m e t o d e r s c h fosskarg&rwing. Ii. d. H A ~ T ~ I A S i
» k l & n d s k a k o n g r e s s e n sch & s s f h i r b i s t o r i a ~ I-
"V- Acta Xeadeiliiae Abo- ensis HuinanHora. 1921 --32,
uOm forhiillandet irnel- Ba~1 Kar1 WII och GOB"~Z
p& utrikespolitikens om- r i d e ef?;erkonarngenrsl~em-
komst fr&n T u r k i e t t i l l h a a s död (17d4-%718)».
Hist. Tidskr. for Fin- land. 1929.
»Karl XII o c h h a n s fOr- niimsta tronnnln)), Histo- riallinen Lirkisto Sh,. 1933.
),Kring K s r l xB--I:spro- blernen i mins arbeten», Karolinska forbrrndets arsbok. 1934.
nB&gra i n l l g g t diskus-
sionen om Karl XII:pro- blemen». Acta Acade- miae Xboensis. Hrimn- niora. 1934.
u K a d XIL och hessar-
nao. Acta .%cademiae Aboensis. Huinaniora.
1935.
I den riralandssvens~áa urril ersiéets- .i~ublikaficinren Acaderniae Aboennsis, Humaniora» k035 ingar en Eiingre upp- caas. betitlad »Karl XII och hessarnsa» a r
K
J. Hartmein. I i b e t e t Bfraqa ntg6r dutcteriena till en forskarinsaks a\. mindrux anlig karaktär,
Som ung akademiker fick Haï&man för nara 50 a r sedan siar uppmiirksamhet fast vid problemen kring Sveriges sista kamp fur sitt stormakts\5kcde. Restultabet blev en avhandling om )Tsar Petesc rin- derhandlingar "n7L ona Basidgang i S k b e ) , genom lélken 1 diskussionen I l a - fördes en förut föga beaktad eller utnytt- jacl materialgrinpy, den ryska. Detta upp
slag kom emellertid icke att TrillfUFQas. Fairfattlren iigrlade sig under en Iáiag
fOljeF a\- a r åt annan renksamhet och kunde fbrst efter 1 iirldsksiget aterupp taga sina forskningar. De {Besla resaalta- ten barav liar han pub%icerat i nyss- namnda f första Izand i det moon- rloenftala arbetet om > A ~ i i n d s k ~ kongres- sen och dess förhistoria). I ett flertal mindre rappsatser h a r h a n ytterligare at- veeklat, i mera Xatti1IgangToig f o r n fram- s%%H1% och försvarat sina teorier.
Di
första delen a r >,Alandskep kon- gressen och dess förhistoria ) i'bkboga',, byggde forskningen ännu endast eller f(aretrzidec.vl~ p5 \Pssa materialgrupper.106 Gösta Lindeberg.
kungt vägande avhandling framlagt \issa delar av det svenska material, som är knutet till fredsunderliandlingarna under senare delen av Marl XBI:s regering. 4 arbetena »Sverige och Frankrike 1715-18)) (1909-1921 ) samt »Kejsaren, Sverige och de nor- diska allierade fran Marl XH:s hemltomst från Turkiet till allian- sen i IVien 1719)) (Karol. förbundets årsbok 1926-1928) hade Per Sörensson utnyttjat framför allt svenskt och franskt men aven saxiskt, österrikiskt och preussiskt material. Det sistnarnnda materialet var mera detaljerat genomgåiiget av B. Lundberg i >.Sverige och Preusseri 1 7 15-20)) (191 3-1914). Danska kallor hade anvanls av P. E. HoIm i »Studier till den Xordiske Krigs Histork» (1881-1882), och i r k i engelsk synpunkt hade I-nandelse- förloppet skildrats av J, Ll-iance bland annat i »Georg I and the Northern \Tar» (1909). Det ryska inateraalet var däremot jam- forelsevis obetydligt kant En del akter fran Alandskongressen hade emellertid tryckts i Bacmeisters »BeySriige zur Geschichte Peters des Grosseni)). Detta arbete hade bland annat använts av Sörensson 1 det förstnarniida av Iians arbeten.
Martinan kunde alltså för vissa delar av sitt arbete bygga ph dessa och andra forskares resultat med anlitande av samma material som de. I de tre första delarna av sitt huvuclverk står han oclts5 ännu på samma ståndpunkt som sina föregångare ifraga om tilltron till kallorna. Men nier och mer nytt material, frarnf6r allt ryskt och hessislit, indrages av honom i undersök- ningarna, och s2 srnåilingc?m kommer han att slå in på helt andia a-agar 211 vad tidigare skett. I den fj5rde delen börjar man iakt- taga den begynnande onisviingningen; den ïramtr5der fu%Bt tyd- ligt i de därpå följande häftena av femte delen och i de mindre uppsatserna. Hartman gör ingen hemlighet av att han andrat ståndpunkt. Han underkastar silra tidigare resultat en ingaende kritik och vidgår titan vidare de fel och förbiseenden soan han anser sig ha begått.
Gången av och förititsattriiiigarna fUr de underhandlingar, som 1718 kulminerade i fredskongressen mellan Sverige och Ryssland I dela lilla byil LUVU i ålandska skärgården, skildrar Hartnian P de tre första delarna av sitt stora verk i omedelbar ankllytning till sitt ~~iigdomsarbete on1 de dansk-rysk-engelska iiandstigningsplanerna 1 7 16 och deras niisskyckande. Han bygger har fortfaraxide i huvudsak på ryslit material, men blir på grund av den större omfattningen av detta i stånd att på ett intressant satt komplettera föregående sindersökningar. Tsar Peter spelar
Ii. J. v art ma ii,
107
till en början en donninerande roll och hans trollet mot h u n d s l 6 ~ - vanterna anser ftirfattaren icke liaanna betvivlas.
D å tsarera slutgiltigt beslöt sig för att avsta från det land- stlgningsf~rsök laan planerat i Skaiie 1716 och aterförde sina trupper till deras ryska operatioaasbas och vinterkvarter, AIecBlen- barg, synites för ett ögonblick ett öppet krig mellan honon11 6 ena sidan och Georg av EngBai-rd-H-Bannover och det av densie be- roende Daaaraaark endast vara en tidsfråga. Konungen-kurfurstens vrede över vad han Biallade tsarens Böi'tesBsrott och misstankarna mot hans planer i 'Fysliland kommo i varje fall akt ~aaider de lö1- jande åren omöjliggöra varje enhetlig och sainlad aktion fran den nordiska ligans sida. England ocli Danmark Praslirankle sig till en i och fhir sig nog s5 besvarande handelsblockad n ~ o t Sverige och tsaren gjorde ge\-ar för fot. Under tiden söker Georg p i allt saat starka sin stallninig; nled Holland och Frankrilie avsBwRéir han trippeBaBBiansen. Peter
a
sin sida HaAller sina tyska och ryska diplomateri
livlig verlisamlaet. Genom Hartsnans forskningar far man en betydligt klarare bild an tidigare av sa~nmanliiangeiB denn ryska politikern och av dess sträl-anden efter att övervinna verknlngaraia av Isrytniiigen med E~iglarad. Tsarera 1yeYcades knyta en aar Iigans medlemmar. Prei~sseim, fast till sig ocla vann t. o. m. anknytning ii11 Frnrmlirike. Genom lantgreven av Hessen-Kassel fick han aven lianning med wealska fredstrevare. Mern Hartman betonar GraTligl - ocli detta i full elverensstiiinanelse med sin davarande uppfattning ona nnakrialets tillförlitlighet - att tsaren samtidigt som Hian bedriver dessa innderh~iaidlingar~ sePkes fOr- verkliga den gamla taaalcen oin ett gelmeaisanilat anfall mot Sverige. »Det erbjöd)). sager Bian, »ett vida sakrare satt att erhalla fred och de eröl rade proviiiser~ias hesittaiingsratt tryggah). Han framhäver ofta den försiktighet rarined tsaren gick tillvaga i den svenska negociatioriera l. Tsarens position skildras soan ganska
god; Iran laar lyckats bryta den a v Georg skapade dsoleringeas kring honom och stgr ad titrumque paratus: beredd till förhand.- Bingar om fred och förbund ined Georg saviil sona ined Sverige ".
Det blir har nödvandigt att följa Hartmans £ramstalkning mera no.foraiit för att Iiomana -&B11 ful1 förstaelse av hur hans upp- fattiaiiag '?r5seiit1iga punkter p& detta tidigare stadium sv holii fa~rskningar lett frani till de niya synpuzsk8er, som lian senare gör
sig till toEk f6r. OfBjrenli.$~tsn av de uppgifter, soan från rysk8 och annat håll lämnas om resp. l5nders politik, koxxanaer diirige- nom till synes, Det ar Just derann oförenlighet soami senare kom- mit Hartman att slå ila pa nya vägar.
Alandskongressen I s. 5 .
108
Gösta Lindeberg.Lantgreve Karl av Hessen var som behant genoin sin son Fredrili med starka band knuten till Sverige. H a n framstår p& detta stadium av Hartmans arbete son1 den mest franiiradande representanten för den s\ enslia diplomatien. vilken n u efter basta fh>rmi%ga söker begagna sig- av splittringen inom den nordiska ligan. »Mana k a n utan överdrift saga, att under aret 1716 och en stor del av 1717 den svenska utrlliespolitiliem väsentligaste trådar förenades i lantgrevens h a n d » l. Hartman framhåller docli skarpt
med stöd a v de ry.;ka kallorna, att dennes medlingsförsök mellan Sverige och Ryssland endast resulterade i ett konstaterande av oförenligheten i respektive ståndpunhter. Tsaren ville p2 sin hejd glterlamna Finland, Karl r a r endast villig atL överlamna Petersburg med område på viss tid. Av särskilt intresse a r nu att vi för första gången se de två motståndarna formulera sina freds- villkor. Karl av Hessen \ille dock om möjligt hehalla ledningen av underhandlingarna i sin hand och i m a j 8 / 1 7 lyckades han av sin syenske namne utverka fuilmakler för greve Wellingk och kommissionssekreleraren Preis i Haag att underhandla med Eng- land resp, Ryssland; den förre skulle d a r l i d samråda med honom sJ5lv. Men konungens standpunkt ifråga om fredsvilIkoren med Ryssland a r alltjanat densamina som förut '.
4; ett par väsentliga punkter kan Hartman med sitt ryska material komplettera det framför allt av Sörensson framlagda franska och svenska. Det galler sarskilt hans frainstallning alT de anstrangningar. som från Franlirikes sida gjordes för att under alla omstandigheter Ilevara inflytandet i norra Europa at sig och från de engelska jakobiternas sida för att f2 till stånd en europeisk koalition mot de hatade liannoveranarna. För båda dessa parter kunde en s ~ e n s k - r y s k fred erbjuda stora inojligheter.
Under tsarens \istelse i viistra Europa somniaren 1717 för- des livliga förhandlingar mellan §\enska och ryska diplomater. Preis och Wellingk, Poniato\vsliy, den i svensk tjänst veslicamme polacken, Erila Sparre från sin sandebudspost i Paris, lantgreven och hans förtrogna, en Ranck, en Itettler och en Dallvigk, skymta dar i större eller mindre roller. Redan 1/46 framkastas planen på en fredskongress vid finska gränsen, Intresset koncentreras alltmer kring en enda person, Görtz. Hartman introducerar ho- nom ganska sent och, som det \il1 synas, nästan med en xiss mot- vilja i framstallningen. Den bild han ger av honom och hans Iiungliga uppdragsgivare a r värd att särskilt uppmarksamrritis, Den kvarstar i stort sett oförändrad i de tre första delarna a,
>hIandska kongressen och dess förhistoria».
P
-i 1 5. 3:3
Ii. J. Hartnaaii. 109
Kon~angcn iir pa detta stadium annu krigarkungen. Uttalan- den sådana soin att )Freclrik Willielm saknade liksom Karl XII
statsmannavyer», »Karl XLI, som för egen del var oerfaren och ointresserad för diplomatieris a r \ » , gro ganska betecknande. Ehuru principiellt ingalunda ovillig akt lyssna till dem, som rådde till fred med åtminstone nagra av de manca fienderna, lamnar han detegentliga intrigspelet a t andra och synes ibland t. o. m* f 6 r - summa att tillse. att de svenska fredsaktionerna föras med nödig enhet och konsekvens. S5 mycket \il<ligare a r d a @örtz9 1-011. Ge- nom sina ryktbara förhandlingar 1713-14 o m restitution av Holstein-Gottorp inställd på tanken om en svensk-rysk-gotlorp,sk förbindelse, arbetar h a n efter sikt inträde i Karl XPI:s Bjanst erder- giskt p5 f ö r ~ e r k i i g a n d e av detta prn,jekt. För att h a fria hanider motarbetar laan konsekvent - det a r för Hartman en ledande tanke - Sveriges övriga representanter och cliplomates, v. MiiB lern. Sparre. l:tritgreven m. fl. och lyckas under sin utiandska resa av koniilageii utverka eii synnerligen vidsträckt fullmakt att ftirhandla och avsluta för hans rakning och i hans namn.
Barkmans uppfattning a r Görtz' politiska mal iir ej helt n j , mera malet framhiilles med större skarpa iiil f6rlet varit fallet. Görtz siktade närmast efter fred och förbund n~ellaii Sverige och Ryssland, erentiiellf. senare med Preusseri ocli Hannover. Sedan skulle följa ett oförsoriligk I-iiimndekrig mot det hatade Daiiinark. som skulle i-2 betala laget genom ailrädelse av Norge till Sverige, vilket 1 denna pro\-ins skulle f& ersättning, »ekvivalent», för de oundt ikliga landavtriidelserna till Ryssland. Hela sin dipIonaaPiska skicklighet och gliinsande dialektik inriktar Görtz fördenskull
p5
att underhalla och öka splittringen anellan Sveriges fiender, eröl ra
at sig sjalv stalilningen som ledare av dess yttre politik och sist. men icke minst, på att söka förma konungen tP11 att skanka sitt qillande at planen. »Görtz försrnår sålunda intet medel», fram- i~gllier Ilartman. ) icke ens personligt smicker och radjan till ko- ssansigens krigiska instinkter SOr alt inrikta Karls politik just p5
detta m & l ) l. Görtz icke blott pressas sin fuliinal:t till det yttersta.
han drager iiven stora \axlar p& sitt inflytande hos konungen 1
bopp om alt sa småningom kunna vinna honom för sina syrapunk- ter. H a n a r först och sist holsteinaren, som icke ens, enligt \ a d Hartrnan i förbifarten antyder, kan fritagas f d n misstanken att
driva sina ryska förbindelser Iangre an vad som var strangt fgir- enligt med Sveriges intressen
'.
k'nder en stor del av Aret 1 7 1 7 hölls G6rtz i overksamhet. Upptackten av hans och svenske ininistern i London, T<. Gyllen-
$10 Gösta Lindei~erg.
borgs, stämplingar niot Georg I hilisammans med jakoblterna medförde badas fängslande i februari. Sedan Iian I augusti frigi- vits u r sikt holländska fangelse, söker h a n genast och med fram- sång komma i kontakt med tsaren, aven om Hartmaii icke satter tro till hans uppgifter a t t han skiilie personligen ha sarnmantraffat med denne. Forsedd med ryskt pass avreser han sedan över Preus- sen. Baltikum och Finland till Sverige. Hartman visar hur de underhandlingar, som h a n på vägen förde med preussiska och ~ a c h s i s k a diplomater ytterligare ökade misstron mellan de för- bundna och icke minst deras radsla för att genom förrädiska se- paratfreder liirnnas ensamma mot Sverige. Samtidigt skickar GOrtz u t en fredstrevare till England i samma syfte. En stos triumf firar han, då han i december 1717 far konungens godkan- nande av sitt förslag om en fredskongress mecl Ryssland vid finska gransen.
Det a r p å satt och vis betecknande (ehuru Hartman under gången a r sitt arbete drager ritt skilda slutsatser därav), att Görtn synes vilja hålia möjligheterna till fred 6ppna at alla hall. Genom att till England som underhandlare sanda den bekante F. von Fabrice, sin egen landsman, vann h a n för örrigt ett dubbelt syfte. Först och friimst kunde den engelska underhandlingen, vederbör- Bigen utbroderad, användas som påtryckningsmedel mot ryssarna och vice versa. Vidare kunde Görtz darigenom förekomma dem som i likhet med Bantgreren, Illullern m. fl. önskade korsa h a n i planer på fred och förbund i första hand med Ryssland l. Hart-
man förutsätter nämligen, att Fabrices beskickning icke var all- varligt menad.
H a n påvisar emellertid, att aven tsaren å sin sida ingalunda var sysslol~s. I sin fruktan för att bli lämnade i sticket a v sina bundsförvanter sökte danskarna med honom overenskomma om en anfallsplan mot Sverige, och h a n syntes för ett ögonblick gan- ska villig dartill. Den fortfarande existerande engelsk-ryska mot- sattningen omintetgjorde detta trots tsarens goda vilja (som Hart- m a n n u som förut ar angelägen om att framhålla)
<
.%ven vid de rranska, österrikiska, preussiska och sachsiska hoven korsade svenska, ryska och engelska Intriger varandra ocli bidrog0 BP11 att ytterligare förvirra situationen. Som ett väsentligt resultat av alla dessa underhandlingar framstar i varje fall, enligt Nartmans &sikt, akt tsaren vid tiden för fredskongressens Inörjan stod praktiskt ta- get isolerad.Efter långa underhandlingar mellan cle svenska ambassad& rerna, Görtz och Gyllenborg. och de ryska, kanslirådet Osterman
Ii. S. Hartman. 111 ocla generalf5EtlyginäsBajle11 Bruce, om platsen fOr konagressen, be- starmade man sig slutligen för byn k6\6 i VardhP socken strax Ostes o= alsaadska huvudilandet. Efter en fös ryssarna mycliet Iing och orolig aiintan, under vilken de skickligt preparerades med arztyd- ningar om svenska fsedsunderhnnd1ingar p% annat hall, aaziande slantligen Cörtz sjalv och hans kolleger \&ren 8118 kil1 lLi4~6 och det egentliga arbetet kunde taga sir1 början.
Galngen av forhandlingarna skildrar Nartanan ytterst Ingh- ende. Av stcissta betydelse ar att han frana bCPrjana vinnlagger sig om att parisa den starka kontrasten mellan det alr honom kram- dragna ryska materialet och det a t m d r a forskare fiiretriidesvis eller ensamt utnyttjade s ~ e n s k a . P 5 grund av bristande kanwe- dom om den förra gruppen liar denna ytterst betydelsefulla mot- sattning tidigare antingen ieke obsenerats eller ocksa icke satts in i sikt aerkliga orsakssammanihang ocln getts den \i%d den rgtte- Iigen förtjanar.
0ms"tndigheter. som niistan med dets:tmma p5balda var uppmarlasamhet, iiro framst deam dominerande f tala ni nig, som Görtz och Osterman Intaga med rni~danskjutalide a r sina koljeger, oeb darnäst det starkt holsleinska inslaget i dela sveiaska beskick- ningen och dess politik. Av Cöïtz' landsman marka vi hans f6r- trogne sekreterare A. E. Stambke och justitierådet P. Pasilserh samt den som ksisir i viktiga frågor anvande kapten van der Fel\. De första, mera officiella konferenserila i ylutet av m a j ma- nad tjiinade endast till att psvisa oförenlighetes-u i respektive st5nnd- psinkter. Ryssarna ville behalla allt vad de erövrat, svenskarna ieke @ra några eftergifter a\ sikt. Författaren far har tilBfiiEBe a l t framhalla den egendomliga mc'itsattningera mellan denna rys- sarnas omedgörlighet och de stora eftergifter, soin de enligt Göstz' uppgifter till Karl förut skulle ha varit beredda till, i det att de a oro villiga att hterlämna Isade Finland, Livland s c h det viktlgar;te av Estland I.
Da allts; till synes kongressen var på arag att kbavas i sin Iinda9 riiddndes den genom enskilda konferenser mellan Göatz och Osteaman. Sedan den förre förgiives sökt genomdriva hter- lamnrandet av icke blott Iii'inBanCB. som ryssarna icke ph allvar tänkte behiilla, utan aven Reval, förde h a n forhandlingarna över p 5 en annan linje, som redan förut, ehaasa mera obemarkt, skym- tat fram i diskussionen och de diplomatiska fijrhandlin, "arna. Tsaren skulle f & behalla de baltislia provinserna plus sydájstrn
i II s. 120. Shrensson har o b s e r ~ e i a t inotsattni~igen mellan d e rgska
och svensba uppgifteina incn h l n n e l (le förra hlotl fiåri Bacrneister och tåga1 ~ c h e draga några bestämda slutsatser. S ~ e r i g e ocli FianRrike 111 s. 93 och 07.
1
12
Gösta Lindeberg.Karelen med Viborg men skulle i gengiild sluta förbund med Sve- rige och p& annat hå11 skaffa detta land ersattning för de lidna förlusterna. Sedan tsaren iinderrättals om den nya vandning, som förhandlfrigarna darrned togo. gillade han planen i princip och iiipgdrog At Osterman att istforma densainma. Göriz dareinot fick använda hela sin fintlighet för att hos Karl IIII genomdriva det för denne ursprungligen friimmande projektet.
H a r t a a n kan i detta sammanhang ge ytterligare bidrag ti19 avslöjandet a \ den diabbelpolitik, som Görtz d i i n i d nödsakades föra. I ett memorial till h . APii1Iern framstiiller han utsikterna för
Fred med Ryssland som synnerligen goda l. Ryssarna skeille vara
villiga att sluta fred p& nagot a r nedannamnda alternativ. An- tingen skulle de nöja sig med Ingermanland med Narva och Vi- borg utan några vidare förpliktelser eller ocksi skulle de stes- lämna endast Finland utom Ylborg men H stallet l5mna ersättning i ryska Karelen och förhjälpa Sverige till ytterligare ersättning pH annat hå11 genom erövring a\- Norge och Alertagan.de a r de tyska provinserna, GCartz anvander Biär sin gamla taktik att framföra egna f0rsIag under förevändning att de harröra från annathal!. men t a r på samma gång den stora risken att f5 sina rnanipulktiio- ner grundligt avslö~ade. P'i sta har, framhåller Bastman, infair en till synes absolut oförklarlig motsättning meilan de svenska och ryska versionerna a r underhandlingarnas forlopp. Genona de senare vela vi, att >)alternativ I ) aldrig framförts. H a n anser, att vi n u Iiksom 1'713-14 iilaste söka förklaringen i den gottorp- ska politiken, och finner förklarligt, att Osterman 1 en rapport sager sig icke riktigt kunna veta, nar han har att gosa med ~leaz svenske eller den holsteinske Görtz
För att personligen kunna övertala konungen avlade Göstz ett besök hos honom 1 hans hhagkvarter i media av juli. Karl f a n n plcunen d. v. s. >alternativ PI» (det andra nämnes aldrig) va1 vid- lyftig, men uppmanade dock sin minister att utforma ett nikrnare förslag i samråd med ryssarna.
Under sin andra vistelse i Löv6 företog sig Görtz närmast att utforma »ekvivalentplanen» i hopp om att till slut rinna
ks-
nungen för densamma, ocli han gjorde det i den fasta overtygelsee att den var den enda möjliga forhandlingsbasis n e d ryssarna. Hartman ä r emellertid av den meningen, att hans uppgift n u av flera skäl var nästan olöslig. Tsaren var nu mindre benägen för eftergifter an förut, eftersom hans egen stallning betydligt stärkts genom Alexeis död och gammalryssarnas nederlag. Genom ire- den i Passarnwilz mellan kejsaren och Turkiet frigjordes dennesII s. 141 III s 13
arméer och genom Bvadruppelalliansen mellan England, F r a n k - rike och Osterrike knötos hade h a n och Filip, den franske regera- ten, till det engelska systemet. Alla dessa oinstiiiadigheter utgjorde ett svart slag Ië>r Görtz' Iiögtflygaade planer. »Jca, aven 0111 Görtz efter denna tilldragelse lyckats genomdriva den olösliga u p p g i f i c n att f d RCII'I X11 och Isurezi rned p6 e n g e m e n s a m fredsplan. skullc Sverige och Kysslarid s ~ i r l i g e n med utsikt till f r a r n g h g kunn:ik triida i harnesk mot Georg H, s5. stark och maktig, som denne n u liade blivit» l. Soin ännu ett moment av vikt för denna de1 av
kongressen kan anföras. att tsaren icke hade fiir avsikt att svika bin pretnssiske h~andsförvani riitan krävde, att han skulle inneslutas i freden.
B hörjan a\ augusti kunde Görtz tP11 konungen översända ett utkast till fredstraktat med Wyrssland, som han utarbetat i Stock- holm, dit han atervänt fran Eövö.
B
detsamma fbirutses först och främst en gemensain militär aktion fran Sverige och Ryssland nästföljande a r i Polen och norra Tyskland 4 syfte at& ateruppsatla StunisPaus p5 Poleni tron och &teresörra Sveriges tyska prorin- ser'.
Som e k ~ i v a l e n t för de »ansenliga länder)) - ingen specifi- kation - ssnn Svcrigc skulle atkriida till Ryssland, skulle Itqareaiförhjälpa detsaniina till erövring av Xsrge och fraarafor allt med all makt till atertagande av Bremen-Verden fran Hannover. I cn sarskild exekutionsrecess u t ~ e c k l a s väldiga planer fös niista ars ifiiletag till lands och sjöss. I en bilagd motivering pläderar Gör-iz kraftigt f0r freden med Ryssland sasom den enda framkomliga utvag, sam för närvarande stode till buds
'.
I värsta fall d. T . s.om konungen vägrade sitt bifall, kunde m a n alltid genom ett av tsaren rinclerteckiiat godkännande skaffa sig svart p5 vitt på den- nes trolöshet mot buirdsförranterna, och dessutom kunde en In- gången fred med för tillfället oundvikliga landavträdelser ju alltid brytas. nar sa befanns Iäinpligt.
Konungens s\ a r blev ett bestamt avslag. För8usterna an- sagos som alltför sakra, de utlovade vinsterna a l l t f ~ r osakra. Tsa- ren borde återlämna allt T ad han erövrat utom I n e r m a n l a n d och
i 6 r detta Xärnna ersättning i ryslit omside. Forhandlingarna skulle föras ridare efter denna linje och kongressen alltså icke avbrytas. »Harmed \ a r Karl XHI:s stallning till den ryska freden ogterkalleligen angiven ) , säger Hartman. )>Nagon attack mot den- samma h a r Görtz veterligen icke vigat göra» 4. I sina kominen-
L IT1 s. 68-69. Kurs. n r uiiilertechilad
'
III s 95 o f III S. 99i i 4 Gösta Lindeberg.
tarer ansluter lian sig alltså till den förharskaride uppfattningen om oböjligheten i Karls \agran att göra nagra väsentliga landav- trädelser för att f å fred med Ryssland. Hartmans kännedom om det ryska materialet h a r satt honom i ståncl att skarpare a n någon annan markera saval denna omständighet som Görtz' tvetydiga po- litik. Han har så att säga fört den traditionella uppfattningen till sin spets, men därigenom också herett vagen för starka tvivet på dess hållbarl-iet.
För Görtz återstod nu, enligt Hartmans förmenande, intet annat ä n att förbereda en värdig reträtt. vinna uppskov med och sakerhet för ryska krigsplaner mot Sverige och f å I sin hand ett bevis för tsarens trolöshet mot bundsförvanterna. Han utförde detta åliggande med vanlig skicklighet. I slutet av augusti månad iiananade både Iian och Osterman L ö r ö . Den senare förde långa r-iluntliga konferenser med tsaren, som låg med sin flotta vid Fin- lands sydl iistra kust inom bekx a m t rackhall för underhandlarna på XIand. Vid sin aterkornst till Eovö medförde kailslirådet det a v Peter reviderade men i hur~udsak godkanda och dessutom under- tecknncie traktabutkastet enligt oval1 angivna riktlinjer, dock med landattradelserna mycket ordentligt preciserade l. hIed detta be-
tydelsefulla moment slutar tredje delen av »&andska kongressen och dess förhistoria». Som ett av de riktigaste resultaten Rar fast- slagits, att Görtz måste anses som den verklige initiativtagaren till såval kongressen som ekvivalentplanen. Därmed h a r en gammal missuppfattning rattats.
I en ytterst väsentlig punkt skiljer sig Hartmaris uppfattning ännu icke f r å n hans föregångares, Hari anser liksom dessa kongressens fiasko givet efter konungens andra avslag, i augusti, p"6rslaget om fred enligt ekvivalentplanen. Men det a r redan tramhållet, att denna med skarpa framförda :sikt icke innebar någon fullständig lösning utan Iamnar flera problem oavgjorda eller endast delvis Iissta.
I den tre å r senare (1928) utkomna fjärde delen av »Aland- ska kongressen och dess forhistoria» finna vi författaren inne p i delvis helt andra linjer. I vissa avseenden står h a n ännu kvar p6 samma grund som förut. Kar1 XII a r fortfarande krigaren, jiirn- och-blod-statsrnannelr, som val kan Iåta sina diplomater hallas men aldrig för vinnande a v fred vill tillåta någon avsevard minsk- ning av sitt rike. Samtidigt skjutes Görtz emellertid alltmera i för-
grusadeil. Aded stöd a\- riksarliivarteii H. 'klmquists gruradliga u n - dersglkniilgar oin 41ails politik 1713-14, ha\ dar I-iiartmali, att man E tOrsta l i a ~ i d ~ n å s t e belrakta dörtz som holsieinare och att mair Ehgt tillbaka k a n fOlja de polikiska principer, som h a n förfäktade framför allt p5 Alandskoiigressen l. Da baronen beslöt sig för att
örerga i Karl ?áII:s tjiinst, »Itude ho17 I ' ~ c J I c ~ ~ztarbetat sitt eget sy-
sfenr för fredens genomtlrivande, fantastiskt m5häncta i mansa?
tycke meil storstilat och genialiskt och diistill 1 ii1 genomtiinkk ocl-r
f0asiktigt fralnfört),. Hans stB111~ing som Karl X1l:s förraiimste ) t r o m a n ) ter sig viisentligt osiikrare a n förut. 'l311 denria och an- dra ytterst hekydelsefullii onal arderingar h a r Rartman kommit ge- nom ett rmgrn~are studium av det liessen-kasselska a r k i l e t i 'alar- harg
'.
Skildringen huraar i denna fjärde del med en tillbakablick Over Görtz' politik under 5reri niirmast före Bhan-, inträde i svenask tjiinst 5 enliglieb med H-I. Almquists resultat. Sedan följer eai meej tillhjälp av det nya materialet reviderad och i vissa puriliter tilliikt exposé över de redan förut behandlade hiindelserna 1766-18. I hela Görtz' politiska verksainhet under denna tid ser sig Hartnian nu i stand att synra oavlatliga konflikter med l i m s liessiska mot- itandare. Hans plan om fred och förbund med Ryssland, varmed tanken p 5 en rysk-gottorpsk gbftermiilsförhindelse \ a r nara för- knippad, utgjorde ett ytterst allvarligt bo& mo8 hessarna. För att dessa cearare icke sktalle arbeta sina holsteinska antagonister i Iian- derna tvungos de med sina sverislii anliiingare 3Et intaga en helt annan stiillnimg till de utrikespolitiska problemen. H full insikt om detta sökte Görtz för att friimja de holsteliiska intresseria re- dan 1416, da lantgreven, som förut omtalats, fatt Bia~lcl om desr rvska i~egociationei~. att undantriinga denne för egen rakning. Darernot lyckades Knrf ,av Heskel1 under Görtz' fangenskap i Hol- land i viss mån ateriinna siii stiilliiing sona ledare av den svenska diplomatien i utlandet.
hied u t g h g s p u n k t : från denna rivalitet förklarar nu Hart- man en lang rad dunkla, motsBgelsefyllda och bevisligen falska uppgifter i den tidens diplomatiska korrespondens. enliannerliqen Gör%z9 egen. Som f0rut frainh&llits, framställer denne redar, 1 7 1 7 utsikterna för eii gynnsam fred med tsaren mer an lovligt optirnis- Bisk& i hopp 01x1 att bli ensam hetrodd med arbetet på deras f ö r - verkligande 3. H a n låter ibland påslilnn, att tsaren a r beredd alt
p.
1 H. Almquisl. Holsteiri-Soilorp S \ e i i ~ c l orii c1ei1 noa disha Iiqnn i d o l ~
polllisha hrisen 1713-14 1918. L IT7 Ililedilingr11.
116
Gösta Lindeberg.göra stora eftergifter för att f5 fred sned Slerige och t. o. m. a r beredd att åileriamna allt utom Petersburg med onarade l. Vi \eka,
att delta strider mot \erkliga förhällandet. Mera Hartman törhat- satter, att konungen \ a r inligd i denna intrig och kände till tsa- rens kerkliga alsikter; muniliga rapporter och överenskornane%ser anvandes \ id de egentliga förlinradliaagarna. ocli Gidrtz' ot an-
nämnda meinorial tillkoinmo endast fbr att vilseleda halms mot- ståndare eller Sveriges fiender, i \ilkas händer de J u lätt kunde falla p5 siil kg till lionuaigen.
Uiider kongressen samman\ a \ er Görtz skickligt de s\ enslia och gottorpska intressena. Hela ek\ ivaleniplanen %ilar, framhål- ler Ilaritman, p å Karl Fredrik5 giftermål med en rysk prinsessa och den slenska Lronf6ljdcns sakrande a t Iionom. Endast dessa senaie omsiandigheter kunde nämligen tillsamnians slianka Kyss- Band den säkerhet, soin tsaren beiiöade, för att man skulle kunna locha honom med i ett så lidlyftigt företag. som ekvivalentplanens förlerkligande ju dock innehar med alla dess svårigheter och risker
'.
Efter mycket b e s ~ a r sRail GörPz slutligen ha Lyckats irn- bala konungen. att denna fred4plan r ore den enda praktijht utför- bara. Det underliga och s\ ärförklarliga ~nemorialet till v. Mullerna med dess alternativ I och II tolkas nu av Hartnian som en ren försiktighetsåtgärd inot omhudsrådet, alsett att vilseleda denne ifraga oin kongressens erkliga förlopp. Hartman ser i ett senare memorial f r a n r . Mullern ansaende fredsverket ett bevis pa att vi f å rakna honom bland G6rta' azgjorda molstå~idare 3. Görtz a ricke sen att s \ a r a med samlila mynt. Flera av hans memorial till konungen rikta sig indirekt mot 'IfulIern och Iantgrelen och deras politiska system, som satte fred med England främst på programmet. Det a r typiskt för Görtz' taktik. alt Iian skylles både elil il alentplanen och sina uppgifter om ryssarnas Frikostiga tidi- gare löften p å tsaren och Osterman.
Nessarna 5 sin sida ~ o r o emellertid icke heller sysslolösa. Lantgreven sökte själv. genom sin son och svärdotter och genom sina diplomater. främst den ST enskfödde general Ranck och h o r -
radet Hein, systenmatiskt misstiinkliggöra Görtz hos Karl XII och
t. o. m. hos tsaren % Hari ser med största oro Criartr' förbindelser med ryssarna i Holland och ined sachsiska och preussiska stats- män på hemvägen till Slerige, och kongressen var ett svårt slag för honom och hans son. »De hade», skriver Hartman, fullt
----
I I V s. 42
IV s 49-50
"TV s. 59 IV s. 80 o f.
Ii. J . I-%artmaii.
147
kiasi för sig, att Alrindskongressen iniiersk gallde tronföljden i Sverige > l.A r \ pririsens rapporter lilI fadern tinder \ a r e n 1 4 1 8 T. isa oss
alltsa förhlarligt nog situationen k en fejr det hessiska pariiek na3g.c- ket mörlá dager. Lansgre f r a m intebli underrattelserna. Hartman bar med Iriirmsyn till den fajregaende korresporzelennsei~s neatur detta som ett tecken p2 att m~ri~"rligs, bucdskap tr5tt i dess stalle och att arvprinsen nrr med all makt asl,ekade p5 att starka sin stkllraing k Sxerige. Beris finnas fUr att hessarna redan förberedde sig p&
att överkaga makten i händelse a \ konungens d6d; i nödfall med ~ a l d s a m t uridantriingande al- iiolsteinarna
',
E t t personligt in- tresse av Göriz' störtanck hade. pspekar Hartmani, lantgreven d i r u t i , att denne för andra &radamal Imade disponerat en del fran- ska subsidielnedel, som egentligen niislagits till lantgreven som 41 k l i d för riagr2 hans fordringar p& sxenska kronan.Ett sista fairsök att komma i kontakt med de srensk-rysha irnderhandlingarna p& &sand gör lan&gre% eaa 1 7 PM, d 5 h a n låten general Ranck taga vägen 61 er Ryssland och Finland till Sverige '. Ar~prinseri hade nu systematiskt uteslutits fran t. u. m. Banne- domen om förhandlingarnas cang. Det giiPlde f6r hessarna tills- i i d a r e i fr5msLa rurnmef att försöka hiiidra det planerade infailei
E Yorge.
Som »ett nytt moment i den hessisk-gottorpska dragkam- pen betraktar Hartman ett TörsIag fran v. -9Iiillern om underband- janigar med England-Hanno\ er, sedan kongressen efter konungens andra a u l a g kunde ],etraktas som misslyckad Delta iia. att anse som .en real f ars 3 , inspirerad av Gortz. som f att T . 'uaiillern p 5 sin sida och med detsamma alsag att vilseleda sina motstAncIare, in- nan h a n sjalv för sista gangeri hegar sig till Aland, dar lian tanI<ie göra annu ett försök att sarnmanJ5rnka de olika standpunkterna och f 5 fred till stand. )För.risso masle oerhört liktiga intressen
sta pi spel, eftersom Görkz nödgades vidtaga försikkighefsatgarh
a\ o\ anniinamnda a r t ) j. Hastman later påskina, att utsikherna Eiir
ett gynnsamt resultat av ,klandskongressen, nar allt kommer om- kring. icke voro så mörka efter Karls andra a-<slag p5 Görfz' plan, som man förut \elat göra gällande.
Genom alt f ~ r n i n den hesaisk-holsteinska motsattningen i det diplomatiska intrigspelet hxr Hartenan lämnat e n i \isi:r
868
Gösta Lindeberg.stycken ganska acceptabel fiirklaring Uxer en del oklara psinktes i sin föregiende framställning men h a n stasinar icke caärvid, P& sin \ ä g ut ur den »åter\ändsgr&nda, i vilken han sager sig h a r i k a t i de tre första delarna genoin sin alltför okritiska tro p& materialets tillförlitlighet, kommer h a n till starkt rekolutione- sande slutsatser. H a n ser sig slutligeii i stånd att framlägga en i man@ och mycket helt ny I-~ild av Görtz och dennes stallning till konungen och hans ö\ riga radgi.i are samt a\ de svensk-ryska ean- clerhandlingarnas ursprung, liarahtär och syften. Framställningen utmynnar i en d j ä r ~ och i många alseenden bestickancle relion- struktion a r GOrtz' utrikespolitiska s? sten1 i liela dess \ idd. Kon-
turerna av den nya uppfattniiigeii iramtracla P uppsatsen )Ona torhallandet mellan Karl XHI och Görtz p i i~lrilaespolitikens uras- råde efter konungens iiernkomst från Turkiet och till hans död (1714-1718) » . illera ubforinad och belagd finnes den i sista de- len. den femte, a l ,Alandska kongressen och dess förhistoria».
Hartman utgår i i d utformandet a \ sina nya teorier fran att riagon slags förklaring maste finnas till den fruktansvärda liarva a l mots&gelser och inbördes stridiga iippgifter, som I imla i tidens
diplomatiska korrespoi~deiiser. Såliinda kommer Görtz i sina rapporter till konungen gång p 5 Sang ined klart felalatiga, för-
I rannda eller I åldsamt ö.ierdri\na uppgifter av sådan art, att de- ?.
ras ratta halt måste h a varit uppenbar för Karl. Detta anaser Hartinan kunna förklaras med att b r e i e n l o r o ad Inan då fOr tiden kallade ostensibla». Detta innebar, att de antingen kunde befaras falla i orätta händer eller .iroro a\sedda att av mottagaren i i s a s upp för någon anilan ocli i båda fallen l o r o skrivna i avsikt a t t ge en falsk I~ild av iiissa fakta. Så\% brevhemligheten som postsakerheten voro näinlicen mycket diskutabla begrepp p& den kiden. Man kunde allts& gcnom dessa metoder draga bort upp- marksainheten från de verkliga meddelandena medelst z officiella)) ,
men Falska sådana och alltså inaskera eller »camouflera» sina verkliga avsikter. Cliiffer kunde iiaturligf\ is också användas och logs flitigt i bruk men innebar ingen absolut salierhet. I stallet kunde man använda ett slags fördolt chiffer. bestående däri att inan gal vissa ord eller uttryck eri siirsliild betydelse, som endnyt den intigde kunde förstå. Xnnu en faktor, som bidrager till att för oss förs.iråra utnyttjandet av cle diplomatiska akterna, bestar i bruket att bränna särskilt liktiga meddelariden efter mottagan- det: på detta sätt ha flera bre\. från Görtz till Karl X11 undandra- gits \ å r kännedom l. Det gäller då för forskaren att trots alla
Delta sislnaili~icla fahtuin fiainliålles al Iehtor S. Bonnesen i en ie- @ension at Harimans t t e forsta iielai Hist Tidshr. 1926 Riktlinjer for eri Iilera hiitish behandling a \ bres- och clepeschrnaterialet fiail li00-talet ha
1;. S. Hartanan. 119 av detta system förorsakade motsageIser och Suckor i materiule* konstruera fram en riktig bild av händelsef urloppek, a% sikte rna och idéerna. Hartman iir visst icke den förste. som \agat sig p&
en sa vansklig uppgift men han har vigat fiirsöket i större skaiv s c h Iangt djarrare i n någon annan nordisk forskare.
Aled utgangspunkt fran sin teori om kallornas varde U C ~ sättet för deras utnyttjande förklarar Hartman den bristande iiverensstiimmelsen mellan de s\ enska och ryska rapporterna fran Pblandskongressen samt dessutom r. 3lialBesns angrepp mot Görtz. >Det gallde att i främsta rilmmet få f r a m sa stora rnenlngsdi~er- gensei- som möjligt mellan de svenska och rvska underhandlarna för att darigenom framhava, h u r omöjligt det v l r att utvinna ens de anspråkslösaste resultat av kongressen p& Aland»
*.
I I a n kti~ade nämligen genom att på detta satt inge motsidans laksarnma diplo- mater, framför allt k l adruppelalliansens, den förestallriingen, att fred vore omöjlig mellan de bada länderna, vinna tid att fallstdn- digt utarheta fredsplanen och göra den färdig att omedelbart rea- liseras. Eljest kunde man befara. att motståildarna skulle lidtaga mått och steg för att korsa de svensk-ryska planerna. Hartman framhaller med ratta, att om man skulle anse de olika depescherna i allo pålitliga och tillkomna för att ge en sann bild av berkliga Eösl~illandet, s a skealle de liksom Instruktionerna för sändebuden te sig i stort sett meningslösa och snart h a lekt till kongressens spriinjining.På detta stadium au hans forskningar framstå f ö r Hartnzan Karl XII och Görtz i fullt samförstånd. Redan vid sitt första sam- rnantraffande d Stralsund 8714 ha de dragit upp riktlinjerna för den politik och det diplomatiska spel, som ledde fram till Alands- kongressen. Annu en ny och intressant synpunkt ar. att camov- flageverksamheteir planlagges gemensamt a r de ryska och svenska ambassadörerna i fullt samförst6nd med reqpektive regenter. Sina lerkliga instruktioner f5 de förra \ i d personliga sammantriiffan- den med de senare. »Vid de avgörande tillfällena i traktatens genesis reser Cöstz till S ~ e r i g e och Osterman till tsaren f6r munt- liga föredragningar j
'.
Som caasaouflerande atgarder får man eal-Iigt Hartmans mening aven rakna de underliandlingar, ?om sam- tidigt med kongressen fördes av Görtz och tsaren var för sig med England, Sachsen och kejsaren samt de dansk-ryska underhand- uppdragits a v Erlli .%rup i 4<rilisI<e S h d i e r i nyere ilansk Historiei. D311sk. Hist. Tidsskr. 1917.
1': l s. 1 7 , V : 1 s. 20,
120
Gösta Lirideberg.lingarna onm gemensanit uppträdarmde mot Sverige 1718. At% marka a r att Hartman trots siii utpräglade misstro mot sitt material .icke underkanner d e t s a a ~ ~ m a som helhet l. Därenaot
framhåller han flerstädes, att man nlasie g 5 tillväga med yttersta försiktighet vid sovringen av detsamma och blott efter ingaende prövningar, jämförelser och konfrontationer godkanna dess upp- gifter. Som ett exemgeI p å delvis användbara och pålitliga källor anför han Görtz' brev från fängelset i Arnhem i Holland
Som en direkt följd av den nya arhetsimietodens införande ser sig Hartman nödsakad att, i vissa fall för tredje gången, ånyo genomgå sitt material för tiden 1714-18 och han drar n u upp konturerna av vad hari kallar ;>Göriz' system»
'.
Redan under sin utländska resa knyter denne till detsamma jakobiterna ocli %sa- ren; »ekvivalenttanken» föres fram av jakobilerna med Görtz i bakgruriden. Den ~iödvändiga hemiigiietsfullheten iakttogs icke alltid tillfyllest - det visar avslöjandet a\- den engelska komplot- ten - men uppehölls i övrigt genom rent muntliga budskap eller dito uttydningar av brev, varvid särskilt Poniatowsky men iiven de ledande jakobiterna, Sparre m. fl. visade sig användbara och, aktiva4. För at!. så mycket battre maskera de parallellt förcla sveiisk-ryska och rysk-preussisk-franska underhandlingarna, fös-handla både Karl och tsaren med England, medan man på samma gang så ostentativt sonm möjligt ger uttryck a t siil misströstan om de dock faktiskt resultatrika närmandena mellan dessa två po- tentater
".
Görtz' underhandlingar med Preilssen p i hemvägen till Sve- rige 1'317 analyserar Hartman annu en gång ingående. H a n kom- mer till den slutsatsen, att de voro omsorgsf~~llt maskerade gent- emot England, Sachsen m. fl. och avsedda alt inleda fred och iör- hiind mellan Sverige och Preusseri, varvid det senare skulle få befialla Stettin. Detta ingår organiskt i den svensk-ryska freds- planen.
Frankrike och jakobiterna anser EIartiiian h a sin givna plats i sgrstemet och dit för han även det av Allheroni ledda Spa-
i I e n replik till undertecknad i sin uppsals i Acta Academire Aboensic i994 s. 57 frainhåller Hartmail att jag l~eskylit hononi för ett dylikt törfaringssatt. Det måste emellertid hero p 5 en missuppfntlnirig av eri passus i mini uppsats »Greve r o n Derilath ocli h a n s »ostensibla» b r e \ » . Rar. förb. arsbok 1934.
v i g i v n a a r Th. Wcstrin i IIist. Tidskr. 1898.
V: 1 S. 31 o. f.
Jfr. Sparres roll enligt f6rf:ns föregåerid<, framstaiiiiiiig. Ovan s. 108 f.
nieaa. SOPII axgjorda fiender H den stundande stora kampen rak- nar lian med de makter, rakeElan vilka alliausiörharicllingar jus2 psgingo i Wien, niimiigen England-Ilannoa er. kejsaren oc1~ SacPi- sen samt naturligtxis ocksa Danmark. Sen1 mal :Gr de i den görkzka) koalilionena drllagancie olika staterna siitter Hartrnaw, de1~i.i 115. grundbal av kOrellggande material, delris genom egna, anera kria slutsatser, ulagefiir följande. Ryssland sliulle utvidgas tatom med onaradeia, som Sxerige xore berett att avtriida. Sven med delar a \ Polen, och SxerPge skirlle f a ershtoning p5 Danmarks be- lios&ri:~d. Liugust skulle förjagas fran Polens tron och Georg I
nran Englaiads till forman fbr Stanmislaus och pretendenten StuarE. T2rankrilie. Spanien ocli Preussen skulle t i n n a Handomradeam f r i n kejsaren och Sachsen l.
Fhirkattaren anför ett otal exempel p5 camouflagesystemets Intcindiiing. A%E%iaraser, fördrag och rnnderlaandlingar cloldes dy- ,nedelst p a ett sådant sktt. att den officiella, »ostensibEa». politikeaa tillika krrnde tjiina som ett slags alihi för xederbörande, o-m nian 1 framtiden skulle finna det iöreailigt med sin:: intreisen a t t skifta politiskt sysiena. Ett detaljelat referat a\ Harinaans nya irpplagg- ning av prol~.lemen skulle h r a m större utrymmen $n solla li5r star till förfogaiide. Antydriingsois kunna dock namnas Gibrtz' [Bir- handliiigar med Sachsen p5 hösten 1'117, r i d ~ i l k a förfaltaren ut- förligi- uppehaller sig. H a n anser, att de i första h a n d fiordes fas ab& Btrgna de samtidigt i Wien sysselsatta diplomaterna och allts: ~6g6ira ett xeriiligt praktexempel 115 camouf8ngepoPitik %. Under-
ElandPingarna om alllansen I Wien anses utgöra den dipIomatPsBa rnoipoler~ Bill kongressen p5 %land och Hartman h a r försett ett axr sina kapitel inrd den gar1sk:i trgflande rubriken: »Den stora kapp- lupningeaa mellan Wien och EG\ö» som l~eteckning fair det earro- peislia intrigspelet 8 118 3.
Enligt samma systern kunde r . 'a%ëiPIer~r, von Dernabh och a n d r a n\ G6rtz3 arihgngare i Sxerige synas rikta skarpa angrepp mo[ Iionrom med viIseledarade framstallningar ax fakta, varigenom hans motst5irdare skulle bringas att underskatta hade hans infly- tande och förmaga att leda underhandlingarna
'.
Dessa sina »::n- grei>p ) kunde de efter Görlz' fall med fördel utnyttja som bevis F1Er? t t de aldrig xarit delaktiga i hans missgrepp och förbrytelser.
V : l 5. 81,
v:
1 s. 12&-67. V : 1 S. 168.V: 1 s. 103. von Dernnths Birer torde dock snarare höra uppfattas som a\-seGcla n:L aiiviindns soin p i t r ~ c k n i i i l g s r n e d e i riaot koniungzrl. J f r , s. 120 not l .
122
Gösta LiiidebergF r å n den svensk-ryska kongressen kan som en intressant detalj anföras Görtz' stora utarbetade förslag till fredstraktat och exeliutionsrecess från augusti 1118 med dess utförliga motivering och -a itts1 iivande planer. Ilartman anser detta vara en skicklig blandning av uppenbara orimligheter och överdrifter med l e r k - liga fakta efter en metod, som man måste vara p5 förhand invigd
I for att kunna förstå. Den r a r siirskilt anlagd på att narra hes- sarna och deras anhängare; ingen av de invigda kunde ju taga de fantastiska fälttågsplanerna p å allvar.
I sista delen av »Alandska kongressen» för Martman i en mera essayartad översikt Karl XII:s och Göstz' system tillbaka iinida till tiden strax efter Poltala. Redan vid denna tid skulle det enligt hans 5sikt ha stått klart för Karl, att Sverige lättast kunde behålla sitt stormaktsvälde genom att sluta fred med Ryss- land, i nödfall med landavträdelser, för att så mycket grundligare taga hämnd över Danmark, medan motsatsen knappast låter tanka sig. Han kommer med en helt ny förklaring till Stenbocks nord- tyska krigsföretag och de därmed förknippade diplomatiska och militära problemen E d a r e presterar Iian en undersökning om kongressens sista månader under Karls lirstid, oktober-november 1718, och inför n u i framställningen den u r rysk fångenskap ut- vaxlade general Rehnsköld, som anses h a spelat en viss roll. Fre- den anser h a n h a varit så gott som klar vid tiden för Karls död; med stor skicklighet hade man för utomstående lyckats dölja. laur långt P sjalva verket underhandlingarna framskridit.
I sin sista uppsats i Acta ,5cademiae Aboensis 1933 kommer Ilartman med en delvis helt ny uppläggning av hessarnas roll i den förda politiken. Genom att följa bl. a. general Rancks herk- samhet under 1 7 6 8 och upptaga andra förut behandlade partier till ny omprövning tror sig Hartinan kunna konstatera, att hes- sarna eaadast g ~ o r t skenbart motstånd mot konungens planes och
t. o. m. E t i t bruka sig för deras förverkligande på samma satt som Görtz utan att egentligen på allvar försöka hävda ett eget utrikes- politiskt system. Deras kampanj mot Görtz skulle alltså blott h a varit ett led i camouflagepolitiken.
Det a r som synes en i många stycken helt ng. uppfattning av Karl XII, Görtz och deras politik, som Wartman kommit fram till genom en utveckling, som läsaren, vilken ståndpunkt h a n i övrigt intager, med stort intresse måste följa. Hans arbete om Ålands- kongressen har från en vanlip deskriptiv framsfalliiing a v ett be- gransat ämne vuxit ut till en brett lagd expos6 mecl djiisva men ofta bestickande hypoteser. Mot Iians i det föregiende citerade
-P -
ii. J. H a r t m a ~ i ,
B23
omdömen om Kar! SPI som dipiomat kunna stiiiias rtttryck frAn de senare delarna sadaria som > K a r l X1I:s diplomatiska skarp- siame»'.
Konungen förvandlas från passiv till aktiv. Aana as icke längre aiteslutande krigaren, som tillfalligtvis tillåter diplo- materna att dri\ a ett spel, som Iian varken förslås eller uppskattar. utan skatsanannen. som håller intrigernas trådar samlade i s i n hand. '$\en Görtz undergår inför vara ögon en markhar f6svaad- ling. F r a n ätentyraren. som föga höjer sig ~ v e r samticlens rank- srnidarr, blir Plan till den ItIarsynte, nitiske och konsekvente för- kampen f6r ett .cittonafattande. ilastaal storslaget. dynastiskt s c h utrikespolitiskt system, i första hand gottorpskt. f ~ r att mot slutet framsta som Karl XII:s mest hiingivne och dugande troman.Det måste starkt hetonas att HIartmaai sjalv f8r ingen del giir ansprak p2 a t t ha prester:it ofelbara och klutgiltiga resultat. Hara h a r genompBOjt det inaterial. som ban sjiiiv och andra bragt i dagen, inen ar beredd på att de hypoteser. som h a n rippstiillt och genasni 1dEka han kommit ut ur »åtcrriindsgr.iiiiden
>.
kunna Bomma att justeras genom kommande arkivforskningar. )>Jag %r övertygad)). sager hail på ett stalle, »om att. liksonla jag ofta framh511Ht det i mina tidigare arbeten, mina resultat fortfarande befinna sig i stadiet a v fijrberedande utkast och teser och aak en fortsatt forskning. särskilt hänförande sig till >planens» rst- veekllngssltede före 1516. kan beriktiga och fullständiga dec bild av kanungeii och hans politik. som jag sökt iiskadko~~~rana)'.
Kritiken a v de hai-tmanska resultatraa har huvudsakligec skiitts av en yngre uppsaliensisk forskare. ril. lie. Stig Jager- skiöld sekunderad av fil. kand. Karl-Gustav PIildebrand 4. Jagerskiöld framfhir som sin P~uvudsy~lpunkt. att Bartnnasa vid såval utformandet som tillämpaiidet av sin eamouflagetesri över- skridit gransernia IUr vetenskaplig amoggrannlnet och kiillkritisb pirecisiora. Med stor energi och iilgaluiida alltid motiverad sj5lvs.iikerhek hävdar lian, att denne a88tfaPr ofta hemfallit &t
hypotesmakeri utan stöd i kiillorna och skiinkt alltför stor -kila-
'
Kriiig Karl X1I:sprobfemeil i miiia arbeten. Kar. fiirb. 5rsboli 1934s. 29.
Iiring Karl X1I:sprobleineiii i inina arheten s. 45.
Kring Ii. d. H:irtmans arbete 'Aliiridska kongressei~ och tiess för- historia'. Kar. f u r l ~ . år>l>oli 1932-33: Den Iiessislin politiken och den svenska Lro~lföljdsfr~gaii 1713-18. I<. F. .i. 1934.
B21
Gösta Lindeberg.tro till vissa kallgruppers tillförlitlighet, framler allt de ryska och hessiska, medan h a n i motsvarande grad underskattat eller utelämnat andra. H a n erkanner daremot principiellt det sik- tiga och bärande i en av Hartinans huvudteser, aiimligen den o m otillförlitligheten i de officiella diplomati5ka alitstyckena och o m den clubbla diplomatien. Särskilt skarpt drabbar Jager- skitilds (liksom framför allt Hildebrands) kritik de p5 egna kall- studier icke stödda partier a r Hartmans arbeteii, som behandla tiden före 1715. P 5 vissa yunlrfer h a r hans kritik lioiilniit att f & karaktiiren av tillfälliga strandliugg oclm h a n gör sig därvid skyldig till samma fel, fiir ailka Iiari beskyller sin motpart. H a n framhåller salunda med el1 viss rliit. a t t Hartman i större ut- sträckning a n vad som sliett bort utnyttja det svenska materialet, nien halm torde dock iiappellgeii sjalv \ a r a berättigad att på grundval av blott ett par depescl-ier draga s5 aittgående slut- satser, som h a n falctislit gör. Till Jiigersltiölds antagande om de betydande resultat, soin kunna st5 att r i n n a vid ett narrnare studium av Alberoilis och jakol~iteriaas politik. ställer m a n sig tillsvidare avvaktande.
Tid bedömande av M. J . Hartmans insats i deii karolinska forskningen bör givetvis huaaclvikten laggas vicl arbetet om den åländska kongressen. Rakåkprojiciering av vunna resultat ligger ofta frestaiide nära tillhands f6r forskaren och det skail inte förnekas, att denna metod i ett och annat fall lian bli av varde som st0d eller utg5ngspuiikt. H fóreliggaiide fall kunna de hart- inanslia essayerna onn Karl XI1:s utrikespolitik före 1715 lia ett visst berättigande genom det intresse och den diskussion de vaekt till liv och darigenom att de fastslagit \issa allmänna rikt- linjer. iiler1 det k a n vid dem icke fastas 5ammci avseende som vid en strikt vetenskaplig utrediiiiig.
F ö r den som i likhet med undertecknad utifrån delvis andra synpunkter nalkats dessa problem, b i l l det synas, som om Nartmans rekonstruktion av den görtzskn politik. som 1716-17
va1 torde ha blivit i detalj utformad, vore i mångt och mycket riktig. På detaljkritiltens vag siiullc man, om utrymme stode Bil1 buds. doclt kunna p5kisa åtskilliga brister och ofullstandig- heter i densainma. Sålunda kunde m a n önskat, aven o m starka skal kunna förebringas för motsatta sl2ndpuilkken, a t t Hartmaii kraftigare kunnat markera den uppfattning av Göstz' stravan- den, som kommer till synes 1 fjärde delen av »Alandska kon- gressen och dess förhistoria». Delta gäller framför allt beto- nandet a v den speciellt holsteinska inriktningen i Görtz' politik. Bled Jagerskiöld k a n m a n havda. att camouflageteorien, miss- tron till de diploinatiska aktstyckeilas sanningsvärde, Ibland hos
Hartman d r i ~ its örerhörair Iangt. B 5tsliilliga fall k:ui mein ined hibeli5llaiide av de hartmaliska uigångspusikterria för iPrrigi komarra till helt andra resultat
an
raagon n\ de Isåda torskarna. Hartmails !orsknrmetod har olxstridligeii L rnHnga stveken Uppnnt nyn perspekii\ f ö r vetenskapen och stallt P utsikt en riktigare ul>pfatinl~ag a\ det kiclssliede. hala belr::lidk~&. Dess föriramsta brist ligger g i a e t ~ i s i de mbjligheter till alltför \ L I ~ -jekéir bedömning u t i f r h för~ilbest5mda sylapurikter, som den Icke sallan ger. Xlan kan emellertid med visst skal stalla sig tvivlande inför möjligheten av att laomrna till eir verkligt exakt standpunkt ifraga om nagra av problemen. Materialet ar till omfanget mycket stort, och det ligger ir3rn till hands att mer eller miiidre ornedretet i likhet med Hartman ge vissa grtapper darav företriide. CarnoufPagepolitike11 och dela dubbla diploms-
tieas. \iilias t i l l aro ar oa edersaglig, om ara deras betydelse ocEa omfattning icke far Uuer&attas. torde Lara ?vara att lioanma tillratta med efter några allakaiiilgiltiga principer. Frigara. e"yu dock oin icke Hartmans me t c d . an\ and förberedelse\ is och med matta, ar att föredraga SramIiir den gamla skolans halvt resiq- nerade konskakerande av upppiftern:is oförcaalighet och prohle- mens d a r a r fUljande olösligliet.
Men finne-? d 5 iiagen ledtracl. som kan COrn rat ur Iahvrln- Ben? Hartmari cch hans moistaridare röra sig ensidigl metl det diplomatiska materialet. En allsidigare B~rtraktelse av hela det historiska sammn~r!lariget torde i \ a r j e haridelse bidraga t481 sakrare och djzpare iippiattriirig 2.1 de fragor det galler.
E n undcrsökiring av de militiira fairetagen. a r rustningarna cach de aradra förberedelserna bör ohivelalitigt konmnna att ge aamliediririg kil1 \&liga slutsatser ifraga om deii yttre politiken. Vid sidan h a r a r har mail att uppmärksamma aven I < ~ r l XP1.s iner eller mindre bekarata adrniliictratiaa och ekonomiska re- former och nysh:ipelser. B)rerhuvud bör man nog - det galles hade Hartrnac och JagerskiöPd - fasta iaaqot mera avseende vid G(Ertzq diibbelbefaltning i Sverige. Samtidigt som han intog dezn obestridligen frirn\la platsen bland de srcxnska diplornatera~a. innehade Iian pa deil inre politahens omrade en sta1PnPng. som osökt parniilner oni den med honom samtida, bekante fretlaske finansmaaiarear John Lawu l. Sakert ar i \ a r j e fall. akt mnar Peke
under nagra oms8arzdiglaeker kan beharadha den J t h e politikera
1 »Iie was a great Admirer of I\Ir La\vs», säger dcri ined Görtz peï- s o r i l i g e ~ ~ bekante reseiiarcii de la M o t r a - e i sina » S r a ~ e l s » PI s. 362. 1723. En jämförelse mellan Görtz' och Enws ekonomiska system. som redan ,vid första anblicken förete vissa likheier: bör kunna bli ganska givande.
126 Gösta Lliidebeig.
som helt fristående fra11 den inre; motsatta Eörfaringssattet ar nafuriigtvis lika förkastligt.
Hur som helst, man kan nippeligen få fram en tillfreds- stallande helhetsbild av det diplomatiska spelet fran Sveriges sida under Karl XIT:s sista år utan att 1 iiågoii man kanna till och beakta de valdlgn anslriingnlngar. som under denna tid gjordes för att mobilisera landets slla resurser till en sista kraft- yttring. Ibland kunde motiven SiPr den inbecklade valutapolitik och den monopolistiska, nästan qtatssocialistiska naringspolltik, som syftade mot detta mal, r a r a skickligt dolda. elPer »camou- flerade j ; kryplial, omvägar och maskering voro Ju ingen ovanlig
sak i den lidens europeiska stater med deras o u t ~ e c k l a d e finans- system1. Hur mycket Görtz an bollade med fantastiska upp- slag och projekt under sin diplomatiska bana, kan han saker- Iigen icke ha undgått att P avgörande iigonbIick tvingas taga hänsyn till det för Sverige 1 dess dåvarande Bäge möjliga och fördelaktiga.
Utrymmet tillåter endftst att ariföra ett par exempel. som kunna tjiina som illustration till det ovan anförda.
Sveriges kommersiella ftirhiridelqer med utlandet under gren 1116-18 ge stoff till åtskilliga ~ i k t i g a slutsatser ifriga om den yttre politiken 1 övrigt. Den traditionella föresiallningen, att Sverige genom den fientliga blockaden och kanske friimst genom sina egna kapares, av konungen uppmuntrade hansyns- lashet var i det narmaste avspärrat fran utlandet under denna tid, torde vara mogen för revision. AnfCiras må hiir blott, ,\tt den så omdiskuterade kaperipolitiken s5 småningom gavs en något smidigare utformnialg och att de styrande icke utan skick- lighet forstodo att utnyttja Sveriges stallning som leveranttir av vissa oumbärliga varor, framfik a19t jarn. Genom att bevilja pass å t vissa utländska, frarnf6r allt hoIBaridska kijpmgn bill skydd mot de svenska kaparna sakrade man den riödvandiga importen till Sverige. Genom att handeln I stor utstriicliaing dirigerades Over (det formellt fientliga) Köliigsherg Sav man den preussiske konuiigen aniIedning att i eget intresse motsafta sig ett fullstandiganade al7 blockaden mot Sverige och utsasfde split mellan honom och hans engelska och daimska allierade2* Likaledes hindrade man hollandarna från att Iiel& ansluta sig
8I11 det engelska systemet och vidgade den rectan befintliga
Se h1 a Fiecksclier. De europeiska staternas fillaiiser p% Karl XIT:.; tid. Kar. forb filsbok 1921
Z Iibnigsbergs roll iom transitohamii frarngar hi a a v Tabeller ov?r
klyfta11 mellan Georg I och iialis engelska undersatar, som kil1 dryga priser måste köpa det numharliga svenska järnet via Hol- Band eller Iiölilgsherg. eftersom de av sin konungs tyska sma- furstepolitik hindrades från alt s j a h a bedrri~n dea vanliga? vinstgivande liaildelri p2 Sverigei. Den engelsk-danska blocka- deii. som 1 7 1 7 Iyckats pressa ned Sveriges utrikeshandel till ett minimum, bröts därigeilorni octi utrikeshandeln steg ~ ~ n d e r L118 högre an nhgot annat krigsår efter 1108" Det a r med Panke p5 Hollands ovan aiitydda roll8 liriappast "troligt, att detta land 1 Ciörtz' system intog cien plats, som Hartman förmodar
-
sonx blott och hart ett exparisioi~sobjekt för den franske bundsf6r.- svantenSom e t t y t t e r l i g a r e , ytterst beteclinaiide exempel p& hur diplomatiska Fiarasyn och motiv 5ro sammailviivda med rent ekonomiska i Görtz' politik, Ball iiamnas Införaridet a v vagsedlar
p5 jarn, stål, koppar och övriga exportvaror under vareii och sommaren 1 7 1 7 saini av frisedlar fr3n Upphandllngsdeputafio- nen som villkor för exporten. Dessa atgärder uppfattades fran officiellt arnbetsmannah5ll elels som en förman 5t ett hollandskt finans- och köpmannakoi~sortlsim. soin slagit sig att infösa och mynta silver, dels som en skyddsatgard å t inhemska närings- idkare~ m o t utländskt och iiihemskt kapiPaBägarför8ryek4. i$a- Göstz' förratnamnda brev från fangelset i Arilhem framgår emel- lertid, a t t de dessutom hade till uppgift a t t n e u f r a l i s e r a verk- ningarna av den fientliga ha~idelsblocknden genom att satta de svenska exportörerna i stand a t t avvakta lampligaste tidpuiikfen f 6 r utförseli?. Görtz tankte sig Sven att uteblivandet fr511 världsmarknadear a v vissa f6r sarskilt Vasteuropa oumbärliga svenska varor, skulle kunna anviindas som påtrycknlngsmedeg \-id kommande underhandlingar. j. Som en f r a r n g h g fös hans plan maste det nog i viss mai-n "»teckiias, att t. ex. engelsmannen
i Om det engelska missriöjct och dess orsaker se J. Chance: Stie Ncrthern questinn in 1718, Engl. Hist. Review 19'06 s. 461 samt E. Heckschcr:
Yn grand chapiire de I'histoire de fer, Xe moaopole suedois. Anrinies d'histoire econoinique et sociale 1032 s. 330.
"nligt r a d statens inliomster a r stora sjökrilleii utvisa. .$xel,sn~~: Sveriges Iillstånd p% Rar1 XII:s tid s. 233.
V: 1 s. 122.
"Kommerskollegii protokoll 9 i . o. m. 14 mars 1717. RA, Förord- ningarna tryckta i Stiernnlans >)Samling af Iiongl. Stadgar, Bref och För- ordningar», s. 330-40 och 368-72; Görtz' myntningskontrakt f 31oseis »Reiiung der Ehre u n d Uiischiild -- -- -» s. 417-421.
128
Gösta Lindeberg.ju faktiskt visade sig ur stand att undvara det svenska jaramet: trots det alt de masie köpa detsamma i andra eller tredje hand till hogre priser an vanligt. vl4ar imporhen ingen \Zseaflig minskning l.
Utöver vad har sagts torde uppiysninqas av vikf k u n m vinnas genom en undersölining av den diplomatiska verk3nm- heken och partikampen under arelm närmast efter Karl XII:q d6d2. Partistriderna \ i d 1719 ars riksdag. IioIsteinaraias neder- dag och icke minst den vicllvfkiga och Isngvariga ax\eckliimgen a v det »görtzka» systemet ha endast del.iis undersökts, men det vill synas som om de kuilna ge jtskilligt utöver vad som redaar framkommik 3. För att aitr endast namna ett enda exempel. sa
finilas i protokollen och handlingarna fraii deii kommission. som 1719-27 undersökte U~~phnndlingsdeputalionens och Kon-
tributionsranteriets förvaltning. ett flertal intresarita fakta, oumbärliga för der1 som vill söka komma till klarhet om förut- sattnarigarna f6r och de stora dragen ax Gortz' politik
"
1 xissai punkter kommer man harvid till helt andra resultat 511 Hart- man. Såluaida synes det hessiska partiets subordination under G6rtz7 utrikespolitiska syrtern tämligen tvivelaktig och den absoluta enighet- bland holsteinariin inbördes. som Hartman. nästan tar för given. icke bestyrkt. Fiendskapen meIlaai Görtz och H. F. Bassewitz efter och i anledning av den serinres miss- lyckade beskickning till Petersburg 1714 anser Haatsnan vare earnoufIage 5 Bassewitz' uppträdande efter Görtz' fal1 ger i n t e % st6d at denna i~ppfattning 6 .»Den riktigaste frligan galler självklart Görtz' förhållande filil konungen. Uppklararidet harav underlattar P hög grad de Ovriga problemens Itisning», säger Hartman i cri replik till sinn 1 Se Heckschers och Cha~ices o j a n anförda arbeten samt en tabell över Englands järnimport i en bilaga till E. Heekscher: ProcS~aBLpiakatei. Rist. studier tilliigriade Harald Hjärne s. 7 8 2 .
"fr. Einar Carlssoi~. Freclei~ i NysiacZ T. Uppsala 1932.
Grundläggande %r har C. C. 1Iaimströins redogörelse i Sveriges politiska historia 1718-7'2 I.
Kornniissionx över %rnbe!sf6rseelser in. m . RA.
S Kring Karl X1I:sproblemen s. 19. Jfr. K. Almquist: Hois!ein-
Gottorp, Sverige och den nordislia ligan. kap. V; siirskilt s. 188-201. "asseavitz bidrog genom sina viti~iesitiål inför kommissionen sYi
ytterligare försvåra Görtz' redan förut svaga stallning och det synes sanno. likt alt det var lian som förmådde hertigen att avskeda den störtacie ministern. Cedrrsehjöid. Binnng till Ril.rsdageia 6719 ss. 168. l 7 3 och 182.
