SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Ingvar

EBmro

th

Generationsvaxlingeaas probaemsatik

i den

svenska

nyadeln

under

1600- och 1708-talen

Den svenska adeln var ännu gä 1800-talet ett öppet stånd och därmed l'öremid för för- nyelse utifrin. Försök hade visserligen gjorts att begränsa nobiliteringarnas omfattning (RF 1720, RH 1772) och adeln hade sjalv ocksä uttalat sig i samma riktning (1762).' Under större delen av 1700-talet adlades emellertid fortfarande så många, att en väsentlig del av dem som genom framgångsrik karriar i Icrigsmsekt eller civilför- valtning befunnit sig på socialt uppitgående fortfarande kom att adlas. Den återhåll- samhet som så smhingom kom till uttryck medförde emellertid, alt kompetenskra- ven för adelskap kom att hiiljas. De ofrälse karriäristerna fick da avancera längre, in- nan adelskap kom i fråga.'

1600- och 1700-talens nyadlade personer Itan betraktas som en social elit. Adel- skapet gav dem formell kompetens att inneha även landets högsta ämbeten, något som adelspriwilegierna ända fram till 1809 annars f~rvagrade de ofralse. Inom det adliga ståndet har de nyadlade intagit en särställning. Det var de som tagit steget från ofrälse till adligt stånd, de var uppkomlingar i ordets bokstavliga bemärltelse. Vid i

allmänhet mogen ålder hade de Iimnak sitt ofralse stand och skulle med sin nya vär- dighet leva upp tP11 en annan social roll med allt vad det innebar av nya krav och féjr- viintningar. Samtidigt hiah de varit prkiglde av de värderingar, levnadsformer och lev-

nadsmönster som de redan tillägnat sig. Deras famdjebildning kan antas ha varit i hu- vudsak fullbordad och reglerad av de omständigheter som gällt för dem som ofrälse.

För andra och yngre generationers adelsrniin bör förhallandena ha varit annor- lunda. Aven om alla inte nödviindigtvis varit födda i adligt stand utan upphöjts samtidigt med sina fader, har den övervägande delen av dem dock vuxit upp i adliga hem och kan därmed i högre grad i n sina %der antas ha varit präglade av sin standstillhö- righet. Asshderingen i det adliga ståndet kan för deras del antas ha varit mera full- ständig. De har också haft andra fQrutsättningar att bemastra sin livssituation än sina &det och varit underkastade andra krav och förväntningar både fran egen ocli omgiv- ningens sida.

(2)

speglas i ett demografiskt-statistiskt material och samtidigt diskutera de metoder och föraarinngar som en undersökning av detta slag dctudiserar. Det ar då angeläget att redan fralni början betona, att den demografiska undersökningen endast avser att n i fram td1 sådana iakttagelser som Itan tjana som underlag för en vidare bedömning av adelns sociala situation. Det betyder, att de demografiskt-statistiska kraven och redo- vPsningsiFormerna far anpassas darefter. Sailunda är det med givna iatgångspunnl<ter fön- svanbart att arbeta med relativt stora toleranser i fråga om ofuBBst2ndigheter i personuppgifter och källmaterial. Finkorrigeringar av persondda eller sofistakerade metoder f5r supplering och extrapolering blir ofta poänglösa i ett så stort basmaterial som dessa undersöknkgar omfattar. Tfllgangliga resurser f& sattas in på de moment som ar ägnade att belysa huwdfrågorna i stället för på korrigeringar med marginella effekter. Underlag för f6religgande frmstallning utgöres av det material som insamlats för en större undersökning rörande den svenska adelns sociala funktion 1608-1900. Därvid har personuppgifter sanimanställts betraf'ande ándles cirka 29000 individer, av vilka ungefär 7500 berörs i denna uppsats. Tryckt material har använts till övervä- gande delen, främst G Elgenstiernas utgåva av den introducerade svenskta adelns attar-

tavlor jamte kompletteringar i biografisk litteratur, framst Perso&isto~sk tidskrift. Vissa personhistoriska arkivaandersökningar har också genomfirts. Olika anmark- ningar har visserligen riktats mot Elgenstiernas arbete, men dessa har i aumänhet inte varit av saidan natur, att de äventyrat våra möjli&eter att utnyttja de personuppgifter som ligger till grund ifisr har aktuellt arbete. 'F111 likartad bedömning har aven andra forskare kommit.3 Den ointroducerade adeln som inte varit föremål för samma genealogska intresse har l a m a t s utanfon undersökningarna.

Med utgalnigspunkt från den inPednings%is antydda problematflten skall har de två första generationerna av den efter år 1400 upphöjda svenska adeln bli föremal f i r närmare diskussion. Materialet Itommer att presenteras både generationsvis och kohortvis enligt konventionella metoder. Redovisnhgsfomerna kommer också att kombineras med varandra för att kunna anlagga både generations- och tidsaspekter, nigot som kanske är mindre vanligt.

De personer som kom i fråga för adelskap var som synes till alldeles övervägande delen verksamma i offentlig tjänst. Vissa tidsmässigt avgransbara företeelses kan kommenteras. Till en början %r det mest civila ambetsman som adlas, men under och e f er 38-åraga kriget andras bilden. Antalet nobiliteringar pordubblas redan på 1630-talet och mangdubblas nästa årtionde. F6r narrnare ett %hundrade framöver Itommer sedan nobiliteringen att vara intensiv.

Nigon allman praxis vid fördelningen av adelskapet på olika yrkeskategorier kan knappast utlasas. Man Itan emellertid se, att under och strax efter perioder praglade av intensiv utrikes- och militarpolitisk verksmhet Pnzu niditarerna en tendens att komma i fråga framför ambetsmanen. Men om detta berott på en medveten prefe-

(3)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln under 1600- och 1700-talen 267 Tabell 1. Mobiliterade och introducerade personer 1600- 1900

Militärer 3 3 9 33 138 119 8 9 7 8 142 8 3 3 8 184 7 7 28 11 6 1 7 7 P 5 7

rens från kungadömets sida eller skall tolkas som uttryck för ett visst behov rna

lämnas därhän. Under 30-åriga krigets slutskede och närmast följande Artionden liksom under nordiska kriget och strax därefter dominerar salunda militärerna. I övrigt delas naden ganska lika mellan de båda gmpperna.

Nobiliteringsfrekvensen var på nedåtgående alltifrån frihetstiden. Anledningarna härtill skall inte narmare kommenteras, men det kan vara vart att notera, att inte bara formella lunder utan också andra omstandigheter kan ha medverkat till detta. Nar adelskapet under 1700-talets senare del tycks komma ur ropet har det sannolikt skett under intryck av både politiska, sociala och ekonomiska fejrhallanden piks on^ under påverkan av upplysningsidéerna och senare franska revolutionen.

(4)

Ingvar Elmroth

Generatbnssndys och koQas&studies

Den för denna studie valda, d l m a n a utghgspunkten frammanar en jämförelse mellan de båda första adelsgenerationernas demografiska karakteristka. Generationsana- lyser har varit vanliga, särskilt i ddre litteratur rörande adel och överklass. Speciellt galde detta, så länge m m var inriktad på att studera meltmismerna bcakom adelns ut- döende i hopp att komma eventuella degenerationsfenonaen p i Uppslq till detta fick man uppenbarligen sav de föreställnhgar som darwinismen och arftlighets- forskningens dittillsvarande resultat kunnat ge upphov till. Sedan dessa fragor tycks ha förlorat a n makt över sinnena, har kohortstudier dltmer kommit till a n ~ a n i d n i n ~ . ~

Shdana gör det möjligt att på ett helt annat satt än genom generationsanalys avslöja tidsmässigt bundna företeelser och darigenom åstadkomma en koppling mellan demografiska förändringar och bakomliggande företeelser, exempelvis av socioekonoinisk art. För att detta skall bli möjligt, m h t e man emellertid stalla vissa krav på redovisningen, vilket man inte alltid varit medveten om.

De fiirhållanden som anses kunna återverka på den demografiska utvecMingen fö- refaller av litteraturen att döma att kunna vara av mycket mångskiftande dag. Inte bara konjunkt~rsvfingningar över långa perioder utan även lokalt och tidsmässigt mycket begränsade fenomen kan förekomma som förklanngsgmnder, vilka ibland varit både Phgsökta och e n ~ i d i g a . ~

Hur det an förhållit sig med det egentliga orsakssammanhanget ar det emellertid uppenbart, att skall det vara möjligt att anknyta de demografiska Paktt-elser man kan göra på olika kohorter till andra företeelser, s i km inte kohorterna konstmeras hur som helst. Framför allt får de inte omfatta d l l f ~ r många %gångar. Gemensamt för de forskare som arbetat med adel e%ler överklass ar, att de vanligen arbetat med mycket stora kohorter, omfattande upp till 50 airgångar och sa14m mindre fin 25." Resdtatet Itan bara bli ett. Man får ett intryck av att den demografiska utvecHingen försiggått i form av lingsmt verkande treaide~.~ Att finna några rimliga förHaringar till inträffade förändringar blir under sådana omständigheter fruktlöst. Anhytning till den bakomliggande verkligheten kan bara göras i dlmanna termer. Dämed ar inte mycket vunnet.

De kohorter som har skal1 presenteras Irómmer vanligen att omfatta 10 årghgar. Aven detta kan ibland vara i mesta laget, om man vill studera effekten av en mera begränsad företeelse. Awägningen p2 dknna punkt måste emellertid göras med han- syn till de svbiglheter som skulle uppstå, om kohorterna blev fön små för att möj- liggöra en analys. Vad detta innebar km illustreras av att den helt övervägande delen av de nyadlade under 1600- och 1700-talen varit antingen rnditarer eller civila äm- betsman. Detta v ~ r två smfadlsgrupper som åtminstone tidvis levat under mycket oiPkartade, yttre betingelser. Militirerna kan förutsättas ha varit kommenderade "t11 Yaaastgöring långt hemifrh under I h g a tider, särskilt under stomaktstiden. Detta m k t e ha medfört, att de fitt gestalta sin tillvaro och ordna sina privata förhalllanden på ett mnat sätt an hemmavarande ambetsrniinni. Man kan d ä r f ~ r utga ifrån att dessa båda yrkesgruppers famaebildning och darmed sammanhängande demografiska ka-

(5)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln under 1600- och 1700-talen 269

rakteristika blivit olikartade. Det skulle då vara olycldigt, om man gjorde kohorterna sh sma, att grupperna inte kunde bearbetas var för sig.

De tidsskillnader som skall diskuteras kommer vanligen att noteras p3 basis av vederbörandes födePsehr. Trots stora ansträngningar har det inte kunnat undvikas, att vissa personers födelsetid förblivit obekant, särskilt i andra generationen. Det rör sig där om sammanlagt 893 individer, motsvarande 18.5 %. Supplering av födelse& har tillgripits mycket sparsamt och endast näx felmarginalen halit sig inom 2 k. 1 allmän- het har den varit mindre, eftersom det rört sig om fall, där exempelvis dop&et varit känt eller ordningen i syskonskaran varit bekant. En generissare metod skulle givetvis ha kunnat nedbringa antalet betydligt. Detta h a emellertid ansetts mindre tilltalande och agnat att ge en mera skenbar än reell ökning av saPterheten. Olägenheterna kan till betydande del reduceras och bedömas av att dödsåret varit k k t i avsevgrt fler fall an födelseåret. Darmed blir det möjligt att avgöra under vilken tidsepok vederböran- de verkat, aven om man inte kan saga exakt vilken födeBsekohort de tillhört. Av de 893 i andra generationen med okänd födelsetid är dödsaet kant i 504 fall. Endast ett fåtal av dessa har dött efter 1720. Den alldeles Övervägande delen bör alltså ha varit född på 1600-talet, flertalet under århundradets sista hälft. Fördelningen i övrigt framgår av tab 2.

Tabell 2. Dödsår för personer med okänt födelseår tillhörande andra adelsgenerationen 1620-29 1430-39 1640-49 1650-59 1660-69 1670-79 1680-89 1690-99 1700-09 1710--19 1720-29 1730-39 1740-49 1750- Okänt år Summa 893

Vi kommer i det följande att fordöpande uppmärksamma, när dessa omständighe- ter får någon betydelse för erhållna resultat.

(6)

Ingvar Elmroth

En sammanstallning av de första nyadlade generationernas omfång och yrl<esverksam- het föreligger i tab 3. Denna omfattar liksom dPa följande tabeller de manspersoner som uppnått 20 års ,ålder.

Tabell 3. Nyadelns första generationer

Milit &er Civ. ämb.rnan Gvriga Summa

Generation 1 1248 (47.3

%B

P 148 (43.5 %) 245 (9.3 %) 2641 ,' 2 3197 (66.4 %) 1127 (23.4 %) 494 (10.3 %) 4818

" 3 2885 (70.4

%b

734 (17.9 %) 482 (1 1.8

%B

4101

Totalsummorna visar, att andra generationen varit nästan dubbelt så stor som förs- ta. Denna har alltså inte bara varit socialt på uppitgående, vilket nobiliteringen varit ett uttryck för, utan ger också intryck av att ha varit vital och livskraftig, aven om siffrorna inte är alldeles jämförbara med hänsyn till det naturliga bortfall som första generationen varit föremil för.' Redan i andra generationen har emellertid utveck- lingstendensen brutits, och i tredje generationen noteras darför en kraftig tillbalta- gång. De offentligt verltsmma dominerar kraftigt i båda första generationerna, dar personer verksamma utanför krigsm&t och civilförvaltning bara utgör en tiondel. En markant omfördelning mellan militärer och aihetsmiin kan iakttas. I första generationen har de varit ungefir lika masiga till antalet, i andra reduceras ämbetsmannen relativt sett till hälften och utgör d8 inte mer an en tredjedel av militärernas antal. Förändringen är anmärkningsvärd.

Sitt yrkesval måste de unga adelsmännen ha triiffat bl a i kunskap om sina faiders situation. Siffrorna låter antyda, att många mbetsmannasöner valt att bli militarer. Bakom detta miste ha Iegat någon värdering av respektive banor, som utfallit till am- betsmannakarriairens nackdel i ett stort antal fall. Detta låter oss ana n@ot av den situation som de unga adelsmaninen befunnit sig i, när de valt yrke och darrned något av den problematik som präglat den svenska nyadelns första generationsvading. Dar- med har vi fått ett spår att följa.

Första generationens yrkesverksamhet har redan

kommenterat^.'^

Den har i detta sammanhang närmast intresse som bakgrund till den yngae generationens yrkesval och kommer i detta hanseende att närmare diskuteras nedan under avd Social rör- lighet.

(7)

Generationsväxlingens problematak á den svenska nyadeln under 1600- och 1700-talen 271

Tabell 4. Andra adelsgenerationens yrkesverksamhet

Nilit 2rer Civ. amb.man övriga Totalt

Föd.& Antal % Antal % Antal %

1550-59 1 5 60- 69 1570-79 1580-89 1590-99 1600-09 1610-19 1620-29 1630-39 1640-49 1650-59 1660-69 1670-79 1680-89 1690-99 1700-09 1710-19 1720-29 1730-39 1740-49 1750-59 1760-69 1770-79 1780-89 1790-99 1800-09 1810-19 1820-29 1830-39 1840-49 1850-59 1860-69 1870-79 Okänt Totalt

Det är tydligt, att den preferens för militaryrket som varit så utmärkande för generationen som helhet först och främst gällt dem som varit födda på 1600-talet. Del ar begripligt, eftersom konjunktuïerna för militärer i stormaktstidens Sverige bör ha

varit goda. Endast var fjärde eller femte yngre adelsman väljer då ambetsmannabanan, som bl a mot bakgrunden av landets likviditetsproblem itrninstone tidvis måste ha

(8)

272 Ingvar Elmrolh

tett sig föga lockande." Så inträffar plötsligt en kraftig omsvängning bland dem som varit födda 1700-1709 och vars yrkesval bör ha aktualiserats under nordiska krigets slutskede och frihetstidens första år. Relativt sett väljer då dubbelt s5 mänga som tidigare hbetsmannabanan och tiUströmningen till den militara minskar i motsvarande mån. IAttagelsen ar ovedersäglig och kan ej påverkas av att nägot nämnvärt antal personer med okänt födelseår kan ha tillhört kohorten.12 En omsvängning i adels- männens har allts2 skett. Bakom denna måste ha legat andra bedömningar av framtidsutsikter och existensmöjli&eter än vad som gallt tidigare. Militärbanan har för en tid tett sig mindre attraktiv än tidigare, och det alternativ som stätt till buds var ambetsmannakarriaren. Något annat förefaller inte ha funnits.

Den förändrade yrkesinriktningen visar alltså, hur den yngre adelsgenerationen sökt anpassa sig till den nya situation som intriiffat, nar stormaktsväldet stod inför sitt fdB eller nyss blivit upplöst. Efterfrågan pä militärer hade minskat eller kunde vantas minska, och övergängen tdl fredligare förhdlanden med rekonstruktion och utbyggnad av den civila förvaltningen kunde antas öppna nya vagar för unga män.

Ambetsmannabanan har emellertid snabbt förlorat sin dragningskraft, och redan efter nägot årtionde ar m m tillbika tdl det gamla. &ven om bilden av 1700-talet i

fortsättningen inte ar fullt lika entydig som föregäende sekels är det uppenbart, att den civila förvaltningen icke framstätt som sarskilt lockande. Som mest väljer under senare delen av &hundradet en tredjedel att bli ambetsman, medan militärbanan åter kommit högt i kurs. Av de smärre variationer som k m iakttas ar det väl endast upp- gången inom 1760-talskohorten för militärerna som behöver kommenteras. Det gäl- ler här h g h g a r , vars yrkesval inträffat pä 1780-talet. Det kunde vara frestande att i

detta fall sätta förändringen i relation till årtiondets in- och utrikespolitiska aktivite- ter, men det siffermässiga underlaget ar i svagaste laget. Detsamma galler ocksä &hundradets sista födelsekohort, inom vilken militarkarriären förefaller ha börjat förlora sin dragningskraft, utan att detta medfört nägon överströmning till ämbets- mannabanan. I stallet tycks en successiv överghg till yrkesverksamheter utanför den offentliga sektorn förestå, men undersökningarna hade behövt vidgas till flera generationer för att närmare kunna illustrera den saken.

Ytterligare kunskap om hur generationsskiftena tillgått får man genom all studera dem i rörlighetsmatriser. I det f6regående har framkommit, att mera iögonfallande förandringar inträffat bland dem som varit födda kring sekelskiftet B 300 och atjon- dena närmast därefter. Vi studerar därför rörligheten med tonvikt just pä dessa är- gängar. Halvsekelvis sammanställda kohorter fiir utgöra bakgrundsmaterial.

(9)

Cenerationsvaxli~igens problematik i den svenska nyadeh under 1600- och 1700-tabn 273

Tabell 5. Mellangenerationsrörligheten i nyadelns t v i första generationer. Söner födda 1650-99

Faderns yrke Sonens yrke

Militär Civ.Zmb.n~. ömigt Summa

Summa B 101 3 44 105 1550

Tabellen understryker vad som redan tidigare kunnat skönjas, nämligen att det i andra generationen försiggår en påtaglig ~verströmning till militiira yrken under 1400-edets senare del. Samtidigt ar det tydligen mycket ovanligt, att söner t31 rni- litärer själva söker sig till andra verksainheter an sina fader. Uttryckt P siffror innebar detta, att av de 601 sönerna till militärer gick icke mindre än 550 direltt i sina faders spår. F8r deras del kan man alltsa inte tala om någon social rörlighet. Annor- lunda har det varit blmd civilhbetsmknens söner, som bara till en tredjedel följer sina faders spar. Uppenbarligen har det också varit så, att militarbman kunnat ab- sorbera ett mycket stort antal personer, vilket f ~ r e f d e r naturligt med tanke på den militara potential vårt land hade vid denna tid. För andra generationens adelsman har detta medfört, att icke mindre an P 181, dvs 71 % återfinns som militärer, medan motsvarande siffror för ämbetsmannen endast ar 344 eller 22 %.

Tabell 6. Mellangenerationsr6rPigheten i nyadelns två f örsta generationer. Söner födda 1700-49

Milit är Civ.5rnb.m. övrig t Summa

Summa 664 341 8 5 l 090

Aven f& dessa årgangar frainhaves tidigare iakttagelser, att tillströmningen till den civila karriären ökar. Framför allt är det $imbetsmannasöner som i stigande grad söker göm civil karriär. Eftersom vi redan kunnat se, att denna tendens vant kraftigast blmd dem som varit födda i början av seklet redovisas årgångarna från seklets första decennier var for sig.

(10)

274 Ingvar Elmroth

Tabell 7. Mellangenerationsrörligheten i nyadelns två första generationer. Söner födda 1700-09

Militär Civ.ämb.m. e n i g t Summa

Milit ar 5 6 14 2 7 2

Civ.%mb.m. 45 8 4 19 P 48

Ovrigt 5 14 6 25

Summa 106 112 2 7 245

Det mest slående i denna kohort blir som väntat, att tendensen till självrekrytering inom den adliga ambetsmannakben ökat kraftigt. Mer än hälften, dvs 84 av de 148 sönerna till ämbetsman söker nu göra civil karriär, vilket skall jamföras med en tredjedel under 1608-talets senare del. T o m söner fran hem där fadern varit militär söker sig i ökad utsträckning till cisrilförvdtningen. Dessa tendenser h u emellertid inte varat lange. Redan nästa årtionde svänger det tillbaka mot det g m l a mönstret, vilket framgår av tab 8.

Tabell 8. MeUangenerationsrörlighetenm i nyadelns två första generationer. Söner födda l 7 10- 19

Militär Civ.amb.m. övrigt Summa

Milit ar 101 2 3 5

P

29

Civ.amb.m. 4 3 42 1 O 95

Ovrigt '7 5 4 16

Summa 15 1 7 O 19 240

Aven om ämbetsmmnasönerna inte blir mlitarer i fullt samma utsträckning som före sekelskiftet ar det tydligt, att den civila karriären inte förmått bevara sin lockelse under frihetstiden. Det förefaller snarare ha varit si, att de förväntningar man ställt

gå den civila karriären bland dem som gjort sitt yrkesval vid början av frihetstiden icke blivit infriade. Att detta intryck blivit bestående framgår av att bilden f6r 1700- talets senare hälft ar prktiskt taget oförändrad jämförd med P 71 8-talets.

(11)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln under 1600- och 1700-talen 175 Tabell 9. Melllangenerationsrörligheten i nyaclelns tvi första generationer.

Söner födda 1750-99

Militär 142 43

Civ.amb.m. 110 105

Ovrigf 3 6 1 8

Summa 288 166

Dessa olika studier av yrkesverksamhet och social rörlighet har konkretiserat bd- den w den yngre adelsgenerationens situation p i flera punkter. Vi har bär mött en generation, som i sitt yrkesval haft att beakta en rad omständigheter. Fadernas sltiaa- tion kande man redan och kunde bedöma. Från dem kunde man också få kunskap om framför allt det egna yrkets försörjningsviUkor och framtidsutsikter. Resultatet av detta blev, att påfallande många iirnbetsmmnasiPner födda p i 1600-talet valde att inte följa sina faders exempel. När de i stallet valde att bli militärer, fir detta alltså tolkas lika mycket som eller kanske mera som en övergång från något man redan viss- te ganska mycket om som till en bana man ställde förhoppningar på. Valmöjlágheter- na har varit begränsade, och i den m b valet varit fritt har det utfallit till militärba- nans fördel. Detta har gällt för dem som gjort sitt yrkesval under praktiskt taget hela stormaktstiden.

För de unga ambetsmannasöner som varit födda strax efter sekelskiftet 1700 har en civil karriär tett sig mera viird att satsa på. Att detta inte utfallit sárskilt positivt framgår av att tendensen endast varat en kort tid. För sönerna till militärer tycks yrkesvalet ha varit en väsentligt mera okomplicerad historia. Det var mea eller mindre självklart, att de också skulle bli militärer. Inte ens vid frihetstidens början har den civila karriären erbjudit något reellt adtesnativ.

Yrkesvalet har alltså främst varit ett problem för de adliga &nbetsmmnasönerna.

Den yngre adelsgenerationens yrkesval har ovan tecknats som ett beslut fattat på

grundval av enskilda bedömningar och awiiganden. En hel generations benagenhet att välja mditarbaiian framför en civil karriär har setts som en indikation på hur man sökt bemästra sir. sociala och ekonomiska situation. I ännu högre grad &n yrkesvalet kan giftermålet betraktas som ett i vid mening fritt val, anen inte mellan två mer eller mindre attraktiva alternativ utan ett val mellan att göra en sak eller avstå från den. Det är detta som gör, att giftermalsstatistik anses avslöjailde för de yttre betingelser

(12)

som gällt för den giftaswxna befolkningen. De flesta människor finner och har funnit äktenskapet attraktivt men tvingas stundom uppskjuta det eller helt avstå dari- från. Giftermalsfrekvensen har t o m ansetts så kanslig för yttre förhållanden, att den kan tjiina som barometer på k ~ n j u n k t u r l ä ~ e t . ' ~

Antalet manspersoner som uppnått 20 års ålder i resp generationer fördelar sig på

civilstånd enligt tab 10.

Tabell 10. Giftermålsfrekvensen i nyadelns t v i första generationer

Gifta Ogifta Okänt Summa

Generation 1 2392 (90.4 %) 232 (8.8 %) 11 (0.6 %) 264%

' 2 2875 (59.7 %) P422 (29.1 %) 511 (10.6 %) 4818

Giftermasfrel<vensen i första generationen är alltså utomordentligt hög. I andra har den sjunkit kraftigt. Siffrorna är dock inte alldeles jämförbara med varandra med tanke p i att populationen i f ~ r s t a generationen inte varit föremål f ~ r samma bortfalall mellan 220 års ålder och giftermalsaret som andra generationen. Dessutom torde om- sorgen om barnen ha spelat en viss roll för dem som sökte och förvärvade adelskap. Skillnaderna ar iclte förty mycket stora, varvid man också bör beakta, att bland dem som i andra generationen redovisas sisom okanda bör alldeles övervägande delen ha varit ogifta, eftersom de inte e f t e r l b n a t någon kand avkomma.

Ytterligare omständigheter är ägnade att förstärka intrycket av en aPPm5nt minskad äktenskap1igine"r andra generationen, nämligen omgiftena. Vanligen har omgifte aktudiserats i samband med första hustruns frånfalle. En vikande omgifestendens kan då ha flera förklaringar. En kan vara, att mortaliteten sjunkit hos kvinnorna, en annan att man medvetet avstått från förnyat äktensltap, därfor att yttre förhallanden talat emot arrangemanget.

Tabell 11. Qmgiftesfrekvensen i nyadelns två första generationer

Gifta 1 Gifta 2 Gifta 3 Gifta 4 Summa

gång ginger gånger gånger gift a

Generation 1 1794 497 89 12 2392

" 2 2874 - 1 - 2875

Omgiftena har tydligen praktiskt taget försvunnit i andra generationen. Eftersom det inte finns någonting som tyder på att kvinnodödligheten skulle ha minskat så kraftigt på den tid det rör sig om att den kan förklara fenomenet, återst& bara att konstatera, att allt pekar i samma riktning: i andra generationen har många upplevt sin Iivssituation så, att de underkastat sig en viss återhallsamhet med giftermål och omgiften. Något sadant har inte gallt för första generationen.

(13)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln under 1600- och 1700-talen 277

Tabell P 2. Giftermålsfrekvensei~ i nyadelns första generation

Adlingsår Antal 11 11 34 7 1 243 236 171 198 284 2 18 90 343 126 3 5 40 130 4 2 138 25 22 50 70 17 9 8 9 7 Varav gifta 11

L

1 30 7 O 229 220 165 180 260 206

Den höga giftermålsfrekvensen har främst gallt dem som adlats under 1600-talet. En viss nedgång kan noteras under 1700-talets senare del. Likaså har de som upphöjts under &hundradets första decennium jämförelsevis imågot lägre tal an närmast föregå- ende. Orostiderna tycks på det sättet få sitt statistiska uttryck.

Militärtjänst i allmänhet och tjbstgöring under faltmassiga förhalanden i synnerhet måste ha begränsat möjligheterna att etablera och bevara de relationer ett gifter- mal förutsätter. Det finns därför all anledning att pröva, huruvida giftermålsstatisti- ken bar vittne om detta rned tanke på vårt lands omfattande krigspolitiska engage-

(14)

mang under stormaktstiden, $2 huvudparten av andra generationens adelsman var verksam i krigsmkten sasom tidigare visats. Om man då kan se, att militärernas gif- termasfrekvens patagligt avviker från övrigas i synnerhet f0r de årgångar som kan antas ha fullgjort krigstjanst på det sätt som har antytts, bör vardefulla kunskaper till belysning av våra frågestdlningar kunna vinnas. Det kan då vara lamplige att rakna med en giftermalsalder p& drygt 30 år. Tyvgrr ar den inte kand betriiffande andra generationen, men i första ligger den mellan 32-35 Ar i genomsnitt per födelsedecen- niiiim. Civilambetsmannen utgör en liimplig jamf~relsegrupp, icke minst darför att de knappast varit underkastade s m m a kompl&ationer på äktenskapsmarknaden som standsfranderna inom krigsmkten. Däremot f 2 f ~ r s t a generationen larnnas utan& diskussionen eftersom hansynen till farnaen i viss mån torde ha gjort de gifta man- nen mera angelägna om adelskap an de ogifta.

Tabell 13. Giftermålsfrekvensen i nyadelns andra generation

Militärer Civ.ämb.män 6vriga Totalt

(15)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln under 1600- och 1700-talen 279 Militärernas giftermalsfrekvens har befunnit sig i sjunkande under 1680-talets senare hälft, Särskilt lågt ligger den för kohorterna 1670-89, dvs för dem som varit aktiva under nordiska kriget. Medan tvi tredjedelar av alla ämbetsman som varit födda på 1670-talet och icke mindre än 85 % av dem f r h 1680-talet gifter sig, förblir ungerar Inalften av alla militärer frin samma tid ogifta. I 1690-talskohorterna narmar de bida grupperna sig varandra, vilket bör bedömas med biinsyn till att dessa kohorter befunnit sig i giftasaktuell ålder efter kriget. Man kan också tanka sig, att det vid denna tid-

punkt funnits ett under kriget uppdanit behov som á en fredligare tid cikat aktiviteten p i äktenskapsmarknaden, s i att alla grupper kommit att gifta sig i ungefar Pika stor omfattning, dvs till 60-70 %.

Det ar alalltså tydligt, att den liga aktenskapshekvensen inom nyadelns andra generation huvudsakligen berott på militärerna, som genom sitt förhallandevis stora antal kommit att påverka totalsiffrorna mycket kraftigt. H synnerhet galler det dem som varit i tjänst under stormaktstiden. Av allt att döma skulle de redovisade siffrorna för denna yrkesgrupp då ha blivit ännu lagre an de nia är, om vi kunnat placera dem vans födelsetid varit okänd. Enligt vad som tidigare visats har dessa levat just under denna tidsperiod.14 Deras gifterm4.lstal ar Iagre an nagon annan kategoris eller 46 %. För ämbetsmannens del kan noteras, att den l a g a krigsperioden förefaller ha gatt omark- ligt förbi. Garnska snart därefter blir yrkesgruppen sedan så liten till omfånget, att smärre fluktuationer mellan redovisade kohorter knappast lönar sig att kommentera.

Totalantalet vuxna man i de tre första generationerna är följande: Generation 1 2641

" 2 4818

" 3 4101

aven om de båda första generationerna inte är direkt järnfikbara med varandra till om- fånget ar det tydligt, att födelseöverskottet i första generationen varit sa stort, att andra generationen nära nog fördubblats till omfånget. Redan i andra generationen vänder del emellertid på ett sätt som Iiter antyda, att denna kraftiga reproduktions- förmiga snabbt avtagit. Mot denna bakgrund är det naturligt, att undersöka nativiteten i resp generationer. Att här få fram konventionella mått på denna ar varken möjligt eller ndvändigt. Madsättningen ar ju akt studera de olika generationerna in-

bördes så att vi kan jämföra deras faniljesituation. Det ar alltsi skillnaderna mellan generationerna och inte nativitetens omfång i sig själv som vi företrädesvis skall iakt- ta. Då det dessutom skulle föra för långt att i detta sammanhang diskutera effekterna av ett iakttaget bortfalfall av födda barn P källmaterialet, presenteras i det följande antalet födda barn á okorrigerade tal, vilka ger för låga varden i de äldre kohorterna.

(16)

Tabell 14. Antal födda barn per äktenskap i nyadelns första generationer. Okorrigerade tal

Gift 1 Gift 2 Gift 3 Gift 4 Totalt

gång gånger gånger gånger

Generation B 5. 1 6.9 8.8 5.7

' 2 4.5 4.5

Nativiteten har till synes minskat något i andra generationen. Det hänger framför ailt samman med att omgiftena försvunnit. Därmed upphör ocksi de verkligt stora familjerna. I enstaka fall har otroligt stora barnaskaror noterats, som mest inte mindre &n 32 barn, men barnadödligheten har naturligtvis sedan gjort sitt för att reducera familjerna.

Det snabba slutet p i nyadelns numerära tillväxt bör saledes ha berott inte bara p8 minskad Iktensltaplig&iet utan ocksa p i att familjerna minskat i omfång. De stora familjer som de omgifta personerna av första generationen kunnat bilda visar också, att f& den som velat halla fmdjestorleken nere, har omgifte inte varit att tänka p5, om första hustrun dog eller äktenskapet upplöstes, vilket skett i nigot enstaka fall. Mycket tyder gå, att man resonerat just pä det sättet P andra generationen. Damed har vi fatt ytterligare belägg för att den yngre generationen på olika sätt sökt anpassa sig till en situation som den haft vissa svårigheter att bemastra. Celibat var ett effek- tivt sätt som m a g a valde, att avstå från omgifte, om första hustrun dog var ett annat. Annan form av barnbegränsning kan också ha prkliserats men g& inte att konstatera p i föreliggande material.

De skillnader i nativitet som konstaterats mellan de båda aktuella generationerna har tydligen gällt för hela 1600-talet och större delen av 1700-talet. Tidvis har de varit avsevärda. Man bör dock vara klar över, att de båda generationerna inte ar direkt jämförbara med varandra i den bemärkelsen, att de skulle avspegla ett direkt far - son-förhillande. Det beror bl a p5 att familjebildningen varit en Bångt utdragen pro- cess som vanligen pågätt mer an ett decennium'. Variationer som kan ha inträffat av- slöjas därför sannolikt inte vid en redovisning P 10-&skohorter. Dartill kommer, att födelsekohorterna redovisar förhallanden rörande vederb~randes famdjebildning som gällt uppskattningsvis tre till fyra decennier senare. En fortlöpande jämförelse mellan de båda generationerna framstår med hänsyn till dessa omständigheter inte som me- ningsfull.

Den yngre generationen låter sig emellertid liksom tidigare belysas p i annat satt.

Vi k m ffö'ja dess utveckling över tid, samtidigt som vi ställer militärer och ambets-

(17)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln undel 1600- och 1700-talen 28 1

Tabell 1 5 . Antal födda barn per äktenskap i nyadelns första generationer. Fördelning på fadernas födelseår.

Okorrigerade tal

Gen. 1 Gen. 2

Föd.% Antal M :barn Antal M:barn

Okänt 2 7 5 ( 1 1 ) 4.7 380 ( 1 0 ) 3.2

Anm 1. Tabellen baserar sig på okorrigerade tal, i vilka vissa ofullstandigheter i antalet födda barn icke beaktats. Salen 51 därför nggot för låga för de iiIdre födelsekohorterna o c h sltillnaderna mellan generationerna i allmänhet nå- got större a n vad som framgår av tab. Förf avser att senare återkomma till denna problematik.

(18)

28 % Ingvar Elrnaoth

Tabell 16. Antal födda barn per äktenskap i nyadelns andra generation. Okorrigerade tal

Milit ärer Civ.%mb.män ~ v r i g a Totalt

Föd.år Antal M:barn Antal M:barn Antal Antal M:barn

Okänt 318 3.2 40 3 . 3 2 2 388 3.2

Anm. Jmf tab P 4, anm 1.

Humdintrycket av redovisningen blir, att bland yngre generationens adelsmän födda på 1600-talet har militärerna farre barn an ambetsmännen. Undantag utgör de som varit födda på 1640-talet och vars fmiljebildning till stor del kan antas ha skett på 1680-talet, då fredliga förhallanden rått i stort sett. Bada grupperna redovisar då drygt 5 barn per famdj. Men i övrigt ar skillnaderna avsevärda och bekräftar d a m e d tidigare iakttagelser, att militarer som tillhört aIdersgmpper vars tjänster tagits i an- sprak för krigiska värv fått vidkännas påtagliga inskrankningar i sin familjebildning. Pallra tydligast ar detta bland dem som varit födda på 1660-talet och som kan förut- sattas ha varit aktiva under stora nordiska kriget. Medan ämbetsmän i motsvarande åldersgrupp haft upp emot 7 barn per familj, har mfiitärerna endast något mer än 4. Nar sedan fredligare förhglmden inträffar stiger militärernas nativitet och kommer

i niva med ämbetsmannens. Detta galler dem som varit födda kring sekelskiftet och framöver.

(19)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln under 1600- och 1100-talen 283 börjat sjunka. För ämbetsmannens del blir nedgången mycket kraftig för årgångarna 1420-39, då barnantalet sjunker ta1 3.3 barn per familj. Samtidigt har militärerna ungefar ett barn mera. Dessas farniljesto~lelr stabiliseras därmed för överskådlig tid. Ambetsmännens siffror är anmärkningsvärda och kräver en kommentar.

Alla tidigare tecken har tytt på att yttre betingelser återverkat negativt på mlitii- rernas familjebildning anda fram till de åidersgrupper som befunnit sig i giftasvuxen ader i början av frihetstiden. Några årtionden senare förefaller något liknande ha in- träffat bland ambetsrniimen. Både en sjunkande giftermalsfrekvens, överströmning till militära yrken och sjunkande hmiljestorlek tyder p i detta. Medan de på 1690- talet födda iimbetsmännen haft över 6 barn per familj h x 1720-talets inte mycket mer än hälften. Detta kan knappast vara en slump utan måste ses som uttryck för en medveten återh2allsaIilhet.

S i inträffar för 1440-talskohorten en ökning i barnantalet vilken åter stallen äm-

betsmännen i nivå med militärerna. Dessa senare har numera kunnat leva under avse- värt fredligare fö~hallanden an sthdsfränderna på 1600-talet. En förändring till det bättre har alltså inträffat för de ämbetsman som befunnit sig i familjebildande ålder

i början på gustaviansk tid. Sedan ligger de båda yrkesgruppernas värden nara varandra under närmare ett halvt århundrade, men det förefaller som om napoleontidens krig inte gått alldeles spårlöst förbi. Militärer födda på 1780- och 1790-talen uppvisar nämligen återigen lägre barnantal an ämbetsmännen, men båda kategorierna b ö j a r nu bli så små till omfånget, att iakttagelserna får lämnas därhän.

Att finna yttre betingelser som är ägnade att belysa ämbetsmannens familjesitua- tion är inte svårt. Det ar omvittnat och fullt klarlagt, att civilbyråkratien under frihetstidens senare del levat i betryckta omständigheter. Främst berodde detta på att ämbetsmannen i allmanhet var kontantavlönade och att inflationen urholkade de stiliastående lönerna. Myntrealisationen och löneregleringen 1778 förbattrade deras situation.'' Militärerna däremot var till viss del indelta och berördes då inte på samma satt som de kontantavlönade ämbetsmannen av inflationen. Ingenting

a

deras demografiska karakteristika ger heller intryck av alt de skulle ha varit utsatta för samma påfrestningar som ämbetsmännen.

Slutord

Denna undersökning har visat, att en demografiskt-statistisk presentation av den svenska nyadelns två första generationer är väl ägnad att belysa olika sidor av deras situation under 1600- och 1700-talen. Mycket tyder på att denna varit komplicerad, och att man på olika sätt sökt komma till ratta med de villkor man varit underkas- tad.

För dessa adelsmän har det egentligen endast funnits två yrken att välja emellan: militärens eller ämbetsmannens. I allmänhet har man vall att bli militär, vilket mås- te ha inneburit, att man funnit denna karriär mera attraktiv. I sin tur kan det ha berott på m h g a omständigheter, såsom löneförhållanden, framtidsutsikter, prestige el-

(20)

284 Ingvar E h r o t h

Ber annat. Dessa undersökningar kan givetvis inte påvisa vilka awagningar man dar- vid dost i det enskilda fallet, och det har inte heller varit meningen. Det har emellertid varit möjligt att peka på, att många av andra generationen sökt gestalta sin tillvaro på annat satt an sina fader. Medvetet yrkesval, celibat och reglering av famil- jestorleken har tillgripits för att lösa de problem man stillts inför. Dessa har varit av oldca dag under skilda tider. Stormktstidens militära engagemang har inte gjort det möjligt för militirerna att fritt gestalta sina privata angelagenheter och frihetstidens ekonomiska utveckling har på motsvarande satt avsatt s p k i s bets mannens familjebildning. Resultaten pekar alla i F och samma riktning. Den yngre adelsgenerationens livssituation har åtminstone tidvis varit svårbemastrad. Man har valt de Pösnhgar som för ögonblicket tett sig mest tilltalande. Hur man an gjort har emellertid utfallet för pnerationen som .helhet varit ödesdigert: reproduktionsförmågan har blivit li- dande och den numerira tillbakagh-n oundviklig. Men detta ar en annan historia, som vi senare skall återkomma till.

.

The problem of generation change in the Swedish new nobility in the 17th and 18th centuries

Different aspects of the social situation of the Swedish new nobility in the 17th and 18th centuries are analyzed in the artide with the help of a demographic-statisticd presentation of the first two generations of this nobility: generation analysis as well as cohort studies have been put to use.

Whae the first generation was ennobled because of its own merits and was plebei- m well into its mature age, the second generation grew up in the noble estate and had better preconditions than its parerats to apply the life style and values of the nobility and thereby becorne assimilated into the estate. Many thangs suggest &hat the second generation tried to shape Bts existence different from the first one. Thus it was more common there to become an officer, thou& the father had been a civil servant. As a consequence the military course

was

more popular than the civil one. A low frequency of marriage and a lower nativity were other ways of solving the problems faced.

During the Swedish Great Power Age, which came to an end during the Great Northern War 1700-1721, the military served for Bong periods. THe officers were not able to mould their private business according to their own preferences; this is reflected in our results. The economic development during the Swedish Age of Free- dom, 171 8- 1772, occasionally was similarly detrimental for the civil servants paid in cash, which is evident from their famdy building and their sons9 choice of pro- fession. The life situation of the younger generation of the nobility ehus was hard to master from time to time. One chose the solutions that seemed the most greferable

in the short run. Whichever way one chose, however, the net result for the whole generation was fatal and regroduction capability insufficient. In further investiga- bions the author wi81 return to these and other aspects of the situation of the Swedish nobility after 1600. The situation will then, furthermore, be outlined in an inter- national perspective.

(21)

Generationsväxlingens problematik i den svenska nyadeln under 1600- och 1700-talen 285 NOTER

1. I Elmroth, Nyrekryteringen till d e högre ämbetena 1720- 1809. En socialhistorisk studie. Bibliotheca Historica Lundensis, X, (Lund 19621, s 58.

3. Likartad bedömning har gjorts av K h e n , K Agren, D Gaunt m fl. Aristocrats, Farmers, PPoletarians. Essays i n Swedish D e m o p p h i c History. Studia Historica Upsaliensia, 47, (Uppsala 1973), s 10.

4. G Bang, Den gamle Adels Forfald. Studier over de danska Adelssl~gters U d b e n i der 16. og 17. Aarhundrede, (K0benhawi 1897).

P E Fahlbeck, Sveriges adel (Lund 1898).

A Fabritius, Danmarks Riges Adel (Kobenhavn 1946).

l[ övrigt se, S B Boilingsworth, Historical Demography (London 1969) s 202 ff.

5. L Henry, Anciennes familles genevoises. dtude ddmographique:

xvle

-

%xe

~$hcle (Paris 1956).

L Henry et C Lkvy, Ducs et pairs sous l'ancien rdgime, Population, 15, (Paras 1960).

T H Hollingsworth, The Demography of the British Peerage, Supplement to Population Studies, Vol XVIII, No 2 (1964).

S A Hansen, Adelsv~ldens grundlag (Kobenhavn 1964).

N O Hansen, Historisk demografi - En pleonasme eiier realitet. Nordisk Demografi Organ

for nordiskdemografisk forening, 6 hefte 1975, (IC0benhavn 1976) s 10-37.

6. Chir Winberg, F o k o k n ~ n g och proletarisering (Goteborg 19751, s 16 ff. 7. n.5. Jmf dock S A Hansen, a a, som även har 10-årskohorter.

8. Jmf t ex Henry, a a s 61, 77 ff, Hollingsworth, a a 24 f, 48 f. 9. Jmf nedan sid 276,280.

10. Ovan sid 266 f.

11. D Gaunt, Utbildning tihl statens tjiinst, En kollektivbiografi av stormaktstidens hovratts- auskultanter. Studia Nistorica Upsaliensia, 63, (Uppsala 1975), s 88 ff.

12. Qvan sid 269.

13. A Imhof und 0 Larsen, Sozialgeschichte und Medizin (Oslo, Stuttgart 1975) s 51. 14. Ovan sid 269.