SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

S t u r e Bolin.

~~t som nåtts, s a k n a r icke sitt iiltresse. Att roillerska iliynt f r i n Coilstaiitinernas tid varit förebilder såviil till A- lill B-brakteaterila ger OSS nämligen omedelbart en terininus post quein för den tidpuiilit, då n o r d b o m a började

guldbrakteater : deil konstaiilinska tidens början. terillinLis ante queiii

si.

ater den tidpuiilit, då Cotlstantinernas

irlynt försvullnit u r den gerinaiiska i i l ~ n ~ s t o ~ l < e 1 1 * Så h a r redaii Linder 400-talets loma del l. Senast d 3 maste alltså de

$idsta h- ocll B-br&teateriia Tara präglade. Da det Tyre

Danmarkar

bot.

iclCe torde ~ r antagas, att germanerna vid förfardigalldet av ~ ~ ~ ~ a

bralLbeater systematisl;t ratade alla yngre 1nj'nt såson1 förebilder L A ~ R I T Z \YEII~L'LI,, 0111 illa11 finge tro den sedan gr- ocll uteslutailde ilöllo sig till de äldsta förhandenvarallde, b& Och D a - h u n d r a d e n rådaiide historieslii.ivniiigen

brahteatpräglingeils börjail sattas iiil Coostantiilerllas e@n Danevirke iutgor OCII deii allinänila meilingen jemilsides

elkr deil oriiedelbart därpå följande tiden, d. v. s. till Are* 3i4-388 i Hist. tid- denna, vore drottniog T ~ ltallad ~ ~ ,

305-361 eller Iiort därefter

'.

Skaneland I V Daninarkar bot eller l)anabot, att

~~ö~~~ dekta liLiilna för guldbrakteateriias kroiiologi a n n u son1 el1 av den iildre d a n s k a llistorieils

resultat n$s, ii]l<a doek blott aga hypotetislct värde. HAKS BRIS, The In- cer-itrala gestalter. Va1 sant, att endast

janse liar a v det förllallaildet, att

A-,

B-, C- och D-braliteater scription on t h e Older o b e t ~ d 1 i @ later sig på grundval a v

förel;omma blalldade i sainina fylld, Slutit, att l~figon nämnvärd _{Jellinge Stone [ ~ i t g ö ~} s. sanltida niateria1 faststallas om henne.

ti,jsdiffereris ielte förelionimer tiiellan de olika grupperl'a Vi 110-114 i Acta philolo- De s ä k r a Iiallorna a r endast tv:, i n - ullderstrylca detta. Qe ovan omtalade Brol1oln1sbraktea- gica Scandinavica 1927). skrifterna på de b å d a rullstellarlla i

av illycliet tidig A-top, vilka bada äro slagna med samrna Jellinge. P i den mindre stenen läses:

sta,np, ila fullnits j ~ ~ l l t e

c- och D-bral<teater4. T v i braliteater

T r l l d ~ . L COCR, Kong Gormr konungr g ~ r a i i<urnb[ Pausi = ~ t

frarl

~ ~av typ ~B: 1, iiveiiledes slagna med salnnla stamp, ~ d ~ ~ f O g Dronning Tyre pórn'é konu sina Daninarkar bót -

~ ~tillsaminans med D-brakteater ~ ~ ~ i k

'.

I ~dessa tvenne fal1 l L l t ~ O 1 . Si 189-232 i Hist. _{))Gornl konung gjorde detta minnesn,är~te}

ha stainp slagtia brakteater icke skil.its åt arinsi Sicisskrift IS: 5. Köhen- efter Tyre, sin lluslru, ~~~~~~~~l~~~ bot. på

\-id eIl t i d , d å d e som yngst ansedda brakteaterna före- de11 a n d r a och större stenen: Haraldi

~ ~bestyrlier. oneliligen Janses 111eni11g om en kort t t ~ _{Frn'scn JOXSSON, Gorm} konungr b a d g@r\va k u m b l Pbsi ~ f t Gorm tidsilltervall Inellan de äldsta och yngsta brakteaternas tillyerk- f a d u r sinn å u k z f t p6r\v& 117VdUr sina,

ning. DA n u einellertid braitteatpraglingelis början I<an sättas liöhenlia~n Og 1927. bot' SA Haraldr es s k r \vann ~ ~ ~ ~ $ ~ l ~

till 300-talels förra del eller de närmast efter å r 350 f O l j f l ~ l d ~ S o r m e g åuli dani g n r d i lii.jstna

-

decellnierna, böra även brakteaterna a v C- och D - ~ Y P PIANS BRIS, LIS JACOB- _{))Harald Itonung h,jöd göra detta minnes-}

slagila iclie alltför låligl efter denna tid. ~ E ~ , ~ ~ ~ L S I \ I O L I ~ E R , G O ~ ~ märke efter Gorm, sin fader, oc], T ~ ~ ~ ,

x~~~~~

o;lllir ing

ar

150 finnas enligt rissa fynds \'ittllesbÖrd Konge och T h y r a hans siil moder, den Harald, som vanil sig

brakteater för Ilandeil, Inen fråga ä r , om icke redan d å brakteat-

-

Runernes M a g t . allt Danmark och Norge och gjorde d a - tillverbiiingen sett siila bästa dagar. Några slia19 som pelia i ~ i ö l ~ e n h a ï n 1927. nerna liristila)). Detta a r allt. hlen hi-

allilan riktning, finnas atrilinstone ej. storieskrivningen och del1 allmänna me-

-- - - --- lliii%eil h a r h ä r Som annal's inte nöjt sig med att bygga elidast

1 Boliii, a. a., s. l 8 8 f . _{pii samtida material. De liar också godtagit en f ö ~ d a\.} I full ~ v e r e i l s s t ä m i n e ~ s e li$rilled s t å r d e t fylid ay m p l t ocfl b r a k t e a t e r $

Dessa uppgifter tillagger T y r e två stora bragder.

, ~ a m i i t s oval1 s. 114 n o t i . _{Eiiligt uppgifterila från D a n m a r k sl<a]l hon till värn mot ~ ~ ~ k l ~ ~ ~ d}

3 J a n s e , a . a . , s. 1 x 4 f. _dess

h a uppfört -- ocl1 f r i n grunden uppfört

-

4 'rliomsen, a . a., s. 282. _{'arievirl~e, D a n i n a f i s stora gränsrirlie mot}

och f r j a t sitt 5 Thorusen, a. a., s. 300.

l a n d fial' trihiltsltyldighet till utlandet. Isländsk litteratur k a n n e r

IAauritz JYeihull. Tyre Daiimarl<ar bot. 189

ii,tet oili detta. I stället skall Tyre enligt Jolnsviliingasagail ha Finntir Jonsson uttalar i sitt ovan anförda arbete, att det somIllar efter somillar låtit insamla korn och andra livsrnedel ar omöjligt saga, vilken av de två sena uppgifterna a r sannast, den danslia eller islaiidska, m e n hävdar, att den isländska upp- giften, ad den inre sannolikheten angår, inte står tillbaka för den dans1i:i. Den islai-idska uppgiften a r från omkring å r 1300, alltså e n tre h fyrahundra å r yngre ä n det liistoriska förlopp den galler; den förekomnier i e n saga, som enligt F i n n u r Jonssoti inte hör till de »niest historiska», i själva verket en ren r o m a n ; uppgiften a r därtill utformad p å grundval a v 41. kapitlet i Ge- ilesis om h u r Joseph lyckas avviiraja d ung ers nöden i Egypti land. Vi Itan saklöst Ianina uppgiften å sido. Men a r de danska uppgifterna o m att Tyre uppfört Danevirke mera vittnes- billa? SpörsniAlet a r behandlat och berört i alla de o ~ a i i upp- Förda skrifterna. Det ställdes första g i n g 1913. Med lediiiiig av vad redan d å gjordes gällande ocl1 med syiipunkterna n u - niera kompletterade genom nytt material, torde det a ~ g ö r a i i d e Iiunna besvaras.

Maii finner Danevirlre tidigast omtalat i de frankiska riks- annalerna under a r 808. Det omtalas dar, att Gottfred, daner- nas kung, detta 31- kom till Sliestliorp och beslöt att befästa sitt rilies grans mot Saclisland nied en vall. Vallen skulle g 5 från den östra havsbuliten, Ostarsalt, fram till Tresterhavet, ocli den beskrives ined siil port e,j olilit sådan den var a n n u mot slutet a v goo-talet, vid ltejsar Otto 11:s liärtåg mot D a n m a r k (Thietmar III: 8). Uppgifteii i rilisannalerna s t a m m a r från 1300-talets börjai-i. Daiierirlie h a r då existerat.

E t t hundratal å r ocl1 mera efter det att Danevirke anlagts av Gottfred levde kung Gorrns gemål Tyre. Under det nar- maste fjärdedels årtusendet därefter var denna Tyre lika obe- märkt i historien som i traditionen. Adam a v Bremen bygger p i uppgifter fran D a n m a r k och följer p å 1070-talet det danslia rikets öden f r a m i Sven Estridsens sista å r , men känner henne ä n n u inte, endast Iiennes gemål Gorm. Detsamma a r fallet med Rosliildekrönilran f r å n 1138-39, som likaledes fortlöpande fram- staller de danska Iiungariias Iiistoria. Annu omkring mitten a v 1100-talet ar Tyre okänd. Det rriöter d å i Chronicon Lethrense, Bren denna sliriven i Rosliilde, en uppgift om Danevirltes upp- fijrande. Uppgiften förmäler, att Danevirlie, d å som n u av trä, uppfördes till Jyllands värn mot August~is, den förste Czesar

'.

-

Script. hist. Dan. min. I , 11: Erat igitur .Jucia, quia periculis proxima,

på så satt lyclrats att avvayja e n hungersnöd som h o t a k . quodam ligiiorum fragore m ~ i n i t a , uhi niiiic est Danzwirclii, prre insidiis

~ö~ den ella son1 den a n d r a av dessa stora bragder skall l1or1 -Augusti, primi Cesaris. Den alsta haiidskrifteii av Clironicoii Lethiense fraii

Lauritz IVeihull. Tyre Danmarkar bot, 191

\'id Danevirke kämpade d å Dan med denne och besegrade Hos Sven Lgeseil och Saxo dominerar Tyre lielt fraiiiställ-

lionom. Det var omedelbart iililan Danniark fick sitt n a m n ilingen. Ett a r tydligt: hennes gerning måste fraii början tili

efter segraren. slut vara en fri lioristruktion av dessa tv2 l ~ i s t o r i e b e r ä t t a r ~ .

Den positiva uppgiften i Chronicon Lethrense ger niot Men vill rnan ä n n u ett bevis härför, liar m a n det i deIi totala bakgrunden av deii tystnad, sotii h a r s k a r i källorna om Tyre? oniläggriing, som i samnia veva Tyre knytes tiii Danevirlre, vid handen, alt bilden av henne som Danevirlies grundläggare eger ruin med hilden a v hennes gemal Gorm.

ä n n u orilkring mitteii a v 1100-talet inle lian uara sliapad. Denne Gorrn a r i d d r e dansk litteratur, under influeiis Bildens siiapantle äi. emellertid förestående. S å g o t tiotal å r efter från Adam av Bremen, »en mäkta grym koilung)), en förföljare

Chronicoil Lethreiise ä r den färdig. av de kristna i landet, ståndaktig i sina orida gerniilgar, hos

Bildeii möter oförmedlat h o s Sven Kgesen i lians Historia islandariia ä n n u under 1200-taiet och seiiare, sa snart påverli- reguni Dacie. Deii a r i allt f o r m a d soni det var att vänta. oiiiig fran dansk litteratur saliilas, en stor tjodlioriung, Gorm Drottiiingen framträder insatt i ett rent diktat liistoriskt sam- den mäktige, som vinner sig niiiiga kuilgaväldeii och stort inaiihaiig, fyllt a v aventyrsmoiiv, d ä r e n kejsar Otto av Tysli- rilie, sorh h a n s fader inte haft. Ale11 med Tyres aillinytiling land, efter att 11a lagt Danmark i skatt, uppträder soni hennes till 'Daiierirlie ornlagges bildeii av denne Gorrii till Gorm deii friare och fiende. Inte nog darnied. Vissa huvudlinjer i beräl- »löge», en slapp och veklig regent, s o m endast haiiger sig A t

telseii a r , som det lyckats Niels Ilöller att visa i det arbete, nöjen oocli utsviivningar. Det a r som sadan diaii möter hos soiii ovan citerats, Iiamtade Sran Virgilii och Jiistini framstäil- Sven Agesen. Saxo liar oförmedlat a n n u n i g o t kvar asr liristen- ningar av Dido och deil afrikanske Jarbas. Det kan dartil1 ioirföljaren, m e n annars ä r lians o r d : »en reslig gestalt, nieil lagga" att a n d r a huvudlirijer återfinnes i Tysklands historia med ett inre, soni endast föga svarade till halis yttre. Rlätt under Gorms ocli Tyres egen tid. Ungrarna lägger då Tyskland att harska, höll lian för nog att beliålla vad som redail var tinder tribut; kung Henrik I bygger efter stiIlestiind med dem vunnet och bekymrade sig inte on1 att vinna något nytt». I-Ios eii racka befästningsverk på gränsen och med dessa blir han Saxo rarlien mer eller mindre ä n negationen av det lläisliare- sedan i stand att bjuda fienden trots och b e h i a sig f r å n tribut- ideal, som var iiaiis, en karakteristik i direlit motsats till

skyldiglieten (IVaitz, Jalirbiiclier des deutscken Reichs unter isländarnas karakteristik av Gorm.

Iiönig Heiririch I, 81, 93, 153). Denna Sven hgesens bild blev Sven Bgesen och Saxo skrev i en tid, Absaloils tid, d å kort efter dess tillkomst Iiand a r Saxo. Rfen skröplig som de11 kampen rnot vender och tysliar, kaliipen på sydgraiiseil, stod var, h a r h a n strax utan betänkande starkt omformat den. Han på dagordningen i Danmark. E n våg a r nationalistisk hän- utskjuter hela staffaget: iventyrsmotiven med kejsarens frieri. I förelse gick genom de ledandes lirets. F o r denna iiänförelse stället liontaminerar h a n Tyres fästningsbyggande med drag var Tyre, iippstofferad till grundläggare a v gränsvirket niot fraii a n d r a hall. Dragen h ä m t a s u r den angelsachsiska rE;telfleds söder, Danerirke, en valkoriimen bricka i spelet. Hon Srarngick Ilistoria. Liklieten går så långt, att Tyre liksom Etelfled hos qaturligt o r tidsmiljön. i14eii varför just Tyre och ingen a n n a n ? den nagot äldre engelske historieskrivaren Henry of Huntingdon Ar det möjligt att lilarlägga detta?

blir en dotter till kungen a v England *Etelred. Saxos berättelse P 2 stenen i Jellinge står Danmarliar bot. hIan inaste utgA i denna p ~ ~ n l i t godtages väl inte i det följande. Men nied Saxo ifrån, att det sista ordet betyder såsom ä n n u i dag bot, för- a r inte desto ~ i i i n d r e Tyres centrala plats i D a n m a r k s historia bättring. Men orden på stenen gav ingen upplysning om den

fastlåst för arhundraden. gerning som skapat ett dylikt tillnamn. På Island växte u r

tillnamnet, i anknytning till Josephs historia, deii landsbötaiide

sr

den förnämsta, h a r i n t e iibi utall rit. Det sista ordet måste tillliöra deil gerningen för hungersnödens avvarajande fram. Fantasien spe- urspruilgliga texten, då det elidast iir I ~ r u l t h a r t iiiider en tid, d& trävirket lade h a r fritt. I Danmark åter v a r det en tolkning av till-

1)ailevirke ä n n u inte ersatts med den senare muren av sten. Denna hygdes namnet som gav tankarna den riktning de tog. De lärde histo- fram i Valdemar 1:s tid och v a r iinnii 1182 inte färdig (I, 138). Ordet ict ger rieberattarna liar h ä r aarit de som skapade. De upplöste

vid Iianden, a t t krönikan ligger före Danerirlies ombyggnad; då I<i*öniliari, som Liilnamnet etymologiskt. »bfarli betyder p å d a n s k a grans»

-

alinorstädes (dsk Hist. Tidssl<r. VII: 2, 226) visat, begagnat Roskildeltrönikaii, inarck lingua danica terminus est -- sager Robert av Ely i siii

Lauritz \\'eibull. Tyre Dailmarkar bot. ₁₉₃

tollCning gav utgåilgspunkten. ;\led den Iåg vägen till gränsen Sven Kgesens ocli S a r o s berättelser, det rent sägenartade, öppen. Danmark, som på stenen niåste betyda landet D a n m a r h llistoriskt avvita de röjer, de starlrt sliiljande momenten l-ios de blev a v de larde tytt som »dangränseil», »danernas grälls)). Da båda historieberättarna. Meii allt detta, sager Ilan, ä r »liligiltigt)) det kombinerades med det a n d r a ordet i tillnamnet, ))bot)), var och »betydelselöst». Problemet ligger ]lejt annorlunda. Det man därmed f r a m m e vid Tyre som » d a l l e r n a ~ gralls' boa)). diall lösas efter helt a n d r a liilier.

%len DanIilarks gräns franiför a n d r a var i de tiderna gränsen Linierna a r enkla. Det »lilrgiltiga» och »betydelselösa»

i m o t Tyskland rned dess virke. Tyre bötade p i denna rubriceras såsom författarnas egna »utpyntningar», deras ))sub-

gräns. Virket blev T y r e s verk. j e l r t i ~ a spekulationer)) och »kombinationer». L a Cour bort-

amputerar allt utan vidare. ilmputationeil a r omfattande. Sedan denna aniputation verkställts, står några n a k n a gruildfakta livar. De lian sammanfattas: danerna i skatt under deii tyslie kejsaren; drottning Tyre, soin utan att Gorm tar del i gerningen, befriar deril genom att som den första uppföra Danevirke; uppförandet \rerkstiillt med lijälp a v rikets hela befollrriing; drottniilgen för stordadet mottagande sitt binamn. Det visar sig eriiellertid, att inte ens dessa grundfakta står oemotsagda i äldre litteratur: sjalva grundfalrtum, Tyre som den vilken först uppförde Dane-

Virket liar existerat mer ä n ett h u n d r a t a l å r före deil suppo- nerade grundläggarerl, tre och ett lialft å r h u n d r a d e iiinan denne gr~iiidläggares natnn knöts till detsamma.

filan Itan va] säga, att den liistorisira forslininge11 ällnu inte &tt ståndpunkten att lidelsefritt ocii förutsättning'slöst be- tralita ocll behandla e n gången tids händelser och persoiler. H u r objelitiyt och sälcert en bevisföring kan vara lagd: s a snart deil l<ornmer i lrollisioIl iiled rådande riatioilella f ö r e s t a l l ~ l ~ n g a ~ , stöter den ständigt p å motstånd. Med Tyres centralt natiollella plats i Danmarks llistoria liunde m a n inte heller vänta, att hennes lösgörande f r a n samhandel med D a n e ~ i r k e skulle utan vidare godtagas. Det liunde s-antas, a t t Sven hgesens 0 ~ 1 1 S a x ~ s

för mariga, väl de flesta, fortfarande skulle bli av- görande. h a r oclts$ sliett. Mest ingående h a r därvid far- syaret för Tyre och den äldre uppfattniiigeil förts av Villleim la Cour i h a n s ovan anförda skrift: »Iioilg Gorm og Dronning Tyre)). Skriften ä r i sin bevisföring typisk för hela del1 traditionsbundna riktningen inom forskningen och dennas metoder.

i\fan finiler a v La Cours skrift, att det även för denna rilitning ä r omöjligt förneka, att rent romanartade drag möter i

Lauritz Weibull. Tyre Daiimarliar bot.

l95

gudinilorna Ida till historiska faltta, r i l a n d e p å follclig tra- inskriften p i den stora Jellingesteiien: ) ) ~ ~ ~ ~ l d k o n u n g bjöd ditioriv Här salinas val »ödesbaligrunden». &le11 B l l e a s ' grulld- detta minilesniärke efter Gorm, siil fader, ocll Tyre, sill ~ a ~ av ~ RO^, ~ iKartagos av Dido, Karl den stores \.allfärd ~ ~ g den Harald som raiiii sig allt Danniark ocli i\'orge ocll

till det lieliga landet, endast k ä n d u r den chanson de geste, som danerna kristnas. Iiid sidan h ä r a r står Söndervissings-stenens besjuiiger deii, hail inte längre möta nAgon svårighet att inraii- inskrift: ))Tove

1st

göra kuinlet, Mistivis dotter, efter siri Iiloder,

gera bland s a k r a landviniiiiigara Man a r Iiär pli Harald den godes, Gorms sons 1iusfi.u)). Sista ordet

ar

i no- säker marl< som ifraga 0111 Tyre och Daiievirlie. )letoder1 minativ. Ala11 har liar inte iniildre än t v i appositioIlerlill

ar

denisainma som den, villien Seignobos engång Ilade

i

subjelitet Tove: ,\listivis dotter 0 ~ 1 1 Harald den godes,

e;orms

karna, d & lian föl-eslog, att m a n skulle amputera bort Sons h u s f r u . Illraniningen ä r dubbel.

i fesagan, taga bort katter1 i stövlarna O C ~ SA

fa

nlarkiseil a v Deil slutsats, soni ]Bris drog a\' inskrjf[snlatelialet, rar

Carabas till e n llistorisli personligliet. L a Cour liar gjort konst- d e n n a : orden Daninarkar bot pA den mindre Jellingesteneli ball

stycket. Konststycliet liar lyckats. språltljgt lika väl Iianföras till Gorin soni till T ~ stenens ~ ~ .

åt ti.aditioilen sta vid inalit)), lieter det p a ett ställe lios illsltrift ä r dubbeltydig. Meii lian stannade inte här, utari fort-

c

~

ogörligt. ~g traditioneii Tar aldrig a n n a t ä11 en d e

~

~

~

.

satte: för sa~litideii, f o r Goriiis omgivnii1g, soril Itände tijlnarii-

lärdes fria konstruktion. nets allkllytning till personen och dess förutsättningar, h a r ilagot

dubbeltydigt inte förefunnits. Elidast för en ser1 efterrerld, son, inte hade reda p å orsakerna till den liedrande benämningen,

~~d den granskning, som 1913 företogs a r berattelserna lat orden Daninarliar bot p6 grund av derl bruliliga ordstall- om och ~ ~ ~ ~ e \ y i r l t e oeli Iiar \lidare utbyggts, Tar förbiii- ningen ilaturligt biinföra sig fil] Tyre. Därmed var

\.agen

delsen mellan de ty! ayklippt. Tyre itergick till del1 roll hon öppen för anlingtniiig till lämpligt sägenstoff.

innehaft före Syen Agesen och Saso. Vad mall liallde o m henile Bris slutar: » F ö r Gorms vidl<ommande, som reste stenen, Tar i första iland vad inskriften p å deii mindre stenen i Je]- synes tillnamiiet, S& framt det v a r alt Ilänföra till h a n s hustru,

linge Ilade att förmäla. Enligt denna, sådaii illan fattade icke just att sätta honoin som kollung i det önskyärdaste ljus. ~ ~ö an inar kar r e bot; vad soiii låg b a k o m Tar o l ~ ~ ~ t ~ Det kunde därför vara grund att överväga, on, iclte den rim- denila punict stod forskiiingen ä n n u 1927. H ä r satte d å ligaste uppfattilingen av stenens inskrift ä r d e n , att har ~~i~ in. flails uppsats T h e Inscription on tlle older Jelliiige begagnat avfattni~igell till alt f r a m h ä r a siil egen ~onuIigagernine;. stoI1e, återgiven p å danska i »Gorm Konge og T h Y a h a n s I i o i i e ) ) 9 Inskriften 114 den yngre Jellingesteiien sirulle i

sa

fall för sonen

fullföl,jer upprödjriirigsarbetet. Haralds vidl<omniande ila efterbildat den a v fadern begagnade

~ t ~ ~för Bris a r en iakttagelse ifråga on1 ~ , ~ ~ ~ ~ ~rL1n- ~ l ~ t ~ ~ ~

si,riftsspraltet. ~ a i l forniulerar denna ialittagelse så, att en F ö r första g$ng hade med Rrix' a\ha1ldling problenIet apposition, soiii Itnytes till subjehtet i en sals, k a n s l c j ~ ~ ~ ~ ~ efter Danmarliar bot uppstallts. iiinnet \ a r bräilnbait, T~~~~ till-

f & sin plats lämpligt ställe i det följande. Det iiamii låg 1); var m a n s tunga i Dailmarl<, v e t e ~ ~ s l t a p ocli min-

u p p n å S därmed, fortsätter lian, en monumental stilistisli inram- nesgudstjellst \.ar igen i liollision. Under yeclCor efter avllarid- ning a v slutet halres till sytnmetrisli liojd med början. liilåeris publicerande gav den daiislia pressen det underliga InslCriften Kolindsteileli ger ett exempel: ))Toste reste sIcadespelet av eii diskuterande församling, u t a n iippellåll

Tove, soin fanii döden österpk sin broder, Asveds vande och vred frågorna om ,Jellingestenen, Gorm, ocll

smedB, ~~t sista ordet liar i norniriativ 0cll a r sålunda Danevirke. Hela spörsmålet sattes under debatt. p å den ena

till subjelitet Soste. Inskriften på Fers)eystenell ger sidan ställde sig bland andra utom Bris själr: Lis ~ ~xiels ~ ~ b ~ ~ ~ ,

ett exeinpel: »Toke satte denna sten efter Aste, sin son$ Möller, Eriii Aiup, Kristian Erslev. p å den nlolsatta: J ~ I ~ ~ ~ ~ ~ ~

~ ~Sol,». Ilinehållet visar, att Lotliars sorl endast t l ~ ~ ~ ~ Itan Steellstrup, F i n n u r Jonsson, La Cour, Gudmulid Scllutte, ~~~i~~ vara ~ ~ lera exempel låter sig anföra. Alen särskilt an- k ~ . Kristellsell, Vil1lelm Andersen. De tyngst \ägaode inläggen

frali

marliiiiilgsuärda gr de runinsl<rifter. soni jemte inskriften den förra sidan, Itoinpletterade ined nya, ä r samlade i boliei, pg deil mindre Jeilingestenen haiiför sig till medlemmar a r oril ))Gorm Konge og Tliyra Ilans Iione. - Runerlles Magi)). Det G~~~~ alt. ad^ visar inramning. Först den redan anförda möter h ä r också den andra sidans argument. Finnur Jónsson,

Lauritz \Veibiill. Tyre Dafilnarkar tjot. 197

som delina sida r a r förgrundsgeslait, har liarlnare u k e c k l a i oigenltanljgliet skiftande fÖränderlighei. Detta

ar

en elemeiitar ,

d e m i boken: ))Gorm og T i r a Danmarkar bot)). folklorjstisli iakttagelse. Men Finnur Jónssoiis sats om den

T ) ~bestaeilde i en &sikt prövas och belyses..ofta bast, ~ motsattningen a r dessutoni p i sin vilitjgasts puilirt falske

den konfronteras nied motsidans arguinent. Ar Han förbiser, att i den alsta liáljan; hos

sven

A ~G ~~ ~ ~~ ,~ ~ ~ ,

J G argument liillfasta nog att rubba den Bris'skn ~ ~ ~ ~ ~ ~ som h a n påstår, a r ointaiad död fore Tyre. ~ i l l för-

satsen? oclcså, att liar det omsider komlller ditilän, att

c

;

~

~

~

~

Platsen för Danmarliar bot i rul~stensinslcriften omedelbart före Tyre, 110s Saro, i Joi11sril;inga- ocli 0 l a f T ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

-efter ) , T ~ ~ ~ , sin llusfru», skall h a varit det som llos en senare sagorria* detta inte ar något outgrundligt, utan att grulldeil dar-

tid, Finnur Jonsson, framkallat uppfattllingeny till ar fullt klar. Förandringeil liarrör berisliga i n -

k a r bot var tillnamn till ~ i r e . H a n karakteriserar detta inte _{utanför stenens inskrift. Redan Syen A~~~~~}

_satler

endast s;som ett rent postulat, utan som ett postulaty

sig, d; inan tager rissa moment i betraktande. B ~ ö r det förstaD, sager klan, ))kan det dragas i tvivel7 att dar var mgilga som kom till Jeilinge

-

i det 12. århiindradet, ar meniilgen och soin läste stenen ocli utbredde förstselse a\- den, &leil däriläsa utestanges varje förbindelse mellall stenen ocll den senare traditionen p6 grund av den sl<arpa motsatt- ning, som iiar finnes. I den dansli-isläiidslca traditionen le- x,er nemiigen T y r a aftar Gorms död, meii Stenen ut'r?.e'r-

att hon

ar

död före. Huruledes den dansh-isländska LiPP- fattningeii är uppkomnien, a r riaturlighis Outgrundligt, Inen

ar

salcert, att det icke ä r meddelandet på sienell, är dess gruildlag. Följaktligen 1:aii heller icke 'Danmariiar bot' 'Orn tillnanln till T y r a stamma från en iäsnillg 0~11 missrörståe'se av den».

*litsj: Tyres tillnamn i traditionen ar enligt Finnur Det a r sålunda endast geriom alla dessa förbiseenden, som

i förll&llande till de motsvarande orden på Finnur Jbnsson lyckas i den grad ban gör med sin hei.isfGring Gorms s t e n ~ , , t är d å av intresse att narrnare granska för deil självständiga st5llniiig Tyres tillnamii i traditionen

föringen. HU^ ä r denna astadkom~nell? intaga till de motsrarande orden p$ Gorins stel,. ~ ~ ~ i ~ f ö ~ j ~ ~ ~ ~ ~

h l a n törllaiida inte oriktigt liuiiiia uttrJ'clia det sa' ballbarhet a r diirerter.

geiiom fGrbiseenden. I3erisfÖrine;ell börjar med förmo- Nar F i n n u r J ~ I ~ S S O ~ I efter (jetta ger sig i liast deil daridet: iilanga k a n väl inte Iia komniit till Jellilige i det runologislit h a ~ d a d e satsen, att en apposition, _{knytrs till} arhundradet. ~i~~~~ ~ , j ~ ~ s o ~ l förbiser liarrid, att för en for- i en sats, kan slqutas efter verbet f & sin på

bindelse mellan stenens Danmarkar bot och traditionen inte passande stalle i det följande, b ö q a r Ilan illed _formulera DmailgaD, som last inslirifteii och utbrett förståelse av sa, att en närmare b e t e c l c i ~ i ~ g för den som _steneii,

d e n i det gr alldelen nog, att förbindelse11

-

det enda runristareli, ställdes sist i inskriften, ocll att detta

dats -. medelbart, gåtf Över endast en den för ))regel), en norm iindei ett visst tidsrum. ~ ~ ~ ~ ~ ~ l ~ ~ i ~ ~ ~ ~ ~

sven

hgesens lirönil;a. Det franihålles därefter det ar sliev, regeln eller iiorinen a r ingeil liävdad. 1 . 1 ~ ~ iiled eil

al,görande den starka motsattning ifråga on1 tiden för formulering blir det för F i n n i ~ r Jonsson sh iiigcl;et laitare död, som sliall finnas mellan orden på steneil och dei1 att komma till rätta med inotparten. I inskrifter ar den typ traditioIlenm ~ ijóIisson förbiser liarvid, att en aldrig ~ , ~ ~ ~ stnrli 'Oni Vedelspangstene~~s: »Asfrid gjorde dessa kummel, 0 d i n k a r s

en tradition ocli ett äldre sl;riftstJ'cke inte dotter, efter)) etc., eller S l i ~ r n s t e n e n s : ))Sasgerd reste steii, ~ j ~ ~

-bevisar, en förbindelse dem eillellan inte eristera*: det egen- iilys dotter, efter» etc., står appositionen visserligen efter för traditionens yäsen ä r tvärtom dess stalldigt, ända till men inte helt i slutet au inskriftell: det låter sig h a r göra

Lauritz IVeibull. Tyre Dalimaritar hot. 199

Ille,d deil givna formuleriiigen förklara dessa inskrifter ulan inajestatisk verkan, verkligen existeratm Stileii tillhör alldeles beviskraft ocll utrangera dem. Det etableras vidare regeln, sarsl<ilt det 10. århundradet. Inskriften å G~~~~~ sien

ar

e r n e j -

~i~~~~~ ~ b ~ ~ ~ o i 1 s regel, att iiven d a r appositioiien iiil subjelitet lertid, det starkt understrukits, i deliila puii]<t dubbeltydig: star sist i illsltriften, m e n d ä r varje missförstånd a r uteslutet, gramlilatiskt låter sig Danmaskar bot ]ilta _{ilanföra till sten-}

insiirifteii

i

sjhlTa -\.erl<et inte lieller iir att raklia med. Detta resaren som till den efter veni steneil

a r

rest, T ~ ~ ~ . galler Koliiid-, Sönderrissing- och F e r s l e ~ s t e n a r n a . hlen det- Fragail a r d å , a t vilket 11411 indicier ocli bevis leder.

sam,lia gäller den sto^ Jellingesteneiis inskrift. Det i bör- " det galler att Iiar taga stallning, h a r nian akt helt och

jan sl&eiide Subjektet ä r liar upprepat frainfor relativsatsen mot bortse fra11 Tyre soin Daneyirlies grundare.

_ar

))den ~ a ~ a l d s o m » etc., och inskriften kall blott rattas liar llistol'islit endast ett tomt iiamn. Meii samtidigt nieci detta

p h t i satt. stenen sl<a\l s a mycket mindre k u n n a tagas till Iiar I n a n att lasa Gorms sten i sambalid med sonen ~ ~ ~ ~ l d intakt för den nya teorien, som den, ratt Seit, istället sliall Gormsens sten.

motsäga den p& det kraftigaste.

~~t talades aiyss on1 förbiseenden. I vad h ä r senast fra1'1- röjer Finrior Ji>ilssoil vid sidan av fortsatta sådana allt- igenom m i s s f ö r s t ~ e l s e ay den ,)teori» lian beliiiiiipar. Det h a r

[råga om h u r mycket a v en inskrift, Som illrarnas, om missförstanid a r möjligt, on1 ett upprepande ay s~lbjelitet

frarilför erl slutande eller inte. Teorien

på elb lionstaterande av att en moiiuineiital, rent stilistisl~ in- lionungr gzrdi liumbl _{Haraldr k o n u n g bad gerwa}

ranining förefinnes på vissa iunsteliar, el1 i ~ l r a m n i l l g geiioin kausi z f t porrve Ironu sina Dan- _{niarliar hUt.} liunibl p*si =ft G~~~~~ fadur

s.nn

vil~iell liäves till symetrisIi höjd med början. Teorien z f t pórwe muaur sina, s j

endast detta. Men mot detta Iiar F i n n u r Jbnsson alla å~ili Xorrves Haraldr es srér wann Danlnårli auli dani gzrdi

hållfasta arglinlent anfört. O c h h a n h a r lleller inte lyckats kristna.

r u b b a teorien.

~ ~l y C l a s lika ]itek, liar. lian omsider gör gallande, t t ~ att ))Gorm lioiiu1lg)) på Gorms stel1 svarar hai. till ))Harald det iiite

ar

mycl<ell s a n ~ o l i k h e t för att Gorm skulle h a betecknat koniing') Haralds sten, »gjoi.de detta ininnesnlarl<eN, till ))bjöd sig sjalv pi ett s å sj&lvberömnlfinde salt so111 ett Dan:narl<ar göra detta minnesmarke)), »efter Tyre, sin llusfru)), till bot, l,ai1fört till lionom, sliul]e ge vid handen. »Slikt a r anilars siil fader, O C ~ I efter Tyre, sill nloder)). ~~t återstår

oliört ocll olignt innanför a v de danska rilnii1slirif- sieii eildast ))Darirriarkar bot)), på Haralds sten ))den

terria»,

t an

lian hartill svara, att det ges egeiltligeli endast en van11 sig allt Danniark Norge och gjorde danerna

entia sten,, iiled yillien Gorms sten i denna punkt Itan jänlföras: Det

ni.

redaii framhållet, att )jDanmarkai. bot)) måste den andra sten, rest av e n vars inskrift a r beyaradl ))Dalllllarlis bot)), ))Daiiinarl<s förbättring)). ~ ~ l < ~ a ilär ] ~ ~ Gormselis sten ~ ~ l d

i

Jellinge. Det Står liar: ))den HaraPd s!.rles alltsa vara paraleilisin. hlen i vilkell grad är detta fallet?

vann sig allt D a n m a r k och Norge och gjorde d a n e r n a Der-i allnlanlla bakgrund, mot vilken m a n Ilar att se lnarkar bot för att ratt första dess innehörd, torde vara det l;ristna». O:-den h a r en likiiande lilang som d e ord Eggpiens

faraoner ocll sj$lvhersl<arna i N i n i ~ e h och Babyloil brukade epitet* so111 i Iilassisk tid och i rnedeltidell var lrnutet till den

beska sig i siila inskrifter. IiÖgsta liarsliarevirdigliete~l, epitet& augustus. romerska

Konfrontationen deii Rris'slia satsen oc1-i Filinur seriateii och det romerska folket tilldelade första g++ng

ar

27

~b~~~~~~~ argument a r slutförd. Argumenten h a r inte statt Pro- lGre i.år tidei-aliniiig Octaviaiius detta hedersepifet. ~ ~ i t ~ t ~ t veta ~e~ Bris9ska satsen står orubbad. Men a r denna sats Itom i det följande att utan avbrott föras av Octaviani efter-

darför riktig? trädare, de romerslia hejsariia, 0 ~ 1 % blev nied kejsarkröningen

Det intet tyivel, att den monumentala rLln- och å r _{omsider överflyttat aveil på Karl den store. ~~~~~t~~}

lapidarstil, Brir hävdat ocli L i s Jacobsen i sitt oi.an citerade, darefter det staende epitet, soin fördes a v denne, ~ ~ d ~ i ~

~ ~ u r i t z TVeibull. Tyre Danmarkar bot. 20 f

Otto I sig i öcerensstammelse liarmed efter sin kejsar- IlJ'lJar sig till deii; »vi uppnår h ä r i nord genom skjol<iuilgens 962 augustus, och senare b l e r i ~rapetingisk iid epitetct ord r a d som förbättrar y5r stallning)) - _{h a g}

_varli

_{b e t i r}

sporadis~,t fogat ären till kungatilein r e r . I ordet låg llarskare- (Den norsk-islandske Skjaldedigining

A.

447, 450; B. 416, 418). begreppet: illaliteil och äraii och harlighetet1. plenitudo maie- Saxo Ilar i alldeles s a m m a sammanllang uttrycliet, att ii^

staiise kjen u n d e r senailtikeii ocli medeltiden harledde Inaii Ejegod inte endast ryckte Lund u n d a n sachsarnas ok, alimani ordet augustiis u r augere, öka. Betydelsei1 bley dar- ocl<så gjorde det till STeriges ocli Norges kyrkliga harskarinila. med n,era niarlierad. Och n ä r a i d initten a p 1200-taiet Dallmarli vann, säger h a n - vad jusk ä r en parafias a r ~~~k~~ yulgarspraken trängde i n i diplonleii, blev a ~ ~ g u s ~ ~ ~ ~ genon'- Skeggjasons Littryck oni » r a d son1 förbättrar \Ar ställnillgB

ggende hyersatt: Merer des riches, accroissant. inte endast ratten till frihet, utan också laerraväldet huer f r a m -

17ilken

ar

n u niat denila allniarina bakgrund den mera mande (1, 610). Att bota, förbättra Danmark ä r inte

nuailcerade betydelsen a r den niindre Jellingesteliens I I a n m a r - endast att bota f6refilltiiga revor: det sker ocliså geilom en

ölining a v m a k t och valtle utöver ad som förut var, ~ ä ~ ~ ~ d

kar bot?

krå ö\7ersättningar av D a n m a r k a r bot fran det a r mail framme vid Alerer des rjclies, aecroissant.

arhuildradet.

sren

hgesen öyersätter: Decus Datie, S a l o ; Den h a r franihåilna innebördell i D a n m a r k a r bot traffar Danice inaiestatis caput. uttrychen a r 110s deni

ilanforda

själva hjärtnerverna i det harskareideal, föresv; diyade nordbon:

Tyre. \rad som ligger i S a r o s uttryck 0 ~ 1 1 att detta ella sidan härskaren, som botar revorna i ].ilret, slJ,rker begrepp som det zo~uerslia augilstus, är u t a n 'lidare ocll friden inom de gamla gränserna, j den andra harsliaren

innebörden

i Srel1 hgesens i i t t r ~ d h med alidra 'lur _{iiliar riket u t ö r e r vad det r a r ocll d a lrämst genoril a l l}

deiine €ahtade ~ ~ ~bot, iiar däremot alltid förefallit ~ ~ ~ ~ l < ~ r lagga nya l a n d och fJ'Ilien under detsamina. Detta härsliareideal durlbelt. alen det rornerska bruket alr ordet deeusy då det var llärsliareidealet i Gorms tid liliaväl som före ocll efter llonom.

till barskarell, I<larl&gger Edrhfillandet. Cicero h a r Om _{Det slrall h ä r endast erinras on] Einar Sl<ålaglams teclrnjiig}

pompeius: imperii Romani decus, Horatius o m C=sar' Håkon jarl: krigaren soin gjorde sådali frid i landet som ingen

utom Frode; jarlen som till landets lyeka

-

snuilaar landi - lade "der sig sju fyllren och tinder villien _{ligger allt laild} Antris egregii Czsaris audiar

,Eternuin i~leditans decils O m Vilien, Men helt naturligt lcom j dessa viliingiltider rjlcets

stellis iriserere et co~lsilio Jovis? ö k n i n g att oftast slijiltas i förgrunden som det stora i llärsl<areiis

Bärl"ng. I l m u 1lög grad detta b l e ~ f:illet, franigår inte iuillsi är a,, dessa lCallställeii lilisom av alldra i?.dligt, a t t darau, att detta: att öka riket, b l e r löftet, solil 1,ärslrarEa Syen LIgesen endast applicerat sig efter lrlassiskt sPrgl,bruk$ d a då de tog a r v efter sina fader. Nar AlagnLis iieil gode tillträdde ilail formade epitelet decus Datie. Betoilillgen failer 'lika9 men arvet efter sill lader, Norges rike, lovade llari, säger d e n

liiravai som

saro

Ilar översatt Daomarlcar bot på samnia ticte Arnor Tordarson, att »anliiigeil lalla död under örnelis lila

satt som en romare sl<ulie k u n n a t omskriya e'1er ega Danlllark)). hlagnus gick mot Danmark, ocli , A ~ ~ ~ ~

aled ilär sagts griper m a n emellertid inte v a d solii liunde därefter lämpa den stora Jellingesteiiens ord den iiordboil, ngr illan kom utanfor latinsk ianlcegång, låg bakom <lansiie lConungen den iiorslce: »lian iladde alt styra allt Danmarpar bot. ~ö~ s y e n -*gesen och S a r o r a r Daiiinarirar Dallnlark ocll Norge)) (Slijaldediglllingeri 126, 339, 340, B. epitetet för h$rs$arell som u p p b a r Danmarks 1liajestat. I3O9 312). I sagoi.na möler Iilinande h ä r s k a r n a s löften. innan

aleii lag bakom detta: a t t bota, farbättra Danmarli? Iiigja!d Illrade s t b e r i sin faders högsäte, l o v a r lian i yllgliiiga- htl bota, förhattra Dailmark r a r sjalrfaliet efter att sagan att arltiilgen ))öka sitt rike»

-

aLllia ribi silt - _dö.

det ~ ~som redan fanns, a t t hota dess ~ ~ ~ reyOr. ~ x'ei1 ~ para'e11en ges i Ojau Tryggvesonssagans framstä]lniilg a r k , arT-

i h a r legat gnnu 1iågot mera. E t t uttrJ'cli i is- efter Gorms son Harald Gormseii. S r e n T j ~ g ~ ~ l ~ s g g , E ~ ~ ~

-ländske skaldei1 hlarlius Slieggjasons Eri1rsdråpa lands erövrare, 1 0 \ ~ a i h a r att innan tre vintrar r a r lidna, lComma

efter 1103

ar

liar ägnat att iippl-sa. Eril< Ejegod ined sin h a r och drapa Adalråd driva honom

des, beler det, flytta ärkestoleii utanför sachsarnas gränser; ur landet. Vid sanima tillfalle driclrer jarlen ~~~~b~~~~ lian satte d e n n a ärliestol i Luiid, och allt folk dansk tunga Sigvalde jarl, och de andra jomsrikingarna arvöl efter jarlarna

Lauritz \Veibull.

i Skåne ocli på Boriiliolm. De lovar att göra tletsaiiima sona koiiungen lovat, med Hålton jarl i S o r g e (Heinasltringla, ed. F i n n u r Jonsson, I, 66, 320).

Det liärsliareideal det h ä r gäller levde a n n u h o s S a s o och filler sida efter sida i lians verlt. Det kulniinerar h a r i den frärnsta a v de liarskaregestalter h a n tecknat: Knut Lavard. Sam- inantriinga niöter bilden i liertigens tal inför kung S i e l s i Ribe. Att st2 vakt för kungen octa rikets bevararide, säger hertigen,

h a r han skattat som sin liögsta lycka ocli härligaste id. Nar-

Fynden

av

romerska mynt

i

det fria Germanien.

helst det lyster danerna, kan de nu plöja p å Itust och k l i n t och

fritt bo nere vid Iiauen; för vikingarna, som förr liarjade, håller STCRE BOLIX, Fynden Fynden av roiiierslia mynt i det

lian dem t r y q a ; de h a r endast att skydda sig för våg och r i n d . av r o m e r s k a mynt i d e t fria Gernianien h a länge tilldragit sig Nere i Slesvig lian Itungeii n u sova tryggt; haii behöver inte f r i a Germanien. Studier eminent intresse. I årliundraden Ila som f8rr sitt ständiga vaktliåll mot sachsarnas strövtåg. »Meii i romerslc och aldre ger- lturiosasa~nlare ocli dilettanter h ä n g i ~ e t jag h a r oclts5», fortsatter Knut Lavard, vand till kung Niels, mansk llistoria. Lund sysslat med dessa myntfynd. F r a n mit-

»sprängt de snava skrankorna för din malrt. Det var en tid, ten av förra Srliundradet h a r aven den

d u rådde blott för Danmarks rike. Jag har n u !agt nya länder vetenskapliga forskningen vänt sitt in-

under ditt herradönie och ökat ditt välde och a v dina fiender tresse till dem. De romerska rnyntfyiiden h a blivit en vilttig gjort dina tjänare, lagda i skatt och lystrande ditt b u d » (I, 634). Iriilla tiil äldre gerrnansli historia.

I f å o r d : den forntide iiordiske liärskarens apoteos. Föregåiigsmännen i forsltniiigeii om de romerska mynt-

Betydelsen av orden Danniarkar bot på den mindre Jel- fynden ä r o tysken Soetbeer ocln svensken Wiberg. Den föl- lir-igesteneii star klar. Orden a r uttryck för det begrepp nordbon jande forskningen a r främst Itiiuten till narnilen H a n s Hildebrand inlade i det romerslia augustus. De innesluter sjelva det nordiska ocli Tisciiler, Regling och Alnigren. Deras arbeten äro ~ ä n d -

liarskareidealet. Kär dessa ord i konkret form lämpades på Harald punkter i forskningen.

Gormsen, blev de till den stora Jellingestenens ord, att lian Hans Hildebrand Iiavdade 1872, att slutmyntet i ett myntfynd

\Tariii sig allt Danmark och Norge och gjorde danerna kristna. ä r a v avgörande betydelse. H a n arbetade fränist på grundya1 H ä r ä r hiii.sliareii, som ökar riket, nien ocltsi liarskaren som a v denarskatterna fran Gottland. Dessa inneliöllo val, franiliöll genom folkets omdanande till ett Itristet folk botar rikets revor. liaii, en stor mängd denarer från kejsar Hadrianus (117-138)

Paralellismen mellan de båda Jellii~gesteilarnas inskrifter och lians föreggngare, ineii dessa denarer voro n i s t a n genom- ä r helt genomförd. Den iir det inte blott ifråga om inskrifter- gående Suiiiia tillsamnians med yngre mynt, slagna först under nas förra del: runstensresarna och deiiz efter vilka stenarna Markus Aurelius (161-180). Skatterna ä r o tydligen nedlagda restes. Den ä r det också ifråga o m den senare delen: de appo- tidigast under d e r n e s tid. Hildebraiid gick längre i sina slut- sitioner, nied vilka inskrifterna slutar. Men därav och i belys- satser. Han lat skatternas slutmynt även bli bestämmande för ning av den betydelse orden D a n m a r k a r bot liar ä r tydligt, deras importtid. Samfärdseln med rornarrilret hade ej blivit att dessa ord a r att föra inte till Tyre, utan till Gorni. fullt livaktig, il enade haii, förrän under Markus Aurelius' tid. Tyre ä r gliden ut u r historiens saga, Gorrii Danmarkar Därefter liade den vuxit i betydelse, till dess den under början bot, de isländska källornas store tjodkoiiung, vilken vann sig av Septimii Seïeri tid (193-211) - denne kejsare representeras många konungavälden och stort rike, som lians fader inte haft, nämligen i fynden frail liaiis tid a r allenast f5 för lnonom slagna

laar glidit in i stället. mynt - f8tt ett Iranske tvärt avbrott.

Lari~.it: T.VeiOril1. Hildebrarids uppfattning slog igenom, först n a r den 1888

framlades p å nytt a v Tischler. Den blev därefter nästan allena- härskande. Afeningarna bröto sig laiige nästan endast i frågorna om orsakerna till myntstrommens början och slut. Man fann