Den svenska Bopparharateringen under
17043-ta1et.
Efterföljande framställning utgör ett led i bearbetnin- gen av Sveriges elianomiska historia under 1700-talet, men k y f f a r samtidigt att yara ett bidrag t111 belysialng av ett specifikt problem, som man kunde kalla den svenska kapi- talismens tidigare historia, iaiiranare bestämt de nya lirafter- nas inträngande i en utvärles sett medeltidsm2sslg organisa- tion med ovanligt skark bundenhet vid måilgfiundraairiga traditioner. Det senare motiverar eii viss utf6rlighet i be- handlingen av en företeelse som kvantitativt icke stod 1
första ledet av Sveriges dåvarande hiisl-iiillnirsg. Samtidigt anknyter framstiillningeil till den utfisliga hehaildling s a m jag i 1935 års årgång av denna tidskrift agnade den euro- peiska Bopparinarknaden uiider 1600-talet och Sveriges do- minerande stallning diirinoni; delta samband a r dock betyd- ligt svagare an det iorst angirila.
Som bakgrund maste emeIIertid de I;rantitativa he- stämningarna tjiina. blan har i föreliggande fal1 eil god grundval för denn i en tablå sonm Bergskollegium ~ippriittade
Jag h a r a t t taclia direktör P. A. Jonsoil, bibliotekarien Alvar Silom- och arlcivassisteriten E. Liljerotli, samtliga vid Stora Iiopparbergs Bergslags
A. B., s a m t professor Bertil Boethius såväl för v5rdefiill kritik som för posi- tir l~jjalp i samband med denna uppsats, fastan det är giret a t t jag sjalar en- s a m & r ansvarig för innehallet.
För denna uppsats liksom för iniila övriga arbeten h a r Ekoi~cmisk- historiska institutets assisterit, frökeri Karin Bruiistedt, iilsamlat eai stor del nv materialet och bearbetat det i form a v tabeller ocli diagram.
Sre:isBa lcopparliaiiteringz11 u n d e r 1700-talet. 23 l Gnld: o, 20 löd. riiark A 61 dukater b 2 s d s
'
2410 1 0.08 ... Siiuer: o. 1600 löd. nisi-1, i 8$7+1;: r d r 13 1201
0~4.5,
Pioppar: T o t a l p r o d r i l i t i o n o. 5300 skep- ... p u n d A 50 r d r I 275 000 9.40,
. I l 5 s s i n g s h r u k : ffii-adlr o. 3000 shep-1
...pund, h 16 r d r f6riidlingsvarda ... 50 O00
,
1.71 B o p p a r 1 i i a n u f a l ; t u r i foradlar o. P 600i
1
slleppund, h 10 r3r f ö r a d l i n g s ~ 2 r d e ... ' i16 000 I 0.55
J h r n : S t a n g j a r n : o. 330 000 slieppund vag- i
fCirda, vartill o. 70000 avsiitlas inon1
1-
it.Gai
landet, haiften soili stangjärn, hiilftenl
som ikan~ifaklurjarn (det sistniiiiinda
~
l
iilgaende i niista post): o. 368 000 &3
l rdc ...1
2 024000 69.21l
J1 a n u f a k t u r : o. 19 000 skeppund expor- l teras, o, 35 000 avsiiitas irioni landet:i
I o 54 000 B S rdr ... 432 000 14.76~
h r n m r i n i t i o n o c h g j u t g o d s : o. 5000i
slceppund Li S r d r ... ......
i
10000 ' 1.37 85.sl1
... Alrtn: o. 7 500 slceppund h 9 r d r ... BYfriol: o. 700 slcepp~ind b d- r d r 2800,
1
i
... 0 ~ 0 7I
Gi500I--
Suauel: o. 2011 skeppund h 10 r d r 2 000i
Snnnma/
2 9248601
1OO.oe~I
óuer den svenska bergshanteringens ard de o n ~ k r . 1/72 ochsom har meddelas i d g o t bearbetat skick, Det iii givet laat den QsgonbPicksbild tablin erbjuder Icke kan ge en fullt exakt firestallning om tillstindet %lela irhaasadradei igeno~m; men 1 fraga om bergshanteringen dominierande delar aroro de Braaatikativa viislingarna aaaader ashundradet sa pass be- grgrasade att totrzEExatrg.cJie8 h a r giltighel fair hela tidsskedet, sasom ocksa s t r a s kommer att fra~aaga.
AL% ge ett h5Ilbar.t uttryck Gr r a d tablans s8ntsumma, inemot tre mall. rdr, belyder 1 nertida ~ i i r d e 21- redan tanke-
--
l Bil. t. Bergskollegii ber. t. I i . ;\l,lj:t o m bergrerlreiis tillstånd 2 9 / d
24 Eli F. Heckscher.
massigt o m ~ j l i g t , darför att penningenheterna då och nem. svarade mot alldeles olikartade föremål och därför ej kunna stallas p5 nagon genlensam grundval. Ernellcrtid ar det m0jllgf att ge någon Biten ledning, om man skruvar ned sina anspråk betydligt.
i45
satt och vis vore ena jamförelse på grundval av andel i nationalinkomsten då och nu basta uig5ngspunkten för en realistisk jämförelse ; men atmin- stone såvitt jag n u kan se tilliiter materialet icke en s i d a n behandling. Om mun di3 måste hiilla slig till jamförelser p i prisernas grund, s i finns det olika möjliglieter, som i före- liggande fcilS leda till uragefir samma resultat, vilket emel- lertid - det måste ~inderstrylias - sannolikt helt och ha%-let avviker från det man skulle f i vid en jam%örelse efter andel i nationaIinkomsten. Utgår man fran Iáarl Amarks i sig sjalv anmarknlragsvart goda (oreducerade) generalprisin- dex, får niian e&% nutida varde på den tidens bergshantering som utgbjr ondir. mniill. kr.; inom parentes sagt kan och bör darvid ett belopp i rilcsdaler direkt förvandlas till ett i kronor, multiplicerade med generalindestalet l. Idagger man
i stallet till gr~anad »r$gv2rdet», sålunda det nutida vardet av den maiagd råg som erhölls f ~ r bergshanteringens pïoduHcf- varde 1/72, blir beloppet oni~kr. 20 rniil, kr,, eller mqligen 22
-h-
u i l l . (det senare o m 1708-talets pris gällde rigat mått). Slutligen, och egentligen mest upplyande, kan man fr5ga vad de mangder av olika metaller son1 ingingo 1 i i 4 2 års tablå sliu%%e vara varda I riuvarande stund. Raknar man d amed lan~ashire~igrnet son1 narmaste motsvarighet till 1'100- talets stång~arra, blir summan ungefär den samma som efter generalindes eller omkr.
25
mil%. lir.; men IancashirejSrnet utgör nu en obetydlig del av vår jirnproduktlon, och o m man ville lagga till grund de nu avgörande jarnk~a%itetesnaf;7ali%eternas priser, bleve beloppet långt mindre. Som jamförelse Iran namnas att den svenska bergshanteringen som helhet -dZri d5 icke inraknad stenind~astrien -- enligt l938 års statistikl K. i m a r i i , En svensii prishislorisk studie (Ekonomisk tidskr. 1921 h. P2 = Xat, el<. studier tillägnade Ii. \Tickseil).
Sreiiska k o p p a r h a n t e r i n g e n u n d e r 1700-talet. 25 hade ett r a r d e av omkr. 775 mill, kr, Trots att Sveriges roll 1 viirldenns bergshanteriiig n u
ar
ytterligt obetydlig i j a m - förelse med vad den d5 var - för den e t ~ r o p e i s k a j a r i m a r k - nnaden betecknar det tidigare 1700-talet Sveriges alldeles do- minerande stallning - skulle var ai~ia~arande bergslaanteringi Iivantåtativt-kvalitativa d i t t vara mycket
lagt
raknat 30ginger s5 stor som d i .
Overgår man diirefter till f ~ r h å l l a n d e t meliarn den suenslia bergshanteringens olika grenar omkr. 1772, sS -vi- sar redan en enda blick pa tablan, h u r feellstandlgt jainhan- teringen dominerade. Alen f ~ g a mindre uppenbart a r att den enda metall som vid järnets sida koni i fraga var kap- paa, däri inraknade kopparlegeringar, d. v. s. mässing, Sill- saminans representerade de tv& metallerna, som man ser, 97 pmcm"tav bergshanteringens produktvärde. Förb-nallandet hade så ta11 vida varit det s a m m a niistan allt sedan mitten av Medeltiden; men diirernot hade f6r%lgllaiidet mellan de
tv% metallerna a r 1/72 starkt firs&j~i!Pt sig tilB kopparens disfituör, Fullt exakta jamS6relser äro visserligen icke m6j- liga, därför att jirnha~iteringens Sldre pradulotresultat en- dast sporadiskt iiro karida. I exporten var emellertid kop- paren uid sin hojdpunkt, orpakiring 1600-talets mitt, 5tskllligt över halften av jiirnet, raknat efter varde; och 5nnu 1685
var Siopparens varde i exporten Iner a n tv: femtedelar av Jarinets. Koiitrasten niot proportionerna enligt 1772 ars tabl:
6uer produktvärdena i r sliieande; d 5 var kopparen (inkl. mässing) mindre a n en sjuiidedel av jarneh. Inom expor- ten var andelen kor koppar och niassing under 1700-talet i allnaiiiihet a n n u 15gi'e i jaenlförelse med järnets andel. Har
meddelas n u en tabell aver alla huvudsiflrorna f6r ksp- parhanteringear under hela den period, %/%P-1815, som min fran~stallning närmast omfaffar. Iilara finner av denna tabell - dess siffror ligga till grund f6r en skor del av det f~ljarade - bl, a. att det endast r a r under alragefgr en fem- tonarsperiod mot årliuridradets slut s o m produktionei~ ~ i å d d e
upp till eller över l 0 0 0 ton on1 aret. Mot detta hade un- der det fhregaende $rhundradel stått siffror - meddelade B
26 Eli F. Heclcsclier.
Sveriges produkfion
au gCirkopparsami expori
av kopparoch mässing 1721-18$5 l. Femårsmedeltal. - ---p l Export Export E x l ~ o r t ( r iiias- ?y mun- a v
lcf;rar
sings- t r å d plåtar trdcToil Ton , Ton
l l I l
l Produlitionssiffror efter F. R. Segengren m. fl., Sveriges ädlare rnal-
m e r o. bergverk (Sveriges geol. uridersölrri. ses. Ca i ~ : o 17, 1921) tab. l . Es- portsiffror efter Iiornmerskoll. årsber. o m utrikes lian de ii^ ser. 2 o. 3 (Korn- merskoll. ark., R.A.).
hZissiilgstrådens liopparinnehal! antaget till 53.5 % a v vikten, enligt n o r m e n för i i e n l i 6 5 / 6 7 , som f r a m g å r a v Bergskollegii rilisdagsrelation l769 ( t r y c k t s. å., 74).
Siffror sammailstallda efter tabeller i Boëthius i9: Hecl;sclies, Sveiisk handelsstatistik 1637-1737. F o r areii 1723, 1729 och 1731-35 föreltomma eridast siffror för Stockliolrn, som höjts efter sin proportioii tili rikssiffror~ia 1721 ocla 1725. F ö r perioden 1721 23 finiias endast siffror för 1723 -25 och f ö r perioden 1726/30 e n d a s t för 1726 ocli i729. Samtliga uppgifter inom parentes ä r o osalcra.
"738/60. 1811/12. G 1739'40. 4751;53. i i 5 6 / 3 9 . V17.33. '
Sreilska kopparlianteriilgei~ uncler 1700-talet. 24 min rippsais av Br B938 -- som under vissa femirsperioder ö ~ e s s k r e d o 2 000 ton och under alla perioder stods erasent- ligk Bjver 1000 ton. Xedgaamgeaa var allts8 pataglig.
Forblariaagena tP11 det iitadrade laget ligger upgaelabart I
en tömning av Falu grtmva? som inga atgarder och inga kostiaader kunde råda bot p:. Striden h5renaloOas- en Hang: lidandes historia, dar aa~strangraingarna visserligen kil6 en tid kunde krösaas med n5gon Eramghg, inen endast genom anstrailgniaagaa utan proportion ta11 resultaten och efter ng-
gen tid med atergång till den Iagre nivan l, H betraktande harav voro de ekonomlslia resultaten snarast battre 5p-8 Inan skulle ha vantat.
Caader 1700-talet kom man allt oftare tillhalca till klago- mål 6ver att det f6reg5ende århundradet Iiade idkat en oliffl- Mlig rovbrytning av Falu gruvas tiiilggngar, genom atb icke %tvar%iimna sadana bergpelare och fasteam som behovdes fin- gruyaims bestib~d, utan lata de olika reimmen komma vaï- andra f i r nara, tilIs det hade b l i ~ i t stora ras, med paf6Ijd att ~iranga gruvrum for tillfiillet eller %r allfid blero om6j- liga att bearbeta, Det ryktbaraste av alla rasen, 1687 ars, kommenterades laat~~rligtvls stand-igfi, s c h det fick rnanga efierföijare, Det niista stora raset inträffade 1732, ett nytt,
omfattande ras EéjreEiom 1736, s c h de fdjande åren företedde mindre ras med Borta mellantider. På 17643-talet tillbon1 en rad eldsvador, varibland dock tvii under samma år (1261)
gallde staden Falun.
LiBiviil var detta en mindre svårighet iias sjalva €6~2- laingen av ksppartillgingarna. Redan 1/30 sades det i Bergs-
kollegii raksdagsber5ttelse, drastiskt och möjligera med niigoaa
overdrift: »Sedan både stocken och grenarna blivit utbrutna, a r nu Bratet anniat att arbeta uti ain omogen och svag malm, soin körtelvis, utan ordning och viss anledning, både hit och t1118 uti berget slanger)). Med stora kostnader anlades nya schakt och f6rcojupades andra till mer an dubbelt s i 9Ag
'
Gruvans ~ i t ~ e c k l i i l g liuveid~altligen efter BergsJ;ollegii riksdags- o. Ovr. relationer 1719-73 (avskr. i i3ergslioll. ark., l i G 9 o. 1711 Ers saniticla tryck); 6artill Tegengren a. a. 147 ff.25 Eli F. Heciisches.
nivå som tidigare, ofta med sa stora Irostnader och så s m i restaltat. att redan sjalva kostnaderna för kopparutvinningen uppgåvos utgöra t r i
A
fyra ginger försaQnlngspriset. OrnSliarsgrtivan i Stora Iiopparberg sade exempelvis Bergskol- legium i sin berattelse 1734, att malmeni med obetydliga undantag funnits utbruten, så att ett skeppund kostade Bergs- Jaget 1000 % 1 S00 d. k. m. och ej betalades med mer iin inemot 500. Kollegiet piverkades visserligen icke darav: »Icke tbess mindre fortsättes arhetel; an hade uti then 6vre och västra andan av gruvan)), i hopp ona f6rbattrlng; men adraga nya försök uppgåvos ha fått förfalla som andamåls- lösa. Om ett par schakt sades det (1738) att man itnappast hade nigon saker uppfordring u r djupa gruvan att Ilta på.
Mot slutet av 1700-talet - för vilken tid man i brist p2
Bergskollegil berättelser h a r mindre bekvämt tillgangligt ma- terial att bygga på - säges brytningen i Stora Kopparberg med nagon överdrift h a nått bottnen
p2
den stora kls-stock påvilken man hade brutit i så många arbuildraden, vid 332 m avviigning, efter att stocken redan Iialge hade visat avsmal- ning på djupet. Det talades också standjgt om att mycket mer m a l m maste brytas och uppfordras a n iirider deni tid
d5 kopparprodulttione var dubbelt så stor, liksom arbetslön, kol och ved likaledes stego i kostilad p5 grund av den av- tagande kopparhalten, d. v. s. totalkostnaderi-na för en mindre kvantitet blevo enligt de samtida uppgifterna betydligt större a n tidigare för den större kvantiteten.
Svarigheterna inskraiilite sig emellertid ej till brist eller försiimrad kvalitet på malmen. Sjalva gruvans ökade djup medförde ökat besrar och Ilya kostnader, varvid med tidens teknik sarskilt länshallningen stötte på stora srarig- heter. Aled stora kostnader uppfördes nya s. k. »vattukonster» - daremot föreligger det intet exempel på 5ngmaskiner, som utomlands före James Watts tid i f6rsta rummet kornmo till användning i grrivorna och som med Jfårten 'Triewalds »eld- och Iuftmaslrini» g å 1720-talet hade insatts i Danne- mora, visserligen med resultat som icke manade t111 efter-
S v e n s k a Iiopparhauteringen u n d e r 1700-talet. 29 fgiljd l. Den p3 Fredrhl; 1:s sista födelsedag
1751
öppnade»konsten>> i det efter H-nonom benämnda scliaktet I Falu gruva hade, tilIsammans iiled ett allt sedan 1'139 byggt system av »diken», rannor och darninar, kosfat kronan 150000 d. s. nez. u t ö v e r vad Bergslaget sjiilyt hade betalat darför. Allen I den m å n sadaiia utgifter kornnmo till stand, blea-o resuitaterr i ett stort antal fall hade lcortvariga och stillraekliga. S y a ras "r- st6rde ofta de dyrbara an1aggrningarna, och det frainh6lis upprepade ganger att aven de bevarade »konsterna» v o m otillräckliga f6r att f2 attr ra et utpumpat u r de djupaste och basta runamera. K i s t a n aiilnri mer a n oaaz detta talades det vidare o m bränslebristen, som i l ~ l a n d t. o, na. påstods Tara farligare a n malmbristeia och som framtvang vedanskaEning fran avliigsna delar asr Dalarna, såsom det pastods (1741) över avstand p5 15
A
30 mil Det sistnarniida s6lite m a n motverlia genom sprangnilag med lir~it, som sktalie ha sparat det mest bränsleslukande ledet i processen, den s.k.
till- maliningeam, Krut Btorn första gangen till anrandaalnag I Faltr gruva H729 meil förbjöds kost eftersi av Bergsliollegiuiaa 145grrand aa7 den fara det arasags medföra för gruvans hestand; efter ytterligare n3got a r 1~6ev krutsprangsairi,oeiatsrnage eniellerhid
p h y t u t t tillaten, fastan det gick Bangsanat med dess gea-nom- f6aande ",
Som den nyss meddelade tabellen visar, gjorde emeller- tid produktionen framsteg ungefär fr8n 1780-talets b6rjan. Det egendomliga faliturn att den aridra riksklenoden, Sala silvergruva, inngeF5r samtidigt ökade siil avkastnirmg tyder
p;
att orsalien narnaast var tel;illska förbaltringar. De s i f i o r Bnara f6r kopparens del nådde p5 1780- s c h 1790-talen mot- svarade ungefär vad sosam hade förekommit under Karl SB6:s sista ar. Den ilya oclm branta nedgang soin sedan intriifide sedan före selielsliiftet sanlnnanlaiingde utaln tvivel med -vad Oral Triem-aid senast B. Hildebrand, I i u i ~ g l . T'etenskapsaltnde1nie11: förhistoria, gruiidlaggning o. fijrsta organisation (1939) 145-48.
2 I(. hr. 2 2 ' i ? 1 7 4 1 g 2 (tr. Iiongl. s t a d g a r o. f o r o r d n . . .
.
. ang. . . . bergverlien o. b r u k e n - nedaïi cit. 60: utnri angivaiide a v banid o, sida).30 Eli F. Heclischer.
som med någon b ar er drift kajlades att den stora liis-stocken definitivt hade tagit slr*t.
Tabelleii visar ocksa indirekt de bidrag: t119 Sveriges kspparprodulition som kommo fr5n andra gruvor a n Stora Kopparberg. Gruvornas totala antal var och fQrblev mycket stort, men betydelsen av de ilesta var lika med noll. S% satte Bergskollegium t. ex, 1462 deras antal till ej mindre 5n tjugotvi, men anmarkte samtidigt att endast fem egent- ligen vsro i ging, medan de <ivriga bearbetades »mera p5 försök och förhoppning o m tilltagainde malmfång)). Trots detla befann sig andelen "r gruvorna utanfGr Stora Koppar- berg I något tilltagande. Xnnu i mitten av 1770-talet hol1 sig beloppet f ~ r dem alla tillsammans omkring f30 ton elPer mindre, men f- o. m. samma tid steg det Bver 200 "LOBB och samverkade dirf6r med Stora Kopparbergs just d i stigande produktion 8I11 att Hyfta rlkssiffrar-i 6ver 1000 ton, Den nya grriva det harvid gällde r a r Aktvidaberg. Detta verk hade drivits redan under Medeltidera men b%ivit så glömt att det eljest så valunderrattade Bergskollegium år 41736 ej ens visste var det lag. Efter tidigare ansatser började den egentliga bryt- ningen
p5
1750-talet och tog fart S~u.~~idsakSlgen under led- ning av eza man som sedan har %rbundlh sitt namn med unlagga~ingen, namligen et8 krigsrad ,Ladels~~Srd, som Iamfir- Ilvade gruvorna i sitt nyinrattade fldeikommis, baronlet Adelsw5rd l , Men naturligtvis kunde det ej bli tal om iaggrastora belopp, endast l00 h 150 ton, i b6rjan av det nya ar- hundradet vasent%lgt mindre, P& det siittet var det s f r i n - komligt att landets koppaaprodukllon maste g5 ned.
4 synnaerliet Falen gruvas koppar tillat utvinning av en hel del biprodeiiiter, som man ocl;så sökfe tirlgodogöra sig,
Dar fanns b i d e guld- s c h E synnerhet siiververk, och gren den svavel och vitriol som redovisas i den inledande tablin over bergshanteringen harstammade diirifrgn. Soan bekant ar det gruvans tidigare, nu mangfaldigade biprodukter som T. Soderberg$ Atvidaberg under medeltiden (.\red hammare o. fackla
Svenska kopparhantesingen u n d e r 1700-talet. 3 1 numera iiiirmast återsla, efter att den egentalga koppar- Ilanteringen sent omsider Ilas. nedlagts p i 1890-talet.
II.
Iiopparprodullitioneais ul-ceclillilg f d j e r av s i pass natur- liga och nara till hands Jiggande f6ruhsattningar att den icke
1 och "r sig kraver nigon utförlig disktassion. Emellertid
finris det en annair sida av den svenska kopparhanteringains nyare Imistoria som a r f6rfjant ear ingaende fran~stillning och diskussion, vilket den hittills niistan alldeles har gatt miste om, niannligen dess företags organ isa tio^^ och kupiScilci~~skeaf~-~i$rg~
Ocksi Biopparhalateringens marláriadsläge och f6rhallande "el1 andra niiriaigaï framtrader tydligare sedan fóre"s~gsorganisa- tionen har lramstallts. Som bakgrund skall jag emellertid f ~ r s t inskjuta en korh redogörelse f6r den u%\recBBing berg- verksföretaget hade undergatt i utlandet l.
Denna utH5ndska, i f6rsta r~ianmet tyslia utveckling hade starka beröriilgspeinkter med den svenska Iiopparbankringens, liksom i mindre grad med den svenska bergshanteringens hisrer h u v u d taget, men Icke mindre viktiga iiro skiljaktig-
heterna; det iir genom att feramstalla både en pa.ralle81 och en motsats som den svenska rriiringens karakteristiska drag framiriida. En s\-arlghet f6r dylika J ~ m f ö r e ~ s e r Eïeliggsr ~isser8igen dari att det (ur denna synpilnkt) bearbetade tyska materialet främst hiinfös. sig till sil~erproduktlonen, som ocksa i Sverige föreetedde vissa sardrag, sarskilt genom Bisonans myntregale; m a n f i r diirf6ï akta sig att ax-erf6ra jamförel- serna med den suensiia kopparlianterilagen till det fQr silver- hanteringen karakteristiska omradet.
Bergsbankeringen has förmodligen ever a818 varit den
-P---
F r a m s t efter följande a r b e t e n : G. Sciirnoller, Gescl-sichtiiche Entwick- l a n g der U n t e r n e h m u n g IS o. X (i hans J a h r h . f. G e s e t z ~ e b n i i g etc. S%', 1891);
'\T'. hiiick, Der 1Iansfelder Iinpfesschieferbergb~ipi. In seiiler rechbsgeschiclitl. Enfwickiuilg 1 (1910); J. Stsieder, Stuclien z. Gesch. kapitalictisclier Organisa- tionsformen (1914); G. R. I,ewis, Tlie Staniiaries (19081, s k k i l t kap. 7; W. R, Scott, English, Scoftish a n d Irisil Joint-Stock Cornpariies to 7720 II 1 " 3 0 ) , I)ivisio11 4.
3 Eii F. Ileci~seher.
n a r i ~ ~ g som tidigast fick ett kapitalistiskt inslag, ~ i l k e t ger den ett sarskilt intresse. Främst och narmast berodde detta
gå fösprodukiionens ganslca enastaende betydelse, salullda p5
det förhallandet att man knappast inom nagoaa anrian n5rin;s- gren hade behov ax7 lilla inanga och lika dyrbara anlagg- ningar innan verksamheten kunde börja, varmed den direkta produlrtionspsocessens långsamhet förenade sig. Detta insågs ovanligt tydligt av en bergrerksförvaltm i Manisfelid så pass tidigt som 1566; han gav tankegangen ett slående o m ocksi formellt l-ijalplQst uttryclc p5 foljjande satt:
»So ist es melir dann iiherfliissig wahr, dass m a n zuvorn, und ehe d a n n inan Kupfer nlaclit, vor allen Dingen muss Schaclit sinlien, dazu rnan bedarf Holz u n d Brett, item Fuller zun Pferden, darnit
[=mit denen] m a n die \Vasser halten muss, und d a n n Geld den [=fik die] Schieferhainern, die mit Gefahr i h r e s Leibes u n d Lehens die Schiefern langen. ber d a s m u s s nian erstlich HoIz I i a ~ i e n lassen, d a r a n s man Kolilen machen Irann; also d a n n u n d ehe nicht, m a n h a b e dann Schiefern, Kohlen och andere S o t d u r f t in Vorrat gesclrafft, s o machl inan hernacli die Icupfer. Könnte man a b e r die liupfer erstlich iuaclien, s o hatten .
. .
[die Grafen d e r Terlagsgelder d e r Mandler] garnicht bedurft, darurn heisst das V ö r t l e i n uorlegen u n d niclit nachlegen)) lTill denna orsak kom ocksa deia sarskilt stora oJ5mn- helen i aarkastning, som firsv5rade bergsbruk %r per- soner utan förmögenlaet. Att moderna företagsformer Icke desto mindre s& pass d r ö ~ a n d e komnass till st511d t. s. m.
Inom bergshanterii~ge visar h u r sammansatt det han- delseförlopp var som har lett till deras uppkomst och herravälde.
Vad nu narmast betraffar den tyska utvecklingen, tycks den ha börjat med drifk P handerna på furstliga regalherrar eller storm5n. Men på ett relativt tidigt stadium under l'ledeltiden overl2lo regalherrarna brytningsratten på sani- falligheter av gruvarbetare, sm5ningom i allmänhet upp ti41 16 eller 3% medan hyttedriften förblev i ii~dividueli hand, ~ a n l i g e n hos stormiin, och siledcs utfordes av lönarbetare
sona dessa ar?istailde. Smaniragom intriidde ennellertid 58-
minstorre på tre olika v5gar en skilsmassa mellan delaktig- het och a r h e t s u i ö ~ n i n g ocksa -1 sjalva gruvorna. Den f6rsta f6r5ndringerr bestod i att delagarna kunde stalla foretradare f6r sig, s2 att de kunde Inslir5nka sig till att vara delagare, endast med skyldighet att bidraga till kostaaaderna. Darnast "rekom det alk delar av en gruva mot betadning over%'' amna- des till siin-skilda arbetargrupper, medan ocksi dessa grupper smaningom undergingo s a m m a för\randli~ag som i det forra fallet, d. v. s. blevo enbart delagare och sjalva aristiillde ar- betare. SSuiligen medförde Itapitalbehovet delagarsliap a r eller direkt utarrendering till rena kapitalister, som aldrig hade haft nabon förbindelse med s j a h a driften, dels borgare i stiiderna r i d grurorua, dels ëpver Imenvud taget personer med Bap"t"l att placera. ,%ssociatlonerna hade redan rander
4400-
talet fstt sin slutliga Biaraktiir, med den sedan hevar$.de he- nán-ea~ingen Ge~~rerkschaR, arars naedlenarnar, Gemerken, allit- m e r sillan agnade sig &t sjalva arbetet; anen h a m f 6 r allt tycks delagarnas f ~ ~ ~ ~ k t i s n c l c P s h e t och an mer iilLLstr6m- ningen av friminailde kapital ha blivit dominerande under 1500-talet.Samtidigt f ~ r s i g g i c k emellertid utveclolingen under hnten- sav medveskan av regalherrarnas och den politiska maktens funl:tionarer, som i stor utstr2cknirag sjalva togo ledningen av arbetet, utbetalade nattara-underh5$% at gruvarbetarna -
ej blott &I de rena Iiönarbe8arnma utan ocksa i t iiranu an- beta~ide » G e \ ~ e r k e n > ~ - samt helt och hallet sesesverade av- siitfningen för de oIfentliga finanskassorna. P& detta satt
Grergingo de tyska berguerkela till stor del E furstlig regi, blevo statliga afirsa-erk, med eller utan paf6Ijande utarren- dering fil$ enskilda. I hTansfe%d, som i egenskap av koppar- verk erbjuder de narmaste parallelleriaa till Stora Kopparberg, hade denna fëirandrlaig i n t r i t t 1536, I l e n d a r ledde utveck- lingen 1 synnerhet under trettioariga kriget och artioradena narmast diirefter till allt djupare Grfall, som rnedf6rde att
denna linje avbröts och brotningen på nytt feillstiridigt f r i g a ~ s
(1671),
varvid Geweï1;schaAen p5 nytt Btomrns till s t h d f6rvarje sarsliild gruva och d i i allmänhet ocksal för hy%tebruBieri; visserligen avstannade den ngra utvecklingen på 1720-talet 1 sin tur i nigon mån.
P
England förefaller den rent Saapitalistiska karaktgren genomgående ha varit aIdre och mer utpräglad an i Tyskland, och arbetsassociationerna synas ha spelat mindre roll. Nagra av världens f6rsáa aktiekompanies, på I56O-lalei9 gallde dar- för den engelska hergsH~aii~teringen. Dar var samtidigt stats- inflytandet långt svagare, och såvitt jag kanner övergick det aldrig dar till ren statsdrift, trots att regalratt gjordes gällande för de »5dlare verken» och 45g till grund för monopol åt prla~atf6retag~J7ad som skilde Stora Kopparbergs u%veck%ing f r i n den utlandska kan förberedelsevis sammanfattas i nGgra ord. Den viktigaste skillnaden Båg kanske i den svenska före- komsten av en samorgariisatio emellan de särskilda asso- clatlonsgrespperna, vilket - sisom Tom Söderberg har fram- I-nillit till ferklaring av olikheten meBlan Stora Kopparberg och jasngruvorna - i sin tur måste ha sammanhangt med narheten mellan de olika gruvorna I Iiopparberget, Delina skillnad var grundlaggande, eftersom grupperna av bergsman, så Eångt vi kunna följa dem tillbaka, framirädde som med- verkande H en gemensam anlaggning,
I
fraga om Erlzallanndet till dera politiska makteni intog Stora Kopparberg en mellan- stallning mellan den tyska och den engelska utvecklingen, vll- Piet Bver hinvud taget på detta o m r i d e kan anses betecknande f6r de svenska förhailla~ldena; det ligger också i sakens natur att nar själva korporationen eller gemenskapen sörjde fisr samordning mellan gruvorna, sa fnreliig icke samma behov av statlig regi som inför den moisattta fareteelsen i Tyslilarad. F8s det brecaje f ~ r e l i g det bevisligen alltid vid Stora Roppar- berg ett samband mellan gruv- och hyttedrift, resp. -besittning, varigenom också Hrnytiorna stodo i kontakt med sarnfalligIaeteil, icke voso underkastade ledning utifrin, For det fiiirde och kanslie viktigaste var utvecklingen 4 kapitalistls8; rilitning ofantligt mycket senare i Sverige &n i bide Tyskland och England, vilket ocHis5 - fastan ej :J& alla områden P sammaSvenska liopliarhailtesingen under 1700-talet.
3.5
grad - ar ett genomgaende drag f8r vart land, Det f ~ l j a n d e skall närmare belysa dessa motsatserVara äldsta I;aPBor till Stora I<opparbergs historia visa tydligt samma ftireteelse som 1 Tysliland, naraaligen att gruv- andelarna då aroro i stoïmailnens ägo. Men omkring mitten av %300-talet har organisationen, sasom ulftirligt framstiilles
'L S o m Söderbergs stora arbete, blivit genomfört korporativ, helt och Piallet trppbtlren av kopparbergsm5n. Enhe%llghe%en begränsades emellertid tP11 sj'Jalva organisationen och regle- ringen av de sarskilda bergsmgnnens inbtirdes stallrilng, me- dan uerP~samPaeten som heJhet icke overgick Bill ett gemensamt ekonomiskt firelag. Denna ord~ling; avvek icke vasentligt fr& den som Grekom vid de svenska jarngr~~yiorna OCHI
motsvarade tydligen i mariga hänseenden skr5v'Jasendets Inter- nationella typ, Sarskilt beteclanande a r parallellen med de
s, k. reglerade kompanierna inom sjajhandeln, som till han- deHsonlir5deC överf6rde skråvasendets princip, i del att de inraebtiro en korporativ ordning for haridelin som helhet se11 vissa gemeaxsamina anstalter "r denna, men sjS%vst5n$ig individuell företagsarn%iet i de olika anedlemss~arnas händer inom organisationens ram, För gruvdriflen vid Stora Kap-
parberg gallde d5 regler o m de olika Viageris brytning P olika gruvrum, medan sjalva brytningen sliedde fristående a r vart lag Sor sig. Hyttedriften, d. v, s, ma"amsm2l"ririge~a, var slut- För deii GIdre tiden främst efter T. Söderberg, Stora Kopparherget u n d e r medeltiden och Gustav Vasa (1932). F ö r den n u ifr5gavara.ilde perioclen en sammanstailning av e t t betydligt antal Iiallor eller samtida redogorelser, uarav atskilliga redovisas p 5 sarslrilda p u n k t e r liar efterat m e n föUande ;raila frarnsta!lningeii som Iielhet: Per Wedenblad, Iiort begrep om Iiusbali- ningen vica Stora Iiopparberget (odai., från 1560-talet); Inventasiiim öi'ver Stora Iiopparbergs bergverk med cless tillhörigheter 4759, narmast kap. 1 9 (begge i Stora Kopparbeä-gs Bergslags arkiv - iiedan cif. S. Ii. B. d.); bergs- h a n p t m a n Anders Pihls betänkande lo 5 1808 (tr. Handl. o. författil. t. upp-
l y s ~ ~ . om St. Kpb:s Bergslags .
. .
förhallanden, ed. P. Linderholm, 1819 -nedan cif. I,iiiderliolm); 3 . H. Grave, Om malmens förrleliiiilg v. St. 1áph:et (diss. Uppsala, p r z s . Clir. Bereb, Ii83 - av särskilt varde genom bifogade tabeller); D. .i. Hedenblad, Afgifterile till Kronan af St. I<pb:s grufva (diss. d:o d:o, l i 8 7 ) ; E. LiUeroth, Besgsnaanlien vicl St, 1ipb:et (otryckt föredrag); BO; SIodke, Ctdrag utur puhlique tiandlingar (cit. SIodée).
36 Eli F. Heckscher.
Higen helt och hallet Individuell och förblev sa, fastan så gott som alltid i hailderna pa gruvbrukande bergsman, Jag skall n u i all korthet framstalla den riktigaste delen av or- ganisatioileil.
Redan tidigt under AIedeltiden k o m m o bade andelsliapet
1 gruvan och sjalra driffeii dasinom att organiseras i s. k .
par a r bergsman - ett namn som anses h a haft sitt upphov av ett par bälgar i l-iyttan och alltsi belyser det urspriingliga sambandet mellan g r u r - och liyttedrift, Paren underindelades sedan först i fjärdingar och dessa i sin tur i fjardeparter, så att en fjärdepart b l e ~ +E par, Efter 5tskiPBiga a7arrlii~,oar under
äldre tid fixerades denna iridelining ar 1646 (eller 1620) till
F r
/ D par it 46 fjärdeparter, salunda sammanlagt 1200 Sarde-
parter, en ordning som sedan kvarstod anda till slutet. Inom sjalva gruvdriften blev uppgiften d i att salrja för något slags ordning mellan dessa delagare sonlp sins emellan frislaende företagare vid brytning inom en och s a m m a gruva, d a r den enes åtgärd måste paverlia den andres och oreglerad Indi- viduell brytning mycket snart sk~ilEe ha srnöjliggjorl verk- samheten. I övesei~sstiirnnielse med delägarskapets ide och aven medeltida etil; gällde det ridare att åstadkonanla en viss liliforrnighet i avkastning för de olika delägarna, trots mycliet stor ojämnhet i rnalrneiis b5de föreloorrast och halt. Losniilgera blev då dubbel. Först ordnades paren i tre s. 1;. pargångar, som i t u r och ordning hade företriide r i d valet a v grelvrum. Sedan bestämdes ordningen "r de 23 paren inom vage pargång genom det s. b. dobblet, d. r. s. tar- aaingsspel, varigeilom dessa par i tenr och ordning fingo bryta i de olika g r u r r u m som tilldelades resp. pargång. Darp5 arbetade vartje par, sålunda varje antal Innehavare av 16 fjardeparter, gemensamt. Sista ledet i uppdelningen bestod da i förde%nirmg av parels gemensamt brutna malm på de 16 »parlagarna» 1 s a m m a par. Detta skedde p5 nytt genom Bottning, på sadant s i t t att malmen ordnades i s. k. laopar,
8 st,, d. v. s. era ftiiir varje Ilalvfyarding eller rarclera två fjärdeparter; m a n n a m å n sliuIPe därigei~oni utesIutas, och "r- modligen hoppades mail att slumpen dess-citom skulle skapa
likforrnlgiret. Den s a ordnade gruvdrifieri komplicerades emellertid ytterligare genom kroriiaiis m ~ e l c e t stora ansprak
p5 BergsEaget eller fjardeparlsagarna, vartill jag sedcan 5'ier- kommaer. Kronans anspråk r o r o s5 betungande att err del fjärdeparter efter P6Si ars stora ras blev utan ägare.
Slutstenen i systemet innebar att dessa delagare i Stora Kopparberg; hade bryiningssl;ybdighet. Deras. stallning inne- b a r m. a. o. närmast tillgang till e n fyndighet soan det Alag deai att anvaiida på basta satt, icke en obegrarasad privat iiganderatt till andelar dari. I sjidva verket var detta helt enkelt i öuerensstiimmelse med den allmanna riilts~ippfatt- niaigen i f ~ r h H l l a n d e till dispssitioil :\a7 fast egendom au a n d r a a n Iironaal oelr adeln; sasom ntfajrligt har fn-an~sfallts i sam- band nred godsavsösidri~igarna under 1600-talet i a n d r a bokera av m i t t arbete Sveriges elionomisl;a historia, alisigos icke heller ~Icatteböiider soan barare a\- i moderii mening f u l l Sgandergtt till jorden. !?&.r e11 senare tids lappfattailng Bon1 denna organisation mycket viil till iatirycl; i ett y-ttrande av eia bland d e främste ledarna f6r Stora Kopparberg, niimkigeia i bergshauptmai~nen Anders Pihls betiinlcanide angående Rergs- lagens koiistitution 1808s det förelag enligt h a n s mening »en villkorlig nytojailderiitt som
.
. .
Iiuiide f ~ r l o a a s icke al8enasf genom brott kitann aven genom arbetets söilande [= försum- melse] s a m t oförrn0genlaet att stalla kaution Iipr arraden)). Darför r a r tanken att alla delagare, Irjiircle11cr~fsiigc11*e> skulle yara ansvariga för verksamheten i gruvan.Sedan malmera p i detta satt brutits och Grdelats, rid- log smaltnilagen i d e individuellt ägda och drivna hyttorna.
H skor utstriicknlng 5gde bergsnaarnilen andelar i e n eller flere hyttor, aiaed molsvaraude ratt att bruka dem e n del av Pideii; m e n de bast ställda delagarna i sjiiiva berget r o r o fiprrnod- ligen i a l l m i n h e t sairatldigk agare till en eller flere hela hyttor, De avgörande "randringarna i denna f r i n 1300-talets
mitt Baiirstammancle och sedan i stork sett bevarade organisa- tion gr~iridlades vid bQijan av eller kork före den n u be- handlade perioden, som alltsa bar e n allt m e r genomf6rd ny pragel i Bergslagets inre eilreclillng. Della var siilierligen
Ingen tillfalligfiet utarm en sida av det moderna Sveriges ekonomiska grundläggning.
Den forsta organisatoriska förandringen skedde år 1692, då en av avgifterna ta16 Icronaaa, namligen den nyss omtalade avraden, uppl-nörde att utga i ralioppar fran de sarskilda fjärdepartsagarna och i stället Lämnades kollektivt, -för hela Bergslagets räkning, samt i bruten malm l, Enligt PiRls
mening gav detta alla fjardeparterna ett positivt varde, L det att deil risk soin förut hade varit "renad med annelmavet, då detta medförde skyldighet att iitgösa avrad, avlyftes genom att denna börda hade flyltats tillbaka fil4 tidpunkten Innan annu intdelningen på fjardeparterna hade Biommit tilH stånd. Det a r pitagligt i vilken riktning en sadan förandring skulle g:; en modern parallell erbjuder sig ju osökt frgn aktiebolaget, dar delagarna oclcs5 äro fria frain det ansvar som följer med delagarskap i bolag med obega-ansad aln- svaraghet. Att avraden tog farm av bruten rnaln-a n-nedf6rde för det andra att nigon måste övertaga denna malm och att detta icke kunde vara andra a n hyttagare. Hyttebruk grundat p5 köpmalm blev därefter en nödvändighet, vilket ej tidigare hade varit fallet, också om det Gnns belägg
pi
dess faktislia förekomst så lingt tillbaka i tiden som under Gustaf Yasa.*innu mer aa~görande var emellertid en något sei-nare, namligen å r 1716, geiiomf6i.d förandring, som lar Bia haft till upphovsman en annar; av Stora Kopparbergs mest kända ledare, davarande bergmästaren, sedermera bergsradel- Anders Svab d. 2.
"
1 moderna Ogor-n f6refalPer den andring som--p
Ii. bp.. t. Iiammar- o. Bergskoll. 9,z 1 6 9 2 (avskr. Iiungl. br., Rergs- koll. a r k . )
Iiallorna f ö r 1716 års föra11dri:ig äro myclret torftiga, 5.tminstone i den m i n jag kaiiner dem, tiamligen egentligen G r a ~ e s ac.11. och Pihis h e t i i i ~ b - ande. Den förres f r a m s t a l l n i ~ i g a r den ojamförligt utförligare, meii det a r ej
I a t t a t t få riktigt s a m n ~ a ~ i h a ~ i g i den, och som prof. Roëtiiius för mig liar påpekat kall d e t tankas a t t lian liar s a m m a n f ö r t tidigare och seiiare drag i
systemet. H u r detta till sist k o m att bli förefaller dock tkmligeii tydligt -
hl. a. ger P e r Hecleribiads redogörelse darvid god ledriiiig - men liksom e n miiiigd aiidra viktiga iimneri i Bergslagets Fngre Iiistoria a r oclisi d e n n a P behov a v grundlig undersölcning.
Svenska kopparlianteriiigen under 1100-talet. 39 d& genomftirdes ganska ofr&nBomRig, i det att den avsag att rada bot p i de svarigheber som följde av brytning genom sans emellan ~ j a l ~ s t a ~ ~ d i g a grupper inom ett berg solma ju
endast kunde brukas eAer enhetliga principer. Fbirindriaagen var emellertid radikal. Hela den indirfdeaella brytningen avskaEades namligen, och gruvdriften Biarerflyttades p5 Bergs- laget, som salunda kom imatt i Ggrdepartsggarnas stalle utse gruvarbetare och leda ~ e r k s a m h e t e n , det senare genom statens ful~kbionarer och dem understSl8da f ~ r m a n , stigare.
Deliigarsliapet 1 Stora Kopparberg hade darigenom defi- nitiut skilts IrSn gr~~vd,rlibe-ss och s i till vida blirit rent pe-
kraniiirt; ingen fjirdepaïtsagase hade darefter i denna sin egenskap ~ G g o n som helst funktion i sjiilva Kopparberget. Dobblet och hela den invecklade prinlara uppdelniaagen av bergsrniinlaear försvann da, det enda som %terstod var lott- ningen nnellail »parlagarna» - Sgare av de d6 f'iia-departer som tillsammans bildade ett par - f ~ r uppdelning av grup-
pens totala malmsk61.d p s medlemmarna. Vid lottningen avsattes »hopar» for oBEH<a gemensanama uppgifter - varsalo mer langi-e fram - rid sidan av d e atta »hopar» som fbiElo
sardep ep arts aga rna sjal~ra; och de ftirra maste Inropcis och EUsas. D 5 eller 1;aiaske mer sannolikt n i g s % senare gjordes emellertid Il%<staIligheten mellan Sardepartsagare 13ngt mer fullstiindig iian förut, i det att slumpens inverkan he%t och laallet eliminerades genuan en sarsltild ksnlroll6r, som bok- f6rde och fördelade kosinaderna och slutligen tillsag alt alla $ardepiparter vid arels slut hade fatt malm t118 samrna a.ae.de. Det var siltnnda nsa icke blott sjalva gruvdriften som stod wtanfQr ia-idivldrael1 ledning; ockss dess resultat hade 44er8vaZs all individ~rell karaktar genom att fbrdelas progaortionellt emot antalet inneharda fjärdeparber. Ocksi har faller paral- Seilen med aktiebolaget genast i ögonen, utan att hehiBra ulrecklas narrnare. Bergslaget sjiPBvt iick ju d5rmed starkt ekade befogenlieler och blev enda barare alr verksamheten. FBodriiaadrlngesm gallde till en bëYïjala ~'Bsserllgen enbart den ceratrala gruvara (Storgruvans smr8de), medan de a ~ r i g a ,
40 Eli F. Heckscher.
behöllo indirlduell brytning, fastan detta liingre fram upp- hörde.
,l
andra sidan 2s det givet att förändringen inskrankte sig t118 gruvdriften. Xled smaltilingena eller hyttarbetet tog sjalva Bergslaget Iilm litet fQre som efter denna tid nigon befattning.Emellertid var det just genom att föriindrlngena skedde Inom gruvdrifienm men Hamnade hyttarbetet oheröst som skillna- den mellan fjardepartsagare och brukande bergsmcr~z trangde igenom s c h blev allt viktigare. Med br~skarnde bergsman menades icke en bergsman som Qver huvud tagel agnade sig éit kopparens framskaffande utan - H nigon man i 9 ~ e r - ensstamanelse med innebörden av ordet »bruk» inom jiirn- hanteringen - en bergsman som agnade sig åt att smalta malm, d. v. s. som idkade hyttebruk, framstailde råkogspar av den brutna malmen. Dera rnallml som tiYPliom varje Sar- departsagare, genom lotiningen s c h den sedan genom6rda utjämningen, fyllde tydligen ingen t~g~pgifl for andra an in- nehavare av andelar i . hyttor; och hyttagarna m5ste allts5
komnza alt icke blott inropa de från barjara f8r allmarrna anadamal a-vsaáta >)hoparna» utan också öuertaga den malm som ti19f~11 de Icke-brukande fjardepartsggarna, 4 vilken form det senare skedde a r av mindre vikt an sjgiva f a % B-t um att det skedde, Att döma av ett prov som ke~nnat göras "r Ar l'i25? arar den vanligaste formeii att »IdB;arna» eller de brukaiide bergsmannen övertogo malmen %r de övriga Sardepartssgarnas rakning; men en aiasiail lika va~lPlg forna var enligt s a m m a kalla att de arrelderade sjalva fjar- departerna av agarna och att allts2 cJe senare i ~erlilig- hetena fingo arïendelnliomst i sa. f. utdelning. B båda fallen intradde en siluatisim soin $r av mycket stort intresse ur f6retagshistorisk synpunkt och som Ban f ~ l j a s jamforelsevis Istt i de s. k, pnrfabsböckerr2&r, forteck~aismgaï över delagarna och det arital S2rdebaarter de inneh~ade. De brukande bergs- mannens roll framtrader ej fullt lika lätt, och förhallandet mellan dein och Sardepartsagarna liar jag ej funnit förteckpiat m e r an i 1725 ars parfalsbok, v a r ~ i d dock bör tilläggas att Jag l5ngt ifrån has gatt igenom alla partalsböckerna; vid
sidan av detta skags kallor finns det enaellertid oclcså a n d r a s o m basta Ijers över de brukarade bergssnaanazeaas soiillning. H a r föojer n u e n redog6relse f6r de, &vitt jag ftirstar, mycket ~ap~lysarmde slutsatser som k u n n a dragas u r en bearbetning av n i g r a godtyclcligt valda parialsböcker, sammarsstallda med a n d r a Iiallor l,
Som uigings?ir h a r -valts 1686, de& sisla som h a r par- talsbola bevarad före Frihetstiden; de Bri nyss diskuterade förändringarna hanförde sig j u till 5rer-a 1692 och 1/16, oelm boken visar allts; laget f6re deras tillkomst. FtirbirideSse~a mellan andelsliap i gruvan och la~Ltedrift var d5 annu i det stora hela orubbad. Yisserligcn betydde detta icke att aEBa
fjardeparIsQ21re voro hrrikaude bergsman; e n s5 faillstiii~dig ~verensst%mrneir;e med deil ~ i r s p r ~ i n g l i g a ordningen hade ganska siilcert icke existerat sedan hledeEBide~~. Mena iinnu 1686 hade kornbinnationela melian de tv2 stiilltniiagarna l i k ~ a i Serblivit det ilormala, och de% a r normaltillslandet man nar- mast h a r att sölia fasbsl5lPa. Antalet Siirdepartsiigare var i
det narmaste 800 (detta antal agde a19%s5 tillsammans de f200 fjärdeparterna); och fastan de b r u k m d e bergsniaiianens alatal icke exakt laan anges, ä r eii ungefiirlig sinra a r 530 ganska sakert riktig Tiimligen jiimat Lvti tvecljedelar av fjiirdepartsagarna voro allts; fortfarande brukande bergsman,
Det a r knappask n~inidre viktigt att oclasii de 6vriga fjarde-
partsagarna voro intinat fiirbundnia med orten och med Bergslaget. Antalet sifindspersoner bland dem var obetjd-
Iigt, i alla hiindelser p5 sin höjd 26 personer, och diirlblaamd Deii 1.ifförligaste serien a r pastalsSöckei finns I S. I<. 5. A., m e n eii k o r t a r e serie (1723-39) - delvis s a m m a delvis a n d r a a r a n den förna - f ö r e k o i ~ n a e r i BergsIioli. arkiv. De i t e s t e n iuecldelzde iippgifterna om de b r u k a n d e b e r g s n i i i i n e i ~ ocli deras förhåilaiide till fjiirdeparisigarnia l 7 2 5 h a alla h i m t a t s fr511 l 7 2 5 a r s boli, som a r ern a v de rncst givande jag g e ~ i o m g å t t .
V p p g i f t e r n a o m antalet Lir~iiiande bergsman fbr alla ii utom 1523, 1739, 1810 ocli 1820 hygga p5 Graves tab. 1. Hail h a r emellertid e n b a r t medeital för godtyclrligt valda perioder, och jag h a r gjort en ungefärlig u t j i m - nfng d i r a r för de å r som de bearbetade partalsböckerna galla; %r Ilis6
stiimrner siffran utmiirkt med uppgiften i 1692 a r s iiyss cit. k. br., a t t icke- brulcande f j i r d e p a r t s a g a r e da v a r o omlrr. 300.
42 Eli F. Hecksclier.
såvitt jag kunnat finna blott en erida adelsman; f . o. m.
ståndspersonerna voro s5 gott som undantagslöst bosatta på platsen. De ifragavarande personernas inneflav Tar ocksa obetydligt, sammai~lagt endast 81 fjärdeparter, 6
ss
av det hela, Allt det övriga Båg i handerna p i hemmanasagare och vanliga Falcnborgare. K5go-i aniaorlunda ställes det sig med f6retagsbesPttningeras %toracentration hos de sarskilda del- agarila. Den hade redan tidigare spelat en mycket stor roll hos eli viilkand Faluborgar-farni8 Trotzig, Jrars innehav 1sjalara verket redan befanin sig på återgalig t686 men li3a-viiI tillsammans utgjorde
50
fjärdeparter. Eljest rar förekom- sten av rn5nga fjärdeparter hos en enda person ovanlig; det "rekom endast ett fall av s i aiaycket som 11 andelar, och antalet personer med minst6
fjäsdepartes lnskrankie sig till17.
I
det väseiitliga hade alltså Bergslaget bevarat sir1 karal;- tar av korporativt Gretag i aiilinogehander,Det iir av stort intresse att se i vad man nigoii för- aindrlng häri hade inträtt l hörjan av Frilaetstiden, som ut- gör dela egentliga utgaiigspunkten f6r min framstiiEBning och en tidpuillit d 5 de f6riit omtakide reformerna i organisatio- nen bade agt rum, ocksa om man icke vid tidens lalag- samma rytm lian rakna med att deras verkningar iinnu alls skulle ha hurinit g ~ r a sig fullt gallande. Till all lycka har man darvid 1725 års ovanligt fullständiga partalshol; att till- g;. Den allmanna pragel som sparas dari avvela icke myc- ke% från f686 Ars tallstand, endast med det undaiiltaget att det feprefaller som om st5ndspersonernias: sociala nivi skulle ha höjts Iclte så litet. Sa förekom bIand fjärdepartsagarna bude länets just avgangne hövding, davarande presidenten i
IiammarkoIleglu*raoegi O. R. Strömfelt, och biskop Jesper Swed- bergs tredje hustrin, Emanuel Swedenborgs styvmor, id sidan av ett antal hairadshövdingar, borgmastare o. s. v., eller de- ras arvingar. Men varken antalet standspersoner eller be-
loppet av deras innehav hade andrats; I den må11 man kan gUra exakta jamf6relser uoro förhallandena numeriskt i niistan påfallande grad sig lika. Framför allt ar de% viktigt at8 förbindelsen med srteia sailnolilit var lika feilBst5aidYg som
Sveiislia iiopparlianleringen u n d e r 1700-talet.
43
f6rut; vid sidan av StrGmfelt, som ju just hade IamnaR Iiinet, namnes blott en person i StoclihoHnq, med stamma en fjarde- part (icke heller StrömfeBthade f. ii. mer).I
delta fall kan anan ocksa I;onstatera raBgot soaai eljest icke gr m6jligl, naraaligen i h u r stor utsträckning innehavet 1Bg hos bru- kande bergsman. TotaBautakef individuella SSrdepartsggare var nastan exakt ofi5r%ndrat, nämligen 804. hklen de brukande hergsmanneras antal hade i stället gatt ner starlit, niimligen t411 315, sålunda fran urmgefiir t r i tredjedelar 1686 i111 knappt tv& femtedelar. Dessa brukande bergsrasiin agde emel%er&id fortfarande ej Ianmgt ifriin halva antalet fjiirdeparter(571
l/:! av1200),
och av de ses fjardepartsägare som agde mer antio andelar arardera voro de j i - a brukande bergsman. Ocksa om detka utan tvivel innebar en avseviird nedgang 1 dele del av det totala innehavet som f611 p5 de brukande bergs- mannen - exakt lian det ej a ~ g i i r a s i brist p5 bearbetsrde uppgifter fQr aiidra tidpurikáer - sa hade a411sa i"sani~astane
aaarri~ icke aganderatter1 till berget 3IBdeEes gatt ifrart dem,
Det finns en källa av annat slag, en inlaga av en rad- man och en kiimnär i Falung fr311 niistan samma tidpunkt, sokal emellertid tydes p5 att entveektihngen hade börjat oroa bergsmanlieni. Tad petitionarerna vande sig emot var $.is- seraigen icke e n l ~ a r t sjahra fjärdepasterilas övergirlg till utom- staende; de begasde r~amligen att Bergslaget
p5
samma s a i tsom järrahergslagen ))ana bliva konserverad alid sirie grcdve- delar, bruk, hyttor och bergsfriilsehenmrnan, små jordeggsr och ;ardar» d. v. s. att ocksa bergsfrfi.alseB-eemmanen - uar- o m mer i det följande - skulle stannaa inosan bergsmans-
standet, Men redan sjiilva ordalagen forefalla tyda p$ att
klagom3eri samtidigt innefattade fjiirdeparternas avstindriwg 9 och riar Iilagomalen efter en knapp tjugo5rsperiod iterkommo, var det enbart detta senare som de giillde, medan rese-
Ibmtionen vid denna senare tidpunkt eattrrckligen hiinvisade till den som hade lamnats p& den s-sea ifragavarande fiirsta inlagan. Mahm fbsefaller mig darfijr ktaiana g5 u t Xran att ocksa överg?iragen av fjgrdeparter bill utomstaende redan g&
4-4
Eli E. Heclischer.de ni~aktagaride ingalunda tillmötesga bergsmannens lirav p5
en regress. H sitt svar till Bergsliollegitam ( 1 7 / 4 1/29) avvi-
sade niimligen Kungl, 3,Iaj:t blankt ilela ansökala, som stri- dande mol alla, ocksa utom%ands, vedertagna principer f6r bergverk på iidlare metaller, om vilka det enligt höga ve- derbörandes mening borde galla »att uti ju förmögnare han- der ett bergverk Iiommer att bedrivas, ju större nytta har perblicum theraf att firvanta», De ledande ställde sig alltsa f6r Iáopparbergslagei~s del oreserverat p5 den Biapitalistlska standpeinkfen - vilket diirernot ej alls var fallet ined deras instiil%ning till järnbergslagen (till sBi1Silad från Jarnbruken); och fastiial de positiva itgarderna i kapitalistisk riktning be- tydde ganslca litet, sa var det Iilart att man ingenting ville göra för att motverlia fenadeiisen.
Också fZir det följande artiondet har en partalsboli un- dersökts, namHigen för å r 1132, men den erbj~~cler icke stora förandringar mot 1723, sasom var att viinta, och jag n6jer
mig för dess del med en haiivlsraing
till
deil lilla tabellera nedan s. -17. Daremot lönar det sig att, nigot mer ii11 njrss skedde, se p i en ny inlagai av i r 1/47, dennagirag
åtskil- liga tyngre viigande, d a r f ~ r att den kom från sj59ra Bergs- Iaget och Falu stad i fi9reniing: den gör det fullt tydligt att oron da enbart gallde Sardeparferaisds spridning utan"- bergsmansstindet. I inlagan begardes niimligena f ~ r b u d mot att fjiirdeparterna söndrades fran bes-gsbrulcet och bergsfsalse- jorden; inga aladra an Innehavare av huslmill i Falu stad eller av bergshii%sejord skulle enligt detta yriiande fa inneha gruvdelar 1 Bergslaget. hied hiin~?isning till sin resolution av 1729 avarisade emellertid Kiingl. Maj:t 4 1 6 , ' 4 ) denna ansö-kan %ilca kategoriskt som den förra l.
Ngsta undersölcta i r ar 1/55 ocl-n a-isar att tendensen fortfor Inen iinn~a icke hade priigelii a r n5gon verlilig om- välvning. Totalantalet fjärdepartsägare hade sjunkit betyd- ligt, men nedgingen i antalet brukande bergsinän var annia mycliet starkare, niinaligen med omkring hiilitera p5 ett tjugu-
ta8 ar, s i att deras proportion till hela antalet delagare hade nedgått fr&n en tredjedel t111 en fjsrdedel 5 en femtedel. 0c4;sH den sociala kasalitiiren hade omPsskai~nPigt andrats, genom fiïellcomst av utomstaende personer, Det h a r visserllgen~ endast symptonsatisk betydelse att <len Bande köpmannen, spekulanten och hattledaren Thomas Plomgren i SkockhoSm stod soin iiaaiehavare a r eai andel; men dsrernoá iir det ~ i l z t l g t
att en hel de% prasfes. och ofricerare firelcom E fi5rtecHinhngen. Oclcs5 koncentrationen hade gjort starka Damsfeg, i det att antalet personer med minst s e s Sardeparter hade stigit fran Iii till 29 och deras andel i det hela frzn 13.5 sh (1132)
Y311
29.1:n
(1/53), s5%arirmda mes i i i l f ~ r d u b b l a t s ,Ct'trecltllngen fortgick emellertid ganska siilcert utan avbrott och ledde rent a r hlll en a-iss kapitulation f r h de maktagandes sida 1 fraga ona kraven p i rnoaitgarder. Genom ett k. hr.. (31/s)
1784
(lazangjort av RergsHiolIegium ' / s 1/85)fingo iiiirnligen bergsrniinilen förköpsratt till gruvdelar, hyttor och B-aergshiilsejord som stodo i fara att skingras fr5n bergs-
bruket ocla Bergslaget, o m de inom fjorton dagar deponerade köpa skilling er^ för ftirvarrei l.
h
andra sidan kan m a n hergrat g5 hiit ifrara att denna atgard icke medf6rde n5raniiu5rda ressiltak ,;'\ar partalsboken f6r 1815, det &r solma fatt avsluta den h a r valda periodene, blis firennal f ~ r bearbetning, s5 visar sig narnligeal f6rand- ringen naskail faillst5ndig. Den nya pr5geI~a inliebar att det funktionslösa erndelskapei- d5 helt och hållet dominerade, alt m, a, o. andelar i Stora Kopparberg hade blivit en barn- $igen ren feirnn0genhe~spla~ering~ De brukande bergsman- nens arital Ilade iiu sjiiinkit iilanpr våldsammare an "reat, ned till omkring 50',
och Sren om asatakl f'ardeparts5gare ocksi starkt hade fallit, sa voro de förra 1ikv2% nu endast 12.7 :La v fgardepartsagarna, inedan siffrara Ris
17.5.5
docl; iinnu var 22.2, salurada ej %iiigt i f r h dubbelt sa stor. Ocksi ktoncei~tra- tioneim hade ökats hOgst Iletydligt. Det brekorn nu ett par.
-I Bergslioll. kuiig. I i 8 5 (BO).
Antalet h ? u k a n d e bergsrniin 1810 o. 4820 i arliivass. Liljeroths ovan
46 Eli F. Heckscher
personer och fem familjer aned mer iiil 50 fjärdeparter var; antalet i n d i ~ i d e r med minst G fjardeparter var 46, och dessa 46 Sgde nu 48.6 % av alla Sardegarter, sålunda ngstan halva gruvan, På satt och vis a r det annu mer betecknande att ståndspersoner nu i mangd hade forsett sig med andelar och snarast blivit de dominerande. H boken f6rekunlama generalgu\.ernörea., IandshGvdingar och grevar, domprostar och kyrkoherdar, professorer, observatorer, lelitorer och ma- gistrar, officerare, grosshandlare och andra handelsman, %ah- silrörer, direlitörer och lngenPQrer, lagman och haradshö-sr- dingar, rantmastare o. s. ar., o. s, v., vid sidan av en mangd personen i Bagre social stallning, men likaledes u%an synbar förbindelse med Bergslaget. Om vöjligt annu mer befeck- nande iiro tv& andra drag, anamligen ett stort antal stiftelser och en helt enkel enorm ökning 4 det kvinnliga inslaget, som raka foretraddes av 113 personer, mot endast P4 sextio
år f6rut. Förvandlingen kan darför som sagt anses ha blivit ganska fullstandlgt gerionif6rd.
B
samband hgrmed f ~ r e k o n aflitig omsattning av fjgrdeparter s s
För en riktig iiollrning av partaIsbockernas innebörd ar de% nödvai~digi att hälla i minnet at% det uppenbarligen i många fall gick laagsamt med registrering av nya agare, -erare sig orsaken ayaï arvskiften som drogo ut på tiden eller helt enkelt tröghet vid anmalningar - det senare för iBvrigt med moderna naotse~arigheter i fråga om alifieregistrering. XIan har positiva bevis harf6r genom den rikliga förekomsten
av beteckningen »salig» i böckerna; och i ett fall, som man visserligen G r anta ha varit undantag, finner man en person bara denna beteckning redan 8/59 men icke desto mindre
figurera under hela den följande tjragoarsperioden
1760-79
2.Man kan darför utg5 ifran som sakert att den 6rskjijutning partalsböci<erna speglia hade Intsiiit icke s5 litet tidigare iira
Kedail 86 f~
" e t giller en rå it ma^^ Daniel Ströin, angiven som avliden i längden over brukande bergsman i 1759 a r s Inventarium men icke desto mindre npp- tagen i Grax-es tab. 5 bland dem som atövade nariiigen under Iicia periodel1
Sreraska bopparlianteringen u n d e r 1700-talet. 47 de artal t411 vilka den hiinf6a.t~. Ilen detta ar knappast i
~ i a g o t Iianseende agnat att & d r a den allm5rana prageln av
det ovanligt karaliterisllska haindelsef6rEoppet. Bifogade tabell sammanfattar franast2Plningen,
F~rdelnifay a u rnr2delnr
i
SSora Kopparberg jGSG-1813.--
i A n t a l l ~ r u b a n c t e Fjardepartsagare m. m i n s t Iivini;or
,
1 bergsman 1 6 fj~-p.
I I iit tal _ _ l utom
&ir f i a r d e - I i - 7 1 ; e i w . v a \ q a r d e - 1 c ~ " ' L Q ~ bl.
1
paria-1
a r alla 1 p a r t e r fj.-p"-ap. IAntal l 1
,
agarel
absohuf l f j a r d e p ~ -I
1 i % ag. I absolut I a\ alla iiiitaiI
- 1686'
796 i o. 529 66.4I
17 P39 1 1 . 2I
Ii23 801 o. 313 I 30.21
16 1 6 13.5 i732 1 848 1 o. S75 1 3Z3 162 1 13.5 1 2,
1553, 630,
o. 140 I 23.2 318 29.11
i 41
1813 393 0 . 50 1 2 7,
46 1 383 1 -18.~ 1 113Vad som ger denna utveckling intresse som uttryck f6r
djupt laggande elisnorniska krafter a r att den hade 5gt rum suecessis~t och nästan utan avsiktliga ingripanden, ascks5 om vissa Stgiirder oavsiktligt i nigon m i n hade banat v5.g f6r
den. Tiinker man tillbaka p i Bergslagets tidigare utveck- ling, s& installer sig itmiiastone utvartes sett en pai'allande parallell IIPB dess f ~ r s t a liistoria, eller om man sa vi88 ett slags regress till den urspruragliga orgai~isatisnen. Inznan den korporativa ordnaingen geriolaafordes i mitten av 13011- talet, hade Stora Kopparberg som vi sett individsiekla agare, ctan funktion Inom verksannheten, namligela inhemska stor-
miin och hanseatiska borgare. hlan kan jamstalla 5 ena
sidan biskop Peder i TTaster&s, som a r d288 tillbytte sig e n
atfondel av berget, och
B
andra sidan exempelvis general- guvernören greve Eric Ruuth, landshövdingen greve Gustaf \-on Rosen eller landshövdingen 9o8ran af Zellldn, som alla tre figurera i IS45 &r partalsbok, visserligen med betydligt mindre andelar.i vad mån det radde ett sa~rmband mellan 1700-talets utveck- ling
p%
detta omrade och andra samtida företeelser. Det a r säkerligen riktigt att både 1692 och 1/16 ars andringar vom agrmade att underlatta fjardeparferilas anranidning som rena förmögmnhelsobjelit, eftersom risken av innehavet hade av- lyftats och all ekonomisk funktion skilts darifråil sedan Bergs- laget hade övertagit gruvdriften. >len man Ban Icke bli sta- ende uid denna f ~ r k l a r i n g , eftersom ju tendensen oa~hrsatet fortfor och t. o. m. d r ö ~ d e %ange med att ta ~ e r k l i g fart. Till förklaring av det-ta senare har mars att hiinvisa till en okning i landets sparande, som sökte rislifri placering och kiande vänta sig finna en s i d a n I BergsBagets fjardeparler, sedam dessa hade fått sin nya pragel genom de lAngl tidigare företagna iindrii-igarna. Karmare besetf radde det ocksa en viktig oliPihet mellaii den tidiga och den sena ulvec%cllngen av andelsjcapet. De stormii11 och Liibeck-borgare som agde andelar P Kopparberget f ~ r e 1300-talets nnaitt hade förmodligen i stos utsträckning förvarvat dem utan nggot nytt sparaiide, vars roll ifminstone fOrsvenskar ria.^
del sakert \rar mycket liten; det var makt eller företradesrattigheter långt m e r an inkomstö\rerskott som möjliggjorde %raarv på den tiden. Det n u skildrade handelseförloppet Gr 1 stallet mycket beteck- nande för den Biapltalistislca utvecklingen. Denna kommer ta11 uttryck icke blott genom utbredniilgen av en funktions- Iös företagsbesittning, fördelad på personer P alla samhaljs- lager, utan - så egendomligt det kan låta - samtidigt scksai genom 6lnade uppgifter f6r den gernerzsamma organisationen, i det att verksamlaeteli överflyttades p5 denna i helt annan grad an förut. E n särsliilt slaende parallell erbjuder har- vid övergangen från reglerade handelskompaiiier till aktie- kompanier, eftersom den innebar att andelarna i de senare, aktierna, p5 det satt som utmarker nutidens företagsorganisa- tioim fritt keinde överflyttas fr211 den ena individen till den andra, utan att själva verksarralneten darigenom påverkades, just darf6r att deiana verksamhet sjalv l-iade frigjorts från samband med företagshesittningen som sadan. Det ar u r dessa synpunkter som företagseatveckliiigea vid Stora Koppar-berg har sitt särskilda symptomatiska intresse, tatala hinder av att företeelsen s o m sada11 ingalunda var av nigon hög stor- leksordning,
Tid sidan alr förslrjutningen 1 Q5rdeparGsBgarnas stall- ning och karaktar försigglcli också en aaidring i de brukande
bergsn-runnens, som L nabon nnaa-i h a r kommit till synes redan
i det "regående men som behöver framstallas i sitt eget sammanhang. Det h a r redan framgatt att antalet brukande bergsman befailri sig i stark nedgsng. Deras antal raaasimerade helt naturligt omlirlng 1600-talets mitt, da brytningen ocksi Ilade siil höjdpunkt; och det absoluta antalet sji91ak oay- brutet f r i n 8660-talet anda fram %i11 slutet. Emellertid gick ju denna nedging tillsammans aned minslrningen i sjiiha
brytningen, och för att f$ kliarhel. i ina1eb6rdela måst, mahi darfir satta antalet brukande bergsman i relation RiBb ra- %ioppaqrodulitioiaeil. Visserligen h a r det redan onaia%ats ati
man snarast raliirzaile med alm& arbete arid utvinrnii-ig ay de mindre mangder koppar som sm5plingom kunde åstad- kommas och att alltså arbetsstyrkan ej skulle ha minskats, H u r det f6rhåller sig därmed ä r jag Atminstone ej för riar- varande i stand att avgöra; men aven o m detta skulle vara rilitigt, s5 a r det givet att verksamheten armaste h a B41Pvlk mindre Iöanan.de ocla därför i sin aIdre storlek; per individ icke kan ha passat för personer m e d e n s5 god social st81Baing som kopparbergsniännen Iikral intogo. Det ligger ocksa narmast till haiids att rälina med en nedgang f de brukande bergs- rn5nnea-i~ arital nigot så nar parallellt med nedgangen i pro- duktresultat, s i s o m en verlran enbart av det senare. Ser m a n på den verlillga utvecklingen, sadan den frarngar a r bifogade tabell, s i visar det sig emellertid att denna tendens mycket ofeallstandigt kom till laitryck f6re Frihetstidens Grsta artlondan. Den absoluta nedgangen i antalet brukande bergs- m a n var ngrnllgen d i i allmanlie8 saragase iira totalproduk- tionens nedgång, så att produktionen per bergsman ~ a n 8 i g e n befcanra sig i sjui~kande. Rlen f. o. m. 1740-talet vande deazlma lewdeias skarpt över -L sin motsats, och darefter risade varje
ny period en Qkad t%llver%aning per brukande bergsman, 4 exr
50 Eli F. Heckscher.
De bl-ukande bergsinu~~nens anta% och produkfisn vid Sfora
Iiopparberg 1633-1830 l.
I I
Rikoppar-
l
I Total ra-I
Antal b r u - produktionI kopparpro-
Period kande bergs- p r bergs-
I
d n k t i o n (me-' mail ( m a n (medel-deltal) Toii
1
tal) Ton l I
omfattning som till sist flerd~~bbiade deras gensn~snittsresul- tat. 17issesligen "i sig siffrorna groteskt små I moderna ögois, men tendensen a r icke mindre viktig av den anledningen. Som tabellen visar, har den starkaste förandringen Infriiffat mellan perioderna 1710/54 och 11/69/77, da prsdulitionen per brukande bergsman mer 211 f6rdubbIades på en tjugofemårs- period, v a r ~ i d vlsser%iger, Glitning 1 totalproduktionen 1 nagon
måla naedverkade.
En mer ingaende undersi4kning av de bruliande bergs- marinens Iiaraktar och stiillning har ?j suerksfUIlhs - och svårligen kutinat xrerkstiillas - "a. mer an t v 5 tidpiinkter,
1725 s c h 1739, men fastan tidsavsiandet mellan de tv5 aren
1 Iiallor för antalet brukailde bergsman, som redan namnts, Graves
tab. 1 j ä m t e Eiljeroths föredrag. Rikopparproduktioiien efter Tegengren tab.
1. Noiilirnativa förteeliningar i 1125 ars partalsbok (sammailstallniiig av d a r upptagna »agare och idkase))), 1'759 å r s Inventarium och - e t t m i n d r e a n t a l a r det liela - Graves tab. 5.
