SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

S V E R K E R

OWEDSSON

Statsmakterna

och

den

ekonomiska krisen

i slutet

av

18~0-talet

1

I

den m3n riksdagen -1879 8.h.t.

har

något rykte, ar det ett dåligt rykte. Louis De Geer omtalar i sina Minnen, att han fann denna rlksdag ))allt igenom otrevlig till

följd

av de oblygt framträdande enskilda intressenan.' Ben mest kande historie- grafen av denna tid) Edvard Therrnznius, anför dessa ord av De Geer och finner dem vara fullständigt sanna.'

Stort intresse laar kinder senare tid agnats den tid då rant- rnarii~apartiet, itminstone i riksdagen, dominaerade den svenska politiken. Man har harvid 1 stort sett gjort samma bedömning som det gamla majoritetspartiet i andra kammaren osil funnit speciellt forsvars- och grundskattefrågorna vara intressanta Iidtsorn ocksa regeringsmakten, dess innehavare och dess Itriser. Mot denna bakgrund framstår 18-79 som en parentes mellan riksdagen 1678, d& lantmannapartiet- mer eller mindre iiriigt -

demonstrerade sin försvarsvilja, och riksdagen 1880, d i rege- ringen

De

Geer lade fram ett förslag till ny varnpliktslag, vilket ledde till regeringskris o c l ~ Arvid Posses tilltrade som stats- rninlster.

Heireivida en riksdag eller en tid bedömes som intressant eller Inte beror givetvis på vilket perspektiv som anlagges, vilken fråga som studeras,

Om

man i st5llet f ~ r lantmannapartiets

I TLOUIS DE GEER, iVIinnen, _sp ~ g o f i , sid. 227.

Statsmakterna och deil ekonomiska krisen i slutet av 1870-talet

₉₇

))stora frågor)) intresserar sig för synen pa det allmannas upp- gifter och f8r statliga åtgarder i en krissituation - problemstall- ningar av dominerande betydelse under I ~ Q Q - t a l e t

-,

d i fram- står n879 ars riksdag som ovanligt intressant.

Eli

I-Beckscl-ier har 1 en studie över Hans Forssell sagt, att det vore på tiden att 4 878-79 års kris och den politik den med- förde gjordes till föremal iör allsidig behandling.3 Onskemålet kommer inte att uppfyllas i denna uppsats, men en viktig del av skeendet sltall belysas: Vilka krav ställdes under krisen p i statsmakterna och vilken krispolitik fördes av regering och riksdag?

Den taktik som av olika sidor anvandes i statshjalpsfrigctn ar agnad att belysa den riksdagsteknik, som utvecklats på grund av den stora karaktarscki13naden nzellan riksdagens båda kam- rar.

HLIT

viktig frigan bedörndes vara under själva krisen fram- gir av den betydelse den fick bide för regeringens stallning, L'"

lor samanh$l%ningen i de olika partierna sch f8r tidningarnas politiska kurser.

A.

andra sidan visar studier i dessa avseenden också i vilken ringa grad frågan om interventionism eller non- interventionism tidigare varit avgörande för regeringens sam- rnanbålliiing och för partistrukturen.

En studie över krispolitiken vid 1870-talets slut kastar ocksi Ijtts över eii frågeställning av mer allmant intresse: Vilken war vid denna tid synen på uppgifterna för det alhanna, dvs. stat och komme~ner? En gangse uppfattning om 487s- och 8s- talens svenska politik bar Nils Elvander givit uttryck i t med orden: );Statens verksamhet bestamdes av gammalliberala non- interventionsprinciper, vilka allmant alnsågs vara så sjalvk%ara, att de siillan formt~lerades.»" Uppfattningen kräver en prOy- ning.

" ELI HECICSCHER, Hans Forssell. I Ekonomisk-historiska studier, 1936, sid.

148. Uppsatsen tidigare tryckt i Natioilalekonomicka Föreniilgeil 1877-1g27~ hlIiilnesskrift, 1927.

N. ELVANDER, Harald Hjärne och konservatismen, 1961, sid. 24. 7 - 567-4114

98 Sverlcer Oredsson

Stort utrymme kommer darvid att ges $t ett studium av de argument, som anva~ides för respektive emot statliga ingrlpan- den under krisen. Detta innehar inte en tinderskattning av de eltonomiska realiteterrias stora betydelse fisr stalfningstagan- dena och inte heller en omedvetenhet om att prlncipiellu argn- ment ofta kan dbilja mer renodlat egoistiska motiv. Aven i dylika ialP kan emellertid ett studium av argumenteringen vara av intresse, d i det belyser vilka typer av argument, som ansags gångbara i den allmanna debatten.

2

1870-talet medförde en snabb accelerering av den svenska in- dustrialiseringsprocesseil. Effer de svira missvaxtåren vid 186s- talets slut utmärktes bojrjan av qo-talet av en ettpraglad hisg- konjunktur med en sarskilt stark exparision av exportind~istri- erna. Medan den internatioilella konjunkturcykeln nådde sin laojdpunkt redan 1873,

kom

srnsvSngningen

a

Sverige SOrst 1876. Detta har förklarats med hanvisning

till

dels

de

stora in- vesteringar som gjordes

a

början av r8qo-talet och som knappt hunnitffezllb~rdas 1 8 7 3 ~ dels det inteilsiva jarilvagsbyggandet i Sverige, som motverkade der, utlandska konjunkturnedgången. 1

1870-talet var i högre grad an något annat årtionde de svenska jarnvagarnas expansionsperiod. I 870 var banlangden n p q

kilometer, ett decenriium senare hade den ökat till p876

km.

Det var sarskilt de enskilda jarfivagarna, soin expanderade LIII- der 187s-talet. Deras aridel i jarnvagsnatet ökade fran 35,3

!/o

187s

till

66,7

% 188s.'

Om

ocksi expansionen i Sverige varade Iangre an annorsta-

---

l Beträffande konjunktursvangiliiigei~ 1869-1879 se L. JORBERG, Growth aiid

fluctuatioils of Swedish industry 1869-1912, 1961, kap. VIII, sarsk. sid. 241 f . i lim an Jarnvagsstatistik ar 1915 (SOS). Tab. I . 12. ZILIENBERG? Statens stallning till jarilvagarna i Sverige, 1923, sid. 90.

Statsmakterna och deil ekoiloriiiska krisen i slutet av 1870-taket ₉₉ des, sa blev docLs depressionen vid 1870-talets slut ova.nligt svir. Vagdalen naddes 1 niistan alla branscher

1879,

det gallde produkticnens varde, arbetarantalet och var~~kvantiteten." Or- saken till depressionen ar att s6ka framst i det stora prisfallet :+isvenska exportprodrakter."

1

samtidens ekonomiska debatt var en gangse förklaring

till

de daliga tiderna, att alltför mycket kapital blhit bundet, fram- för allt i jai.aaviigsbyggnadek-.9 Eeix~art JRrberg anför i sin av- I-ia~adling ~ G r o w t b , and fluctuations of Swedish iiadustry 1869-

I GJ I 2 )) denna orsaksförklariiag men staller sig mycket skeptisk

till den. Förklaringer] förutsätter, menar J ~ r b e r g , att jirnwiigs- byggandet inte bidrog till industrialiseringsutveckkinges, och att kapital saknades

till

andra investeringar. Dessa fgjrutsättningar synes felaktiga enligt Jörbzrg. Betraffande den ~ i s t n a m ~ d a

hän-

visar han till det begynnande 18-o-talets alltför stora Investe- ringar rned itföljaiide inflatoriska prisstegringar.6 -

At'c

Jörberg inte ~ i l l tillmata den valdig3 jarnvagsexpaizsionera nigon bety- delse för krisens vildsamhet torde delvis hanga s a m a n med att han inte, liksom ej Ileller Torsten Gårdlund, g8r någon skillnad mellan finansieringen av statliga och privata jarsaviigs- byggen. De nämner endast, att sturre delen av det svenska jarnvagsbgrggandet finansierades genom utlandska lan och att darigelioïn den inl~emska lånemarknaden kunde stallas

till

industrins, handelns och jordbrukets f ö r f ~ ~ a a d e . ~ Som ovan ia5mnts var emellertid det privata jarnvags$yggande"cdomlne- rande under r 870-talet, och det finansierades hmudsakligen

" JÖRBEKG, sid. 241 CC.

' ibid. sid. 255.

" Se t.ex. firiailsminister Forssells yttrande till statsrkdsprotokoliet 2 4 , ' ~ 187g (prop. 29) och {W. A. BEKGSTRAND), Sista krisen. Interiörer och exteriörer be- rättade af !var Bli. 1880, sid. 5.

" J ö ~ s e e c , sid. 65.

' ibid. sid. 1 2 f . T. G>.RDLCNII, S~leiisk iildustrifinai~sierii~g 1830-ig13, 1947~

I O 0 Sverker Oredsso~l

genom inhemskt kapital.8 Härigenom uppstod verkligen kon- kurrens p5 Iinernarknaden mellan industri- och Järnvagsinveste- ringar.

Jörberg tror mer på en annan krisf~rklaring, som framfördes i samtiden. Orsaken skeille vara en industriell överkapacitet. Företag hade bildats för snabbt och skapat en produktionsbas, som var för stor för aktuella bel-iov.' -

I

stallet för att betrakta denna orsaksförklaring som ett ahternativ till den om det allt- för stora kapitalet, som var bundet i järnvägarna, synes det rim- ligt att se de båda förklaringarna som två sidor av samma före- teelse. Marknaden var inte beredd för de stora investeringar, soni gjorts inom jiirnvägsbyggandets och industrins områden. Dessa hejdade visserligen för en tid den utifrån kommande ned- gången i konjunkturen, men de förstarkte när krisen var ett faktum, de svarigheter, som var orsakade av den internationella konjunkturcleln och de bidrog i bog grad till att gtira

1878-79

års kris unik i svensk krishistoria. Den blev den enda kris lan- det haft med kumulativa verkningars1'

Första kristecknet var, att kursen p: jarnvagsobiigationer sjönk till halften. Detta skapade svårigheter for de banker och handelshus, som hade stora poster järnvägsobligationer, och framför allt minskades förtroendet för dem." Kring arsskiftet 18-78-79 foljde storföretags fallissemang slag i slag. Bland de första företag som drabbades av krisen var Stockholms Enskilda Banks sttirsta industriengagemang, familjen Petrés brukskom- plex Hofors-Mammarby och Avesta-Garpe~lberg.12

I

oktober

---p

R Forssells yttrande till statsrådsprotokollet z4/2 1879 (prcp. 29). 1880 StU

28 res. av Carl Ekman m.fl. Enligt res. av Ekman m.fl. skulle vid årets slut 226

milj. k r vara bundna i etlsk. järnvägar, varav det inhemska kapitalet beräkna- des till roo milj. kr.

" JORBERG, sid. 6 4 f . Ibid. sid. 243 och 334.

'

l S. BRISMAN, Sveriges Affärsbanker. Utvecklingstiden, 1934, sid. rgo ff.

'W. GASSLANDER, Bank och industriellt genombrott. Stockholins enskilda bank kring sekelskiftet ~ g o o , 1956, sid. 2 6 ,

Statsinakterna och den ekononiiska krisen i slutet av 1 8 p t a l e t

1898

fick

den stora triivarufirman Asp, Berger & Co aaistalla sina betalniiigar, Firinan var förlagsgivare i t sågverltsr5re8sen i Norrland och Finland." 3 december drabbade sa

man

N. M.

F'iöglmd, »Sveriges största, äldsta och mest ansedda j a r i i h u s ~ . ~ ~ Sedan korn turen till bai~kverksamlaeten. Den stora Daiikirfirinan Guillemot Ek Weyland fick likvidera."

5

december 1898

hol!

det

p5

att gå p6 samma satt ined Stockholms Enskilda Bank. Banken hade en mycket stor portfölj järnvagsobligatio- iler och hade haft stora intressen i företag, som bankrutterat. 1 panik vilale stockholmarna n u ta u t alla sina insättningar i banken. Oscar

II

bidrog till att Iiiejda paniken genom att osten- tativt sätta in en större summa pengar. Det har Ifragasatts, om inte bankens stallning var så prekar, att den ratteligen borde ha likviderat.'" 1 början p2 det nya året

föll

Goteborgs Handels- kompani, och i sitt fall drog den med sig Sveriges största före- tag, Wosendahls

AB.

Göteborgs Handelskompani hade

den

stiirsta posten av obligationer från Bergslagernas jarnvagsaktie- bolag, l a ~ ~ d e t s i särklass största enskilda j ä r ~ a v ä g s f ö r e t a ~ . ~ Redogörelsen för företag, soin gatt i konkurs eller drabbats av andra stora svarigheter har varit synnerligen summarisk och elidast upptagit en del av de större företagen. Den torde dock

ha

visat, att de branscher, som mest drabbats av krisen var dels exportiiidustrierna inom jarn- och trasektoreraa, dels garn- ~agsbolagen och ixiciirekt de enskilda bankerna.

För

bankerna var det j första hand fraga om en förtroendekris.l" Jordbruket var inte berört av krisen. Skördarna var bättre an normalt ~rnder Areil

1878

och Kontrasten mot krisen

vid

1860-talets

-- - - - -.

1 5 J ~ R B E R G , sid. 234 ocli (W. A. RCRGSIRAND) 1880, sid. 1 2 .

" (W. A. BERGSTRAND), 1880, sid. 25.

'j Ibid. sid. 33-36

'" Ibid. sid. 47 ff. GASSLAKDER, sid. 23. BRISMAS, sid. 195.

"

(W. A. BEIIGYIRAKD), 1590, sid. 62 och (W. BERG), Bergslagernas Jernvägs-

aktiebolag 1872-1599. 1900, sid. 55 f f .

BRIS~IAX, sid. 190.

T 0 2 Sverker Oredssoii

slut var stor.

D i

var

i

stallet jordhrtiitet drabbat. Större likheter fanns med handelskrisen T 857f då speciellt medelstora, spekula-

tivt inriktade hsiidelsh%ns fick göra konk~irs.'~ Bera stora sltillna- den var å andra sidan, att en handels- sch Industrikris maste drabba Sverige betydligt hårdare efter 1870-talets indeastrfall- seringsprocess a11 fijre, - Det ar mot denna bakgr~ind man far studera deni offentliga debatten olla staten busde ingripa med en mer aktiv krispolitik.

Regerings och riksdags agerande 3

»$arnvagsstrider)) ar ett begrepp med dalig klang i Sveriges riksdagshistoria.

E

huvudsak hade dessa strider gallt de f6re- slagna jiirnvagariias sträckning sch takten i jarnvagsbyggandet. Prinslpfrigan sin lampligaste byggherre hade emellertid ocksi varit aktuell vid ett flertal tillfallen.

SA

var naturligtvis fallet vid 1853-54 års riksdag, då beslutet togs, att staten skti"ne bygga landets stainbanor. Motiveringarna för decta beslut var 1 f6rsta hand, att det ur principiell synpunkt var bast, att staten såva% byggde som ägde s i viktiga k o m m i k a t i o n s m e d d som landets st0rre j~rnvagar.' Det huvudsakliga skalet var siledes inte, att statligt byggande var nGdvandlgt för att jarlmagar 6.h.h. skulle komma till stånd.

Vid

1862-63 ars riksdag marks emel- lertid en förandring i riksdagelas motiverhg för statliga jaria- vagar. Man uttalade

da,

att ))det vore 611skligt om stambanor- nas anlaggnlng kunde överlämnas i t den enskilda f6retagsam- heten samt Staten darigenom befrias f r i n dela vidstrackta och i~wecklade ekono.mraiiska förvaltiiing som ar en oeli~dváklig följd av dessa arbetens utförande för Statens egen rakning)).

Dock

ansag man inte, att man under existerande förhållanden »med

'W.&RDLCND, sid. I 19 f.

Protokoll över civilarenden den 29 maj 1852 (RA). 1853-54, Prop. 4 StU

Statsriiakterna och tli.1-i cl<oiroi~iiska krisen i slutet av 1870-talet ₁₀₃ n5got bopp om framy5ng skulle kunna erbjuda Af enskilda eller bolag att verkstalla "bfr&ga.varande vidstrackta ock kostsamina arbeten))."

s 8 6 9 allsäg riksdagen, att staten i stort sett endast borde bygga fardigt de ballor, som påbsirjat~.~ Fioljande år ansag aEdra kamrnarexi aven detta program vara f ~ r omfattande. Ett >)nihi- listpartin ulider ledriing av r a m s t Emil Key och

S.

A,

Hedii? valzde sig mot

all

))statsiildustri)) som f6rdarvlig.

I

den gemen- sanma omröstningen korn emellertid den nihilistiska uppfatt- ningen i rniri~ritet.~ Frilgan om vem som skulle bygg3 landets j&~~vagar var efter deima riksdag inte l%ligre riagot större poli- tiskt tvisteiianne. Att staten skeiile hygga den nosrlandska stam- banan beslöts utan Itontroverser 1373. Man var också tiinligen Bverens om bur stora anslag som skeille anvandas fOr sta.~nbarre- byggandet, i princip

6

milj. kr om å r e t 5

En aniian fraga som ~ & 2 l a t kontroverser omkring B 870: nam- lipen om staten skulk understödja byggandet av eliskilda jam- vagar, var oc!-s5 tamligea~ pacificerad vid 13qo-talets s!ait. a876 ars riksdag hade, I lilthet med 2871 ars, stallt medel till

Kungl.

hfaj:ts disposition att kligen utdelas tP11 byggalidet av enskilda jariivagar. Det skulle vara fraga om lånesiilderst~d till hagst

Y3

av alalagg~~ingskostnade~i~ A.r I

876

beviljades till detta anda-

11i5l r o milj. kr för en fem2rsperiod."

Det

var en tredje frågeställning rörande staten och jarimagar, som riiider deil ekciio~niska krisen 1878-79 vållade bittra riks- dagsstrider: Borde staten ii&öpa ensitilda jamvagar? Frågan hade varit uppe tidigare rörande Orebro-K~pingjarnvagen~ som agdes av det i riksdagen mycket omdebatterade ))i(ongl. Svenska Aktiebolaget fOr j a r ~ ~ v a g 11iePlan Köping och Hult. 1873 hade

-P-

--862-63, Motion Ad z 1 5 (A. C . Raab). StU 87, punkt S. Kskr 1 2 1 , sid. 38.

9 8 6 9 StU 66 sid. 3 1 , Rskr 6 2 .

l 1870 StU 19 med res. av Key. AIC I: 482 ff (Wediil). 9 sainl., sid. 67.

a873 StU 26. Rskr. 28. 1874. S t U 48. Rskr 9. " 1875 Rslrr 78.

104

Sverker Oredsson

proposition orn inköp avlamnats, och dåvarande sivalmlnistern,

P.

A.

Bergström, uttalade sig vid det tillfallet principiellt for statsjarnvägar. Emellertid

föll

propositioiaeil, framför allt p& andra kammarens motstånd.'

Det var landets största enskilda järnväg, Bergslagsbanan, som under den ekonomiska krisen vid 1870-talets slut forst påkal- lade statsmakternas uppmarksamhet. Banan hade obligationer å drygt E,qg milj. kr osålda, och nytt statligt stöd var nGdv5n- digt för att garnvagen skulle kunna fardigbyggas före 1 8 8 ~ ars slut.

På

hemställan av bolagsstyrelsen avlat regeringen till 1878 ars riksdag en proposition om tsnderstejd i t järnvagen med ett %ån, vilket skulle motsvara 90 010 av värdet på de osålda obliga- tionerna."

Riksdagen beslOt om understöd at Bergslagsbanan 1 huv~idsak enligt regeringens förslag.' kantmannamajoriteten i andra kam- maren

ville,

att k o m u n e r ocla landsting skulle gå i "srgen fölr lånet, en Hinje som uppfattades som ett maskerat avslag på rege- rlngspropositionefl

I

den gemensaanana omröstningen vann emellertid regeringens och första k a m a r e n s mer Enterventlo- nistiska linje en överlagsen seger.''

Riksdagen 1878 fick ocksa ta ställning till enskilda motioner angående statligt understod åt eller inköp av privata järnvagar.

I

båda kamrarna vasktes motioner om att staten skulle inköpa Hallskrg-Motala-Mj~kbyjarn~~agen, vars dåliga ekonomi var en tung börda fOr hela den bygd, dar banan gick fram.''

P

en annan motion hemställde bruksagare Warnrnarhjelrn, att riksdagen skulle st& 3s milj. kr till Kungl. Maj:ts disposition för att

1873 Prop. 57. FK IV: 51 I (Bergström). g sanll., sid. 2 2 3 . " 1878 Prop. 8.

9 8 7 8 StU 63, Rskr 59. Riksdagen beslöt att inköpa obligationer i stallet för att ge låneunderstod.

lo 1878 Stl: 63 res., AK 61: 3 (T1-iJ~selius], 43 (JiPns Ruildback).

1878 9 saml., sid. 174f Omröstningssiffrorna blev 18s-IOS, varav 94-93 i

M.

Statsmakterna ocli dcii eltoilo~ii~ska kriseii i slutet av r870-.talct ₁₀₅

inköpa enskilda jamvagar p3 de villkor och 1 den ordning som Kuiigl. Maj:t fann bast. Hamrnarhjelrn hanvisade till att staken i rnanga lander ansett sig böra iliköpa jarnvagar for att 6ka förekomsten av röriigt kapital.

hn

mer underströks i motionen vikten av eill-retllga statsekonomislta regler sch likartade tariff- bestalmelser. Likartade synpunkter fördes motionsvis fram av S.

A.

Hedin, ))i~ihilisten)> f r i n

1870

ars riksdag. H a n menade, att Sverige saknade ett system i fraga om j~rmvagsanläggiiingar, Godsfrakterna förhöjdes mycket av frakt p; flera olika bolags- banor, medan staten hade en fallande godstaxa. Hedin hem- ställde om en utredning om i vilken utsträckning och p2 vilka villkor det kunde vara fördelaktigt för staten at"rö~v2rva en- skilda banor, som stod 4 samband med statens*l3

Riksdagsmajoriteten stallde sig kallsinnig till de jiirnvags- förslag som fUrts iram il~otionsvägen. Statsutskottet förklarade, att det inte skulle vara välbetankt, om staten ändrade sin in- stallning till enskilda jarnvägsbolag liksoin inte Ileller till en- skild företagsamhet 6.h.t." Utskottet var dock långt ifrån enigt. Flertalet förstakammarledamster med kitsltottsordf0randei1 Carl Ekman i spetsen Sörorda.de i tämligen god överensstamme61cenelse med Harnmarl-ijelms förslag, att staten skulle inköpa jämvags- obligationer eller, i andra band, enskilda järnvagar. Motive- ringen gick efter två linjer. Deis frambölIs, att genom den före- slagna itglirden mycket kapital skcille frigöras, vilket var i

hög

grad behövligt, dels påpekades, att det ur trafi%csynphankt var fördelaktigt med statliga järnvagar, då det skulle medföra, att den statliga fallaiide taxan skulle f2 en vidare tillsmpniaig. Aveil om staten enbart ägde obligationer, skulle enligt reser- vanterna staten ha möjlighet att fa den fallailde taxa11 tillämpad pa de ifrågavarande järnvigarm.

I

andra karmnaren segrade deil nsni~~terventioniceiska linjen i dessa. jarnvägsfr5gor utan några svarigheter och utan någon

'9878 MFK 30 (Hammarhjelm), MAK 62 (Hedin)

diskussion av stijrre intresse.

K

första k a m a r e n var utgingeni mera oviss, särskilt som flera framstaende ledamöter deklarerat eii interventionisiisk uppfattning i statsutskottet, men med röstsiffroriia 54-50 blev det en seger aven dar för sratseatskot- tets linje.'' Det inlagg 1 kammardebatten soin mest bidrog till detta resultat, ko111 f r i n finaixministern Hans Forssel%. Mänga hade dröjt nied sina stalliiingstagandet~i I väntan på en deklara-

tion fran regeringsl-iall.

I

ett elegant anförande varnade Forssell för ))statens inledande i obegransade och oberäkneliga utgifter)). Man fick inte fullstiindigt Oppna dammarna för anspråken på statsverket, h/föjllgen kulide dock stateii enligt fPiiansrnl~iister~n iiikopa vissa jiirnviigar för att uppehålla trafiken eller f0r att få en utfartsväg eller en förbindelselank i stap~1banes~stem&~"

Forssells anförande kom som en chock fOr flera Iiiterventio- nister i kammareii. Carl Ekman, ledaren for det dittillsvarande ))regeringspartiet)), kornpromisspartiet, tillika ordf0rande 1 stats- utskottet, beklagade, att han var tvungen att valida sig mot den regering, som han kui~iiat samarbeta s5 mycket

med,

Av

flera andra tidigare regeringsanhangare gjordes frana utfall mot regeringen i allmänhet och mot dess finansminister i synner- het.I7

-

Inför a879 års riksdag visste man IIU regeringens prin- cipiella installning i statshjalpsfrågan.

4

Riksdagen 1879 Sppnades i ett betrycltt ekonoiniskt Iage.

All-

mänt viintades, att de ekonoiniska frågorna, sarskilt de rörande jarnvagarraa, sk~ille spela en viktig roll under riksdagen,'

H

w e - missdebatten)) I ai~dra kammaren riktades en fråga till finans- minister Forssel% oin %lans islkt rora~~cle landets finansiella

'j 1878 FK 45: 4".

'O 1878 FK 44: 28.

"

1878 FIC 44: 39 (Carl Eltmai~), 45: 6 [Tornérhjelm), 28 (Vialleiiberg),

36 [de Maré).

Statsnlal<tcriia ocli d ~ i i ckononiiska kriscii i siutct av J 8/.o-tali.t _{J 07}

betryck

I

sitt svar visade Forssell ingeii teildel-is att lämna sin ~ ~ o t i i ~ ~ t e r v e ~ l t i o n i s t i s k a atti4:yd fraii föregaeride riksdag2

D i

regeringen inte tog nagot initiativ, fick i stallet enskilda motior-arer göra det. S. 1%. Hedin iterkorn med sin motioil

arigaende en utredning av fragan om inköp av ei~skilda järn- vagar, Hamrnarhjehre förde, liksom Göteborgslakaren Charles Dickson, i t e r fram förslaget om att Sa milj. kronor skulle an- visas

till

iiikap av enskilda Jarr~vagar. C,.

A.

Mazmerskaritz motio~ierade om ett utlandskt

lin

p5 30 milj. kr EOr förstark- ning av den inhemska ii~dustrins förlagskapital, och lai~dshövdjng

Erik

Sparre onskade ett av staten understött bolag, som skulle ge lån A t ))idkare av jordbruk, bergshanterilag, brdks- och sag- verksrörelsen. Sarskild roll i deil allmanna debatten spelade eii motion av A.

O.

MTaiienberg, Enskilda bankens direktör oc1-1 förstakammarledan~ot, H a n iöres%og statlig rankgaranti iför svenska jarnvagsobligationerr3

'Vid renissen av Mannersltantz' motion den 29 januari

klaa~d-

rades regeringens passivitet f r i n flera

11ill.4

Forssell hade vid detta .tillf alle i princip kvar sin noninterveiitionistiska ans taIIiing. Speciellt viinde han sig emot tanken att staten skulle överta enskilda jarnviigar.

Dock

menade han, att det var betankligt att

Tolk

hföil

p; att förlora allt förtroende för jarilvagspappern~a. Han sade sig kanna till ~ l a i ~ e r p; en orga~iisation av affars- och ~ i i ~ u s t r i i n a n , som skulle stalla garantier för jarnvagsobliga- tiorzei-ila, vilka härigenom skulle stiga i varde a3cI-i p; det sattet kunna frigöra åtminstone en del av det kapital, som de repre- seiiterade.

Till

det andamalet skulle staten enligt finansminis- tern kunna ge sin niedverlca~i

D e r~ianer p5 er? g a r a n t i c r g a s a o för jariivagsobligatio-

1579 AK 3 : 14 och 31. Frigest?dlareil var Centerns ledare, Ch. Dicksoil.

"879 MAK 68 (Hedin), MFK 24 och RIIAIC 198 (Ilainmarhjelm resp. Dick- soil), MFK 1 4 (Maililerskantz) och MFK 2 2 (\Vallei~berg).

1879 FK 4: 6 (Heaili~?g Hamiltoi~), 9 (Mailiierskaiitz) och 12 (Walleriberg).

I

o8

Sverker Oredsso11

nerna, som Forssell omnamnde, hade honom sjalv till upphovs- man.

P i

hans uppinaning sammanträffade representanter for ett stort antal banker i Stockholm. Tanken var, att bankerna till- saminans skulle bilda en j~rnvagshypoteitskassa för att möjlig- göra iiågorlurida fasta lån på järnvagsobligationem. Staten skulle tillskjuta iiågra millioner soin eii garantifond. Försöket att ingripa på detta satt misslyckades emellertid. Ingen represen- tant infanii sig för den bank som var i storst behov av hja%pJ Stockholms Enskilda Bank. De flesta övriga bankrepresentanter vägrade ingå i i~ågot bankkonsortium, då de fann den egna ban- kens ekonomislta ställning god."

Geiiom dessa planers misslyckanden tvingades finansminister Forssell att föresla n e r a aktiva statliga hjalgåtgarder at narings- livet.

I

statsrad den n 4 februari fattades beslut o n el1 proposi- tion angåelide en jarnvägshypoteksfond. Dess belopp skulle tippgå till högst 30 milj. kronor, och medel skulle anskaffas genom försilji~ing inom landet av obligationer. Lån ur fonden skulle beviljas allmailila inrattningar, banker, sparbanker och andra kreditanstalter mot pant av obligationer, d a r d a d e av sveizska järnvägsbolag, som fatt koncession före utgången av 1878.

-

Trots att nu siltáiida ftkesslogs aktiva hjälpitgarder för ~iäringslivet, fanns det en tydlig förbindelse ined den tidigare nonintervel~tionistiska inställningen. Forssell polemiserade 1 sitt anförande till statsrådsprotokollet huvudsakligen mot tankeii på statligt ingripande. Han menade, att enda möjligheten att över- viiina krisen var en anpassning av konsumtionen ti11 de numera knappa tillgangariaa. Denna reglering måste ske naturligt oclr fick inate alrbrytas eller störas geiiom konstlade medel. Svaiig- heter, som uppstod för eliskilda, kunde inte avhjälpas genom att staten tog Bver lidna eller forestående f ö r l ~ s t e r . ~

Det framgår av propositionen, att den inte avsgg att hjälpa ----p

"Brev till Forssell frail direktoren for Smalands bank, Rydeil, 2611 79 (RA) GHS 7'2 79 (TV A BERGSTRA~UD), 1880, sid 94f

Statsmakterna och den ekoilorniska krisen i slutet av 1870-talet

₁₀₉

jarnvagsbolag utan i stäallet kreditanstalter, som hade järpiv2gs- obligationer. Hjälpen var avsedd att ges p i e t t s i d a n t satt, att fortroendet för bankernas soliditet inte ytterligare rubbades, dvs. samtidigt som dessa hjalptes, skulle intrycket ges, att de inte behövde nagon hjiilp. Forssell erinrade om att itskilliga Screditanstalter trätt i förbindelse med )) vaya storartade jiir~l-

vägsföretag)), och han

f

ortsatte: ))Jag ifrågasätter ingalunda dessa inrartningars kraft att för egen del bära tyngden av dessa förbindelser meil oavsett att flera av denr kan bli nödgade att för egen säkerhet till det yttersta inskranka sina funktioner, an- ser jag, att staten bide kan och bör låna sån medverkan till att förekomma den störande oro som detta kända förhållande kan till samhällets skada framkalla.)) Följande år kunde finans- ministern uttrycka sig i klartext. H a n menade då, att det ford- rades ytterligt starka skal för statens n~ellankoms-t i det ekono- miska Iivet. Dartill behovdes en rubbning av kreditens allrnan~na lagar, ))ett sidant misstroende som går utöver alla rimliga gran- ser osb soin ar epidemiskt och av bjvergiende art)),

s&

var fallat I 879 Avsikten aned jarnvagshypoteksfonden, sade Forssell 1880, var inte att skaffa in nytt kapital i landet eller PljApa enskilda järnvägar och heller inte enskilda banker för banker- nas skull, utan fonden avsåg att förekon~ma en förlamning av deil allmanna rGrebsen, att förhindra en banksedelspanik -

I

första hand var det Stockholms Enskilda Bank, som viren a879 existerade under hotet av en ny banksedelspanik.

Regeringsförslaget bemöttes till en borjan tämligen kallsin- nigt av den interventionistiska opinionen. Oppositionen kom sarskilt tydligt fram i de tidningar, dar

A.

O.

WaBlenbergc in- flytande kan spåras, Dagens Nyheter och Nya Dagligt Alle- ilanda.

Dar

förordades i stället TNaIlenbergs furslag om rasitto- garantisystem.' S i srnaningorn stod det emellertid klart, att om

a 10 Sverker Oredsson

enigl-iet skulle kunna viniias om åtgarder naot den ekonomiska krisen, fisk det ske i h ~ ~ v u d s a k efter de riktlinjer som finans- inir-iistern dragit u p p . P ~ ~ g e r i n g s f o r s l a g e t fick ocksi i rnodifie- rad form statseitskottets majoritet bakom sig.'Wtskottsmajo- riteten ansåg 1 motsats till vad regeringen syntes mena, att medlen inåste upplanas

ito om lands. I

utskottet stannade man vidare för ett belopp om 23 milj. kr. Det var en summa som erhallits genom att man 1 utskottet också diskerterat andra hja11s- åtgärder till ett sammanlagt belopp av q milj. kronor, vilken summa således dragits från propositionens 30 milj. i t hypoteks- fonden.

Reservationernas antal var stort i utskottet. Direkt negativa mot jar~~vZgsbypoteksfonden i varje form var lantrnannarepre- sentanterna Nils Petersson i Runtorp och Carl Anders k.arsson. liksom f6rstakammarledamoten Axel Mörner. Nigra första- kammarledamöter ville ha en Saneratt från jarnvagshypoteks- fonden aven för Jarnvagsbolag, sAledes inte enbart för %<redit- inrättningar.'' Majoriteten av lantman i statsutskottet fördelade sig på två olika reservatioiier, dar man gjorde jämkningar

P

det av utskottsmajoriteten f~reslagna ~ ~ ~ 4 & n i n ~ s s a ^ i t e " s ~ ~ ~

Det

var dock svårt att se vad som var karnpunkten ï lantmannens reser- vationer, mer an att det stod klart, att Iiss Olof Larsson

m.fl.

l " D N 1oi'5~ NDA 6/5. (W. A. BERGSTRAND), 1880, sid. 102.

" 1879 StiS 46.

" G ~ ~ s t a f Sparre, Hederstjerna och De Mark. I detta avseende var Nordenfelt p5 samma linje.

l

" den ena gruppen var de >)gamlav lantmannapartiledariia med. Den bestod

av Key, Ifvarsson, Hörnfeldt, Jaii Aildersson i Jönvik och J. E. Johansson. I

deras reservation påyrkades endast marginella reservationer jämfört med lit-

skottsförslaget. Det nya lånet skulle inte få sammaiiblandas med tidigare lån. - Deii andra gruppen leddes av den nye starke mannen i lantmannapartiet, Eiss Olof Larsson, och bestod i övrigt av O. B. Olsson, Sven Nilsson, Ola Anderssoil i Burlöv och Sven Andreasson. Gruppen ville upplåning uteslutande inom landet,

och den ville begränsa fondens storlek till 20 mij. kronor. Dessutom fanns med

en passus om att endast de obligationer skulle få belinas, som var utfärdade av j?irnvagsbolag, vilkas järnvägar var öppnade för allmän trafik,

Statsmakterna och deil eliunoiniska krisen i slutet av 1870-talet E 7 1

mycket hart sanmankopplade frågan om jar~~vagsiaypoteks- fonden med kravet på att privatban-ikrrnas 5- och ro-kronors- sedlar skulle dras in,

Den interventio~~istiska linjein hetraffande jarnvagshypnteks- londen segrade med stor majoritet i första kammaren.14

H

andra kammaren fanns en grupp ledamöter som med

A.

P.

Danielson i spetsen yrkade avslag p i hela förslaget om en fond för Jarlz- vägsobligationer.15 Mer invecklat var meningsutbytet mellan företradarna för de olika reservationslinjerna. Det visade sig, att för I,Iss

0106

Larssonfalangen var det ingen hjärtesak att ~npplaningen skulle ske utesitatande inom iandet.16 Det ridde också en tamligen feilistandig enighet om att beloppet: ao eller

2 3 miljoner kronor, inte var av större betydelse.

I

debattens

slutskede stod det klart, att vad som betydde något för Larsson- falangen var passusen, att endast de obligationer skulle f& be- lanas, som var kztfärdade av jarnvagsbolag, vilkas järnvagar var öppnade för aliman trafik. Finansministern framhöll häremot, att ett förslag med en sådan inskrankande passus icke skulle till- godose de allmannas intresse i tillracklig grad.

S.

A.

Hedle~nd anknöt till denna farhiiga fran Forssell och undrade med han- iiisning till Bergslagsbanan, som endast delvis var öppnad for trafik, om avsikten var, att

järnvägen

i dess helhet skerlle vara trafikerad.

P&

detta gav Sven Nilsson i Everöd ett jakande cvar.I7

I sjalva verket avsåg Liss Olof Larsson, Ola Andersson i Beir?öv och Sven NiBssoin m.fl jeist att förhindra, att Bergslags- banans obligationer skulle få belånas. Banans finansieila situa- tion var mycket daIig, i synnerhet sedan CBtebsrgc Handels- kornpsatii gjort konkurs. Stocltholms Enskilda Rank hadc c11

l' Röstsiffroriin var 97-16. 1879 FM 35: GO.

'j Se främst 1879 il!< 53: 49 (N. Petersson), 54: 10 (Danielson) och 37 (Jöns

Rrciidback) .

'"879 AIC 54: I; (Ola Andersson), 33 (Liss Olof Larsson).

I 1 2 Sverker Oredsson

rnycket stor post Bergslagsbaneobligationer. Skt~lle inte dessa obligationer få belanas, blev inse jarnvagshypoteksfonden till nagon nytta för Enskilda Banken varken direkt finansiellt eller indirekt genom ett ökat förtroende för bankens soliditet. Har- igenom skulle ocksi hela fonden förlora sin största betydelse,

d i det vas Stockholrnsbanken, som i första hand avsågs att få hjälp genom den. - Nara fyra minader efter ngörandet redo- gjorde Göteborgs Handelstidning (med all sannolikhet dess redaktör S.

A.

I-PedPt~nd) för en händelse i andra kammaren vid fondfragans behandling.

En

kammarledamot

-

Hedlund själv

-

hade under debatten sagt t l l en ledamot av statsutskot- tet, att med inskrankningen till jar~lvagar, redan Oppnade för trafik, skulle inte Enskilda banken bli hjälpt. Utskottsledamoten Ilade svarat, att den bankens direktör gjort så mycket ont att han fick bära sitt öde. Hedlund skulle då ha g e m a l t : ))Men det ar icke I~oizonz saken galler titan det allmanna.)) Därefter fra- gade Hedlund offentligt, om järnvägen i sin helhet måste vara öppnad för trafik. Bet framgir aven av riksdagsprotokollet, att nar Hedlund fick den frågan jakande besvarad, Overgav han sin anslutning till Eiss Olof Larssons linje.18

Sedan det silunda i debattens slutskede blivit klart för fler- talet, vad Larssonfalangen åsyftade med sitt yrkande, röstades

a

stallet yrkandet om totalt avslag fram som kontraproposition till statsutskottets förslag. Detta avslagsyrkande vann ocksa i slutvoteringen i andra kammaren med röstsiffrorna asa-gg.

I

den gemensamma voteringen som följde segrade emellertid första kammarens standpunkt med stor r n a j ~ r i t e t . ' ~ Det inne-

'" GHT 219 1879. 79 AK 54: 45.

'9879 9 saml. sid. 161 ff.

Ja Nej

FK 115 '3

Statsmaherila och den ekonomiska krisen i slutet av 1870-talet _{I i 3}

bar, att riksdagen fattat beslut om en fond p& 2 3 miljoner kro- nor, dar kreditinrättningar skeille kunna

f6

belana de obiigatio- ner, som var udardade av järnvägsbolag.

Jarn~~gshy~ïoteksfonden var inte det enda staoshjiilpsförs4a- get som fördes till ett avgörande i kamrarna. Vid dess sida fanns ett förslag om statligt understöd i t sågverksiiaringen samt en motion om iniköp av Motalabanan. Dessutom fanns 1'8igsc~na tinder f0regående riksdag ett förslag om utredning av fördelar- na med ett mer utpraglat statsbanesystem.

Tanken ,rtt sarskilt hjälpa sagverksnäringen fördes fram 1 statsutskottet. Med ~ttgangspunkt från Erik Sparres motdon om ett av staten understött kreclitbolag för landets näringar före- slog den norrländske lai~tmannapartisten P. O. Hörnfeldt, att staten skulle ge unders";d med 3 milj. kronor som en reserv- f o i ~ d för eil nybildad garantifisrening för sågverksägarna. För- slaget stöddes i utskottet av h i 2 Key och majoriteteia av förstakaminarrepresentanter.

På

grund av stallningstagandet från a~ldrakammarreprese~~tanter~ias flertal befann sig

dock

interventionisterna i utskottet i minoritet I denna fråga. Inte desto mindre segrade

a

båda kamrarna f0rslage.t: om statligt ~~nderstCd at sigverksägarna. Detta resultat betraktades for andra kammarens del som en sen~ation,~'

Frågan om inköp av Motalabanan var 1879 an mer aktuell an föreggende ar. Bolagsstyrelsen hade gjort en framstaLlialng om statligt inköp av banan,

och

frågan hade gått på remiss tall jamv5gstrafikstyreIsen och vag- och vattenbyggaaad~styreIse~~

I början av 1879 förde de båda ambetsverken B långa skrivelser en i piessen refererad disk~~ssion om staten borde i n k ~ p a denria jarilväg eller inte. Trafikstyrelsen förordade vaA r~6kf ett inköp, då den menade, att järnvägen vas av stadanekaraktar,

"' 1879 StU 46. FK 3 6 : 22, AK 55: 20. Röstsiffrorna blev i första kainmareri

101-19 och i andra 104-85. S - 367-1.43 4

1 1 4 Sverker Oredsson

medan vag- och vattenbyggnadsstyrekn motsatte sig ett ink0p men var positiv till statligt understöd åt banan.21

-

Bobagsord- ningen

för

jarnvageil gjorde snart siteáationen ohållbar. Dar stadgades narnligen, att aktieagarna personligen skulle garan- tera ranta och amorteringar pd de obligationslån som upptagits för jarnvagen. Härigenom blev jarnvagen en tung bi)rda for aktieagarna, bland dem flera kornmeener. Dessas itagandela kom att drabba samtliga kamrnunmed8emar i form av Koga skatter. Under intryck av regeringens, i synnerhet finansministerns, negativa hållning till Sragan om statligt ink" av banan borjade aktieägarna, bl.a, Motala verkstad, att lamna över slna aktier

till

fattiga, som inte hade någon möjlighet att uppfylla bolags- ordningens krav. Regeringens vagran att avge proposition om inköp i slutet av februari tvingade fram bolagets konkurs ett par veckor sei~are,'~

K o n h r s e n var en extraordinar liandelse, som gjorde det möjligt att motionsv5gen i riksdagen föreslå statligt ink@ av jarnvagen, trots att den ordinarie motionstiden utgatt. Motio- n3r blev Overståthallaren i Stockholm, friherre af Ugglas, tidi- gare b1.a. finansminister ocla landshiivding 1. Ostergötiand. Liksom sågverksagarnas fond hade Motalabai~aia sttid

A

stats- a?,tskottetaav Slertalet f6rstakanmarrep~se1~tanterr Dessutom yrkade i detta avseende östgaten

C. A.

Larsson p i statligt ~nderstöCt.~"Eörsta kammaren beslöt med acklamation om inkop av Motadabanan." h n d r a k a m ~ ~ ~ a r e n var man påfallande ivrig att redovisa slna standpeinkter. 54 uttalade sig mot ink8p och 16

f%.

Civilminister Sbyselius ~inderst6dde förslaget om

Skrivelserna finns som bilagor till statsutskottets utlitailde nr 46, 1879. Trafikstyrelsen I I / I och ~ $ 2 , Vag- och vattenhyggi~adsstyrelseil 2811 1879,

'' Civildepartementets protokoll 2412 1879 (RA). AB 612, OC 4/3 1879.

[W. A. BERGSTRAND), 1880, 116 ff.

'-879 MFK 28, StU 46. '' 1879 FK 36: 31.

Statsmakterna och den ekonomiska krisen i sluter av 1870-talet _{I I g} Inköp liksom han tidigare gjort det i första k a m a r e n . Han fann lagetvara ett annat nu efter ballans konkurs $n tidigare, då regeringen stallt sig negativ till inköpz5 De isvriga som p&- derade för ett ink6p var buvaadsakligen ostgötau. och repsesen- tanter

f

ör »intelligensen D. Niot talade

bl.

a. lantrnannagarti-

ledarna med undantag f8r

Emil

Key,

sch

dessutom upptradde Carl Herslow och Abraham Rundbick mycket energiskt för denna linje. - IVed r6stsiffrosi1a r 18-71 uttalade sig andra kam- maren mot ett statligt inköp av banan. I den gemensamma om- röstningen segrade emellertid förslaget om inköp med stor maioritet 2"

Hedins motion om en utredning av frigan om enskilda järn- viigar hade 1899, liksom fallet var föregiende ar, sympatier bland flera framstaende förstakanunarledam~ter~ men i ingen air kamrarna föraidedde motionen någon namnvard dlskussio~~. Det var de akuta ekonomiska bekymren, som dominerade,

sch

en utredning av fördelarna med ett mer utpraglat statsbane- system, ksinde inte ge den snabba lindring av

de

ekonomiska bekymren, som

5

Vad som i debatten angiende statligt inköp av Motalabanan Eramfor allt anförts mot förslaget var radslan för prejudikat. Snart nog började ocksa rykten cirkulera om nya väldiga inköp som sltulle vara A bane och som skulle föreslas nästa riksdag,

' j r879 FK 36: 26, AK 55: 22. " 1879 g saml. sid. 161 ff. Ja Nej FK I I I 17 AK 9 1 IOS Sml 2 0 2 i25 1871: Stt.7 63, 79 StlJ 46, FK 36: 36, AK 56: 44.

I 16 Sverker Oredssoil

rykten som dock sa småningom blev itminstone halvofficiöst dementerade."

Vid

1880 ars riksdag aktualiserades frågan om statligt stöd åt enskilda jarilvagar i betydligt mindre utsträckning an före- gående år. Wallenberg motionerade an en gång om statlig rante- garanti för jarnvagsobligationer. Mannerskantz pekade på att endast 6 milj. kr av jarnvagshypoteksfondens ag milj. tagits i anspråk, och

han

menade, att affarsstallningen i landet fort- farande var svag sch vacklande. Därför motionerade han om att återstoden av fonden, 17 milj. kr, n11 skulle anvandas an- tingen till direkt försträckning åt enskilda bolag eller till be- låning, inköp eller garanti av ~bligationer.~

Statsutskottet avstyrkte planerna p& ytterligare statlig

hjalp

och har~visade till att förra riksdagen endast betraktade frågan från »den allmanna rörelsens)> synpunkt. Detta synsätt fick inte överges nu, menade utskottet,

för

en ))bana, som tall

för-

mån för åtskilliga enskilda personer och bolag inleder staten i f~rvecklingar, vilkas följder ej kunna beraknas)). Den allmanna rörelsen kunde enligt utskottet inte påkalla några itgarder fran statens sida, då det nu inte var nagon brist på röreBsemedel.'

Nigra förstakammarledamöter med Carl

Ekman

i spetsen reserverade sig till förmån for Mamerskantz' förslag.

De

menade, att problemen for den allmanna r ~ r e l s e n fordarande kvarstod. Gemensamma intressen band också statens jarmagar vid de enskilda, varför det mycket val var förenligt med statens intresse att understödja enskilda

Liss Olof Larsson till Carl Iivarsson 1319 79 [RA)? S. A. Eledlund till Ifvars- son 13, a d 7 [RA), GMT 718 79, Norrköpings Tidningar 2411 q g (sign. Quidam). - Den halvofficiösa dementin i den regeringen narstaende Stockholms- korrespondens, som försag flera landsortstidningar med Stockholtnsbrev. Se t ex. Norrk. Tidn. z8111 79.

1880 MFK 31 (Wallenberg), MFK 43 (Mailnerskantz). 5 8 8 0 StU 28.

' Reservanterna var förutom Carl E ~ r n a i l L. M. Nordenfelt, C. M. Hainmar och I<. O. Ljungqvist. Blanka reservationer avgavs av Emil Key och Gustaf

5tatsiriakteriia i ~den ckoiloiniska krisen l ~ i slutet av 1870-talet _{p 17} Reservanteriias Iiiije var emellertid satsktsl6s.

I

andra kam- maren avfardades den utan diskussion och j den första efter endast f& iiilägg och med röstsiffrorna q q - ~ ~ . ~ Anledningen t118 iiaterveiitionismeias tillbakagång vid riksdageil I 88s var givetvis i första hand, att den allmänna ekonomiska situationen var väsent9igtlIjusare an under föregiende riksdag. Vid riksdagen 1879 hade de ekonomiska frågorna helt dominerat.

1880

var i stallet det största intresset koncentrerat till det av regeringen framlagda förslaget till ny värnpliktslag. Det förslaget föll

a

aprilG och drog med sig regeringen De Geer. Det var under den på detta satt uppkomna regeringskrisen - föl-e ministaren Posses tilltrade

-,

som statshjälps£r&gan avgjordes, vilicet bidrar

till

att förklara det klena intresset for frågan.

Ovan Inar namnts, att en grupp l a n t a a t s e r med Liss Olof Larsson i spetsen hårt sammankopplade

1875

Ars förslag om eii jiirnvagshypoteksfond med frågan om indragning av vissa

privatbankssedlar. Det sistnämnda gjordes till en f ö r ~ t ~ a t t ~ l i ~ l g för att fondförslaget, ocksi i niodifierad forna, skulle godkannias.

Tv; helt vaseiisskilda frågor utan imehiillsligt samband var alltsi ilar s a m a n b u n d n a . Docls var det inte lantmannen, som ,i första hand stod för denna samanbindniilg, iiveas om det var de som gjorde knuten nara nog ouppl~sllg. Finansministern själv Ilade fört fram frigorna samtidigt, och redan vid proposi- tionernas avlämnande, stod det klart, att de ömsesidigt skulle psverka varandra. 1 s h t e t av februari väntades a l h a n t en statshjalpsproposition. De11 kom också i form av förslaget om jarnvägshypoteksfo~~de~~~ Däremot var det inte vansat, att f%- -

Sparre, Vidare hänvisade Hederstjerna, Beck-Friis och Lagerberg till siil reserva- tioii av 1879, dar de förordat, a t t aven järnvägsbolags - och inte enbart kredit- iilrattningars - obligationer skulle få belånas,

1880 AK 41: 32. FK 34: 45. "880 hK 35-38

H

18

Sverker Oredssoil

slag samtidigt skulle vackas om omedelbar i n d r a g ~ ~ i i ~ g av privat- bankernas 5-kronorssedlar och ngra f6restaeiide indragning ock- så av deras 1s-kronorssedlar.' Det ar inte nog med att frågorlia sinsemellan saknade innehillsligt sainband. De var tall sin syft- ning varandra direkt motstridande. Foiidförslaget skulle ge privatbankerna en omedelbar hjalp, medan indragningen a.cr sedlar direkt stred mot prlvatbanksii~tressena~ så mycket mer son1 situationen för de enskilda bankerila var ekonomiskt bryd- sam, Aveii p i hall dar mail principiellt var fOr iiidragillng av prlaratbankssedlar, stallde man frågan om tidpunltten för refor- men var rätt vald.'

Från fli~ansminlsterns sida var syftet med

sammankopplil4gei1~lcopp~i11ge11

av de båda frågorna, att sedelindragniiigeii skulle göra det lättare för lantmannen att acceptera jarnvagsbypotekstonden.

P;

sama satt skulle förstakammarledamöterna iiodgas god- kanna den i den övre kammaren Impopulara banlcreformen under hot om att annars gå miste om jiirnvägsfonden. Princip- beslut om att de lagre privatbaa~kssedlar~~a skulle dras In, hade i och för sig fattats redan under 1874 &rs riksdag.'

11

första kammarens debatt omvitt~iades htnr stamningen

B

aren var påverkad av yttre omstandigheter utan direkt sainband med den föreliggande f ~ i ~ a r l . ~ - Konstitutions~aáskot- tets ordforande, Hallenborg, meddelade, att av de otryckta statsr&dsprotsko1h framgick, att d i oktroj för enskilda banker beviljats 2s dec.

z878

hade fi~iaiisrninlsteriz anfört, att det dåvarande ogonblicket och troligen ocksal den närmaste fram- tiden var en sardeles olamplig tid för rubbning av de redan oktrojerade bankerna, och han hade därvid narmast avsett In- dragning av srnisedlarna. HalBenborg kuiade hate finna, att för-

'

1879 Prop. 30.

V t D $3 I ~ / Q . Jfr [W. A. BERGSTRAND], 1850, sid. 99 f .

9. BRISMAN, Den stora reformperioden 1860-1904, sid. 197; i Sveriges Riks- bank 1668-1924, del IV.

Statiinaktrriia och deil elrorioriliska krisen i slutet av 1870-talet

3 19

i~allaiidena f ~ r b ä t t r a t s frair dece~nber a 878 till s h t e t av februari

II/(), d i bankpropositionen lades frain, utan salarare tvartorn.

Forssell laacle s~rarigheter att i sak bemöta Hallenborg, mela han menade, att det dels hate var fraga om en brådstört~d reform, dels inte slt~iile medföra n6g011 réibbi~iilg i de enskilda banker- nas för8aklancle11,

dä

vissa garantier far bai~kerilas ekaionaiska stalli~ing ingick i proFosltionen.5

Greppet att sammankoppla bankreformen med JZri1v5gs- i~ypoteksfonden lyckades. Bankfrågan avgjordes forst, och det sltedde i huvudsak enligt de riktlinjer, sam finansministern dragit u p p G Bankreformen bidrog säkert till att många l a ~ i r m a i ~ visade en positiv grundinställning till järiivagshypoteksfo~~den, och redan framläggaladet av bankpropositioneii

kara

förmodas Sa varit välbehövligt för regeringens goodwill i lantrnanna- kretsar.

K o r t t i d dessförlima~i synes zikligen fii~a~asminlster Forssell ha kolnandlat med lantman i helt annan riktning.

Han

ville for- m5 lantmannapartiet att acceptera det ordinarie anslaget till vapeilövniilgar ixoi att regeri~lger? skulle vidbli siil noninterven- tionistiska stindpunktc. Detta var svaret på försök till en allians mellan interi.eiltioi~ist!ska kretsar 1 fQrsta kammaren och andra kammarens lanimar_. Den noninterventlonistiska regeringen skulle eiiljgt dessa pialler störtas genom att ordinarie anslag

- Med andra ord: Först ville Fians Forssell ]<Pipa böndernas bifall till vapenövniiagarna och i ersattnailig ge i6fte om en noninterventionistisk politik. Sedan ville han ?la Bant- ail5railens stCd för en mer i~iterventionistisk politik, och priset sltuls då

bli

indïagiaing av vissa privatbarlkssedlar.

Samrnankoppliiig av helt olika frågor F6r att erila p;ilic-tlbs- ningar var c11 teknik, som utx~ecklats p i grund av deil starka

1879 FK 3 2 : r y ff. (Halleilborg och Forssell). 9 8 7 9 Rskr 5 2 .

DN 1312 och 1412, GHT 219 1879. i\iriiinesskrift af och om Erilil Key. III.

I20 Sverker Oredssorl

karaktarsskillnaden mellan riksdagens 6vre ock ~iedre kam- mare. För att några resultat skulle uppnås, måste olka intres- sen tillgodoses samtidigt. Detmest kanda exemplet p i denna teknik utgör 1873 års kompromiss, som var avsedd att samtidigt lösa Sveriges försvarsfr&ga och avskaffa de »sekelgamla oratt- visor», som lantmannens grundskatter och indelningsverk ut- gjorde. För laiatmiinnens del var det dessutom en kompr~iniss meI%aia dem som främst tyngdes av grtindskatter och dem för vilka indelningsverket var den svåraste bördan. Betriiffande r873 års kompromiss blev emellertid samanbindningen en hårdkliut, som låste olika frigor vid varandra utan att nämn- vart bidra till ett avgorande. Detta berodde främst på att det t~pprlktiga intresset att lösa frågorna vas mycket sklftat~de Iros dem s o n stod bakom komprorn~ssen.~

Vid

a87o-ta4ets slut fanns flera a~itydnlngar om att kohandel 3. olika frggor var en brtrkad teknik. En till synes initierad kor- respondent fr511 rPksdagsfOrhandlingar~~a meddefar exempelvis, att Liss

Olof

Larsson sagt, att en Iönereglerhg för landsstaten skulle vara köpeskillingen för den förmånliga los~ing, som skjutsfrågan fick a8q8. Sedan 11% skjcrtsfrågai~ var avgjord, undandrog Larsson sitt stöd åt Ioi~eregleringen.~ Samilaa riksdag talades också om ett >)pactun turpex mellan å ena sidan an- hangare av statligt stöd at svaga enskilda jariiviigar ocli

a

andra sidan förespråkare för lanmannapartiets laarordnii~gsförslag. Lanmannapartiets organ Dagens Nyheter förnekade bestämt, att det fanns någon sådan överensk else men medgav, att enskilda personer möjligen kunde lata påverka sig av hansyns- taganden till jarnvagsfinansieila skal, d5 de "sedornde försvars- frågan.'' - Ett tredje exempel på koharade~steki~iken ar, att vid regeringskrisen s880 fruktade De Geer, att Posse skulle vilja köpa första k a m a r e n för en lantnannapolitik genom att låta

p.p.

Se t.ex. PER HULTQUIST, Klasspolitik och statsiiltresse, Sc. 1959, sid. G8 f f

" Quidam i Norrköpings Tidningar 4 5 1878.

Statsiriakteriia <:cli ileii ekojioiriiska kriseii i slutet av 18/o-'raiet _h

staten ta hand om de enskilda jarnvagarzla. Posse hade uttalat sig i denna riktning vid s879 års riksdag."

"Mot denna bakgreiiid ter sig 1879 Ars regerings sanmai?kopp- ling arT olika frågor som ett framgai~gsrik"ttn$tttJande av en vid denna rid stundom förekommande politik. Tekniken ar den- s a m a som a933

års

regering ai~vsnde i ksalitionsugpgörelcen med sin tids lantman. Forssell ville anvanda sa

för att förhindra den vantade regeringskrisen. Genom att skramrna höilderna med att en ny regering skulle aktualisera frägan om jarnvagsinkög villle ha^ förmå dem att acceptera propositioileil om varnpliktslagen. Denna politik förhindrades dock av

Be

Geer, som fann den vara under regeringens var- digl-iet."

Trots att shlunda kol~andels- ocla kornpromisstekniken vai- anvand, kanske speciellt av lantmai~, ville man inte kannas vid den, iitminstone inte namna den vid namn. En av de flitigare kompromissarier~~a, Ola Andersson i Burlöv, sade i debatten om jarnvagshypoteltsf onden) att han aldrig gjort sig skyldig a131 en kompromiss. Carl Hfvarsson uppfattade också i s a m a debatt p5ståendet, att han kompromissat som en beskgilli~ing, och han tillbakavisade energiskt anklagelsen.13

7

Deii

andra ininistaren

De

Geer hade tillträtt a875 Dess poli- tiska g r ~ ~ n d -var 1873 års kompromiss,' till vars tillkomst

De

Geer medverkat. Statsministern var som person uppburen i skilda politiska lager, men I ~ a i ~ s närmaste »partistöd)> var i fGrsta Itammaren komprornissl9artiet under Carl Ekrnani. och i andra

--

'l Ur De Geers mi~iiiesailtecltiii~igar, Bilaga till E. T H E K M ~ ~ N I U S , Ministärskiftet den 19 april 1880. Statsvete~lskapIiga studier till Statsvet. föreilingens i Uppsala tjugofeinirsdag 711 I 1944~ sid. 603 f .

'' Ibid., sid, 601.

l 3 1879 AK 54: 13 [Ola Andersson), 26 (Carl Ifvarsson).

Se t.ex. I,. KIHLBEKG, Det1 svenska ministären under ståndsriksdag och t v i - ka~nm.a.rs~~stem, 1972, sid. 246 f.

kamrnareia lai~trnannapartlet. Dessa grupperingar hade vlsser- ligen inte fort försvars- och skattefrågorna

"c11

nigot avgörai~de

- därtill var ))koinpromissen» alltför vag som gemensam politisk plattform och viljan till resultat for skiftande - men med 41ja1p av dessa grupper hade regeringen h1.a. fått igenom den dittills mest fördelaktiga reformen fOr laiitmai~napartiet, en reform av skjutsvasendet I 878.2

Frågan om statshjalp åt naringarna genoniabrot det dittills- varande politiska monstret. Den gjorde också regeringens stall- ning mera oviss. Forssells klart redovisade nonii~terventlonls- tiska i~sstallning i statshjiilpsfrågan vid slutskedet av n878 års riksdag gjorde honom till e11 motse-åndare för ledande kretsar i det Ekmanska partiet inte minst för dess partiledare.3

Bppositionstidningei~ par preference tttlder 187s-talets sista år var Dagens Nyheter. Der1 kom med generalangrepp mot regeringen

De

Geer i slutet av 1878, och dessa oikade mycket kraftigt i styrka under

de

forsta månaderna faljande

i l t t Dagens Nyheters opposition var stark och syftade

till

regeringens avgang var inte att ta fel på. Mer oklart var det betraffande vilka grtrinper son1 stod bakom tidningens starka oppositionsk~irs. - Sedan riksdagen I $q I raknades

DN

som organ för lai~tmai~i~apartiet. Vissa av

de

allmanna angreppen i tidningen mot De Geer och hans regering å början av ar 1879 var också gjorda av lantmannapartister~~a

Emil

Key och Gösta Posse.' Några regeringsfientliga artiklar hade emellertid annat ursprung.

I

motsats till tidningens tidigare linje och I stark mot- sattning

till

lantrnannapartiets majoritet ivrade tidningen 11~1 fOi' en interventionistisl( politik. Framfor allt var det Wallenbergs Se härom "cex. sot11 i ~ i ~ c k e t positiv till refurnieil GI-IT r5/4 78 «clr so111 mycket negativa AB 8/q ocl-i 11/4, IVDA 2g/4 1878.

" Se o w n sid. 106.

DN 14/11 1878, 16, 17, 18 och 2911, 17 och 2512 1879.

"n redogörelse för vilka artiklar dessa skrev, lämnas i KEYS Minnen, del I I I ,

Statslnaltteri~a «c11 iicti ekonoriliska kriseil i slutet av rFi7o-taiet. ₁₂₃ Córs'ag om statlig t 212tegaraiiti i t de e~iskilda jarnvägarna, sonr

t i d n i q e n pläderade för. Aven acgarder, som Enskilda Banken företog f6r att awzrja den hotande krisen, försvarades energiskt i DN. medan de 1 andra Stockholmstidningar blev k r i t l ~ e r a d e . ~ -

Vid denila tid hade

A.

O. Wallea-iberg haft eii nära tioårig Gr- bindelse med Dagens Nylieter, och det star klart, att T/\rallen- berg var en viktig iilspirationskalha

för

DN:s interventlonism och regei.ingsopposition.7 Lantmannaorgailet Dageils Nybeter blev silunda under krisen i slutet på 1870-talet, f6rrnodligen1 iner

ä11

nagonsin tidigare, utnyttjat av deil man som rniilga betraktade som ?antrnan:lapartiets s t ~ r s t a fiende, ocl: det skedde i fragor, som lantrniiiiiien betraktade soin väsentliga

och

p i ett satt, s o n direkt stred mot deras intressen och önskemål.

Situationen Iiloin Dagens Nyheter spcglar rätt val det all- männa laget i regeïii~gsoppositioilen. Fiera grupper var av olika anledningar kritiska mot regeringen, men den mest energiska och för regeringen farliga oppositionen var iiiterveneiconister~~a inom E~rsta kan~maren. Det var främst de som agerade. Man talade nu inte längre 013s ett Elanariskt och ett Ehrenheimskt parti i första kammaren, De gränserna var borta, och i stallet dominerade ett )>hattpartin i kaminaren.' Liksom frihetstidens Iiattparti ville detta parti av 1879, att staten skzi13e driva en aktiv izaringspolitik. Dess

mil

var att störta regeringen, i varje fall dess finaiisrninister, som framstod som iioninterveiltioris- politikens garant.

G DN 411~ 3011, 27!z 1879. Jfr /LB %/I och StD 311 1879.

' Se G. HASSELBERG, Rudolf Wall. Dagens Nyheters skapare, 1945, sid. 258, 286 f. och 300 f.

Tidigaste beläggen på i~ainriei: ))hatt)) i GH'T 2711 1879 och i en DN-artikel sarniiia dag. I DN sages det orii Heriiliiig Iiamiltoil, soin klandrat regeririgeris passiviteti iraga o1n deil ekonomiska krisei~, a t t hail ar e n Iiatt av det basta slaget. DN klagar över a t t det finns för få av hans sort iilom riksdagens kon- servativa fraktion för a t t bilda e t t verkligt hattparti. - E"., par veckor seilare ta!as det darernot allmailt o m forsta karnmareils hattparti som e t t faktum.

GHT 1412, StD 1712, Norrk. Tidn. 14/2 ( Q ~ ~ i d a m ) , NDA 1912. Se också (A. W. BERGSTRAND), 1880, sid. gq.

För att Ituilna uppiiå detta behövdes emellertid st6d friii andra kammaren. Lockbetet var gemensam anslagsv2gran 1 första hand betriiffande vapeilövnii~garria. Denna politik var attraktiv f8r allmiin anslagsnjtigghet o e l ~ försvarsovilja Inom laniïnannaleden. Emil Key liksom Gösta Posse visste, att planen ytterst syftade till en interventåonistisk politik, men i strid med de )jverkligax lantmannen delade de denna förstakarramarherrar- ilas milsattning. Aven för dem synes den ekonomiska poltiken ha varit he~vudmotlvet for deras önskan om regimförandrlngvg Dessutom var de bundna till de övriga >)herrarna)> med van- skapsband. Emil Key var aven i ekoiaomiskt beroendeförh5l- Hande till ledande man bland dem.''

Försöket att låta anslaget till vapen6vnangarna

bli

den tuva, som skulle stjälpa regeringslasset, misslyckades. Carl Ifvarsson

V E ~ ~ I L XEYS Minnen III, sid. 414 f . - HASSELBERG illenar (sid. 297 f f ) , liksom KIHLBLRG [sid. 451 not z), a t t det som var motivet till Keys och Gösta Posses opposition var besvikelse över regeringens h51lning till lantmannapartiets för- svarsförslag 1878. 1 breven, citerade i Nlinnen, skjuts emellertid de ekonomiska frågorna i förgrunden som motiv. Vidare är finansministern e t t huvudmål för de båda männens angrepp i DN. Slutligen må hänvisas till a t t Emii Keys upp- riktighet i sina forsvarsståndpunkter starkt ifrågasatts (P. HCLTQUIST, Klass- politik och statsintresse, §c. 1959, 74ff.J. - Aven o m Emil Key stulldom kunde ge intryck av a t t vara eii utpräglad laissez-faireanl~angare, som i fråga om und- sattniilg i t de av missv.äxt drabbade 1868, så Ilade han dock tidigt pladerat för a t t staten skulle föra en aktivt näringsvänlig politik. Det som ursprungligeil drivit honom i oppositionsstäilning, synes ha varit hans motvilja mot Gripen- stedts »kosmopolitiska» finanssystem. I dess ställe vilie Iian ha en mer nnatio- ilelli) näringspolitik [NDA 4/12 1867 och GASSLAXDER, J. A. Gripeilstedt, 1949, sid. 391). Ett annat uttryck för hans vilja tiI1 aktiv iiäringspolitik är halis yrkande om låga godstaxor på statens järnvägar (1875 AK 8: 63. - Gösta Posse uttrycker sig ganska dunkelt i brev till Carl Ifvarsson i slutet av år 1878 betraf- fande statslijälpsfrågan. Skenbart synes Pian luta mest å t i~oninterveriticiispoliti- lten (30110, 12/11 78. RA). Under soinmaren 1879 betraktades han som en avgjord interventionist. Liss Olof Larssoii omtalar, a t t iiden helgalne Gösta Posse)) vilie ha bort Carl Ifvarsson fran lantman~lapartiets ledning, varefter par- tiet skulle ställa sig i spetsen för järnvägsköpen (brev till C. Ifvarsson 1gl7. Se också till dens. fran S. A. Hedlund 2417 18791.

l o Emii ICeys Minnen III, sid. 215 f. - I Miniiena namnes särskilt Carl Ekman

Statsmakterna och elen ekononiiska krisen i slutet av 1870-talet _{I 25} ville visserligen

ha

bort detta ordinarie anslag Isaen ville, att riksdagen skulle framföra denna mening p i ett sådant sätt att regeringen inte fann sig föranlåten att avgi.

I

stallet för att direkt avslå propositionen om anslag ville Ifvarsson att riks- dagen i en skrivelse skulle hemställa o n slopande av detta anslag. Ifvarsson understöddes av Santman~latidningen Göte- borgs Handelstidning, och i och med hans ställningstagande stod det klart, att Key och

DN

inte skulle

f 2

majoritet fiPr sin linje."

For Ifvarsson och hans falang synes allman valvilja mot rege- ringen De Geer och radsla för interventionisternas avsikter ha samverkat. Det verkar troligt, att denna installning underblasts från regeringshåll.

DN

uttrycker det s i natt den regeringsrned- lem som övertagit den avgsngne eck3esiast&ministerns förmåga att hitta på kompromisser

-

- -

,

givit ett supélöfte i t vissa iepreseiltailter i lantmannapartiet att regeringen skulle mot- sätta sig att hjälpa upp landets ekonomiska stallning mot att lantmannapartiet r ~ s t a d e för det askade vapenövningsansla- get)).'2

DN

har troligen givit en nagot förvanskad redogörelse far sjalva löftet, men hopkopplingen av vapenövningsanslaget och noninterventionspo1itiken bar sannolikhetens prägel och ar av samma karaktär som annan riksdagspolitlk med Forssel som ripphovsman."

Första kammarens ))l-iattar)) gav Inte slaget förlorat,

d& det

stod klart, att regeringen inte skulle fallas med hjälp av vagran

GHT 1412, D N 2 1 / 2 1879 - E e t var den s.k. »vänstern>) inom lantmanna-

partiet som orngaende ville slopa anslaget. Uttrycket ))varister» står i detta sam- rnai~hailg närmast för i5ngt giende sparsamhet och regeringsoppositior~. Vid omröstningen i kammaren i april var det endast en ininoritet med A. P. Daniel- son i spetsen, som fortfarande vidhöll den standpunkten att anslaget omgående borde slopas (1879 AK 37).

'WhT r 3 i ~ 1879. - Den tidigare ecklesiastikministeri~, som avses, ar F. F.

Carlson oc11 dennes efterträdare som Itompromissarie Hans Forssell.

l:' CtD 141'2 tror inte p& DN:s tal om supélöften. Det gör däremot sign. Ob- servator i GP I+. Uppgiften i DN stödes ocksa av Keys Niinilen, del 111, sid. 2 1 6 .

P

26

Sverker Oredsson

av vapenövningsanslaget. Flera av kamnaarens mest betydande ledamöter gjorde en dernarche hos statsministern för att få Forssell avlagsnad lir konseljen. De Geer svarade, att

då

Fors- sell åtminstoiie offentligt icke gjort något utan efter samrid med

De

Geer och med hans feiklkaniliga gillande, så kunde statsministern inte skilja Forssell ur konseljen utan att sjalv följa rned.I4

Tidigare har narnnts det sakliga motivet för finansministern och regeringen i "rigt att lagga fram propositionen oin jam- vägshypoteksfond: Mail skulle bidra

till

att återtlpphjälpa för- troendet för de enskilda bankerna, i första hand StockhoTrns Enskilda Bank, och härigenom skulle ocksa :)den al&ra$nna rörel- sen)) hjalpas in på normala banor igen. Hartill kom ett taktiskt motiv. Gjordes ingenting, skulle regeringen få leva i konstant krigstillstalid med de maktiga herrarna 1, forsta ka

Resultatet kunde också

bli,

att riksdagen fattade ett beslut,

be-

tydligt mer Pnterventionistiskt an vad som var förenligt

med

linansministerns nationalekoriorniska grundsatser.

Financrninisteri~s noninterventlonism hade varit hårt ansatt inte bara av det a l h a n n a ekonomiska laget och en stark opii~ion i riksclag och press. Hans ekonon~iska askidning var också rner extrem iin konseljens i övrigt. En skribent i Norr- köpings Tidningar menade, att det varit klart med en proposi- tion om inköp av Motalajiirnvagen men att den gatt om Intet, dä både Louis De Geer och civilminister Thyselius reducerats till nollor av Forssell och inte kulmat göra sig ,galPande. Den regeringen narståeilde :: Stockholms-korrespondens )) f0snekade i polemik med denna uppfattning, att det fanns nigon splitt- ring inom regeringen, men gjorde det i ord som tydde p i mot- satsen. De flesta regerii1gsiledanaGter hade enligt korresponden- sen varit böjda för att inlösa banan men planen hade forfallit med anledning av propositionen om

jarnvagshypoteksfondenni5

---

l' Dr, Grrn, Minnen, z, S I ~ . 226