SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Stockholms gldre

vagböcker

S:ockho?ms vagböcker har, alltsedan Hans Forssell 1 andra de- len av Sveriges inre historia faste uppmärksamheten på dem, varit en av forskningen ofta utnyttjad källa. De äldsta vågböc- kerna härrbjr från 1540-talet. Sedan saknas vågböcker fram till

år 1572, då en lang svit börjar som med vissa luckor stracker sig in på 1~00-talet.' De förvaras dels i stadens arkiv, dels i kam-

marens arkiv. Innehallet i vågböckerna utgöres av langder över

varukvantiteter, som vägts på Stockholms våg för narnngivns köpmans och andra handelsidkares räkning.

Då stadens arkivalier i slutet av i-920-talet skulle karakterise- ras med hansyn till proveniens, villade v5gböckerna svarighe- ter. Det framhölls i Boëthius-Sundbergs betänkande 8ver Stock- holms arltivväsen, att speciellt

de

äldsta vågb9ckernas förhål- lande till stadens redovisning icke kunde faststallas.'

Eli

F.

Heckscher ar den förste, som mera systematiskt utnytt- jat ~ å ~ b ö c k e r n a . ~ Han såg i dem en redovisning för vigföringen i Stockholm. Med utgangspunkt fran stadslagens bestämmelser

om vågfijringspiikten och senare föreskrifter av liknande slag fastsslog haa, att varor som köptes i uppstäderna skulle vagas dar, Andra serier fran vägen sträcker sig in p& 1800-talet. Beträffande de olika serierna och deras förvaringsplatser se J. M. FAHLSIROM, Stockholms offentliga vågvasen. (Stockinolms stads arlciunamnd och stadsarkiv. Arsberattelse 1952.1

q. BOETHIUS-H. SCNDBERG, Setankande angäende ordnande av Stockholms ar- kivvasen. (Stadskollegiets utlatanden och inernosial. Bihang. ::928i 5.) Jag ar skyl-

dig professor Bertil Boethius tack för genoingang av manuskri.ptet till föreliggande uppsats.

E. F. HECICSCHER, Sveriges ekonomiska historia f r i n Gustav Vasa, I: I, s. 48 ff., 102 ff., 180 ff., bilaga Vl.

(2)

1 1 4 Birgitta Odén

Nar köpmannen fått stadens brev på den företagna vägningen, skulle varorna vara fria från ny vägnir-ig i Stockholm sin de exporterades men vägas på nytt ona de saldes h Stockholm. Heck- scher betonade, att best%-nmelserna främst innebar att varorna skulle vägas före exporten. Vågböckerna skulle då ge ett uttryck för exporten från Stockholm med rri~dantag för sådana partier, som redan vägts i uppstaderna. En jämförelse mellan slutsurn- morna i exportjournalerna och i vagböckerna uppenbarade, att de senare vanligen hade lägre siffror. Denna iakttagelse föran- ledde omdömet, att det för vagböckernas del förelåg en viss otill- fredsställande redovisning. Heckscher gavisade vidare, att varu- cortimentet var olika i skilda årgangar av vågböcker. Trots att silulada ))vigböckerna själva utesluta

.

. tanken på fullständig

eller ens likformig redovisning)), rubbar detta enligt Kleckscher icke väsentligt tillförlitligheten av den bild de ger, Heckscher kom till den slutsatsen, att vågböckerna visserligen måste anviin- das med stor försiktigl~et meil %tt de kan kasta ljus över kan- delns karaktär vid slika tidpunkter. Sjalv använde Heckscher vågböckerna endast i undantagsfall,

då

det gällde att belysa ex-

portens absoluta omfattning. Daremotlade han dem

till

grund för en komparativ undersökning av handelns karaktär.

En källkritisk granskning av vågboksmaterialet gjordes ar

1953 av Kjell Mumlien,%umlien uppfattade vågb6ckerna som

en inregistrering av vågens verksamhet. Vågböckerna har enligt samme forskare förts enligt lagens föreskrifter. Nar det galler tolkningen av vågboksrnateriaIets uppgifter, hade Kurnliera e11 annan uppfattnilag an Heckschar. Han menade, att man icke

kan identifiera vigböckernas »uppgifter p i invägda kvantiteter svenska varor av exportvarutyp med de verkliga exportkvanti- tetema)). Stadslagen pibjöd nämligen vägning dels av varor som zwskeppades från huvudstaden, dels av varor som såldes dar. Att

lagens bestarnmelser genomfördes framgår av uppgifter i våg-

(3)

Stockho!ms äldre vågböcker i

15

böckerna, dar der skiljs mellan vad soin utslteppades och vad

som såldes. De sålda varorna kunde visserligen senare exporteras, mer, vi kan inte veta nigot om när och hur detta skedde. Vigböckerna ger enligt I<umlien endast besked om ~stockhol- marnas egen haildelsverksamhet i vad den avsag f~rsaljning inom Stockholm eller skeppning till utlaildet)).

Samma år s c h utan kontakt med Meimliens arbete utgav Jan Magnus Fahlström en gruildlig utredning av Stockl~o: ns offeqt- liga vägväsen.' Efter en granskning av vågplikte~i och vagvasen- det framlade han den åsikten, att Stockholms äldre vågböcker icke kan ha tillhört de egentliga vågarkiven titan att de miste uppfattas som ))rapporter och redovisningar, soir, f r i n vigarna sants in till andra myndigheter och institutioner)). Fahlström underströk, att de olika vågböckerna har skiftande karaktar. Somliga ar renslirifter, andra ar koncept. Det förekommer aven ulikheter i varusortimentet och i uppstallningen. Enligt Fal~l- ström ar det "inkbart, aet >)vågböckerna avpassats efter vågva- seildets funktion i samband med tullkontrollen. Det ar ju

a

s i fall inte säkert att de ens ara avsedda attredovisa all offent!ig vägning)).' Slutsatsen blir: ))Vågböckernas karaktar och kallvarde torde överhuvudtaget knappast kunna bedömas utan en ingaende undersökning.

Den forskning, som sysslat med vågböckerna, har således

kommit

till

ganska divergerande uppfattning oin vigbtickeraas andamil, deras innehall och deras kallvarde. Er1 fornyad granskning a~ pvoblemet är påkallad.

Då

aralnet har upptages till behandling, ar avsikten att endast behandla det äldre vagboksmate- iialet, 1500-talets vågböclter för Stockholms stad. Utgangspunk- ten för eindersökningen ~ n a s t e bIi vågens verksamhet och vag- ningstvinget i Stockholm. Har verksamheten vid vigen krävt registrering och hur Dör en sådan i s& fall ha varit beskaffad?

----

j J IM. FAALSTP,OII, Stockholms offentligs vagvasen. Bägge arbetena ar daterade

januari 19 53.

(4)

I 16 Birgitta Odén

Magnus Erikssons stadslag innehåller flera stadganden angå- ende vägning.

I

konungabalken fastställdes stadens skyldighet och rättighet att garantera mått och vikt.' Det stadgades vidare, att vigen skulle bestå av en tvådelad vågaiïn och att det mindre viktinstrumentet, pyndaren, skuile ratta sig efter vågens vikt.'

Då vissa av städernas inkomster preciserades, upptogs bland

dem )>ingalden» från saköre, klädeshus och våg." stadens gäst- rätt intogs en paragraf om att gästerna skulle lita föra inköpta varor till vagen »och där väga som tillbör)).' Den mest uppmark- sammade paragrafen angående vågen återfinnes i köpmiiabal- kens tjugoförsta flock, där det stadgades att jarn och andra

köp-

mansvaror, som kom

till

Stockholm från Västerås och andra uppstäder, skulle vägas i Stocltholm, om de lossades och såldes där.' Vidare stadgades, att allt gods, som fördes utomlands från Stockholm, skulle vägas, innan det exporterades, vid risk av god- sets förlust. Särskilda bestammelser gällde for varors vägning

Z

uppstaderna. Om jarn och andra köpmansvaror uppköptes

B

uppstaderna, skulle de vägas dar, iiman de fördes därifran." Låg

varorna kvar over vintern i uppstaderna, kunde sådana varor som var packade i fat eller t ~ m n o r - som jarn och smör -markas med stadens märke och behövde då ej genomgå förnyad väg- ning, när de fördes från staden. Om en uppstadsbo ville utföra gods f r å ~ uppstäderna direkt till Tyskland p i eget skepp, så kunde detta ske, om han hade stadens brev p i att godset vägde full vikt. Han beh6vde

d i

icke Iita vaga godset igen i S;ockholm,

MESL Kgb XVI: I, 2.

IVIESL Kgb XXV. Ang. medeitida viktinstrument se L. B. FALKLIAN, Om matt och vigt i Sverige, i s. 400 ff., 437 ff.

PVIESL Kgb XVIII: pr, XXII.

MESL Kpb XXXIV: I.

W E S L Kpb XXI.

G Ett stort antal notiser i Arboga stads täilkeböcker visar, att Överträdelser av

(5)

Stockholms äldre vagbocker J

I 7

för s i vitt han icke lossade det och sålde det i O;tockSolm i stallet för att genomföra exporten. Slutligen stadgades dels att allt gods, som kom till Stockho1ix och icke vägde fullt, skulle tillfalla staden och konullgen, dels att alla tunnor och fat sltulle vara för- sedda med tuilnbindarnas märke.

StacBs!agens bestämmelser visar, att vägning av varor på

Stoock-

holms vag var ett tving, en plikt, som i vissa angivna fall åvilade köpmanilen. Tvånget gallde uttryckligen utländska gäster.

T

Ov- rigt specificeras icke de kategorier, som var pliktiga att l5ta vaga, rneil den allinanni formuleringen forutsiitter, att vkgpfiic- ten drabbade alla som drev handel i Stockholm: Stockl?olms bor- gerslta?, uppstiiadernas borgare, köpsvenner och handelsidkal~de medlemmar av adeln.

De delar av stadslagen och av privilegzerna, som stadens nyn- digbeter sarskilt öilskadc Killa levande, sammanfördes till korta stadga~den, bursprak, s o n två ganger arligen upplästes fran råd- huset.

De

medeltida burspraken f r i n Stockholni innehiller ïGgra klausuler, som har avseende p i vägningen. Dels ~ i l p t o g s bestam- rnelser om j$irnvi'iiccen, dels iilskärptes skyldigh~tei~ att offetltligt \aga järn, som utfördes

ur

landet.' F r i n ~ ; s p - t a l e t och fr& 1500-talets t v i första decennier ar irrga bursprak bevarade, men ar 1527 samlades stadens bursprak av Olaus Petri,

da

skrivare i staden. Av tidigare bursprak over vägningen upptog Olaus Peïri endast paragrafen om vagning f6re export: jjAl?r jarri ocli koppar skall vagas för an det utföres utan godzet forbrutit.ns

Ar 1575 samlades de medeltida burspraken och nagra senare föreskrifter till en omfattande ordningsstadga för Stockholms stad.'

I

stadgan upptogs kravet p i att aZI vagning skulle ske of- feiltligen. Vidare fastslogs osmundjanlets vikt.

I

en avskrift av Stockholms stadsböcker fran äldre tid, 2 : I s. 447, 465 f.i 485> 494. Aiig.

bursprakeil se S. CLASOK, Stockholms aterfunna stadsböcker från medeltiden, s. 97 ff. (HT 1903.)

Stockholms stads tänkebok 1524-29, S. 328.

(6)

z 18 Birgitta Odén

ordningsstadgan - bevarad i stadsarkivet och sannolikt gjord av stadsskrivaren - har ett tillägg gjorts, som återger bestämmelsen i Olaus Petris burspråk, nämligen ))Alt järn och kopper skal vages, förre an det utförs, heller godset förbrutit)).

Det är tydligt, att det väsentliga momentet i de medeltida vagningsbestammelserna var den offer-itliga kvantitetskontroIlen, framst ifriga om järn och koppar som skulle exporteras. Stads- Pagens o c ~ burspriitens bestammelser avser att inskärpa våg- plikten.

Bakgrunden till vigplikten och inneborden av vågbestämmel- serna har diskuterats i forskningen. Särskilt har intresset knutit sig till den tjugoförsta flocken i köpmålabalken och detta med fullt skäl.'" Burspråken visar med Gnskvard tydlighet, att det var denna flock som hade aktualitet.

D i

denna diskussion åter upptages till behandling, ar det icke för att aiiyo grallska de mede!-

tida föi-hillandc!na utan för att sijka fastställa, villta faktorer

som hade relevans p i rgaa-talet.

Halvar Sundberg hävdade i sin avhandling från ar 1927, att vägningcplikten ocli tvånget att märlta vissa godsförpackningis var avsedda att utgöra ))en offeniiig garanti för varans tillfreds-

11

ställande beskaffenl-iet)).

Tom Söderberg har @.ter-ligare frambavt kontrollmomentet i samband med vagning. H a n skriver, att ))huvudsyftet med väg- ningen torde varit kontroll av varans godhet, vilket f6r de storz exportartiklarna var av stor betydelse för upprätthållandet av

PRF, 3 s. 285 ff. Peterzén menar, a t t denna samling »i huvudsak .tillkommit av I-iistoriskt intressen. (I. PETERZEN, Till frågan om de medeltida stadsskatterna, s. 29

not I . HT 1950.) Detta motsäges dock av den omständigheten, att bestämmelserna trycktes. Avsikten miste ha varit att ge dem förnyad aktualitet. De upplästes också på radhuset. Stockholms stads tänkeböcker 1568-1575, s. 364.

Heckschers, Kumliens och Fahlströms inlägg i fragan om na? vigplilcten in- tridde, Iämnas har utanför diskussionen, eftersom den bättre behandlas i annat sammanhang. Se nedan s, 159 f f .

(7)

Stockholms äldre vågböcker e ag 12

det goda anseendet på främmande marknader)). Han under- stryker, att man redan under 1400-talet kan iakttaga icke blott en kvantitetskontroll utan aven en kvalitetskontroll i samband med vag~aingei~. Denna kvalitetskontroll kallades vrakning och var förenad med ~ t ä m ~ l i n ~ s s k ~ l d i ~ h e t . ~ ~ Avsikten var att man skulle skapa standardkvaliteter och standarc-lkvantiteter, som lättare och bättre skulle kunna avsättas pi den internationella marknaden.

Det ar givet, att vägningen ullder sidana förhallanden miste skarpas till vägningsplikt, eftersom det liar en f3r hela staden gemensam angelagenhet, att exportvarorna

ht111

sitt pris. Vrkk- ning som kvalitetskontroll i samband med vagningen ornialas aven under 1500-talet, ehuru mera sailan an man hade anled-

14

ning att vänta. Kontrollen synes då främst ha varit inriktad på

granskning av Itvantiteten. Overtradelser mot viigningstv5nger avdömdes vid kämnarsr5tten, dar ocksi saköret uppbars." Bö-

terna redovisades i saköreslängder, och någoil registrering av

-

'V. SODERBERG, Stora Kopparberget under medeltiden och Gustav Vasa, s.

446 Dens., Sveriges handel under medeltiden, s. 154 f . [Nlsrdisk kultur 16.)

1 3 S. SODERBERG, Stora Kopparberget; s. 453. Egendomligt nog förekcmmer ingz

bestämmelser om vrakning av koppar och järn i stadslagen. Däremot omtalas vrakning av andra varor, t.ex. fisk, ved och bräder, hampa och lin, silver och guld. (Se aven stadens ambetsbok, dar vrakare för dessa varor uppfördes. Stockholms stads ambetsbok 1419-1544.) Att vrakning aven förelroin för :.ex. koppar framgår av en notis i tänkeboken från r478, dar det talas om dem iisom wraka kopparen». Stockholms stads tänkeböcker 1474-1483, s. 446, 189. SODERBERG, a. a., S. 446

Ang. medeltida järnvrakning se E. SV. DAHLGREN, Jarnvralzeri och järnstampling, s. 4 ff.

'" I ett brev 1i5 15Go till Anders Sigfridsson Rålamb skrev Gustav Vasa, att man skulle kontrollera vågen och dessutom tiilse, att inget stångjärn exporrerades, som )>icke vill lathe sig böje och -,.ecke>i. O m detta icke gick, ))då m2 det vrakies och icke för köpmansgods hollet b!ive eller utskeppes vid straff och godsen för- lystii. Detta brev ger en konkret bild asT hur vrakningen verkställdes, GIR, 29 s.

498 DAHLGREN, a. a., s. 7.

l

' 1578 bötfälldes Hans Stuut, för att han inte låtit vaga sitt järn. Förfalskade

tranfat, ogiltiga besman, överviktiga jarnfat beivrades ocksa, vilket visar att andra klausuler i kvantitetskontrollen upprätthölls. Saköreslangcler. Borgmästares och råds arkiv, vol. 93. SSA.

(8)

1 2 0 Birgitta Odén

själva vägningsförfarandet var för detta ändamål knappast på- kallad.

H

forskningen har man icke stannat vid att fastställa, att staden garanterade vågen och hävdade en vagplikt. Sundberg har framhävt en faktor, som skulle kunna ha bidragit till att staden hade intresse av att vågplikten upprätthölls.

I

samband med vägningen skulle staden ha rätt att uppbära vågpengar. Ur-

sprungligen skulle detta endast ha varit en ersättning för kost- naderna i sambaid med vägningen, men redan på stadslagens tid skulle avgifterna, vigpengarna, ha blivit en verkfig inkornst-

1 6

kalla för stadesr. Denna synpunkt har ytterligare v.nderstrukits av Fahlstram, som Framhållit att ratten att hålla vag och atnjuta inkomsten därav tillf6rsakrades staden i flera privilegiebrev allt- ifråra riksrådets privilegium 1436 till det stora privilegium, som evahundra ar senare utfardades av Kristinas förmyndare.''

I

en undersöki-ing av vigböckernas kallvarde k u l l e denna faktor Itunna få stor besdelse. Om det narnligen kan visas, att staden hade ett ekonomiskt intresse att bevaka vid vågen, skulle detta innebära, att staden haft intresse av effektiv kontroll och att vägaren bör ha haft skyldighet att verifiera vågpenningsupp- börden genom vagnlngsregister. Frigan om stadens r i t t t411 vigpengar måste därför ingående granskas.

Enligt stadslagens bud skulle staden dela »ingälden)) av vigen

med itronan.'" privilegierna 1436 hade staden däremot ensam

18

ratt till ))waghena och k l ~ d h e h u s l t , thera r e n t o . . .n. Det an-

tydes, att detta förhållande hade gammal havd. Följaktligen skulle kronan inte längre ha haft fiskala intressen att bevaka vid

l6 SUNDBERG, a. a., s. 15 f. N. AHNLCND, Stockholms historia före Gustav Vasa,

s. 189.

1 7 _FAHLSTROM,_{a. a., s.}

20.

'" MESL Kgb XVIII.

19rivi!egium 115 1436. PRF, I s. 79. Jfr 1442, 1458. PRF, I s. 94, 143. Se aven Gustav Vasas privilegium 3017 1529. PRF, 2 s. 86. I de senare privilegierna från 1500-talet upptogs däremot icke denna paragraf. BOETHICS-SCNDBERG, a. a., S . 50.

(9)

Stockholms äldre vagböcker I 2 1 vaguppbörden. Det förtjänar framhällas, att lag och privilegier aldrig uttryckligen nämner vågpengarna. Det talas endast om ranta ochingäld. Att darmed skulle avses vågpengar är ett ana-

30 iogislut med ~ t g a ~ ~ g s p u n k t från senare tiders förhilianden.

Enligt shadslagen skulle ii~galden fran vågen tippbaras av

kam-

siarerna tillsammans med stadens skrivare och redovisas inför

21

borgmästare och fogde.

I

de bevarade medeltida karnnarsraken- skaperna redovisas ocksi någon gång bötesuppbörd för falska järnfat o.d. men däremot aldrig uppbörd av ~ i g ~ e n g a r . ~ '

I

stiial- iet utbetalade kamnarerna vid ett tillfalle tretton penningar 3 ~ragarelön, sannolikt för en vzgning för stadens raltning." Inte heller upptogs avgifter frän vågen i de bevarade skotträkenska-

L '

perna. Borgmastarräkeïiskaperna, som bevarats fran 1400- talets f0rra del, ininehiller uppbord av arrendekaraktar men

25

aldrig uttryckligen nagon uppbörd f r i n vagen. Inga belägg finns s5led.e~ for att vågpengar, arrende eller andra avgifter f i k

' O

vage11 inbetalats till stadens myndigheter. Detta utesluter dock inte, att sidana avgifter kan h a inbetalats u i ~ d e r foriner, som undandrager sig granskning. De bevarade räkenskaperna bor

givetvis inte uppfattas som ett fuiistandigt överslag 6ver stadens

f '

manser.

1

stadens rakenskaper från Gustav Vasas tid redovisas irzgs inkornster av vågen fö;rriin år 1550, d b n a n under inkomsttitelri

" Tydligt framträder detta hos SCNDBERG, a. a., s. 15.

"

ilESL Kgb XVIII.

' 9 4 7 0 ars kamnärsrakenskaper. Stockl~olrils stads skottebok 1460-1468 samt strödda räkenskaper, s. 428. Se aven H. SCHPCK, Stockholm vid 1400-talets slut,

C195'1 S . 85.

" ~ o c k h o l m s stads skottebok 1460-1168 samt strödda räkenskaper, s. 380. ' ~ t o c k h o l m s stads skotteböcker. O m den medeltida riikenskapsföringens olika kassor se BOETHIUS-SUNDBERG, a. a., C . 52 f .

Ett stort antal uppbördsposter ar uppförda endast under namn. Möjligen kan vagare11 dölja sig under något av dessa. Eftersom vägaren vid denna tid icke upptogs i ambetsboken, kan fragan icke avgöras.

(10)

1 2 2 Birgitta 0di.n

))Bodalön och huslön)) i stadens nu centraliserade bokföring upptog 70 mark, som Mats skrivare erlagt som ranta för vågen." Den nya inkomsttiteln f r i n år 1550 torde närmast ha inneburit ändrade redovisningsförhål!anden.

I

någon form har nämligen avgifter för vågen inbetalats aven tidigare. Ni5gra kungliga

full-

makter från 1544 stadgar, att staden skulle ha ))ranta och rateig- het)) av vagaren enligt gammal sedvana." Det framgir av en notis i tänkeboken, att vagaren ålagts inbetala rantan till staden." Möjligen uppbars medlen av borgmästarna före Sr 1550 och användes

till

betalning av löner." De kungliga fullmakterna vkar einellertid ocksi, att vagaren sjilil hade ratt att uppbära

31

vågpengarna meri skulle betala en arrendeavgift tiil staden. nr senare 1500-

Detta system bestod, di5 forhlallandena und,

"

H. FORSSELL, Sveriges inre historia, z : I s. 77. Ang. den 1550 införda skärp- ningen av hyres- och arre~ideinkornster se I. P E T E R Z ~ N , Studier rorande Stockholms historia under Gustav Vasa, s. 97. Lindberg har dock med ratta poängterat, att de bevarade räkenskaperna icke ar nigoil huvudbok, där samtliga räkenskaper fördes. F. LINDBERG, Rec. av Peterzén, Studier rörande Stockholms historia under Gustav Vasa, s. 87. (HT 1946.) Se härom aven BOETHIVS-S~ND~ERG, a. a., s. 53 f.

I 1545 års s.1~. jordebok för Stockholms stad, vilken innehållsmässigt bör hänföras till år 1551, upptages samma avgift fran vigen, inbetalad av Mats skrivare. Borg- mästares och råds arkiv, vol. 70. SSA.

K. brev ~ 1 . 1 3 ~ 614 1544. GIR, 16 s. 154, 195.

Tänkeboken 1545. Stockholins stads tänkeböcker 1544-1548, s. 54.

På 1430- och 1440-talen uppbar borgmästarna arrendeinkomster och använde dem b1.a. till avlöning av stadens ämbetsmän. Se t.ex. räkenskaper 1440. Stock- holms stads skottebok 1460-1468 samt strödda räkenskaper s. 348. 1540-talets borgmastarräkenskaper ar dareinot baserade pa andra inkomstkällor. (Stockholms stads acta, vol. 16. RA.) Före ar r550 saknas uppgifter dels om stadens tomtöre och andra arrendeinkomster, dels om borgmästares och radmans avlöning. Detta beror sannolikt på a t t de liksom pa 1400-talet redovisades i samma »kassa» och först 1550 införts i den centraliserade stadskassan. [Jfr LINDBERG, a. a., s. 85 ff.) Sambandet mellan dessa inkomster och utgifter bestyrkes av en paragraf i stadslagen, dar avsnittet om borgmasrares och rådmans lön inledes med en redogörelse för fördelningen av ingäld bl.a. f r i n vigen. Avsikten a r tydligen att lönerna skulle tackas av arrendemedel. MESL Kgb XXII.

31 K. brev till Botvid Larsson 2413 1544, för Tönnes Sengtsson 614 1544, för

(11)

Stockholms äldre vigböcker _1'3 talet kan granskas i stadens mera fullstandigt bevarade rakenskaper." "aden hade d i inga andra inkomster av vågen an »vag- huslan)). Inkomsten hade karaktär av arrende eller hyra och upptogs bland bodelön, kvarnhuslön, stegerhuslön, kallarelöi~ m.fl. liknande inkomster. Dessutom uppbar kamnarerna liksom under medeltiden bötesbeloppen vid falsk vikt eller isidosat- tande av vagplikten. Däremot uppbar vägaren sjalv vigpeng-

d a ..

arna. Annu ett gott stycke in på 1600-talet var stadens inkornster av vågen inskränkta till rantan av vigen, våghu~peaigarna.~' Staden hade saiedes inget direkt intresse av att f6 vågpennings- uppbörden redovisad i vagböcker. De bevarade vågböckerna saknar också alla uppgifter om penninguppbörd. Först ar 1622 över- tog staden vågpenningsuppbörden och utbetalade i stället Iön

35

till vagaren. F r i n den tidpunkten redovisade vagböckerna vsg- penningsuppbörden och antog därmed karaktär av verifikationer fiil denna inkomsttitel.

Det kan således visas, att staden endast haft bö'ier och en fast avgift av vågen under de tider, d,; de äldre vågböckerna fördes. Staden har därför icke haft något intresse av att kontroilera upp- börden av vågpengar. Detta motiv Itan icke ha paverkat vågböc- kernas tillblivelse eller deras kallvarde.

I

forskningen har man inte bara pekat på att staden hade intressen att bevaka vid vägningen. Man har också liävdat, att ssta-

te72 hade fiskala intressen av vagningen. William Smith har

framhållit, att kontrollen av exportvikten troligen helt och hållet

32 Borgmästares och rads arkiv, vol. 163-166. SSA. r580 i-tpphörde inbetaliiiilg-

arna nagra ar, men 1586 gjordes en inbetalning p i 50 daler för 7 års utebliven hyra för vågen. Ang. räkenskapsföringen se BOETHIUS-SUNDBERG, a. a., s. 53 f , , 56.

" Tänkeboken 1596. Stockholms stads tänkeböcker fran ar 1592, 2 s. 5 4 Se

även vagaretis brev till magistraten ar 1620 angaende vagpeiliiiilgsuppbörden. Borg- masrares och råds arkiv, vol. 132. SSA.

3' Räkenskaper för perioden 1588-1612 i Borgmästares ocli råds arkiv, vol. 167-170. SSA.

(12)

Kz4 Birgitta Oden

var en uppgift för innehavaren av vågen i ~tockholm." Enligt Fahlström ledde detta till en viss sammankoppling av det kommunala vågväsendet och den statliga uppbörden.s' Vågböckerna skulle ha avpassats efter vågvasendets funktion i samband med tullkontrollen, en omständighet som skulle kunnat påverka våg- böckernas karaktar.""rågan ar, om ett statligt motiv kan ha lett till skarpt kontro!l av vagverksamheten och framkallat behov av vigböcker?

Det saknas belagg för att kronan redan under medeltiden och

1500-talet krävt central vigregistrering soin et: medel att kontrollera exporten. Detta utesluter dock icke att s i varit fallet, aven om enskilda vågcertifikat eller markning av varan skulle varit ett naturligare kontrolhedel för tullnären. Det miste ernel- leitid framhållas, att det finansiella motivet var svagt, s i länge kronan icke regeibundet uttog tu11 vid exporten. Under medeltiden var ofta Stockholms borgare befriade från tull.""kinder Gustav Vasas tid pålades expor.ttull först 1559 men upphävdes

L O

redan 1561. Under Johan

111:s

regering uttogs expor'itui! endast under Itorta perioder." Först vid 1600-talets början fick avgifter p i exporteii stigande betydelse, varvid kontrollen krävde ökad uppmarksamhet fr5n mgrndigheternas sida.""anken var a t t tullen och viixeln skulle kontrolleras bättre, om tullavgiften upptogs sava1 vid vôgningen i uppstäderna som vid exporten.

I

den andan utfardade Karl

IX

ett omdebatterat brev av den I I oktober 1604. om den otillfredsställande regictreringerr vid vå-

"'

W. SMITH, Äldre svenskt tullväsen, s. 211.

3 7

F A H L S T R ~ U , a. a., s. 21.

38

FAHLSTROXI, a. a., s. 32 f .

3 V W i SMITH, Äldre svenskt tullväsen. Dens., Studier i svensk tulladministration. Kap. I.

"O W. SMITH, Äldre sveiiskt tullvasen, s. 165 ff. Dens., Studier i svensk tull-

administration, s. 29.

41 W. SMITH, Studier i svensk tulladministration, s. 29 f f . B. ODEN, Rikets upp- börd och utgift, s. 299.

(13)

Stockholms äldre vågböcker la!?

43

garna. Det heter dar, att det visat sig, att fler varor var utförda enligt tullregistren an vad som enligt vagarens register vagts. För att öka tullkoiltrollen befallde kungen, att vägningen skulle ske i omedelbar anslutning till förtullriing och inskeppning.

På

sarn- ma satt skulle importgods förtullas ocli vagas samtidigt. Det ar naturligt, om stadens vågböcker darrned fick ökad betydelse f ~ r den statliga kontrollen av tulldebiteringen.

Den har företagna granskningen har adagalagt, att det irite kan göras sannolikt - och an mindre bevisas - att staden eller staten kravt, att vagens verksamhet skulle registreras. Varken staden eller staten har heller under 1500-talet haft nigon sme- delbar ekonomisk nytta av vägningen. Vägningen kan darför reduceras till den primara funktionen att vara en stadens Itv?n- titetsgaranti. Plikten att vaga kan härledas ur det gemensimrna intresset atthiilla priserna p i exportvarorna uppe och icke for- darva marknaden genom ojämn vikt.

Den offentliga vagilingen bör emellertid inte endast ses ur ciet allmännas synpunkt utan aven ur den handelsidkande befolk- ningens. Stadens vig fyllde ett viktigt behov. Besman och gyn- dare var otilirackliga för vagning av de större exportkvantite- terila. Köpmannen behövde ett officiellt garanterat vaginstru- ment av storre dimensioner. Både nar det gällde att siiija till sx- portörer i Stockholm och nar det gällde egen export, behövde köpmannen vad stadslagen Itallade ))stadens bi~ev)), ett officiellt certifikat på vara och vikt.'"

Stadslagens viigniiigsplikt avsåg emellertid icke enbart exporten utan aven varor, som sildes inom staden. FrågaR ar, om ett vagningsbehov förelåg aven i detta fall. Fahlström liar pekat p3 4 3 Erevet ar publicerat i Samling .

. .

angiende Sveriges rikes com~nerce utg.

av Stiernman, I s. 487. Det beharidlas av H ~ C K S C H E R , a. a., S. 28, KUVLIEN, a. a., s. 280 f., FAHLSTROM, a. a., s. 2 2 .

'' Om handelns behov av certifikat se A. E. CHRISTEXSEN, Der handelsgeschiiht- liche Wert der Sundzollregister. (Hans. Geschichtsblatter 1934.) Dens., Dutch trade to the Bakic about 1600, S. 70 ff.

(14)

n 26 Birgitta Odén

medeltidens allinanila tendens att i första hand rakna ined staden som ekonomisk enhet.'" Staden fordrade att varje varuparti skulle vagas, som fördes in i staden och dar bytte ägare eller åter exporterades. Fahlströms tolkning ger den allmänna grundsynen. Men man måste oeksa rakna med att vägningen tillgodosåg en anera konkret situation. Det är känt att viktenheterna i olika landsändar icke var lika. Det fanns lokala variationer.

Då

varor, köpta i uppstaderna, fördes till Stockholm, innebar detta att de fördes från ett vikroniräde till ett annat. Aven om en omräkning var möjlig, gav en nyvägning ett betydligt säkrare resultat.

Behovet av offentlig vägning var stort för den enskilde köp-

mannen. Ar 1592 klagade en borgare i staden över att en av kämnarerna hade förbjudit honom att använda vågen." Kam-

naren motiverade Atgarden med att köpmannen brutit inot stadens stadgar och att han icke betalat skottet. Samma år hindra- des en borgare f r i n att begagna vågen, därför att han rnisshand- lat en stadens ämbetsman."' Ar 1599 avstängdes en av stadens friimsta borgare från vägen under mativering, att hans son väg- rat betala stadelis skottA8 Det var tydligen ett verksamt straff för en borgare att avstängas frän rätten att använda vigen. Väg- ningen var saledes icke enbart en plikt, som man på

allt

satt sökte undandraga sig. Plikten var förbunden med en förman, fran vilken borgarna icke gärna avstod. Detta ar en synpunkt, som undanskymts i den tidigare forskningen och sam får betydelse vid bedömningen av vågböckernas kallvärde.

O m avstiingning från vägen kunde arivandas som bestraffning gentemot enskilda borgare, miste vågen också kunnat brukas som ett vapen i de handelspolitiska motsättningarna mellan olika köpmanskategorier. Sälunda förbjöds en norrköpingsbo att väga 'VAHLSTRÖM, a. a., s. 22. O m vågpliktel1 i stapelpolitiken se allmänt O . GON- NEKWEIN, Das Stapel- und Niederlagsrecht. H. BECHTEL, MTirtschaftsstil des deut- schen Spatmittelalters, s. 253.

46 Stockholms stads tänkeböcker från år 1592, I s. 76.

"' Stockholms stads tänkeböcker frän år 1592, I s. 74. " Stockholms stads tänkeböcker frän år 1592, 2 s. 372.

(15)

Stockholms aldre vigböcker 1 27 oclz exportera järn, som han köpt i uppstadei-na, m d e r motive- ring att staden genom sådan utskeppning skulle förvandlas till

en färjestad och att handel av detta slag tidigare icke förekom- mit." Ar 160c intygade vägareii, att han uppreepcade gånger väg- rat väga koppar för en dansk köpsven, sa vida denne inte kunde skaffa en tillåtelse av ståthållaren eller tullnaren."

I

1570- och 1580-talats vågböcker bekräftas den regeln, att vägning för fram- mande köpsvenner endast tillåtits efter tillstand av slottsloven d e r borgmästare." Så blev vågen ett medel för staden att havda sina privilegier s c h att genomföra sin handelspolitik. Aven detta maste beaktas, d i vågböckernas innehål! bedbms.

Bet har har gjorts gällande, att vagningen på stadens våg om- besörjdes av en vagare, som uppbar vigpengar sch betalade en fast avgift till staden. Denne betraktades som eiz stadens ambets- inan. Från och med 1458 uppfördes hans narnri i stadens ambetsbok." På 1470-talet hade staden dessuto~n särskilda ambetsinän,

O d

som skulle handha vignycklarna.

I

Gustav Vasas öppna brev 54 för vagarna fick dessa förtroendet att själva förvara nycklarna.

5 5 Under hans

tid

uppfördes inte längre vägarna i ämbetsboken. Först på 1570-talet återfinnes vigarna bland stadens ämbets- man.

Det har iide varit möjligt att finna belägg

f ö ~

att vägaren förde vagböcker under medeltiden och under Gustav Vasas tidigare regering. Stadslagen innehåller blottbestämmelser om vägning, icke on1 registrering.

I

forskningen har det emellertid hävdats, att bokföring av vagningen sannolikt ar av långt äldre datum än

" ~ t c c k h o l i n s stads taiikeböcker f r i n i r 1592, 2 s. 276, 281.

'9tocltholms stads tänkeböcker från år 1592, 3 s. 203.

" Om vågböckerna se nedan s. 139 ff.

'Ytockholms stads ambetsbok 1419-1544, s. 6 6 .

j3 Stockholms stads ambetsbok 1419-1544, S. 93 ff.

Se Lex. k. brev för T ö ~ m e s Bengtssoii 6/4 r 5 4 4 GIR, 16 s. 195.

55 Stocltilolms stads ambetsbok 1419-1544, (Sr. i serien Stockholms stadsböc-

ker från äldre tid.) Stockholms stads ambetsbok Eran 1545. Borgmästares och råds arkiv, vol. 67. SSA.

(16)

I 28 Birgitta Oden

den äldsta bevarade vågboken från 1 ~ ~ 6 . ~ 9 e n har företagna granskningen av motiven för vägningen har visat, att en registrering av vägningen icke i och för sig var nödvandig. Certifikat, utfärdade av vägaren, bör ha varit tillräckliga för att vågen skulle fyla sin funktion som kvantitetsgaranti. Om någon form av vågböcker förts, måste det ha skett i ett speciellt syfte. Det kan ifrågasättas, om en så omfattande registrering som en våg- bokföring skulle gjorts enbart i syfte att kontrollera att kop-

mänilen iakttog vågplikten. Omständligt förda - och bevarade -

langder av detta slag brukar vanligen kunna sattas i samband med ekonomiska eller handelspolitiska motiv.

Då

det galler att bedöma de bevarade vågböckerna, deras tillkomst och deras kallvarde, ar det nöEhvanCligt att hålla denna frågeställning klar: varför har vågböckerna förts och vilket ändamål tjänade de?

De

forsta bevarade vågböckerna härrör från 1540-talet. Tidi- gare forskning har i dem sett en registrering av vagningsproce- duien i staden. De bevarade vågböckerna skulle utgöra relikter av en äldre och mer omfattande serie.

De

äldsta vågb~ckerna från 1540-talet förvaras på kammararkivet, de yngre ?rån och med ar 1572 på stadsarkivet.' Detta har i tidigare forskning noterats men inte utnyttjats i en

kall-

kritisk analys."n kallas förvaringsplats beror endast sällan på en slump. Ibland ar den resultat av ordningsarbete, men ofta nog speglar den en realitet.

I

detta fall torde

det

vara uteslutet, att de skilda förvaringsplatserna beror p% ordningsarbete, Vilka

$6

KUMLIEN, a. a., s. 27%

l På kammararkivet börjar sedan en ny serie på 1630-talet. Dessa har enligt

anteckningar inlämnats till kammaren för kontroll och avser redovisning av våg- pengar.

Z I Boethius-Sundbergs undersökning av Stockholms stads arkivalier ocli deras

proveniens framhålles, att dessa vtigböckers förhtillande till staden och till kammaren icke kunnat fastställas. BOETHICS-§L-KDBERG, a. a., s. 57.

(17)

Stockholms äldre vågböcker X 29

realiteter kan då ha föranlett deras placering i olika arkivbild- ning ar?

Stadens vågböcker har naturligt sin plats i stadens arkiv. Om

vigböckerna förvaras p5 kammararkivet kan detta bero p i an- tingen att kronan infordrat dem f ~ A n staden eller att de upprat- tats eller avskrivits i kammaren. Redan i 1529 års privilegiebrev för Stockholm bestämdes, att kronan skulle ha ratt att granska stadens räkenskaper över skottet." På 1540-talet gjorde kronan bevisligen bruk av sin ratt att granska kämiziirsräkenskaper och

borgmastarrakenskaper.^ Anledningen till rakenskapsgransk- ningen var, att l<ronan önskade kontrollera, att den skatt stats- kassan avstod ifrån till stadens befästning anvandes på rat% satt. Ifråga om kamnarsrakenskaperna gällde det att kontrollera krc- nans andel i saköret.

Efter vad som ovan framhållits rörande vågpenriingsuppbör- den, bortfaller varje fiskalt motiv för kronan att kontrollsyfte indraga vågböckerna till kammaren. Det finns inte heller någrs anteckningar om att

de

berörda volymerna utsatts för granskning i kammaren.5 Det ar således knappast sannolikt, att våg-

bockerna indragits till kammaren för kontroll. Det återstår den möjligheten, att vågböckerna infordrats i nigot speciellt syfte. 1540-talets vågböcker omfattar tre Argångar. 1544 års vågbok ar ett fragment under rubriken: ))Dette efterskrevne haver tyske köpsvenner köpt av borgarer anno

d

(omi] ni K 1544. Vägningen avser smör och torkade

Privilegiebrev fOr Stockholm 3017 1529. PRF, 2 s. 89.

" F. LINDBERG, Rec. av Peterzén, Studier rörande Stockholms historia under Gustav Vasa, s. 82, 84. (HT 1946.) Allmänt ang. kronans kontroll av stadernas räkenskaper se ODEN, a. a., S. 94 ff.

Jfr motsvarande anteckningar och kvittenser i fraga om borgmästarrakenska- perna och kamnärsräkenskaperna, vilka kontrollerades och ccksi utskrevs i kammaren. Se t.ex. borgmastarräkenskaper 1540-1544 Stockholrris stads acta, vol. 16. RA.

(18)

136 Birgitta Odén

1546 års vagbok är en renskrift, som bar titeln: ))Denne Ior- skreffne bok är lydandes på alt osmundjarn, stångjarn, smid- koppar, råkoppar, bly, som väget ar har i Stockholm anno domini 1 ~ ~ 6 . n ~ Den löpande redovisningen uppdelar exportörerna i »tyske man)) och »svenske man)).

H

den något defekta slutsum- man upptages följande varor : osmundjarn, stångjärn, smidkop- par, råkoppar, bly, tenn, salpeter, svavel och humle.

r548 ars vågböcker utgöres av tre olika delar. En volym har rubriken ))Denne efterskrifne bok ar lydandes t p å stångjarn och koppar, bly, humla, gaddor, tenn och kabbelgarn, hampa, lin, som kommit är här till Stockholms vagskal anno domini 1 ~ ~ 8 ) ) . ' Längden omfattar urom de uppraknade varonla aven linblår, honung, talg, vax, kött och fläsk. Den kompletteras av en annan vigbok, som omfattar osmundjarn och smör, »som kommit är har till Stockholms ~agsk5!ar och pyndare som både svenske och

tyske hava vagit låtit)),' Bägge dessa volymer avser tiden från mitten av mars ei!I början av november 1548. Den senare delen av seglationssäsongen upptogs i ett tredje register: ))Detta register

ar

lydandes upp$ allt det gods, som kommit ar till vågen, sedan huvudböckerna blevo summerat på hela års handel anno

1~~8.))'~

Registret upptar mindre kvantiteter jarn, smör och koppar, s0111 vagdes under november minad 1548. Tillsaminans täcker de tre volymerna a13a tankbara slag av vägda varor för

hela seglationsåret. De tre slutsummorna skulle tillsainmans motsvara årets vägningar.

Samtliga bevarade vågböcker från 1540-talet ar renskrifter

a

folio. Några av dem har varit bundna i sådana medeltida pergamentsband, som 150s-talets kammare använde för att

binda

rä- kenskaper och register. Av detta kan dock Inga säkra slutsatser

Vågboken förvaras i Bergsbruk, vol. 5 0 0 . KA. Vigbocker 1544~ 1548. KA.

Bergsbruk, vol. 501. KA.

'

(19)

Stockholms äldre vågböcker

₌

₃

₌

S I D A U R 1548 A R S V A G B O K F O R S T A N G J A R N S I . M .

Volymelts karaktär av renskrift fralrztrader tydligr. S Z L ~ ~ T ~ I ' ~ O Y I ~ ~ avser varje köpares vägningar av stingjiirn.

(20)

13% Birgitta Oden

dragas, eftersom även stadens handlingar ibland inbands i pergamentsband." Ofta anlitades samme bokbindare av kungens kammare och av stadens myndigheter.'' Papperet är av vid denna tid vanlig typ och förekommer i både stadens och kronans räken- skaper och handlingar. Det tillåter icke någon slutsats om var

13

vågböckerna utskrivits. Handstilen i 1546 och 1548 års register

14

ar densamma. Stilen ar besläktad med dem som vid denna tid skrevs i kammarens skrivarstuga, vilket dock icke får tagas som ett säkert beiägg för att den bör hänföras

till

kammarens perso- nal. Skrivare, utbildade i kammaren, kunde träda i stadens tjans t. Den yttre form, i vilken vågböckerna föreligger, ger siledes icke grund till några säkra slutsatser angående var eller av vem volymerna renskrivits. En analys av vigböckernas innehåll och form blir nödvändig för att närmare fixera omständigheterna kring deras tillkomst.

Den primära uppdelningen i 1540-talets vågböcker har skett efter olika varor. Denna uppdelning på varusortiment var den sedvanliga i kammarens räkenskaper men förekom inte, så vitt vi vet, i stadens redovisning." Denna form av uppdelning förut- sätter en långt driven bearbetning av de grundläggande journal- uppgifterna. Inom varje varuslag har sedan en uppdelning gjorts i ))svenske man» och ))tyske man)). Vågböckerna redovisar där- efter uppgifter om de köpman, som vid vågen framtriitt som

11 1570- och 1580-talens vågböcker, som sannolikt aldrig befunnit sig i kam-

maren, har i viss utsträckning varit bundna i medeltida pergamentsband. Se nedan s. 140.

l

' A. HEDBERG, Stockholms bokbindare 1460-1880. (Nordiska museets hand-

lingar 36.)

l" En grundlig undersökning av vattenmärkena skulle mahända kunna ge re-

sultat men fordrar först ett säkert fastställande alT vilka av rådhusets handiingar som utskrivits i rådhuset cch vilka som i samband med revision skrivits i kammaren.

l

' Däremot avviker r544 ars fragment. En handskriftsundersökning i det om-

fattande kamerala materialet har i detta sammanhang icke kunnat företagas.

15

(21)

Stockholms äldre vigböcker I 33 1 6

k6pare av varor. Varje köpares vägni~igar upptages i datum-

17

följd me6 en slutsumma för varje köpare. Vagbidckernas 16-

pande notiser har sammanräknats till s l ~ ~ t s i ~ m m o r över vagningen för olika varor. Detta har varit ett ooinfattande arbete och skulle sannolikt icke utförts utan en bestämd målsattning.'"

Det finns anledning att stalla f r i g ~ n , om den liar relaterade uppställningen och bearbetningen motsvarade ett stadens eller statens aktuella behov.

Det ar svårt att finna en rimlig förklaring till varför staden skulle haft intresse av att på skilda varugrupper registrera och sammanräkna köparnas vägningar för att sedan uträkna summor över alla vägda varor. Mot bakgrund av kronans handelspolitik under 1540-talet ter sig detta förfaringssätt desto nitur- ligare.

Det ar känt, att Gustav Vasa p i 1540-talet vidtog flera at- garder i haizdelsreglerande syfte. Avsikten var 7012. att piverka prisnivån i landet. De första cparen av den nya handelspolitiken kan iakttagas år I 543. A u 544 gjordes vissa regleringar för

fisk,

smör och andra ätande och feta varor.19 Under senare delen av år 1544 utsträcktes intresset till koppar och järn. Olika planer ventilerades och samarbetades slutligen i det stora inalldatet om den dyra tiden från april 1 ~ ~ 6 . " Handelns regierlng var baserad på ett omfattande kontrollsystem, särskilt när det gällde export och import. Från och med år 1549 ökades kontrollen genom

P-

'"edan Heckscher konstaterade, att IS~-o-taleis vagböcker i detta 11änsee:ide skiljer sig från de yngre, som ar uppställda efter säljare.

I ' Heckscher menade, att köparna som regel var exportörer. Mot detta har

Kumlien med rätta hävdat, att köparna aven köpte för eget bruk.

'V senare rågböcker förekcmmer ingen sidan sammariräkning. Se nedan s. 144 f .

'" I. P ~ ~ r x z f i ~ , Stockholms historia under Gustav Vasa, s. 56. i544 ars bevarade vagbok avser just smör och gäddor. Det kan dock icke anses uteslutet, att andra vagböcker kan ha förts.

" Mandat om den dyra tiden 414 1546. GIR, 18 s. 30 ff. IV. STAF, Marknad och möte, s. 115 f f . W. SMITH, Äldre svenskt tullväsen, s. 188. T. ANDEI~SSON, Svenskt och europeiskt femtoilhundratal, s. 211. PETERZ~N, a. a., s. 60 f f .

(22)

'

3 4 Birgitta Oden

omfattande s.k. köphandelsregister över handeln inom staden och över import ocl1 export." De köphandelsregister, som bevarats från 1550-talet, företer olika försök att lösa frågan om en allsidig och belysande kontroll av handeln i Stockholm.

Till

sitt inneleall är köphandelsregistren betyydgt mer omfattande an vågböckerna, men de bar gemensamt med dessa, att uppstalln ngen utgår från köpare av varor. Smitl~, som agnat köpi~andclsregistm särskild uppmärksamhet, har hävdat, att dessa inte enbart tjänade ett teoretiskt, handelsstatistiskt syfte utan aven avsig att belysa varje köpmans l~andelsbalans för att hindra underslevet vid förtullningen.'"ngenting motsager, att liknande önskemål om kontroll varit vägledande, då de bevarsde vågregistren fick sin speciella utformning med sikte p i köpare och utförsel. Men synpunkten f i r icke renodlas. De omfattande sammanrakningarna visar, att det handelsstatistiska intresset också var för handen. Ett handelsstatistiskt sifferrnaterial miste ha varit en förutsättning för de regleringar av handeln, som kungen planerade.

Redan Forssell havdade, att en sådan handelsstatistik, som köphaiide!sregistren representerade, varit ogeiloinförbar utan de möjligheter, som vågen erbjöd.'" Detta har ytterligare utvecklats av Smith, soin i nu försvunna vagböcker ser en av kallorna till köphande!sregistren." Det måste d i förutsattas, att kronan vid denna tid tagit kontakt med vagal-en för att få uppgifter i handelsstatistiskt syfte.

H

mars s544 utfärdade Gustav Vasa e t t b r e v till ståthållaren Botvid Larsson och borgerskapet l Stockholm, i vilket han anbe-

21

SMITH, a. a., s. r 8 5 ff.

'"MITH, a. a., s. 185 ff., 197 f f . Vid förtuilningeil kunde tullfria svenska köp- män uppträda som bulvaner för utländska exportörer. P& olika satt motarbetades dessa tendenser, b1.a. genom a t t svenska borgare fick betala tull för den import, som i värde översteg exporten.

23 H. FORSSELL, Sveriges inre historia, 2 : I s. 65.

(23)

Stockholms äldre vagböcker I 3 5 2 5 fallde vågen i Stockhoim till en ny vagare, kasse Månsson. Denne skulle ha r ä t t a t t behålla vigen och vagpengarna men skulle i gengäld utgöra ranta och rättighet till staden enligt gammal sedvana. Nagra ytterligare instruktioner gavs inte. Endast nigra veckor senare utfärdades en fullmakt för en ny vagare, Tönnes Bengtsson Grop,"

I

lullmakten stadgades, att vägaren skulle »granneligen och beskedeligen . . . dag iffrå dag uppskrive allt det gods, ehvad det helst ar som dar vages uteeller in 4 Riket, intet undantagandes)). Han skulle också )>vete att g6re um. alt sidant en beskedelig undervisi~ing, nar han dar o a kravd bliver)). Vidare skulle han utgöra räntan av vågen. Det förtjanar att upp- märksammas, att instruktionen tog fasta just p s import- och

exportvaror

Det hastiga ombytet på vagareposten skapade en konflikt mellan Lasse Månsson och Tönnes Bengtsson om vem som skulle betala rantan för vågen. Tvisten avgjordes gtlnom rostning på

radhuset och rös.tningen utfO1P till Lasse Minssons f&-min, eme-

?i

dan Tönnes Bengtsson tilltratt )>för än r a m r fardaga var)), Detta visar, att Tönnes Bengtsson tillsatts ui-der ovanliga former. Bakom förändringen spårar mail nya 6nskemål fran kungens sida, vilka med all sannolikhet framtrader. i de anvisningar om skrivning och »undervisning)), som gjordes i Törnes Bengts- sons fullmakt

Under de följande sren satt Tönnes Bengtsson kvar som vii- gare, men den 29 november 1548 svor en ny vagare, Mats Hen-

riksson, ed inför siadens rådhusrätt." Mats Henrikssons

fulimskt

har inte bevarats i registraturet. Däremot är hans eftertradares fullmakt bevarad. Den saknar instruktioner onz redovisning o& undervisning."

K. brev z4/3 I 544. GIR, r6 s. 154. Den förre vägaren, Hans Wildrarick, hade

avlidit.

" K. brev fór Tönnes Bengtsson 6/4 1544 GIR, 16 s. 195

Stockholms stads tänkeböcker 1544-1548, s. 54.

" SStockholms stads tänlzeböcker 1544-1548, s. 313.

(24)

I 36 Birgitta Odén

Instruktioner om räkenskapsföring har, så vitt vi vet, endast givits till Sönnes Bengtsson, som var vagare under tiden mars 1544 till slutet av november 1548. Detta motsvarar exakt den tidrymd, från vilken vågböcker eller fragment av vågböcker bevarats. Man kan knappast undgå att ställa frågan, om inte de bevarade vågböckerna tillkommit som en direkt följd av den kungliga instruktionen för vagaren att p& anmaning sanda in en

))undervisning».

Emellertid har även Tönnes Bengtssons efterträdare haft nå- gon form av redovisningsskyldighet. Detta framgår av ett kung- ligt brev i augusti 1 5 ~ 0 . ~ ' Vägaren hade meddelat kungen, att hans inkomster av vågen var för små med hänsyn till att ))man nu beskedligare register och mycket annat omak mere nu have n o t t e än tillförende skett ar)). Med anledning av klagomålen höjde kungen vågpengarna, för att vägaren sl<ulle hålla ))klare och beskedelige register)). Några särskilda vågböclter har emellertid icke bevarats från denna tid. Vi vet således inte, vilken form vagarens register haft.31

Det kan knappast råda någon tvekan om att de kungliga in- struktionerna för vägaren i Stockholm måste sattas i samband med kronans stort upplagda kontroll av handeln. Vagaren har insänt sina uppgifter till kammaren. De i kammarens arkiv bevarade vågböckerna me6 sin speciella uppställning bör vara ett uttryck för kammarens intentioner, även om vagaren fört pen- nan. Avsikten att genom vågregistreringen få en bild av handeln framtrader i rubriken till en av volymerna, dar det heter, att redovisningen avsåg hela årets handel. Därmed markeras den handelsstatistiska aspekten. De bevarade vågböckernas utformning måste därför ses mot bakgrund av handelspolitiken vid just den tidpunkt, då de fördes.

Ar 1544 utfärdade kungen utförselförbud på smör och fisk

"O K. brev 1418 1550. GIR, 2 1 s. 3 1 2 .

31 Höjningen av vagarens arvode har av Peterzén satts i samband med registre-

(25)

Stockholms äldre vågböcker

=

₃₇

för

att avl-ijalpa prisstegringen på dessa l i ~ s m e d e l . ~ ' Det är naturligt att kammarens kontroll det aret gällde främmande köpmzns inköp av dessa varor hos borgarna. Detta retlovisas i

1544

ars vågboksfragment. Ar 1546 hade handelspolitiken kommit att in- riktas p2 prissättningen av export- och importvaror." En kontroll och reglering av handeln planerades. Kontrollen i Stockholm skärptes genom att staden tillsatte ett flertal skrivare såväl vid östra som västra bron i Stockholm." Kronans brokikare fick höjd Iön." Mail förde ett register över sidana varor, soin i n k ~ p t e s vid östra bron och kom frän Norrland och

inl la lad."

1546

års vag- register med dess på export och exportörer inriktade uppstiiall- ning tillgodos2g kontrollen av en annan sida av den hacdel, som försiggick i Stockholm. Tillsammaiis gav

de

bagge registren en bild av handeln i Stockholm i dess helhet. Ar

1548

gjordes registreringen i ungefär samma former som ar r 546. Detta är den sista vågbok, som finns bevarad från denna period. För följande år finns däremot ett köpl~andelsregicter, som utom handeln vid östra och västra bron även redovisar import och export.37 Svanget att registrera handeln skärptes och blev enligt Teterzen ett led i den antilybska kampanjen vid 1550-talets början. M0.t bakgrund

" Se t.ex. k . brev till Botvid Larsson 113 1544. GIR, 16 s. 99. PETERZEN, a. a., s. 56.

33 _PETERZEN,_{a. a., s. 60 ff.}

"' I stadeiis ambetsbok infördes dessa för första gången 154;. Stockholms stads ambetsbok fran 1545. Borgmästares och råds arkiv, vol. 67. SSA.

B 5

SMITH, a. a., s. 280.

Detta register, som framdragits av Smith, förvaras i Tull och accis, vol. 294. KA. Smith, a. a., s. 194.

37 Smith anser att köphandelsregistren för uppgifter om handeln p& västra bron

vaseiitligt byggt på vågböcker, som nu förlorats. Detta kan dock icke utan vidare förutszttas. Vid vagen vägdes aven varor införda österifran. Eftersom s-~aden höll skrivare vid bagge brcarna, ar det tänkbart a t t uppgifterna lämnades av dessa. Importregister hade förts under 1540-talet. Exportregister har bevarats fran aret 1549 (H. FORSSELL, Sveriges inre historia, z : 1 s. 5, 2 3 . ) Inget hindrar a t t export-

register kan ha förts tidigare men numera förlorats. (Jfr I. H A M ~ I A R S T R ~ M , Finans- förvaltning och varuhandel s. 451.) De bevarade tuliregistren visar, a t t kammaren hade materia! tillgaiigligt för de två överskjutande rubrikerna i köphandels- registren.

(26)

138 Birgitta Odén

av den aktuella handelspslitike~i ter sig de bevarade vågregistren som förelöpare till köphandelsregistren. De kan alla utgöra olika typer av registrering, som upplagts i kammaren med ett och samma mål för ögonen: kontroll av handeln. Bakom hela den omfattande registreringen, som fullföljdes under en tidrymd av nara 15 år, låg Gustav Vasas stort upplagda handelspolitiska pro-

gram.

1540-talets vågböcker

hur

av forskningen hittills betraktats som bevarade delar av en Iangre serie, som sannolikt upplagts långt tidigare a11 de bevarade exemplaren ger vid banden. Något belagg for den uppfattningen har inte presterats. Har har a stal-

let den hypotesen framförts, att de bevarade vigböckerna as ut- a h e t a d e som ett led i kammarens arbete för registrering och kontroll av handeln. Bevisföringen måste stanna vid en serie indicier. Atskilliga omstandigheter - icke minst skillnaderna mellan I 540-talets v i g b ~ c k e r och I 5 B ~ - t a l e t ~ a i

-

får emellertid sin naturliga förklaring av denna tolkning.

Om 1540-talets vigregister tillkommit i haiidelsstatistiskt syfte

- och måhanda även i avsikt att kontrollera enskilda borgares k6p och export - skulle detta innebära, att man har eftei.stravat så fullständig registrering soin möjligt. Tillsatta skrivare kon- trollerade att varor icke fördes in i staden okontrollerade. K6p-

mannen hade ingeteeltonorniskt intresse av att undandraga sig kontrollen, s i lange tull icke utgick.

Om

kontrollen aven avsåg de enskilda köprnaniieiis balans, kunde dessa i själva verket ha fördel av att

få

sina inköp registrerade så högt som möjligt." De d d r e vågregistren bör under sidana f~rhållanden kunna tillma- tas ett icke obetydligt kallvärde.

De bevarade vagregistren från 1540-talet har med all sannolikhet tillkommit på statligt initiativ. Allt talar för att vagarens uppgifter utsatts för bearbetning för att passa det statliga kon-

38 Se nedan s. 139 ff. 3s

(27)

Stockholms äldre vågböcker ₁₃₉ trollsystemet. Man frågar sig

då,

om vägaren vid denna tid kon- tinuerligt förde egna vågböcker, som nu ar förlorade.

I

fullmakten för vagaren Sönnes Bengtsson hänföres ))upp- skrivningen)) till en trogen och rättrådig vägares plikt men under ordalag, som icke iiödvändigt förutsätter att denna plikt iakt- tagits tidigare. Det ökade arvodet till vägaren år 1550 tyder nar- mast p5 att en utlörlig registrering tidigare varit okänd. Vag"oi9c- ker omtalas icke i stadens tänkeböcker bland andra skriftliga be- vis, sisom tii!lböcker, iildre tänkeböcker och enskilda raken- skaps- och handelsböcker. Det har inte varit möjligt att fradil- draga Itonkreta belagg för att vägaren vid denna tid Cört vag- böcker f6r egen eller stadens rakning. Först en narrnare under- s6kniiig av det senare 1500-talets bevarade vagböcker kan viss, om det finils skäl att räkna med att kommunala vågböcker faj -ts under Gustav Vasas tid eller tidigare.

191

Med ar 1572 börjar en ny serie v6gbCcker. Dessa har P forskningen betraktats rom en med de tidigare vagböckerna sammail- hängande serie, soin trots oliklieter i uppstalliiingen kunnat ut- nyttjas för samma frågeställningar.

De

speciella omständigheter, som har kunnat framdragas rörande tillltomsten av 1540-talets vågregister, gör det tveksamt, om uppgifterna i sviten av våg- böcker från och med år 1572 verkligen kan betraktas som jäm- förbara med den äldre seriens uppgifter.

Stockholnas vågböcker fr511 senare 1500-talet förvaras i stadens arkiv. De företer icke några yttre kiinnetecken på att ha varit insända till kammaren för kontroll och senare återsancla till

staden.' De torde aIIa tillhöra ridhusets ar'ki~bildnin~.'

- - - -

Ar 1563 stadgade Erik XIV, att räkenskaper över skott och »all annan stad- sens ränten skulle revideras i kammaren. I Johan 111:s privilegium 1570 skulle revisionen ske genom särskilt förordnade personer. Fram till 1567 förvaras revi- derade räkenskaper för Stockholm i kammarens arkiv, senare saknas sidana, vilket sammanhänger med revisionsförhållandena. BOETHICS-SCNDBERG, a. a., S. 57.

(28)

140 Birgitta Oden

Vågboksserien från 1572 består av konceptböcker. Detta gör att tillvägagåiigssattet vid deras tillkomst lättare och med större säkerhet kan fastställas an om volymerna varit renskrifter. Pap- peret är av ordinär typ. Det har vikts till smal folio och inbun- dits i pergarnentl~band.~

Till

det yttre skiljer sig dessa vågböcker påfallande från I 540-talets.

Som regel har varje volym förts av en och samma hand. Re- gistren har från början lagts upp med ett ))konto)) för varje borgare, som under året kunde tänkas framträda som säljare eller exportör. Varje sida har i regel delats i tv5 hälfter med ett namn överst och ett namn initt

p5

sidan. Nar vagaren väntade mycket vägningar från någon av de större köpmannen, har dubbelt så mycket plats som vanligt reserverats. De mindre köpmännen fick endast en tredjedels sida p5 sin lott. Namnen återkommer med i stort sett samma inbördes ordning ar efter ar, vilket tyder pa att förrgående års register tjänat som förlaga, då ett nytt lades upp.

I

regel infördes de större këpmannen först i varje volym. Sedan iiarnnmallen upplagts, har tomrummen mellan namnen ifyllts, allteftersom de olika köpmanilen låtit vaga sin2 varor. Uppgifterna under ett och samina namn är inf6rda i kronologisk följd. Olikheter i black och penna mellan olika notiser, som fol- jer p& varandra, visar att registreringen gjorts successivt. Ibland har utrymmet icke riickt till, och de sista notiserna under ett namn har måst sammantrallgas starkt eller hiinföras till nagon annan tom piats. Instuckna, ofolierade blad har ibland måst till- gripas för att öka utl-ymmet. Någon ging har ingen enda vagning upptagits under ett antecknat namn. Bägge företeelserna bekräftar, att namnen varit primära och att de egentliga uppgifterna införts senare. Självfallet kunde man icke i namnstom- men förutse namnen på alla dem som skulle komma att vaga

---p-

" Några band har bundits i moderna pappband. Anteckningar om aldre in- bindning saknas s o n regel. I ett fall [vol. 102) hade bindningen gjorts i ett perga- meiitsbrev från Lyberks magistrat till Stocl<holms borgmastare och råd. Se Stads- arkivets arkivfbrteckiling over vigbuckerria.

(29)

Stockholms äldre vågböcker I /j d

U P P S L A G U R 1588 A R S V A G B O K

V o l y m e n s konceptkaraktar fraingir av stileils förli.ndringar, d e sanzmantrangda aizteckniizgarna och summor insatta på ledigt

utrynzine. Szrininorna avser varje leveraiztörs vagizingar av osrnundjariz, stångjärn o c h snzör.

(30)

1 4 2 Birgitta Oden

under året. Det måste alltid uppträda köpmän, som icke stod upptagna med eget »konto». Dessa infördes i kronologisk ordning efter de ijvriga.

Slutsatsen måste bli, att vågböckerna från år 1572 har karak- tär av successivt ifyllda konceptböcker. Rimligen grundar sig uppgifterna på någon form av journalanteckningai-. Det kan knappast råda någon tvekan om att vågböckerna förts parallellt

- men därför icke nödvändigtvis fullt samtidigt - med de angivna vägningarna.

Under åren 1572-1586 var en och samme vagare verksam 1 Stockholm." Bevarade räkenskaper från denna

"bd

har ensartad utformning. Ar 1587 tillträdde en ny vagare.' Fran och med detta

ar har vagböckerna ett något avvikande utseende.

De

är icte f6rda med samma noggrannhet som tidigare, och det förekom- mer ofta tillagg, överstrykningar och felräkningar. Overensstam- melsen mellan ambetsvaxlingen och förändringen i vågboksfö- a4ingen visar, att vägaren sjalv, icke hans skrivare, bar ansvaret

för vågböckernas u t f o r m ~ l i n ~ . ~

Bland kronans räkenskaper bar en uppgift om ett vägnings- förfarande blivit bevarad.

P

en kommentar

till

en uppgift ur en vågbok, som utnyttjades i en tvist om ett varuparti år 1586, heter det, att vägaren plagade väga råkoppar två eller tre dagar och att lian icke alltid skrev så noga p2 »inarka-talet» av tavlan och in I sin bok.' Notisen visar, att vagaren först skrev vaguppgif- terna p5 en tavla och senare införde dem i vågboken. Vägarens tavla måste betraktas som det första stadiet i registreringen vid

Enligt stadens räkenskaper betalade Olof h4årtensson vågehuslön under denna

tid. Borgmästares och råds arkiv, vol, 163-166. SSA.

Från och med 1588 betalade Henrik Hansson vågehuslöil, vilken utgick retro- aktile för föregående år. Borgmastares och råds arkiv, vol. 1 6 7 SSA.

Jfr aven den nya utformningen i vägaren Joen Karsks första vågbok från 1601. Borgmästares och råds arkiv, vol. r 1 4 SSA.

' Ilandlingen 1581, fal. 112. Varuhus och handling, Stocl<holms slott 1581.

KA. Vägningen hade gjorts 1581, ehuru tvisten uppstod först vid en avräkning 1586.

(31)

Stockholms äldre vigböcker '43 vågen. Aven om berättelsen möjligen avsag kronans våg, ger den

upplysningar om förhallandet meilan de dagliga anteckningarna och vågregictren, som har mera allmänt intresse. Aven vid stadens vag kan journalföringen ha bestått i inteckningar p i e11 griffeltavla. Inget hindrar attvagaren iiverförde utvalda uppgifter fran tavlan till vågboken och att vagböckerna således var ett slags extrakt. Berättelsen visar ocksa, att det kunde insmyga sig fel, sarskilt ifråga om de minsta viktenheterna, nar vågwppgif- terna skulle införas i vågboken.

Till

följd av vagarens arbetssitt kunde aven vid införingen i boken tavlans dateringar fiirskjutas några dagar i ena eller andra ~ i k t n i n g e n . ~

Vågböckerna fran 1572 Iåter sig således väl inpassa i en na- turlig miljö. De har förts successivt av vägaren och stannat inom stadens egen arkivbildiiing. Vad har d i uppgifterna f r i n väg- ningarna haft f6r andamål?

EII

registjering av denna omfattning måste rimligen ha gjorts i ett bestämt syfte. Eftersom vigeii var utarrenderad för en fast, irlig arrendesumina, saknas det ekonomiska motiv, som vanligen var anledning till en sada~z."

Det är iiiitt att inse, att en registrering av vägningen måste f i

olika utformning beroende på vilket motiv coïn Iag bakom.

Er_

analys av vågböckernas uppställnjng och innel~åll ar dadör en nödvändig förutsättning for att man skail kefnria faststiilla, vai- för vågböckerna fördes.

Uppgifterna i vågböckerna avser att visa vilka kvantiteter varor, som vagts av borgare och andra handel~id~kare dels för ex- port7 dels för försäljning. Uppdelningen har icke - som 1 1-43-

talets vågregister

-

gjorts efter köpare utan efter säljare eller

-

med Heckschers terminologi - leverantörer.

Be

enskilda trans-

Det finns talrika exempel på a t t vägda partier antecknades som utförda riagra dagar tidigare an de antecknats som vägda. Detta får sin naturliga förkla- ring av vagarens arbetssätt.

V e t kan anses uteslutet, att vigböckerila förts för vagarens personliga bruk,

(32)

I44

Birgitta 0di.n

aktionerna noterades med datum och köparens namn samt »köpt)) eller ))fick i betalning)) jämte den vägda varukvantiteten. Exporten redovisades under termerna negen utskeppning)), ))lät väga)) eller ))vägt och utskeppat)). Även andra liknande termer förekommer.

De varor, som regelbundet upptogs i stadens vågböcker, var osrnundjarn, stångjärn, koppar och smör. Ilid enstaka tillfallen vägdes lin, gäddor, fläsk, talg, humle, ost, krut,

bly,

halmpa, kabbelgarn m m . Bland de mera orsiginella vågvarorna kan namnas tre kyrkklockor för Finska kyrkan och en massingskrona, som tillhörde grevinnan Marta, Svante Stures anka.

De olika leverantörerna har sammanförts i bestämda kategorier. Den första gruppen kallas »Borgare)). Den andra omfattar ))Herrar och köpsvenner, som icke är borgare men som dock sålt haver)).

I

den upptages medlemmar av adeln och kungahu- se% vederlagssvenner, köpsvenner samt kronotjanare. Den tredje gruppen omfattar borgare i uppstaderna, fördelade efter olika städer. Den omfattar endast deras export, icke deras försälj- ningar i Stockholm. Ar 1588 tillkom en ny grupp, »Malm- borgaren, och från år 1590 en grupp under rubriken »Ankor». Däremot saknas den rubrik för främmande köpman, vilken fanns i 1540-talets vågregister.

Vågböckerna har utsatts for en viss bearbetning efter sin av- slutning. Denna bearbetning består i att de olika vägningarna för en och samma köpman summerats

till

en årssumma. Sum- meringen förefaller ha gjorts av samma hand, som fört längden. Alla summeringar i en årgång är inbördes likartade med hänsyn till black och stil. Däremot avviker de från den löpande texten. Detta tyder på att summeringarna verkställts på en gång, sedan de successiva noteringarna slutförts.

I

seriens äldre årgångar kan den iakttagelsen göras, att summeringar endast gjordes för borgare och köpsvenner, icke för adel, furstliga personer eller krono- tjänare, som använde stadens våg.