SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Den tidiga arbetarkalturen

Under den forsta hakften av 11800-talet började arbetarklassen formera sig. Byggstenar i den; nya afbetarkulturen val. bland andra hantverkskulturen och andra folkliga kultuseP?a praktiker, med vars h j d p arbetarbefolkningen mötte en ny verklighet n a r kapitalismen trangde ut feodalismen.

Det var i första hand hantveipksarbetarna s m byggde sin ege9 kultur och den var "brålkig" och "oregerlig". GesalPer, Pariingar ock: andra arbetare söp och bra- kade ph gator och krogar, gjorde upplopp, tog Lrimgndag och Isnnan olovlig le- dighet samt snattade arbetsrnateriaL2 Ett tecken p& den folkliga "brakigheten" vas den omfattande vh'xdsbro'itslighetei?, som ökade i Sverige under deg f6rsta hälften av 1800-talet. Ocksa den jiirnfGreBsevis mycket hOga alkoholkonsumtio- nen steg fram till mitten av l$00-ta1et.3

Men arbetarkulturen f6i.iindLad.e~. k !$örjan av 1900-talet ersattes - eller Iiom- plettesades - den "braksgan arbetarkuPturen av ev; skejtsamhetskuitur. Tecken p& detta var att b&& alkohokonsumtion och v5ldsbrot'cs1Pghet

Skötsarnheilsk~~I{~urera h a r undersökts av id6i1bstorikern Ronny AmbjOrnsson, som t a r sin egen morfar som exempel p& en skijtsam arbetare. För morfadern var nykterhet, ordh&BBighec besinning och eftertanksamhet honnörsord. Man fick inte lata tiP?f5l'Pigketerna regera det öde över vilket man s j a h kunde liarra herre. Skötsamheten var ett mora4iskt val d%r livet framstod som ett projekt, som skulle odlas, planeras och Eradlas.

F6r den tidiga nykterhetss6relsen var medlemmarnas aterfall ett stort problem. Men, 1 stallet f6r att grundas p5 fltre beteendekonformitet och hot a m uteslutning u r gemenskapen, integrerades efter hand kcaatrol'nen i personlighe- ten. Den skBdsamme arbetaren l a d e sig a t t kontrollera sig sjiilv. Nyktelrhetsrti- A s e n skilde mellan riihet och kultur. Malet var a t t skapa en ny macniska, som inte bara a v ? l ~ ! h i g frAn starka drycker utan ocksa i övrigt betedde sig "man-

(2)

niskovärdigt". Liksom logerna s ~ k t e fackföreningarna forma ett beteende som omfattade arbetarens hela värld. Men till skillnad från logerna var det klassens inte individens skötsamhet som utgjorde projektet. Det giillde a t t upptrida dis- cipiinerat inför arbetsgivarna. Medvetenheren om klassens situation förenades med arbetsdisciplin, affektkontroil och n ~ k t e r h e t . ~

Var Griindringeaa fr&n hrhkaghet till skötsamhet ett f6rborgerligande eller en rationell f6randaing av sarbetarkultureanO

Nykterhetsrörelsens n å l var att &-borgerliga arbetarklassen. Av "vilda" och impulsstyrda folkhopar ville nian skapa individer. som fikstod att styra sina tankar och handlingar, som visade hyfsning och som omfattade av medelklassen delade ideal och k ar de ringar.^

Man kan se övergangen fran "brakighet" till "skötsamhet" som ett resultat av en "citriiiserings-","'d~sc~p~iner~ngsprocess" eller som en följd av en ratioilel1 f6r- ändring av arbetarkulturen. Skillnzden i perspektiv beror p& om man ser för- ändringen som en konsekvens av kontroll "ovanifrån" eller "underifr&nn.

Nyk-

terhetsrörelsen fGrs6kte "ch-Ylisera" arbetarbefolkningen. Men, man lyckades inte helt i sin a r n b i t i ~ n . ~ Ambjörnsson menar a t t de arbetare. som utgjorde den övervägande majoriteten inom logerna i Hoimsund. inte mekaniskt övertog medelklassens civilisationsprojekt. Istallet andrade idéer och ideal delvis inne"urd nar de mötte nya sociala och kulturella miljöer. Medelklassens hyfsning var. en annan an den hyfsning som de nyktra laolmsundsarbetarna hade. Vad som syf- tade till att vara kontroll "ovanifrån" omvandlade man tili att bli kontroll "underifr&n".8

Fragan om kontroll "ovanifr6.n" eller "underih8n" ar en stridsfråga. MAnga korskare h a r valt att renodla endera perspektivet och tolkar antingen "ovan- ifrann-perspektivets resultat som et'c fijrborgerligande och som en konsekvens av borgarklassens kulturella hegemoni eller utifran "underifrann-perspektivet, d& naiz ser skijtsamheten som en följd av arbetarklassens kulturella praxis X samband med mötet med en ny verklighet. Enligt det senare perspektivet bedrev särskilt arbetarrörelsen "självkontroll", eftersom man hade behov av sk& samma arbetare.g

Här ska jag försöka kombinera perspektiven "över-" och "underifran". Utan tvekan försökte borgarklassen - med eller utan statsmaktens hjälp - att dis- ciplinera arbetarbefolkningen. TiII viss del var man ock§% lyckosam. J a g har tidigare visat att makten över arbetet hade en avgörande betydelse f6r de rnan- liga hantverks-, k b r i k s - och grovarbetarnas möjlighet a'it försvara s i m kulturer.1° Fast p& avgorande punkter misslyckades man a t t "reformera" arbetarkulturen på det satt inan önskade. Inte minst den fackliga och politiska organise- ringen var tecken p& detta misslyckande. Klagomalen över de "ostyriga" arbetarna fortsatte och, som bland andra Mats Lindqvist visat, var den nya sköt-

(3)

Tradition och förändring i arbetarkulturen 1830-1910

293

samma livsstilen ett medel för a t t angripa borgerlighetens hegemoniska ambitioner.I1

Hedersbegreppet

Peter S k a r n s a w i s a r tesen att arbetarklassen förborgerligades under den tidiga industrikapitalismen. Han ser arbetarklassen som en traditionalistisk kraft. som i s å stor utsträckning som möjligt försvarade sina varderingar och sin kultur. Istallet för a t t suga upp borgerliga varderingar anviinde man sina egna traditioner som skydd mot förandringar i den nya urbana omgivningen. En anledning till detta var a t t arbetarkulturen var kollektiv - till skillnad h i n den borgerligt, individuaiistiska kLilturen.12

Lars Magnusson visar a t t utbytet av supar och ~ m s e s i d i g a skuldförbindelser band samman de tata sociala relationerna i den tidiga arbetarkulturen. Genom at'c erbjuda en person stöd kunde man sjalv få motsvarande Bijalp vid ett senare tillfalle. Både skulderna och utbytet av supar p& krogen markerade social till- hörighet o c h v e t s a d e samman ?en sociala gernenskapen.lJ

Den

infmanella sociala gemenskapen regieratles av "aran" eller "hedern". We- dern var samtidigt bade ett socialt och ett ideologiskt begrepp. Ideologiskt de- finierades vad som var ratt och riktigt - vad som var ett hedervart beteende. Socialt var hedern det kitt, som hand samman de sociala relationerna.

En

persons heder bestämdes av den sociala positionern, som i sin tur var beroende av yrke, Alder, kön o c h beteende.14

I detta sammanhang ä r det vart a t t pröva vilken betydelse hedern inade för arbetarkulturen och för arbetarklassens traditionalistiska striix~andea. U r d e r förutsattning att hedern hade er, avgörande betydelse för a r b e t a r k u l t ~ ~ n e n bör hederskanslan h a fungerat som det morsliska filter som arbetar!ilassez anvande vid mötet med en c y verklighet och andra kulturer. Efter en relativt ut- f6rlig diskussion om hedersbegreppet kommer jag empirislit, med Eaiilimaterialet hameat fr&n Norrköping, att behandla hederns funktion i en arbetarkultu- som förandras.

Begreppet heder h a r utvecklats av antropologer, som bland annat anvarmt det "r a t t analysera "skarn"-kulturer i medelhavsomr&aet ock orienten. Pierre Bourdiau gjorde under 1950-talet en antropologisk studie av kabylska bönder i Nordafrika och fann att sarskilt mannens sociala samspel reglerades av hedern. Han sCag hedern som ett symboliskt kapital, som kunde vaxa elher fgrskingras beroende p& h u r man betedde sig. I dan kabylska varlden firekom ett standigt socialt utbyte av g h o r och gengavor, utmaningar och motstOt&r, vilka bekraf- tade, ftirstkirkte eller f6rsvagade en persons heder.

Nsbgot som gav heder van a t t utmanas av en person som inte ansags a l l t f ~ r u ~ d e r k g s e n eller överlalgsen. Genom utmaningen arkande utmanaren att den utmanade var värd a t t utmanas, eftersom ~tmaningei? fordrade en .motstöt. En

(4)

nian som aldrig utmanades uppmiirksammades inte - och var inte värd a t t utmana.

Även om vafje r'örolampning var en utmaning, var inte varje utmaning e n kränkning eller förolampning. Ocksa gavor fungerade som utmaningar och fordrade sina gengåvor. En person som vaide att fortsatta utbytet. gjorde därmed utmaningen till e n hederssak, till e n tävlan om hedern sonri var infogad i e n ritualiserad och institutionaliserad logik. Bourdieu menar a t t de kabylska bön- derna hade utformat e n informeli. kulturell grammatik som reglerade spelet om hedern. Den praktiserades s n a r a r e a n formulerades i ord. Grammatiken innebar exempelvis a t t den soni;, utmanade e n man som var oförmögen a t t a n t a u t a a - ningen vanhedrade sig sjalv. Motsatsen innebar a t t e n utmaning b a r a kunde antas om utmanaren ansags vara viirdig a t t utmana.

E t t spel om hedern kunde - teoretiskt - fortsatta i a19 oändlighet. Den som vagrade a t t spela spelet drog skam in,te bara över sig sjalv, utan också över sin släkt. Den som däremot deltog i spelet, Inen förlorade, klandrades inte. utan segrade enligt hederns spelregler. Missbrukade en man sin Sverlagsenhet till a t t först iorolampa e n a n n a n man och sedan gå u r konfrontationen som segrare, utsattes h a n för skam, eftersom h a n saknat den sociala kompetens som beböv- des för a t t avgöra konsekvenserna av sin utmaning.

N a r den utmanade var överlagsen var vägran a t t tavla hedrande. I stallet för motstöt markerades överlägsenheten n ä r den utmanade visade sitt f ö r a k t På s å satt fungerade f6rolampningen som rekyl och ledde till a t t utmanaren drabbades av skam.

I det kabylska samhället var skammens motpol respektabiliteten, som defi- nierades av sin sociala dimension och som miste erövras och försvaras inför allas blickar. Djarvhet och generositet varderades högst. Motsatsen var svaghet och klenmod, a t t tåla en föroiarnpning utan a t t kräva upprättelse. Vanhedern eller skammen drabbade inte s 5 h a r t B falk som gällde hederssaker som n a r det gallde angrepp p å hedern. E t t angrepp p& en persons heder maste obönhörligen hämnas. 'a sådana fali var inga kompromisser eller undanflykter nra6Qliga.P"

Bourdieus resultat ä r begransade i tid och rum. E andra kulturer d a r hedern spelar en stor roll af de grunidiaggande dragen i hedersbegreppet desamma, men det kan också finnas betydelsefulla s k i l h a d e r . Kvinnornas stallning skiljer sig exempelvis mellan olika kulturer.

1

den kabylska varldeni hade kvinnorna heder enbart i förhå'ilande till sin familj ekPer s45lit. Sjalva kunde kvinnorna b a r a för- svaga sin heder genom att uppträda obampkigt.

I

1973-talets korsikanska herde- kultur hade kvinnorna e n något mer sjalvständig

d J a p a n :-!.ar ocksa hedersbegreppet stor betydelse, men det h a r inte sannma utformning som det kabylska eller korsikanska. Antropologen Ruth Benedict fann p5 1940-talet a t t hedern var firknippad med eil mycket stark sjiilvkontroll och s t r a n g hierarki. Det fanns ocksa betydande likheter med det kabylska sam- hället, t ex var hamn$ ett nödvandugt svar p& e n ofGratt. F6rSitelse tolererades inte.I7

(5)

Tradition och fbrandring i arbetarkuhuren 1850-1940

29%

Eedern i den s v e n s k a a r b e t a r k u l t u r : Norrk~ping 1850-1920 Flera svenska unders6kningsresuPtat visar att hedern hade en central roll i den tidiga svenska arbetarkulturen." J a g ska h a r beskriva hederns ro31 fGr arbetarbefolkningen i textilindustristaden Norrk6ping under frarnf6r allt andra haiften av 1800-talet. Hederns grammatik avsatter dels spar i ~ t t a l a n d e n om h u r Seteen- det bör vara eller inte vara. dels sphr i hiindelser som orsakats av hederskonf- i i h e r .

1

denna studie anaGaider jag framfar allt olika typer av f6re.iingspmtokorl f G r a t t belysa det ideala beteendet och ~ a t t ~ g B n g s p ~ - o t ~ k ~ l ! f6r a t t undersöka resultat av hederskonflikter. PB s 5 satt blir det möjligt a t t rekonstruera grund- laggande diag i arbetarkulturens hederskodex.

Hederns grammatik i det, kabylska samhallet var inte identisk med grammatiken i den svenska arbetarkulturen, men mfailga drag var gemensamma.

En,

skillnad var att hederns regler i den kabyiska varlden var betydligt mer &f ni- tivz. 1 den svenska arbetarkulturen fanns det fler alternativ a n stöt och motstöt. Dessutom behövde inte en Prederskonflikt f & s& vittomfattande Fejljder.

Ocksa i den; svenska arbetarkulturen skulle en man visa sig hederviird och motsvara de krav, som var förknippade med dern av omgivningen bestämda sociala posi'tionen. Det varsta s o n knnde handa var a t t man tappade ansiktet f6r omgivningen, visade sig svag etler inte vard den respekt> som den sociala posi- tionen gav. Sarskilt mannen maste t114 varje pris £Grsvara sin och sin familjs a r z och heder. Annars firsvagades den sociala position och man fick sta dar med ~ l ~ a r n r n e n . ~ ~

N&

en person inte bem6ttes tillracPiIYg6, respektfullt var det n6c8\ramdigt att fGrsvara angreppet med en motstöt - t ex med vald eller med a t t ange angriparen inf6r radhusratten f'5r arelarankning. En utebliven motstöt var ett tecken p% svaghet och skam. Ett exempel p& bristande respekt va;. at'o. Inte halsa eller inte besvara. en hakining, a t t Patsas att en person inte existerade. En s6ndags- eftermiddag B906 lade sig en bageriarbetare i att samtal meiian en stationsi<arl och en tredje person. Stationskarlen sade ri!l bageriarbetaren a t t han inte ta- lade med honom. Darmed nonchaierades bageriarbetaren och soni svar p5 skym- fen misshandlade h a n stationskarlen. B888 gick Norriiöpings snickeriarbetere- f6rening ut i sin Borst2 iöner6relse. En av snicka~mëstarna hade, enligt fackf6s- eningens protokoll, "med ett hBnEeende tillfragat arbetarne om dett var alvar eller jyckell med den bejerda "rhöjzing". Arbetarna beslutade att som sirar p& detta angrepp f6rst kriiva upprattelse av h o n o n och sedan - o m h a n vagrade - gå ut i strejk.'O

.An varre var direkte angrepp p& hedern; yrkeskumandet eller aoldra alla7ar- liga degmderlngai. I skdana faZl var motstötar ofrr5nkom;iga. Sa-skilt allvarliga var beske~hlningar f6r stöld och sadant s o n icaebar titt personen arasags som arelös - och saknade heder. 1884 mGeLes en gatlaggare och en drang p8 kre- atursplatsen. Gatläggaren fr5ga.de drangen om h a n var h5st"Yandlare. Drangen tolkade frhgan som ett angrepp. eftersom hastbanael förknippades med "tattare" - samhiillete parias - och med avsaknad av heder. Sparfik svarade iaanr med

(6)

296 Björn Norgby

en verbal motstöt, som i sin tur uppfattades av gatläggaren som en stöt och ledde till misshandel.

Det var ocksa skamfyllt a t t inte kunna försörja sig själv och leva på fattig- understöd. Man skulle arbeta sig till varje öre, skrev arbetarförfattarinnan Moa Martinsson, som växte upp i Norrköpingstrakten. Arbetet gav heder. Ett före detta fattighjon som påmindes om sin tidigare olycka, sin skam, måste därför med våld f6rsvara sin förlorade heder.z1

Gavan hade stor betydelse i hederns samhälle. Genom gåvor och gengåvor uppstod ett socialt niitverk. Särskilt utbytet av supar markerade vänskap och social tillhörighet. Med en sup avslutades affarsöverenskommelser, firades fest- liga tilldragelser, inkilades nya medlemmar i kamratskapet, markerades och befastes vänskapen. Den som vägrade a t t t a emot en gåva eller ge en gengåva uteslöt därför den andra personen u r gemenskapen. Det om något var degraderande. E n klädesviivare träffade 1848 en man, som h a n tidigare försökt göra en affär med. Affären hade gått t stöpet och nu viigrade kladesvavaren a t t bjuda mannen p& en sup. D å alla utom en person i siillskapet bjöds på brannvin, hade denne inget annat val a n a t t misshandla BilGclesv5va~en - annars hade h a n blivit utstött u r den sociala

Skamtet hade också en viktig funktion i arbetarkulturen och kunde fungera som ett kraftfullt vapen. S å var det n ä r ett par tonårspojkar frågade en stads- soldat om han sålde korv och som svar fick ett kok stryk. Frågan var inte ofor- arglig, eftersom stadssoldaternas öknamn var "korvar" efter "corps des

Till skillnad från det kabylska samhallet fanns det utöver motstöten yeeerli- gare tv& satt att lösa ett angrepp på hedern. Den tillbakadragna stöten kunde leda till försoning. Avbönen kunde rena baide den angripne och angriparen. Genom a t t stalla sig upp och förklara a t t man gjort fel, erkande sitt misstag, försvann konfliktanledningen och tillvaron kunde g& vidare som förut. $ärskilt vanligt var kravet p& erkännande, n ä r kollektivet angreps av någon eller några individer. S & var det exempelvis nar en person upptradde som strejkbrytare. Sjiilva strejkbryteriet var ett angrepp p& kollektivets heder, samtidigt som det utsatte strejkbrytaren för skam. Förnekades strejkbryteriet uppfattades personen som oren och skammen drabbade iin varre. Erkände strejkbrytaren sitt misstag kunde h a n åter upptas i gemenskapen, d å h a n sonat sin försyndelse. Anknyhingen till hederns lagar fick arbetarpressen a t t kalla strejkbrytaren för "hedersman". H skrädderiarbetarfackföreningens protokoll under en strejk P906 star det:

"var och en som om sin heder a r mån ej bör under nAgra omstiindigheter åtaga sig u t i r a n d e t af hvare sig det eller det arbetet till en mastare alldenstund den- samma ej undertecknadt pri~listasm."~~

Jag ska ge ett exempel på avbönen och reningsprocessen. Nar en journalist ville g5 med i den liberala arbetareföreningen igen, efter a t t h a blivit utkastad mindre an tv& Ar tidigare, s k e v h a n en f~rsoningsskrift till direktionen, där h a n erkande att de metoder h a n använt varit orsaken till de bittra striderna. Han hade "eldat p&" f ~ r mycket i tidningen Ostgöten. Föreningen ansåg att h a n ge-

(7)

297

nom sina offentliga angrepp skymfat föreningen och dess medlemmar, men genom avbönen togs han Ater in P gemenskapen. laiggra medlemmar - bland annat ordföl-anden, som varit hans friimsta måltavla - viile a t t h a n skulle vanta lite innan han Ater Sick bli medlem. De ansag troligen att h a n inte sonat sina för- syndelser tillrackligt.

Den andra typen av alternativ till motstöt var a t t den som utsatts _för en stöt, niiii tiden slickat sAren, lat udda vara janart och ftirlat stöten. Mar kan vi ocksa tala orra en reningsprocess.

H detta andra exempel a r ocXs5P '6stgöten inblandad. Ostgötens angrepp P886

p& den ftirsta sociaiistiska organisationen i Norrköping, Norrköpings arbetare-

klubb, uppfattade klubben som krarkande. Tidningen utgav sig f i r a t t vara e n van, men uppträdde inte som en sadan. Det fick. flera medlemmar i klubben a t t anse a t t de hellre hade kolitakt med en iiring fiende an med e n falsk van. E deras ögon hade tidningen blivit oren och ohederlig, eftersom den seglade under falsk flagg. Som motstöt slutade klubben att annonsera. sina möten i Ostgöten.

Nasta &r föresiog ordf6rainden at"^ klubben sku?le återuppta kontakterna med ostgöten och bcPrja annonsera sina möten dar. Men krgnknPnge7i an?s&gs annu inte försonad. Daremot kunde klubben racka en försonande hand om titciningen erkande sina fel. ERer ytterligare n a n a manader ansgg man dock att tidningen sonat sina synder tillrackligt Iange. Ett par medlemmar, som kr5nkts personli- gen, anshg inte a t t skarntiden var slut f6r Sl_dnl.ngen utan reserverade sig mot beslutet.

Reningsprocessen och FGrsoningen hade sina rotter i den kristna Bamrnn om fi9rsoningen med Gud, om att erkanna och sona sina synder. &~e~fcPid till hederns ornrå.de innebar den en möjlighet a t t gteri~ppratta status quo, det "natur- liga tillstandet" i det sociala system som rubbats.25

Spelet om hedern med stejt, motstot och upprattelse, t-~ibakadragen skot (offentligt avbljn) och försoning kompletterades och smalte i arbetarkulturens sociala samspel samman med va6 Aksel Sandemose kaliar "jantelagen". Det fanns vakande ögon som såg till att man inte Erhavde sig ock inte försökte vara b8ttre an vad m a c var. Znligt "Qa~telagen" sBn!ie man inte tro att man var n&got och inte tro att man kunde bli nhgot. Uttrycket "skomakare, biiv vid din lasts', visar vad janlelagen handlade om. "Jantelagen" horgerade dels som omgivningens norm, dels som individens saitir a t t b e g a n s a sina ambitioner. Varje person pia- cerades in en ggng för alla p& sin sociala plats.26

Det finns m A ~ g a exempel på att personer soin gjorde sig mEokv5rdga, och darmed spelade ftirnier än vad de egentingen var, bestraffades, f6r att Inte det sociala systemet skrile raka i gungning. Moa Martinsson ieia'ctar hur genere- rad modern var n a r Moa namndes i tidningarna. Det a r ett exempel p& hur 39 '

jantelagen" begransade de egna ambitionerna.

"Min generation hade inte mycket till övers för att skyha i tidniilga~na.

Vi

var i"ostrade så, jamte detta, att varje öre skulle man arbeta sig till. Att f& nô,got fir intet laar lika generande som a t t skylta i tidning;en."27

(8)

298 Björn Horgby

var för sjiilvhävdelsen. Darmed befastes hierarkierna inom och utanför arbetar- klassen. I en diskussion i arbetareklubben 1885 menade e n medlem att arbetare, som förbiittrade sin stallning, genast spelade översittare. Uttalandet var ett ut- tryck för "jantelagens" begränsande ambitioner. Alla skulle veta sin plats, även o m man ville tanja p& granserna. Visste man inte sina begransningar drabbade skammen.

Klädesvävaren och senare skolläraren Gustaf Kahisons fall ar belysande. B a n grundade Norrköpings arbetaref6rening 1860 och var vice ordförande det första verksamhetsåret. Han skrev och hö11 festtal, deklamerade egna dikter, höll föredrag på mötena och upptradde som föreningens ledare. Men KahPson firhävde sig i medlemmarnas tigon. Han började skriva kritiska artiklar o m samhällsförhållanden i Norrköping i skandaltidningen "Fäderneslandet" och drog dh - enligt föreningens ledande - skam över föreningen med sin "skrif- klhdighet". Han avsattes som vice ordförande, utsattes för f6rakt och kördes mer eller mindre u t ur föreningen. Det blev inte battre av att Kahlson liimnade sin klass och sitt ursprung som spolpojke, uthållare, ruggare och senare klädesva- vare och utbildade sig till folksko!lärare P Stockholm.

Mahrson behov av att redogöra offentligt fCBr sina göranden och låtanden ledde till många negativa reaktioner. Därför bad h a n i ett ftiredrag 1864 o m ursäkt för att h a n f6rhavt sig, och nar denna ursakt inte f6rsonade honom gick h a n ur föreningen. I sitt avskedstal 1865 tog h a n upp "jantelagen" och menade att allt spott och spe h a n f&tt utstå berodde på denna.28

Moa Martinsson var ocksa medveten o m "jankelagens" begransningar. Hon skrev i sin självbiografiska roman "Mor gifter sig":

"- Ar det inte öppet nhgonstans? Jag &r s& hungrig, sa mor. - Bara ölkafher, sa grannfrun.

- Ja, men skulle m a n Inte kunna få e n smörgas där. Vi har ju flickan med oss, s& det är ingen som sager något åt oss. Om vi vore biittre kladda skulle vi g& p& Strömsholmen, fortsatte hon. (Strömsholmen var e n fin restaurang p& e n holme i Motala ström, där ett stor"6usikkapell spelade och dar folk satt och drack punsch.)

- Bevare mej, dar har Jag aldrig varit, sa grannfrun.

Jag hade varit dar med mor och mini styvfar innan rie gifte sig s c h jag riktigt darrade av ängslan att mor skulle släpa grannm dit. $om hon såg ut! Men den dar h t l e n ! $5. ljust dar var! S å mycket fint folk! och man? Fina herrar som passade upp! ...

- Nej, till Strömsholmen k a n vi inte g&, sa mor och tittade i smyg ph gran- nens

Dessa hierarkier, som faststallde de sociala positionerna, bestamdes delvis av yrkeskunnandet. Beteendet hade också stor betydelse liksom hur m a n bodde. E n person som arbetade hart och striivsamt värderades högre an en person som slarvade. Moa Martinsson berattar att de bara som bodde i egna h e m inte lekte med Moas alter ego, Mia. Det var de f6r fina

(9)

299

H det respektinglva~ide uppförandet ingick att man skulle k1a sig viil. Genom att bara fina klader till helgen var det möjligt att, inmorr? de granser som "jantelagen" stakade ut, visa sig respektabel. Men man fick inte gh till överdrift. NIoa Mar- tinsson berattar om nar Mias moster Charlott iskulle gifta sig. Bon hade under mariga Ar arbetat hårt som fabriksarbeterska och köpte kliider %Y pengarna, s&

att hon skulle bli rEk'~i@ fin nar hon gifte sig. Efte~som hon bhde gifte sig i kyrkan, vilket ansags vara att "abaka sig", och hade p6 sig aPBtfhr fina Hader pikades hon utanfik kyrkan av de andra fabriltsarbeterskorraa - "jantelagen" drabbade henne.31

Hedersbegreppet var framför alltett manligt ideal, men saknade för den skull inte betydelse i den kvinniiga arbetarkulturen. Det visar inte minst mariga av BrekrankningsrnAlen inför Norrköpings r&dh.casratt. Kvinnorna sIogs sallan, men anvande ofta sina vassa "Lungor. Sarskilt aIdre kvinnor vaktade över mo- ralen, visste allt om alla och visade var hederns och skammens granser gick. MShnga av de exempel jag h a r givitvisar ocksa att "jantelagen" hade en stor betydelse -6;. arbetarklassens kvinnor.32

H e d e r n och s k ö t s a m h e t s k u ~ t u r e n

Den empiriska undershkningen illustrerar hederns viktiga ro11 i arbetarbefolk- ningens sociala samspel under 1800-talet. Nasta fraga akt diskutera a r om hederns betydelse minskade i samband med skötsamhetskulturens utveckling. Nggot som kan fastslås a r att vad som betraktatles som hedewart beteende för- andrades beroende p5 andrade sociala villkor. Exempelvis p&verkade nykter- hets- och arbetarrörelserna synen p& aBkohoEkonsumtionen E skated av 1800-talet och början av 1900-talet. Inte minst framkom detta I nykterhetsr~reIsens egen fajrbudsornröstnanig 1909, dh 55 % av befolkningen i Sverige röstade f i r att alkohol skulle G r b j ~ d a s . ~ ~

Arbetarrörelsens utveckling innebar att nya rlegler för ett hedervart beteende skrevs in i arbetarkulturen. Reglerna kompletterade delvis de gamla, men omfattade också områden som man tidigare inte behövt reglera. En arbetari6re~- sens idealbild utformades. Enligt denna var den organiserade arbetaren solida- risk, hederlig, en god kamrat och frarnftir allt skötsam. Han underordnade sig de beslut som arbetarrörelsen fattade och deltog med liv och lust i arbetarrö- relsens olika organisationer, Dessutom var han helst nykterist och bekampade det rha och ohyfsade. Han hade mod

i

bröstet och sade p& ett vardigk. siitt ifran nar arbetsgivaren försökte försiimra arbetsviilkoren. Man varnade om sin rätt. Nar det behövdes var han offervillig och tvekade inte att stödja kamrater som blivit sjuks eller av n&gsn annan anledning råkat

i

tr&ngrihi elPer arbetare p& annat ha11 - aven utomlands - som kampade M r sin &t.

De yrkeskamrater som gick p& krogen under strejker ansags vaxa förtappade. De moraliska kraven, särskilt pA f6rtroendevaldia, var myeket höga. Strejkbry- tare saknade moral och hade svikit sina arbetslrarnrater. Med dem skulle man

(10)

300

Björn Korgby

absolut inte umgås. Enligt idealbilden skulle de behandlas med avsky. Andra som svek var sådana som inte betalade sin fackföreningsavgift n ä r tiderna var svåra. De betraktades inte lika negativt som strejkbrytare, men också de stämp- lades när deras namn vid vissa tillfiiilen offentliggjordes. Man skulle göra rätt för sig. ERer storstrejken 1909 skrev skrädderiarbetarfackföreningen resignerat i sin årsberättelse:

"Då det galler att vara med och skörda fördelarna af organisation vilja alla vara med, men då det gäller en s å naturlig sak som a t t fullgöra motsvarande skyldighet och offra en slant i veckan till kämpande klasskamrater, d& brister solidaritetskänslan, då ä r det bekvämast att dra sig undan, för att åter låta höra af sig vid tillfälle då det ställes i utsikt nye fördelar samt vid konflikttillfälle ekonomiskt stöd. Det ä r sorgligt a t t se a t t i tider d å sammanhållning mer ä n någonsin ä r af nöden ett s5 oerhört stort antal af vår kår iiro s å efterblifna a t t de vid minsta uppofring vända sig organisation ryggen, ty det måste h ä r fastslås vad som tidigare visat sig att icke fattigdomen iir den egentliga orsaken, då de som h a r det bäst ställt i ekonomiskt afseende såsom ungkarlar och familjeför- sörjare med små familjer alltid iiro de första som dra sig, alltså största orsaken måste vara bristande solidaritetskänsla med öfriga "Klasskamrater samt en stark'c utpräglad egoism."

Synen på de oorganiserade kamraterna förändrades i samband med att fack- föreningsrörelsen - särskilt på 00-talet - utkämpade en rad bittra strider. De oorganiserade njöt frukterna av den fackliga kampen, men tog själva inte stö- tarna. Detta uppfattades som ett svek och de var därför inte varda a t t umgås med. När andelen organiserade blev tillräckligt stor försökte man på flera håll a t t frysa ut de oorganiserade eller förmå arbetsgivarna att endast anställa or- g a n i ~ e r a d e . ~ ~

Ett skaldestycke från 1914 i metallfackföreningens årsberättelse ger inblick i h u r man såg på tillvaron:

"kåt oss stå starka i hårda kampen för Sanning, Dygd och Ratt, On1 vi mot Ljuset blickar skall mödan oss bli Lätt

låt ej de ondas makter få komma oss på Fall Förtvifla ej det goda omsider segra

Men verkligheten var inte s å enkel. Den tidiga arbetarrörelsen hade exempelvis mariga problem med medlemmar som inte klarade av ansvaret att förvalta sina kamraters pengar. De som försnillade medlen fick sedan stå där med skammen, eftersom man ofta brannmarkte dem offentligt. Ibland segrade realpolitiken över principerna. Den offentliga brännmärkningen hade två negativa konse- kvenser, dels drabbades fackföreningarna själva av skam, dels kunde man vara saker på a t t inte få tillbaka de förskingrade pengarna. Vid flera tillfällen för- sökte man göra upp i godo med förskingrande kassörer och uppbördsman, dels n ä r summan var s å stor a t t den påverkade fackföreningens ekonomi, dels var s å liten a t t det inte var meningsfullt a t t utsätta föreningen för skammen.36

(11)

Tradition och förandring i arbetarkulturen 1850-1940 30% spelet om hedern. Aren 1905-06 fiBrsniliade h a n 470 kr. Detta uppdagades 9 mars 1906. Han förband sig a t t betala 270 kr den 1 juli och resterande 200 kro- nor den 1 oktober. Diirrned lat avdelningen nöja sig. Realpolitiken och stravan- den a t t få tillbaks e n s& stor del av fackföreningens kassa va.r tydligen vi'ktigare a n det moraliska fördömandet. FiBrbundets ftirtroendeman Blomberg a n s i g ocksa att avdelningen skulle göra upp i godo, s a a t t de konservativa tidningarna inte fick s& mycket a t t skrika om. Men kassören var som arelas stridbar. Man menade snart att h a n inte var skyldig s a mycket som gjorts gallande o c h b e t a - lade inte In de utlovade pengarna. Så avdelningen gjorde en ny revision, som gav samma resultat.

Kassören stred vidare och föreslog a t t han skulle betala av skulzldenr med 4 krlvecka. Det gick inte avdelningen med pa och samtidigt f6rändrade man atti- tyd till kassören. Han fick en vecka på sig att betala hela sin skuld. Ban viigrade och kontaktade i stallet förbundsstyrelsen och begärde e n ny revision. För- bundskassörens revision gav samma resultat som avdelningens egna. Kassören fick Anyo chansen a t t betala enligt den förut gjorda överenskommeEsen, men h a n fiBrsökte slippa undan nästan halva summan. Avdelningens talamod var slut, s& man vackte omedelbart AtaP mot honom. Hans viigran att lyda hederns regler innebar a t t avdelningen hellre drog p& sig den offentliga skammen i samband med ett åtal ä n a t t g6ra upp i godo. Den offentliga skammen fick förbundet a t t föreslå a t t man skulle vanta ett tag med ofknitlig agitation tills "det obehag- liga intrycket af

...

affaren hunnit glömmas."

Affaren tog inte slut med detta. Efier en rnånstd var en handlare villig att för kassörens rakning betala 300 k r om resterande 5% kr efterskanktes. Detta bud antogs. Inte nog med det. Snart var det dags a t t utesluta den tidigare kassören u r avdelningen. Enligt stadgarna företogs omröstningen med slutna sedlar och det oväntade resultatet blev a t t h a n fick vara b a r med 34 riBster mot 11. ivIed- lemsmajoriteten ansåg uppenbarligen a t t han genom den offentliga brannmärk- ningen och genom Aterbetalningen av en stor del av sin skuld hade försonat sitt brott.t. Ännu mera uppenbart var detta niista Ar (då h a n valdes in i styrelsen f6r en v e r k s t a d ~ l á l u b b . ~ ~

Nyheter i hederns grammatik var de aspekter som var direkt fikknippade med skötsamhetsidealet och med den organiserade airbetarrörelsen. Men de var i flera fall utvecklingar

a-v

tidigare regler. S 5 var det exempelvis med axiomet a t t man skulle göra r a t t f6r sig, själva hederligheten, och h u r spelet om hedern skulle skötas, dar avböazen ritualiserade strejkbrytarnas upptagande P gemenskapen. Av det empiriska materialet framgar inte om någon regel P grammatiken f6rlorade aktualitet.

Upptradandet inom arbetarrörelsen förandrades. En möteskultur utvecklades dar beteendet noga reglerades. Nar en fackförening bildades började man ofta med langvariga stadgediskussioner. Ibland bestamde man till och med p& mö- tena h u r man skulle tilltala varandra - om man skulle saga "ni", "broder", "herr" eller kanske till och med "du". Tilltalsformerna var ofta epitet inlånade f r i n den borgerliga kulturen, men i arbetarröreBsesammap4hang var de symboler

(12)

302 Björn Horgby för självkänsla, ömsesidig respekt och värdighet.

Under de första åren förekom ibland protokollsanteckningar om att personer svurit, brusat upp eller lämnat möten i vredesmod. Medlemmar som inte upp- förde sig värdigt tiilrättavisades. Svordomar var tecken på gamla tiders "råhet" - motsatsatsen till skötsamhetskulturen. En strid inom Norrköpings arbetare- klubb 1890-91 visar att det tog lång tid innan skötsamhetskuPturen slog igenom. Medlemmarna delades för och emot den färgstarke agitatorn A H Janhekt. Mötena urartade och det värsta oroselementet, Janhekt, blev snart utkörd av klubbens majoritet, som fått nog av hans manövrer.

På

köpet delades klubben i två socialistiska f ~ r e n i n g a r . ~ ~

Mötesprotokollen fran de brakiga arbetarklubbsmötena illustrerar motsatt- ningen mellan det nya skötsamhetsidealet och den traditionella arbetarkulturen. Sekreteraren, som företradde skötsamhetskulturen, beskrev med tydligt ogillande det första stridsmötet som:

"en allmän träta bland de närvarande. Ordföranden tillrättavisade medlemmarna och befallde tystnad flera gånger utan att det tycktes hafva någon inver- kan på de uppbrusade ehuru h a n lät klubban falla ratt eftertryckligt flera gånger.

...

den ena repliken följde på den andra utan a t t någon kunde bringa det till lugn öfverläggning fortsattes med samma uppträde i. flera timmar."39

Den formaliserade möteskulturen innebar a t t medlemmerna fick lara sig a t t diskutera i stället för a t t använda ilskan som argument. Med språkets - och upplysningens

-

hjälp distanserade man sig från känslornas brusande värld.*O Man bör emellertid inte överdriva förändringen. Det fanns kulturella skillnader. Frimåndagarna hade exempelvis inte försvunnit i början av 1900-talet, trots a t t sådana vanor både bekämpades av fackföreningar och arbetsgivare. Fackföreningen gick vid flera tillfällen utan några diskussioner med på avtais- paragrafer som vände sig mot den olovliga frånvaron. Personer som varit olov- ligt frånvarande vid upprepade tillfällen fick avskedas.41 I en diskussion om övertidsersättning i möbelarbetarefackföreningen 1904 menade man att det var vanligt a t t arbetarna hade någon eller några timmars frånvaro varje vecka utan lagligt l[ förhandlingarna med arbetsgivarna skylde man över arbets- givarnas kritik av arbetarnas bristande punktlighet med a t t arbetsgivarna vid många tillfällen låtit arbetarna vänta flera timmar p& arbete.43

Ett annat element i den "bråkiga" kulturen var "fusket" i det egna yrket. Det innebar a t t vissa hantverksarbetargrupper kunde tjäna extra genom att de a r - betade för egen räkning på arbetstid och dessutom förmodligen vid dessa till- fällen använde stulet arbetsmaterial. Inom skrädderiarbetarfackföreningen var verkstadsfrågan viktig. En del skräddarmästare höll inte med egen verkstad, s å arbetarna fick sitta hemma och sy. Trots att andra höll med verkstad satt ändå manga arbetare hemma och sydde, beroende på a t t de ville undvika kontroll över sin arbetstid och, menade fackföreningen, s å a t t de kunde fortsatta att "fuska".44

Så tillbaks till frågan om hederns betydelse minskade. Ett tecken på att det troligen var s å a r a t t ärekränkningsmålen blev allt mindre vanliga.45 Men, istallet för a t t enbart t a fasta på detta vill jag argumentera efter en annan linje.

(13)

Tradition och förändring i arbetarkulturen 1850- 1910

303

Som Ambjörnsson påpekat innebar skötsamhetskulturem utveckling en förand- ring från yttre SeteendekontrolP till inre styrning. En ny sociaiisationstyp utvecklades inom arbetarkulturen. Människorna insocialiseras i en kultur och förändrar den i sin praktik. Barnen uppfostras genom primarsociaiisationen till att lara sig tanka och handla på ett satt som överensstammer med de nermer som a r kulturens byggstenar. Vuxna befaster och f ~ r a n d r a r i sekundarsocia8is- ationen de mönster som greindiagts i b a r n a a r e ~ ~ . ~ ~

6vergAngen fr&n en socialisationstyp till en annan a r darfor central för f6r- staelsen av arbetarkulturens fbrändring.

1

den "brAkigan kultw-en, dar hedern hade stor betydelse, socialiserades manniskorrla genom utiFrAnstyrning, vilket innebar a t t omgivningens syn på individen formulerade individens syn p5 sig sjalv.

Skötsamhetskulturens utveckling förde in en ny socialisationstyp. Uppfostran till sjalvkontrobl innebar att "överjaget" utvecklades. Individen uppfostrades till a t t kontrollera sig sjoPPv med samvetet som ett inre gyroskop, som visade den ratta vagen. Snedsprång resulterade genom det. "inre tvanget" i skuidkiinclor.

Denna socialisationstyp utveck8ades först nar borgerligheten ander 1800-talet byggde sin kultur. Felr den sjalvmedvetna borgerligheten var det inte Sangre viktigt a t t jämföra sig med omgivningen. Den starke, karriarmeclvetne och kul- tiverade individen stod 1 centrum samtidigt soin yrkesrollens dominans 'P6stes upp.47

Hniffånstyrningens utveckling innebar dels a t t kanslorna vandes inat mot det egna jaget istället G r utåt mot omgivningen, dels e n f6randrin.g fran en uthtrik- tad, offentlig till en inatriktad, privat kontroll. De utatriktade aggressionerna minskade samtidigt som de inåtriktade aggressionerea ökack. Detta ledde bland annat till att våldet minskade, medan sjiihvmordeai ökade. En konsekvens av denna process fran u t i f r h till inifi&nstyrning bör h a varit a t t hederns betydelse minskade n a r skamkiins!or som styrinstrument kompletterades och delvis ersattes av s k ~ l d k i i n s l o r . ~ ~

Ett problem kvarstar: Bedde sjaPvkontrol! och inifrånstyrning till a t t kulteiren blev indi~~fduajistick? Eller annorlunda formulerat: Pedde inifiNanstyrnfngenac utveckling till a t t arbetarklassen förborgerligades? NNagot som pekar i denna riktning a r att Snifr9.anstyrningen f6rst utvecklades inom den borgerliga kulturen.

Men man kan också argumentera i en annan riktning. overtagandet av e s borgerlig form, inifranstyrningen, behövde inte vara detsamma som ett överia- gande av ett borgerligt kulturellt innehall. Nar den skotsarsama arbetarkulturen,

P slutet av 11800-talet och borjan av 1900-talet, h e r t o g det ~ t y ~ ~ l b b n s t e r som utvecklats i den borgerliga kulturen, under frarnifik allt den forsta h5lRen av 118063-talet, tog man över en form, som man fyllde med ett nytt innehall. Uppfost- r a n till sjalvkontroil innebar inte ett övertagande av den borgerliga kraEt~ren."~

(14)

304

Björn Horghy

h å n innehallet

i

arbetarkulturen? V a d ar specifikt för den borgerliga kulturen respektive för arbetarkulturen? Till synes är gränsen mellan den borgerliga kul- turen och arbetarkulturen lätt att markera. Men gransmarkeringarna förskjuts ständigt. Nar traditioner möter nyvunna erfarenheter byggs kulturerna o m P

standiga integrations- och separationsprocesser.

Utöver grundläggande skillnader som ar e n fbPjd av kulturernas relation till socio-ekonomiska strukturer, till makt och samhälle, fannslfinns skillnader som bland annat &r e n konsekvens av olika erfarenheter och framtidsperspektiv strukturerade utifran förhållandet mellan individ och kollektiv. Individualismen sätts i f~rgi-unden i den borgerliga kulturen och kollektivet i arbetarkulturen, vilket leder till skillnader i mal samt i social organisering och gemensamhets- former.50

Sk8tsam

och

traditionell livsstil

De processer i arbetarkulturen som verkade traditionellt respektive fbrand- rande medförde att tv& livsstiiar levde sida vid sida i början av 1900-talet. Sköt- samhetskulturens framvaxt innebar inte att den "bråkiga" kulturen försvann. Det fanns utrymme för både skötsamma och "traditionePlam arbetare. Jag ska har försöka beskriva något av innehallet i de bada livsstilarna, som måste ses som idealtypiska.

De skötsamma arbetarna tog över element från den borgerliga kulturen och anvande dem för egna syften. De varnade o m att klä sig viil, lade band på sina lidelser, uppträdde inte "rått och ohyfsat" utan hade e n "hög" moral, drack al- kohol med måtta, bildade sig, tillbringade i m5ng.a fall sin fritid inom det vax- ande föreningslivet, var o f t a yrkeskunniga och gav sina barm en jimf6relsevis god start.

De traditionella varnade o m och försvarade den arbetarkultur, som vaxte fram i mötet mellan aldre yrkeskulturer och nyare erfarenheter. I livsstilen var friheten och kanske framför allt laingtan efter frihet viktig. Friheten innebar att man arbetade p5 det traditionella, hiivdvunna sattet och sjalv bestämde arbets- takten. Helst skulle man komma och gå som m a n vilie. Hantverksarbetarna markerade sin frihet genom att t a raster när man ville, t a "frimåndag", g6ra sitt beting och sedan t a ledigt, dricka alkohol under arbetstid och själv avgöra h m arbetet skulle utföras. Andra arbetargrupper hade inte samma yrkesskicklighet och makt p& sina arbetsplatser, m e n de försökte ocksa bevara sina traditioner. Den frihet m a n inte alltid kunde uppsatthålla i arbetet försökte man vinna g& fritiden. Umgaingeslivet hölls P sa stor utstrackning som möjligt fritt från insyn. Aven o n män och kvinnor började arbeta sida vid sida inom textilindustrin var urngangeslivet strängt uppdelat. Man och kvinnor levde i olika varldar. För

mannen var detta e n markering av friheten. Också de skötsamma männen för- sökte hålla kvinnorna utanför föreningslivet. Nar polis s c h borgerlighet bekam- pade m i n n e n s krog- och alkoholkultur var detta ett allvarligt hot mot friheten,

(15)

Tradition och forandring i arbetarkulturen 1830--1930

305

som bast Sijrsvarades genom ett uppehailande försvar. Ingreppen i det folkliga nöjeslivet hotade också friheten. Det kan h a varit en anledning till vaiför na- ture-,, som en frizon utan insyn, hade sa stort fl-ibetsvërde.

De traditionella behövde inte uppföra sig lika s k e t s a a t , som de skötsamma, kunde anviinda e t t "raare" språk, kunde !eva ut sina kansior mer och kunde tillbringa sin f~Ptld med aktiviteter som var typiska för det folkliga nöjeslivet. Synen p& alkoholkonsnmtion och sexualitet var förmodligen mindre stiang. Den stora andelen utomaktenskapliga barn, som ökade i skutet av 1800-talet, visar a t t det inte var nagon katastrof a t t föda barn utanför aktenskapet. Det kan h a varit tiligtet att snatta ved, för de egna behoven, samt att f6rsnilla arbetsmaterial och varor frhr, arbetsplatsen.

Livsstilarna skar igenom arbetargrupperna. De skötsamma mannen var till stor del yrkeskunniga fabriksarbetare och föreningsmedvetna hantverksarbe- tare, medan de traditmoinella oftare var grovarbetare och hantverksasbetare, som försvarade sina traditioner. Skötsarima var troligen också många kvinnliga $ii-

nere och yrkeskunniga textilarbeterskor. Den traditionella livsstilen hade sa- kert stor betydelse f6i flertalet ogifta textiEark~eters!<or.~~

J a g ska ta ett exenpel fran ylleindustrin i ikTorrk6ping under mellankrigsti- den. Tillverkningen av ylletyg genomgick många olika arbetsmoment. >Langa moment skijttes av maskinarbeterskor. H slutandan av tillverliningskedja a r - betade tyglagerskorna med att, laga felaktigheter P tyget. Det var ett högt kva-

-. p.

Ii~icerat arbete och gav h6g status. Tyglagerskorna p å Nyborgs lagsal kallades "stjarnorna". Tyglagersborna rekryte~ades frhi, arbetarklassens mest respek- tabla del. De fick sin plats p& lagsaien genom ~ekommenda'~iosier. Deras arbets- miljö var speciell. H lagsalen var det rent och tyist. d maskinsalarria bullrade och dammade det. Lagerskorna satt fiamatböjda pi1 rad 'vid sina puipeter och arbetade med flinka hiinder.

S k i l l n a d e r ~ a i arbetssituation ledde till olika livsstilar. De Sesta tygiagerskorna levde skötsamt, medan m h g a av maskinarbeterskorila levde "traditlo- nellt". Fria förbindelser och oakta barn var inta: ovanligt biand maskinarbeter- skorna, Tyglagerskorna bodde ofta kvar i f ö r ~ l ~ ~ r a h e m ~ e t tills c!e gifte sig.

En

del maskinarbeetskor skapade sig handlingsutrymme genom att trotsa regler och fungera som m u r b a a c k ~ r f a r de övriga. Tyglagerskoma kunde i stiiPSet han- visa till sin stallning och p& s& satt bemötas annorlunda av arbetsledningen.

Skillnaderna mellan tygiagerskorna och maskinarbetersko-na fanns förrnod- ligea Bangt före mellankrigstidena. Inter j u e r med tyglagersbor visar detta. Det var ocksa stora E6nesXillnader mellan tyglagerskor och andra kvinnliga textilarbeterskor &ren f6re och efter sekel~l<iRet.~"

(16)

306 Björn Horgby Noter

1. Paper framlagt vid 3 Nordiska arbetarkulturseminariet i Tammerfors, Finland 4-6 september 1989.

2. Se t ex Lars Magnusson, Den brhkiga kulturen. Stockholm 1988, Lars Edgren, Lärling - gesäll - mästare. Lund 1987, densamme, "Gördelmakare Hardtmans vedermödor."', B Skarin-Frykman, red, Lönearbete och livsmönster, Göteborg 1989, Lars Ekdahl, "'Saknar numer medborgarnas lidande och nöd all vikt på mänsklighetens ~ å g s k å l ? ' ~ . B Skarin-Frykman, red., Lönearbete och liusmönster, Göteborg 1989, Herbert S Gut- man, Work, Culture, and Society in Industrializing America. New York 1976: 19-56, Hans IVedick, "Plebeian Culture in the Transition to Capitalism", Raphael Samuel & Gareth Stedman Jones (eds), Culture, Ideology and Politics. London 1982, Peter E\T Stearns, "The Effort a t Continuity in Working-Class Culture", Journal of Modern Hi- story 1980: 4, E P Thompson, Herremakt och folklig kultur. Stockholm 1983, aven Björn Horgby, Den disciplinerade arbetaren. Stockholm 1986, jfr Gareth Stedman Jones som menar att Ibtminstone medelklassen såg arbetarbefolkningen som bråkig, se Langua- ges of Class. London 1983: 188-89, liksom Louis Chevaiier, Laboring Classes and Dangerous n a s s e s in Paris During the R r s t Half of the Nineteenth Centuv. New York 1973 samt Birgit Petersson, Den farliga underklassen. Umeå 1983, jfr aven Börje Har- nesk, "Patriarkalism och lönearbete: teori och praktik under 1100- och 1800-talen", HT 1986: 3.

3. Hanns von Hofer, Brott och straff i Sverige. Stockholm 1984, Horgby 1986: 132, 212, Tage Larsson, Reform i brunnuinslagstiftningen 1853-54. Stockholm 1945: 539-42, Karl ~ e y - W b e r ~ , Tillverkning af Alkoholhaltiga drycker i Sverige och där.rned samman- hungande frågor. Stockholm 1913: 132.

4. von Hofer 1984, Horgby 1986: 132, 212.

5. Ronny Ambjörnsson, Den skötsamme arbetaren. Stockholm 1988. 6. Ambjörnsson 1988: 252, 260-61.

7. Jfr Jones 1983: 189-235, Gutman 1976: 21, 33-43,63-67,79-109 och Stearns 1980. Om borgerlighetens civilisationsprojekt se också A P Donajgrodzki (ed). Social Con- trol in Nineteenth Century Britain. London 1977, Jonas Frykman & Orvar Löfgren, Den kultiuerade människan. kund 1979: 118-19, Gareth Stedman Jones, Outcast London. London 1971, Roger Lane, Violent Death in the City. London 1979: 120-35, Wilbur Miller, "Never on Sunday: Moralistic Reformers and the Police in London and New York, 1830-1870n, D H Bayley (ed), Police andSociety. London 1977, Carl-Erik Måwe, Studier i den sociala kontrollen i Gstmark. Uppsala 1958, Sidney Pollard, The Genesis of Modern Management. London 1965, Robert Storch, "The Policeman as Domestic Missionary: Urban Discipline and Popular Culture in Northern England, 1850-1880, Journal of Social History 1976: Summer, Daniel J Walkowitz, Workers City, Company Touia. Urbana, Chicago. London 1978.

8. Ambjörnsson 1988: 261-62.

9. Civiiiseringsperspektivet lanserades i slutet av 1930-talet av Norbert Elias i hans två verk om civiliseringsprocessen (Sedernas historia. Stockholm 1989 finns nu på svenska. Engelsk upplaga The Civilizing Process. New York 1978 och Oxford 1982). i Horgby 1986 anlagger jag, efter att h a kritiserat Elias, ett disciplineringsperspektiv "ovanifrin". Förborgerligandeteserna har framför allt förespråkats av forskare som använder begreppet "arbetararistokrati", t ex Lars Olof Ekdahl och Hans-Eric Hjelm, "Reformismens framviixt inom svensk arbetarrörelse", Raften för kritiska studier 1978: 2, Seppo Hentilä, Den suenska arbetarklassen och reformismens gertombrott inom $AP före 1914. Helsingfors 1979 och Gunnar Olofsson, Mellan klass och stat. Kristianstad

1979. Praxis betonas av Mats Lindqvist, Klasskamrater. Land 1987, Richard J Evans, "bntroduction: The Sociological Interpretation of German Labour History", densamme (red), The G e m a n Working Class 1888-1933. London 1982, Jones 1983, Stearns 1980, Birgitta Skarin Frykman, R å n yrkesfamilj till klassgemenskap. Om bagare i Göteborg

(17)

Tradition och förändring i arbetarkulturen 1860-1910

307

1800-1919. Göteborg 1985 och Svend Aage Andersen, Salt og bröd gör kinden röd.

Arhus 1985: framför allt 74-78. 10. Horgby 1986.

11. Se t ex Ambjörnsson 1988: 56-57, Lindqvist 1987: särskilt 106-61. 12. Stearns 1980.

13. Magnusson 1988: 234-38, 313-45.

14. Jag behandlar hedersbegreppet även i Surbullestan (1989). Se även Edgren 1987. Mag- nusson a r kritisk till begreppet, men han ser eribart hedern som ett ideologiskt begrepp, se Magnusson 1988 särskiit 252-53, 296.

15. Pierre Bourdieu, "Hederskänslan", densamme, h kultur sociologis ha texter. Stockholm 1986: 20-60. Det ritualiserade våldet har bi a uppmärksammats av Magnusson 1988: 263, som anknyter till antropologisk forskning. Om den kulturella grammatiken jfr Charles Stephensen, "A Gathering of Strangers?", Milton Cantor (red), American

W'orhingclass Culiure. Westport, Conn. 1979: 36.

16. Bourdieu 1986 och Gunnar Alsmark, Herdar p6 Korsika. Lund 1979: 14-53,

17. Ruth Benedict, Blomman och su2rdet. Stockholrn 1969: 22-36, 101-112, jfr Brita Egardt, Niistslakt och rackarskam. Stockhoim 1962, som ger exempel pk skam och arelöshet i en mängd olika kulturer.

18. Edgren 1987: 245-49, 271-74, Horgby 1986: 227-31 och 1989. Många forskare ger. utan att diskutera hedersbegreppet, empiriska exempel p& hederns betydelse i arbetarkulturen, se t ex Lindqvist 1987: 33-34, 66, 73-80, 112-27. 135-41, 149, Barbro Bursell, Trkskoadel. Stockholm 1975: 220-24 för empiriska exempel p& likartade för-

hallanden i den danska arbetarkulturen se Andersen 1985 och densamme, Haunenr-

bejderne i h h u s - f6r conlainemes tid. Arhus 1988: 172, 182, 186, 192-84, 202-2i, jfr Magnusson 1988. A J Smålan berattar i sina memoarer. Vandringar och stfider~ Stockholm 1946: 72 hur fackföreningarna använde äran för att bekämpa strejkbrytare, som utsattes för förnedrande behandling.

19. Se Horgby 1986: 227-30, 235-36, 240-41 och 1989. se aven Sv Metallindustriarbe-

tareförbundets avd 12 arkiv, Folkrörelsernas arkiv i Norrköping (hädanefter

FA),

Protokoll 16110 1900, 19/12

5

3 1908, 218

5

2 1909, Sv Träarbetareförbundets avd 22, Norrköping arkiv, FA, Protokoll 1818

5

3 1887, jfr avdelningens agerande efter den misslyckade storstrejken dar flera medlemmar föreslås att avdelningen borde Liggas ned, vilket delvis kan ha samband med den skamfyllda fijrlusten. Avdelningen ater- hämtade sig inte förrän 1916-17, se särskilt 20110 4 1909. Sv Bekiadnadsarbetare- firbundets avd 5 arkiv, FA, Protokoll 13/4 1885, d& man inte f ~ r s ö k e r förnya prislistan

utan litar på mästarnas hedersord, aven Norrk6piings arbetareklubbs arkiv, FA, Pro-

tokoll 24/10, 5/12 § 1 1886.

20. Horgby 1986: 227-28, även 1989, Sv Träarbetareföirbundets avd 22, Norrliöping arkiv,

FA,

Protokoll 18/10

5

2, 8/11 4 1888, jfr 6i4

5

2 1893 och 2011

5

5 1904, Norrköpings arbetaseklubbs arkiv, FA, Protokoll 2719, 8/11

5

5 1885. 2 /5

5

6 1886.

21. Horgby 1986 och 1989, se aven Moa Martinsson, Mor gifter sig. Stockholm 1986: 5,

Norrköpings rådhusrätts arkiv, Landsarktvet i Vadstena (hiidanefter VLA), Dombok

i broamal t ex 45/1846, 18311893, Ostgöten 2014 1881, Norrköpings arbedareförenings arkiv, Norrköpings stadsarkiv (hädanefter WSA), Hand!ingar 1866, brev till direktionen 10/4 1866 av

A

W Sundwall, Direktionsprotokol! 215 1866, Norrköpings arbeiare- klubbs arkiv, FA, Protokoll 813 1885, jfr Lindqvist 1987: 57-59 och Sinalan 1946: B i .

Egardt 1962: 221, 248,2513-51,270-71, 285-88 tar upp synen på hiistslaktaren, rac-

karen och ärelösheten samt särskilt de tyska hantverkarnas hedersbegrepp, se även Edgren 1987.

22. Norrköpings poliskarninares arkiv, Norrköpings polisarkiv, Protokoll 112 43 1848, se aven Horgby 1989, Bourdieu 1986 och Magniasson 1988: 337-45.

23. Fler referenser i Horgby 1986 och 1989. Om skämtets degraderande funktion se iiven

Michail Bachtin, Rabelais och skrattets historia. Stockholm 1986.

(18)

Bjorn Horgby

seprotokoll 1898-1918, jfr 2315

5

8 1915, Sv 'Fraarbetareförbundetc avd 22 arkiv, FA, Protokoll 1897- 1909, Sv Bekladnadsarbetareförbundets avd 5 arkiv, FA, Protokoll 1899-1910, sarskiit 5/4

5

5 1906 (citerat) och Lindqvist 1987: 124-27. Jag vii1 påpeka att den konsensusmodell, som jag h a r beskriver, dar det sociala systemet störs och sedan återupprattas, a r en empirisk generalisering av ett fenomen inom arbetarkulturen, inte någon teoretisk konstruktion.

25. Sorrköpings arbetareförenings arkiv, XSA, Protokoll 8,'1, 4:2 1879, Norrköpings a ï - betareklubbs arkiv, FA, Protokoll 2:'5, 616, 2016, 417 1886, 2:l. 20/2, 613, 516, 18/12 1887, styrelseprotokoil 1312, 2712 1887, Sv Traarbetareförbundets avd 22 arkiv, Protokoll 15,'s

3

4 1907. Om reningsprocessen se också Norrköpings arbetareförenings arkiv, NSA, Protokoll 2613, 2314, 24/10 1865. Om konsensus se föregaende not.

26. Aksel Sandemose, E n flykting korsar sitt spår. Stockholm 1985, se aven Horgby 1986: 229 och 1989, jfr Karl-Olov Arnstberg, Teori för kulturforskare. Stockholm 4986: 33. 27. Martinsson 1986: 5. jfr 33, se aven Horgby 1989.

28. Om arbetareföreningen och dess verksamhet se Horgby 1989, om Kahlson, Norrkö-

pings arbetareförenings arkiv. NSA, Historiska och biografiska anteckningar inom Korrköpings arbetareförening. Manuskript daterat 1862 (av Gustaf Mahison), 1867 (sannolikt av F Björk) och odaterat (1862-75 sannolikt av F Björk samt 1873-76 av okänd). särskilt s 46, se ocksa Norrköpings arbetareförenings handlingar 1860-65, särskilt brev till föreningen av Gustaf Kahlson den 27 maj 1863, samt två föredrag hallna på föreningsmöten den 14 december 1864 och 9 april 1865. Se aven direktionsprotokoll 2111 och 26/l 1862 (i 1864 års handlingar). Mötesprotokoll 2613, 9,'4 1865, direktionsprotokoll 291'3, 2/4, 5i4 1865. Erik Johannesson menar att Kahlson var den förste svenske arbetarskalden, se Erik Johannesson, "Massorna i samhällets förstuga. Om den liberala bildningsrörelsen vid 1800-talets mitt", Fataburen 1982: 81-82. Om hederns och "jantelagens" betydelse se aven t ex brev från Ivar Andersson till f ~ r e n - ingen, uppläst 4 april 1863, i föreningens handlingar 1863.

29. Martinsson 1986: 75.

30. Martinsson 1986: 99. Yrkeskunniga arbetare framhöll gärna sina kunskaper, sin kompetens, se Sv Metallindustriarbetareförbundets avd 12 arkiv, FA, Protokoll 2114 $ 6,

12,1 1897. Styrelseprotokoll 1/6

5

2 1909, Sv Träarbetareförbundets avd 22 arkiv,

FA.

Brev t Snickeriarbetareföreningen från "Fackbröder' i april 1883, Sv Beklädnadsar- betareförbundets avd 5 arkiv, FA. Protokoll 9/10 1888, 9/10 3 2 1894. 1813

3

2, 3 1906, styrelseprotokoll 12/11

5

2 1894, 12/2

5

2 1906. jfr Milton Cantor, "Introduction", derz- samme (red), American Workingclass Fulture. Westport. Conn 1979: 19.

31. Moa Martinsson, Kyrkbröllop. Stockholm 1986b: 19-21, 50-53, se aven Martinsson

1986.

32. Se Horgby 1986: 24 och 1989. J f r Robert Roberts. m e Classic Slum. London 1971: 26-28, som behandlar matriarkerna i den brittiska slummen, se också Albert Eng- ström, M e d a n det jäser. Stockholm 1976: 80, som skriver om "megäror", som grälade med varandra och sina man i Saltängen, Martinsson 1986: 16 och Xomulo Enmark,

ilfamma, pappa, barn. Göteborg 1986: 80. 33. Horgby 1986: 134-35: 153-64.

34. Norrköpings arbetareklubbs arkiv, FA, Protokoll 1884-91, Sv Metallindustriarbeta- reförbundets avd 12 arkiv. FA, Protokoll 1898-1921. styrelseprotokoll 1907-1919, Sv Traarbetareförbundets avd 22 arkiv, FA, Protokoll 1889-1909, särskilt 717 $j 2 1896, dar Traarbetarförbundetc expeditionsförare Herman Lindqvist behandlade delar av idealbilden, och 1818

5

4 1909 då avdelningen uttalar sig f6r permanent rusdrycksför- bud, styreiseprotokoll 13/11

3

2 , 3 1901, Sv Beklädnadsarbetareförbundets avd 5 arkiv, FA, Protokoll 1883-2910, sarskilt 514

5

2 1899 då man i samband med en strejk skrev 9 , ' .

till sist uppmanades medlemmarna att hålla sig nyktra, och att i c ~ e skara eller sy någott lagerarbete" och 412

5

6 1910 (citerat), styrelseprotokoll 5/11

5

2 1904. Gösta Janzons arkiv, FA, Manusutkast till självbiografisk artikel i tidningen I~olkbladet, "50

(19)

Tradition och förändring i arbetarkulturen 1850-1940 309

tarminnens arkiv, Folklivscentrum i bstergötland, Intervjuer med textilarbetare. t ex AM B, 10, 11; 12, 14, 15, 16, 17, 29, 49, 56, 57, 95, 96. 109, Nordiska muséeds arkiv, t ex

typografminnena EU 44812. 44815, 44851, 44873, aven Ambjörnsson 1988, Lindqvist

1987 och Skarin-Frykman 1985.

35. Svenska ~Ietallindustriarbetareförbundets avd 12 arkiv, FA, Protokoll 412 16 1915. 36. Sv Metallindustriarbetareförbundets avd 1 2 arkiv, FA, Protokoll 13/9. 8/11 1891, 1412, 1014 1892, 2219

5

7 1897, 2213

5

4 1899, 2418

5

6 1904, 3/7

5

4 1907, 6/6

3

16, 25/6

5

6 1912, 612

5

8 1913, jfr 719 9 1916, styrelseprotokoll 29/6 8 3, 2714

3

2. 2216

5

4 1909. 28/5

#

10, 2718

5

4 1912, 22/12

5

3 1914, 26/11

s

4 1916, 112

5

3 , 4 1917, 22il

5

5 1918, 2811

5

9. 2214

5

8, 2914

5

3, 22/'7 2 1919, aven Sv araarbetareförbundets avd 22 arkiv. FA. Protokoll 1513

5

8, 30i4

5

2 1885, 20/5

5

2 1887, 16/2

5

4, 1513

13

3 1888, 1i3 1894, styrelseprotokoll 1913

#

2, 4 1885,6;'5

5

4 1887, 10/2

5

6, 2812

5

3 1902, Sv Brkladnadsarbetareförbundets avd 5 arkiv, FA, Protokoll 12/11 1889, 14/1, 817 # 3 1890. 11,8, 8i9, 13'10 1891, 1,'3 I I . 517

5

2 1909, styrelseprotokoll 27/10, 17/11 1889, 1518

5

4 1898, 311

5

B 1909, 24/15

5

5 1910.

37. Sv Metallindustriarbetareförbundets avd 12 arkiv, FA, Protokoll 2:4

5

3, 1 , 8

5

8, 11, 1718

5

2, 519

5

4, 3/10

5

5, 9, 7/11

5

3. 5/12

5

4 1906, 4,'s

3

6 1907. jfr 5/32

5

15 1906, se även styreIseprotokolI 115

5

1. 14/7

5

4 1906 liksom Norrköpings radhusratts arkiv, VLA, Dombok i brottmål 24711906. 1910 ars kassör förskingrade 2 380 kr från samma avdelning. Nar det upptäcktes begick han självmord. Avdelningens ekonomi fick en allvarlig knack, som det tog Cera år att reparera. se protokoll 25!6

5

3, 5, 717

5

4 1911, 713

5

5, 12, 414

5

11 1912, 612

5

7, 8/5

6

4, 516

5

6 1913, 5/12 # 9 1916, 815

5

4 1916. 2/10

5

7 5919, styrelseprotokoll 1715, 2315, 2515

5

2, 5, 2!1/5

5

3. 27/6

5

5, 291'7

5

4 1911. 30,'l

5

3, 1312

5

6, 2613

5

3 1912, 26/3

5

5 1913, 1312

5

3 1914. Se aven Sv Beklidnadsarbeta- reförbundets avd 5 arkiv, FA. I samband med 1919 Ars revision erkände kassören. som innehaft sin post i 9 år, att han framför allt und~er 1917 förskingrat 600 kr. Avdel- ningen gick inte till domstol utan försökte driva i n skulden, se protokoll 31'2

5

8, 3i3

5

8 , 9, 7i4

3

4 1919, styrelseprotokoll 2211 2. 2811

5

1, 212

5

2 1919. 1907 dömdes en blekeriarbetare till 2 månaders fängelse för att han som kassör försliingrat 432 kr från

Sv Grov- och Fabriksarbetareförbundets avd 54, Ncirrköpings r6dhusratts arkiv,

VLA,

Dombok i brottmål 4/1907. 1889 förskingrade arbetarrklubbens lokalförestandare

knappt 50 kr. Om hans heder fanns tydligen delade meningar, eftersom han farst avsattes som lokalföreståndare och botades av uteslutning ur klubben (men kunde inte försvara sig själv, då han som ansvarig utgivare f6r tidningen Proletären avtja- näde straff för tryckfrihetsbrott). En manad senare återanstiilldes han som lokaifö- restandare och fick andra f6rtroendeuppdrag. Nar hans förskingring patalades av en medlem, som menade att beteendet inte kunde firsvarss och att han borde uteslutas, gick han självmant rasande ur klubben. Han fick några månader direfter arbeta av sin skuld genom att skriva i tidningen och återkom ocksa efter ett par år som redaktör för Proletaren, se Norrköpings arbetareklubbs arkiv, FA, Protokoll 1616

5

3, 4, 417

5

2, 1818

8

7, 1/9

5

2, G, 1519

5

2, 5, 6, 9, 6/10

5

5, 20/10

5

5, 6 1889, 1612

5

5, 18/5

5

5, 21/9

g

5 1890, 3-11 9, 4,12

5

8 , 2117 $ 5 1891, Avräkningsbok 1887-89.

38. Norrköpings arbetarekiubbs arkiv, FA, Protokoll 1884-93, sarskilt 21/12 1884, 20/10

5

5 1889, 2014 6, 7, 2/13 3, 16/11

5

4, 7,112

5

7 18913, 414 tj 9. 10, 1811 # 3; 4, 5, 4/2

5

4, 113

5

6, 15/'3

5

4 1891, 1711

5

2, 3, 6/11

5

2, 20/11

g

2, '1 1892, 1817 1893, Svenska Metall- industriarbetareförbundets avd 12 arkiv, Protokoll 9/11 1890, 14% 1891, 812

5

6 1899, 2411

s

8 1900, 18/12

5

8 1900. jfr 2117

s

5 1897, styrelseprotokoll 121'8 1890, Svenska Träarbetareförbundets avd 22 arkiv, FA, Protokoll 9/10, 23/10, 6/11, 13/11, 4/12

#

5 1881, 1/11

5

8 1894, 19i3

5

3 4902, Z714

5

6, 15/5

5

4 1907, styrelseprotokoil 6/5

3

4 1887, 11/2

5

3 1891, Sv BeBIadnadsarbetareförbundets avd 5, Protokoll 1882-1919, sarskilt 5/10 1882, 14/2 1888, aven Ambjörnsson 1988.

39. Norrköpings arbetareklubbs arkiv, FA, Protokoll 2/11

5

3 1890.

43. Se Ambjörnsson 1988, Norrköpings arbetarekiubbs arkiv, FA, Protokoll 4895-91, $ven Sv MetalPindustriarbetareförbu~~dets avd B2 arkiv, FA, Protokoll 2i3/10,8/ll 1891,

(20)

310

Bjorn Horgby

23/11

5

4 1898, 2511 3 1899, 1/3

5

13 1917, styrelseprotokoll 1911 3 1898, bildningen var också viktig inom den liberala arbetareföreningsrörelsen, se Horgby 1989. Norr- köpings snickeriarbetareförening fungerade till en början som en liberal arbetareför- ening, med bildning som ett av sina främsta mål, men utvecklades under den andra hälften av 1880-talet till fackförening. se Sv Traarbetareförbundets avd 22 arkiv, FA, Protokoll 1883-1920, Sv Bekladnadsarbetareförbundets avd 5 arkiv, FA, Protokoll 1217, 918 1886.

41. Sv Träindustriarbetareförbundets avd 22 arkiv, FA, Protokoll 2413 12, 13 1908, se också Iöne- och verkstadsreglementen 1895, 1899 och 1904.

42. Sv Traarbetareförbundets avd 22 arkiv, FA, Protokoll 1113 2 1904. Journalisten H E Wester, en av de ledande inom Norrköpings arbetarrörelse, såg "måndagsfirandet" som ett problem, se Sv Bekladnadsarbetareförbundets avd 5 arkiv, FA, Protokoll 812

s

10 1904.

43. Sv Träarbetareförbundetc avd 22 arkiv, FA, Protokoll 2216

5

5 1904.

44. Sv Bekladnadsarbetareförbundets avd 5 arkiv, FA, Protokoll t ex 1018

3

3 1903, styrelseprotokoll 2713

5

2 1904. Om " f u s k se även Magnusson 1988.

45. Se t ex Horgby 1986: 215, Sven Sperlings, "Violent Criminality and Social Control During Stockholm's Industrialization", Scandinauian Stu,dies i n Criminology 7. Stock- holni 1980: 18.

46. Om socialisation se t ex Ulf Lindberg. "Förord", i Paul Willis, Fostran till lönearbete.

Göteborg 1983: 7-34, Gunnar Aronsson "Inledning", densamme (red), Arbetets krav och m i n s k l i g utveckling. Stockholm 1983: 15-16, Walter Volpert "Sambandet mellan arbete och personlighet ur handlingspsykologisk synvinkel", i Aronsson 1983: särskilt 45-46. jfr Johan Fornas, Ulf Lindberg, Ove Sernhede. "Västtysk socialisationsteori",

desamma (red), Ungdomshultur: identitet och motstånd. Stockholm 1984: 131-46, se

även Relene Brembeck. Tyst - lydig - arbetsani. Göteborg 1986. Om praxis se Lind-

qvist 1987: 23-26,140-61. Om kulturell förändring jfr även Arnstberg 1986: 104-22,

128-30, 155-56, Andersen 1985 och 1988, Billy Ehn & Orvar Löfgren, Kulturanalys.

Lund 1982: 14-16: 70-85.

47. David Riesman, Den ensamma massan. Stockholm 1961, Astrid Norberg, Uppfostran

till underkastelse. Lund 1978, Sven Wermlund, Samuetets uppkomst. Stockholm 1966, Horgby 1986: 235-36, 240-41, jfr Johan Asplund, E d , rum, individ och hollekliu.

Stockholm 1983: 123-27, 134-36 och Eorentz Lyttkens, Den disciplinerade männi-

skan. Stockholm 1985: 25, 45-50, 63-65, 71, 76, 82-83, 108-09.

48. Borgby 1986: 212-15, 235-36, von Hofer 1982. Om privat - offentlig jfr Jurgen Habermas, Borgerlig offentlighet. Lund 1984 samt Mats Dahikvists inledning "Jurgen Mabermas teori om 'privat' och 'offentlig"' i samma verk. I diskussionen på det 3 Nor-

diska arbetarkulturseminariet i Tammerfors 4-6 september 1989 framfördes kritik

mot bristen på empiri i min behandling av sociaiisationstyperria. P min fortsatta forskning kommer jag att beakta detta.

49. Ehn & Löfgren 1982: 14-16,50-85, Orvar Löfgren. "Kulturbygge och kulturkonfron- tation", Ulf Hannerz, Rita Liijeström & Orvar Löfgren (red), Kultur och medvetande,

Stockholm 1982: 33-34, 31-49, Andersen 1985: 74-78.

50. Jfr Svend Aage Andersen, "ArbejderkIassens kuiturhistorie - problemer og infald- svinkler i studiet av arhejderkultur", Arbog for arbejderbevaegelsens hislorie 1981, 1983: 16-23, 32-38, 74-88, 147-48, 158-75, 195, Ehn & Löfgren 1982: 70-83, Frykman & Löfgren 1979, desamma, "På väg - bilder av kultur och klass", desamma (red), Modärna tider. Malmö 1985: 60-84, 101-09, 113-39, Mats Lindqvist & Mag- nus Wikdahl, "Kultur och klass. En diskussion kring teori och metod i studiet av klasspecifika kulturmönster", Nordnytt nr 13, 1982: 20, 25-28, Löfgren 1982: 41-49, Birgitta Skarin Frykman, "Working-Class Culture - Working-Class Lives", Ethnolo- gia Scandinauia 1988: 55, jfr aven Gösta Arvastson, Maskinmänniskan. Göteborg 1987, Gerard A Ritter, "Workers' Culture in Imperial Germany: Problems and Boints of Departure for Research, Journal o f Contemporary H i s t o l nr 13 1978: 170-71 och Stephensen 1979.