden som domare 158 konungen

Mats Gregerssoaa till SI-anle Kilssoi: " 8 1504; Heanming Gad till S r a n l e

Nilsson l"/(; 1504; r i d e t , öppna brev I4;'io 1504 BSH 5 s. 18, di), 21, FhI 1 s. 212, bgstra h i r a d till Svante Kilssoii odaterat; Svante SElssoii Bill inivinarna i Smålaiid 2'/i (1505) BSM 5 s. 24, 33; sverislia r i d e t t i l l danska r i d e t " i ? 1505 HSH i 9 s. 70.

á6 G u n n a r Olssoii.

enligt kejsarratt genom prokurator anstalla rattegiing mot den d6de Ilera. Sten, ett antal svenska radslaerrar och ytterligare e n del svenska undersatar samt deras anhangare. H~nv~adazl- klagelsen löd, att de svenslia herrarna o-est uppror mot sin laglige konung, ui99ren de hylirat och svexrit lydnad, att de rned vapenmakt tilltvingat sig folliets lydnadsed sanat att de f r i n - hant B~onungen slott och buxigliga InB5B;her och dijrmed Ilanas svenska rike. De hade hiirlgenorn gjort sig skyldiga till erimen maiestatis. Med zaftódsanmdet av d e n n a aiaklagedse Isade kon~liagen 5ny0 Gliivdat den st5smdgunlii, som hasa intagit vid underriittelsen o m Sien Stuaes dodr hann var Sveriges laglige B~onilng; radsregimeil, ~ 5 ~ 5 % under Slen Sture sona Svante Xilssoii, hade sitt ursprung i en i~pprorsrörelse och bitgjorde en ka-iinkning av konungens ratt.

De danska och norska r5dena f6rklamade de anlilcigade skyldiga till att h a i argt uppsaf, med vSld och de facto sam- naansviirit sig emot koiaezngen samt berhvak laonom haias sven- ska rike, vilket de ablijiin~i iannehade. Som skyldiga upprglina- des Sten Sture, S v a n k XiHsson, Xils Silssola, Star] Krisiensson, S r s t t e AIinsson, Erik Turesson, ,$nion Erilásson, Erik Johaans- son, Peder Turesson samt deras naedbrottslingar och anbangare. Domen gick u t p& att ksnuaage~a skulle aterinsiittas E sitt vilde och drottningen återgivas sitt morgsngaioIiia~. SIastligei~ g.6~- I.ilarades a11 16s och fast egendom tillh6raaade de d ö m d a

%r

alltid f6rbrnten till skatskassaii och de demda, sasom hewaa- fallna till crimen I~s:*i maiestatis itf6Bjande straff" ben.öu.ade

iira, friiact, privilegier s c h nidevedermiden

Domeni, son1 onaedelbark triidde 1 k r a f t llaansk6ts till kejsaren f6r stadfiistelse med s5rskPPd brgaran, a l l kejsaren nmatle f6rbjuda hela kristenheten alt driva handel på S ~ e r j g e , CBonna Bandet nigot bistarad i ena eller a n d r a avseendet eYPer inga g& f6rhandlingar med detsamma. Som hilag2 nneds5ndes tvenne brev av den 16 februari 1499, P villra Sten

C. G. Styffe i RSH 5 s. LSP; C. Paludan-;\Iiiller, De furste Iionger af

cieii Olde112>orgslie Slzegt s. 209.

Sverige och D a n m a r k 1501-1508. 5 / Sture s c h radet var f6r sig förpliktade sig t911 att aldrig vidare g6a.a ~uppresnlnag eller nagor~ f6rsamIB~ag med rikseass allmoge>) eller annan i ~ ~ l a d . ~ k eller t~tlandsk m a n mot Ráonnng Hans eller

prins I<rHstiaia, samt f6rklarade sig E handelse av brott mot detta l6fYe hemfallna "all fiklust av frihet, fralse, privilegier och naderedermiilen, som de mottagit av konungar, laerrar s c h laronan. Sishiimnda forinulerla~g angiende straQ5f6Jjd Bierfinnes i det n5rmaste ordagrant 6versali i Kainlardornen l.

I l e d sitt salslag vid raitegalragen 1 'i<aRmar samt m e d han- vaadelsen till kejsaren hade s5Kedes danska och norsIaa radera hitsiitt den st$ndpunl;ten, att B a n s s.iw Sverhoes 5 legitime Eionuiag och de svenska separatisterna upprorsman.

For

d e

siskniisnaada var domen ett allvarligt slag. Efiea-

sooai cderas egendom sskul1e konfiskeras av staiskassari, riske- rade de a t t omedell~ark f6rEora sina tillg5:agar i Danmark ocli Norge samt i Ilandelse ,iv Bonm-agesas fiterinrsiittande F. Soeiige fiirlora SEHI egen don^ iiven d5r. Under aidaiaa f6rkaiJlanden gaIBde det fi3r d e m att aaaiil~geri f 5 d o m e n upphiivel eller :att

.P 0

iranli5imiaa densamma riittsgiltighel. Deras officiella reaklion

Steriinraes i

mm

till den polske Bolaungen avsand prolest-

s k r l ~ e l s e . Det heter har, alt riksf6restandan.e och rad geraom Bengt Alnsjernscon sasom prolrnrator avgivi"s6ijaaade protest. PT, grund av dean rnellari

B

ena sidara konaaiig Hans,

B

a n d r a sidan Ster? Sture och n8gra andra riksrad uppkomna striden cangiende rikets siyrelse oeBi vissa brei7~ efierievelse hade

oppel Brig niellan parleroa;\ utbrukit. Rikso'6rest5aadai-m Sranite SiHsscsn och i5dcherrarna hade i syfte att u p p n i sYillesP6nci eller fred lyekals aned danske Iconaangen 6serenskonjnaa on1

ett anate i Iialmar mellan de tre nordiska rikenas rad sam8 bonulageni, v a r ~ i d all2 tvistefr5gor skulle bilaggas pH r2tislig

vag

eller geiiom fOrEiPinlng. De svensim laerrarna hade e n ~ e l - lerkid a v motvind 55rhkndaaks att inon1 ö v e r e n s l o m e tid infinna sig gsa ~a?BPtesplaksen. Trots tiliikiinnagivande av deras avsikt att, s 5 snark v5derBeksförh5iBa~1dei1a medgh70, installa

38 G ~ i n i i a r Olsson.

sig, Iiit konungen utan varje rattsgrund anzstailla process mot de frinvaraalde herrarna, D5 h a n darefter hade åter- upptagit I;rigsIiandlingarn,?, oaktat svenaskarna voro blott en dagsresa f r i n m0tesplatsen, var det tydligt, att h a n föredrog krig i'rarnkir fred. Det saktat hade riksf6restindare

OGPI

rad triiffat anstalter för att söka avagabringa shiilestand eller fred s c h hade besleitat avsiinda fu%ImSl;tige % r inledandet av "r- handlingar i detta syfte. O m detta liY;val ej knride utver8<as, ville rSBaslöresiindare och rad h6gtidligen tillkannagiva, att det ej berodde på den], o m freden ej 6terstSl8des utan si-riden forisatte. F a r den handekse alagon 5bgih-d mot de svenslaa herrarna %'biretoges 1 kraft a v Iialmarprocessen, fri~akiinde de denroa varje r5kisglliighet.

Liksom kon~asageii med I<a8mardomena i t e r gjort ansprAk p5 sin Begiilmitet i "rl~ållarmde till Sveriges krona, vidh6flo de svenslaéa herrarna fGr sin del dean uppfatt~mingen, att de voro aned koiaai~gen Sikaberattigade parter. I enlighet h5r- med ~nG.r%;lades F, protesten kontangens Barav siit Aterio~siiGtas som Sveriges rathe herre. Blott i a!%miinna ordalag omtalades striden dem emellan. Som konsekalens harav mashe ii ven^

r~dcdomsåolens utslag skyddas h a n Insyn: skrivelsens mot- tagare erIa6BI ingen anvisning ona vad doinen inraebua-if

'.

LPlisorn det var av vikf att Inför fr5mmaalde furstar frarnstiilba I<aln~ardoaazen n r officiell svewslr synpunkt, var det ocksa angeliiget att bibringa melaigl-mederna inom landet e n Gr riksf6restindai.e s c h r a d tjanllg tapphotning om vad som isstraffat, 4 koncept fbireligger en med Memaaing Gads hand skriven kungörelse i detta avseende till issvåmrna b%. a. i Kalanrar laan. Protesten och %i~aragiPrelsen belaa~adlade seledes s a m m a 5mne men riktade sig fil% skilda adressater. I huvudsak 6verelasstiimmande företedde d e liliviil p& vissa punkter betydande inbördes avvilielser.

H 11PaLaet med protesten fiamhbill ktangörelsena, hurra son^ Kalmarmötet avtalats %sr stillestands eller freds skrall, och huru de svenska herrarna, besjalade av vilja a88 frarnja detta

Sverige och Daairnarfr 1501-1508. 59 syfte, sned stora omkostnader begivit sig p5 vag biEl I<almar. Motigheter hade firsenat f r a 1 ~ 1 ~ o m s t e n ~ men mase hade har- o m uuderrattat konungen jamte danska och norska r5den samt hen~stallt, att de m i t t e avvakta den svenska delega- tionens ankomst, Denna viid.gan hade en~zelIertid varit G r - g5vesi utan att invanzta srensko4raaa arseglade konungen sent e n kviiBH. Kungörelsen in~sinuerade, a l l adressaterna kunde marka, »i vad akt hasi och hans r5d det gjort hava», O m de frammandes f6rehavandeln i Kalmar förrniildes, att ko~eangen

i strid med stll1estAwdsbreret l i t i t tortera uch aurittta anan och kvinnor, s a m t att laan i narvaro av friimrnesnde furstars sandebud latit i gathejrneis med »pipor och basurier)) kungara, akt det nzu radde krig med Sverige.

Mot den danska of6rsonllgheten stiilldes den svenska samf6rst6ndsviHjan. Fraankomna till Patahodm s c h Mtilasfex'&i hade de sveimska herrarnia övervagt elt iaifall i Blekinge som hiimnd f8r konux~gens fivergrepp, Basen d e m a p l a ~ hade f6r-

kastats. I stallet hade de heslutat en

ny

beskick~liag tili Danmark för att o m möjligt radda freden eller iIcerenskon~nzc., om siillestiind, Skulle konaaugen likrisst fiaanharda i sina brBgYska avsikter, Zmnade apaan med "renade krafter f6rsrara sitt land. En viidjenn till adressaterna att -visa sig soladariska %-a%r~atinnan samt en nppnlaninzg alt vara $;ten k-iskenssori sasom hövitsnian lydiga avslutade keangbjrelsern l.

Protestskrivelsen till frioasmande fnarslar hade omniimsat MaSnnardesmen men undvikit att ange dess innehall och den till grund liggande anklagelsen. Kuaagtirelsen gick Iiingre, 9

det varje antydan o m en d o m uteliimamades, Vetskapen om att de ftirenade dansj<-norslia r i d e n d6an.t S ~ e r I g e tropliktigt under konung Ilans s c h till alla delar godkant hans legitimitet, kunde tankas skadligt inverka p5 menigheters s c h enskildas lojaliiet mot r$dsregimen, siirslailt kalaske 1 griinsornr5dena. Genom sira tillrattalagda frarns.8ii11i1lng fra112s&od radet som berett att utan prestigehansyn gora sin insats "r bev:irarmdet as- freden, medan det kastade allt ansvas för

krigets

forásiit-

60 G u n n a r Olsson.

tande p5 konungen. R i d e t vore darför moraliskt besattigat att kriiva en samfiilld och krafiig i ~ ~ s a a s fran hela f d k e t s sida..

Háaimardos-nela hade tillkommit s o m en Gljd al9 svenska radeis f61.91aiidlia-mgserbjkadaeade 1.504. Det

Iag

i sjalva detta es-bj~~idande ~ittaIaP, att r5dete.j var villigt att utan vidare erkanna kzaag Hans som sin herre. Efter att fö~*gaares h a $Okt uppskjuta KaSmarfiSrharsdBEngarna uteblero d e svertskca herrarna. T i g a n d e skiii akt stalla sig skeptisk tIHI den nyss atergivna berattelsen om anledaai~~gen hartiaF finnas, Flera Ar senare - 1511 -

givo rLPdslaerrarna n.iksf6i.esbii-~dai-en skulden fOr att sven- sl;asna ej h tid B1~17da10 fram. Orsaken hade varit, a l t riksfbre-

standaren blivit »s2 sent redo» I, Att i detalj klarlagga riks-

%reslindarens och de s l i k a nAclsherrarnas Bnsi~linHng $P11 frigcerr om tnppgöreIse med kung Basas och Dannaaark ar

p5

grund

a v BGlEmateriale'ls brlsff512ighet inGjJigt, Det Sr icke "selle:. nbsdviindigi f6r e n teckning alr situationen i stork. XBdeks Atgaranaden under ctii%esl51ads5ret 1504-l503 tyda varken p5 %ojaHilet mot IngBngna avtal eller

pi

Intresse f6r den G r e - staende uppg0reiseia. 'B,'asentllg& ar, att den opposition, som 1511 gal- riksförestandaseaa skulden %Gr uteI~%irandei f i i n Malmar, d i fOs*hanad%ingarna

l533

siodo för dhrren, ej hade utvecklat en sadan energi, att till iivealit~rs förefisstligt motstand kunnat över~.innas. Fran dansla synpunkt avgorakade var, att det ~RiehelIa Sverige nraktlát fnilfClja den genom hogeidliga avtal Overea-8sE;omlaa fredspolitiken,

O m orsalierna t114 a t t de svenska maklhavarl~ce dristade sig inta denna lrAl!rii~ag till Danmark, k u n n a hiinde8serna H Xalrnar ge e n fingesvdsa-ning, H-T*an\~%ndelseaa tilll~ae~jsaren blottar, att k o ~ l u n g e n missirëistade o m att med egna krafter kunna Bomma till ratta raled sina svenska mststiindare. Naess begaran o m Bejuerlagt f6rbud rbrande handel med Sverige idagalagger vidare, att den ilrot Bandets utrikeshandel riktade danska blocka- den, i vilken h a n str5vat att indraga Baansestiiderna, ej kunnat upprattiaillas

p5

aillfree%ssta%lande salt. Kampen om Sveriges krona fordrade, att större krafter insattes, an hittills skett,

Sverige och D a n m a r k 2301-1508. 6

1

4,

I<ungörelsen Bil1 invanarna 4 Hialmar I i i n HiBsom protest- skrivelsen innehtil'a, som visaPs, uppgifter o m ena ny svensk förha~rdiiwgsframsthit~ Dek hette, att radet bes%otat arsaiida en delegatkon till Danmar11 % r akt o m mbjligi utverka stille- stånad eller ked. Ti11 representanter hade Sten 'Xuresson, T u r e JQnsson och Nils Eski%sson ntse41s. Insgen av dessa hade niimnts bland de i Háalaslar anaklagade s c h dornda. bled a11 tydlighet fran-rhölls, a t t det saya förhandlin~gsiiaiiEaIivet utgick fr511 svenskt hal%. Efter dornens f5ZEarade v a r det givelvis ufeslutei far den danska parten att begara f0rlnandliaigar. ?den de svenska herrarna hade goda skal alt g0ra det. Den-as i Danmark och Yorge %aefintllga egei18onn Tar i fara att g8 f6rlorad f6r dem.

Syftet med denna f6rhandlin.sgso~mvertj~r framghr a-b. ett par odaterade f6rslag iill instruktiuioer f6r Eejrhandicir~za. Det ena rakr dessa ar avfattat p% Icetkla (hiir kaEluk

A).

DeZ iii i forsnelld hanseerade uppstallt s o m svar pA clt antal f i % g ~ r ,

som niinbas riktade fi5n dansk sida.

Pi

f r i g a n , huruvida konungen ankoges som Sveriges regent, skulle syaras, att ett avgajraalde hsriatnnnn lcriivde kiiisaviradelse till allmogen, nggot som ej var na~öj%igt, medara mail befann sig i H)anmai.k, Deitna fraga ' borde diirf6i. Hteruppias vid el"a6iöle i Sverige. Cte-

bliraridet fr511 Iialmar sku%le ffjrScBaras med hiinvisning till radslaerrarnas motigheter under resaim samt ii18 den viinlade

ankomsten av ryska represenbaaatcr. Besliyliningar on1 t r a k ~ a t s - brott slculle hern29tas iined motbeskyllraingas.

PK

frBgaaa, om d e sveaoslin deiegaterna kunde garantera tvistens Iöstaing an- iingena i godo eller p5 riillslig v i g vid ctP Bonansande n16Le,

slculle beskickningen srarsa, att de svenska herrarna Eörb~ando sig att stiiPLa sig ii%% efterriiltlelse, rad81eHst oie lj~qj8~fyi.a (svet~ska, danska och norska riksraden) beslajlo, samt at$ konungen f6rvantades kornrna att upptyada

p5

siamma siitt. Förslag o m

"bSp%ka%lande av utliindska domare skulle avvisas, Som plats %or ett komniande mate k u n d e K a l m m eller E6diPse godtagas, HILalmzr slott och siad borde ankrlieos ettdera av sandehkaden eller Kils Bossoam, respektive f6rbli i diivaratade villkor, d. v, s,

med slottet I dansk sch staden i svensk hand, samt fred radn mellan slott och stad. Befinatliga beBaigringsanordni~~gar i Hial- m a r finge dock ej demoleras. P i friigan, v a r f ~ r de svenska B-epresenhanterna ej hade utreistats med fullma%;l att gCasa, vad de tolv (\?id nastf61jande m6te) skballe k u n n a gedra, varigenom omkostnader kunnat undvikas, hade instruktionen intet direld svar, men den ovan refererade hGnvisnaii-igen till om6jlighetea-d att utan menigheteils I-iöraiade briiEa avg6randen i h i g a sarn koaauingens restibkitioaa tacker iisen denna frQgesia%lnSng

Den a n d r a instruktionen ( h a r kallad

B)

a r avfattad p3 svenska s c h skrialen med Hemming Gads hanad. In8edning.s- vis belaandlas Ralmarm6tet. Svenskarnas ~i%eblivande f6rBIa- ras, varvid ra%ts.yck ges i t deras f6ra.awing 6ver ksazkingesas briids%ör&ade avresa. &fan erinrar om rmeddelaaaden, sona svensl~arna hade avsiårmt under sin resa fik1 Halmar.

BefriEande svenska stiider sch ornr5der-a i dansk hand skulle f6rhandkarnsa s6Ba utverka Btergang t411 de i stillest&nds- foisdraget av den 18 maj 1504 stipulerade villkoren, narnllgen att slottsloven Caver Iqali-iaar sBo%%, stad s c h lan skalle hallas F111 bhde koniting R a n s och Sveriges rike saenat anf6rfros en a v nio uppräknade personer. Om s6ktanda iinganget stiillesl&nd Iiomme att kriinkas, situlie sIol8sPoven halias till den f6rfePr- delade parten, Pi. enahanda. sjtt skulle f6rfaras med Borg- holm under Nils Bossot-n. Befolkningen skulle

aga

ratt till ostCard B-iandcl i %<almar,

I s i s h halad B i ~ i ~ ~ l e Joakim Troale förordas som slotts- loven,

O m &syftat resultat likval . j kunde 5stadkommas genom framförandet av dessa firslag, finge m a n inga p5 friigan ona konungens legitimitet och diirmed sammanhangande f6rhih- Ianden. Problemet behandlas h a r m e r detaljerat a n h den fbsrst refererade Insiruk'iionen. Det antogs, att motparten till behaamdling upptog fragan o m konung Hamas, prins Krisfians eller prins Frans »Iniage!se» ePBer nHgon »17ederl;a~1kielse,> fran svensk sida. Under siidaria omstäadlghetes. sk~alHe fcbrhand-

Sverige ocln D a n m a r k 1501-1508. 63

larna s6Ba genomdriva ett beslut, enligt ~ i l k e t avgiiranade i frigana skealle triiflas vid ett kommande möte under hiinsyns- taagnde till menig mans ocla rikenas aaylfa sch gagn, Detta m6te borde avhallas av isagra f& fulla~~aktlge fran cBn-mse sidor. Harrned hadu m a n alltsa - liksom i instruktion

A

-

molsatt sig taaaliten

215

ett upprepande av arraaagemangen fran I<almarmötek med mGden 1 sin helhet som deltagande samt sned ksneangen sort?, duminen.aaade instans1.

Dessa bada ovan refererade instrulntloli,er iiro odaterade. Del fereligger eniellertid iss sa uppgifter om Baverliiggsainga~ vilka r i d e t höll i anslutning t411 E<almarexpeditionen, och vilka behandlade frigan o m aterknytande av de diplomatiska 6nbindelserna med Danmark. SAlo~nda hiinvisade irkebi- skopen i januari

1506

till » d e varv ocla artlklar nppskrivn~a och tiu~esviiy-da voro vid IL-onobiiclc s c h sedan 1 Stockholm».

It

m a r s s a m m a 5r meddelade riksftirest5ssdaren och n5gn.a radsherrar till franvarande rSdshers-ar, att danska i;CPdet d & som villkor- f6r f6rHikaaiaag satte »de punkter., v3 i radsvis hem- liga oss emellan %rhandlade om vid Giiddeniis, ehurer de dem f6rckox~sraa iiro, Isögligen begarande, att vi ville oss giva 'ril"aYmagon av de pe~nlnter~,. I en a-id s a m m a tid Siil Dalarna s M l d s%xirelse uppgas7s, at& Danmarks rad n.id ifrHgaa-arande tillfalle som viBBlzor for stilliest6nd Bnri4vde, anfingesa att konung Hans aterfick riket, att hans son a>iniogeso, eller att e n s u m m a penningar ufgåves av riket. De anftirda stii'alena ge rid handen, att den danska fragan behandlades p3 tre platser, Giddeinas, Rroa-aob2icB och Slockholm,

P

:

Rirstniirnada ort diskuterade ridet det onnskrivraa programmet med tre aEtera.*atå-\~. D5 Inctru%ttion B Iiimnade direktiv för besvarande av fragor rëran~de just detta program, h a r den av

G.

Carlsson satks 1 f~e.bieadeSse med G5dderaas"rhsndlingarna. Ytterligare s k i l

hs

anförts ii98 fGrmin f6r en t i d i g datering. DePs avser iiistruk- kionen forhandlingar med bhde danska och ~ i o r s k a raden, v a r h r maal masle rflkria med en CPdp~nlnt, d5 norrrniinne~'~

62 G u n n a r Olsson

Bnsirbaktionen verbal 6verensst5aa~meIse med en kungorelse fil8 Iraxranasna I SmAlanc%, valken til%komnait kort efter Ka%mar- domen

'.

FOr en tidig datering iiveah av A talar det a r C. G. StyEe gjorda pipekanadet, att instrenkkionen föru%siii?ter, aQh Kalmar stad anrata var H svensk hand, medana den senast vid mitten

siar december 1585 Big under dansk ocl<upation

De bada ir-astruktionerna A och

B

kunna saledes f i r a s till tiden omedelbart efter Kajmardonien. Huruyrda 1z5gon au dem antagits, 5.r ovisst. D5 den i detfa sammaamhang avsedda missiorsen ej %rom till ntfdarande, a r det t%~mkbart, att definitivt beslsat 1 instruktionsfr5gan aldrig traffades, ?den instr~ektionastesterna upplysa om f6rsbag och siåndpan&%er inom svenska ridet, d& det efter Iialmardonaen Gverviigde den danska fragan.

H u ~ u d s y f t e t med förlaa~adlingarna h a r tydligen gallt iterknytaaxdet au de diplomatiska f6rbindelserna samt utres-

Haandet av sti8lestAnd. FOr att uppam; detta har- maix . ~ ~ a r i t Ileredd till en serie m e s eller miradre Iroilagtgaende eftergifter, Av specIelIt intresse g r antf5stelserrm att först vid et% Bomsm~a~mde m6te belaandla frågan om antagandet av en medlem av danska lii1~4g;8huset som Sveriges regent eller nibe et al and et av ekono- ia~lslat vederlag. Tid frailagiiaigsrikl genomf6rande av sande- badsuppdraget skulle reseilhaiei u r svensk syumpunikt narmast bli, alt m a n genom ~iteblivanmdet f r a n Kalmar vunnait f ~ r l a n g o stili%estiaad och uppskov med unionsfr5gans aargörande likviil tatala att harför BaehSva betala det h6ga priset av ett nytt krig. B enlighet anaed heslutet ettt irzleda förhandlingaa- med Danmark a v s i r ~ d e s en brerdragare, som hade konungens Bejd, H a n utverIiade tkllskHnd f8r tre sveaaska herrar, Sten 'Traresson, Nils Eskilsson och Ture Jönssonr, ar1 med ett följe p 5 trettio

l Jakob Clfssoii till Svante Xilssoil 5 1x6; rådet till frårivarande ledamoter m . fl. 3 1306 HSH 1 9 s. 116, 145; r a d e t isii1 insranarna i D a l a r n a o d a t e r a t BSH 5 s. 82; G Carlssoii, Hernmiiig Gadli s. 122 f.

a C. G. Styffe E BSN 5 s. I.XáV; Sten I<ristenssow till S v a n t e N:lsson

Sverige och Danmark 1501-1508. 65 personer begiva sig

till

Lund och d a r inf6r konungen och danska radet framlagga de varv och iirenden, som medgkviis dem. Osaörd iterfiird u~tlovades, Brevet bekräftades med ko- nungens signet. H slutet uv september hade riksf6restAndaseas lejdbrevet i sin ägo. Han ansåg sig vid denna tid veta, att m a n 1. Danmark s%iilSde sig gynnsam till tanken p5 6verenskom- meBse angiende bilaggande av striden mellan rikena

',

Emellertid SBnQagde sig radet ej med det saledes tatver- kade Iejdbrevet.

I

stallet f6r att avsands, de tre I lejdbrevet upptagna, redan i propagandaskrive1serna namngivna her- rarna avlat radet e n skrivelse till Daia~x~ark~, vari man dels f6rBlarade sig ej kunna Blia p5 deim lejd, som givits, dels an- forde %sesvar 6ver Hialmardomen. H u r dessa biida fragor i de8aIj utseck%sades, a r scfsst, d5 sjiilya radsbrevet gatt förlora'k och dess Hnr~eh%lB ar kiinl blott genom referat P den danska svarsskrivelsen '.

I horjan av november utfardades n y dansk lejd. Desina avsig fyra svenslia herrar, electus Vincentius 4 Skara, Knut EskiSsson, Erik Trolle och Ture Sönssosm eller fyra andra .-adsherrar, vilka rådet avsande sasom fnlEmaktlge. Förhand- larnas f6Qe utidkades ii41 sextio. Tid oeb plats. far n16tet bestiirndes till hialnraid före tjsagondag jul; lejden gallde ina,tiEl den 13 feljrigaa-i 1506 och var eatstilld under konungens sekret 3~ Den vasentligaste sk14&naden mellan de bada lejdbreven bestgr d att det aIdre omtalar de svenska förhandlarna s o m privatpersoner 4, medan det senare behandlas derin som Fal%-

rniiktige f6r svenska rådet, Den mera offiche%la karaktiiren i sistnamnda sk.ri\~e%se framhaves darjamte av sigi%leringen,

som ntf6rts med k s n ~ r n ~ g e n s sekret, medan det Bidigare lejd- hrearet blott f6rsetts med hans signet5-

L

Kung Hatis, lejdbrev 2 8 , s 1503 S \ v i gambEn SweilsIse Rijm-Krönikor, utg. Hadorph, 2 s. 399; Svante Kilsson till K~ce Harissori 24,'9 1505 HSH 19 s. 99.

VI>ariska r i d e t tail srensiaa r i d e t 'Ii I 5 0 6 HSH 19 s. 125.

Kung Hans, lejdbrer 3 / 1 i 1505 S w i gambla Sweraske IZijnn-Iirönikos,

utg. Badorpli, 2 s, 4 0 0 ; HSH 40 s. 10.2.

K. Stensson, Peder Jalrohsson Sunnanvader s. 43.

W. Ewald, Siegeliiunde (Haildbiach der mittelalterlichein u n d aiebieren GesclziePate 4, h1iiiiehe~n unci Berlin 1914) s. 94 f f ~