SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Den nordiska arbetarr6relsens fredsmanifest

1951

Ett fredsdokument h a n Koreakrigets dagar"

H sin översikt "Sverige och det kalla kriget. Ett f6rsummatfsaskningsoms5- des struktur" understryker Vv'iBhelrn Agrell att en av de mera intressanta forskningsuppgifterna ar att undersBka det kalla krigets verkningar p i det "nordiska omradet

i

samband med konkreta hiindehes och konflikter".' TiBlkomsten, Ennehillet av och reaktionen p5 den Nordiska arbetarrörel- sens fredsmanifest, som publicerades den 26 januari

19512,

ar ett s5dant exempel, p i det kalla krigets, eller biittre, det heta krigets i Korea verkningar p i nordiskt omride, i det fallet speciellt den noa-diska arbetarna9re%sen.

Samtidigt kan manifestet ses som uttryck "r en stamning, som Ilange hade harskat inom den nordiska socialdemokratin, men som s a s accelerera- de 195011951. Och s i ar det slutligen ett uttryck för den politik med flera bottnar som den svenska socialdemokratiska partiledningen tvingades "ra i förhallande till de stora internationella frigorna under efterkrigstidene3

Dokumenten sch diskussionen som jag k o m ~ i e r att presentera och ana- lysera iir dirutöver kanske inte utan intresse med tanke p5 demnya "kalla kriget" och den nuvarande fredsdebatten bide

i

och utanför Sverige. Det ar bide likheter och o$iKheter. meflan 50- sch 80-talen, som kan vara varda att uppmGrksammas, aven om Jag har inte kan utveckla dem niirmare. Ut- an explicit galler det har tvii frigestG18nBngar9 soan skall belysas utifriin det valda fallet

- den nordiska och den svenska socialdemokratins instillning och ageran-

de under det kalla krigets kallaste dagar;

- olikheten mellan de t v i roller som ett sociaRdemokratis,%i regeringsparti fas spela, narnligen som parti med internationella, internationeEB-idesis- giska fGrpliktelser, och som parti som bar upp regeringen, med ansvar för 4 f6rsta Band dat egna landet sch det egna folket.

Den sistnamnda punkten skall fhrtydligas. hAa.n kan tala om ett genom- giende drag som praglade den politiska Internationalens

(SILO,

CQMH- SCO,

91)

debatter efter 1948, niimlagen att majoriteten av Europas annu sjGBvstaindiga socialistiska och socialdemokrataska partier begarde, att 'In- ternationa8ismed skulle f6rutom att ta sig uttryck 4 gemensamma bekan-

"

Manuskriptet har lasts av prof Sven A Nilsson och prof Roslf TorstendahR. Jag tackar dem

(2)

198 Klaus Misgeld

nelser tiH% en sociaBistisk ideologi, till frihet sch demcskrati, ocksa leda till ett 6kat samarbete, politiskt, ekonomiskt, men aven militart, och detta framförallt E Västeuropa. Vissa drag i denna diskussion paminde om situationen fbjre kriget. D& som nu ut6vades tryck p i det svenska partiet, men med den skillnaden, att SAP nu star myclnet mera ensamt an f6re kriget. Av de övriga 'neutrala9 partierna i Europa var partierna i Finland och 0 s - terrike kringskurna ii sin handlingsfrihet, och Schweiz spelade som alltid en speciell rokl.

Dessa förvantningar aktualiserades standigt p5 nytt vid möten med de övriga partierna, efter att farsöken att halla kvar de mellan- och ssteurspe- iska socialisterna inom det internationella samarbetet hade misslyckats, definitivt 1948. Följ ande ar splittrades aven Fackf6reningsinternationa1e~a. Blockpolitiken tog över, aiven i N o ~ d e n . Den svenska socialdemokratin sig sig allt oftare indragen i en dlsltussion dar den av!;ravdes solidaritet av och inom en organisation som alltmera förde en vasteuropeisk och atlanpakts- orienterad politik. Att man i Sverige inte betraktade den alliansfria politiken som ett moraiiskt ejler ideologiskt skailningseagande, utan som den politik som var mest lamplig att garantera Sveriges och kringliggande omra- dens säkerhet och att halla Sverige utanför stormaktskonflikter, acceptera- des inte alltid av den internationella socialdemokratin, med ett viktigt un-

dantag: Vasttysklands SPD.

Fredsmanifestet skall ses i detta sammanhang. Det var ett nordiskt manifest. Men p g a skillnaderna i den utrikespolitiska orienteringen i de oliks nordiska l i h k r n a , borde det ha betraktats med olika bjgon i de olika Biin- derna.

Listan 6 x 1 - den i detta sammanhang relevanta litteraturen ar Inte sarskilt lång. Opinionslaget i Sverige under Koreakriget har sandersbikts av Barry ~olrnströrn" den mes? kanda redovisningen av debatten kring den s Ra Tredje stiaidpunkaen ar T Forsers och A Tjiiders bok med samma titel.' Eli Håstad har beskrivit Sveriges roll B Farenta nationerna, $1 a niis det galler bedömningen av den Kinesiska folkrepublikens engagemang i Koreak- rigeL6 Osten Undén har publicerat flera skrifter av snarast officiell karak- Som personliga inlagg ar Tage Erlanders dag- och minnesbok

1949-

1955,' och i viss m i n Per Anders FogelstrBrns Kampen om fred, som ut- kom 1971,~ vilttiga. - Kallmaterialet som har anvants i den f6ljande fram- stal2ningena finns framf6rallt i SAPs, k o s och den Socialdemokratiska riks- dagsgruppens arkiv. Det har tidigare anvants mycket salkan nar det galler internationella frigestallningar.

Tage Erlander omniimnei det nordiska manifestet i sin bok gå saagra f i rader. FBrklaringen till varfik ban inte vill uppehalla sig vid detta och den efterfgiljande kampanjen, som ju a n d i p i sin tid drevs med hela den tyngd som den svenska arbetarrörelsen ar maktig, vi11 jag iterkornma till. Men rent allrniint kan redan har sagas att man inom den svenska socfabdemokna- Bin viil inte var siirskilt n6jd med manifestets Innehall och karaktar. Men

(3)

Den no:dislta arbetarrörelsens fredsmanifest 1951

199

aven för 8vrigt har manifestet blivit bortglrnt. lHoImstr6m omnämner det darernot, nigot vid sidan

om^"

Fös

att kunna teckna nigot av bakgrunden, niimdigen vissa aspekter av den utrikespolitiska debatten I Sverige vintern 1950-51, s k a l jag bortse friw ~cronok6gin. PAanifestet hade formulerats innan diskussionen o m Sveriges roll inom FN kulminerade, men manifestets formuleringar skall ses just i detta sammanhang.

Koreakrigets utbrott i slutet av juni i950 Radr: bidragittill att aven Sveri- ge berardes mera an förut av 8st-viisi-konflikten, itrninstone s i till vida a1:t en allt s t a ~ k a r e antikommunism frodades, aven inom socialdemokratin och fackföreningsröre1sen. Bakom Nordkorea s5.g man Sovjetunionen och den internationella kommunismen agera. Dessa stamningar underblastes nar s k frivilliga ur Folkrepubliken Kinas arm6 ingrep i kriget ocla FN-"srup- perna, i praktiken mest US-f6nband, trycktes tillbaka. Samtidigt som den antikomrnu~istiskaa opinionen vaxte, fick den svenska regeringen ocksa fërsval-a sina neutra&itetspoiåtiska positioner mot vissa tidningar, fr2mst DN, och mot folk- och këgerpartiets f6rsöik ati. argumentera far en mera provastlig h5BPning. Aven om man sade sig vara eniga om den alliansfria ut-

riLkespolltiken som grundlinje, ftirvirrade folkpartiledaren Bertil Ohlins formulering om en "viistorientekd" alllanshihet och Sveriges medverkan i "FN-$locke"," som uppenbarligen skulle ena kommuniststaternas mot- staindare.

''

Debatterna kretsade efter firsskftet P950/511 speciellt kring en fraga, niimlagen det i anslutning

tnZB

den s k Achessnplanen (resolution "Uniting for Feace" 3 nov

1950)

av F6renta Staberna

i

januari "a51 stallda och d i redan viintade kravet, att FNs generalfërsamiinag skulle brannmarka Kina som aggressor. Ett sadant fördnmande kunde naedföra kra%i p2 sanktioner mot Kina, men detta sistnamnda krav avvisades av en enig riksdag.

F64j-

aktligen var regeringen av den uppfattningen, altt Sverige borde lagga ner sin röst nar IGna p5 detta satt skulle betecknas som aggressor, aven om man i sak bedömde Kinas aktion som angrepp cach fast den egna FN-delegationen, som ;eddes av f6r-e utrikesministerni Richard Sandler, Yiksom folkpartiet och hgigern rekommeflderade att main röstade far resolutionen, som ett uttryck för Sveriges syn p i f6religgande fakta och som uttryck för solidariteten med FN. Ej ovantat segrade regeringens Enje. Nian vilie m.-

der inga förhallanden delta i nagot som innebar ens en teoretisk risk att Sverige kunde engageras

i

ett "storlcirig" eller y'stsrmakaslcr~g".l'

Den svenslta FN-delegationen lade alltsi ner sin ~ G s t , u3d.e~ avgivande av en sarskild muntlig röstf6~kBarBsig, dar Nordk~oreas och lCZn2s agerande kritiserades. Regeriiiigee trodde sig f6r övrigt veta, att de fiesra av USAS

(4)

208 Klaus Misgeld

europeiska allierade inte var lyckliga över erdömandet av Kina geraom

FN, inte minst därför att framtida ferhandlingar f6rsvarades p2 detta sitt. -Nar FNs genera4fössamBing sedan i maj 1951 fattade beslutet om ett han- delsembargo, siktat mot Folkrepubliken Kina, lade Sverige aterigen ner sin rbist.

Eker denna sistnamnda omröstning motiverade Tage Erlander regeringens beslut utfbirligt inför den socialdemokratiska riksdagsgruppen. H sina memoarer publicerar han langa stycken ur detta tal - men inte följande meningar: "Den alliansfria linjen innebär i sig sjalv en isolering. Ar vi rad- da för isoleringen, sBtaHI vi sjalvfallet icke valja den alliansfria linjen.9913

Fragan om inte Sverige isolerade sig genom sitt agerande hade varit en viktig punkt B debatten, b i d e 1 pressen och

a

riksdagen. Bade Erlander och Un- dén, framf~rallt den sistnämnde, hade i riksdagen den 4 februari avvisat folkpartiets och hiogerns kritik, att Sverige drev en isolaeionistlsk politik, inte minst

B

förhallande till Vasteuropa och USA. '"rlander sökte tona ner fragan och menade att 4 detta avseende regeringens och oppositionens fQr- slag ledde till samma resultat, och att man nu inte isolerade sig mera an genom beslutet 1948149 att stanna utanför allianssystemen. Uttalandet av Er- lander infelr riltsdagsgruppen antyder andå en nggot s t ~ r r e oro. 'Och att Er- lander betecknade Sveriges politik f6r 5tminstone "delvis isolationhs"rsk", framgir t ex av antecitningar om hans samtal med Clernenr Attlee nagra år senare .l5

Det är inte min avsikt att göra någon större affar av dessa meningar

B

pro- tokollet, ej heller av utelamnandet i Erlanders bok - han utelamnar ju sa

mycket annat ocksa. Men man kan ändå hålla fast vid att man B regerings- partiets ledning tycks ha ansett att Sveriges stallning inte underkittades ge-

nom de fattade besluten, som ställde Sverige vid sidan om alla de andra s k "viist%lga" staterna, inte minst USA. Denna isolering kunde utvecklas till en pataglig nackdel. Den var ett frivilligt accepterat men and5 ont f ~ r ett parti och en partiledning, till vars ideologi hojrde internationell solidaritet och internationellt samarbete som en grundlaggande princip.

Känslan för det ömtiliga i denna situation kan fbrklara det svenska partiets, och &Os, satt att reagera inför kravet att formulera ett nordiskt fredsmanifest och acceptera ett BnneB-rilB, som gick längre an regeringen ti11at sig vid denna tid.

Men aven en annan trald skall fbiIjas nar det galler tillkomsten av fredsmanifestet, vilket fOr övrigt inte var det första manifestet av denna karaktar.

1

augusti

B947

antog man vid den Nordiska arbetarekonferensen i Oslo

ett 1iBnande doltrament, som emellertid i f6rsba hand riktades till Nordens folk.16 Formuleringen av detta hade föregatts av en k5rd debatt om Nor- dens utrikespolitiska kurs inom den norska partiledningen, men även mei- lan k l a r av den och svenska representanter (Undén). Denna debatt var av sidan karaktar att man inte ville protokoPBfbira den, vilket kan vara förkla- ringen till att man har förbisett den i forskningen. I själva verket fanns

(5)

Den nordiska arbelarrorelsens fredsman~fest 1951

10

1

nämligen &ar redan fronterna antydda mellan dem som ville att de nordiska staterna borde fasthalla vid neutralitetspolitiken sch dem som talade f6r en vastpakt-kurs. Delta alltså under en period d i "brobyggnlngspolitilnen9? fortfarande sades gä1la.l7 - DisEnussienerna 19'50/51 paminner om disksas- siosmerna

1947.

Men viktigt i detta sammanhang ar framfarallt Stockholmsappealen, appellen mot atombomben och för en internationell nedrustning, som hade antagits i StocTthoBrn den 19 mars 1950 efter 4n48:iativ av den s k Viirldsfreds- kommittén. Appellen gjordes till föremal f6a en omfattande Y,nsamling av underskrifter, men aktionen betraktades av de flesta, inte minst av social- demokraterna, som ett kommunistiskt inspirerat propagandafl4retag sch tegs nastan ihjäl i den svenska pressen."

Nu,

d i världsfreden var annu mera ifragasatt, planerade appellens uppl.uovsmiina att den i t e r s&i_a*l%e tas upp ett i r efter dess antagande, vid en s b fredsrikstiag i Stockholm i, mars 1951. Inom den nordiska och iiven den svenska socialdemokratin sökte man i detta läge f2Prekomma nya kommunistiska propagandafra~ngAngcai. Man ville aterta initiativet, inte lita andra ta fredsfragan i besittning, vilket aven antyds i Tage Erlanders bok. Med tanke p2 kritiken Erin kommunistiskt h24, utmaningen genom representanterna för den Tredje standpunkten och trycket frasa vissa delar av den borgerliga oppositionen och pressen, Itunde man inte tillata sig passivitet.

Mest intresserad av att trycka kommunisterna ti%lbaka, var man i Norge. Skiilen var inrikespolitiska, Imen aven fruktan fbjr nya kommunistiska eller som man sade "#ominform"-försö1c att skapa flera lcsrea%lknande oroshar- dar var kgbanbar. Det Norska Arbeiderpartis representanter i den Nordis- ka arbetarrisrelsens samarbetskommitté - en ktsmmtté som t v i ganger om aret samlade de nordiska socialdemokratiska parti- och LO-ledningarna omväxlande 1 de nordiska huvudstiideana och vars diskussioner praglades av utförlighet och öppenhet - föreslog nu att man inom kommittén i december 1950 i Osjo skulle syssla med "fredsarbetet9'. l9 D e norska viirdasna vid mötet ftirelade sedan ocksi ett utkast som skule tj2na som utgan s

4

-

punkt far en sidan diskussion och eventuellt ett gemensamt uttalande.- -

"Stiimninagen i Norge var mycket upphetsad", skriver Tage Erlander om mötet.21

Nar kommittén sammantradde i Oslo, förelag allts& ett norskt ~ t k a s t . ~ % t - kastet bestar av en inledning och ett "aktionsprogram för fred9' i sex punkter. Det hade redan diskuterats p i ett miste av partisela-eterarna (far SAP: Sven Aspling). I inledningen fördöms, 3 nagot patetiska ordalag, krig, "an- grepps- o& maktpolitik" ock uppmanas till staaj 79far Förenta Nationernas kamp for en interwatloneT1 rattsordning och de: manskliga r5ttig&eterwaa7'. Av de sex punkterna skall c%rskPBt den andra och den t-aedje uppmiirksarn-

(6)

202

Klaus Misgeld

mas. Har kunde man rakna med svenska án~iandninygar. W punkt tv5 kraver man narnligen "kollektiva aktioner frin de FQarewta Nationernas sida mot varje angreppskrig Enbart FN skall avgöra nar ett angreppskrig f6reIig- ger." i punkt tre: "FN upprahtar internationellan beviipnade styrkor som Ggonblickligen kan sattas In dar aggressioner ager rum". Man kriialer r,lltsi en stAende FN-styrka, som, om den namnda milsiittningen skulle kunna uppfyllas, miste vara av en inte s i liten storleksordning.

D e övriga punkterna omfattade krav p i att FNs roll skulle starkas, att alla tvister mellan nationer son1 hotade freden skulle avgaras av FN, och att en nedrustning skulle aga rum under organisationens kontroll. A11 fram- stalning av atomkraft borde kontrolleras av FN, och alla atomvapen skulle fQarstöras, inga nya framstallas. Slutligen kravde m a r frihet och trygghet för varje 4and och ett omfattande kjiilppsogramm för u-laraderna, h e n detta under FNs ledning.

Punkt tvi. h detta program p i n i n n e r om det krav som sedan skulle föras fram av USA i

FN

och som ledde till att Sverige lade ned sin r6st.

Asr

det föreliggande materialet frakmgir inte om man Enom SAPS ledning s i g detta samband, men partistyrelsens verkstalande utskott (VU) f ~ r k l a r a d e redan f6re mötet, att man visserligen var infQag~pstidd med utkastet, i princip, men att man ville andra en del i texten." 3ian lade sedan fram ett andrings- "rsiag, som inte finns med 1 det svenska materialet men vars huvuddrag framgir av den efterF6ljande diskussionen.

Diskussionens förlopp vid mötet framgår av ett utförlige protokollsrefe- rat.24 Fran svensk sida deltog Tage ErJander, Ernst Wigforss, Sven Aspling och Kaj Bjork fbir partiet, och LOS ledning med Axel Strand, Einar Nor- man, Otto Westling och GOsta Eriksson. Aven fran dansk, :norsk och finsk

sida deltog resp parti- och LO-ledare, dvs &la Hans Hedtoft-Hansen, Einar Gerhardsen och Karl-August Fagerholm. Av de deltagande fyra partiledarna var alltsa tv: statsministrar, ~ed-asri Hed'~oft och Fagerhoha hade avgatt som regeringschefer i mars resp oktober 1950. - Av de finska deltagarna uttalade sig f6r gSvrPgt endast partirepresentantena

Norrmannen - som dehagare skall aven namnas Suygve Bratteli, Maatin Tranmael och Haakon Lie - var som szgt initiativtagarna, och f6r dem g81- de det frarnfi9raiXt att bemöta den kommuwPstiska propagandan, som riktades mycket mera mot Norge och Danmark som aedlemmar i Atlantpakten an mot den svenska regeringen, for att inte tala om Finland. Men norrmin- nen ville inte ecbart noja. sig med ett uttalande som gallde sit.dialioneau i Norden, utan hela viirldsliiget skulle tas med. De Gnskade m a o ett fredsut- talande som kunde vinna anslutnicg aven utanför Norden, Inte minst i Viisteuropa och k hela den InternationelPa socia8demck~atin. krami61alt

(7)

Deo: nordiska arbetarrörelsens fredsrruanifest 1951 203

var man bekymrad över situationen E Italien och Frankrike, och darför slrar,lle man "Ridra till att ge stod i t de deinokratis3ca lcrafterna å dessa lander, dar den kommurxistiska prcpagandan kunde f6rvantas uppni resultat i takt med tilltagande ekonomiska cvirigheter.

Den norske partisekreteraren Haakon Lie upptradde. som i minga hk- nande sammanhang, som den mest energiske talesmannen far en aktion H

denna mening. Han önskade en gemensam fredslitampanj i de nordiska Hhderna senast i januari 1391, men var i grunden pessimistisk: man var fös sent utee, menade han, den internationella situationen hade skarpts efter FN-truppernas nederlag i Korea under de seniiste veckorca.

1 stiiHletvville Lie rikta uppmiirksamheten mera på Europa, cch d i speciellt p2 Tyskland och JugosEae:len vid sidan om Frankrike och Italien. Spe- ciellt f6r JugosHavien ömmade nsrrmiinnen, och L i e föreslog en ncrdisk hjiilpaktion l"r detta Kand, ef~ersam valet dar skulle sta "mellan bröd och Stalin". Men har rn6tte han inget gensvar hos svenskarna. Tage Erlander pspekade att en speciell hjalpaktion fhr SugosE;lvlen knappast skulle bli po- pular i Sverige, "ty detta galler en diktatur, och d2rfGr skuik motiveringen behöva b91 den rent militara aspekten".

Aven ett annat norskt farsiag f611 pga. bristande intresse hos de akiriga paftierna. Enligt förslaget skulle de danska, norska och svenska par1:lerna ta sig an de resp vasttyska, italienska och franska socialdernokiratiska eller socialistiska partierna, varje sltandinaviskt parti allts5 ett konthentait, f6r

att ge dem stöd och etablera ett ngamare samarbete i Iitampen mot kornmu- nismen.

Niis det galler det egentliga uttalandet 1 fredsfrigan, ville Tage Erlander inte avvisa det helt, mec, det understrsk han siirskilt, ett sidant uttalande borde besta av enkla, klarag konkreta och aktuella paroller, som ett verk- ligt alternativ till kommunisternas fredspropaganda. Nigra meningar av Erlander, s i som de samma,nfattas i protokoHBa:t, iftirtjiinax att citeras: "Ta- laren namnde vetenskcapsminnens hiElning till fredsspörsm6lei och andra problem horn demokratin. Minga av dem ar otroligt naiva och de låter sig liitt påverlaas av den kommunistiska problemformuleringen, bl a i fredsfrigan." Det ar

ju

kant att "Tredje st&ndpsanktens" representanter iterfanns framfiPra41t bland Itkfattare, vetenskapsrniin och 'ku4tura~betare', bland dem aven socialdemokrater. De r6niie ingen uippskaetning inom partiledningen. ?den uttalandet ar kanske vart att fundera 6ver aven bortsett frin det konlareta sammanhaaaget.

Svenskarna, finnarna, iiven danskarna, ville vinna tid. Men Einar Ger- hardsen, mötets ordferande, refererade d5 ett nytt utkast som hade arbe- tats fram under en samrnantr5despaus," sch anslöt en betecknande %om.- mentar: "För 15-20 ar sedan skulle det inte hal funnits nigot tvivel om att ett möte som detta 4 denna situation maste ants ett uttalande9', och "det vore synd om vi bara kunde enas om att vi inte %an enas." Gerhardsens histo-

(8)

204 Klaus Misgeld

rieskrivning ar knappast helt korrekt, viEl man gärna tillagga, eftersom diskussionen i mycket påminde om tiden före aradra viirldskriget.26

Det nya förslaget var a n d i mycket mera allmant hillet an det första nsr- ska utkastet. Det var s6 intetsagande, att man inte ens frin svenskt hi11 sig ett varde i det. Men ett avsnitt tcrktiserades speciellt; dar behtivdes korrekturer menade Erlander. Avsnittet heter: "Alla de stater som bekänner sig till demokratins ideal, bör sluta sig narrnare till varandra och utveckla och fördjupa det samarbete som redan iiger rum dem emellan." Formuieringen kunde syfta p i

FN.

D i var den acceptabel. Men den kunde ocksa syfta p6 militarpakter, speciellt Nordatlantpakten, och

di

var den omtijlig för svenskarna och finnarna, Gerhardsen medgav detta, men det syns

2nd;

vara svart att fCirsta att man överhuvudtaget kunde fGra fram en skdan formulering. "Det hade onekligen sina sidor att forma ett gemensamt uttalande tillsammans med norrman och danskar vid den tiden", skriver Tage ErPan- der i sin

Ta11 slut kunde man B alla fall inte enas om nigot annat an ett av den fins- Ece partisekreteraren Vaino Leskinen framlagt fikslag, att i en slutlcomrnu- nikt5 meddela att fredsfrigafi hade behandlats av maatet, utan att narrnare g i in p i diskussionens innehall. För 6vrigt skulle frigan tas upp igen vid Samarbetskommitt6ns nasta m6te ii februari 1951 i Stockholmnrs.

Norrmannen ville emellertid inte viinta s5 lange, visade det sig snart. Man betraktade den internationella situationen med mycket stor oro sch Haakon Lie uttalade den 15 december 1950 sin djupa pessimism i ett brev till Sven Aspling. Enligt Lies iisikt tycktes FNs nederIag i Korea stå infhr dörren.28 Han betecknade situationen som lika Mesdiger "som Nationer- nas förbunds nederlag i Etiopien" (1935136) - underf6rstitt: Kommunis- mens frammarsch g i r inte att hejda, lika litet som d i fascismens, om inte genom ett varldskrig. Nu gallde det att g6ra ett sista f6rsCek och att enas kring en aktion för att starka

FN.

Den svenska partiledningen insåg attman inte kunde vanta p i februari- mötet, och nya samtal i Stockholm den 2% januari

1951

med bl a den norske LO-ordGranden Konrad NordahS, Haakon Lie ock Hans Hedtoft ledde till snabba resultat.29 Aven frin dansk sida klargjordes f6r svenskarna att man inte iterigen kunde komma hem med enbart ett allmanu uttalande i bagaget, och Tage Erlander, som deltog 1 mötet som "inofficiePE9' svensk representant, ansag denna stindpunkt vara rimlig. En ny text utarbetades

- enligt Konrad Nordahls dagbok ett "uttalande mot kornaaz~nismen"~~ -

och antogs av partiexekutiven och landssekretariaten i Danmark, Norge sch Sverige sch av det islandska partiet. Finland fanns nu inte 4angre med i bilden. Uttalandet, den nordiska arbetarrarelsens freds~anifest, offenr- Ziggjordes den 26 januari 1951,~' och den svenske utrikesmi~istern osten U n d h förklarade sig beredd att lcornrnentera det i Dagens eko,32 fast han troligen inte haft mycket med dess tillkomst att gara.

(9)

Den nordiska arbetarrörelsens fredsmanifest 1951 205

Den nordiska arbetarrjarelsens fredsmanifest bestir av tre dehar, en allmnian hallen inledning, tio krav och en avslutande viidjan "ii11 alla fredsalskande manniskor att sluta upp omkring detta progrann för fred och samförstind", eftersom det "gäller ingenting mindre an mänsklighetens framtid och civi- lisationens fortbestand'".

Inledningen börjar med konstaterandet att fem gr efter andra viirldskri- gets slut folkens f6rhoppningar om samförstånd och fred mellan staterna har svikits. M ~ E understryker sedan en féjr hela dokumentet liksom r e d . a ~ fbqr det f ~ r s i a norska utkastet viktig tanke, namligen motsatsen mellan de höga kostnaderna upprustningen kraver i alla Iiinder, och n ~ d e n i stora delar av viirlden.

Sedan tar man upp iNordkoreas angrepp pha den Sydkoreanska republi- ken och Kinas Gppna understed at fredsbrytarila" och tar detta som beiiigg för ',att kommunisterna inte tvekar att med militara medel befasta och ut- vidga sina positioner". Darefter IëBIjer en med tanke p i Sveriges stäilning i den internationeBBa politiken viktig mening: "Nar de skandinaviska iiinderna och siasterns övriga (min ~UI-s) fria nationer 4 dag 6kar sin mPWie5ra beredskap för att trygga sin sakerhet, beror detta p5 att den internationel4a laommunismens aggressiva upptriidande under senare ar framlcallat fruktan för ett tredje viirldskaig". - Der kan vo.;ra av intresse att stanna

upp

vid denna mening. Aven Sverige rangeras har tveklasr in som en del "bland viisterns 8vriga fria nationer". H en polariserad värld skall ingen tvekan ra- da var Sverige har sin hemvist. Det her till den "internationella aggressiva kon.amunismens9' mctstindare, trots a l a förbehall som ar feirknippade med den alliansfria utajikespolitiken. Formuleringen kan läsas s i att det har inte enbart ar fraga om "en ideologisk samh6righet med den vasterlT;ndska demokratin" - sa en samtida formulering av ~ r l a a a d e r ~ ~ -vilken ju aldrig heller ifaigasatts. Det viktiga ar att Sverige soni en av Skandinaviens stater bereder sig p5 LCPrsvar mot 99den internationella kommunismens aggressiva upptradande" visserligen inte i "samarbete" med de västliga demokratierna, men viil

Z

sannklang med dem!

Man kan möjligen saga, att en sadan grundorientering rörande Sveriges interna~onella stiillning under efterkrigstidtm alltid Rar 'lurat under j i t a ~ ~ ' , ~ % e a ~ det skall anda uppmiirksammas att den svenska partiledningen skrev p i dessa formuleringar i ett nordiskt manifest, riktat till hela var]- den.

H

inTedningens följande stycke införs sedan ett viktigt tillagg, som pekar framale. Atmosfaren av hamsesidig misstänksamhet maiste brytas, heter det, och detta inneban- ocksa, att krav miste stallas p; "demokratierna99, vars valja att försvara sig och friheten i och far sig inte utgör nigst "hot mot fre- den". Men aven de kommunistiska staterna bos, om de kanner sig hotade, kunna erhalla konkreta garantier

61-

sin trygghet.

(10)

Sedan f6Jjer tio punkter, tio krav som bbr sta i förgrunden nar det galer "stra%~anden att sakerstalla en fredlig utveck8ing". Mar f'Crd6rns bl a alla slags aragreppshandlingar som "f6rbrytelser mot hela varidens h e d och sakerhet" och stalls PN i centrum. FN ensamt skail f i avgera vem som ar angriparen vid en krigisk konflikt, och alla regeringar =iste respektera FNs beslut, vilket fQrutsatter att organisationeaa stai-&s avsevaat, eftersom den skall

f2

"m6jlighet att avgöra alla mellanfolkliga tvister" (punkt 1-2). Borta ar har kraven i det första utkastet om kollektiva aktioner frin FNs sida, borta formuleringen om (staende) internationejla bevapnade styakor, som 6gonblickligen skulle kunna sattas in mot aggressorer. Ej heller for- muleringe91

4

det av Gerhardsen framlagda förslaget vid decembermötet finns kvar, nawligen att de de~nokratiska staterna bör sluta sig narrnare till varandra, fördjupa sitt samarbete - underf6rstitt: sitt militara samarbete. Vad som kvarstir ar en uppmainiag t141 alla stater att acceptera FNs skilje- donmsbesint. H denna riktnaing förtydligade aven Undén dessa punkter: riksdagsdebatten nagra dagar se~iare.~"ill denna debatt vill jag iterkomma.

I den tredje och fjarde punkten tas Koreakriget upp. Konflikten bör _- kö-

sas genom fhrhandlingar, se da^ skall fria pial genomfOras under i-Ns kontroll. Viktigast i detta sammanhang ar den fjarde punkten, som riktar sig i t t v i hall. Den lyder: "Sedan Pekingregeringen avstirt fr6n aggressisns- handlingar och darmed idalagn sin goda vilja ta41 Gredligtsama~bete med andra folk, bör denna regering ti14erkännas Kinas plats i

FN."

- - ..

Har sticker man allts5 inle under stolen med att Kina m k t e betecknas som aggressor. Mina begir ju aggressionshandlingarr Aven det svenska regeringspartiet accepterar har en formulering, som man., fyra bagap senare i FNs generaK69rsamlin inte ville skriva under, till skiiinad frin Danmark och Norge.

Det andra k r a ~ et 1 denna fjarde punkt var p i sikt viktigare. Mira skall avsta, och detta ar det enda man f6aivantar sig frin nordiskt hall, frin agg- ressionshandllngar, f8r att kunna ras upp i FN som den femte stormakten, uppvnbarligen underförstiitt i stallet för FormosalTaiwan. Sambandet be- tonades f6r 6wigt fran svenskt socia4demskraePs!ss hi41 aven i fortsaftning- en. Att det sigs pi samma satt B Norge sch Danmark, var val inte lika sjalv- iilart, med tanke p i NATO-partnern USAS Rlnapalitibi.

H manifestets fhljande punkter utvidgas perspektivet och dokumentet in- neh61Ber en rad krav som syftar p5 f6rbiittringe-n av vii.rldssituatiosaen, ut- 6ver den konkreta anledningen, ICorealcriget. Punkterna skall endast be- raras Z f6rbigGewde.

Dar tas de "icke sjalvstyrande folkens" nationella oavh2ngighet, politiska oberoende och de "underas"zecktlade landernas ekonomiska utveckling"

upp. taven hiis bör FN

_ii

en

samordnande Ssanktiora ( 5 ) . Sedan riktan man

uppmGrksamheten p i Europa, nibugnare bestamt TysPckand sch Osterrike. F6r Tyddand Iiravs, som f69autsattlaing kOr fredens sake~stallande i Europa, att ett "hitt, sjalvstasadigt och dexokratiskt" T~isltland f5r iiata sin plats i

(11)

Der, nord~ska zrbeiasroaeiseias fredsi-nanifest 1951

207

FN, efter att ha enats och fria val har hi4lins (6). Osterrike bnr iite~f5 sin sjiilvstiindighet

(4

j. De följande punkterna galller nedrustningen och atom- vapnen. SA h a v s bl

a

som ett steg till en e!terEangtad nedrustreng, "att ingen stat s k a l hiila men

an

en procent as1 landets befolkning ucder vapen", och Ovningstiden skall jnta vara langre an t v i i r

(8).

Samma krav var redan antytt i det f6rsta utkastet. N2i det galler "atomenergin", kravs nu P en i: -got mindre precis formulering an i utkastet "i1atexnatione1F kontroll". Som nasta steeg skal1 sedan "alla lager av atoml~oarnbei forst8ras och framstafl- ningen av nya bomber ftirbjudas". Samma krav skall galla iiven "andra farliga förstörelsevapen" - kar menar man viil 'n1assfBrst6rePsevapen'. Upp- fattningen om vad "farliga f6rstörelsevapenq9 ar fBr nigot Iar vara omtvis- tad.

(9)

De har ugpriiknade punkterna hBrde ju snart mer eller mindre till upp-

sattningen av de krav som stalldes om och om Igen, och som n3 annu inte har f6alorat sin alttualitet, snarast tv&rtsrn? om man boi"zse fr5n sprak- dralnten. Aktualitet andas aven des tionde kravet, som pirniniler ona Hel- singfoisö~verenskommeIsens "f6rtroendeska~a11de atgarder"

(4975):

"Det ar en vasentlig förutsattning fer h e d och g o d mellanfolkliga farbindeiser,

att folken far m6,ajlighet att lara kanna varandra. och att alla hinder fbrr fria kommunikationer avlagsnas.

1

en fri sch oppen vas-Id miste dernollarati-, garanteras genom h i a val, yttrande-. fgPrsam%ings och pressfrihet samt genom forskningens f r i k e ~ ."

Dokumentet ger som helhet betraktat tydligt uttryck för en 'nordisk vkldssyn', om man f i r formulera sig si.. Det Sr allrniint hillet, men pekar p i viisenaliga frigor och vill anvisa vagal- hur de: 'cenesaEa viir%dsgrobEemenY skah& lösas.

I%Jjen jag vill uppehalla mig vid nigra konkreta aspekter. Manifestets sprak ar inte riktigt av samma karaktar som den svecska regeringers

i

dess ftir o113varlden avsedda u.trikespolitiska deklarationer (vilket Inte Sr samma sak som debattidalgg, 9 riksdagen eller vid tal ute i landet). Detta 2s. ingenting a;larklagt - ett socialstisk~ elles socialdemolcratPslct parti beh6ver inte enbart följa eker den regering den sjalv

bar

upp. Den belgiske scscical- denokraten PauT-T3enri Spaak soim h6rde t i l de argaste Inritikerna av den s~lensica neuira%itetspsliti1cen9 hade pipekat detta för svenskarna i ganska hallda formuleringar nigrs rn5nader tidigare, vid en av Internationalens (Comi.ssos) minga dislcussioner om Eusopafrggan och försvzrspolitiken,

nar haaoi avkravde SAP ett en:ydigaae engagemang för ~ a s ' i s j i d a n . ~ ~

T

regel balchördes sidana

krav

inte vid Internationalens rnd'sen $54. de svenska representanterna o f a erangdes hgrt, men sallan gav efter, bortsett fran nigra bealatansviiirda undantag."'- And5 skarkle maal aiiljz fr8ga sig varför vissa av

(12)

manifestets formuleringar slank igenom, ty trots att Tage Erlander s ~ k e r nedtona manifestets betydelse, gav atminstone den inrikespolitiska eppo- sitionens reaktion något att tanka Over. Mera om detta senare.

Men det skall också påpekas att det inte finns tecken i materialet som vi- sar att aatrikesministe~- osten Undén var inblandad i manifestets formulering, ej heller i hans dagbok.3s Andå b e m ~ t t e Erlander i F ~ r s t a Kammaren oppositionens påpekande att har talades ett språk som inte var regeringens, med faljande kommentar, efter att han sagt att han hade granskat "varje stavelse i manifestet": "Stora delar av det äro skrivna i Sverige, kas- ske till och med skrivna av den svenske utrikesministern. Det finns ingenting som vi behöver ta avstånd fran i detta manifest."39 991<ani;ke till och

med (min kurs)

. . .

av den svenske utrikesminHsteraa_" - detta ar en marklng

formulering. Visste Erlander eller visste han I n t e X t t Osten Undén har fatt se manifestet innan det godkandes av SAPS ledning (han sjdv tillhörde varken VU eller partistyrelsen), far man darernot anta. Men fOr Gvrigt var det Erlander sjalv, inte Undén, som deltog (enligt Konrad Wordahls dagbok") i det sista mötet, d i texten redigerades - om an bara "inofficiellt" och kanske endast under en kortare tid. Mot denna bakgrund ter sig hans EormuBeTing 1 riksdagen annu egendomligare.

AM manifestets grundton ar djupt an$kommunistisk har niimnts och ar inte överraskande. Att vänta sig något annat av den socialdemokratiska ar- betarrQreksen åtminstone under denna tid vore uttryck för ett anakronis- tiskt betraktelsesatt, aven om det möjligen 3 efterhand kan lata fr2mman-

de, att man talar s5 klart och utan fQrbehill om den "internationella kommunismens", Kominformkornmu~~ismens~ "aggressiva upptradande", att denna inte skulle sky nigra medel, inte heller krig, fbjr att "befasta och ut- vidga sina positioner". Det ar imperialismen, som i detta lage ar kommunismens kanaretecken. Det är 'v5rldsrevolutEonen9 som tittar fram.

UP dessa formuleringar talar manifestets tillltomsthistoria. Det gallde ju b9 a att komma med ett motdrag mot StockhoBmsappelBen, som iter skulle aktualiseras vid denna tidpunkt av dess upphovsman. Men trots derta har manifestet stora likheter med StockholmsappeBBeia, nar det galler en del av de konkretare klaven rörande nedrustning och lciirnvapen. Skillnaden lag- ger framförallt i orsaksf6srlclaringen. B manifestet ville man brannmarka komm~nismen som det egentliga hotet mot varldsfreden. Skulle detta hot fbjrsvinna, skulle aven atomvapenhotet, rustningshotet icunna elimineras. Detta ar budskapet, budskapet till fredsrörelsen, till Stockholmsappellens undertecknare, men aven till Internationalens partier, till Nordens folk och ornviirlden.

En

annan aspekt har framhallits, namligen 'viisterns9, demokratiernas vardegemenskap, och Sveriges stravan att inte bli isolerad i detta avseende, Iikasal ett standigr Aterkommande tema inom Internationalen under dessa ar. Erlander skalle sedan i den socialdemokratiska riksdagsgruppen tydligare an I den offentliga debatten medge, att isoleringen var en pitagllg

(13)

D e n nordiska arbetarrörelsens fredsmanifest 1951 209

risk, som en följd av Sveriges allianshia politik och dess konkreta tillamp- ning B Förenta nationerna. Men B Norden fanns nu ett forum genom vil8s;et isoleringen kunde mildras. Inför detta forum var det lamphigt att pipeka att Skandinavien knkl Sverige raknas till "västerns

. . .

$'Tia nationer", och att man stravade efter fred och försvarade frihet och demokrati utifrån dea-

ta fundament, aven om man Bnte kunde acceptera sidana for:mulerlngar som i det första utkastet d5 det talas om 99gemensamma99 anstriingningaa.

Man understryker alltsi att den svenska socjaldemokratiska arbetarr6- relsen valjer sida, til8sammans med den danska, norska och islandska. Man har niimliegen en gemensam fiende, som man rustar emot, fast inte "gemensamt". H denna mening ar dokumentet icke nesa1:ralt och g i r utanf6r den alliansfria politikens ramar. I denna punkt var den kommunistiska kritiken mot manifestet viil motiverad. Men i sak, iterigen, är

ju

detta a41t annat an överraskande. H i r ar manifestet b5de tidstypiskt och utmarkande för den baiansgang det sociaBdemokratisBta regeringspartiet fick

g&,

mellan ideologisk hemvist i ena sidan och utrikespolitiska reservationer i den andra. Detta alltsi sagt aven om manifestet först och främst isyftar ett stirkande av FNs roll och man på detta satt kana sagas stalla sig formellt ovannför 6st- vist-konflikten. Men faktum kvarstar, att man uttalar sig på ett entydigt satt, vilket skall ses aven mot bakgrund av att gemensamma nordiska manifest om utrikespolitiska f6rhAllanden ar mycket sallsginta, ja utan motsva- righet under denna tid. Inte heller 1947 ars manifest hade samma karaktar. Det liknade mera ett program, bortsett ifrån att det hade antagits p5 en 'ar- betarekonferens' ('-kongress5), och Bnte av parti- och LO-ledningarna, Att det ar ovanligt med uttalanden av denna typ ji Norden esnderstr8k iiven

SAPs inte~nationelle sekreterare Kaj Björk i en artikel

S

Tiden, för att framhava detta speciella dokuments betydelse.'"

Det ar ante överraskande att nigra av manifestets formuleringar anvandes av den Biberala och konservativa oppositionen i riksdagen mot regeringen. Kritikerna pipekade just att de sig ett motsatsf<~rRilBande mellan det som den socialdemokratiska partiledningen hade skrivit under i manifestet och regeringens upptradande 1 FN. I FN hade man ju, trots att man tillkanna- gav att man betraktade Kina som angripare vid sidan om Nordkorea, Inte velat delta B, f6adamandet (condemnation) av den Kinesiska folkrepubliken som aggressor, vilket alltsa skedde i manifestet. Dessutom skulle manifestets huvudsyfte vara att ge stbsd At FN; dettia syfte motverkades enligt opponenterna av regeringens agerande i FN. Man far viil konstatera att varken Erlanders f6rsvar i Första kammaren eller Undéns i Andra kammaren den

7

februari $951 Hiit s%xskii$ övertygande.42

(14)

210

Klaus Misgeld

aktion i FN, namlkgen för att astadkomma en "högtidlig br5nnm5rltraing", en "aktf6rkBaring" som innebar en "moralisk och juridisk dom"," kunde leda till att sanktioner fick tillgripas mot Kina. Sverige skulle d i ha fått det mycket svart att saga nej till detta andra steg, nar man hade accepterat det första. Och and5 ville inget av riksdagspartierna tala f6r sanktioner, f8r Sveriges del. Denna risk, denna automatism fanns givetvis inte med i bilden, nar det giillde det nordiska manifestet. Dokumentet innehöll

jaa

"inte n 5 g a bindningar och utfiiskelser om konkreta ifgarder som kunde aventy- ra var utrikespolitiska linje", skriver Erlander 1974~44

And5 far man kanske tala om nigot som naknade en 'EcaHkylerad dubbel- moral', och detta trots att manifestets formuleringar ar fhrsiktiga och vaga, Dar talas givetvis inte heller om sanktioner. Maj Björk, nu aven ckefredak- %Gr för partiets tidskrift Tiden, gav tolkningshjalp 4 denna mening,45 Han underströk akt manifestet inte fick uppfattas som avvikande fran den svenska neutralitetspolitikeaa. Men då underlat han ocksh att namna fornule- ringen om "de skandinaviska Iiinderna och vasterns övriga fria nationer9', men fogar in mot USA kritiska aspekter, som Inte Rinns med

6

manifestet, itminstone inte explicit.

Om man bortser frin riksdagsdebatten togs manifestet å minga håll 4 2 .. positivt upp, inte enbart i den socialdemokratisk pressen. F6ga overras- kande annsig Ny Dag (k) det darernot vara inspirerat av den amerikanska imperialismen.

Nar manifestet hade antagits, startades av de undertecknande organisa- tionerna och aven - fast mera internt - av Finlands socialdemokratiska pas-

Bi, en stor Páampanj. Det hade offentliggjorts vid ett stort m6te i Stock- holms konserthus, med Tage Erlander som huvudtalare. Fackliga och par- tiorganisationer, men iiven organisationer utanfik arbetarrg?re%se~%, anslöt sig till manifestet genom uttalanden. Hela den stora apparat, som dn bn nordiska arbetarrörelsen har till sitt förfogande, drogs iging. Sedan iterkom manifestet aven i f6r~ta-maJ-paro~Berna~~~

Man sökte ocksa ge manifestet spridning utanför Norden, men med mindre framging. Visserligen pub%lcerades det p5 engelska, tyska och hol- Bandska, av Internationalen och av flera partier resp deras t i d ~ i n g a r . ~ ~ Det kommenterades i Fög.bundsrepaabki!aen, i Storbrltannie~~ och t o m i

ZSA.

Det togs vid nigra tillfallen upp av Jntesnatioaalen, dar man övervagde att dra igang en liknande fredskampanj som den nordiska, vilket emellertid avvisades. Men sjalva texiea antogs endast av ett annat parti, det Gsterri-

kiska socialistpartiet Q s P ~ ) den

46

februari 1 9 5 1 . ~ ~ Dessaátsm kvarstod aven inom Internationalen kritiken mot Sverige och den svenska neaatralli- tetspolitiken under de f6ljande aren. Man kan utgi ifrin, att de flesta partierna inom Internationalen (CorniscolSIQ

av

samma skal ansig man8'iestet inte gai tilIr2ckligt långt. Dar talas ju inte om 9gsarfianbeteg, annu mindre om 'militart samarbete9

.

(15)

Den nordiska arbeiairoreisens fredsinanifest 1951

211

hade man ocksi satt in stora medel. Man tryckte bl a speciella tidningar och en särskild affisch med texten "Fred med frihet", p& vilken f a ~ o r n a av alla

de fem nordiska landerna vajar, alltsa aven Finlands, under FhTc e r n b ~ e r n ~ ~ ~ Hela aktionen piminner om aktionerna efter :StockhoBmsappe4%en

1950,

och man uppnidde bl a att fredsaktioner som psstods vara styrda av korn- munisterna kunde tryckas at sidan. Aven den s k "fredsriksdagen" den tredje och fjarde mars P951 satte manifestet p i sin dagordning, vid sida3 av andra deklarationer.

Summering

Den nordiska arbetarrörelsens fredsmanifest har har betraktats UH- fram- fsirallt svensk synvinkel, närmare bestämt med tanke p i det svenska socialdemokratiska regeringspartiet. Tre aspekter ska81 siirskilt noteras:

I.

FOr det svenska partiet erbjcd manifestet ett tillfalle att markera samba- righet med de 6vrBga skandinavislta Ianderna, aven nar det gallde "demokratins försvar" och fast dessa tillharde en miiitarallians. Det erbjad darut- 8ver ocksi ett ti1lfiiHl.e att markera samhörigheten med "v5sterras

. .

. fria nationer", de västliga demokratierna. Den befarade isolering som den svenska alliansfria politiken Ituride medföra, B FN men aven gentemot Vasteuropa, kunde motverkas, vilket utnyttjades bide i den inhemska debatten och internationellt, framfhPraIlt d i inom Internationalen, vars nyor- ganiserang man farberedde under samma tid. FrarnfO~alBt har prafilerade man sig sedan, bl a vid formuleringen av den Socialistiska Internationalens grundvalar, dar svenska programformukeringaa ingir som en viktig del, och vars antikommunistiska karaktar inte kan f6rwekas.

2. Sverige hade genom vBiarldsfredskommBtt6n och StocEthoBmsappeglen blivit uppmärksammat på ett satt som inte gillades av den svenska socialdemokratin. Kommitténs aktaoner, som skulle fGrriyas i början av

1951,

upp- fattades i första hand som kommunistisk propaganda. Aven om behovet av motaktioner mot komm~nisterna upplevdes starkast E Norge och Dan- mark, s i ville man ocksa frin svenskt socialdemokratiskt hall bemöta kommunisternas B~aitiativ och markera klart far den inhemska opinionen, att man tog stallning i f agan vem angriparen, f~edsstGraren, var, och Braur an- greppen borde tillbakaslis ock freden sakras.

Darutöver fick man tillfalle att anvisa vägarna Ilur de stora internationella problemen borde Baisas, f8r att bevara freden och fb9r att undandra grs- grunden f6r de kommunistiska "diktaturernas9' frarngingap. Har kom u- länderna, Tyskland, Osterrike och de iimsesidiga garantierna in 1 bilden, vid sidan om starkandet av FN och nedrustningen och avskaffandet av atomvapen.

(16)

3. Nlanifestet, dess tillkornst och innehill, demonstrerar ocksi wirighe- ferna ett sociajistiskt eller socialdemokratisk parti stgr infgir. Ju större ett arbetarparti blir, desto mindre benaget kan det sagas vara att Iita sig bin- das genom internationella beslut och resolutioner, fast partiet till sin karaktar, programmatiskt, borde vara 'internationellt', en del av en internationell rörelse. Mest markant blir denna problematik da partiet bia. upp regeringen. Man skulle kunna kalla detta för 'arbetarröre8sens Enteinataonel- la tBBlvaxtparadox'. Det finns gott om exempel p5 denna problematik, hade före och efter andra varPdskrigei. Ett meningsutbyte mellan PA Hansson och Martin Tranmael 1938 kan iIlustrera vad jag menar med detta, Båda var eniga P konstaterandet, aven om de viinderade det olika, att partierna blev mindre villiga att lita inteanationelBa 'solidaritetskrav' styra da bras ut- rikes olitik, nar de vaxte och blev starkare, J a dominerande

_P

i sina egna Ian- der.5 PA Hansson, liksom dåvarande LO-chefen August Lindberg, betraktade denna utveckling snarast som naturlig, Tranmael som en olycka för isaternationa8ismen. - Givetvis galler en liknande problematik aven p i

andra omxaiden an den internationeHBa politiken.

Men kravet, att å ena sidan ta hainsyn till Internationella opinioner, som s a s 'internatione8%t parti', och att

i

andra sidan som regeringsparti agera utifrin ansvarsstallningen Inför hela folket och f6ra en stats politik, kan Be- da till komplikatione~

H detta fal1 var det trycket frin Norge och i viss man Danmark, troligen i samklang med den 'allmanna opinionen' aven i Sverige, som ledde fram till ett staillningstagande. Manifestet kan visserligen ocksi ses som ett satt att komma undan langre gaende krav frin norrmannen, som p5 detta satt kunde 'avviipnas9, men man fick acceptera vissa eftergifter. Formuleringen om "Pekangregeringens" "agga-essionsha~dBingar~~ far nog bedömas som en sadan eftergift, aven om man i partiledningen i sak inte hade nigra invand- ningar mot uppfattningen att den "aggessiva komm~nisrnen'~ var den verkliga fredsstbiraren. 99Mommunisterna iiro en fara fOr freden99, sade Er- lander i HGsrst kammaren denn 7.2. B951 med anledning av Koreakriget. Dar- emot ville man frin svensk sida inte i likhet med det interna norska sprak- bruket beteckna "fredsproklamationen9' (sv LG) som "uttalande mot kommunismen7'.

Samtidigt som man kan f6rmoda att det fanns skal att man R den svenska partiledningen inte var sarskilt ngijd med nagra av manifestets formuleringar, sa kan manifestet sagas ge uttryck för en balanserad syn med tanke p i situationen och omstandigheternaa Det som lcvarstod som det viktigaste, p i sikt, var ju stödet till FN sch respekten för dess dömande roll. Viljan att försvara demokrati, frihet och oberoende ska83 fanenas med en 6kad beredskap till internationellt samarbete.

Aven om vissa formaaleringar Baksom den föregiende diskussionen tydligt avspeglar situationen, svirigheten att balansera mellan internationalis- mens krav och utrikespo8itikens behov, och aven om kompromissform1ea,

(17)

Den nordiska arbeta~rörelsens fredsmanifest 1951 213

framsprungna ur Roreakrigets och det kalla krigets tryckande atmosfar, an- resultatet, s i v111 man peka p5 att det finns utryname för optimism, på Iing

sikt: konflikterna i varhden later sig la3sas p5 en fredlig vag, enligt manifestets budskap, i en "fri och öppen v5rld9' med "goda mellanfolkliga förbina- delsea".

(18)

214

NOTER

Klaus Misgeld

1. i: Den kolde krig og de nordiske [ande. Rapporter ii1 den XIXnordiske historikerkongres

Odense 1984, bd II, red Erling Ladewig Petersen, Odense 1954, 49-84, citat s 70. 2. Texten bl a publicerad i Socialdemokratiska partistyrelsen: Berättelse för 6r 1951, Sthlm

1952,18-21.

3. För det följande se aven min bok Sozialdemokratie und Aussenpolitik. Sozialistische In-

ternationale, Europapolitik und die Deutschlandfrage 1945-1955, FrankfurtiM-New

$.'ork 1984, specieilt kap VIII. Boken publicerades nästan samtidigt som, men utan samband med Agrelis rapport tiil konferensen i Odense i augusti 1984.

4. Koreakriget i svensk debatt, Uppsala 1972.

5. Tredje ståndpunkten. E n debatt fran det kalla krigeis dagar, Sthlm 1972. - Se aven Nils Wuneby, "Klerkernas ansvar och frihetens organisation. Kring de intellektuellas mobili- sering i 1950-taiets Sverige", s 287-305 i: Der nahe Norden. Eine Festschriff Otto Obeï- holzer z u m 65. Ceburtstag, hrsg v W Butt u B GPienke, FrankfurtIM .

.

. 1984, spec s 289. 6. B e n svenska utrikesdebatten o m FN och alliansfrihet, Sthlm 19$5; aven i Sweden and the

United Nations, New York 1954,9-163; jfr även Nils AndïéniAke Eandqvist, Svensk ut-

rikespolitik efter 1945, Sthlm 1965. 7 . 231 a Tankar o m utrikespolitik, Sthlm 1963. 8. Sthlm 1974,137 f . 9. Sthlm. 10. 255 f , 276,283f. 11. Holmström 147; Erlander l34f.

12. SA Undén inför den Socialdemokratiska riksdagsgruppen, prot 21.11 1950 B 98, Arbetar- rörelsens arkiv; jfr 23.1.1951 Q 3. Om hela denna nigot förvirrade debatt Woimström kap VIII.

13. Prot 22.5.1951 P 2; jfr Erlander 1974, 156-159.

14. Riksdagens prot 1951:5, 7.2.1951, Erlander FK 9-14,24; Undén AK 6-11,45,48,55. Undén kommenterar Sveriges agerande i AN och den svenska och internationella debatten flera gånger i sin privata anteckningsbok (23.11.1949-12.2.9951, speciellt f o m 11.12. 1950; KB/i privat ago). -Tal av statsministern i Boris och Rydboholrn den I l f e b r 19-51, i Aktstycken utgivna av Kungl uirikesdepartementet, Sthlm. N y serie 35-37. Om debatten Holmström 272-290; om kallor och litteratur Misgeld 247. -Aven i några socialdemokratiska tidningar kände man ett visse obehag över regeringens stallningsta- gande, Holmström 294.

15. Anteckningar av Olof Palme, 7.6.1954, T Erlanders arkiv; se Misgeid 455. 16. Manifest till Nordens folk; se Misgeld 97.

(19)

Den nordisita arbetarïoreisens fredsmaniifest 2952 2153 Hbid 97 f.

Ibid 217,247. -Jfr Runeby (ovan not 5) 292-294 om andra reaktioner p i "Stockboims- appellen",

Sveriges Socialdernokratisl<a Arbetareparti, Verkställande utskottets (VU) prot 28.11.1950 8 182. partislyrelsens arkiv.

Utkast ibid som bil 183. 1974, 137.

Utkastet innehaller en del korrekturer. -Enligt Haakon Lie, brev 1.2.1985. var huvud- författaren utrikesminister Malvard Langes statssekreterare Jens Bogesen.

VU 28.11.1950 § 182.

Utkast til protokoll fra nordisk samarbeidskornitemöte i Oslo 8-9. desember 1950,23 sidor, genomslagsltopia, justerat av Otto Westling, LO i Sv, enligt brev till Alfred Skar, AFL, 28.12.1950, EOS arkiv Sthlm. skrivelser uti 1950, Norge.

Enligt ~ppiysning av 14 Lie, 1.2.1985, troligen formulerat p5 Gerhardsens kontor. Se G r s t i Blidberg, Splittradgemenskap. Kontakter och samarbete inom nordisk socialde- mokratisk arbetariörelsel93d-d945, Sthlm 1984; se aven min rec i MT4:1984.474-481.

Haakon Lie till Sven (Aspling). SMP partistyr int korresp 1930, Norge, i partistyrelsens arkiv.

Enligt Konrad Nordahls dagbok, i privat ägo. %i. L. 1953, samlades man i LO-huset. F r i n svensk sida deltog partisekreteraren ( = S Aspling), hans "assistent" (= Kaj Björk1 int sekr) och - "inofficiellt" -Tage Erlander för partiet, fUr L O Einar Norman (andre ordf), Gösta Erilrsson (kassör), presschefen (= Ragnar Cacparsson) och sekreteraren (aniagli- gen Otto 'Westling); frin norsk siaa I< Nordahl och H Lie; h å n Danmark kom endast partirepresentanter, Hans Hedtoft (ordf) och Oluf Carlsson (sekr); även Finland hade t v i representanter, en av dessa partisekr V Leskinen. --dag tackar Mirlam Nordahl och Haakon Lie, Oslo, fUr dessa upplysningar.

Ibid. - I landssekretariatets (sv) psoe 27.1.0951 47 (LOS arkiv) kallas manifestet där- emot "fredsproklamatior7".

För detaljerna se Misgeld 255 not 31. -I landssekretariatets prot (se ovan not 30) koncta- teras, att samtliga av landsselcretariatets ledamöter Fiade accepterat proklamationen "per referendnn?".

Undénc dagbok 27.1.195i; av dagboken framg51 inga flera detaljer. Tal i Borås . . . , se not 14, s 36.

Talande formuleringar i denna mening av både Tage Erlandes och Osten Undén fälldes t ex vid Nordislca samarbetskommitténs möte den 30 oktober 1948. Undén sökte d i 6ör- svara neutralitetspolitiken mot de norska partikamraternas invändningar med b i a orden: "Jag har aldrig sagt att lcanonerna miste vara riktade åt alla hiil." -Protokoll för: vid Notdistca sarnarbetsiiommitt6ns möte den 30-31 okt. 1948, LO. O m mötet se Misgeld 157-159. - Inför den internationella socialistiska konferensen i KUpenhamn i början av juni 1950 uttalade sig Tage Erlander p2 ett satt, som pekar i samma rilttnilng. Misgeld 220f. - E n annan tolkning av Undéns lappfattning 1948 hos Haakon? Lie, Slzjebnear

(20)

216

Klaus Misgeld

Se även X Misgeld, "Socialistisk internationalism? SAP:s partistyrelse, det internationella samarbetet och Tysklandsfrågan 1950-1955", i Meddelande frin Arbetarröreisens arkiv och bibliotek 20:1981, s 32-45.

H Lie har inget minne av att Undén skulle ha varit inblandat vid dokumentets tillkomst. Se not 14, FK7.2.1951,23.

Se not 29.

Han betonar dar ocksi. att dokumentet "ger ett allmänt intryck av vettighet"! -%iden 3:1951, 129-133, "Funderingar kring fredsmanifest"; på engelska förkortat i Comisco Information Service 1:15 34.7.1951, 13-16; Fundamental Conditions for a Peace Settle-

ment.

Se not 14. Undén glider i sina repliker dels undan i fråga om manifestets meningar om Kina, dels i fråga om tidpunkten: man kunde inte nu längre brännmärka Mina, som tidigare, eftersom det nu ocltsä gällde ett ställningstagande i följdfrågan, sanktionerna, menade han. Men vad avser tidpunkten föreläg ingen skiilnad nar det gällde manifestet, som ju hade publicerats endast 10 dagar tidigare. - AK 7.2.2951, 48,527.

S "68. Se no? 40.

Jfr t ex ST (lib) 27.1.1951

E n redogörelse i S A P partistyrelsens berättelse 1951, 18, 21.

Ibid; på eng i Comisco Informations Service H:5 3.2.1951, 1-3: Peace Declaration of

Scandinavian Labour, daterad Copenhagen 25.1,1951. Undén ställde manifestet mot Stockholmsappellen i en artikel i Aussenpolitik 5:1952, 177-184: Die Biindnisfreiheit

Schwedens.

Se MisgePd 259-263,332 f , med bl a en summering av kampanjens resultat p i VU:s sarn- mantrade och Nordiska samarbetskommitténs möte och om reaktionen inom Hnterna- tionalen.

SA$ Partistyrelsens beruttelse 1951, i9.

Nordiska samarbetskommitté 15-17.5.1938, Oslo; Prot i LOS arkiv, Nord samarbets- kom 1938-; jfr, recensionen ovan not 26, s 480.