SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Gösta

Johanson

8 9 2 U r s

skolstrid

De organisatoriska f6rSndringar av det svenska skolvasendet, vilka utgjorde 1927 ars skolreforms huvudins!ag, gav upphov till en av de haftigaste striderna R

svensk insikespo'iirili under rnellankri2s"~iden.

En forsta vetenskaplig undersbknlnag av reformen publicerades av Erik Frid- lund i en uppsats i Searsvetenskaplig tidskrift 19t54. En mera detaljerad och betydligt bredare historisk framställning Rar 1956 presenterats av Gunnar Herr- ström i hans gradualavhandiing, t927 ars skoEreform.

Enligt HerrstrBms slutsatser innebar utskoétsbesluten, att "mycket betydande avsteg hade

. .

. gjorts fr5.n propositionen. Den femariga realskolan kom att ersatta den sexaripa. Vidgad förekomst av samundervisning, rörlig linjedelning p i gymnasiet och fOrstaeligande av kommunala skEor i mangdubbelt större omfattning var i Gvrigt de viktigaste avvii~elserna. Hartiil kom borttagande av intradesprövningarna till realskolan. Bortsett frkn Införandet av fyraarig grundläggande skola innebar ändringarna ett hänsynstagande till den socialdemokratiska partimotionen. Liksom Eöfgrens uppträdande medförde givetvis det skedda en prestigeförlust för regeringen, särskilt dess frisinnade ledamöter. Naturligt nog drabbade den sarskilt föredragantien, ecklesiastikminister

A h -

ktvict, som P propositionen klart tagit avstand Iran den femåriga realskolan men nu fick acceptera denna. --- 1924 ars skolreform has inte sallan gåer under

Varner Rydens namn. Att han var den verklige ledaren av skokutskottets arbete och act han genom sin ovanliga sakkunskap på området och sin energi har stor förtjänst av att reformen kunde fejras i hamn ar höjt över diskussion. Han ledde ocksi de förhandlingar, som fBrde till den slutliga kompromissen. Men han be- stämde inte utformningen av utskottets beslut i den utsträckning, som motstin- darna vill göra gällande. Han motarbetade Zcraftigi den femariga realskolan, som för sin ei41komse hade art tacka friimst akademikerfa8angen inom hans par-

ti med Olof Olsson och Sandler i spetsen. --- Innehållet i sklutskottets be-

slut har siledes påverkats mer av Olof Olsson sch mindre av Varner Rydén an som vanligen antages. "

Om Almkvist skriver Herrström: "Sarskilt tiPIfredsstalld med utskottsordfö- randens satt att behandla skolpropositionen kan esklesiastikminislern inte ha

(2)

246 Gosta Johanson

varit. --- Att hans position blivit allvarligt farsvagad radde det enighet över partigränserna om."' Herrström hanvisar har till Svenska Dagbladet, Da- gens Nyheter och Social-Demskrateaa.

3 inledningen till sin avhandling meddelar Herrström, art studiet av dagctid- ningar "i huvudsak begränsats till att galla ett spral<rör för vart och ett av de demokratiska partierna, narniigen Svenska Dagbladet för Aajgern, Skinska Dagbladet för bondeförbunder, Dagens Nyheter för liberalerna, Svenska Mor- gonbiadet för de frisinnade samt Social-~emokaaten. "'

A r Herrslrbrns sIutsatser hållbara? En rad fragor inställer sig.

Herrströms urval av dagstidningar ar alltför begränsat och ur vetenskaplig synpunkt otillfredsställande. Ur representativiceissynp~ankt måste en sadan ur- valsprincip under alla omstandigheter medföra stora risker. I i u r har detta på- verkat Herrströms ~Puisatser? H a r Herrström över huvud prbjvaá de utnyttjade tidningarnas partipolitiska representarivites?

Ett större och mera representativt urval ur dagspressdebarten skall har presenteras. De i undersökningen ingående tidningarna har systematiskt och nog- grant följts från propositionens framläggande i mitten av februari fram till kommentarerna till riksdagsavgörandet i maj. Resultatet av denna pressanalys ställs därefter mot Herrströms slutsatser.

Utmärkande f8r Herrstsöms framställning ar vidare alt 1923 ars skolreform behandlas alltför isolerad från den inrikespolitisl<a situationen i bvrigt.

Kan inte partipolitiska och parlamentariska biavsikter klart sparas i den haf- tiga och utdragna press- och riksdagsdebatten? I vilken utstrac8cning var skolstriden en strid om själva sakfragorna? Influerades skolstriden av andra politiska och sociala motsättningar? Vilken betydelse hade de rådande relationerna

mel/an och inom partierna? Innebar utskotlsf~rslagen och de slutliga riksdags- besluten mer eller mindre ett nederlag fbr det ursprungliga. regeringsförslaget? A r det meningsfullt att jämföra och rangordna enskilda politikers insatser vid skolreformens genomförande?

Det as frågor som skall belysas och analyseras P denna uppsats.

Vidare: ar inte risken uppenbar att aven vetenskapliga forskningsresultat på-

verkas av en av massmedia "etablerad bild" av ett historiskt handelseförlopp, som hunnit fA stor genomslagskraft innan forsliningen påbörjas?

För att i möjligaste mån undvika denna risk ar en grundlig undersökning och analys av den samtida debatten och den föreliggande politiska he!hetssiieiaeio- nen ett nödvändigt krav. Ett fbrsök att från dessa utgångspunkter undersöka och analysera 1927 års skolstrid skall har presenteras.

1 en proposition, dagtecknad den B8 februari, förelade ec&lesiastil<niniscer APmkvlst L927 års riksdag ett förslag syftande till en omfattande reformering av det svenska s k o l ~ a s e i a d e t . ~ Propositionen hade föregatts av ett långvarigt utred-

(3)

1927 a r s sltolstrid 247

ningsarbete. Genom regeringsbeslut i oktober 1912 bifölls en framställning frin den dåvarande läroverksöverstyrelsen om att f2 tillkalla sarskilda sakkunniga för utredning av gymnasierfias organisation och undervisning. Redan 1915

framlade de sakkunniga ett preliminärt förslag; annu i slutet av ar 1918 fcYaelAg dock inte nigot slutgiltige förslag. Den S1 december sistnamnda år tillsattes en ny utredning. Regeringen uppdrog da at en skoiksmrnission att ~ierksta%Ra för- arbeten fejr en revision av det allmänna skolvaseridet. Enligt dåvarande departementschefens, V . Rydén, riktlinjer för kommissionens arbete skulle huvudpr1n- cipen vara skapandet av en enda av staten understödd barndomsskoia. Denna s k bottenskoletanke hade lange omfattats med entusiasm av reformivrarna. Skolkommissionens förhandlingar skulle ledas av Rydén, som dock senare ut- tradde ur kommissionen.

Under de 2s utredningarna pigick genomfördes vissa partieI1a reformer inom skolväsendet.

P5

folkskolan grundade kommilnaIa mellanskolor inrattades fran 1909. Bhr 1919 inrättades den för folkskolorna och läroverken gemensam- ma skolöverstyrelsen. En kraftig utbyggnad av folkskoPeBnspektionen ägde rum aren 1914-1920, varjämte en obligatorisk, i regel tvåårig, fortsattningsskola beslöts 1918. Frin 1923 fick dessutom flickor tdl!ltrade till vissa statliga gymnasier.

1 april B922 framlade skolkommissionen sitt hetankande del I-.IV och i februari 1923 förelag den femte sch sista delen av kommissionens betankande. Hen- vudpunkterna P den principiella delen av skolkommissionenc f6rslag syftade till en genomgripande reformering av det svenska skolv&cendet. En sexarig folk- skoia skulle inrattas som allmän bottenskola. Inger statligt eller kommunaIt ekonomiskt stöd skulle i fortsattningen Iamnas åt skolformer parallella med den sexåriga folkskolan. En fast övergång skulle darigenom skapas mellan folkskolans avslutande sjatte klass och första klassei-n i en fysaarig realskola. Den davarande realskolans tv5 lägsta klasser shulle avskaffas. Flertalet privata för- beredande skolor, vilka av rnanga betraktades sisom "överklass-skolor", be- räknades efter statsstödets upphörande försvinna.

Beträffande övriga enskilda Iäroanstalter skulie endast ett starkt begransat antal erhalla statsunderstöd. Val inte oväntat visade sig flertalet rernissins~anser kritiska mot de vasentligaste punkterna i sko4kommissionens fajrslag.

1 juni B924 fattade den Tryggerska regeringen beshi om tillkallande av högst fem skolsakkunniga. I departementschefens, S. Clason, direktiv hette det b! a att en förlängning av undervisningstiden borde undvikas. De skolsakkunnigas betänkande förelåg i februari 8926. Betänkandet var huvudsak%igen av utredan- de karalttar sch innehöil på de flesta punkter intet bestamt ståndpunktstagan- de. Utarbetandet av ett verkligt organisationsförslag hade inte heller ingått i de sakkunnigas uppdrag.

Ecklesiastikminister Almkvists proposition, som har endast i stBrsha, korthet kan beröras,' fick därför av naturliga skäl p i de mest kontroversiella punkterna karaktären av kompromissPösningar. Organisatoriskt innebar regeringens f&- slag en uppdelning av de allmänna I3roverken i realskolor, hhjgre allmanna Jaro-

(4)

248 Gösta Johanson

verk och lyceer. Realskolan föreslogs anordnad antingen som fyraårig, med överging från folkskolans sjatte klass, eller som sexårig, med dvergiing från tredje klassen E folkskolan, eller, sasom ett tredje alternativ, bAde som sexårig och fyraarag med dubbel anknytning till folkskolan. Gymnasiet föreslogs dels fyrairigt, med bvergang till realskolans näst hbgsta klass, dels trearigt utgiende från Y-BBgsta klassen i realskolan. Lyceet skuBBe fran sjatte Stiass

i

folitskola p5 sex Ar föra fram till studentexamen; lyceerna kunde anordnas antingen som sjalvstandiga läroanstalter elPer anknytas till högre allmanna laroverk. Vidare skulle kvinnliga elever, p i vissa villkor, lämnas ti116rade till de flesta realskolor och högre allmänna laroverk. Gentemot de privata laroverken slutligen intog regerlngsfdrsPaget en betydligt liberalare attityd än skolkommissionen p& sin tid hade gjort.

Vid redovisningen och analysen av pressdebatten har de undersökta tidningarna i detta och f6Ejande avsnitt sammanställts I tre grupper: sociaBdemokratasPc press, borgerlig stsrstadspress samt Iiberal och frisinnad landsortspress. Social-Demokraten hade i stort sett ett gynnsamt intryck av regeringens orga- nisationsförslag, det var avvagt "med klokhet och moderation". Proposillo- nens svagaste punkt var det bristfalliga tili8godoseendet av flickornas utbild- ningsmöjligheter. Av statsfinansiella skal hade regeringen till stor del gatt förbi denna fråga, 1 den sistnämnda synpunkten instamde Ny Tid, där partiledaren Per Albin Hansson regelbundet medarbetade p5 Bedarspalten. Enligt Ny Tid hade avgörandet i betydande utserackning överlämnats åt den kommunala be- ~tämmanderarten.~ Uppenbarligen hade "agitationen mot samundervisningeaa spelat in". Regeringens fdrslag innebar endast

i

viss utserackning ett realiseran- de av enhetsskolekravet. Men några större principiella eftergifter från rege- ringssidan syntes inte vara av nöden men däremot

i

fråga om den praktiska till- lampningen,'

H den borgerliga storstadspressen hörde propositionens större generessitet mot privatskolorna och dess frihet från uniformitet jamföre med skolkommls- sionens fbrslag till de punkter som blev förema8 fdr erkännande.* Aven helt motsatta omdömen förekom dock. Göteborgs Morgonpost och Nya Dagligs Al- lehanda ansåg att propositionen i allt väsentligt bar Rydéns och skolkommissionens

Den skarpaste kritiken niktades mot förslaget om sex6rig foikskola som bottenskola och den därmed sammanhangande förlängningen av studietiden

fram

t i l studentexamen med ett ii.'' En sexfisig folkskola med dess odifferentierade klasser, ansågs nämligen Icke lämplig, elPer ens möjlig, som grundval för det högre undervisningsvasendee. Den skulle medföra en Bdesdiger sankning av kunskapsstandarden, särskilt när det gällde sprAkiandervisningen. Inte sällan talades det i detta sammanhang om kulturell nedrustning.

(5)

1977 i ï i skolstrid

249

fbr att skolreformen skulle komma att frambringa alle för många studenter." Det framhölls att aven läkare gnek arbetslösa.'' Stockholms Dagblad befarade att ringaktningen för kroppsarbete kunde komma att ö k a genom skoPreformen." Det var sar allmänt samhällelig synpunkt önskvärt att tillseröm- nlngen till universitet och högskolor minskade."'

Gbteborgs-Posten hälsade med tii%freclssiZlieise regeringens förslag att bereda flickorna tillträde till realsl<olor s c h gymnasier." Men

G-P

intog 1 detta avseende en särstgllning bland de borgerliga storstadstidningarna. I motsats till den socialdemokratisl<a pressen ansag niimiigen den borgerliga storstadspressen att regeringsförslaget var alltför radikalt på denna punkt. Farhagor uttalades for den Itvinnliga ungdomens halsa. Den fyraåriga realskolan skulle passa flickor- n a , med deras svagare och ömtiligare fysik, ännu sämre an pojkarna.I6

Intensiteten i kritiken växlade. Stockholms Dagblad och StockhoPrns-Tid- ningen hörde tili de mest kritiska. I en rad ledare tog d e bada tidningarna avstand fran regeringens skolförslag." Bland de iterkornmande kritikerna befann sig också Dagens Nyfierer,18 som klandrade ecklesiastikministern för att i stor och ödesdiger utsträckning ha gatt sin egen kars (folkskoiYararkirens) ärenden." Den statistik som Almkvisi framlagt som bevis p2 att den högre un- dervisningen proportionellt gynnade de bättre situerade var f r i n 9915 och dar- för föraldrad och felaktig, havdade DN."

De b i d a högertidningarna Aftonbladet och Göteborgs ~Vorgonpost tangera- de vid ett par tillfaller, rent klasspolitiska argument. De "bildade9', som kunna hjälpa sina barn, sades själva och intill sina barn få umgälla sin bildning. "De inbjudas satta sina barn I en skola, som passar en mer outveckIad miljö."" Den sistnamnda tidningen varnade för de ekonomiska följderna av reformen. Men valman och skattebetalare "ar som bekant numera inte alldeles dee~arnrna".~'

Svenska Morgonbladet intog i der langsta en odeciderad och fdrsiktigt avvak- tande hållning, vilken med al1 sannolikhet samnianhängde med att tidningen allmänt brukade utpekas som de frisinnades "huvudorgan9', 1926-1928 ocksa som "regeringsorgan". 4 en rad ledare framfördes visserligen en hovsam de- taljkritil<, men kritiska heiheisomddmen undveks.':'

I de liberala och frisinnade landsortstidningar som ingatt 1 undersökningen ägnades skolfrigan långt mindre uppmärlisamiiet an i storstadspressen.

Eskilstuna-Kuriren anslöt sig riY1 de ZiberaPa storstadstidningarnas kritik s c h avvek därigenom markant f r i n övriga liberala landsortstidningar. Mot folksko- Pan framfördes, öppnare och mera nediitande an i n i g o n annan ridning, skarpt kritiska synpunkter, vilka utmynnade i ett direkt underitannande av folkskolan som grundval för fortsatta studier. Särskilt påtalades bristerna i landsbygdens folkskolor, vilket sades ha sin grund i dessa skolors bristande resurser, inte i förakt för landsbygdens f o l k s k ~ l % a r a r e . ' ~

Vestmanlands Lans Tidning var i stort sett positiv till propositionen och kritiserade skarpt den onyanserade kririk, som förekommit vid ett diskussionsmöte anordnat av frisinnade klubben i Stockholm den H8 mars. Diskussionen hade

(6)

250 Gosta Joharison

risat villten '9mur av sociala och pedagogiska fördomar" den intellektuella hu- vudstadcopinionen hade att överstiga." Men aven VET varnade fbjr överskott av akademiskt utbildad

Mauritz Hellberg i Karlstads-Tidningen beklagade, att skolfragan "som allt möjligt annat i nutiden blivit en klassfriga". Han sig i sE<oBsariden ocksa en motsättning 99mePlan könens intressen". Men i ett demokratiskt samhalle var en enhetlig skola ett naturligt krav." Aven Nerilces Allehanda "ra*~ade a u follcsko- lan ssm bottenskola var ett "demokrarislct r s f o r m E ~ r a ~ " . ~ ~ Den frisinnade &ebrokollegan Nerikes-Tidningen erinrade om Fridtjuv Berg som en av de framsta banbrytarna for botten~koletanken.'~

Skolpropositlonen hänvisades till ett särs&i%t utskott med Varner Rydén som ordförande; till utskottet hänvisades ocksi del dryga 70-talet f ö l j d m ~ t i o n e r ~ ~ som vacktes i frågan, d2ribland en socialdemokratisk som har 1 a81 korthet skall berdras.

Motionens första och viktigaste punkt gallde kravet att anknytningen mellan EoPkskoPa och högre skolformen allrnant skulle bygga p5 genorngangen sexklas- sig FoBkskoPa. Vidare krävdes utredning om terminsavgifternas successåva av- veckling samt ekonomisk studiehjalp at begivade men mindre bemedlade ungdomar, varvid pekades p& stipendier utan iterbetaaningsskyldighet sasom iämp- lig bidragsform, För elever med godliant betyg frin sjatte klass P folkskola be- ggrdes slopande av alla 4neradesprövsaingar. Dessutom anhölls om aiagtirder för studentexamens frameida avskaffande.

Arbetet i utskottet forsiggick inte under nagon mera pgfalhande sekretess utan kunde fortlöpande följas i dagspressen genom ksmmunikier och

Det första prelirninara principbeslutet i skolutskottet fattades den 1 Därvid segrade ett yrkande av Rydén, vilket innebar ale realskolor med fem ett- 5riga klasser och överging fran folksko%ans fjarde klass skulle anordnas i Stockholm, Göteborg och Malmö. Mot det Rydinska yrkandet stod ett yrkande av den frisinnade utsE<ottsledamoten Johan Bergman, vilket emellertid Ied nederlag i utskottet med elva röster mot tretton. Tvii frisinnade ledambser, Bengtsson 1 Norup och David Bergström, hade bltrati Rydkns yrkande.'"

Johan Bergman hade visserligen mo~ionerat om nytt förslag tik1 1928 Ars nilts-

dag, grundat p5 upprättandet av femariga reais:roHor med övergang fran folk- s8tolanc fjärde klass, men Bergmans förslag gick Ui p i inrattande av ferniriga realskokor i stallet för de i propositionen. föreslagna f~grrairl~a.~' Rydéars av ut- skolesmajoriteten accepterade lösning innebar darernot, att den i propositionen föreslagna sexapiga realslcolan fick stryka p& foten till förman för den femariga. Vid de fortsatta preldminara principvoteringarm i utskottet den 5 bi- EölBs ett yrkande av Bengtsson i Nsrup om flickundervisningens ordnande med tretton röster mot itta. Flicklaroverk skulle, enligt det preilmingra ursltottsbe- slutet, inrattas i flera stader, dar flickor ej fick tillträde tiIE statslaïoa;enl<en, De

(7)

1927 a r s ikolstrid 25 1

kommunala utgiftsförplikte1serna i samband med fliskundervisningens ordnande skulle bortfalla. Rilcsdagen skulle dessutom i skrivelse till kung?.majt anhalla om fhirslag till 1928 ars riksdag om inarattande av kommunala fliekskoior.

Omkring månadsskiftet april-maj uppnåddes den slutgiltiga överenskorn- meisen i anknytningsfragan meflan socialdernoltraeg.p, bondef6rbundare och frisinnade med undantag av Johan Bergman, som reserverade sig." H denna kontroversiella fraga foreslog ;atskottsrnajoritetens liksom tidigare propssitio- nen, dubbelanknytning. Men i enlighet med den tidigare eraffade principöver- enskommelsen innebar utskottsutlitandet övergang från fyraårig bottenskola till femarig realskola till skillnad fran propositionens forslag om sexårig realskola med övergång fran tredje klassen i folkskolan. 1 utlåtandet begränsades dock inte inrättandet av femariga realskolor ;III de tre största staderna. Dar- emot fastslog utlåtandet l princip, att det p i varje lasoverksort skulle finnas en anknytning mellan den sexåriga folkskolan och Iaroverkiet. Någon liknande princip för anknytning mellan fyrairng folkskola och femarig realskola spaka- des inte.''

I den socialdemokratislta pressen halsades de prelirniinära principbesluten i skolutskottet med tillfredsställelse. Besluten innebar, enligt Ny Tid, ett vid- sträckt tillmöeesgaende av de socialdemokratiska önskemålen och synpunkter- Inför riksdagsavgörandet blev den borgerliga stosstadspressens krav pi upp-

skov allt starkare. Det radde splittring inom regeringen uppgav Ny Tid, men le- darskribenten Per A b i n Hansson ansag det dock uteslutet att regeringen skulle falla undan för detta k r a ~ . ~ % v e n Social-Dernokr,aten avfärdade de borgerliga appellerna till regeringen som orealistiska." Social-Demokraten, dar den agiha- toriskt och retoriskt lagde Arthur Engberg förde pennan, instämde dock helt i de borgerliga kritikernas bedömning av regeringen., insatser i skolfragan. Rege- ringen hade accepterat det resultat, som utskottet niet fram till. Den hade "gjort utskocte~s hemsiallan till sin egen"." Social-Demokraten erkände ocksa öppet, att det var med en viss skadeglädje den inregistrerade, att "Ekman just I riksdagens hetast omstridda fraga nödgats inbjuda utskoteet att vikariera i rollen som den politiska utvecklingens

Kritikerna i den borgerliga storstadspressen bestreid a41mäne att inrättandet av femariga realskolor med fyraårig bottenskola som grund, den "Wydéncka jämkningen9', innebar något tiPImCBtesg5ende av de borgerliga kraven. Demo- kratiskt var behaadlingssättet under alla omständigheter inte, hävdade

Göteborgs- osten.^ Göteborgs Morgonpost och Svenska Dagbladet talade om maktpolitik. Den sistnamnda tidningen fann det ofattbare, att bondeförbmn- darna kunnat stalla sig bakom ~ ~ p g ö r e l s e n ~ ~ ~

Stockhoims Dagblad kravde ett ars uppskov mecl infordrande av nya bathre genomarbetade förslag. Göteborgs Handels- sch Sjöfartstidning instämde n i - eon vecka senare i detta yrRcande.l6 Efter den slutliga uppgöreYsen i skolutskot-

(8)

25% Goira Johanson

tet blev detta krav allmani i den borgerliga storstadcpressen."'

Nya Dagiigt Allehanda gick till v5ldsamt angrepp mot ecklesiastiItministe~n~ som bitratt en utckottsuppgörePse baserad p i a i ~ d r a organisatoriska principer a n propositionens. Efter denna "ltoviinda?ingW kunde Almkvist icke kvarstii I regeringen ."

I en artikel i Seocl<holms-Tidningen den 11 ma) gick den frisinnade utskotts- reservantegi Johan Bergman pi. tre punkter till skarpt angrepp mot skolutsii<ot- teb och dess a r b e t s m e t ~ d e r . ' ~ Udden i Bergmans angrepp var tydligt riktad mot de Sada andra frisinnade utskottsledamöterna Bengtsson i Norup och David Bergstrbm.

Bergman vsnde sig fbrsi mot den s o c i a k d e r n o ~ r a s a 6verrepresentalYonen i utskouet, vars orsak var att \,aRcystemet obehbrigt gynnade de större partierna. Röstade iv5 borgerliga med socia?dernokraeerna, vilket hänt flera ganger, var den socialdemokratiska majoriteten fullt klar. Fbr det andra hade arbetet inom utskottet Forcerats p i ett ansvarslöst satt. Ansvaret härför f611 p6 en "p2 för- hand för ett k-isse resultat bunden majoritet" men aven i väsemlig grad på o r d f ö r a ~ d e n . För det tredje hade utskottets organisationsplan uppgjorts utan att de olika orternas intressen hade utretts. Inte beller hade der nya kompro- missförslaget, utarbelat av en "på sista tiden bestammande inre studiecirkel", departementakl utretts. Bergman kriivde ett ars uppskov.

Annu den 3 maj hade Svenska NIorgonbiadet polemiserat mot DN:§ upp-

skovsyrkande med motiveringen, att "rnysltet talar o c k s i för, att fragan niista ar skalbe ligga ii11 ungefär p5 samrna satt som i a r 9 ' . Den 12 m a j tog "regeriags- organet" "Ds:&mt avstand från utskottsförsiaget och instamde i uppskovsyr- kandet. Friimst kritiserades utskottets principförklaring till förman för den cex- 5riga boteenskolan samt den, enligt tidningens mening, alltför omfattande samundervisning, som utskottsförslaget innebar. Utskotee;~ organisationsplan 1x3- gelfors E en följande, lang och detaljerad ledzre. Den fyraåriga realskolan hade

fatt en anrnarkningsv5rd övervikt i förhallande ti?"ien femariga, framhölls det med skarpa."

Svenska Morgonbladets Icritili mot sito'iiatskottecs förslag sammanföll helt med Johan Bergmans. FörlzZaringen hareili ar enkel. Det var Bergman som ckrev tidningens ledare i sEto)fr&gan.ji

Efter den slutliga rseskottsuppg6relsen fokuserades kritiken allt mer kring fragans parlamentariska behandling. Udden i kritiken riktades mot minoritets- aegerandet och "utskottsvaldet".

Bergman tilldelades omedelbart av reformmoest6wdarna den dominerande förstaplansrotlen inom den frisinnade utskotzsgsuppen. Den "stora frisinnade splittringen"

i

sP<slfr5gan kunde därigenom @ras till ett standige aterkomman- de glansnummer i de tidningzr, som ogillade uts2tsitsförslaget. Derta innebar en kolossal överbetoning av den frisinnade splittringen i frigan. O m Johan Berg- man galler att han var en utpraglad individualist, en iidelsefuld nyklerhetsman och frisinnad outsider, som oftast gick sina egna vagar. När Andersson i Ra-

(9)

1927 a r s ~!<olstrid 253 andra hänseenden"," ar de? en helt felaklig nkinnesbild. Mellan Ekman och Bergman r i d d e aldrig nigot förtroligt förhillaade. Aven David Bergström, som i huvudfrågorna följde utskottets majoritet, var

E

manga avseenden en sarpraglad personlighet, Den mes[ representative och politiskt tyngst vagande frisinnade utsl<ottsrepresencanten var Bengtssori i Norup. Dessa fakta var naturligtvis v2Ibekanta för initierade ledarskribenter i s~orstadspressen, men de passade inte in i den propagandistiska Siiden av den "stora frisinnade sglitc- ringen".

När Johan Bergman och Svenska Morgonbladet anslöt sig till utskotisförsla- gets skarpaste kritiker, utnytljades sjalvfallet derta ställningstagande intensivt och skadeglatt av högerpressen och de liberaIa storstadstidningarna. Den borgerliga pressen kunde darigenom frcarnstallas som "enhällig mot utskotts!<om- prornissen". Flera liberala och frisinnade Iandsortstidnlngar avfardade pa goda. grunder den "enhälliga pressopinionen" som förfalskad. Men genom stor- stadspressens starka upplagernässiga ö\.ertag fick dess förfalskade historieskrizi- ning stor genomslagskraft. Denna förstärktes ytt'erligare g e n o n akt aven socialdemokratiska tidningar, trots att de var positivt Instiillda till utskoteskornpr,a- missenl med samma emfas som de borgerliga oppositionstidningarna havdade, att uïskottskompromissen var "ett klart regeringsaederlag". Utskottet, under- förstatt de socialdemol<ratiska uts~<otrsledamöternal hade i regeringens st2-Ile övertagit ledningen av sltolfragan. En argumentation som tacksamt *itnyltjades av regeringens borgerliga kritiker,

Genom bondeförbundets anslhitning till ~tskeietskompromisser~ kunde &.ess framging anses tryggad i andra kammaren. En viss osäkerhet r i d d e däremot o m utgangen i forsta Imnmaren. Johan Bergmara PaBrde till kompromissens säkra motstandare och möjiigheten fanns, att en dei av de frisinnade FE<-leda- möterna kuade sIuta upp bakom Bergmans uppsPtovs- eller a~rslagsiinje. Cen

svaga partidisciplinen inom den L6 man starka bondef6rbiandsgruppeïl var ett alkänt faktum, vilket ä\ en kunde inge vissa förlaoppningar - eller Earhagor. Inom denna grupp Icunde \VohPin s2kert väntas yrka avslag e?Yer uppskov. Lik-

som Bergman kunde lian f i medlöpare fran sin partigrupp. Men p a g r ~ n d av

partiställningen i Izammaren

-

högern förfogade endast över 49 al. de 150 man- daten

-

borde några större förhoppningar om regeringsnederlag i första !<am-

maren dock inte rimligea ha kunnat hysas. Trots detta ställde den borgerliga storstadspressen annu dagarna före och under riksdagsavgöranda uppenbarligen vissa fhirhoppningar bade till riksdagsgrupperna och regeringen. anbe minst

utsattes regeringsledamöterna, och sarskilt statsrninistesn, för en hArd press. Sannolikt staiide man större förhoppningar pi en regeringsretratt i skoEfrAgaa an p i avfall inom riksdagsgrupperna. Der flitiga anvandandet av Bergmans argumentation, att regeringens proposition av u.iskottet omvandlats till ett "helt nyet förslag" kan ha varil avsen att i nigon m i n underlatta en regeringsretratt.

I varje fall kan dessa hypoteser tj2na som ett fhirs6k till förklaring av de till cy- nes rent desperata appeiier, som den borgerliga storstadspressen i sista stund

(10)

254 Costa Johanson

H

"regeringsorganet" framfördes en dramatisk och uppseendeväckande upp- skovsvädjan tiP1 regeringen och den frisinnade riksdagsgruppen. Dec frisinnade partiet far icke val av "ny splittring och söndring inom dec egna lagret, vilket skulle bli följden av ett definitivt beslut i dag i rak strid mot en mycket stark frisinnad opinion", herte det hoefuPit. Atminstorae ville icke Svenska MorgonbEa- det 9 9 h a en trasa med i skolkommissionens byk"

Der var Johan Bergman, som av Svenska Morgonbladet 1 skolfriigan fått fria hander som ledarskribent, och Bergman var som politiker avgjort mera stand- aktig än realistisk. Men berg ma!^ var inte ensam om sin oreaiistiska bedöm- ning. Dagen innan hade Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet vädjat till

statsministern om ett ars uppcltov."

4 de liberala storstadstidningarna var pressen p i den Biberala partiledningen ännu hårdare och mera hotfull. Attaclterna syftade uppenbarligen till act förmå de liberala statsraden aet söka driva regeringen över på uppskovslinjen; eventu- ellt med hjälp av ece ultimativt hot om al: eljese lämna regeringen.

Den 5 maj publicerade ett antal kända Iiberaler i Göteborg ett ~ p p r o p , ~ ' som kom att bli inledningen till ett formligt kd%h-deskrig inom det lilla liberala partiet. I uppropet vädjades till den liberala riksdagsgruppen att icke stödja skol- kompromissen vid avgörandet i riksdagen. Främst vande sig undertecknarna mot "det avsedda fastslåendet av den sexåriga boetenskolans princip'" Det sl<uBie föregripa resultatet av den fria tavlan mellan olilta Iäroverkstyper. Skulle trots allt de Piberala riksdagsmannen stödja utskottsförslaget, "så komme detta enligt vår tanke helt sakert ocksi att f5 ödesdigra feiljdei för detta partis fram- tid9'. Att uriarnna ungdomen och skolan "at en lika EtBassbetonad som förild- rad och utveckIingsfientlig dogmatism", var oförenligt med verklig liberalism, betonades det avslutningsvis.

I ett tal i Sundsvall den 8 maj bemötte den liberale partiledaren kritiken. Der, som ville "fri tavlan" kunde inte

garns

kräva monopol f8r den fyraiiriga bot- eenskoian, hävdade Eöfgren. För sin egen del sP<ulBe LBfgren helst sett ett ars uppskov, men vem skulle diktera en sadan riksdagsskriveise, frhgade han. Följ- den av ett uppskov skulle endast bli att skolfrågan komme att stå över till en tid- punkt, då det sutte en socialdemolcratisk regering eller en högerregering. Med tydlig adress åt uppropets undertecknare förklarade Eliel Löfgren, att ingen Pi- beral regeringsmedlem var böjd att falia undan f6r en uppfattning, "som av rent tekniska organisationsfrågor vi11 skapa skiljemärken mellan kulturellt och antikulturellr mellan liberalt och anrlliberair".'6

Dagens Nyheter ironiserade ornghende över Löfgrens "tre standpunkter" i skolfragan. Regeringen hade latit utskottet ta hand om fragan.

Om

riksdagen rätt fattade sitt ansvar, hade den darfiPr ingenting annat act göra än att skicka ärendet tillbaka till regeringen, dekreterade DN."

Missnöjet och den starka oppositionen mot Eöfgrens satt att utöva partile- darskapet, vilket kännetecknade moderatliberala kretsar i StocXtholm och Göte- borg, var ingen nyhet våren 1927* Den moderatliberala aversionen mot Löfgren kan beläggas redan från andrakammarvalet E924 i vilket der nybildade Biberala

(11)

!927 ars skolstrid 255

partiet mbtte ringa gensvar 1 v2ljarkaren.

I den kritiska synen p2 1920-talets parlamentarism hade högern och moderatliberalerna funnit en gemensam plattform. Bada förkastade minoritetsparla- mentarismen, alldeles siirslciie den utpräglade rninori"~tsparlarnentarisbp~~ som Ekmans frisinnade-liberala regerirag representerade. F r i n 1920-talets början hade högern och moderatliberalerna konsekvent stramt efter ett borgerligt block- samarbete, vilket skuEle avlösa minoritetspar4an~entarismen och fdrhindra nya "vansterlbsningar" i svensk Inrikespolitik.

Mot dec liberala deltagandet i Ekmans regering hade den liberala storstadspressen tidigt intagit en ytterligt reserverad och kylig h i h i n g . Partisprangning- en P923 Pig endast fyra ar tillbaka i tiden. Blartd moderaeliberalerna i Stock- holm och Göteborg levde de politiska motsiittni:ngarna, liksom personliga ran- cuner från de mitnga årens strider inom liberaia. samlingspartiet och f r i n par- ticpriingningen, kvar med oförminsltad styrka rnot den frisinnade majoritets- gruppen. Det är helt uppenbart, att denna attityd mot de frisinnade i hög grad påverkade den liberala storstadsrpessens stailningstagande i skolfrigan, liksom inställningen till det liberala regeringsdejtagandett Mycket utpraglat lyser detta igenom i en liberal landsortstidning, Eskilstuna-Kuriren, som f r i n partisprang- ningen tillhörde de frisinnades mesr rabiata vedersakare. Sveriges iiberala parti hade trots san obetydliga numerär ärvt Biberala samlingspartiets inre motsatt- ningar och heterogenitet och befann sig därför praktiskt taget f r i n starten i en permanent kris. Uaider B927 ars skoPstrid blev denna kris altut och resulterade aret d 2 r p i i Srockholms moderailiberalers faktiska utsprängning ur partiet . j 8 Aven EsBtiistuna-Kuriren kriik.de are den liberala rlksdagsgreuppen skulle rösta mor skolförsiaget och icritiserade santidigt del liberala regerPngsde4tagandet." Den liberala opinionen .*,ar "helt enkelt enhailig mot" fCPrsiagec, hävdade tidningen, som med amspelning på GöteborgsliberaIernas upprop ifragasatte, o m inte sambandet mellan de Iiberala statsraden och partiet "snarast möjligt borde upphöra" .60 Aven de frisinnade seatsraden stod isolerade fran sina egna, h3vda-

de Eskilstuna-K~riren.~'

H Karlstads-Tidningen rog daremot Mauritz Helberg skarpt avstånd f r i n an- greppen p i den liberala partiledningen. Göteborgsiiberalernas upprop kzrakea- riserades som "ett hotfullt uleiaatum9'. En dylik hållning mot liberala statsrad hade "niistan blivit en beklaglig tradition inom det iiberala partiet". Det hade börjat med Staaffs andra regering, fortsatt med Edéns och nu. var det regeringen Ekmans tur. Vissa allt för sjS.lvrnedvetna liberaler saknade den sjiilvbeh2rsk- ning som medlemsskap av ett parti P<raver, anshg Vestmanlands Lans Tidning var tillfredsstalkl drned utskottskonsipromissen. Darigenom hade den fyraariga bottensl<olan sido-ordnats med den sexaripa. "Likval fortsiiteer kritiken i pressen som om ingenting h2nt." Kompromissen var inte n i g o n seger för Rydén och nigoï uppskov med fragans avgörande var varken bnskvart eller behövligt ,6'

(12)

256 Gosta Johanson

ledningens kritiker men framhöll dock, att de liberala seatsriden tagit plats i Ekmans regering "på eget ansvar", UNT instämde

B

uppsko\rsyrkandet. Krlti- ken betecknades som överdriven, men "segern (blir) hr Rydins och ingen an- n a n ~ ' ~ . @ Att utskottskompromissgn skulle innebära ett nederlag för regeringen och ecklesiastikministern var "nog icke alldeles riktig?", ansåg däremot Neri- kes Allehanda, som var positiv till uppgörelsen. De framförda farhågorna för "kulturenq9 betecknades som oerhört överdrivna, Nerikes Allehanda påminde om att den redan den 28 mars p i ledarplats krilvt den fyraåriga bottenskolans utsträckande till hela landet. Kritiken mot den liberala partiledningen avfärda- des som

Den frisinnade 9öriköpings Sans Tidning deltog inte i polemiken kring skolfragan, enbart refererande synpunkter f r a m f ~ r d e s p i ledarplats. P i pressgran- nespaiten instämde tidningen slutligen i Svenska Morgonbladets uppskovsyrkande,66 vilket knappas? kan t o k s på annat sätt an att Felix Hamrin stod på denna Ilwje. Aven Werikes-Tidningen intog en anmärkningsvärt obeslutsam hållning i s k ~ l f r å g a n . ~ '

Västerbottens-Kuriren svävade däremot inte på malet. Alla tvivel på folksko- Lans möjlighet att fungera som bottenskola avfärdades s o n ogrundade. Det var orimligt ale kräva, art foll<skolan med sina 980 000 elever skulle anpassa sig efter laro\~erken med ca 30 000 elever. Dessutom var det samh~llsel~onomiskt slö- seri att Iita akademiskt utbildade Iärare undervisa barn i 9-12-Arsåldern. Efter reformen kvarstod emellertid en ekonornisl< orättvisa för landsbygden, aven om det socialdemokratiska förslaget om stipendier

När riksdagsdebatterna tog sia början onsdagen den 28 maj,69 tilldrog sig de- batten i första kammaren, av redan anfejrda skäl, det största intresset. "Over- huvud torde skoldebatten i första kammaren tillhöra de förnämsta parlamentariska bataljerna", ansag Per Albin Hansson i Ny Tid."

I andra kammaren inleddes debatten av eckBesiastikmBniseern, som försvara- de sitt och regeringens seåndpunktscagande i skolfrågan, Alml<vist hävdade, att "utskottet i de centrzla ocn betydeisefulla dejarna uttalat sir! anslutning till propositionen, ehuru man utbyggt den föreslagna omorganlsationenm". Han medgav, att han visserligen fortfarande hade den uppfartningen, att ett bibehållan- de av treårig grundskola och sexkbassig realskola vore dec riktiga. Men Alm- kvist hade icke velat resa hinder i vägen "för vinnande av större enighet" och därför accepterat den Eyraariga grundskolan såsom parallellform till den sexariga. Att utskottet sträckt sig längre när det gallde statliga Etosenadsåtaganden, an vad regeringen ansett sig kunna göra, gav ingen aniedning till vekiagan fran departementschefens sida, försäkrade ~ ~ r n k v i s l . "

Utskortsordföranden Värner Rydén forsvarade i en lång sakredogörelse ue-

skortsförslaget. Rydin underströk, att man fran socialdemokratiskt hal1 gjort eftergifter beträffande den sexariga bottenskolan för att få en lösning av skol-

(13)

1923 a r s skolhtrid 247

frigala till stand. Utskottsförslaget var ''ett genlomrankt och sakligt starkt för- slag". Det var "buret av försonlighetens anda". Rydin var för sin del "beredd att i dag s c h inför historien sta för denna skolreform". Det var icke ett helgju- tet förslag, men ett steg mot det m i l , som varit Rydéns, namligen

"Edén

o m er, ungdom, en skola och ett folk". Och alit psesslarmet, h2.vdade Rydén, hade "icke kunnat uppvisa en enda faktisk lucka eller svaghet i förslaget".'"

August Savström ansåg det för skolfragans lösning "bast som skett, då en frisinnad regering framlagt förslaget", ty förutsattsaingarna för ett beslut var (i5

Långt storre. Men aven Rydén var varck erkannaride för sina insat,ser. Siivström hade ocksi. erkännsamma ord o m Reutersitiöfd: "Saklige och lojalt hade lian tagit allt under omprövning.

Högerreservanten Lindskogs kritik f8Ijde de tidigare i pressen framförda synpunkterna. En formell seger för regeringen, slutade Lindskog, komme att i verkligheten "icke bli annat an det största nederlag, som denna regering nigonsin liditoch nigonsin kommer att lida".-' HOgerledaren Lindman ansåg, att de kulturliberala efter deera borde satta det första ordet av det namnet inom pa- rantes. I Lindmans uppskovsyrkande instamde e11 hel rad av kammarens höger- l e d a r n ~ ~ t e r

."

Från bondeförbundsgrugpgn talade Andersson i O ~ a n r n y r a . ' ~ H a n tillbaka- visade kiagomilen över den fyrairiga botrenskolans undanskymda stallning och pipekade act i organisationen var den femariga realskolan föaetradd med 456 avdelningar och den fyraåriga med 294. Däremot var man inom bondeför- bundet mindre tillfredssialid med den högre flickundervisningens alltför krafti- ga tillgodoseende, framhöll Andersson och citerade bondeförbundets sUrskiida yttrande i ucskotesutlåtandet.'7 Inte darför att kvinnorna borde hallas i under- ordnad stallning, "sosiait och intelEekerae!le", utan därfóir att stateil tvgrtona p i

alle satt borde "sökia främja och underlätta den laemverksamhet, som ar h i n - nans naturliga uppgift och utan vilken ett Sune samhalie Itan varlien bestå eller tillvaxa".

H första kammaren inleddes debatten a\, högerreservanten Dahl, som betonade art avgörandet låg i denna kammare och vädjade till dess ledamöter: "Om partiuppdelningen för denna dag ville slappa övertygelsen fri, skulle första kammaren befasta sitt förtroende hos folket," Dahl tillat sig spörja, "om n5- gonsin i svenskt förvaltningsiiv

-

med undantag för frihetstidens bedrövligaste skeden - det ifragakornmit att en riksdagsdelegarion i en den mesr makipilig- gande organisationsfraga satt riksstyrelsen vid sidan s5 som har skettH.?%Eik- nande jamförelser gjordes senare under FK-debat!:en av Wohlin och Westman, Den senare yttrade, att utskottsbetänkandet snarare kanske borde "kallas för en utskoctspropositionq9 .79

Den socialdemokratiske utskottsledamoten O l o f Olsson försvarade u~skosas- förslaget och Eick många socialdemokratiska instainmanden i sitt bifallsyrkan- d e ~ 8 0

(14)

258 Gosta Johanson

som havdade att utskottsl<ompromissen icke blott var en lcompromiss mellan bondeförbundet, socialdemokraterna och de frisinnade "utan lika mycket en kompromiss mellan två skiida åsiktsriktningar inom bada de sistnämnda partierna". H full övertygelse att utskotesförslaget gav Iandsbygdsbefolkningen batt- re och Okade utbiEdningsmöjlPgheter hade bondeförbundet fbredragit detta framför högerns ovissa utredningar.

Den frisinnade utskottsreservanten, Johan Bergman, viidjade i site mammut- anförande till den allmanna röstrattens första kammare, som nu ställdes inför ett verkligt prov. Dess uppgift, 9'enligt vara grundlagars andemening", fram- höll Bergman, "ar att sörja för, att de reformer, som beslutas, ar mogna och val övervagda". Bergman sade sig icke ha 99ett ord att aterta av vad han offent- ligt i pressen uttalat om det ansvarslösa forcerandet av fragan". Bergman erinrade om Svenska Morgonbladets vädjan till statsministern och riktade själv en resignerad uppskovsvadjan till Ekman.82

Den största uppmärksamheten i Woh%ins langa anförande tilldrog sig "några korta slutord9', som han ville rikta till "mina herrar ~ I J bondeförbundet". 1

slutorden förekom Wohlins dramatiska hot att rattriida ur bondeförbeindet, om bondeförbundsgruppenen röstade ja t i l utskottsförslaget, vars tillkomst och utse- ende Wohlin betecknade som en "offentlig skandal9'. Slutorden präglades också av en ohöljd rivalitet mot professors- och partikollegan Reuterskiöld. Brydde sig bondeförbundet icke om vad Wohiin nu hade sagt, utan följde det Reucerskiöld, da kunde Wohlin omöjligen förstii, "hur man med bibehållen konsekvens i sitt handlande skulle kunna fortfarande verka för bondeförbun- dels idéer9'. Wohlin yrkade avslag samt yrkade vidare, att riksdagen matte an- hilia om nytt förslag från regeringen tili 1928 Ars r i k ~ d a ~ ~ ~ '

Bergman och Wohlin bemöttes av de b2da sociaPdemokratiska utskottsleda- möterna Oscar Olsson och K V

A

Björk. Oscar Olsson gjorde en jamförelse rried 1914: "Det ar verkligen tv2 a8ctningsvarda stormakter dessa, den enhälliga sakkunskapen och den enhälliga biIdade opinionen, Dessa två stormakter ha ej varit ute och promenerat sig i al1 sin glans sisom i år sedan 1914". Det fanns aven en annan likhet med 1914: "Det har i detta fall varit en smadekampanj, som man nog också får g i tiIlbaka till 1914 för att finna ett verkligt motstycke Björk ville mot Bergman genmäla, att den s 1c inre cirkeln, som utsatts fiir så mycket klander, mycket val kunde raknat representanter för Bergmans

g ipp, om denna s i önskat."

ndra kammaren hade den första debattdagen ingen medlem av de frisinnade och liberala riksdagsgrupperna yttrat sig, i första kamaren endast Bergman, som yrkat uppskov. Detta kunde tydas som tveksamhet, kunde inge fortsatta förhoppningar eller

-

farhagor, allt efter installning. Dahl, Bergman och Wohlin sökte alia tre, som ovan framgått, pressa fram ett uppsltov i skoifragan, antingen genom en regeringsretratt i sista s t ~ n d eller genom utskotisförslagets fal1 i första kammaren. De borgerliga Saockhslmstidningarna riktade den B9 maj nya desperata appeller till statsministern och den CDvriga regeringen. En un-

(15)

1927 ars skolstrid 259

derton av hot, sarskilt mot de liberala seatsråde.n, var tydligt markbar.86 Aven socialdemokratiska Ny Tid gav utrryck i t ovisshet. Man visste ännu icke "vad statsministern komme att saga och det betydde mera för utgången á kamrarna. Man var förvisso utsatt för en våldsarr, press f r i n reformens fanatis- ka m ~ t s t a n d a r e . " ~ ~

I andra kammaren inleddes debatten den 19 maj av den frisinnade riksdagsle- damoten Mosesson, som yrkade bifall Biil mt~kottsförsla~et.85

Betydligt senare under dagen tog den liberale partiledaren t911 orda. Slie4 Löfgren kunde i stort sett instamrna med statsministern, sorn vid den tidpunk- ten hållit sitt anförande i första kammaren. Löfgren skeille helst sett ett princlp- beslut nu och detaljutformning först nasta riksdag. Men ett sådant tillvaga- giingss2it saknade politiska fdrutsätlningar, varför Löfgren ansåg sig böra yrka bifall till utskottets hemställan. B anknytningsfrigan radde oenighet inom den liberala gruppen, liksom inom övriga partier, medgav Löfgren. Skillnaden d&- vidlag var endast att oenigheten inom den liberala gruppen marktes mer p5

grund av dess fåtal.89

Ekmani höll inte länge sina åhörare P ovisshet om sitt st2llningstagande. Han bestred, att utskottsförslaget innebar ett undanskjutande av regeringecs stand- punkt. Utgai~gspunkten för den socialdemokratiska motionen var ett generellt krav p i sexårig bottenskola. "Det Kunde vara sl<iii att erinra om detta i dessa dagar", framhöll Ekman, d i det talades s5 mycket om regeringsnederlag. Kan medgav, att utskoitsförslagez i ert avseende innebar en radikalisering; det skar bort men: av läroverkens klasser an propositionen gjort. Men Ekman hade "aldrig kunnat anse, att skillnaden mellan dessa badil lösningar vore ett talrackligt skal att på den punkten vagra sin medverkan". Denna eftergift hade fordrats för sko?fragans lösning. Mot Lindsltogs yttrande i andra kammaren ville Ek- man endast förklara, att "vi ar tacksamma fgor at1 få inkassera nederlag av denna art9'. Statsministern slulade sitt anförande med de ofta citerade orden: "Det konstitutionella och samh2llsorganisatoriska skytidet för förmögenhetspsivile- giernas sista mera betydande skans anser jag falla med det besiut, som jag hop- pas att kammaren nu kommer att fatra." Man tillade, att han inte fann det för- vanande om darvid farhigor framtrada, "uppriktiga och akta bekymmer9', be- rraffande verkningarna. Sa hade det alltid varit viid s k o P r e f o ~ m e r . ~ ~

Bland högertalarna miirktes Trygger och Bergqvist. Den senare ansåg att samundervisningen fatt alltför stort utrymme i fljrslaget. Det log icke hansyn till könsskillnaden och "till de darav föranledda olikheterna i livsupgift". Kvin- nan i all ara, yttrade biskop Bergqvist, "hon har en annan uppgift an mannen och, jag tror man kan saga, en högre uppgift9'. Bergqvist befarade ocksa att 'kjolarna9 efter reformens genomförande sItulle komma att dominera Bärover- Iten."

Vid sidan av Johan Bergman upptradde ytterligare en revoEaör fran regerings- partierna i debatten, liberalen Martin Fehr, sorn irite ämnade vadja till seatsrni- nistern, då han visste att det vore I(onP6st. Men Fehr beklagade att Ekman gav

(16)

260 Goita Johanson

"sin v2lsigneise at ett förslag, som innebar en avvikelse från den sunda svensita demokratiska regeringsform, under vilken VI under det senaste artiondet kom- mit f r a m i t , den styrelseform som ger regeringen ledningen,9q92

Bland d e socialdemokratiska talarna marktes Pauli, Wigforss, Sandler, San- degård och Biof Olsson. Pauii kritiserade den reEt närhgcpolitiska synpunkt på skolreformen, som upprepade ganger framförts i olika tidningar, "Vi kunna för vår del icke dela den uppfattningen." Den allrniinna, humana och medbor- gerliga bildningen bör vara "en a!lmiinmZnsklig s c h allmant medborgerlig räe- tighet, jamförlig med den poiitiska medborgarrätt, som vi numera åtnjuta har i ?andet9'," Skoltidens förlangning med ett ar var den enda punkt, som det fanns verklig anledning att diskutera, framhöll Wigforss." Sandier hysle Inga farhå- gor för sprakbildningen. H a n trodde kateerskt att den svenska kulturen skulle överleva aven en tvåsprakig rnellan~koia.~'

Kyrkoherde Sandegård agerade ensam socialdemoltratisk avfälling i första- kammardebatten. Hans omdöme o m utskottsförsiagen var iii?te mycket mildare a n de borgerliga lcritikernas."

För det sista socialdemot<ratiska debattinjagget svarade Olof Olsson. Han försvarade utskottets arbete och arbetsformer. Utredning o m de olika orternas behov hade gjorts redan i propositionen: denna del av propositionen hade bear- belats av en delegation inom utskottet. Man hade inom utskoteee funnit det orimEigt, att samtliga Iedambber skuP2e sitta med denna bearbetning. Fran hö- gersidan hade man inte heller visat nagor som helca intresse att ta del av detta arbete, eftersom man gick emot det hela. Bergman kunde man, uppriktigt sagt, inre ta n i g o n större hgnsyn till. "Han var isse ser ii gen inte "oecydelselös i utskottet, men det var Inte rimligt att betrakta honom som ett parti", förklarade Olof ~ l s s o n . ~ '

Vid den förberedande voteringen i första Itammaren slogs Wohlias uppskovsyrkande ut och avslagsyrI<andet stäildes, liksom i medkammaren, mot utskoets- förs?agei. H bada kamrarfia voterade man med namnupprop; avsiitten darrned var uppenbarligen

-

i varje fall beträffande första icammaren - att skarpa p a r t i d i ~ c i p l i n e n . ~ ~ I första kammaren avgavs 80 röster för utskottsförsPage; och 62 mot: i andra kammaren resulterade omrbseningen i 152. rösler för utskstteos förslag och 64 för avslagsyrkandet. Mot utskottsförs!agec rsistade i fsirsta kammaren samtliga närvarande högeriedamöter, 8 bondeförbundare, 4 acr de 8 Iibe- raleroa samt Bergman och Sandegard. I andra kammaren röstade för avslagsyrkandet samtliga närvarande högerledamöter och en bondeförbundare. Sex bon- deförbundare och en frisinnad Eedamor avstod fran att rösta,

Fbrklenancie omdömen o m ecklesiastikministern var inte ovanliga i storstadc- pressens kommentarer till riksdagsavgörandet. Att Almkvist efter vad som skett förlorat varje skymt av prestige, skrev Social-Demokraten, det "var allom

(17)

1927 a r r s!,olsrrid 24 1 - kanske ocltsi honom sjalv - uppenbart. Han hade givit sina matt och be- funnits icke racka till. H a n hade fatt nöja sig med rollen som vittne i malet o m skolan." Det var en offentlig hem!ighet, havdade Engberg vidare, att utskottets anknytningssystem "var det av Olof Olsson företrädda systemet. Det koinde ratieligen bära hans namn." Samtidigt bestreds dock att u?skottsfBrsiage~ sku1- le vara "en specifikt socialdernokra~isk produkt", i~ilkei upprepade ginger g j o r ~ s gällande under riksdagsdebatterna. Man kunde icke p5 uish<oirsförsiaget klistra några partipolitiska etiketter. "Det ar socialdemokratiski i den mening- en att socialdemokratin medverkat i dess iibY!tomst. Det ar ett frisinnat och 5011- deförbundiskl förslag i precis samma mening." Landsbygdens hain och aïbe- tarkIacsens barn i städerna hade med ïeforrnen. beretts "en obestridligt ökad möjlighet att kornma in i den högre skolan". Men att regeringen vid sidan aa: socialdemokratin tratt in i bräschen för sl<o:refoirrnen, hade "nat~ariigtvis på in- tei satt förandrat" den cociaidemoI<ratiska instailningen till EEtmans regering.99 Per Albin Hansson hoppades att skolreformen sIzulPe k-isa sig vara 9 q a v framjan- de betydelse för utvecklingen bort f r i n Etlassamhallet fram till rnedborgarhem- met9'. Hanssons tankegångar lag, som synes, nära dem vilka framfördes av Ek- man i slutet av hans FK-anförande. AndraPtamrnarh6geï.n hade genom sin be- gäran om namnupprop med anteckning till protokollet aven infor eftervärlden demonstrerat sin isolering, konstaterade Hansson i Ny

id.'^

Mögerpressen var oförandrat negativ i sina kommentarer t i l skolbesiuten. Ekman ankIagades för att ha anvant sin styrka 1111 att böja hela regeringen for en 99utskottsdik?aturs9s101 Rydén frams~alldes som sktolreforrnens verltlige till-

skyndare och utformare. Jämförelser med frihetstidens riksdag Aterkom liksom allvarliga anklagelser mot både regering och riksdag.!"

Aven Stockholms-Tidningen var ofarandrat kritisk. Bakom b e c l ~ t e n reste sig "sl<uggorna av en itulturskymning, som hotar".'O3 Helhetsintrycket av i-iksda- gens skoldebatt var, enligt Svenska Morgonbladet, att "kompromissen visserligen segrade i voteringarna men knappast i debatteny9.")'

Handelstidningen ock Dagens Nyheter anslog mindre pessimistiska och i 1-35- gon man försonligare tongångar. "Erfarenheter1 far visa vad som Gvervager, fördelar eller nackdelar9', sItrev Handelstidningen. Der skulle dock icke f6rdöl- jas, erkande

DN,

att "beslutet höjer sig vida över skolkommissionens w- sprungiiga försiag".")' Mot den liberala partiledningen var däremot de b i d a tidningarnas hållning lika oförsonlig. Det behavdes inga valdsamma medel, sltrev Handelstidningen, "för att från det liberala folltee avskilja liberalismen i kammaren; bandet brast och skrumpnade bort av sig s j d v t . Det synes ej mer och det finns dar ej heller."lo6 Efter detta "borde de iiberala ministrarna oför- dröjligen anmäla sitt inträde i det frisinnade partiet. Att har uppratthålla fikeio- nen av ett liberal-frisinnat regeringsblock verkade närmast :öjligt9', konstaterade DN bryskt.'"' I en senare polemik mot den liberala partiledningens kommu- niké i Werikes Allehanda vågade DN göra det piståendet, att "Löfgrens uppträ- dande i \;issa avseenden saltnade motstycke i var konstitutionellt-parlamentar-

(18)

262 6 0 s t a Johanson riska utveckling" .'O8

F r i n "ledande iiberalt hall" fbrsvarade man i Nerikes Allehanda sitt hand- lingssatt.

På

förekommen anledning, meddelade tidningen, att liberala riksdagsgruppen vid flera tillfallen behandlat skolfragan; uppgiften om motsatsen var därför felaktig. Man hade också. "allvarligt och ingaende" undersökt, hu- ruvida förutsattningar vore för handen för en uppskovslösning, "speciellt 1

första kammaren". S i visade sig icke vara fallet. "Under sadana förhallanden fanns det för de liberala riksdagsman, som med förbehail för vissa detaljer för sin del ansag utskottets förslag B huvudsalc riktigt, ingen annan utvag än att val-

ja detta alternativ såsom der basta av de b5da."lo9

Med anledning av Dagens Nyheters "utvisningsukas" ställde Nerikes Alle- handa fragan, när DN erhallie "uppdrag att avgöra vilka som skola finnas var- diga att tillhöra Sveriges liberala parti. Nar blev skoPkompromissen tuschstrec- ket mellan liberala och frisinnade?". 99Precsrabaldret99 i huvudstaden avspegla- de inte nigon pariiopinion. Varken de liberala eller frisinnade partierna "kan bygga sin tillvaro på kanslostäanningarna P Stockhoim och Göteborg". Den "nuvarande borgerliga vänsterregeringen har fört skolreformen et: stort sreg framal till gagn inre minst f6r den rena 1an$~bygden"."~ Det var "rena bluffen" alt SrarnstalPa skolbesutet som en socialdemokratis seger. Kornpro- missen utgick snarare f r i n regeringen an fran utskottet. Men att Rydén sjalv be- tecknat beslutet som "ett mycket surt äpple att bita i hindrar inte lagfarten9', anmarkte Nerikes Allehanda syrligt,"'

Aven Karlstads-Tidningeni iaarderströk, att bide socialdemokraterna och regeringen fått göra "samma eftergift'? i anknytningsfragan. Skolstriden hade "nAtt en häftigbetsgrad, som inte förel~ommir i svensk politik sedan h9%4", an- såg Hellberg. Inte ens i försvarsfrigan l925 "slogs lidelsernas vagor sa högt9'. Jamfört med försvarsbeslutet 1925 var endast rollerna i regering och utskott ombytta. 1 bada fallen Ilar det de frisinnade och socialdemokraterna som seg- rat. Den "folkmening, som en mängd tidningar talar om, ar nog väsentligen deras egen mening, som de förfaktat s6 ivrigt, att de trott sig ha s i gott som hela folket på sin sida". Men detta, var sjaIvbedrageriOH2 Vestmanlands Lans Tid- ning framhöll att utskottskompromissen i anknytningsfragcnn inte innebar nå- got tillmötesg5ende av Wydéns synpunkter. Stockholmspressen hade i sina vad- landen t i l Ekman klbedömt både "hans naturell och hans fermaga att ratt be- döma ett politiskt dagslägew. Ekman vajde inte för strid. Med 99Pa:thet9' hade han uppvisat kritikens averdrifter. Upsala Nya Tidning bekiagade utgangen men avvisade debattens miwga överdrifter. U N F betonade ocksa, att "sksire- formen och "sottenskolans genornfsjrande likva' ar slutstenen i det demokratiska genombrottet i vart land"."'

En "ltu%turkamp" maste efter skolbeslutet bil ofriinkomlig inom 99cB-iron- sckougeriets och Iaseriets speciella parti", ansag GskiIstuna-Kuriren; - till synes nigor ologiskt eftersom de båda främsta frisinnade tidningarna med fri- kyrklig anknytning, Svenska Morgonbladet och Jbnksjpings Lans Tidning,

(19)

1927 a r s skolstrid 263 kravt uppskov i skolfrågan. Men aven mot övriga partier riktades domedagsba- sunerna: "en ny och levande foikvilja maste halla domedag med de döda partierna" .li4

Jönköpings Lans Tidning kommenterade inte riksdagsavgörandet i skolfrigan. Med bortseende från alltjämt ridande sociala och ekonomiska oiikheher kunde det sagas, att reformen innebar "ett steg f r a m a till medborgerlig jamlik- het i tillträdet till den högre utbildningen", frainhöll Nerikes-Tidningen, som nu i sina ledarkommentarer var positiv till skolbesluten och avfsrdade talet om regeringsnederlag i skolfrågan."5 Ingen regering undgar att utskotten 2ndrar i dess fdrsiag, sa hade skett ocksa med skolgropiositionen, som hade godtagits med vissa modifieringar, kommenterade Västerbottens-Kurirgn. Men fbr hö- gerpressen hade det bliviet en besvikelse att den borgerliga samlingen utebiev i sitolfrågan. Huvudstadspressens politiska betydeIsePöshet hade aldrig "fram- tratt i starkare belysning an 9 skoIfrigan", framhöll Västerbottens-Kurirennii6

Efter den i det föregaende presenterade analysen av press- ock riltsdagsde5at- ten, kan de i inledningen ställda frågorna besvaras.

Herrström har uppenbarligen heBr E6rsurnmat att pröva de utvalda prescorga- nens politiska representativitet. Fdr de frisinnade och Biberala partierna ar hans val av pressröster ur denna synpunkt rent fatalt.

I slutfasen av skolstriden representerade inte Svenska Morgonbladet den frisinnade ri~sdagsgrrappen utan den ensamme frondören Johan Bergman, som dessutom sjalv svarade för tidningens kommentarer i skolfr5gan.

Inte heller Dagens Nyheter kan på nagot satt sagas vara representativ för det liberala partiet eller dess ledning. DW:s ledarredaktion gjorde minst av allt an- sprak p5 att vara partirepresentativ, tvärtom satte den en ara i att segla sin egen politiska sjö. Inför andrakammarvalet 1928 sjösatte ocksa den Biberala Stock- holrnspressen sitt eget parlamentariska flaggskepp, vars hela besattning utgjor- des av en andrakammarledarnot - f d högerstatsr&det Conrad Carleson. Mur djupfrysta relationerna mellan de stora liberala StockhoBmstidningarna och partiledningen var, belyses av det faktum att depi liberala partiledningen fick distribuera sin "kommuniké" via TT genom Nerikes Allehanda, som vid denna tid var den tidning som stod partiledningen närmast. Det var de liberala lands- ortstidningarna som var representativa fajr Sveriges liberala parti - inte Dagens Nyheter.

Vad Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Social-Demokraten i sin agitatoriska kampanj skrev om Almkvist kan sj3lvfallet inte laggas till grund för en vetenskaplig bedsrnning av departementschefens insatser fdr reformens genom- förande. Da Herrström utan nigra reservationer iterger dessa tidningars "dorn" över Almkvist, ar hans slutsatser om Almkvists forsvagade position ve- tens!capligt helt oRiBlbara.

(20)

264 GOsta Johanson

ståndarna framställde honom? Ur vetenskaplig synpunkt ar detta en felaktig fragestallning, en historisk anomali.

1927 ars skoibeslut var resultatet av en demokratisk besluesprocess, som dar- iili föregåtts av ett nara decennielangt utredningsarbete. Reformbesiutet berör- de anknytningen mellan foikskolan och de högre skolorna och därmed aiIa stu- derande ungdomar och deras föraidrar. Att ett sådant beslut i n i g o n mera me- ningsfull betydelse skulle kunna pragias av en enskild poiitiker, eller bara den- nes signum, ar naturligtvis en omöjlighet.

Art söka rangordna Rydéns och Almkvists insatser ar både ofruktbart och ovetenskaplige. Almkvist var departementschef i sltolstridens slutskede, då de nödvandiga kompromisserna måste uppnås, o m reformen skulle kunna genom- föras. Almkvists insats Itan darför inte jämföras med Rydins under ett tidigt ut- i-edningsstadi~rn s c h i siutfasen som utsltottsordförande.

Jamfört med skolkommissisnesas förslag ar det ett obestridligt faktum alt regeringens skolproposition hade en klar kompromisskarakIaï. Främst Itom den- n a till uttryck i bet f6resiagna parailelisjrstemet och i installningen till privatskolorna. Propositionens modifiering av bottenskoletanken blev därmed utgangs- punkten fBr förhandlingarna i utskottet. Nar systemet 3 + 6 av utskottet ersattes med systemet 4 + 5, kan det visserligen karaktäriseras som en radikalisering av regeringsförslaget i s5 måtto, att det skar bort den Iagsca realskoleklassen. Men i andra sidan fick systemet 4 + 5 en betydlige starkare stallning s c h en mera permanent karaktär an det av regeringen föresiagna 3 + 6-systemet.

B i d e A h k v i s t och Ekman medgav ocksa egppet i sina riksdagsanföranden alt utskottets andring innebar en radikalisering nien motiverade regeringens eftergift med att den varit nödvandig för reformens genomfirande.

Dean fyrairiga realskolan var emellertid inte något ursprungligt socialdemo- kraeisltt krav eller önskemål, vilket aven ar Herrströms slutsats. P den liberala iandsortspressen Itaraktäriserades den slutliga u":koitskompromissern mera som en efiergift för borgerliga önskemål än för socialdemokratiska. Det a r en kor- rekt framställning av utskoteskompromissen. i de t v i viktigaste punkterna, an- knytningsfrågan och förstatligandet av ett betydligt större antal skolor, tillmö- tesgick kompromissen framst landsortens intressen. Sedan I<ompromissen traf- Fats i utskottet, framhöll också Rydén att man från sociaPciemokratiskt håil fått göra större eftergifter an motsidan. Detta uttalande av Rydkn hindrade dock inte det socialdemokratiska huvudorganet fran att agitaiorislte utmila utskottskompromissen som ett klart regeringsnederlag. Motsägelser och inkonsekven- ser ar lart påvisbara i Social-Demokratens argumentation. I en och samma ledare"' hävdades dels att eskiesiastikministeTn faLt noja sig med rollen som vittne i miiee o m skolan, dels att utsltottsförsPaget var frisinnat och bondeför- biandiskr i samma mening som det var socia%demokrsntPs&t. Socialdemokraterna hade endasi medverkat i dess :iPld<omst~

DA utsl<oltsbesluten om förbaiitrade studiemöjligheter för flickorna och rör- lig Iiiljedeining på gymnasiet byggde på yrkanden av den frisinnade utskottsle-

(21)

1927 ars skolstrid 265 damoten Bentsson i Norup, kan dessa beslut knappast betecknas som "presti- geförlust" fiPr de frisinnade, aven om besluten innebar avvikelser från dec ursprungliga regeringsförslaget och tillmötesgick önst<emål, som framförts i den socialdemokratiska partimotionen. Herrströms s!lutsatser betpaffande dessa avvikelser kan därför inte upprätehallas. Att "Eöfgrens uppträdande" skulle medfört en prestigeförlust för regeringen, "s2rskiPt dess frisinnade ledamöter", ar en annan ogrundad slutsats av Herrström. Den liberala splittringen i sicoifrå- gan kunde inte i nggot speciellt avseende misskredlitera de frisinnade statsriden. Att regeringen, nar den framlade ckoPpropositionen, skulle ha vantal sig att denna skulle passera urskstter med endast smär:re ändringar, vore en orimlig hypotes. Sa orealistiska och politisld oerfarna var inte de frisinnack och liberala statsråden. Om man jämför 4929 ars uppgörelse om skolan med 1925 års kompromiss om försvaret, virket ligger nära till hands, kan det inte havdas, att 1927 års skolproposition genomgick större förandringar under utckottsbehandlirtgen an 1425 airs socialdemokratiska försvarsproposPtion. I båda frågorna förelag i realiteten en betydande grad av överensstarnrne!se mellan de frisinilade och so- ciaislemokratiska standpunkterna. Fbrsvarsfråga~~s lösning B925 har dock aldrig brukat karaktariseras som ett "ful'lst2ndigt regeringsnederlag"; Bnte heller har det hävdats, att den dåvarande departementschefen, Per Albin Hanrsson, "helt förlorade Iedningen" av fragan; att utskottet "eradde B regeringens ställe". Att så skett beträffande skolfrågan har, som denna pressanalys visat, sin grund i att eftervärldens syn pa denna reform i hög grad fargats av stor- stadspressens starkt agitatoriska ejverdrifser och förvrängningar.

Den socialdemokratisBra pressens obenagenhet att tillerkänna IEltmans rege-

ring nagra som helst förtjänster masle ses mot balcgrunden av regeringens tillkomst i samband med Stripakonflikten.

Moderatliberalerna och högern eftersträvade under hela 1920-talet, som I det föregiende franahillits, en borgerlig blockbiPdniiag mot socialdemokraterna. KausaHsambandet mellan denna moderatliberalernas och högerns inrikespolitiska huvudmalsattning och deras kritik mon regeringen i skolfrågan ar helt upp-

enbart.

Mot detta inrikespolitiska program var Ekman en bestämd motsiandare. Han fullföljde traditionerna fran Karl Staaff och Nils Edén att f6ra en sjalv- standig liberal politik.

Vid överläggningarna om l923 års regeringskris hade liberala samlingspartiets riksdagsgrupp och gruppens förtroenderad kategoriskt avvisat varje tanke på samverkan med hiigern.ll"Vid gemensamt sammanträde den 25 september 9928 med frisinnade landsföreningens VU, Erisinna.de riksdagsgruppens förtro- enderåd och frisinnade gressföreningens styrelse upprepades detta. Samtliga ta- lare avvisade bestämt varje tanke på fast etablerad samverkan med högern i regering eller riksdag. Nigra få, däribland Andersson P Rasjön och N

P

Ollon, kunde däremot tanka sig samverkan med bondeftbrbundee. Vid sammantrhde med landsföreningens VU denn 19 november 1928 delgav Ekman de narvarande det "programutkast" för en "borgerlig samregering","9 som Lindman och