SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Seved

Johnson

1811:

~ K S

politik

Uppsatsen skall betraktas som ett förs6k att %erge ett 1compllceaa.t och om- stritt skeende h det begynnande 1800-talets historia. Den har t418ksmmit pa- ralleilt med en genorngiing av svenskt arkivmaterial, som utfarts p i upp-

drag av Vitterhetcalcadernien med andarna4 att ~r%1~n$sm5ss&gt belysa svensk-ryska (Carl Johans o'ch Alexandeis) relationer

1810-1818.

Vitter- hetsakademiens ryska motsvarighet har gjort ett likartat urval uj- sovjetis- ka arkiv och urkundssarniingarna Sr avsedda att fiareligga E tryck

1985.

På

svensk sida har fdorentom riksarkivet (Kabinettet f 6 9 utrikas brevuiixlingen, Beskickningars arkiv, Misgkvartereis arkiv, Konrang Rarh XiV Johans papper, Gustav Lowenhielms samling) utnyttjats Bernadotteska familjearki- vet och handskrlftscamRlngenr

p2

uraiversitetsbibliote1cet i Uppsala (Brev till Carl XIHI). Det ryska urkundsurvaiet har varit mig tillgiingligt i form av fo- toltopior

.

Litteraturen i ämnet är omfattande. Den ar Il%% sina viktigare delar redo- visad i Car4sson/Rosén, Svensk historia

II.

Av speciellt intresse f6r har fia- rei-ggande uppsats 5r faljande eletenskapliga arbeten och disksrssionsiar-

lagg, som s i g dagen under 1940- och 1950-talen, d3 problemen kring 1812

ars politik blev föremil för livlig och stundom hetsig debatt: Einar Caris- son, 1.812 ars pskltik (Nord TidsBtr

1941).

Dens., Karl Johans utrikespolitiska program vid ankomsten tP11 Sverige L810 (Hist Tidskr

1948),

Dens, P4a- ~ o l e o n och Svenska Pomrnern 5s 1812 (Hist Tidskr 49541, Sten Carlsson, Abofördraget och krigsrustningarna 1812 (Scandia 1947), Dens, Carl J s - han i

Who

18812 (Seandla

"rX-521,

Torvaid HbBjer, En ny teori om

18112

ars politik (Hist Tidskr I942), Dens,

1810

ars tronfl3ljarval,

1811

ars politik

och metet

i

Albo 1832 (Hist Tidskr

1944),

Dens, 1810-1812. Nigra an- ~naskningar (Hist TEdskr 19491, Dens, Den muntliga bBverensksmmelsen i Wbo 1812 (Hist studier tillagn Nils Ahnlasnd $949.-08-23),

F

W Mmorén. Re- cension av Hejer, Carl XIV Johan, Kronprinstiden (Hist Tidskr

1944),

Henrik A Oisson, Till k-agan

om

P39)i813 ars politik" (Hist Tidskr

19591,

$tu- re M lA/alEer, Georg Carl von DbBbeln (894'11, Dens, Karl Johans yttre politik sch syften 1812-1813 (Scandia 19501, Dens, Abornötet 4812 (Skr utg av Vetenskaps-Societeten i Lund 37,1951), Dens, Å b o r ~ t e t 1812. Ett f6rbi- sett aktstycke (Scandia

1951-52Q,

Ji5rgen Weibeakl, Carl Johan och Norge 1810-1834 (3957).

(2)

100

Seved Johnson

*

I augusti 1810 valdes den franske marskalkenl fursten av Ponte C O ~ V O , Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronfaljare. Han anlande till sitt nya hemland i slutet av oktober och höll den 2 november sitt intag i Stockholm. Tre dagar senare f6rklarades han p i StockhsH~ns slott som konung Carl XI41is adopti~7son under namnet Carl Johan.

Valet skulle komma att Innebara en radikal omgestaltning av traditionell svensk utrikespolitik. Den har tilldragit sig samtids och eftervarlds livliga intresse och blivit fhoremai for itskilliga uttolkningar. Den stailde vedertag- wa politiska begrepp p i huvudet och genomfardes i lclar motsiittning till flertalets Gnskningar och f6rhoppningar. Uppfattningen av tsarernas Wyss-

land som ar~rfienden var B Sverige seltelgammal. Den hade förstarkts genom de handeiser som ledde fram ti43 Finlands farlust, allvarlig som dezana var ur territoriell, ekonomisk och befolkningspohtisk synpunkt. Hos de man, som efter revolutionen 1809 6vertog den politiska ledningen och som sedan i Fredrikshamn tvingades skriva under fredsfardraget med Ryss- land, fanns ett starkt utvecklat begai efter hiirnnd och att denna skulle ut- krävas under fransk medverkan var niirmast en sjalvklarhet. Shimniaagarna

E.

ledande politiska kretsar fick ett expressivt och va4tal4gt uttryck hos den svenske hovkanslern, som hoppades den dag snart skulle vara Jcomme~", " d i emot Ryssland de iskviggar Iaia riktas, som i 6vere~sst2mmelse med ~ i h - a livdigaste Onskningar skola ~Onderspkittra dess fhorhatlaga regemente;- byggnad. Nar frin Niemens strander, Ffan det piinyttf6dda Polens landa- marean de segrande franska hararna skola Intriinga p5 Rysslands omrade, d i ar stunden inne att med hela natioaaBstol8hetem kansla, med ett sjalv- standlgt folks samstammande Itrak, med det djupt rotade hatet i varje barm och med den helåga f6rbixadeRsen att antingen segra elIer falja, ater höja de vilande svenska vapnen och i farening med Frankrikes beharskare kram en blodig rakning av Rjisslaad." Valet av en fransk marskallt till svearsk tronfePHjare skall ses mot denna politiskt-ideolsgis&a bakgrund. Det var företriidesvis ett verk av den svenska militiiren, liviigt uppbackad av en franskorienterad civil opinion.

Valet av en beaOmd fransk militar till svensk arvprins vaekte i almalnhet sensation och onda aningar I S:t Petersburg. Men om man far tro den pa namnda ort ackrediterade svenske ambassadanen Stedingk var detta icke fallet med kanslern Rknmjantsev, som till den förres f6w5wlng reagerade piifallande lugnt. Kanslern satt inne med informationer som ambassadGren saknade. Redan innan hans egen kandidatur blev akiaaelá hade Bernadotte

i Paris uttalat den meningen, att Ryssland borde nyttja alla medel fOr att p5

den ledigblivna tronen 3 Stockholm satta en pilltoig person far att p i sa satt pacificera ett viktigt frontavsnitt 3 handelse av krig med Frankrike eoler o s - terrike, och före sitt uppbrott frin Paris hade han Etit ryska diplomater och militarer ftirsti, att han som svensk tz-onfdjare skulle striiva efter att skapa goda graaanf6rhallandm till Ryssland, att han icke hyste nagra re- vanschplaner. Graden av uppriktighet i dessa hans uttajanden kan natur-

(3)

1812 &PS politik 181 Iigtvis ifragasattas. D e war emellertid v21 avpassade och sakert i r , att man noterade dem i den ryska huvudstaden.

För en militar av facket kan det inte ha st2114 sig svart att Yconstatera, att Sverige hade ett mycket ofa~delaktigt rnilitiirgeografiske Rage, vilket eE iterer6vring av Finland knappast skulle förbaltra. Efter all berakning skulle ei, sadan endast medföra fortsatta konflikter nied ett Ryssland, som iniis- tan sEentrianm2ssigt kunde vantas erbilla st6d f r i n ett fientligt sinnat Dan- mark, om ocksa inte militart in~ponerznde sa dock i stand att binda betydande staidsdsraften: langs Sveriiges langa vastgrans. RyssSands harskare skulle alltid kunna f6rebira goda sk58 far att flgitta grinsen mot Sverige i Finland s5 jiingt bort som möjligt fran $:t Petersk~nrg och darmed eliminera det hotmot deja ryska krigsmaktens norra flank, som ett svenskt innehav av Finaand innebar. Föresaandet av den skandinaviska halvön tal1 t t rike, varigenom en av kontinentalmakterna oberoende existens skulle vinnas, b6rJade på ett tidigt stadium sysselsatta den nye tronföljarens politiska fantasi. Han kunde därvid knyta an till ambitioner i svensk ntrikespcolitik, som strackte sig Zhgt tillbaka i

tiden.

Stravandena att införliva Norge med det svenska valdet tog han i arv av f6regaende regimer, realiserandet av dem skulle bli förerng1 för hans standiga omsorger och bli en av de mest pavisba- ra ledstjarrxorna i hans utrikespolitiska kurs. Det nya och originella i hans statskonst bestod i att detta farvarv skulle ske uiinder rysk och icke under fransk medverkan. Harvidlag skulle han pilca i konflikt med en betydande, svirmanövrerad inhemsk opinion, som viil ville annektera Norge men utan att fördenskull uppge farhoppningar om ett revansekkrig i österled. Kron- prinsen vasderade Finland fr& en pAfalIande kylig rni8itiirpo8itlsk position, bet utgjorde C6r honom ett "testamente av krig och olyclcor". Av naturIiga

ska% saknade han de poiitiskt och kulturellt kiiwslomiissiga bindningar vid detta land, som E s5 hög grad utmarkte hans omgivning. Han s!xnlle under hand f5 uppleva dein nigotparadoxala situationen Eraur hans popularitet av- tog just i de kretsar som genomdrivit hans val.

Vid ankomsten till Sverige ban Carl Johan knappast ha svavat 1 okunnig- het om att den fransk-ryska vanskap, som manifesterats i TiBsit och Erfnrt befaunn sig i en langt framskriden upplösnaiwgspnocess. Den alltmer ohöljda napoleonska imperialismera 1 farening med ständigt skarpta krav p5 konki- srentalsystemets respekterande biev med tiden alltmes oförenliga med Ahexanders och Rysslands nationella vardighet och intressen.

H

denna situation blev Sverige och dess m48Btiirt hbagt ansedde trsnfi5ljare pjaser av vikt i det politiska spelet. Den dag de fransk-ryska motsattningarna över- gick i öppen konflikt kunde Sverige, alft efter omstandigheteana, för Ryss- land bli et% dödliga hot, -ter Frankrike en kanske avgarande militar resurs. Den svenske kronprinsen skulle snart sitta med en trumf p5 hand, som han skulle förrsti att slcickligt utnyttja till friimjande a.v speciellt svenska Intres- sen. I den handelse den forne franske maaskalken och nyvordne svenske tronföljaren \rar Napol'esns handgangae m a r , och darom kunde maa i S:&

(4)

Petersburg ännu ingenting med absolut sakerhet veta, blev situationen fo9r Ryssland genast militart mycket allvarlig. Det 4ig i Alexanders uppenbara intresse att sivitt m6jligt komma till klarhet

g 5

denna punkt. Omedelbart efter Carl Johans ankomst t411 Sverige Iiit han helt f~4jdriBtigf sin minister

E Stockholm betyga den nye Kronprinsen sin viinskap och aktning och den tillfredsst2llelse han erfarit vid underrattelsen om hans upph6jelse. Detta ryska initiativ supplerades i december, d i tsaren lat en av sina förtrogna adjutanter, 6verste Alexander Tjernysjev, taga routen över Stockholm

pi

väg 4111 Paris. Fran sina samtal med den svenske tronföljaren kunde T e r - nysjev rapportera, att denne förmodligen icke hyste nggra planer p5 att försöka itererövra Finland, en erövring som han ansag Sverige a n d i icke i langden skulle kunna sli vakt om^ Daremot hade kronprinsen antyd-

ningsvis givit tállkiaana sina förhoppningar om att kunna f ~ r v a r v a Norge, ett land som h m menade jigga inom Sveriges naturliga griinser.

Som

slut- intryck av samtalen trodde sig tsarens adjutant kunna försakra sin herre om att Carl Johan vore fLar$orad f6r F~anikrike. Efter hemstal8an f r i n StockhoBm kunde den svenske petersburgsambassadören vid arsskiftet

181011811

meddela, att man p5 ledande ryskt hi81 sannolikt icke skulle motsatta sig Norges införBivande med Sverige under fLarussiittning att detta láuirade arrangeras p i nigorlunda anstandaga villkor. Alldeles i början av det nya aret anlande till kronprinsen ett egenhandigt brev från Alexander,

9 vilket denne mera personligt annu en gang betygade honom sin aktning. Darmed hade ett viinskapsband berjat knytas, som trots pifrestningar och ömsesidig misstänksamhet skulle bestå och för laronprinsens del bli dennes saersta diplomatiska tilging genom E~ommande ksnfliltt- och orosfyllda

k.

Medan Alexander siledes var angelagen att skapa goda relationer till den nykorade svenske tronfdjaren, vidtog Napoleon en rad itgarder som var iiigna.de att v.ii~Páa Carl Johans djupa ovilja.

I fredstraktaten med Franlarike

3

jznuari

1810

hade Sverige tvingats ansluta sig till det handelssystem, som utgjorde en av harnpelarna i det napoleonska kejsardömets kamp mot Storbritannien. Om traktatens bestam- melser hade efterlevts

$24

sina yttersta konsekvenser, skulie detta ha blivit förödande för svensk handel och ekonomi. En omfattande smyghandel be- griiasade emellertid verk~ingarna. Frin Paris anfördes upprepade och med tiden alltmer irriterade besvir över denna fardragsvidriga kommers utan att den svenska regeringen kunnat fgirm5s till nigra mera resoluta in- gripanden. Om man i Stockholm hade Eörv2noat sig att Bernadottes ankomst sYau1Re medföra en fbarsonhgare och viilvi8llgase RAl1nin.g fnin den franska regeringens sida, tog man emellertid miste. Det skuile inte dröja mer iira ejva dagar efter kronprinsens högtidliga Intag i Stockissim f6rrara den svenska regeringen fick mottaga en note, som i ultimativa former krav- de sekvester

p5

engelska fartyg i svenska hamnar, konfiskering av brittiska produkter och koLonialvaror samt siutligen krigsf5rklaring mot Stonbritan- nien. Bortsett frin att dernarchen kunde uppfattas som krankande far

(5)

1812 21s politik B04 kcronpsinsens prestige visade den tydligt, att man i Paris icke för tronföljar- valets sknR1 tankte ta nigra speciella hinsyn till Sverige eller svenska intressen. Mot Carl Johan personligen mera omedelbart riktade atgarder kunde registreras i december,

d%

dennes samtliga franska förliiningar indrogs och de franska officerare 5terkallades, vilka som adjutanter följt honom fdl Sverige.

Relationerna mellan Sverige och Ryssland lag under 1811 i stort sett kvar

pi

den förbindliga nivi, som kan avlasas B den tidigaste korrespondexa- sen mellan Carl Johan och Alexander. Tjernysjev torde ritt ha uppfattat och vidarebefordrat kronprinsens installning t311 Frankrike: han var förVo- rad för detta land, Napoleon hade dödligt sirat hans sjalvkansla. Detta far doclc icke tydas s& som hade Caad Johan 5nnu någon tanke

pi

att frysa, iiw

mindre avbryta kontakterna med sitt gamla hemland. Genom att hilla de diplomatiska förbismde9serna vid liv och Enilla hotet om en uppgörelse med Napoleon vid makt starkte han sin förhand%ingsq3ositisn och skulle icke för- summa att anvinda det.

I februari 1011 lat kronprinsen genom den kanske ministern i Sto~lclaolm sondera Frankrikes och Napoleons installning Bi91 ett eventuellt svenskt förvarv av Norge, vilket skulle ge Sverige sidana ekonomiska och militiira resurser, att det lcunde bli en för Frankrike nyttig bundsförvant. Del nagoh

ovantade utspelet har blivit föremal för slika tolkniagar. Nigra har velat se det som ett ser46st uttryck för kronprinsens avsijcter. Det torde emellertid snarare f & betraktas som ett spel för galleriet, som en eftergift at deau mang-

hövdade franskvinliga opinion, som genomdrivit tronföljarvalet och som inte utan vidare kunde negligeras. Bakom itgarden har förmodligen ocksi legat privata ekonomiska intressen, f6ranledda av godsindragningarna i december, som gjorde det önskviirt att sta val med den franska regeringen. Siidana de politiska förhållandena gestajtade sig i början av ar

B811

var sonderingar 1 Paris, som gick ut p5 fransk ~medverlaan till en annektion av Norge föga realistiska. Danmark var efter det engelska 6verfallet

p5

Kö-

penhamn 1807 s5 ngra lierat med Frankrike, att Carh Johan knappast på fullt allvar kan ha trott, att Napoleon skulle vara beniigen överge sin prote- gk, an mindre tillfoga honom en avsevarci territaxiell stympnång. Trevaren avvisades ocksa med förakt. Det harskade enligt Napoleon s i mycket: jas- ning och oreda

R

den ferutvarande marskalkens huvud, att han ej kunde fasta nigon vikt vid dennes "rslag. Kejsaren skulle 5% övrigt aldrig tillata att en bundsförvant förlorade nigot p i en allians med honom. Enligt fransk mening borde kronprinsen vanda, sina blickar österut och propser i den riktningen skulle bli mera bestamda allteft~ersorn relationeirna mellan Napoleon och Alexander församrades och en viipnad konflikt avtecknade sig som en sannolik mbPjlaghet. Det samlade kallmaterialet ger emellertid ett f6rblivande intryck av att den svenske kronpiriasen och den franske kejsaren, Bernadotte och Napoleon, aldrig med varandra befann sig p5 den personliga viglingd, diir vanslcaps- och allianstraktater kan bli förerniil f6r

(6)

meningsfull dialog. Aven om avskedet 1 Park hade agt rum under vanliga former, kvarstod motsättningar dem emellan i det förflutna, som aldrig riktigt kunnat överbryggas. Som förutvarande marskalk av Frankrike hade kronprinsen en p2 sjalvsyn grundad uppfattning om de svagheter, som trots en lysande fasad vidlådde det napoleonska imperiet. Om och i vilken utstricltning "rhoppningar om en framtida politisk comeback E Frankrike redan nu rönte inflytande p i hans taktik

B

farhallande t111 utrikes- och mili- tärpolitiska sakskal undandrar sig sakert bedömande. D e utgör dessvärre en irrationell och okvantifierbar faktor som inte bara enPteBt liter sig avvi- sas. Valet av utrikespolitisk kurs bestämdes dock icke enbart av hindelser sch förhållanden%, som ligger bortom möjlighet att narmase precisera. Nar avgörandets stund kom kunde varken Itonung, kronprins eller seatsrad blunda för att appna handelsvagar var ett niistan oeftergivligt villkor för svensk överlevnad, att inkomstförstärkningar i form av subsidier var nöd- vandiga för att kunna stalla en svensk armé p i fötter. Detta var nigot som Frankrike och dess ledare varken kunde eller vllle garantera.

En lätt antydan om var tyngdpunkten

H

svensk utrikespokitik var f6rlagd under senare hiilften av 1814 ger den behandling, för vilken Rysslands och Frankrikes representanter utsattes i Stockholm. Den förekommande alsk- vairdhet med vilken den ryske ministern bemöttes kontrasterade bjirt mot den som kom hans franske kollega till del. Den sistnamndes arroganta och stundom taktlösa uppträdande, och som i slutet av året skulle framtvinga hans rappell, var dirigerad frin Paris och torde ganska val iterspegla de kainslor Wapoelon hyste för sin forne mais4ca1k9 vars upphöjelse till svensk tronföljare han aldrig helhjärtat torde ha accepterat. I vilken utstrackning kejsaren Etit sig Hedas av personliga rancuner och låtit dem diktera den franska regeringens övermodiga och nålstingsbetonade politik mot Sverige kan icke matas. Det fanns förvisso andra och mera gripbara orsaker. Den svenska krigsförklaringen mot Storbritannien i november 1810, av en engelsk tidning karakteriserad som det i sitt sdag minst st9tande dokument som diplomatiens annaler kunde uppvisa, blev aldrig stort mer an en pap- persprodukt. Den omfattande handel som bedrevs i strid med parisfredens bestämmelser ock utgjorde en Parainkning av kontinentalsystemetc; princip, varken viUe eller kunde den svenska regeringen inskrida mot. W laingden var Napoleon och Frankrike icke hagade att se genom fingrarna med den.

H slutet av januari 1882 "11 slaget. Franska trupper besatte utan krigsför- klaring svenska Pommern, konfiskerade dar befintlig svensk egendom och bortf6rde officerare och meniga i fingenslaap. Med den uppseendevackan- de atgarden torde Napoleon ha velat uppng att stanga den inkörsport t411 kontinenten f61 engelska produkter som Stralsund utgjorde och att för- hindra att den svenska provinsen anvandes som brohuvud för militara före- tag i ryggen på de arméer, vilkas uppmarsch för anfallet p i Ryssland som bast pigick. Sannolikt sk211 den ocksi ses som ett farsök att tvinga kronprinsen att bekanna farg, eventuellt skrimma honom till lydnad. P det

(7)

1812 81s politik 105

förstnamnda avseendet blev effekten den förmodade, darernot icke k det andra. Genom sin f6r allom uppenbara flagranta krankning av svenskt territorium hade Napoleon pl~tsligt fössett Carl Johan med de argument han behavde f6r att öppet kunna börja ftirverkliga sina utrikespolitiska intentioner, som f r i n och med nu kom att baseras

pi

ett franskt nederlag. Kej- sarens dittills starka stallning i svensk opinion försvagades och kronprinsen erhöll utan livligare gensagor konungs och statsir5ds medverkan för en politik, som avsig alliansunderhandlingar med Ryssland och Storbritannien och i vars förlängning lösningen av det sekelgamla strategiska problennet i Nordeuropa avtecknade sig, skandinaviska halvtiaas förening ta11 ett rike. Kronprinsen framstod från och med nu som rikets obestridde ledare. Det franska anfallet utlöste en febril diplomatisk aktivitet. WIedan man nöjde sig med att i Paris begira en förklaring över incidenten öppnades i $:t Pe- tersburg och London de underhandlingar, som utgjorde embryot till en maktkoliaste8latiiow9 som inom loppet av tv% &r skulle bringa det napokeon- ska imperiet p i fall.

Den 8 februari lämnade generaladjutanten Carl köwenhielm Stockholm med S:t Petersburg som bestammelseort, sand i en utomordentlig beskick- ning ta11 Alexander och medfgorande personliga brev till denne fran konung och kronprins i ett land, som tsaren endast nagk-a ar tidigare Rartagit och till omfinget decimeratmed en tredjedel. I den instruktion som för indamABet upprattats frarnhtills, att de förluster som &samkats Sverige tB11 f d j d av namnda krig p i ett eller annat satt miste ersiittias för att riket territoriellt och befolkningsrnässagt skulle kunna resa sig ur sin vanmakt och sattas i stand att aktivt taga del i ett mot den franska imperialismen riktat nordiskt förbund. Sverige stod inf6r ett va8 att antingen s6ka taga tillbaka det förlo- rade eller p i annat hall nppni en Yikviirdig konaapensation, vilket geogra- fiskt sett var liktydigt med ett fajrvarv av Norge. Hotet om en uppgGrelse med Frankrike skulle komma till användning. Den svenske underhandla- ren skulle erinra sina vardar om att det fran franislit hall fdirelag erbjudan- den om restitution av Finland och andra omrad8en, som gått f6rlorade sedan Carl XBIis död, och vagrade Ryssland att Iyissna till de svenska f6rsla- gen skulle Sverige, om ain motvilBigt, nödgas falla undan för de franska. Alexander skulle därför uppmanas att sanda ett befullmäktigat ombud tiWi

Stockholm för att avsluta en allians, vars huvudsakliga innebörd utgjordes av ett svenskt förvarv av Norge med ryskt militiirt bistiaad, för s5 vitt icke Danmark frivilligt kunde ftirmis att avsti fran detta land mot lcompensa- tioner i Tyskland. Den för detta ändamal förenade svensk-ryska armBn skulle darefter företaga operationer i den franska arrnkns rygg, om Napo- Beon gjorde allvar av sina krigiska avsikter mot: Ryssland. I slutet av in- struktionen lamnades några strakgiskb och taktiskt sakkunniga r5d och an- visningar om hur försvaret skulle organiseras mot ett eventuellt franskt angrepp och till vilka kronprinsen t a d i g e n sakert själv varit auktor.

(8)

106

Seved Johnson

naidde sin adressat vid en tPdpunBct, $5 denne klse var mindre angelagen att komma till nigon form av uppgörelse med Sverige. Fransjca trupper var redan i rörelse mot Rysslands grinser. Hotet friin ett flankangrepp genom Finland i hiindelse av ett ryskt-franskt krigsutbrott icvarstod oföriindrat allvarligt. Det var angeliiget att f5 det avvarje sch man var f $:t Petersburg icke frammande f61 tanken att Norge harvidlag kunde tjiina som medel. Det svenska sandebudet erhöll utan dröjsmik audiens och Iick ett för Alex- ander karakteristiskt, charmerande vanligt mottagande. D e samtal som i s8uter av februari agde rum i den ryska huvudstaden bekraftade antagan- det, att Ryssland icke skulle komma att lagga nagra oöverstigliga hinder i viigen för realiserandet av planerna

pi

den skandi~~_avPska halv6ns l&P-e- ning, det fran svens8a sida allt annat överskuggande öaaskemiilet. Tsaren var visserligen av den meningen, att Norge borde tillfalla Sverige som belbjnisag fik rnllitara insatser mot den gemensamme fienden men bitradde snart den svenska stkqdpunkten, att det med hansyn till inhemsk opinion icke skulle vara möjlige fös kronprinsen att föra svensk tinpp 4 falt, om Icke Norge dessferinnan befann sig i svensk ago. Infik den hirda verkligheten i febrez- arilmars 1812 gav Alexander vika, men den har framskymtande menings- motsSttningen skuhle ett 5.r senare SbProrsaka p%igsamma konflikter. Tsa- rens veneration för den svenske tronföljaren tog sig för denne smickrande uttryck i nigra brev och i ett sådant av den 9 mars meddelade han, att generalen Peter van Suchtejen sants tiPB $tockholm f6r att avsluta det s i val p i -

började verket av en nara f6renin.g mellan de bida makterna. Bakom Alexanders ovantat raskt fattade beslut torde ha legat underrattelserna om de franska allianstraktaterna med Preussew den 24 februari, Osterrike den

4 mars och med Danmark den 7 i samma manad, vilka gjorde Sverige och dess kronprins till an mera betydelsefulla faktorer i rysk politik. Ursprung- ligen hade det varit den svenska regeringens mening, att farhandlingarna skralle slutföras och fikdraget undertecknas i Stockb01m. Men d2 LOwen- hielrn, vars insatser bedömdes som utomordentliga, var av den &&ten att man förmodligen fortare skulle n i fram till en överenskommelse i S:t Pe- tersburg, begarde och erhöll han fullmakt att slutföra underhandlingarna i den ryska huvudstaden. PaiaB%eB?a sidana kom dgrfQjr till stand.

II

$:t Pe- tersburg ledde dessa snabbt till resultat och den 5 april undertecknades en traktat, som i huvudsak innebar att de fördragsslutande garanterade varandra innehavet av sina respektive lander (alltsii aven Rysslands besittning av Finland), att en gemensam rysk-svensk diversion under den svenske kronprlnse~as befal sku88e företagas i Nordkyskland mot fransrniinnesa, dock icke fGrr2.n Norge inf6rlivats med Sverige. Alexander f6rband sig att antingen genom underhandlingar eller med mijitara maktmedel farslsaffa Norge at Sverige. Den ryska truppkontingenten skulle senast i mitten av maj vara marschberedd. Sverige atog sig mediarens roll h den rysk-turkiska konflikten. Detta f6rbrag JcompXetterades B mitten av Juni genom e3 konvention

a

Vihna, som stadgade att om Norge nekade att underordna sig, se-

(9)

1812 års palitiic 107 dan Danmark aaistitt det till Sverige, skulle sistnamnda makt aga ratt att direltt mot Norge anvanda s5 stor de3 av den förenade armkn, sam ansågs nödvandigt för ztt piskynda och verkstalla underkastelsen. D e svenska planerna på Norges förvarv hade förts ett stort steg niirrnare ett f6rverkHi- gande.

Napoleon hade varen i812 lyckats samla merparten av de europeiska makterna för generalangreppet mot Ryssland. Fronten var emellertid biu- ten i norr och dartil1 på ett ur militar synpunkt viktigt, kanske avgörande avsnitt. Det aterstod far Napoleon att med sin forne marskalks hyalp sluta leden och i mars manad kom fran Paris en invit att deltaga i det stora har- yaadstaget. Finland skulle utgara belliningen. D5 man emellertid samtidigt 1st farstå, att Napoleon skulle betrakta varje sv~enskt försök att bemaktiga sig Norge som en krigsförklaring, var anbudet d6mt att farkastas. Carl Jo- han hade valt sida och lat sig inte paverkas, Inte ens av ett för Frankrike och dess harskare djupt engagerat brev frin kronprinsessan, som vistades i $aL- ris. Napoleon iterkom i maj, annu en ging frlestande med Flnland, f6r- modrigen också med landomraden i Nordtyskland samt subsidier. Men aven denna nigot lösliga negotiation b k v resultatlös. Det land kronprinsen ville tillskansa sig ville Napoleon icke ge honom. Aven om farvarvet av Norge var det primara milet för kronprinsens ~itribespolitik, saknade han inte Intresse far de intrikata problem som skapaits i Europa av revoiutionn ock det napoleonska kejsardömet. Den övertygelsen hos honom var sakert akta, att Napoleon utgjorde en fara f6i vaxje lands nationella oberoende och att denne darför miste bekämpas. Ave3 $an denna synpunlct torde ett engagemang pai kejsarens sida ha varit honom rgnstbjasdande.

Trots det utit etablerade samf~h-standet och trots alla förbindliga uttalanden om motsatsen hyste Alexander och Cail Johan n latent misstro t411 varandra. 9 och med ratificeringen av petersburgsfardraget hade kronprinsen hia-t bundit sig och Sverige vid Alexander och Ryssland och vad han kanske mest av allt fruktade var att Napoleon iiin en ging skulle lyckas för-

m5 tsaren till en fredlig uppgarelse, som inte balra skulle

gi

ut över Sverige och svenska intressen utan till sist över

honom

~jiil~r. Minnet av TIBsit för- följde honom som en skugga och minga B hans pokitislca och mil' 1 itara " on- givning såg till att det h.6lls Beliande. Löwenhielrns rapporten- fran S i t Pe- tersburg bidrog knappast tail ostört sinneslugn. Visserligen ifragasatte det svenska sändebudet icke Alexandeis arliga uppojat att fuilgöra sina itaganden, men han paitalade tsarens aiankelmod och den opposition, som i iin- flytelserika kretsar kring kanslern Rumj antsev restes mot tsarens politik. Alexander blev

i

sin sida erinrad om Carl Johans politiska förflutna, hans franska hiirkornst och nara frandskap med Napoleon samt o m i n d e re- vanschhernger, som fanns hos en utbredd svensk; opjnion. Det var emellertid inte bara medarbetare p i i-eern-aamaplan som med ogillande betraktade tsarens och kronprinsens viinskapliga relationer och den allians, som oge- nerat satte sig över h2vdvunna po%itisina begrepp. Frankrike och Danmark,

(10)

B08

Seved Johnson

senare Preusseri och Osterrike och till sist aven Storbritannien skulle göra vad de kunde fésr att underblasa misstron och försöka nubba det sarnfsr- stånd mellan de bida nordiska furstarna, som blev dem alla

pi

ett eller annat sitt sbekvam.

Petersburgsfördrage9 kunde icke enligt de uppgjorda planerna omsattas

4 praktisk handling. Det skulle fran svensk sida mera b14 ett poiitiskt hand- 19ngsprogram och h2reiiH medverkade flera faktorer. Utan engelskt bistand, marint och pekuniärt, skulle det visa sig svart att realisera. T1-l följd av gynnsamma omstandigheter hade Sverige fatt sina territoriella ansprak tillgodosedda av Alexander. Det sku19e lange visa sig omöjligt vinna gehör för dem i London. Fred med Storbritannien lyckades bôde Sverige och Ryssland uppni men icke någon engelsk anslutning till der svensk-ryska fördraget. Det franska anfallet p i Ryssland lat vanta p5 sig och nar det slogs ut i all sin kraft fick det konsekvenser, som man i april icke kunnat ftirutse.

Vid midsommartid överskred Napoleon med den stora armén gransen t811 Ryssland och eriingde snabbt österut. Den ryska krigsledningen följde

i princip de taktiska rad, som kronprinsen redan i februari formulerat i in- struktionen fésr kewenhielm och darefter upprepat och vilka gick ut p5 att undvika huvuddrabbning, locka den franska arm& allt langre in i Ryss- land, oroa dess marsch, angripa dess flanker, förharja landet och bakom dess linjer anfalla konvojer, artilleriparker och ambulanser. Som var att förutse medförde denna taktik valdaga franska initialframgingar. Alexan- der var uppenbarligen djupt skakad och hade gama sett, att ledningen för det ryska försvaret lagts i kronprinsens hander. Ett parsonáigt sammantriif- fande med den mPBit5~t sakkunnige forne kanske marskalken lag ernejler- tid inom det möjligas ram och tsaren beslblt inbjuda honom till ett sadant.

En starkt bidragande orsak hartil8 torde frin rysk sida ha varit att 45 de svensk-ryska "Ittågsplanerna från vasen och försommaren reviderade. Den franska framryckningen i Baltikum innebar ett uttalat hot mot S:t Pe- tersburg, vilket skulle kunna avvarjas genom landsaetning av svenska och ryska trupper

B

Reval. Mronprins$n accepterade inviten och i sjuaet av augusti möttes de bida furstarna i Abo.

Om de korta men intensiva förhandlingarna, i viss utstrackning förda på tu man hand, liir eftervarlden diligt underrattad, vilket f&tt till fOBjd en hi- storieskrivning kring mötet, dess förlopp och egentliga resultat med starkt spekulativa inslag. Helt sakert ar att ett fördrag kom till stand. Utom dis- kussion ar ocksa att en muntlig överenskommelse agde rum mellan kronprinsen och tsaren, som kom fördragets och för Sveriges vidkommande va- sentligaste paragraf att stanna p; papperet. Fardraget den 30 augusti stipu- lerade bland annat, att den ryska liajiilpkåren skrale utökas till 35

000

man, av vilka 25 000 skulle ha begivit sig till Skines kust i slutet av september (eller s5 snart omstandigheterna tillat) och de övriga i slutet av november (om icke arstiden hindrade), att en operation mot Sjalland s h i l e iniedas s i

(11)

2812 ars politik 109

snart de 25 000 anliint, att Ryssland om SjäVQand ockuperades avstod sin er6vringsratt till Sverige (som ägde att dirom komma Gverens med Stor- britannien) mot att detta land garanterade de territoriella vinster intill Weichsel, som Ryssland kunde uppiaa vid ett kommande fredsslut. Sverige tillerkändes ett kan om

1

500

000

rubel att delvis erlaggas i form av spann- mal. De fördragsslutande skulle inyo anhalla om Storbritanniens acces- sion. Till traktaten var fogad en separat och hemlig artikel, som !av den ka- raktiiren av ett familjedOrdrag, Innehallande en ömsesidig fBrbandelse om hjälp mot eventuella anslag mot enderas !rygghet och lugn.

Före de bada furstarnas uppbrott fran Abo ingick emellertid meddelande om att ryssarna tvingats uppge Srnolensk ejch darmed låg vägen mot Moskva öppen för Napoleon. IY det utomordent$igt prekara liige som Ryss- land d5 befann sig, har kronprinsen uppenbaalligen icke ansett sig kunna fordra ett bokstavligt uppfyllande av fördragets bestämmelser utan givit Alexander ett muntligt medgivande att p i annat frontavsnitt anvanda den i iin4and under general Steinheils befäl stiiende truppstyrkan, egentligen avsedd för den själlalndska expeditionen. Erbjudandet "11 sig ganska naturligt. Bide Carl Johan och Alexander hade tidigare snuddat vid tanken att sanda en rysk-svensk har till Baltikum för att avkasta det franslaa trycket mot S:t Petersburg och stöna de franska fön-bindelselinjerna. E samma ögonblick som M t e t gavs maste det ha stått klart fior kronprinsen, vilket Alexander ocksa synes ha gjort honom nppm5rksam på, att angreppet p i Sja1Baind och Danmark darigenom isakunde fördröjas. E det allvarliga lage, i vilket Ryssland militant hamnat efter SrnoBenskis fall hade Carl Johan dock knappast nigot val. Han kunde sjaIvfallet icke tjidraga till att fbrsvaga. den L Veh- redan hart anstringda ryska krigspotentialen och kanske indirekt me4 ka till en rysk kapitulation, vilket f6r hans eget vidkommande miste ha tett sig bekymmersamt. Alexander skulle f6rmodligen ha kunnat uppni ett modus vivendi med Napoleon p5 icke alltfGr för6dmjukande villkor, medan hans eget öde tamligen säkert skulle vara b'eseglat. Personligen skulle kronprinsen av allt att $hma ha velat g i vida Bangre an att per brev och genom sitt sandebud egga Alexander till motstand och i enlighet med tsarens anskan mera aktivt skynda till dennes h j d p . Opinionen i Sverige satte emellertid bestamda granser för hans handlingsfrihet. D e villkor han maste stalla f@;r en svensk intervention, Finlands (eller delar darav) temporara avtradande som pant för Norge, kunde Alexanider 6 sin sida icke bitrada med hansyn t113 rysk opinion. Tsaren torde icke ha saknat vilja att fullgöra slana fördragsenliga itaganden, då ju ett svenskt farvarv av Norge utgjorde sjalva grundförutsattningen för erhallande av svensk militar hj2Bp. Annu B

mitten av september hade han en optimistisk syri p i tingen. I brev till kronprinsen skildrades slaget vid Borodino som en triumf fGr de ryska vapnen samtidigt som han meddelade, att den ryska tikjalpkaren inom föreskriven tid skulle stallas till förfogande. Att f r i g ~ r a de för anfallet p i Sjalland avsedda stridskrafterna översteg emellertid Alexanders formaga och i stallet

(12)

f6reslog han, attden svenska arsmoén ensam skulle företaga ett angrepp p i Fyn och angransande öar. Mer eller mindre motvi%ligt tvinga{es kronprinsen avskriva planerna p2 att med ryskt bistand sch inom d e ~ i Abo fas"hsta41- da tidsramen

f2

Norge E sina hiinder. Som ett alternatiai bnrjade man p i svenskt h541 i mitten av september urngis med planer att med brittiskt un- derstöd och med bitrade av en mindre rysk truppstyrka ga till ett direkt an- f a l

p i

Norge. Men icke heller detta kunde f6rverkiigas innan arstiden satte definitivt stopp f6r m49ktara aktioner. Den 5 oktober erhöll man i Stock- holm nyheten om BMosPcvas fal!.

Tvi

dagar senare anlande ett brev fr5.n Alexander med meddelande, att den ryska hjalpkhren icke var att törviinta inom fareskriven tid. Dagen efter ftiljde 9 resignationens tecken order om

svensk demobilisering. Visserligen återkom tsaren under senhösten med optimistiska rapporter utan att dock f6rm5 skingra den osakerhet ock ovisshet som ii Stockholm numera vilade över faretaget. För att om möjligt bringa klarhet i vad man egentligen hade att ratta sig efter, sandes i början av december greve Gustaf kö.scienhielm i en sarskild beskickfiing $i19 S:t Pe-

tersburg. Han irerkom ti14 Stockholm i mitten av januari 1813, medflsran- de brev t i l kronprinsen frin tsaren, i vilket denne stallde

1

utsikt att de för den danska expeditionen avsedda trupperna skulle kunna vara redo att av- segla

6511

hamnar i Ballikum i bBrjan av april. D e svenska f6rhsppnfngar- na att med rysk medverkan förena Norge med Sverige hade under iret 1812 Icke infriats, alldeles som de oppositionella kretsarna förutspått. Kronprinsens popularitet fall till ett ligvattenma~ke.

Huruvida Alexander och Carl Johan spelade ett rent och arligt spel med varandra i

Aba

ar en öppen fraga. D e hade anledning att göra det. Tsaren hade alla sI~a1 att inta en mot Sverige och dess tnonf6ljare viilvilligt tillma- tesgiende h2llning i klat medvetande om att en svensk diversion mot S:t Petersburg 1 r5dande jage skulle ha försatt honom i en förmodligen helt ohallbar situation. Vad den svenske tronföljaren d i underlat att veikstiil8a skulle Alexander aldrig g86mma och p i denna underlitenhet skulle Norges f6rviig-v eker maarga turer &P11 sisi bero. Carl Johan hade

i

sic sida s i hart bunditsin och Sveriges politik vid Alexanders och Rysslands, att det knappast langre stod i hans makt att fritt bestamma 6ver den. Hans anseende var icke mycket vart i det franska högkvarteret. Napoleon hade tEBI sin fBr- argelse tvingats konstatera, att den forne marskalken och frondören genom sin blotta existens bundit betydande fyanska och franskallierade styrkor i NordtyskEand och Danmaak, militara resurser som kanske skulle ha kunnat falla ett snabbt avgörande i aster. Aven om Alexander och Carl Jo- han i A b s skildes "oandljgr nöjda

han

varandra" kunde Iikval ingen av dem frigöra sig frin misstanken att and5 hemligt vara bedragen och fruktan Mrför underhölls av de langt 1 f - h betydelselösa kretsar, som hyste en mot de bida furstarnas politik avvikande mening. Den diplomatiska korre- spondensen mellan Stockholm och S:t Petersburg kretsade hasten

1812

i stor utstrackning kring dessa f8reteelser. Kronprinsen synes ha tanlat sig

(13)

* " *

1812 árs politik a l 1

att förflyttningen av den ryska armkkiren f r i n Finland till Baltilaum skulle bli av temporar natur, att den snart skulle st5 till hans f6rfogande efter full- gjort begransat uppdrag. Nar den uteblev tolka6les detta som bristande vilja hos tsarec att fullgöra hans 'del av fördraget, Denna kronprinsens spp- fattning lian ha varit latsad och avsedd för en opinion, som han icke lyckades avertyga. Hans generösa erbjudande att lata Alexander i namnda om- ride anvanda de fOr den sjallandska operationen avsedda trupperna kom snai.t att i ryskt medvetande fraiisasta som ett vittnesbord om att lcrongrin- sen ville l6sgöá.a sig fran förpliktelsen att aktivt taga del i kriget s i l2nge ut- gingen annu var oviss1 en meniang som ?&an vara riktig. Samma itgard skui- Ee bedamas helt annorlunda R %,ondon, dar det raknades den svenske tron- följaren till berömmelse, att han i en kritisk situation litit ett all~nant euro-

peiskt intresse g: före ett speciellt svenskt. Drdijsmilet med att i enlighet med upprepade ryska pistörningar utvisa den franske sto8ckhoEmsrnlnis- tern de Cabre gav ytterligare näring i t tsarens missk%mksamhet mot allvar och uppsit i den av kronprinsen faretradda svenska utrikespeT4f:Bken. Carl Johans passivitet lates sig emellertid ocksi, och kanske mest troligt, fGras tillbaka p6 naturliga fhjrklaslngar som brist p: iilaarida medel och, i kanske ännu hhgre grad, inrikespolitiska, av den al1rn;snna opinionen avhangiga faktorer. Hans möjligheter att aktivt komma Ryssland till hjalip var nits- mast obefintliga, om icke vinsten av ett sidant fbretag dessförinnan kunde uppvisas i form av Norges förvarv eller atminstsne ett Fanland i pant för gjorda uppoffringar. Att utvisa de Cabre och banslte ipso facto framkalla en fransk krigsförlclaring innan en ryskr, armékar stod t411 förfogafide och f6- se en engelsk anslutning tBZE de svensk-ryska fördragen skulle ha inneburit att i onödan spela bort ett farhandlingskort, 1st vara inte sarskilt starkt tiih valoren s i dock anvgndbart. D e ryska h'6rebrielserna avvisades d2rfBr bestamt och i. en stundom initerad ton. Den svens'ke peiensbuirgsa1nbassad6- ren erhöll till och med en reprimand f6r att ha instamt i den ryska kritiken.

Bland Alexanders brev tBWI Cail Johan tilldrar sig brevet av dem 6 januari

1813

ett sarskilt intresse. Det frarngar av detta, att de bada. furstarna undes sina Be~erliiggningar i

Aba

sysslat med amnen, som Inte omedelbart hangde ihop ed den aktuella situationen. Tsaren har latit det eft.irnapoleonska Frankrike skymta som ett lampligt verksamhetsfalt för den beundrade marsláalken ock tronf~ajl~jai-en. Alexander kan nzaturligtvis genom sidana förspeglingar endast narrnare ha velat knyta en talangfull militix vid Ryss- land i en fBr detta land sjsanesligen krPtisk tidpunkt. D e kan enellertid ha siarrit mera seriöst menade och diirfor talar, att Alexander skulk iterkom- ma till det innehallsrika amnee, Sakert ar att Carl Johan hade svart att ur sitt medvetande tranga bort det. Under ett antal i r skulle det sysseEsatta hans fantasi och utgöra en ovagbar psy"no%ogisk faktor i hans politiska och milit iira handlande.

1 fördragen med Sverige hade Ryssiand utfast sig att antingen genom underhandlingar eller, om detta icke lyckades, med vild f6rmi Danmark att

(14)

1 12 Seved Johnson

till Sverige avtriida Norge. Senhösten 1812 trädde det förstnämnda alter- nativet i förgrunden från rysk sida. H takt med den franska retratten sch de ryska arméernas framryckning viisterut ökades siviil Rysslands som Stor- britanniens intresse "r Danmark, vars geografiska Hage gav det en viktig strategisk position. I

S:%

Petersburg inleddes underhandlingar med den danske ministern i syfte att vinna Danmark för de allierades sak. H samma stund blev det ocksi angelaget att söka avstyra en svensk-dansk vapnad konflikt, som kunde rasera grunden för ett önsScviirt samfal%t nordiskt in- gripande mot Frankrike och Napoleon.

Bi

den svenske ministern i $:t Pe- tersburg endast antydningsvis erhöll kannedom om de rysk-engelsk-danska sonderingarna var misstiinksamheten vackt, kanske mindre mot Alex- ander an mot kanslern Rumjantsev, vars politiska verkcsamhet betraktades med illa dold och konstant misstro. Rykten om förestiende rysk-franska fredspreliminarer stegrade oron. I Stockholm insåg man genast vad det skulle innebara, om Ryssland i samförstind med Storbritannien lyckades förhandla fram en uppgörelse med Danmark, innan detta land samtyckt till Norges avträdande. Det förelag risk för att Danmark kunde lyssna. till pro- påerna och slingra sig ur det grepp som slagits av de svensk-ryska traktaterna. F r i n svenskt hi11 mBkte man hotet genom att i Köpenhamn presentera de

pi

traktaterna med Ryssland baserade villkoren för en dansk alliansan- slutning, blanad vilka just Sveriges förvarv av Norge intog en framskjuten plats. Som var att f6orutse avvisades anbudet av den danske monarken, vars djupa ovigja i lika mått riktades mol tsaren som mot den svenske kronprinasen. Aktionen underninerade de rysk-engelska trevarna. Den blev 9 $:t Petersburg visserligen föremil för syrliga kommentarer men trots detta lyckades kronprinsen erhailla stöd för demarchen, dock först sedan kan som motprestation utvisat de Cabre och fran Paris hemkallat sitt dar ackrediterade sändebud.

Beslutet att avbryta de dipQomaëiska förbindelserna med Frankrike, lik- som ett tidlgre erkannande av Ferdinand VI4 som Spaniens laglige suve- ran, skall nog a n d i i första hand ses som ett försök att jarnna vag för en uppgCBreSse med Storbritannien. Ett fredsfiirdrôig hade visserligen under- tecknats i juli 1812 men utan att Carl Johan och de svenska BBrhandlarna Lyckades avpressa det brittiska kabinettet vare sig anslutning till de svensk- ryska fiiadragen eller nigsa löften om subsidier. Svirigheterna att nå fram till en överenskommelse koncentrerades till fraganm om Norges framtida status, det konsekventa föremalet f6r kronprinsens politiska intresse. För detta speciella svenska önskemål ställde mana sig 1 London tamlagen kallsin- nig i klart medvetande om vilka internordiska komplikationer som darav kunde bli fialjden. Den brittiska regeringen kom dock s i srngningom till in- sikt om att dess samtycke till Norges införlivande med Sverige var det pris som miste betalas för att i slutkampen mot Napoleon kunna dra nytta av den svenske kronprinsens fermodade personliga och militara kvalifikatio- ner och djupa förtrogenhet med franska f~rhållanden. Trots motsattningar

(15)

kam ett fördrag till staind, som undertecknades i Stockholm den 3 mars 1813. E detta förband sig Sverige att stalla en arnié om 330

O630

man till förfo- gande för en direkt operation g5 kontinenten anot de bida l&desnas gemensamma fiender. Storbritannien samtyckte biil Norges ftisening med Sverige och utfaste sig att med sin flotta medverka till denna förening, om Danmark vagrade ansluta sig till den mot Frankrike riktade nordiska alla- ansen. Sverige erhöll löfte om ansenliga subsidier och i t dess konung och hans eftertradare överEaimnades den vastindiska 61n Guadeloupe. Storbri- taannien beviljades nederlagsfrihet i ett antal svenclta hamnar.

Fördraget van otvivelaktige en frarngkg för svensk diplomati. Pluralfor- men fiender i F~rdragstexten avsig eappe9abarlip;en icke endast Frankrike och d5 den engelska regeringen bitradde de Iaverenskommelser sam tidigare triiffats mellan Sverige och Ryssland, samtyckte den ocksi ti11 att den svenska armén efter överförandet till kontinenten var oförhindrad att an- vandas mot Danmark. Det envist fasthillna sveinska kravet pal den norska fragans ftirtursratt hade aven det brittiska kabinettet tvingats acceptera, Denna tolkning av fördraget bekräftas av en muntlig övere~aslaommeIse samt av en samtidigt mellan kronprinsen och den engelske generalen Alex- ander Hope utarbetad, just mot danskt territorium riktad faltlagsplan. Traktaten sPaulle emePlerlid i det ryska högkvarteret b13 föremil för en an- nan tolkning och leda till allvarliga förveckkingar mellan tsaren och kronprinsen. Det skulle visa sig att enligt Alexanders och ryska ministrars och rnilitiirers uppfattning var fiender synonymt med fransman.

Sveriges och Carl Johans stallning i Internationell politik kunde i mars 1813 te sig tamligen so1id. Kronprinsen hade Inte bara erhi41it Rysslands utan nu aven Storbritanniens medgivande att införliva Norge med Sverige och skulle snart erhiilla aven Preoassens. H verkligheten hade emellertid situationen f6nsiirnrats. Den fyanska armkns underging och den dar$:

fd-

jande ryska offensiven hade försiggått utan nigon direkt svensk medverkan ock d2 tsarens arméer närmade sig MeElane:uropa hamnade Sverige i ett strategiskt bakvatten. Traktaterna med Sverige i S:t Petersburg och Abo, som sommaren och hösten B812 spelat en viktig rall fZOr rysk överilev- nad, betraktades ett halvar senare snarast som hindersamma f ~ r etableran- de av saya politiska kombinationer. Andra maktel: tradde i f6rgrunden. Hu- vudm5let fIar rysk diplomati i den snabbt föranilrade situationen blev en alleuropeisk samling f69r en slutuppgörelse med Napoleon och Frankrike. 1 det intensiva diplomatiska spel som utvecklades blev inte bara Preusseri sch Osterrike vardefulla brickor utan

p&

nytt aven Danmark, FgPr Sveriges vidkommande var den sistnamnda maktens indragande i Rysslands strategiska kalkyler al8varsam, da det kunde fikmodas minska tsarens intresse för understöd at svenska siiraktioner.

1

mitten p i mars hade man ji det ryska högkvariteret -rhillit de första un-

derratkelserna frin Stockholm om att ett svensliá-engelskt alliiaemsftirdrag nig

(16)

sk-alle sattas in p i kontiaenten

;mot

fransmiin~en. Meddelandet medgav en sidan tsllaning som att svenskarna atmiaostone f6r tillfallet avskrivit elker ~ppskgutit ett anfall p i Danmark. D e ftirhastade, ofullstandiga, kanske av 6nsketankande influerade uppgifterna skulle istadkomn-s stor förviaring, den s v e ~ s k a utïike~represen'iatiionew icke undantagen. De passade emellertid utmiirkt va4

in

i Alexanders modeil f8r rysk psiifik. Kronprinsens

po-

oularitet steg rniirlabaat, hans iidelmodiga och h6gsinta eftergift blev före- miaal för tsarens översva%lande lovord. Alexander kunde anse sig befriad frin Igiftet att B april stalia den far anfallet p i Danmark bestamda truppkontingenten till kronprinsens förfogande och darutöver oförhindrad att i Kö-

penhamn ra upp regelratta f6ahandiingaa om en dansk anslutning till de mot Frankrike förbundna makterna. Den pha-fadoxala situationen skulle uppsta, att allt under det att den svenske kronprinsen vidtog f5rberedelser f6r ett anfall

p5

Danmark, jublade man i det ~ y s k a 118gk~~arteret över att han nu besiutat sig för att avsta fran en sgdala periferisk och skadlig aktion i n i att B sra%let p i tysk =ar% utveckla sina ailitara takanger i slutkampen mot det napoleonska kejsardiket. Och samtidigt med att tcronprinsen i enlighet med marstraktaten förhandlingsaiagen sökte förrn2 deri, danska regeringen att frivilligt avs"i f G n Norg'c eller delar diiiav, öppnade Alexan- der med en för andamalet sarskilt utsedd emissarie underhandlingar i Kö-

penhamn 4 syfte att förrni Danmark ingripa i kriget utan att forst beh69va antaga detta fGrödmjukande svenska villkor.

Furst Sergei Dolgorukis verksarmhet i den danska huvudstadela frin sla- tet av mars t911 i början av n a j kan verka f6rbryBlande och ohederlig. Vis- serligen hade Danmark $6 de ryska armkerna passerade Oder s c h narma- de sig Elbe fatt starkt 6kad strategisk betydelse och visserligen finns det uttalanden som tyder p$, att Alexander vid denaa tid beklagat sina förhasta- de utfastelsea till den svenske tronföljaren, men att han allvarligt skulk ha övervagt att dra ett streck över demaB, att han skulle ha litit DsTgoruki erbjuda Danmark okvald besittning av Norge mot en anslutning

t311

de allierade makterna förefaller icke troligt och kan jcke bringas i 6verensstiimmelse med anchra uttalanden f i n hans sida.

H

sitt Intigkvarter i Steinau i Schlesien farsakrade han det svenska s5ndebudek att icke ett ryskt standar skulle iterföras riE1 Ryssland f6rsan Norge befann sig i svensla iigo. P& denna för Carl Johan och Sverige vitala punkt sviivade Alexander á avgarande ögon-

blick aldrig p5 malet. Han kunde anse d e ~

obekviim,

ban kunde ha en

av-

vikande mening

o m

sattet o& tidju~kaela nar den skandanaviska halvöns förening men icke i fraga on4 dess förverkiigande. Sk2Ie.t hart911 kan han

an-

ses ha redovisat f6r den österrikiske ministern Lebzelterri, da denne p i sin regerings wppdrag enkriiger s8kte VéPrmi tsaren avstyra en militii:

konfron-

tation raellana Sverige och Dann~arB. Alexander framhall d i , att han hade sarskilda f6rplikte%sea mot den svenske kronpr%i;asen, som variii den förste att erbjuda Ryssland hja3p ock- inte till sin och Sveriges f6rdeI utnyttjat den kritiska situationen d i fransrniaannew befann sig B $jaatat av Ryssland. Det

(17)

1812 ars politik

145

m~esia talar f6r att furst Dolgoruki icke varit sin grannlaga mission vuxen.

1

ivern att erhalla danskt stöd för de relativt svaga ryska stridskrafterna i norchiistra Tyskland har han sannolikt gatt vidra utiher sina IiEl synes endast muntligt erhillna instiuktioner.

Om de informationer kring Doigorukis verksamhet som aaIiade kronprinsen och den svessska regeringen fr5n det ryska hogkvarteret var f i och obestarnda, var de som inlbpte h i n beskickningen i Köpenhamn desto fler och fullständigare. .Att den kejserlige dedegatenis upptradande och politiska deklarationer stod i strid filed fundamentala principer i de svensk-ryska avtalen var uppenbart. H S t ~ ~ k I i o l m var indignationen stor och reaktionen bestamd. Monflikten med Danmark drevs tillsiin spets. De diplornatP.ska förbindelserna a v b r ~ t s och av Ryssland kravdes [oj alt fullgörande av aver- enskomna iitaganden. lsaren upplystes om att man frin svensk sida inte alls uppgivit sina planes p i att med militara maktinedel tvinga Danmark till under%iastelse. Innan kronprinsens protester inidde sin adressat hade emellertid Alexander och hans tjasastgörande utrikesminister redan insett Dolgorukis f6rliBpliiag och tsaren beklagade sitt ombuds obetanksarnma uttakanden. Denne biev eftertryckligt desavouerad, hemkallades i on&! och förbjgDPds till yttermera visso att visa sig i det kejserliga h6gkvarteret, Men till sin förvining och förbittring fhck kronprinsen samtidigt höra #den meningen uttalas, att de svenska trupperna borde stallas i de förbundnas tjanst, att anfallet

pi

Danmark borde uppskjutas, att det v a r i Tyskland, i kamp mot Frankrike som Norge skuile Körviiwas. Darrned hade Balexander I3tit första, att f0rdragens ordagranna lydelse rla~sre vika för miliicasa reala- teter.

Carl Johans och Alexanders uppfattningar E de politiska, strategiska och taktiska frA.gor, som under nigra hektiska virrnanader skulle pragla de svensk-ryska relationerna, var ofarenliga. Meningsutbytet p2 sival hiPgs~a 1:ivi som

p2

det ministeriella planet f~estade hart p i wanslcapsbandet meh- lan de bada furstarna. Kronprifisen kunde otvivelaktigt stödja sin mening

p;

de svensk-ryska fardragens bokstavliga inneha11 och fran svenskt hall hiivdades, att alldeles oberoende av hur man 4 der ryska hegkvarreret vilie tolka den svensk-engelska marstrakeaten kunde detta icke p i n5got satt ?mintetgöra vad man tidigare 1mmnEt Oveïens om i S:t Petersbuag och Abo. Mxn sl<u1Ie med andra ord icke farvalnta sig nigra militiiria svenska insatser p i kontinenten faraan Danmark avstatt frgn Norge och inrangerats bland de mot Frankrike stridande makterna. Kronprinsen Kunde inte utan skal fGaebara, att DanmasEt dessf6sianan vtgjorde ett potentiellt hot mot hans till Tyskland uverskeppade divisioner. Adexander var beniigen far- ringa detta sch menade, att Carl Johan borde uplptriida p i krigssP~idepLat- ser, dar hans militara insikter och f2.ltherretaSanger bast kunde komma ;till sin ratt och biist tjiinade deras gemensamma sak, Europas frigörelse frin fransk hegemoni. Kronprinsens passivitet och omedg6rliga fördragstolk- ningar framstod fbr Alexander som sarskilt olyckliga efter de allvarliga

(18)

1 I6

Seved Johnson

bakslag, som i maj drabbade de förbundna hararna 4 kamp mot Napoleons nyuppsatta förband. Overksamheten iafbr det 6de so= avergick Hamburg berörde tsaren mycket ilda.

Den latenta misstro mot Ryssland och dess hiirskare, som fanns hos ton- givande kretsar i $verige och hos dess tronföljare, tislf6rdes varen

I813

en rad nya argument, som kom kronprinsens konstitutionellt betingade aiss- tanksamhet att s8a ut i full liga. De skarpte hans vaksamhet, laste honom vid formalistiska tolkningar av fördragen och gjorde honom oförmögen att reali$er uppfatta sch acceptera den föreliggande, ofr5nkomligt f6randsa- de militarpolitiska situationen. Mer pitagligt an nagon g&ng tidigare f6ie- %g i a p r i h c h maj 1813 risk f6r att hans harda politiska satsning skulle bii resultatl6as, ett perspektiv som torde ha tett sig sarskilt svartatt uthiirda med tanke p5 den opinion, som varnat honom för konsekvenserna av ett alltför djupt engagemang med Alesaandes och Ryssland. Misstron mot aen- heten i tsarens uppsat fick ytterligare ngring, da Ryssland och Prenssen genom en konvention E mars utan Sveriges h6rande triiffade en överensksm- melse om Tysklands blivande författning ock territoriella gestaltning, fri-

ger som P allra hsgsta grad berörde och intresserade en sveaask tasnfdjare. De"hr en desil%rasionerad furste som vid minadsskiftet apr4EIrnaj p i olika viigar och fOr skilda adressater iiit antyda, att Aiaa kunde dra sig ur koaiitio- nen, att han icke var frammande för tanken p i ett utrikespolitiskt system- skifte. Hur dessa nog sel chockerande antydningar skall betraktas ar svart att uttala nagon mening om. Kanske ar det riktigast att reducera d e n hl! in-

nebörden, att mera anse dem som slnramsel- och pitryckningsmede1 och mera avsedda f6r oppositioneH4a kretsar i hans omgivning an som adekvata uttryck fQr nigra allvarligt menade utrikespolitiska 6vervaganden.

Carl Johans Sange bestamt avvisande h5llning tiil de ryska 6nskern5len torde i icke obetydlig grad ha betingats av en förhoppning om att med engelskt bistand och oberoende av Ryssland

kunna

realisera sina norska planer. Visserligen hade man i London reagerat mot Rysslands politik mot Sverige, alldeles sarskilt sidan denna kommit till uttryck i Doigorukis verksamhet i Köpenhamn, men kronprinsen tiverdrev beredvilligheten hos det brittiska kabinettet att bringa Sverige nggot större o f k . De svenska planerna mot DanmarklNorge van: enligt brittisk uppfattning trots alHt en jSmföreisevis underorchnad detalj E. ett samnanhang, dar huvudmilet utgjordes av det napoleonslna valdets krossande. Nar Napoleon med friska fhrbaná började upptaiida alltmer hotf~lle mor de allierade makternas staliningar i Mellan- och Nordviisteuroja, ansig man darför aven fran Isrit- tisk sida, att den svenske k r o n p ~ n s e n skalle st21Iai sina personliga och mBiå- talra resurser till förfogande. Utan sviröverskadliga parlamentariska korn- plikationer kunde den brittiska regeringen icke stödja en politik som i för- sta hand tillgodosig snava svenska intressen. Carl Johan tvingades slA till rctratt. H ett samtal med van Suchtelen och tsarens siirskilt utsedde emissa-

(19)

p i vissa. villkor installa angreppet p i Danmark. och viinda vapnen msk fransmannen vid Ekbe. Carl Johans utri%espolitis;ka intentioner 9 deras ur- sprungliga tappning hade t ~ m t s

pô

sitt innehikl. Tillsammans med Ryss- land och Storbritannien gjorde han i slutet av maj! innu ett desperat förs6la att förrn5 Danmark till en frivillig ëverenskommelse om Norge, denna g h g p2 villkor, som otvetydigt vittnade om svagheten i hans stallning,

Kung k e d r i k avvisade demarchen p i ett far de inblandade parterna tiimli- gen föradmjukande satt, s i ti11 vida en för kronprinasen icke föraktlig vinst som svensk medgdighet kunde spelas ut mot dansk halsstarrighet.

P början av juni erhell man i detsvenska hGgkv,arteret i Stralsund de for- sta underr2ttelserna om att Alexander och Fredrik FNilhelrn nödgats inga vapenvila med Napoleon. Meddelandet kom sorca en obehaglig överrask- ning och framkallade en oro, som icke blev nindre av obestamda rykten om förest5end.e fredspreliminiiren-. Det gick icke att bortse fran möjligke- ten av bilaterala rysk-franska avtal, att Sverige nytt kunde uppoffias av sin bundsförvant och med SiFsit i minne var detta ett djupt oroande perspektiv. Det blev frjr kronprinsen plötsligt mycket angeliiget att dra ett streck Gver det ferflutna, att klara upp eventuella missförstand ock bästa siitter att uppni detta syntes vara att taga fasta p i ett tidigare vackt ftirslag om ett personligt mete med ABeraa~der.

Fr&

att ha varit en passiv McAdare till de militara förvecklingarna mellan ryssar, preussare och fransman gjorde sig kronprinsen till talesman f6r fortsatt kamp, motsatte sig varje gives- enskommelse med Napoleon och varnade tsaren flOr att genom fredsunder- handlingar mnmed

denne

starta Europa i olycka. Utsikten av s e p r a t a rysk- franska fredsförhandlingar hade slutgiltigt 6vertygat honom om att villko- ret fOr svenskt krigsdeltagande maste mjukas uplp, att aldrig så bindande avtal

pi.

papper stundom maste underkasta sig en "sardhasat verklighet.

Under dagarna dega

10

till I2 juls sammantriiffade Alexander, Fredrik Wilhelm och Carl Johan p i slottet Trachenberg .B Schlesien för Bverliigg- ningan om den aktuella politiska och mi%it2ra situationen. D e meningsmot- sattningar och missf6rstAnd, som under de sisa förflutna m5naderna hotat att spriinga koalitionen kunde 1 stor utstriickning averbryggas och skingras. Det goda förhallandet mellan e tre furstarna kunde Atminstone ut5t synas 5terstiiBRt. De svenska farhågorna f6r en separatfred likade sig 6eierdrivna och de i Prag under österrikisk ledning fGrest5ende hedssarntalen skulle av allt att &rna icke leda till naigra konkreta resultat. Krigiska seaim~ingar var fBrh5rskande och det mesta talade för att fientEiglheterna skulle steruppta- gas, d i tidpunkten för det f6rliingda stillestandet u t l ~ p t e den

10

augusti. Sannolikheten talade ocksi f6r att koalitiocen d5 slculle komma art fhirstar- kas genom habsburgsk medver4aan9 ett beslut som förmodades skulle korn-

ma att underlattas as; v e t s k a ~ e n om att en fasrutvaaande fransk marskalks militiira sakkunskap denna ging skulle sta till de f&-bundna makternas f6r- fogande. E n Bake ovasentlig frarnging i spelet om Norge kunde kronprinsen s i till vida inhösta sona han lyckeides dsiva igenom ett liinge stii181 krav

(20)

118 Seved Johnson

p i att Ryssla.nad skulle a\-bryta de diplomatiska iFörbindelserna med Dakl- mask.

Oves-Iaggningarna E arachenbeag skulle

fi

sina viirldshistoriskt viktigaste följder genom de har faststallda operationsplaner, som inom loppet av nigra minader skulle leda till det för Napoleon avgörande nederlaget vid Leipzig. I<rsnprinsens ro14 vid utformandet as; dessa faar varit f6rem.51 för 1EvBig, om fin inte alltid saklig debatt och sarskilt frgn aysksprakigt hall har man velat f6rrInga hans insatser. Skjutel- man emellertid memsarlitteratu- rens mer eller mindre IendentkOsa uppgifter i t sidan och metodisktoa:a- tastlagt h i l e r sig till der samtida kalhatealalet sidant detta föreligger i form av brev och depescher ar det stallt utom tvivel, alt dera_ svenske kronprinsen var den dominerande kraften hade som initiativtagare och f6rslagsstalPare. Bland dem som utpekat Carl Johan som falttigsp%anens egentlige upphovsman befinner sig saviil .Alexander som den vid tsarens hagkvarser ackrediterade engelske generalen och ambassadiken Cathcart, I övrigt icke kand för en mot kronprinsen sarskilt viilvillig installning.

Nar fientligheterna iterupptogs i augusti kunde de allierade ön st ra tre armégrupper, en böhmisk under Schv~arzenbergs, en schlesishi under Bliichers och en nordtysk under den svenske kronprinsens ledsiing, den senare i huvudsak sammansatt av syska, p-eussiska och svenska förband. Nordarmens operationer fick en Iyckosam start. Avvarjandet vid Gross- Beeren och Dennewifz av den franska offensiven mot Berlin fick ett sför- behallsamt erkannande. Initialfra.ngingarasa i norr stod 4 effektfull kon- trast %i14 den f6ga lysande speltippningen i sOder. l<r~nprinsen "IerhOljdes av arebetygelser och det fanns de sam $Gana. sett, att han

fan

vidgat inflytande p5 operationerna i stort. Det skulle emellertid Inte drtija lange för-

r5n ltritiska röster barjade göra sig hörda och int114 v i r egen tid har ,Carl Jo- hans militara insatser varit f6rem.51 f6r skifande omdömen, siirslr;ilt wega- tiva frin preussiskt-patriotiskt Hrall. Vad s o n för några tett sig strategis?at sch taktlsk~ s ~ l n t sch metodiskt har för andra utgjort bevis p i obeslutsam- het, senf2adághet7 raddkaiga och till och med fiDrriidiska avsikrer. Att nr det invecklade h2ndelsef6rlopp7 som till tiden markeras av namnen Gross- Beeren och Leipzig, med militiira och politiska avvaganden intimt sam- manfliitade med varandra, vaska fram en ~ag0r1unda motsagelsefr? skild- ring torde ligga utom det möjligas konst, i viss nistr5ekning beroende pi

faktorer som ligger bortom det ~ ~ - d P n a ~ t fixerbara, Det var under de over&- samma veckorna efter Dennel~vitz som ryska, preussiska och engelska observatörer vid kronprinsens h6gkvarter började draga hans militara ka- pacitet och ~olitiska pilitlighet i tvive%smai och d i &en tsarens brev later ana en latt iiá-itatjon över kronprinsens tveOcsarnrn~~ anstalter. Det var dock först under de kritiska dagarna f6r de stora sannmandrabbninga~na kring Leipzig som man i det allierade högkvaireret med stigande otilighrt, f r i n svenskt bill inte utan kansla av blygsel, iakttog nordarminans lAngsamma och obeslutsamma anmarsch.

(21)

1812 i:s politik 119 Flera omstiindlgheter torde Ra bidragit till Lar'! Johans pifallande f6rsiEc- tiga och avvaktande kr$gföring. Den forne franske marskaken var till hela sin militiira laggning mera strateg an taktiker, hans faltherrekonst karakte- riserades mera genom manavrer in ba.taljer, den l ~ a d e föga gemelasamt med den offensiva och mera glori8st betonade som utmärkte Napoleons el- le1 Bliichess. Bilden blkl ernelertid varken fuPSstSndig e l e r rattvis om Iman inte samtidigt tar i betralcta~de nordarméns utounordentligt vanskliga ope- rationsomrAde, relativt begransat och Enklamt mellan floderna Oder ock Elbe. De fasta punkterca vid de bada namnda vattenviigaina var i hiinder- na

p5

betydande franska garnisoner. Retriittlinjen mot Ostersjön och det svagt befasta StraEsund var sirbar. Vid nedre EEbe befann sig Davout i spetsen f8r en fransk armkkir, som vid behov kunde farstarkas med danska förband. LI11 numerären stod visserligen betydande styrkor u n d a kronprinsens befal, men Zingtifran alla var av f6lrstklassig kvalit'zt. Dartill kom samabetssvarigReter med det högre preussiska armkbef2iet, som endast motvilligt och surmuiet tog order av en Lrin fiendeledet hanltad över- befalhavare. Ett nederlag skulle sannolik1 ohjalpligt ha skadat det falther- rerykte, p i vilket kronprinseas st2lining inom Ptcaaiitionen ti$i stor del vilade.

Si

till vida kunde kritiken mot hans ledning vara berattigad som han p& ett ganska utmanande satt sparade svensk tmpp och lat fCretr2desvis preussiska f8rband bara de ouedgangliga f6riusterna t411 liv och lem^ Den franska offensiven i augusti och september avsig emellertid Berlin och det var d5 ganska naturligt om preussiska trupper h iitirsta hand fick sta f8r f@r-

svaret. Vida viktigare far f6istieEsen av denna t,aktik torde dock vara, att kronprinsens stallning till sina medaklierade i h9g grad starktes genom innehavet av ettantal Intakta svenska divisioner. S5 iiinge norgefrigan, ett far kronprinsen alltmer vasentligt och 6mtiligt problem, var o k s t varken vigade eller ville han riskera de trupper han frin Sverige f6rt 6ver till kow- tinenten. Det kunde inte uteslutas att den skandinaariska halvöns forening till sist miste verlastdlas med vapen i hand och det ar beteckaasde far den- rna frigas vikt, att han 5nnu i b6rjan av oktober,

d&

det verkligen barjade dra Ihop sig t411 ett avg8rande vapenskifte, 6verviigd.e att avdela en del av nordarmén f6s en dåvension mot Holstein i avsikt att stalla Dan~narSn mast vaggen, Politiska bevekeisegrunder torde s2ledes ha spelat rc%i d6r hans mihtiiaa haadlai~de. Om och i vilken utstrackning; förvantningar p5 en po13- tisk IcarrGr i Frankrike efter N a ~ o l e o n s fall kan ha bidragit vid planlagg- ning och utformning av falttiget liter sig dirernot Pclae analyseras. E3ro~- prinsens kritiker i olika kgger kunde emellertid notera, att fsrfbljandet av de vid Dennewitz slagna franska trupperna utibjïdes lamt och oeni-gagerat och att en opassande fraternisering f6reko-m m.ed tillfangatagna franska officerare. Hans skriftliga hanvatndelse till marsk.alk Ney kunde 1att tolkas som- underhAl%ande av tvivelaktiga farbindelser med fienden, Shdana e::- travaganser fran kronprinsens sida hiit Alexander glida sig latt f8rbi, inte aldeles obekant med de f6rhoppninga.r han förmodligen s j a h ett i r tidigare j Albo ~ a ~ l ~ t till liv.

(22)

120 Seved Johnson

Alexander och Carl Johan möttes på nytt i Leipzig, sivitt kan lionstate- ras under kordiala former. En latt misstamning kunde emelHertid EiBrrnGr- kas hos tsaren, d i !<ronprinsen i slutet av oktober p i eget bevig beslöt att dela nordarmén. StOrre delen beordrades fortsiitta framryckningen mot Holland, medan han sjalv med iterstoden, huvudsakligen bestaende av svenska farband, tog av mot nordvast, officiellt för att isolera Davout, be- fria Hannover, intaga Hamburg och underlatta operationerna mot Hol- Band,

i

l~erk1Pglaeten fiBr att driva fram ett avgörande i den för Sverige och honom sjalv standigt brannande norgefragan. Aven om det fanns strategiskt grundade skal för manövern, stod denna dock icke i samklang med vad man kommit överens om 9 Leipzig. Det var en saraktion utan direkt samband med koalitionens rna1 och intresse och skulle Inom kort framkaila störningar i relationerna med osterrike och Storbritannien. Alexander accepterade den med hanvisning ti11 att det tillkom kronprinsen ensam att som chef för armégruppen bedöma situationen. Han underlat emellertid icke att framhalla, att kronprinsens beslut rubbade de allierades spera- tionsplaner och att han helst hade sett, att kronprinsen endast detacherat en mindre styrka mot Holstein och sjalv med huvudarmén brutit upp mot Holland.

Det är tydligt att tsaren hade velat ha kronprinsen inom narrnare riickhail, d i avgörande handelser i förhallande till Frankrike var att förutse och vilka varit föremål för meningsutbyte under det korta mötet 1 Leipzig. Exakt kring vilka amnen dessa samtal rOrt sig ar farborgat för efterviirlden, men med tanke p5 vad som förevarit har de med a11 sannolikhet avhandlat spörsmil kring ordnandet av de inre förhillandena 1 Frankrike efter Napo- leons förestaende detronisering. Alexanders dunkla antydningar i brev den 3 november f6rmidde dock icke ändra kronprinsens dispositioner, vilket kan tyda p5 att den presumtive arvtagaren iill den svenska kungakro- nan Atminstowe vid denna tidpunkt satte sina svenska intressen framom de mera chansartade franska, eller som han uttryckte saken "r den preussis- ke emissarien vid sitt högkvarter, icke ville utbyta ett vacitert och stadigt boningshus mot ett aldrig s i pa-aktigt och lockande luftslott. Det kan emellertid inte uteslutas, att han ansig sina Ganska aspirationer bast gagnas av att han Rö11 sig borta fran Frankrikes omedelbara grannskap. Det framgir av olika sammanhang att kronprinsen icke kande nggona större lust att aktivt deltaga i attacker mot och 9ver Rhen, den flod som han betraktade som sitt forna hemlands naturliga grans och som kan skulle varna Alexander far att överskrida.

Huvudskalet till Carl Jokam beslut att efter Leipzig vanda sina vapen mot Danmark ar att söka i den osakerhet som alltjämt vidlidde hans plta?aer påatt åtSverige förvarva Norge. Ovriga allierade hade mer eller mindre nCajaktigt kunnat "rverkliga sina Brigsmal, medan Sverige iwnu icke skBs- dat nagon vinst av sitt krigsdeltagande, bortsett frin en liten ö i Västindien. MiEet för hans speciellt omhuldade utrikespolitiska ambitioner försköts