Gustaf IV Adolfs fall,
STES CARLSSON, Gustaf Sten Carlssons avlaandPing behaiad- I V Atiolfs fan. Krisen
a
lar ett centralt ämne i nyare svenskriksstyrelsen, konspaffa- historia, den kritlslia perioden 1807-09.
tionernie och statsvälv- som föregick Gustaf BV Adolfs störtande
ningen (1807-1809). deii P3 mar5 sistniinindn ar. Byggd p&
L u n d 1944. mycket oinfatlai~de arkidorskiiiilgar, in- nebar deii en dUrriyad prövning riv caet stora prohlcmkomplexet om Gustaf Adolfs per5oialigllet oclm POPS- tik samt oan orsakerna till 1809 ars revoliatiora.
Sedan Sam. Clasoils bestaende forskarilasats, ilara sainialan- hangalade %ile aned en mera kritisk PiistorieskrEvnin@ genom- brott och ined siii upphovsinans politiska grtaiidåskadniilg, har Gustaf Adolf varit föremal för en ständigt fortskridande »Ehren- rettung\). De inviiiadningar, som Nils Edén utifran en mPra »liberal» uppfattning omedelbart gjorde mot Clasori, Ina aldrig vunnit gehör. E j heller Carlsson Piar finnsait anlediiinig att Iiimria Clasons metodiska utganigspunkt. Men den allsidigare och grund- ligare grainski~iimg av priitiiärmaterialet, som hani företagit, har lett till betydande inodifiliaticpiaer och nyanseririgar av bAde Clasons och dennes efterföljares uppfattning.
Detta galler e j iniiist betrafiailde lionungens personlighet som regent. Just såsoin regent Itominer Gustaf Adolfs perscpil- liga brister tydligt i dagen. Deii elionolnislia politiken och det statsfinansiella laget h a r Iiara aldrig tiPlräcBBigt förstitt fös att kunna Inavda en egen ~ippfatti~i~mg. Han besjjilades i hög grad av i religiös föreställningar bottnande principer, från vi1k.i han e j kuride förmas att vika. Detta h a r m e d f ~ r t , att det persoiiliga upptradandet präglats av envishet, bristarade smidighet oela av outclacliligk hat till personer, som en gång aippvaclit hani vrede. H ailrikespolitikeli ficli detta sitt främsta uttrycli i of5rsoiiligheteim mot Napoleon. Meil ytterst sailpina knsaktiirsegeiiskap inedförde, att Gustaf Adolf i ett annat avseende Iiöjde sig över sina samtida i Sverige, i utl-iålligheten att aned rilla till buds stående inedel fortsatta striden. Ett tappert fasth&ll:sride vid de principer, som besjälade honoin, ar främsta orsaken till att man aldrig kan
192
Jerker Roseii.bortse från konungens egenartade personilighet, då iilan sysslar med tidens historia.
Gentemot kungens hållning under motgångarna kontraste- rar den liknöjdl-iet eller det inissrnod, som priiglade sarsliilt aln- betsvarlden och officerskåren och soin i högsta grad bidrog till den ödesdigra utvecklingen. Mail var a priori -- särskilt i offi- cerskretsar inen aven i äinbetsmsniinlirelsar inotståndare till kriget inot Napoleon. Detta i förening med konungens oförrngga att få narinare kontakt ined sina meciarbetare medförde en stiin- digt ölsaride isolering för Gustaf Adolf.
Det ä r naturligt, att ett ainne sadant som det förf. vall, ställer forskaren p& stora iiletodiska prov. Det ovanligt rildlga kallmaterialel inåste användas med mycken försiktighet. Ko- nungens personliga känslor och stäniniiigur ulgöra irrationella faktorer, soin äro svåra för forskaren akt komina till ratta ined inen soin han alltid måste ta hänsyn till. Siisom en a v avharid-
lingens stora förtjänster kan emellertid iliimilas det goda om- döine, som genomgående pragla r franist5lPi1ingeii. FBrf. £örivrar sig aldrig. Han gör e j gärna ajarva hypoteser och han förledes sällan att använda uppgifter i mindre goda kallor l ö r att styrka en tes. Deniia sans och målta medför en känsla av Lrggghet vid Iiisningen av den välskrivna och grundligt genomarbetade fram- ställningen.
Rallinaterialets vanskliga karaktär har förorsakat, att förf. agnat ett sarskilt inledande avsnitt åt kallorna. hlan fAr har aven redovisning för nya arkivfynd. TiEland dessa kunna sar- skilt de i nara sainband med Samuel af Ugglas stgende anteck- ningarna (s. 8-16)) namnas. E n förtjiinstfull kallkritisk gransk- ning, soin tryckts separat l, liar agnats At H. G. Trolle-Waclit- meisters dagbok.
Sin första stora huvudavdeli~ing (s. 37-204) agnar förf. åt »krisen i riksstyrelsen; utrikespolitilren och kri~sfinansiering-
t).
en» under perioden 6807-09. Mani lägger här sarslrilt iliiirlre till karakteriseringen av Gustaf Adolfs utrikespolitik. Det psi- mara för konungen var motsättning 8i1P Napoleon, ined vilken ingen försoning var möjlig. Daremot synes hans utrikespolitik icke. såsom särskilt Clasoi~ gjort gällande, h a forestamts av den handelspolitiska och ekonomiska nödviii~digheteii av ett gott för- hållande till England. Huru viktiga dessa faktorer a n voro, s& kan kungen i varje fall e j visas h a intresserat big för dem.
En bristande förståelse för eIsoriomiska ting ixtniiirkcr ock-
Gustaf IV Adolfs lall. 193
s& lioilungens olika försök att bemastra de statsfiiiansiella sv8rig- lieterna, sonil följde med kriget. B övrigt Sr det fánains5mbets- manimens koilspiratioiler och ~PsstrnBrtionspolitiTi, som tindra sig huvudintresset i detta avsnitt av avlaandlingen. Pliled finansp~li- tikeia sammanhaiiger iiorhandlingarna aned England under krigs- åren, och fëprf. laar ined fullt fog saaiinnalibundit dessa faktorer. Detta avsnitt av avharidliiigei~ inrymmer dc största och intressantaste probleiiaei~. Deii grundlighet, som utmärker f6rf:s frainst5llning, inedför, att det c j a r p i nnanga punkter, inan frestas att göra ii~vindningar. Vad nian skaillc bnskat, vore ena nggot utförligare teckning av dem st:atsfiriansiella bakgrunden vid tiden för krigsutbrottet. N u fås man knappast veta inera a n riltsgaldslioi~torets stallninag, sådan den frarngar av de officiella siffrorna vid P808 ars slut (s. 43 f.). Mari far diirernot Icke naagot hegscpp om lan-ndets ravarutillgangar och fBrnnåga att bara esem- pelvis krigsgarder l. E n redogörelse för r2vasutBligAngarx1a skulle
h a varit av betydelse sarskilt för bedömnirigen av Sveriqes be- roende av Englanid'. Man kan~iaer sig d5rf6r ocksa p5 &got osaker mark, da man i den följande framstalliiingen möter på- siaendeia, sadana som att kungen »g,jort sig skyldig till en över- värdering av laridets skattekraft, soin visar att han Biite kunde bedöma innebörden av de sifferbelopp, med vilka hasa rörde sig)) (s. 148). Nar espertesiia (Lagerlieim. PIRBanisori oclm TEbeB1j konstaterade det orimliga i att ta ut det av lionuiagcn iiskade be- loppet i form av gard. kommo de enligt f ö d . .frain till det givet- vis avsedda resultatets, d. v. s. del var i1lvlllig obstrtnEiiPonaspo8itik frani deras sida (s. 149). Resultatet blev, aLt eri mindre gard ut- kravdes. Men ilagra sidor längre fram ar f6rf. fardag att ifraga- satta, »om det inte uiader alla förhallandeii hade blivit nbjdiviin- dBgt att Iiögst vaseratligt Glia den direkla sliattebördan, &Srest lirnget skulle kunna fortsiittas)) (s. 160). Det a r rnijjligt, ait f6rf. ]ilar ratt i sinma .~ittal:~ndeai. Men man fragar sig, vad son11 var möjligt eller omöjllgi i fraga om gard. Konla htonuragen eller finiansexpeïberaia sanninagen n%riaansl?
Deii radsla fran fiiraias~ilihetsl1~~1i~1ens sida att rara baaikera eller akt alltför mycket öka sedeleiiaissioaieii, som förf. Hionska- terar (se s5rsk. s. d56 ff.), kanske f a r eia något skarpare belys- ning, om man iakttar den känslighet, med vilken finans~laanaien
En ofullsliii~dig ersättning utgör den redogörelse, förf. lainnar i helt annat saminaiiliaiig (s. 166) för tillgångarna i Upplarid 6805. I.'örtccl<~iingen herätligar knappast till generella slutsatser. Tillgången irioiii landet p5 L. ex. vapen och lilader för ariiién skulle maii öilsl~at f 2 belyst.
194
Jerker RosEn.faktiskt reagerade P fråga om sedelvardet. Man far eti begrepp haroin vid genomlasningeii av Hans Jarias rapporter fran Stock- hoPiim till J. G. Gahn. Dar läinnas ctcks& den viktiga upplys- ningen, att ett agio de facto existerade redan vid Iirigsukbroltet, ehuru det e j officiellt erkändes. Deil 7 mars 6808 iileddelar Jarta P anledning av krigsutbrottet, att bankosedlarna »maste alisenligt falla 1 värde. Man har läiige icke fatt silver för dem och för riksdalrar betalas 6 ?i 7 O/O förhöjniilg)) l. Ugpqifteri biir aarliilaan-
stallas ined åtgärden att fran och aned hösten 1807 försvåra silveruttag från banken.
De möjligheter, sona iöriatom gard ocli sedeleinissior1 stodo till förfogande fös att skaffa ilaedel till krigföringen, voro i huvudsak engelska subsidier och Båra. Förf. redogör utförligt för diskussioneii av dessa olika anöjligheier (s. 123--204). Cla- son har tidigare pekat p5 dessa diskussioi~er och allinani fram- B-iAllit, att finans~mbetsnilai~aiens politilr gick ut på att för ko- nungen de~iionstrera omöjligheten av att fiimansiera ekt fortsatt krig Carlsson laar utvidgat ocli fördjupaf Claso~is teckning, da han följt diskussionerna. och förhandlingarna i detalj. I stort sett är det e j tal om annat a n att de bada forskarna kommit ratt och att Carlsson kommik längst. Fraga a r eauellertid, oan ej Garlssons undersökning skulle kullriat bli iiiiiiei mera djupgaende, om han h a r - s&soin skett i andra fal1 -- stallt sig inera kritisk till sin frainste föregsngare och byggt vidare y& vissa fraim Clnson avvikande resultat, som han redovisat i andra sammnnhang. Det kan enligt ree:s mening ifrågasattas, 01x1 det ej vore möjligt akk
har få fram en finare scliatteriiig badc betriiffande de olika At- garder, som diskuterades, ocli beträffande de olika finansainbets- mannens politik. Bedrevo de verkligeii alla rent principiellt obstruktionspolitik gentemot alla Boiiungens förslag? Kan man e j mer a n vad som skett iaktta ett heslämt syfte hos riagoni eller nagra av dein? Nagra synpunkter må anföras i aiiknytiling till och med stöd av Carlssons fraanstallning.
Ett kiillkritislit problem, so111 hereder svåriglieter i detta av- snitt, utgör förvisso TVachtineislers dagbok. Sasom ovan framhiil- lits, har Garlssoii ägriat denila kalla en särskild undersökning, dar han klart visar, att den ej kan allvaiidas s5 utan kritik som fallet ännu a r bos Clason. H överensstainmelse harmed garderar han sig genomgående, t. ex. genom ett »enligt Wachtnicister),, då den citeras. Men dagbolien inverkar likväl sarskilt på uppfattniiigen av den roll, dagboksförfattare~is fader, drotsen Carl Axel Trolle-
Jiirta till Gahil 7 / 3 1808, UUB.
Guslai IV Adolfs fall.
195
\Vachtniizeister spelat. Dess stora b c t ~ d e l s e ligger i deil omsiaii- digheteia, att den ger sanitida uppteckningar av ~nunfliga för- handlingar, varoria de officiella akterna iiifet h a akt ineddela. Sa- dana muntliga förh3aidHirigar h a förvisso f0rks i IIIVCIIP~ stor ut- sträckning. Merm i daghokeii f2 vi endast ett ensidigt. iirval. soin oftast knytes till drotsens nainii. Det a r därför e j alllid sagt, att just de förhandlingar, som dagboken refererar, varat de av- görande eller eilsailmma paverliat utveckliragena. Bristen p5 andra kallor medför givetvis, att det a r yttersk siillail, clagbokens p&- staendeii Itunila motbcvisas. Men att det dikval undershundom a r möjligt, inger inisstro. Carlsson lmar pA~lsat. sadania ensidigheter just beträffande de statsfánaiasiella diskussionerna l . Han ]ilar
emellertid e j a l l i d varit p5 sin vakt, nar Ina11 skrivit liapitlet om stalsfinanserria. Ett exempel, som i detta saiaiinan~hang bar en viss betydelse, skall näinimas.
Deii 2 1 november 1808 överliiini~ade den av konungen till- satta fiilanskomii~itth ett utförligt beliilaliande om kragrfinan- sieriligen. Förhislorieaa till detta betankande var enligt WacP-it- meister, att kommittéii förberedde en adress till honurngeii, vari anan bl. a. föreslog en minskning av arménas styrka. »Detta skall eniellertid I f6Prvag h a natt konungen5 örelii, bl. :I. genoan Toll, som p5 sina hall betraktades soin spion). Wec~iPtatet var, akt Pconuiagen deii 20 iiovcmber avlat e11 s k r i ~ e l s e till fiiianskom- mitten, vari denna befalldes att o~ncdelbart k01nin3 in1 aned be-
Biinkande (s, i30 f.).
Det ar i och för sig salinolikt, att konnmittéia sysslat med lanlien pa besparingar ocl-i att detta laiitt Gustal ~itiolfs bron. EIärför talar den näslala polernislia befaBBniimgen i hans skrivelse: »Vi vilje härvid i ilader Iaava Eder erinrat, att som alla vacancer, s2 fort ske kan, komma att ersatta$, s& far icke för nggot vapen eller trupp dess nuvarande verlilige aiital utca11 tvartona dess ifran första början parakilade styrka lill grurid tagas, avensom inga besparingar eller indragningar
f;
hos Eder 1 berakiiin? komma, emedan det bliver %'ar egen alBdig:~ o n a ~ ~ r g att tillse, nar och huru de utall våda kunna verksiiillas»Blen konungetis befallning i"nr lilia sakert även eiii helt an-
nan bakgrund a11 den IVaelmtineister anger. I ariilat sani~naailmang (s. 641 f.) refererar Carlsson en skritelse av deil P9 i~oveml-ser
Vetensliapssocietetem i Lund Arsskrift 1943, s. 70 Ei.
Denna bestiiinda order från koiiungeii förklarar ii11 fiillo, varför I<omrnittén i sitt betänkande geiiomgaeride r a k l i ~ ~ r m e d fulllaliga förhand, ej med deii verkliga styrlian, lilisom att msn e j s6kt pruta eller jämka p& asliade anslag (jfr s. 133). Konungen hade kategoriskt fcirbjuclit detta.
196 Jerker R o s h
fråii krigsdeparteineiitets tredje division till finanskommittén, vari redogörelse lainnas för de aktuella behoven vid arnlécrlia, Det frarngar av skrivelsen, att intet iiverhangande behov finnes vid Bustarrnéia och södra arméil. Vad Pinska armén betriiffar, så a r viil behovet dar, men »iiigen saiinliolilchet a r att hoppas, det fartyg inera skulle hinna fram, som lelic redani voro expedierade)). Därennot behöver vastra, åläradska och norra arméerila oine- delbart bröd ocli spannaila5l.
Denna skrivelse laar enligt påteckizirig iialaiainats till finans - kommittén först den 24 november l. Den skulle därför e j ha liunnaat spela någon roll för betänkandet av den 2 8 . Meii det markliga ar, att sa! verkligen a r fallet. Det heter nämligen i be- &Siakandet, att Iilan överviigt ulvagar .till avhjiilpande av spann- inålsbeliovet, vilket för ålandska arilaeen blivit uppgivit att under en tid av ses ixånader bestiga sig till 60.508 tuilnor, för viistirta arméeai till om8sriiig 3.000 tunnor oeli för norra armgen till 1.000 tunnor för en manad». Komiaiitién h a r iilied andra ord varit för- handskiliderrattad om krigsdeparteinentcts aktuellla krav, och så h a r även varit fallet ined Pionungeii, ilar haix utfärdade sin be- fallning till kommittén den 20, dagen efter den, da departeniientets skrivelse 5s daterad. Koinrnitt6ris ytlraiiele om oiiiedelbara åt- garder a r naililigeil betiragat av en paisus i konuiigens befallililng, att »Iios Oss skyildesammast uppgiva p& ad satt med mialcta giinvag de fonder kunna saininaiibringas, deim riliels försvar utan allt uppskov kraver)). Tidigare i siii skrivelse hade Gustaf Irdolf alluderat på de& i departementets slirivelse understrukna aktuella behovet genoin att fraanhalla, att komii~ittén linappast kunnat
»uppgiva tillgaingas blott för loppet av iinaiaevaaailde mailad)). Bakom koiiinlagens befallning den 20 november ligga sile- des påstötnilagar fra11 krigsdepartementet av del. slag, som fraan- går av skrivelsen den 19. Huru aiiyckel detta betytt för utforin- ningen av den kungliga befalliliiigen i jSinf8relse med det av krVae%atiiaeister uppgivna skalet kala e j avgöras. Men onnsliiiidig- helen visar, att helt andra motiv och underl~anidlingar a n de av Waehtl~eister angivna bidragit tPU 1iandelseutveckli1ige1i. Har liksoan annars bas finians5mbetsni511nens motsattiaing till ko- nungen ej tagit sig sa rattfrannrna uttryek, soin dagboken vill göra gällande. Waehtineister har överdrivit betydelseii av finans- a~nbetsmiinliens oppositionella Irålhaiiig i ciallghet ined siiaa egna öilskningar.
I slutet av &r 6888 har nian livligt diskuterat andra maj- Biglieter att skaffa medel a n genom eii gard. Det ar fralnfös allt
Gustaf IV Adolfs fall.
197
låiieiiiöjligheterila i olika former, soiii stå i förgrunderi för in- tresset. Låiievagen anges av eri kommitté, sammaaisatt av Lager- heiiii, EIiikar~son och Sibell, den 25 december. hian fraanlialler, » a t t sadant %r det allmänt godkiinda fiiiaiicesysteinet, so111 er- farenheteni visat vara det enda, vilket uti en verkstiilligliet a r möjligt)). I fortsättiiiilgei~ betonas starkk denna syiipunkt (förf. s. 149, 153, 156). Förf. understryker, alt Iiileviigeil var en nnöj- ligbet, soin iiinbetsinannen tidigare ))sjalva e j velat tillråda» (s. 149, jfr s. 148). Detta a r einelleriid en sailning med modifika- tion, i varje fall riar det a r fraga om utländskt lån. Det karl
också i sainbarid därmed betvivlas, 0111 det enbart var »rådgivar-
nas motstandspolitik», som tvang koriiiiigeil att välja ulv ii gel^ all piilagga eri gärd, enligt Clas011 »ailtagligeii det klumpigaste sattet af alla att skaffa penningar)) (s. 160).
Inledningsvis liar Carlssoim underdrukit, att de Iedande fii~aiisambetsm~niieii försliaiisade sig abnkoi~i den posikione~i, al:
de finska ach dansk-norslia falltageii i likliet ined det pomii~erqka så vitt möjligt borde bekostas av England)) (s. 73). Härvid lail- ker inaii givetvis i fraiiacta rumniet p5 subsidier inen aven på lån. I ett utlåtande den P 1 decenaber 1801 antydde ocksii Lager- Iieiin »lainpligl-ieten av låneunderhandlingaï med engelislta rege- ringen)), iiledan krigsgarder stampladcs s&som rena *nödhjäipes»
(s. 89). T en promeinoria, utfärdad av subiidiekoinmitt6n (Eager- heim. Elireriheiin ocli Rosenblad) den 16 Juli 1808, underströks såsoin föredömligt, att » d a rikseiis ständer vid 1789 ars, riksdag beviljade garanti för vissa iniijoner
. .
., föreclrogo de att 1Bna aven utrikes fraiiiför alla andra till penilil-igars erligilalide före- slagne inedel)). Nu var visserligen endast Englan6 öppet för E n och das liui~de e j något erhållas »titan inedelst iindcrliaridlingar med engelska regeringen)). R4eii inan lillst-)rrkte, a l t såd:ina i a i i -derliandliiigar inleddes »samt att I5nen sökes pil tid och villkor, soin i underdanighet blivit f öreslagrnie l.
Gustaf Adolf ville eiiiellertid e,j veta av shdarma airaderhand- lingar ulaii hänvisade i stället Ii11 möjiigl-icteia att laria geriorii bulvaner, vilket kommittéii avslyrlile? Annu i börjail av sep- tember P808 underströk Gustaf Adolf, att »rikel självt Beinde förse krigsiiiakten med det i~iesta)) (s. 120). Mcn ej fullt tv5 veckor senare liar Iian till synes slaglt oni. Det ar i iiasbruktioiien
Subsidiekommittén till koilungeil 1808, Kungl. prop, "/F 1808,
s. 31 ff.
'j Jfr Carlsson, s. 116 f. Det liimpliga i lionuiigeiis förslag Itan dis- kuteras. T pralitiken blev det endast cn a n ~ i a i i form Tör c l t inrikes lån, och försölrcri att på frivilligliete~is viig åsiadkoii~ii~a clt sådaiit inisslyck:~c!cs.
1
98 Jerker Rosén.för finariskoniriiitth, utfärdad i dei Iri~iigliiga högkvarteret p5 Aland den 14 september. Aveii om en gard för att tacka del aktuella behovet har planerades, s& hette det i fortsattriingen
(8
g ) , att »Kungl. Maj:t a r P iiader o m f a i ~ k t att vidtaga sadana anstalter, vilka kunna latta de tyngder. soin de oundvikliga krigs- utgifterna medföra, och frannstalla deras avbördaiadc till en Sraiil- tid». Därför fick koinixittéi~ bl, a. 1 uppdrag att avge förslag, huru en f o i ~ d för betalning av riintornn på lail bör upplagqas. I överensst~mn~else med detta stadgande Iiette det sedan j$ 62), att koinmittén skulle ballas underrattad ona underknniidlinigarna ined engelska regeringen »vare sig omn nya subsidier eller andra peiiningeu tvagar ».
Instruktionen av den 64 septeniber %r I dessa pziiikter mindre ett uttryck för Irisiiuligeiis vilja än för finansambetsinan- n e m asikt, att kriget borde bekostas av England antillgen genom Ilan eller subsidier. Aven i fortsiittningcli kvarstod denna niat-
siittniiig. I oktober rapporterade deii valunderr~ltade Hans Särta fran Stockholin: »Fraga a r oan alt f & större subsidier av jEriglaiid eller att kunna dar negociera ett laii, iileai utgangen av ilegocla- tionerna härom tros vara oviss. Av landet kara föqa iner ut- pres4as. Jag h a r anledning förmoda, att de som 1 1 ~ styra fiiian4er- na, och aven hela finanskommittkn, s6ka avbUja kungens egna för- slag att pallagga ytterligare Prrigsgard, förmöserihe/savgift etc.» l.
Mot deil bakgrurideii bör ocksa finiaiaslriom1nitti.11~ bd5n- kande av den 26 november ses (s. 132 If.). E<ommittén de- monstrerade liar med delvis överdrivria argilanciit oinöjligheten av att finaiisiera en effektiv Brrigf~riiig enilsart ined eri gard. H
stallet erinrade nianm onn I å r ~ och s~absidier, med vilka kolninitléri enligt siil instruktion e j hade direkt att göra: ))ALP iiionn Sveriges rike en fond av deiinaa storlek icke finnes niAgorstädes sainlad, darom kan nggot tvivelsinål icke aga n-ilim. Att genaom lan vinna densainma inimebar en lika omöjlighet, d5 inan i~-.ls%ranlier si? till detta land. Och vad utrikes lAn betriitf~r, så har Edess Kungl. Maj:t uti 9
3
a v deii för kon~ilmiLtén iladigst utfairdade iristruktioa~ förklarat sig i rialder daroin vilja vara ointankl. Det medel, åtininsloiie till understöd, som subsidier skulle 153111ia, Ilar, efter vad lia~~slipresideraten.
. .
Elireiiheiin under denria dag ineddelat lioinmittén. icke heller visat sig.
..
av den utsikt, a t t .. .
för det i~armaste komma i beraliniilg~. S5 vitt rec. förstar, var syftet riied betänlianidet att så mycket som möjligt animera ko- iiungeii att försöka subsidie- och Binevägen i enlighet med löftenap-p--
l Jiiïta till Gahii "/i0 1808, UUB. Jfr deris. till dens. 141ii 1808, cit.
Gustaf IV Adolfs fall. 199
P ilastrulationen den 14 september. Detta skedde genom att tlsa oni0jligheteil av en gard.
Det enda tillfalle, d% Gustaf Adolf veterligt accepterat tana- ken p% ett utlgildskt lail, ar i Bnstr~aktionei~ för finai1skoinmitt6ri den P4 september. Men detta Imar aldrig lett till att tniaderhand- lingas Bippnats. Det a r uppei~bart, att utvagen skred anok ko- iiungeiis iiinersta övertygelse, och det a r e j Idans fak~láar, gom aterfinnas i dessa punkter P iiistru~ktionen. H och för sig Sr det ocksa tämligen otiirilibart, att derina instruktion tigpsakts ulan nagoii fiimaiisiell radgivares inedveilcan. N u fOrI12lPer det sig s&, att eia av de personer, soan Bomilao alt inga i liominlttén, ilands- hövdingen Anders af Htikansoi~. Qiist vid tiden f0r iristruktionens tillkoinst uppeliöll sig i det laungliga högkvarteret, dikliallad av koiiuiageai. P-Bala lidade anlaxit elen 1 2 sepleinbct. oela stananade i fyra dagar (s. h20 -6.). Carlsson liar i aimledniing av detta bes& ai1f6rk ett pai- uttalaiideim av Elmreiilmeim. Denile rapporterar, att Hakanson e j sett »niiiera dager), i finahiserna »iii1 vi Iiar lörirt». Uppfattiliiigen är salierh riktig. Men BAkaiison har gjort mesa; det
ar
otvivelaktigt I-iaii, som statt balroin Pi~sirulitionen av den l 4 september. Man förstår da ock\& 1118 fullo vad som menas ined ett annat av Carlssori arifört yLtrarade av Ehreialieiin i sam- balad aned Håkansoiis bestik: »Håkai~sonr audieileer [ros hava gjort inyeket gott för fraiiatideni i anseende till psojeI;icrna\)(kursiverat av rec.).
Man lian ut& i f r h , aii Hiikansoii, faderns gamle radgi- vare, utövat ett starkt inflytaiade p& konurageil. Alimarkxiángs- vart
ar
ocksa, atl riar Gustaf Adolf 1 ' / z niånad bernare koni kil1 Stoekholix, sa Iia samtalen med H5kansonr och vad dennc snyt tydligen fortfarande varit aktuella fiPs B-nonoin. Han för denn oinedelbart p& tal (s. 127). Ullder alla c k Iiiljands iOrha~~dling- arna fram till arsskiftet och riagot darefter har Wahansol~ f6rstått att bevara ett gott f6rlmallande till koilurigen.A
andra sidan ar det tydligt, att H-B2laalison uLOva1 ett iiajcket slankt inflytande p5de olika iiomri~ittéerrias arbete. I Siockholin belralilade5 han fran hösjarm som den drivaiide kraften i finaiasBoiimmitEéii. >.Bag tror att deim e j har mycket allvar med sitt arbete)) frainböll Jarta den 29 september (s. 124). hPeia deii 10 nnovelnber rapporferadc Iiaii, att komiiiitt6ia haft »flera sealacea-. seda11 HTakanson ater- kominit» l. ErilYgl %Vachtmeisters bagbok voro drotseai ocli 115-
b a i ~ s o i ~ de enda verksaanina i lioininiit&ii is. 4273, varvid inan helt naturligl far reservera sig betraifniide drotsen med hansyn
-
Jarta till Gahn I0/ii 1808, UUR. Jfr dens. till dens. 1808, ell.
200 Jerker Rosen.
till kallaiis art. Enligt sanima kalla har Håkaiisoii författat alla de följande betankandeila (s. 150, 156, 158).
Carlsson vill gärna i drotsen se centralgestalten i den fiiian- siella inotståndspolitikeni. »Sin b5 ste medarbetare)) sliulle han h a haft i Håkai~son. Förf. a r emellertid på det Iilara med, atl drotsens roll överdrivits i sonens dagbok (se sarsk. s. 198 f.). Det a r docli fråga oin inte Wachtniei%ters betydelse i detta avse- ende likval förstorats särskilt på FIåkai~sons bekostiiad. 0111maii
@r experiineiltet att helt bortse fran \/\~aclitrneisters dagbok så- som Balla för drotsens betydelse, får inan eii aniian rollfordel- ning. Hålianson a r den finansexpert, son1 vid sidan on1 Lager- beim i olika kallor står i förgrunden från och ined instruktio- nen av den 1 4 september och som saliitidigt mer a n alla andra uppenbarligen bevarat konungens fiirtroeiide. Men oiii Håkansoii spelat en mera dominerande roll i diskussionerna fram t. o. m. årsskiftet 1808-09, inåste inan iiog också rilildra något på det geiierella oindöinet om fii1aii~an1beisiliaiii1e11s obstrulitionspoli- tik. Haka-nsons stora nit att i sitt landshövdingedume indriva den äntligen besl~itade gärden kontrasterar mot cii sådan gene- rell obstruktionspditik (s. 197, 199).
IIarnied överensstaininer den ovan hävdade uppfattningen, att Ilåkansoii liksoni Lagerlieim inilmedvetet arbetade på att förmå konungeil alt underhandla med England om ökade suh- sidier och att undersöka inöjligheteriia att erhalla lan. Darfös under-trök inan så kraftigt soin inöjlig!, att garder i lailgden e j vnro tillräckliga för att föra krig. Scdan maste maii fråga sig, vad soin legat bakom kravet på lån från finansambetsma~~nens sida och konungens va.rrari att inleda underhandlingar om ut-
. .
lanidskt lan. För fiiiansaiiibetsinamiens vidlioii~mande ha givet- vis riskerna med sedelemissionen sch omöjliglieteri att ta ut allt i form av gärder spelat in. Harvid maste inan surskilt ta iiied i riikningen landets behov av råvaror från Eiiglarid för fortsatt krig, franiförallt behovet av lilader. Det var nödvaridigi akt ordna krediten med avseeiide på deii under kriget starlct steg- rade iiiiporten f r h England1. Men det fiiins ocIis& en rent politisk förklaring både till finans5mbetsnnan1ieiis yrkande och konungens vägran.Nar sinbsidielioi11mnitt611 6 juli 1888 förde 13i1emöjligheten p5 tal, frainfiPrde man såsom enda exempel, att »l789 ars riks- dag beviljade garanti)) fös ett sådant lail. I november 18698 rapporterar Jarta, att Lagerheim, H5kamso11 och Rosenblad, IIII-
derstödda av drotsen, » ä r o emot all sådan beskattning och yrka i Jfr i ' ö r f : ~ not 28, s. 83 och ovan s. 193.
Gustaf IV Acivlfs i:ill. 20 1
riksdag» (s. 129). I fartsätt~iiiigen dyker talet o i ~ i rilisdag ofta upp {kap. 7 , 8 ) . Kravet på Ban P England fGrbanads nacd tanlte~a p& riksdag både Bior firiaiasainbetsmn511nen oeli Iios Eioriiiiaqen. Iliirav förlilaras siival de förras yrkande som den sistnäilinde\ "'g 'a ran.
Redan i diskussionerna mellan Guskaf Adolf och BBka~asona vid tillkomsten av instruktionen den P4 septcmher syi;ics detta samband mellan lån ocl-i riksdtig h a varit alituellt. Ovan liar frainli5llits, a t t samtalen ined I-IAkanson tydligera qjsrt rlt inardi- bart i n t r ~ c l i på Bionunigen. filan inåste [raga sig, om det ar en tillfalligliet, att Iiaia iaågon tid darefter infiir \Vet%ersBedl bcjrjade tala oin riksdag (s. 127 not 2 4 ) . Omedelbart efter ankoinstei~ till Stockholm liallar lian enligt Wachtmeisters dagbok ti19 sig riksdsotseia och frågas denne, varför han, såsom P-akaiasori sagt honona, »belmöver göra riksdag)). Han förklarar i fortsattimiiigen, att hala vill ta upp utländskt lån, varpa drotsen sltall ha geninalt, att »det lian e j ske utall riksdag, Ly ständerna skola giva garanti. Om det var i denna ineniiag, som H5Biaiison talade, sa hade haii ratt» l . Man liar alla skal atl utga ifrån att det program, soiia utvecklades i de olika fiiiaiisbrtiinkalidena i slutet av å r 1808, statt ganska klart för Håkaiison redaii vid tiden fiir besöket hos Gustaf Adolf i september.
Ona de Iiär gjorda antydniligarna sliola visa sig traffa något så nar ratt, förändras emellertid darför icke den av Carlssori givna helhetsbildeil. En delvis anrian iiyai~seriiig av de hand- lande persoraerrias betydelse, ett starkare betoilailde av de murih- liga koriferenseriia hos koniungeil bli resullaleii. I varje fall Hg- liansoris ocli Lagerheiila., program torde kuniia liarakteriseras sa. att de bestämt Iiavdade gentetnot ko~iungeii, att tillräckliga medel för fortsatt krig e j kunde anskaffas utan genom lan oeli rilis- dagenis medverkan. Aled f6rvissniaigcn att lian hade ratt i denria sin uppfattning har Hakaiison av allt ali di9iaia hIiörjat sitt arbete i fiiianslioinn~illéii.
Möjligheterna till subsidier och lån saii~mai~haa-igde oupp- lösligt med de sveriska relationerna till England. hled sliicklig- het har förf. utrett dessa relationer ncli aven satt della i samband iiied de statsfiiaansiella diskussionerna i Sverige. Det faller sig clartös naturligt att pröva den ovan frainstallda teorien oin be- tydelsen av H&kansoi~s uppehåll hos huilgen i september 1808 just på Gustaf Adolfs iiistallning till de engelska
Carlsson har ined satta starkt betoiiat. att kungen e j var
202 Jerker Rosén.
fraininande för tanken att bryta ined England och sluta fred med Rysslai~d och Danmark (se kap. 5 och 91. -1ffareia general Moore ingav Gustaf Adolf en misstänksamhet mot England, som aldrig försvann (se sarsk. s. 112). Aven ejin Pionatakterni återknöts, s5 visar Wetterstedts brev till Ehrennhcian att det var rncd yttersta besvär, so111 man lyckades avstyra överilade handlingar gentemot England fraii konuiigens sida. »Jag Iiar haft all möjlig svaraghet att förekomma ett valdsamt utbrott, soni skulle feillkomiiia vår tindergaiig
. .
.», heter det den 19 juPi 6808 l. En anåiiad senareheter det: »Ennellerkid uppslijeiler det deni nya beshieknirigen kil% London, onn vilken aiariu ingeixtiiig ar avgjort, ocli alil dr11 vikt att i tid bereda hopp åtminstone till ilya subsidier förfaller gr- nom små orsaker, som e j fOrtjUiia nggot avseeilde)) e. a n n u deil 9 september har Wetterstedt allvarligt befarat e11 brytriii~g. Han? h a r tremine gånger sökt få konuilgesa mnldare skamd, »a-nen 1 dag var del. mig omöjligt, ehuru jag 3 gånger f0rsökte och iiled aPB möjlig resignation elnottog 3 boiarrasquer. Jag a r alldeles olyck- lig av denna haiidelse, som ager en så stor kontrast ined GyPlena- skölds besltickning till London, anen det synes soin ett olvckligL öde förde oss till iiiaderg&ng
. .
Jag förestallde k., aLt def var nästail el1 krigsförklaring, men Jag erhöll iiitet svar)) 3. Fem da- gar seilare, den 14 septeinber, visar sig koiiiangeia i instruktionen f6r finanskonnmittén beredd akt underl-inndYa med England, inte endast om öltade subsidier utan ocksa om Ian. Daqen förut, den 13 september, hade C. G. von Briiikman utnginnls till ml-niicter i Loaadon, och nagra dagar senare, deii 20 september, ut- fardades instruktioneii för denne, vari bl. a. ingicli att under- handla oan »en billig tillölcningb P subsidierna (s. 169).
Maii inåste fraga sig, om det 5s en tillf5lligbek, att det utrikespolitiska oel-i det statsfii~ansiella avgörandet i tiden sani- inanfalla. Konungen hade tvungits att överväga alternativen ökade subsidier och titlandskt lan i instrultlisnen den 64 septem- ber. Detta nödvändiggjorde helt enkelt cti gott förhallande till England. Det intresse, soin Håkanson, vilken maste f0rmodas st5 bakom iiistruktionens tillkomst, hade just för de eargeiiskzt underhandlingarna, fraiiigAï av ett senare i~ttalaiide a v Iioiiom. )#Deii nya kölden kan val icke racka till ny betydlig islaggning i Sundet? Meii nos Iiindrar den de engelska psster~ia, som redan
Ur illa». Efter dislcussioil av .EngPailds stallning kominenterar
Weiterstedi till Ehreiiheirn 11808, Karisliiaresideiltens arkiv, Rh.
Wetlerstedt till Ehreilheim 14/8 1808, láarislipresidentens ariiiv, RA.
Gustaf IV Sdolfs fall.
203
han: »allt siidaiit maste vara av sior vikt för sakerna I allinanhet ocli Sverige i syiinerhet)) l.I enlighet med den h a r havdade uppfattniiigen av JiaaideH- serna och inotsattniiigarna i september 1808 skulle fiiiaiisäinbels- rniii~izera i fortsattliiilgeia ha drivit på undlediandlingam med England, i lika man som inail hävdat möjligheten av ölcade? suB3- sidier och lån. Konungen,
a
alidra sidan, Iiar innerst inne varit elnot bade utlaiidskt 1aia och haladerhandPingar incd England. Nar Hakancon fått med konuiigeii p5 alt uridersöka aaai9glighcterila för lan och subsidier, måsle hail ha fatt Ironorii akt inleda nya wiiderhai~dliiigar med England. Men Bionungen har snart g& nytttvekat i ksada avseeazdeil. BaBcorn hans tal oin rilisdag och abdikation (s. 127, not 21, jfr Veteiiskapssoeieteteils i lJeind Ars- bok, s. 69) ligger förmodligei~ en ulideriörstadd reaklioi~ mo% Hakansons förslag. Saintádigl liar hala e j visal sig särsEiiXt anage- lageni att fullfölja de geiioin ilistruklioi~en för Brinlinlan Inledda ua~derhandlirigarnla niaed England (s. 170).
L%
andra sidasa bar fii~aiiskommittéais betaiikande den 21 noveinber varit ett Biraf- tigt memento. Dat var nödvaildigt att skaffa medel p5 annat satt a n genom garder. Såsoin sadarit har det ocksi, vilket förf. uppinarlisasaimat (s. 173), uppfattats. Dagen efter det BsetaraBi:~i~- det inl5innats fick Brinnkmanm genom Ehrenheiaai strang befall- iiiimg att driva p5 iiiiderhandliilgaraia i subsidiefragara. Sasoin ett slutligt resultat av dragkampen meilaii konurigen och finnans- ainbetsilaiinneii kan koiiungens uliiinalum ti13 deil nye engelske ministern, Merry, deii 6 december i808 lbetsa8itas. Gustaf Adolf kravde i ultimativ form ökade subsidier (s. 174f[.).
Omedelbart efter samtalet nied Merry kallades 146kanson och Lagerheim, en- ligt Wachtmeister, till kor~ungeii. varvid denne upplyste olm, att han väntade sig »myeket fråla Englanid; inen átiniimstoiae till att hörja med maste har utses resurser för nagra mailader»Konualgeras beslut att verkligen ined kraft yrka p5 ökade subsidier has varit i full överensstiiiiimelse med fiiiaiisämbets- nianneiis vilja och syfte. Däremot a r det högst sanilolikt, att Gustaf Adolfs djupt liggarade ovilja i ~ i o t England aiiedfört, att yrkaiidet fått en mera skarpt form. Men alt det stalldn ultima- tuin skeille leda till brytniiig ined Englund har man knappast p; ilagot hål1 täiikt sig. Efter den 6 december ralinade naan vid fiiiarisber5lkni11gar11a med att de engelslin subsidiesila skulle uiga ined samana belopp som tidigare, varken stBrre eIlcr inga alls i enlighet nied kiniigenis ultiinalum (s. 148 ff.). Vid olika tillfallen
H a k a n s o n Lill Toll ?"/e 1809, 'Tollska sainl. C, LUR. Srolle-Wachtmeisler, s. I 1 2 f., Carlsson, s. 146.
204 Jerker Rosén.
under den följailde tiden h a r också Gustaf Adolf förutsatt ett gott förhållande till England. Ingett atgard Ban iiled sakerhel sattas i saanbarid med ultiiiaa-luiii till Eiiglaiid sasoin heckeii
p5
att konungen i samband därmed verkligen planlade en brytning (s. 174 ff.). Meii nar sedan det engelska avslaget kom i februari 1889, Ila rådgivarna till en början ej kunnat hindra del inrotade missn6jet från utbrott. Sill desas förskräckelse såg det för en kort stund ut, som om konungeii skulle göra allvar av sitt hot att gå till brytning.
Sin andra stora huv~idavdelning (s, 205-276) agnar Garls- son åt de militära bionspirationerila, vilka så sananingom myn- nade ut i att vastra armén under Georg Adlersparres l~drning satte sig i marsch mot Stockl-iolm. Detta avsnitt a r i a ~ i i i u högre grad a n avhandlirigei~ i övrigt en mycket intressant läsning. Mail följer iiied spiiiii~lng de många olika intrigerna p& olika front- avsnitt. Med sunt kritiskt omdöme vagrar förf. at1 ta alltför allvarligt på de inånga iilissnöjesyttriiigaril,a. Med skarpa ui- redes den stora betydelse som gardesregemerite~ias degradering, era fråga, soin förf. för övrigt agilat en sarskild undersökning l,
hade för missilöjets spridning inom officerskåren. Helhetsbilden ar aven har alltför solitt underbyggd för att kunna väcka tvekan. Men det a r givet, att man i detaljer kan ha annan uppfattning an förf. Det kan sålunda enligt re6i:s iilening ifrågasailas, om e j förf. något underskattat betydelsen av Adlersparres planer fram till årsskiftet 1808-09 och överskattat lbctydelsen a v tvisten inel- Pan honom ocli Cederström för revcsluhioi~~plaiierna. (s. 249 ff.). Frågan oin Adlersparres hållniiig i slutet av å r 1808 a r emeller- tid ett invecklat problem, icke minst u r Ballkritisk synpunkt, och rec. skall liar endast satta ett par snia frågetecken.
Nog förefaller det, som om Adlersparses brev till Armfeldt av den f 6 augusti ined talet om att Amnfeldt »ensam» skulle »marschera österut)) (s. 216) förutsätter några diskussioner mcl- lan Adlersparre och Arinfeldt om revoliitionsplaner.
Det kall vidare ifrågasiitlas, am det a r inetodiskt rikligt att aiivaiida Adlersparres brev till J. P. Billberg, dar alla revolutioiis- planer lysa ined sin frånvaro, såsoin argurnerit för att dylika planer e j förefuiinits hos den försiniimnde (s. 246 f., 252). Bill- berg tillhörde aldrig de invigda. Han fängslades vid revolutions- utbrottet ocli hade enligt egen uppgift först några dagar tidigare blivit informerad on1 planerila (s. 186). Det a r osaiiliolikt, att Adlersparre i sina brev till honom diulle röjt planerna på eit
Gustaf IV Adolfs fnll. 205
tidigt stadium. Det visar sig också, att P i ~ i i m i hrev till Dillbtrq vid er1 t i d p u ~ ~ l i t , då revolutioilsplnneii bevisligen låg fullt pil- arbetad, e j ri5mner ett ord om denna utan endast oin sin egen resa ii11 Stocliholin i ailledrii~lg al att hail sliulle laiiiiia det variil-
landska befailet, eii resti, som lian i verliligheten e j Iiade fiir av- sikt att g6ra
'.
Då han p% detta satdiiu bevisligen > bluffar)) Billberg, ligger förinodai~ nara kil1 hands, att han aven gjort det tidigare.1 ett brev till Billberg den 29 december %X08 heter det: ~I'u'ii a r del tydligt, att det aldrig kan ]>liva fråga om miiL k ~ ~ a r v a r a i l d e vid varmlandska befälet; det a r till och med solldart. Jag öaiskar blott, oss emellan sagt, att Iiunna förhala tiden, s5 att jag lisili- iner post festuin till Stoekliolm: göm deiiila tanka. Har före står - -» Orden tagas av Carlsson -- och enlig[ rec:s mening med full ratt - såsolii bevis för att Adlersparre »bestamt sig f5r
ett avgörande steg». Men denna sluta,ats Iian man dra endast p i grundval av andra lianda förhållandeii. I brevet slår diirernot att Adlersparre h a r kunskap 0111 revoliationasa planer i Stock-
Iiolm. Haii vill hålla sig utanlör ocli tanker darför förlaala tider; med sin resa till huvudstadei~. så att han aiilalider först sedan planerna satis i verket. Brevet a r aned andra ord uppeiabart camouflage för alt få Billberg att tro - och liai~slic. meddela siildra i höglrvarteret, som inisstrodde Adlersparre - att denile
ej hade i ~ å g r a planer för egen rakning.
P
-i 31/i2 1808: »Jag mår riktigt feberaktig[ ocli illa nien hoppas att eitcr några dagar kunna resa till Karlstad, vara dar några dagar ocli sedan Port- sätta till den kungliga huvudstaden. Får jag be Tit., soin jag del redan gjort, att tinga mig ett litet tarvligt ruin och iitrymine för 2 driingar och 2 hastar. Dessa sistas avyttring ger mig grå hSr».
1809: »Aiinu skall jag hålla mig lilet i styr, och så i sm5tl galopp till den sorgliga fnnesta huvudstaden, första natten på Bruililsberg. den andra
eller åtminstone några timmar på Apertin, ctt par tiinmar eller cti par
dagar i Karlstad, allt som det fallcr sig, detta iir inin haivbestainda plan». 15/i 1809: »Jag ber s t t hr. kaminarradet tacks förklara för geiieralen och var och en, som ar värd en förklaring, variör jag med fehcralitigliet i livet e j skyndar till min hälsas skada ined resan. Hr. kanlinarrådet har Iiist och har annu i sitt förvar Tibells hrcv, dar d e t står, att dcil befattning, soin först var inig ämnad, e j mer är fråga om; att jag skall bomma till Stockholm ändå för att begära permission. För d-tla ändamål inalte inan val ej behöva under illamående forcera sin marsche . .
.
Det var eit för- bannat slag i bältet, alt herrarna resa tisdagen; da ltoinmcr jag till Iiarislad, vilar rnig litet och far sedaii till Stockholm s5 fort hälsan och de äoiiu ofor- sålda fördömda liastarila medgiva.
. .»206 Jerker Rosén.
Mot bakgrundeii av detta starJi3 avsk5ndslagaiide fri-an r+ volutionära planer blir man aven 11iisbl5iiksarn geiiteinot tidigare brev från Adlersparre till Billberg. Det galler alldeles sarskilt breveii av den 29 och 31 oktober 1808, dar Adlersparre? adjertant C. H. Ai~ckarsvards besök i Stoclilaolin. beröres. I det första he- ter det: »Lieut. Anckarsvärd &s e j alerliioimneii. Lyder han mitt råd, s& Piar l-iali ej mycket och kn:~ppt i16got att beratta vid ater- komsten. Jag bad Bionora? eiitriiget besöka ingen och fhir iiigen del förtö.ja sejouren d ä r » . Tvenne dagar senare kan Adlersparre rapportera, att iil~cliarsviird 2terkorn1iiit. Men »han vet intet av varde. Hail var Siort och tyst i Stocliholm, just soin jag i9~1sf.rade»~. Man inaste h ä r fråga sig, vartill det starka anarlicrandet av av- standstagande fraiii intriger skulle tjiina, oni icke för att dölja förliandenvaroii av sådana intriger, sasom fallet uppenbarligen ä r i brevet den 29 december och i seiiare brev. Det förefaller fullständigt otroligt, att en Inan naed i$dBersparser, liiqgning e j skulle öiasliat, att adjutanten hade ined sig alla de rap~plysailngar, soin utan risk kunde erballas. I vilket fall soin helst så kan man e j av tystnaden i breven till Billberg sluta i-iågol om att planer ej förefunnits. De till synes opåkallade och oinotiverade deinen- tierna tala snarare i motsatt riktniiig.
Den sista avdelningen i awliandlingeaa Iiandlar oin statsvalv- niilgeil 1809. Hartill fogas en kortfattad intressalit analys av folkstainningeii i landet. Vi f å i denna avdelning deii fylligaste framstallniingen av revolutioilenq förlopp, soin il&goiisin givits. I inånga enskildlieteï kan förf. korrigera och koinplettera var uppfattning av bäi~delseförloppet och av de halidlande personer- nas intentioner. Sarsliilt i sisti~amnda avseende koinmer denna avdelilliig sakert att bli av stor betydelse för den fortsatta diskus- sionen oin vår iluvarande regerii~gsforins tillkoinst.
Av det fi9regående har fraingatt, att Sten Carlssons avhaiid- Bing a r en betydande forskarprestation För frågorila om salva1 det utsiliespolitiska som inrikespolitiska händelseförloppet, soix ledde frain till Gustaf IV Adolfs fall, ä r den ett huvudverk efter Sam. CIasoiis forskningar. Detta gälkr i särskilt IiUg grad betraf- fande förslaelsen av konungelis personlighet. Förf:s energiska detaljforskiiing och förmåga att samtidigt se utveckliiigen i stort ha resulterat i betydelsefulla, sakra och inti-esseviickaide resultat.
Jerker Rosén.
ridlersparre till Billberg 2 9 / ~ ~ , ";LO 1808, Billbergs sarnl.. 1ir.A. Jfr
Carlssoil, s. 247.
