SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Gudmund JBran Adlerbetbs Hlstorislra Anteckningar utgavos Grsta gangera av Gustaf Andersson 1856-6857, andra gången av Elof Tegner 1892. R ~ r a n d e Aniderssons edition uppges p& titelbladet att Anteckningarna utgivits »efter en P von Brlnkmanslia arkivet pA Trolle-Ljungby befintlig hand-

skrift)). Det as allt man f5r veta, och om handskriftens be- sbaEeaihet lämnas ingen tipplysining

"

."al gnurid f6a- Teg- nkrs edition Pigger Adlerbetbs originalhandskrift i Uppsala universitetsbibliotek. Den a r inbunden i sex häften, vart och ett paginerat för sig. En lael del noter till texten av f6rfattaren "rekomma, därjamte flere bilagor bestående av n.i8isdagshandlingar, officiella skrivelser, diplomatiska akt- stycken, utdrag u r tidningar m. m. Första häftets titelblad har r~ibrilien »Beratte%se o m B789 ars rllisdag)). Denna be- rättelse, med en kort inledande fillbaliabliclr p i Gustav 111:s regering, upptar de två -första laiiflena. Möjligen h a r fbjrfat- tareta urspsunigligera tankt inskränka slslldrinigen till iiärnaida riksdag. Nagra ord alldeles i början av hans franist5llning synas tyda darpå. Anteckningarna ha emellertid fortsatts. De sträcka sig fran och nied tredje hiiftet, soin överst på första sidan har rubriken »Antekningar», over Gustav 111:s sista år, förrnyndartiden och Gustav I V Adolfs regering till och med Ar 1807. P5 varje häftes parm stå, fr&n sclm med det tredje, antecknade (sannolikt med f ~ r f a t t a r e n s hand) de

L Utgivaren hade ursprungligen e j ens taiikt satta ut sitt namn. Rektor Gustaf Anderssons brevväxling 1832-1863 (utg. av Bert Möller, Lund 1940), i, p. IX, II, s. 378.

2 Axel 13rusewitz.

å r häftet omfattar l. Den på pärmen till alla hiiftena före-

kommande gemensamma titeln »G. G. Adlerbeths Anteck- ningar)) harrör av annan hand. Det kan observeras, med hansyn till det följande, att efter framstallningen av Gustav 111:s historia, som slutar på sid. 80 i fjarde häftet, b6rjar omedelbart på sid. 81 redogörelsen för förmyandartiden. Mel- lan de båda sidorna a r som bilaga inhaftat ett aktstycke, Gustav 1111:s testamente B789 (i officiellt tryck). Namnas m5 ock att i slutet av sjatte Biaffet ligga ett par lösa opaginerade ark, på vilka nedskrivits den karakteristik av Gustav IV Adolf, som i båda editionerna avslutar Anteckningarna.

E n kallkrltisli granskning av Adlerbeths av den histo- riska forsknirigen sedan gammalt flitigt använda menioarer vore i hög grad önskvard, E n sådan kan ej har "retas. Någon uppmärltsam%met skall dock agnas den viktiga frågan om tidpunkten för Anteckningariaas författande.

Tegnér gör gällailde att Anteckningarna med al% san- nolikhet »fått sin nuvarande form samtidigt med eller kort efter de skildrade tilldragelserna». Till stöd för sin ;sikt anför han följande skal: »Vore dessa minnen nedskrifna under författarens GPdre dagar, så eger man rätt att antaga att, om a n totalomdöniet öfver tredje Gustaf utfallit strangare Bn vad man måhända väntat av en Gustavian, som stått honom nära, formen blifvit aiinorlunda och mycket blifvit osagdt, som bares den upprörda tidsstämningens prägel». Det anGrda skalet för tidsbestamningen kan ej tillmätas något bevisvarde. Det vilar på ett subjektivt antagande att Adlerbeth på äldre dagar skulle ha uttryckt sig med större moderation, tydligen nara sammanbangande med Tegnérs egen starkt Gustav III-vanliga uppfattning, som gjort det H. 3: 1789 (tiden efter detta års riksdag)-1790; R. 4: 1791-1793; h. 5: 1794-1797; h. 6: 1797 (forts.)-1800 (tiden efter 1807 endast berörd med några rader). Framställningen ar iiidelad i årsredogörelser, och för varje sådan redo- görelse a r årtalet satt som rubrik. Några andra kapitelrubriker finnas e j i Adlerbeths manuskript.

I den levnadsteckning av Adlerbeth, som utgör inledning till Tegnirs edition.

Adlerbeths karakteristik av Gustav PIP. 3 svårt fis honom att förklara Adlerbetlas stränga omd6men om konunigens person och 1poPltils. på annat satt an som till- komna under en affektbefoiaad stamning. Darmed Gr ej f ~ r n e k a t att Aiitecki~ingarna - Tegner synes n5rrnast avse de delar som röra Gustav 111:s tid - ktrnnn ha tillkommit kort efter de skildrade Bagiidelserna l. Men frågan liriiven-

för sitt avgiPrande narrnare unders~kningar.

Det skall Iiar endast påpekas den möjlighel ett sttadium av Anteckningarnas ortografi under jiimförelse nied orto- grafien i brev av Adlerbeth erbjuder att approximcativl be- stamma tidpunkten fik- de förras nedskrivande

',

Vid genornaggng av Anteckningarnas originalmaninskri@ finner man att författaren i de fem fórsla háftena jamte bör- jan av det sjatte (de P3 första sidorna), omfattande tiden

1789-1797, regelmassigt anvandes enkel konsonant i ord som up, upföra, all, a l t s r , stalde, bnapt, öpna samt som beteckning f ~ r a-ljudet ii i sadaaaa ord som dar, darigeiaom, lamna, kajsare. F r i n och med redsg6relsen f ~ r 1798 övea- gas h a n till bruket av dubbelkonsonant P anf6rda ord: upp, uppfira, allt etc., samt av e i orden der, Bemna etc. Tid-

'

Möjligen kan följande uttalaiide tolkas i deii riktniilgeii. I slutordciz till slrildringen av Gustav 111:s tid säges (Tegiicérs edition, I, s. 278) att därmed slöts .el1 lefilad', hvilkeii - - - aldrig lian iörgatas och kan handa genom aflagsila fölgder i det tillkommande bliiver lika minnesvärd då, som för del narurtrande». Vilken tidslatitud som bör inläggas i de sista, har kursiverade orden ar dock ovisst. - I framställningen av förn~yndarregeringel 6792 Iian- visas tilL vissa brev av Gustav III publicerade i J. W. v. Archenholz' journal Minerva 1802 (Tegnérs edition, 11, s. 35). Att marka ar att denna hänvisniilg, som i originaltexteii befinnes skriveii. i marginalen, ban ha tillfogats I h g t efter deii ursprungliga textens nedslirivailde. Att så måste vara fallet fraingal- av det följande.

V o m jamförelsen~alerial har jag använt Adlerbeths brev till Rosenstein

1777-1818 (U. U. B., G. 3 0 8 a ) . Tyrars saknas i denna samling brev frhn

1793 samt 1798-1797. Fraii 1794 finns endast ett brev. Et% par korta brev

från A. till andra personer, det ena fraii 1793 och det andra f r a n 1794, finnas aveil i U. U. B. (G. 4 da, 350 k ) . Vidare har jag haft att tillgå flera brev från A. till biskop Lindblorn 1796 och eit längre brev 1797 (Link. stiftsbibl.).

4 Axel Briisewitz.

punkten för denna övergång kan tämligen exakt fastställas. B brev till Rosenstein 1798 (31/3, 21/q, ' 1 6 , H/g) bibehaller AdPer-

beth konsekvent den gamla stavningen. I 1709 års brev ( 2 5 / 5 , ' 1 6 ,

l5l6,

1 3 / 7 , 3/a, ?/g) sker andringen av ortografien (på

en del undantag nar i de två första breven), och i 1800 års brev a r den ftillt genomförd för att sedan bibehållas. Anled- ningen till att Adlerhet11 ändrade sin stavning - det skedde aven i aridra avseenden an de har nämnda

-

saniman- hangde med svenska akademiens då pågående arbete att få till stånd nya stavningsregler, ett arbete som resulterade i Leopolds i akademiens Handlingar i801 tryckta avhandling om »svenska stafsattet)) l.

I

slutet av 1798 iitsilgs Adlerbeth och ett par andra akademiledamöter att tjiinstgöra som en rådgivande kommitt6 vid keopolds sida. Som ett resultat av de kommittköverlaggningar, som påböi-jades 1799, har man att se den ortografiska nyorientering, som framtrader i Adler- beths brev s. å. %.

Av vad ovan sagts ledes man till slutsatsen att Adler- beths Historiska anteckningar f6r tiden 1789-1797, d. v. s. huvudparten, nedskrivits före senare halvarel 1799, det år då han övergick till den nya stavningen. Att i detalj bestanlrna nar d e olika årsredogörelserna lillltommit ar fbiïenat med svårig- heter. Möjligen lian härvidlag ytterligare en ortografisk ialit- tagelse ge nigon ledning. I Anteckningarna för 1789-1792 begagnar Adlerbeth ofta, i framstallningen om 1789 års rilis- dag oftast, w i stallet för v.

I

redogörelserna för 1793-1796 föreliommer w på det hela taget mycket sparsamt, i krönl- korna för 1797 och följande år inte alls. Går man till breven, befirines att \v dorninerar under aren 1789-1792; i ett par brev 1792 ( 2 5 / 8 och 8 / 9 ) användes visserligen alldeles

övervägande v, men i det sista brevet för detta å r (22/9) iir w nastan helt förhärskande. Det korta brevet fr5n 1793 ger

Se härom H. Schuclr, Svenska akademiens historia, II, s. 333 ff.

15/6 1799 skriver Adlerbeth till Rosenstein: »Jag längtar storligen att

höra nar Ortographien kommer)), och 23/5 1801: »Hans (Leopolds) nya lagstift-

ning i Ortographien afbidar jag med otålighet, sedaii vi andra ledamöter i Lagkommissionen så flitigt derpå medarbetat.))

Adlerbetlis Icaralrtesistik a v Gustav III. 5 ingeni ledning.

I

de två l ~ r e v e n från 1794 ( " / 3 , 5 1 9 ) påträffas

endast ett w (mot 16 v). Men i breven från d796 (fem stycken) arivändes w ungefär lika ofta som V (48 w, 52 v); i det sela-

tivt långa brevet fran 1797 däremot ganska sparsanat ($ w

mot 15 v).

H

l798 års brev och senare finns \v-tecknet ej alls. Brevmaterialel a r otillräcliligt inen synes utvisa att Adlerbeth ännu 1796 var van att använda w jämsides med w, medan han 1797 var i färd med att ~ v e r g e w för att 1198 alldeles upphöra niled bruket därav. Anteckningarna %r 1'759-1792 ha troligen skrivits före 1797, berättelsen om 1789 ars rilisdag Iinappast senare ä n 8792. Årsredogörelserna 1793-1796, dar w endast sporadiskt finns kvar, synas ha tillkommit 1797, krönikan h r sistraainnda $r, dar w ä r all- deles borta men äldre stavning 1 Qvrigt bibehalles, 1798, da breven förete samrna stavningssätt. o v e r huvud a r man b6jd f6r antagandet att Adlerhetlas Aritecbningar tillkommit Inte allt för långt efter de händelser som avliaiadlas. Tegnér sliulle salunda i viss naan få rat% i sila förmodan, ehuru p& helt andra grunder an haii anfirt.

Vid jarnf6relse mellan Anderssons edition ocla Anteck- ningarnas originalhaildskrlft har Tegner Inommit till slutsat- sera att den »visar ~f\rererasst$inmelse med afseende p% tes- ten i allt väsentligt». Nigon närmare jämförelse mellan originalet å ena sidan och Anderssons och Tegnérs editioner

i

den andra har jag ej företagit. For att i någon man f5 en föreställning san texttroheten i båda editionerna har jag dock gjort ett provslick genom att granslia återgivandet av de samtal i dialogform mellan Adlerbetlm och konungen (in- alles fem stycken), som förekomma i olilca sammanhang B framstäBlningen av Gustav 111:s historia. Vissa fel påtraffas i Ai~derssons utgåva: oriktiga ord eller uttryck, ibland iite- lamning av nigra ord l . Feleii bero på ab[ Andersson som

I Några exempel 111å anföras. I ett saintal med konungeil 14/3 1789 ytt-

rade Adlerbelh att adeln iilom kort tid skulle »mista alla sina fralsebesitti~inga~ och darniedelst all sin styrka». De sista orden (»och diirmedelst» etc.) äro ute- lamriade i Aiidersso~is ed. (T, s. 142). Den 7/i, 1789 sade konungeil: »Eli riksdag

6 Axel Brusewitz.

grlind för sin utgåva använt en avskrift av Anteckningarna, som tydligen inte varit fullt pålitlig. Tegneïs edition ar ifråga om de granskade styckena överensstammande med originalet, ehuru han Bilia litet som Ai-idersson bokstavstroget återger texten.

Tegner har e-j i sin edition, på nigra få undaiatag nar, tagit med bilagorna, vilka däremot finnas i Anderssons. E n annan, vida större skiiraktighet mellan de båda editionerna a r att det kapitel, som under rubriken »Mon~ing Gustav 111:s karakteristik)) i Anderssons edition

(HI,

s, 12%

B.)

cavsl~itar konungens historia, inte alerfinnes i Tegnkrs. Kapitlet a r väl- bekant. Det innehåller en slioningsl~s teckning av lionungens yttre och inre person, darjämte en tämligen ohöljd berattelse o m konungens och drottningens äktenskapliga förhållanden, vari den Munckska affären och frågan om Glistav 1V Adolfs börd beröras. Som bilaga till detta kapitel finnes avtryckt ett franskt stycke med titeln »Declatnation d'uii Rl-ikteur eon- tre 1'Usurpation d'hugusle». T en not upplyses att »denna dek- lamation, l-ivars allusion utan svårighet finnes, ar författad av lianslirådet Fredrili Berch, en svager av den olyclillge generalmajoren Carl Gustaf Armfel%». Anledningen till att »KarakteristiIien» (jämte dess bilaga) a r utesluten ur Tegnérs edition a r främst att den ej återfinnes i originalhandsliriften till Anteckningarna. FQr Tegnkr har det )>då varit en gligt vid deras utgivande efter denila autentiska kalla att ej lata Adlei-beth galla som dess (»Karakferisfikens») författare - en gligt ej blott mot Ironungens minine, utan ock mot Adlerbeths».

Enligt Tegness åsikt ar Adlerbeth ej forfattare till det har ifrågavarande liapitlet. Han antar att »Karakteristiken» lika litet som »D&clamation d'uii Rheteur)) hört till Aniecli- ningarnas ursprungliga text, och han avfärdar båda som alster »hemtade u r tidens kringsmygande pamflettlitteratur)). Deras plats P Anderssons edition förklaras på följande satt: de ha

---A-

ä r det fasligaste jag vet.. Hos Anderssoii (I, s. 191) står »det farligaste jag vet». Den 61i2 1780 sade konungen om kejsar Josef att han brutit »privilegier och sitt folks rätt». Hos Alidersson (II, s. 23): »privilegier och folkratt)). En del andra felaktigheter förelromma, som har kunna förbigås.

Adlerbetlas karalrteristik av Gustav III.

a

båda »varit bilagda Adlerbeths historiska berittelse, liksom andra aktslyclren lasrande till tidens historia, och hafva av den okiinde afskrifvaren in"rlifx~ats med Anteckningarna. Ut- gifvareil av Grsta upplagan, hvars atgörande varit helt me- kaniskt, Bnar p5 god tro låtit allt f d j a på samma sitt, som det f ~ r e l å g i den honom tillgangllga handskrifien~. Han till- lagger emellertid att »f~~kall visshet kan nappeligen vinnaas i denna fråga9 då denna handskrift, oaktat gjorda eftesforsk- ningar, icke Bunilat återfinnas)).

Det lian syiias naturligt att Tegnér vid eatgivanadet av originalhandskriften 'inte ancig sig böra ta med ett parti, som han P denna inte kunde iterfinna. Då Blan underkgagde dess akthet gick hain emellertid va1 hastigt "hll~viiga. Att det har ej kan vara håga oni en pamflett frarngar av »Karsk- teristilrens» hela liggniilg. Det förtjänar far 6vrigt uppmark- samnaas att redan p5 Tegnkrs tid sedan Iiinge vissa under- rattelser funnos att Blllga om den av honom lörgaves efters6lita av ALPndersson utgivria handskriften, uradersattelser lamriade av utgivaren sjalv kort eRer det att hans edition utko~nmit.

Mörande den 1856 publicerade f6rsta delen av Anteck- ningarna (omfattande biden P. o. am. 1789 ars riksdag) stod en kort anmalan alt Basa P Nordislr universitets-tidslcrift 1857 l.

AiamäParen anrnalrker bland annat att ingen redovisning lam- nafs f6r manuskriptet, varför tvivel kunde uppstii om bokens tillf6rlitlighet. F6Ps Ovrigt anser han Anteckningarna aga >jett ganska högt varde)). Det lian firtjana tillaggas - till jäm- f6rePse med 'n'egi16r.s kritiska uttalanden om slcildrlnigen av l789 års riksdag - att anmälaren finner »omdömena, efter f6rfattarens standpunkt och den grad av Br2nnedom han hade, ganska opartisliau. Som svar p i denna anmiilan meddelade Andesssoi~ i farordet tilP f6rsta delen av sina 3859 utgivna »Handlirigar ur v. Brinkmaracka arkivet p i Trolle-Ljungby> några upplysningar. »Det manuskript)), omtalar han, »&var- efter namnde Anteckningar amtgåfvos, var en afskrift f6ran-

Nord. universitets-tidskrift, arg. 2, h. 4, s. 141 f . Ai~malan a r under-

8 Axel Brusewitz.

staltad av v. Br. och verkstald, såsom det vill synas, av någon renskrifvare med tydlig och vacker handstil. Dess öfverens- stamrnelse ined originalet ar av utg. fullliomllgt obetviflad; ett bevis derför a r blaiad annat omstandigheten att det stycke deraf, som Innehiiller Gustaf 111:s charakteriskik, a r till punkt och pricka överensstammande med en i arkivet befintlig originalskrift av Adlerbell-i, innehållande samrna styclte)).

Dessa upplysningar, villta eget nog inte synas ha obser- verats av Tegner eller av andra, soarii efter honom haft att syssla med Adlerbeths Antec%iningar, salaila inte sitt intresse. De bekräfta, vad man kunnat förmoda, att Brinkman, som haft Anteelrningarna till l i n s l, låtit taga era avs91rifi av dem.

Men vidare framgår att Brinkman vid deras aterstallande av ovarsamhet (?) kommit att behalla den del av osiginalmanu- skriptet, som innehåller »Giistav III: s karakteristik)) (jamte dess bilaga ~Declanaatioa d'un Iiheteur»), vilken del efter Brinlirnans död tillsanimans med avskriften av Anteckning- arna följt med till Tïolle Ljungby. Andersson har sålurida haft tillgång till själva originalet till just det parti av editionen, vars äkthet TegnClr bestritt, och hara laar darför ifriga om detta parti av sitt utgivningsarhete ej behövt g i »mekaniskt» tillvaga, beroende endast av en frammande avskrivare. Han har dessutom i originalet till »Karalateristiken» ocla i en av denna föreliggande, enligt vad %man uppger, »till punkt ocla prickan överrensstammande avskrift haft ett Jaimförelse- material, som övertygat Iionom att avskriften aven a r Anteck- ningarna i deras helhet miste I-na varit utförd p5 ett fullt tillfredsställande satt. Att han dragit för vittgående slutsatser av jämförelsen framgår alr det fösegAende. För övrigt finns skal betvivla att denria jamförelse gjorts med all tillbörlig noggrannl-net, varom mera nedan.

Tydligen h a r Andersson ir-nte ett 6gsnhlick tvivlat p i att Adlerbetla författat »Karakteristiken», och han har inga- lunda sakilat fog "r denna sin ~~ppfattning. Dess bättre finnas Av G. J. Adlerbelh själv eller efter deniles död (1818) av hans son Jacob Adlerbeth.

Adlerbetlms Irarakteristilr av Gustav III. 9 originalmanuskriptel, mo% vad mara slculle kunnat k r m o d a på grund av Teglaers o v a n n U ~ n i ~ d a uppgift om sina resultat- 1 ~ s a efterforskningar, alltjanat ii bel-aåll. Av allt att döma har det hela tiden befunnit sig i gott förvar i von Brli~kmansBia arliivet, v a a i f r i i ~ jag haft ftirm5nen erhålla det till lails l.

Det återges nedan bolislavstroget och med bibelaallalnde av

originalets araterpunktering

Hngerm Konung har besutit Thronen med anera smickrande lilanelser till en siil1 och arefull regering a n Gustaf 111. Efter rege- riiigsför~ndringm 1772 hade denne Herre icke behöft mera 5as hvila p% sina lagrar, föra ett slilla och lugnt Wegemeiite ocla Bhta sina ui~dersatare, som tillbådo honoilm, njuta fredens och %rygg- Iietens frukter, iarader det de annu liade i frislat minne de ohyglig- heter inbördes tved~iigt, förf6l~elsei- och osiikerliiet medfört. Meii Naluïeia soin utrustat honoan ined siillsynta och lysande gafvos, hade ej sniankt honom de egenskaper soin skulle g ~ r a honioin och Iaans iadernesland lyckliga. En orolig ande, i~nderhallen af en utsvafvande inhilliningsgafva och flera inagtiga fördoinar, tilliito Bioiioili icke följa dlen jaraina och afilaatta vag, wisliet ocli ratt- radighet föreskrliva, och tyglades icke af de siriinga grundsatser, soin tillliöra en dygdig och ren canacter. Han adagalade altid mera snille an uplysning. Hans iiselystnad var oinskriinkt; men vid iira f6rbant ban intet annat begrep iiii lysande valde; och trodde den

'

För viiiiligheten att utlina inanusliriptet till »IIaraliteristilieil» till Uppsaln iiiliversitetsbibliotel< iacliar jag arliivets ägare greve C . A. Trolle- Waclitn~eister. Maiiuskriptet till »Déclaination d'un Rhéteura och a v s k r i f t e ~ ~ av Anteck~iingariia ha däremot ej iiiiilnat återfiniilas cfter vad jag rid besök p5 Srolle Ljungby Iruiiiiat övertyga mig om. Förste biblioteliarien Bert Möl'ler har beniiget meddelat att dessa handskrifter ej heller finnlas bland Gi~staf Anders- soiis efterlämnade papper i I,. U.

"tl nytryck av Adlerbelhs Irarakteristik efter originaltexteil ä r motiverat redan av det slialet att Alidersson ej atergivit denna med någoil större nog- gra~iiihel. Bland felaktigheter P hans utgava må eildast papekas att Fersen (i stallet för Tessin) uppges soin kronprins Gustavs giliverniir. Ett anajat skal ar att originalels ortografi ger viss lediiing för nI5laralileristikeim datering, Jfr nedan.

Axel Brusewitz.

bestå mera i ett stort än i ett godt namn. Däruti såg han förnäm- sta inalet f6r en Konungs bemödande, ocli i en Konung en dödlig, som föga borde binjdas af sedelärans föreskrifter. Dcssa fel till- hörde liufvudsake8igen hans upfostran och den tid livari han ug-

\växte. Till båda kan hänföras hans konstlade väsende, hans vana att häldre genom omvägar äii rätt fram gå Bi11 sina ändamål. Där-

ennot hadc b&de upfostran och lynne del i bans förblindelse af fabel-hjeltars bragder och ouplysta tidcss apotheoser; i hans out- trötteliga hag för bliinkanide förslag; i hans ständiga ombyte af nöjen till skingrande af en 1Pkformig lefnads ledsnad; i hans bö-

jelse för stat, den Baan trodde böra utmärka huru högt en Konung är upsatt öfver ail&-a manniskjor. Däsaf lians fsfiinga; de många trappsteg af nyskapade värdigheter ined Pivilka laan omgaf sin Thron; hans yppiga haf; hans otaliga förströelser; hans kallsinnig- het för sitt folk; hans sliö.sagtiga hushallllning; hans onödiga In- mängning P Europas angelägenliaeteir; l-mans krig: hans iiagrep ennot Nation och stånd, ömsom våldsamt och utan larf, amsom och oftast omklädda ined ett täckelse af förställning och skrymtan, hvilket tiden dock snart afref.

Denine Herre ägde det lättaste begrep, det starkaste minne, den riltaste upfirii~ingsgåfva; belasenhet, smak, bdefvenhet, \val- talighet. Ingen Prins bar med mera värdighet falat ifrån en Thron, ingen i enskilda lefnaden varit alsláansvardare. Ingen har bättre förstått konsten att utan fairolampande gifva ett afslag; ingen att mera tillfredsställande meddela ett obestänidt löfte. Dar- före intog han ofta sjelfva sina ovanner med sin artighet och sina behagande maner. Honom kan ej bestridais skarpt och sinfattande öga att se saker i stort och i en blick; fin manniskjo-kännedom och Statsklokhet; rådighet; ståndaktighet; viilde ö f v e ~ sig sjebf i motgångar och när har1 trodde det behöfvas. Daremot var hans hjerta utan upriktig dygd; utan sannskyldig känsla för andra än honom sjelf. Eder, löften, lagar, ansag Iian fQr nyttiga hand p& en enfaldig menighet; De tjänte Inera att pryda hans fal an styra lians gärningar. Sjelfsvåldig i medgång, brådstörtade han sig i olyckor, utur hvilka han visiste draga sig med en fyndighet på

AdlerbetPis liarakteristik av Gustav 1x1.

1

1

medel, soin f ~ r t j a n t inlera förundran om lian varit mera laggranil i valet l.

Tålig, fast sallan rattad, afl-iörde han anstandigri. förestiiBB- ningar af folk dem han kande iör kunskap oclr viilinening. ?den eliiaru han syntes högakta dessa egenskaper, s0kte han dem ej Imos dein han utsag till sitt bitrade. I3an valde halst darii81 sadana personer som visste daglinga med sin bifvertygelse; men af denn askade han en bliiud lydnad för sin vilja. Daraf kona ock att han var omgifven mcd sluga, men nedriga redskap; och att andtelagen fbiga nagon arlig man ville af honona emottaga förtroendessysslioa-.

Afan har berömt honom för mildhet och karlela J6r weten- skaper. Den förra bestod i eiz Ettrörd sjal, i en medfödd Banslo- ömhet, P en laag att fysa ined adelinod, inera ani i stadgad grund- sats. Den visade sig ock därföre mera naot en<jkilda, an mot det allrnaniia. Den senare omfattade förnämligast Theatesn och kons- terna, ty de stadiga och alfvarsamma vetenskaperna aktade han föga, ja skydde såsonn farliga, dl& de uplyste an5nsLPskjor om deras ratt. Man har sagt att han battre passat till Konung B Fraiikrake a n i Sverige. Jag fruktar att han utblottat hvad Rike som falllit p& hans lott. Ty hails hag var altid spänd högre an hanis förmgga. Med mera skal k a n sagas, att han liefvat bakefter §it& tidehvarf. Mans ärelystnad och prakt var Ludvig X1V.s: hans politik Maza- rins och Gardinalen de R e k

En opartisk efterverld som dömer honom efter garni~agarane sliall i dem fiilaaa spar efter ett lysande men ej riktigt snille; ett lättsinnigt, inen icke hård8 hjerta. Den skall ghira honom heder för en siillsynt förgätenhet af oförratter 1772; i6r en blid regering till 1788; för flera liclsosanmma författningar; för Svenska språkets, sinakeils och watterhetens hafd; för en wiss storhet i sjallela och l alla företaganden; men den skal% ock nödgas medgifva, att han i andra afseenden och särdeles till slut varit en skadelig Regent; att han inkralitat sitt follis ratt; upoffrat dess blod och viilniaga i ett

11 etoit la premier hoinme de soii siecle pour se mettre eil des embarras et pour se'n tirer.

Gr. S. Priest. Han hade så flitigt last deiiiie orolige Cardinals Mernoirer, att flera

12 Axel Bruseu7it.z.

onödigt krig; skaint sina uridersåtares seder, genom elacka exem- pel, veklighet ocl1 yppighet; upretat dem till Ståndshat, inbördles afund ocli liif; nyttjat tidens mörker, att genom dessa och flera lika hrobsliga utvägar, stadga den för inanskliglieten mast hånliga despdism, dar tralarne skola rosa sig vara frie.

Man har hos Gustaf III afven som Taeitus hos Tiberius an- anarkt flera tidehvarf. Början af hans regering utmärkte ett sakt- mod, en återhållsamhet, som icke igenkändes vid dess slut. Han iakttog ordning i sitt lefnadssatt och i sina göromål: Han hörde och ioljde jemva1 föreställningar: Han var öm oin sina underså- tares omdöme. Allt detta försvann med tiden och han blef sjelf sitt allt. Var det förstiillning i ungdoinen, den han sed'ermera trodde sig kunna urnbara? Eller blef han i sjelfva verket förderf- vad af smicker och inedgång? Man handa böra begge frågorna bejakas.

Nil pudet assuetos seeptris: mitissima sors est Imperii Rege sub novo -

Lucanus.

Salla11 har en Prins med förstånd varit begärligare på smic- ker. Han tillät det slösas på sig mundteligen, skrifteligen och på tryck. SjeIfva Rik~dagslian~dlingarnle vittna deromn på ett sätt. hvilket lika litet hedras Nationen som Konungen. Men också hafva f å förstar blifvit mera smädade. Icke nog att hans många och verkeliga fel blefvo tadlade och öfverdrifna; Iionom pådiktades nya. Han beslcylldes för at1 supa, förmodeligen i anseende till sin rödfrasiga hy, och för att stjäla, vid ett tillfälle då Drottningen för- lorat en myclret måttelig summa dukater. Hans ovänner satte på Iians räkning en mängd lika skamlösa som ogrundade anekdoter: Och en Kung som gjorde revolutioner efter behag, utspriddes ej sällan vara afvila.

Gustaf 111 gjorde föga slcillnad mellan rattvisa och nåd. Derföre sag iman honoin öinsom flat och sträng: Såledies ojemil 1

sitt uppförande och illa betjent inom sitt Hof, der allt gick till med oordning. Lagfarenheten ansåg Ilan för en vådelig vettenskap, och snarare soin ett hinder för sin vilja an som en förmur för all-

Adlerbetlis karaliteristil; a v Gustav III. 13

man sakerlaet. Ordning Siilskade han så litet, att h a n aldrig frågade efter tiden. Det var e j ovanligt alt han, spisade imiddag kl. 6 och 7 oin aftonen och lade sig kl. 5 om morgnarna. I f å Prinsars förmak Iiar iman längre kantat. Han agde gunstlingar denn han upplyf- tade till anselende. Men s& snart de hunnit till vigtiga, Embeten eller nog valstand, att bero af sig sjelfva, kallnade han och ansåg dem ined missl5nksamliet. Den var förlorad som 15% första att hala ville styra Iionom.

Med mycket fria tarmkesatt i religion och moral, förenade han en besynnerlig vidskeppelse. Han trodde p5 synes och uppen- barelser, samt p& spådomar ona li8lkommandle ting; h v a r f ~ r e han ej underlät att i sina förehafvanden radfraga dein som voro dar- aktiga eller nedriga nog att med s 5 beskaifade upplysningar iör- nöja lians vettgirighet. E n Mamsell Arvedson soin spådde i kaffe. laördes hade när fäittåg och Rilisdagar förehades.

Till dennila vidskeppelise kan föras hanr öfverdrifna begrepp om en Konungs höghet. Ett krlsnt hufvud var efter hans lanbe ett inför den Högste sjelf privilegieradt väsende. Smörjelsen trodde han oinedelbart meddela en gnista af Gudomligheten.

Utan medfödd böjelse till köiaet ville han desto mera synas helefvad emot frunliminer, och han dref mot dem sin höflighet längre an någon kavaljer i Sitt Hof. Af Naturen rädd (ett fel som vanligen åtföljer en stark inbildningsgåfva) ville han synas djerf och förakta all fara. Denna svaghet hade e j ringa del i hans böjelse för krig, hvilket af allt hvad en Konung tilll-tör han minst förstod och minst var skicklig till l. Derifrån kan ocli ledas hans sätt att utföra det

A

la Charles XII med en slösad och tillgjord personlig tapperhet. Han var nog Proté för att aldrig i farans stunder förråda svaghet, och nog Aktör för att nied sanning spela roleia af en Hjelte.

Hans satt att se saker röjes i följande drag. Någon som af valincning erinrade honom hans orättvisa vid 1789 års riksdag och för att taga honom p& det Gmina, frågade vad han trodde Historien skulle derom saga till efterverlden, fick till svars: »Att jag varit

Ibland anisal var h a n maladuoit i alla Irroppsöfningar, att rida, fakta,

14

Axel Brusewitz.

ferm, och att alla klanderfulla anteckningar oin mitt uppföraitde äro parti-skrifter. j)

Ibland denna Konungs mest herrskande fördomar var det varde lian satte på börd. Nar nöden tvang honom att kasta sig i

de ofrälse-Ståndens armar och att smiclira diet hat emot Adeln han sjelf IIOS dem upptanidt genoin den f ~ r r a s dittills obilliga gyai- nande, kunde lian dock icke skBja hjertat ifrån det stånd han trodde vara fi3dt att omgifva thronen. Hans ofrälsle Rådglfvare med åtnjutande af allt förtroende i vigtiga arender, fingo aldrig tillträde till halis bord eller i hans enskilta sallskap. Nar han en g h g , efter en öfverlaggning med dessa nykorade vänner vid 1789 ars Riksdag besökte OfverHofmasterinnan Grefvinnan Fersen frå- gadie l-ian »oin han ej luktade Snusk»; och under vistaadet på Drottningholm 1798 deltogo de adeliga officerarne af det så illa anskrifna blå ocla gula Gardes Regementet i hans societet under det en Ofrälse Kapiten af det lzvita, som infann sig vid en dejeuner, derifrån afvistes och lika med sina kamrater derifrån beständigt afhölls.

Franslia Hof-etiketten var lians modell. Derifrån Konungens förakt för roben eller Civil-staten; Derifrån Drabante Corpsens nedsatta anseende; inrättningen af Dames de Palais och Premiers Gentilshommes de la Chambre; andeliga mans dekorerandie med orden; adeliga personers befordran till Biskopar; etc. Nar Rosen- stein förordnades till KronPrinsens Inforinator, ville Konungen att han skulle bli Prest och lofvade honom survivance på Vesterås Stift. Schröderheim var utsedd till Erkebiskop efter Mennander nar 1786 års Riksdag tvang konungen att g& i i r h denna plan.

I tycke för prål och grannlåt, för ombyte av rika kläder, för spetsar och juveler, sarnk i omsorg att klada sig, var han mer an quinna; Det var jemval en ej ringa rekoinmendatioil till hails ynnest att vara val kladldl; men med all denna prydlighet var han i

många afseenden osnygg. Jag förbigår att han hade elak and1e-

Joseph II förlät honom ej denna Svaghet. Da han om en morgon 1983 i Florens besökte Konungen har denne sednare Herre Serafimer-Stjernan på en drap d'argents nattrock, hvilket så stötte Kejsaren att han sedermera i Vien lat föreställa K. Tbeodor v. Neuhoff så lilladd i en Teater pies.

Adlerbeths Itarakteristil< av Gustav III.

15

dragt, skannda talnder, och att han aldrig sköljde eller renhöll sin anLan oftare Sin för syns skuld da efter måltiderna vatten-kannan presenterades. Mlen hans Biufvud var besvaradt af ohyra, hvars fördrifvande var aizdain5Pet med det första recept som honoin som KroamPrins föreskrefs af hans LifMedPkus Dalherg och jenaval för det siqta, näs denile Eakare f 5 a r fUr Konungens död Bemiiade sin beställning. Konungen stoppadle ofta 9 munnen hvad som fastnat ur hufvudet ocla nr nasala vid Fingrarna, en osed som redan var ett ämne för Grefve Tessins missnöje såsoni hans G u v e r n ~ r : ofta Bern- nade han ock fritt lopp åt vader, till besvar far mer an ett sinne lios de narvarande.

Ceremonier och htigtidliga uppkriideri handterade lian som hufvudsaker, och reglerade en procession med lika tnppmiirksain- ]ilet som planen till ett fälttåg eller en allians. För Teatern kan bans böjelse snarare Ballas fureur a n passion. Det var det nöje lilan utan afbrott, utan förandring, ojenzfeir8Pgen satte framföre alla andra och hvarföre han uppfyllde Stockholm med Teatrer. Han spelade sjelf ofta både Komedier och Tragedier, och sedan Grefve Carl Scheffer med knafall bevekt honom alt derifraii afsta, författade han desto flere Teaterstycken, samt Ilarde Aktörerna spela dein. De voro anerendels lyckliga, utom i plaisenterie som hos ll-ionom alltid var kallt. Till största delen voro de dock sam- mansydda al' franska pieses.

Gustaf III förlät hellre de flesta fel

arm

det att göra honom Icdseii. E n Minister som tröttade hans talamod i dlen delen, var ej långt ifrån sitt fall. De gunstlingar som förenade snille och munterhet med en lycklig talgåfva voro vissa att antingen ej falila elPer att snask resa sig iiter. Exempel skulle kunna anfaras af Baron Arrnfelt. Schröd~erheini, Gref Borch, Grefvinnan Vrede.

Redan 1749 skref Konung Fredric till Danska Håfvet om aktenskap mellan Svenska ArfPrinseii Gustaf och Danska Psin- sessan Sophia Magdalena. Detta skedde med dl& varande Arf- fursten Adolf Fredrics fullkonil. bifall. ArfPrinses,san Louisa Ulrica ville deremot att Prinsessans hamhning till Sverige ocli upp- fostring under hennes ögon skullle derunder förbehallas som ett

16 Axel Brusewitz.

villkor, hvilket Radet fann icke g& an. Giftermålet beviljades på danska sidan enar de höga kontrahenterne uppnått giftvuxen ålder. Partiet var likväl icke Konung Adolf Fredric och hans Drottning till lags, och icke h~eller KronPrinsen Gustaf sjelf som fran barn- domen fattat ovilja och förakt 68s Danmark. Riksens Ständer vid 1765 års Riksdag beslöto och tillstyrkte verlistalligheten af det be- slutna giftermålet som derigenom blef för Svenska Hofvet annu odiösare iitan att kunna afböjas. R. R. Gref Horn gick 1766 till Danmark såsom Ambassadör att afhamta Prinseissan. Som han då var missnöjd med Hofvet påstås att ban gifvit henne hvarje- handa obehagliga intryck både om sina Svarföraldrar och tilllaom- niande brudgumme. Han var henne i Helsingborg till mötes. Hvarlten hade han nagon egentelig böjelse för liönet eller ägde Prinsessan den quickhet och det aimabla vasende som gjorde henne för honom behaglig. Köld blev det ömsesidiga intrycket. Drottningens och KronPrinsessans sarninanlefnad blef aldrig för- trolig: och dlen förras insinuationer hos Sin Son, aflagsnade honom allt mer och mer från sin brud, som med en obleveklig fierté afven icke tog något steg att behaga. Sedan Gustaf III kommit på Thro- nen negligerade han sin Drottning annu mera. Han befalte ofta Soupéer med Damer utan att hon var med, och urnidertiden kallade till sin Societé de fruntimmer som till hennes uppvaktning vor0 tjenstgörande. Ofta förorsakades haraf viva utbrott: och då det kom till explication fick Drottningen oftast öfverhanden, som då med mycket humeur och Courage stod på sin rätt.

-

Drottningen lefde mycket fös sig sjelf l. Non var dock alltid

Tveiliie Damer frölinarne Uggla (sedermera fru Ehrengranat) och Duvall (fru Mannerstrom) ägde bland fruntimmer nästan hennes exclusiva fa- veur. De gjorde, utom vid stora supéer, hvar afton hennes enda sällskap: Till- sades dock ej en gång för alla att suppera med henne, utan befalltes hvar gåiig sedan de uppkommit, särsliilt. Sedan hennes Mt blef Enlia fortfor detta på lika satt. E n fransgslr TandDoktor Bonny var hvar eftermiddag uppbefallt, och konverserade tete h tete med Drottningen ett par timmar, innan bemalta fruar infunno sig. Hela förmiddagen användes till dejeuiiering, sköljning i munnen och klädsel, hvarvid kammarfruarne sleto ondt. Vid ett och annat tillfälle säges hon hafva gått emot sin Gemål med knuten nafve. Särdeles en gång då hon refuserade Sin vakthafvande Statsfru Gr. Lövenhjelm att bevista en soupé till hvilken hon af Kgen var buden men Drn icke. 1786 då Kgen

Adlerbetlis karakteristik av Gustav I I I . I7

om somrariie med Konungen p& kungsgardai-ine, anen aldrig på hans resor Y provincema. Bland de vanligen talrika Societeterna på landet voro f5 som egenleligen gjorde henne Sin cour, och sona hall- baka rointe liemes utmärktare ynnest. Bland dessa f; var Ofverste Thorvigge, som var först kavaljer Iios Hertig Fredric och sedes- mera första Stallaniistare bos Hertiginnan. Han gjorde ofta Hennes Majts parti och conversation. Konungen som 1775 synes bafva umgatts med förslag att skilja sig vid sin GeinAl, affekterade ja- Qousie mot Tborvigge och Pak saga Drottningen att Iion bordle spara sin farniliaritet med hononni. Hennes OfvesHofinastarinna Grefviia- Dan Hjiirne var icke hennes vän och troddes genom squalleraktiga rapporter öka Kgens missnöje, eller ock vara en af hoiiom nyttjad spion att antingen samla upplysningar eller prétexter. Drottningeri allarinerad af den oväntade helsningen förtrodde sig At R. R. Gref Fersen och begarde liaris råd. Han tillstyrkte era explicatioii med Konungen, som gick för sig: Konungen med ett tvun,sit skratt af- slog allt sammans. Emellertid styrkte Drottningens vanner henne, att aldrig lata Grefvinnan Hjärne d 5 hon kom att göra si11 upp- vaktning stanna i förnaaket, utan oanmält få komma in nar som helst. Konungess ville vid saanma tid att Iians Lifaaaedicus Dahl- berg skulle gifva attest att Drottningen voro (sic) oförmögen att meddella lifsfreilil: Men Dahlberg nekade, och rådde Konungen att genom sänglag sjdf söka förskaffa sig en arfvinge ined denna Prinsessa, hvaïs fiigriiig ocli kki-opps~stallning d ~ r t i l l syntes giiva aolt hopp. Detta gjorde verkan. Konungen meddelade sitt beslut i denna väg åt Grefve Elaeblad (sel1 Baron Carl Elarensvardi inen aterhölls af embarras huru h a n skulle göra första stegel. De rådde honom att utan detour gå till vaga, och 1Perp"at han genom 13ofStalliia. Munk soin var amanl af Drottningens kamniarfru Maansel1 Ramström tillsäga denna, att prevenera Drottningen det Hans Mt ville passera natten hos Drottningen, men utan expliiea- tion. Sadant gick i verkställighet. Reconelliationen mellan Ko- nungen och Drottningen arasags för gjord. Pdaktbesöken repetera- des. Munck fick afven presenter af Drottningen, dyrbara ringar,

P

-var länge i Upsala och ville hafva Kroiiprinsen dit utan heiine, hö11 hon på a t t för eilskilt rakning hyra sig ruin i Upsala. Hon var arinars e n commod Drottning och blandade sig aldrig i affärer.

18 Axel Brusewitz.

ur, m. m. Saminanlefnadeii Fortfor dock ulan att liknel~se var till någon arfvinge. Kgen beklagade sig åter för Dahlberg som styrkte till fortfarande och till brunsdricki~ing. Men Konungen ville e j efter hans råd nytga detta lielsomedel tillsammans ined sin Gemål.

1 fruktan att han sjelf e j ägde nog vigueur, nyttjade han på Her- tigens af Södcrmanl. Eifmedici Hedenbergs råd, som han Dahlberg oåtspordt inhämtat, beauine de meque. Dahlberg fick dock härom kunskap och insinuerade genom Munck att d~etta medel vore otjenligt. D. fick ock tillfälle att i närmare explicatioii föreställa huru detta blott passade pour des debauchés eilervés; förordnade ock andra mediel som afhulpo Konungens öfverklagade alltför stora hetta i jemförelse ined Drottningens köld. Ehuru Konungen trodde sig häraf inarka mera framgång, uteblef dock all påspftad gros- sesse; hvaraf förinodl. anledning togs till en säkrare utväg. Munck ägde både Kgs och Drottnings förtroende: och till undanrödjaiide af alla Scrupler påstas att Enkedr. HofPredikant Doktor Wingård med Mgens tiilstgnd sammanvigt honom och Drottningen; hvar- öfver en hemlig akt leinnades i Drottningenis händer. Kronprinsen föddes 1778. Misstankar och prat voro egentl. skalet till hrouille- riet mellan Konungen och hans mor vid Kronprinsens födelse. Konungen alskade sin andra son mycket ömmare, och sörjde hans död 1783 nastan ined tröstlöshet. Nlissnöjet ocl1 kölden mellan Kgen och Drottningen tilltogo sedermera å nyo: De lefde e j mera tillsaininans som akta makar, och trefvos nastan icke 1 ett rum utan i stora samquam. Muncks uppförande stortade honom all- deles 1792. 01x1 Konungens död ej meliankommit hade h a n blifvit arresterad. Det säges ock att Kgen då åter var i begrepp att skil- jas vid sin Gemål, desheritera sin son, och gifta sig med en Prin- sessa af Preuss'eri, som han sett vid Aaken 1791 och sedan blef gift med furst Radziwill. Hans M. skall velat hemligen enlevera det nämnda kontraktet ur Drns gömmor. Men Ankarström öfver- raskade honom.

Manuskriptet till »Karakteristiken», alltlgenoixi av Adler- beths hand och med ytterst få rattelser, består dels av t v i folioark a v lika forniat men av slika slags papper, båda fullskl-ivna, vilka omfatta den egentliga portrattecbningen a v

Adlerheihs karaliterislilr av Gustav III. 19 Gustav III, deIs av ett halvark (av annat papper och av slôrre format), p i vars två likaledes fullskrivna sidor riedskrlvits he- rättelsen om kungaparets aktenskaps6rhållanden. De% 5s inte nödviindigt att utg5 från alt de båda till laggraingenu rä%t olik- artade manuskriptdelariia författats samtidigt eller ens av fös- fattaren avsetts utgöra ett sainmaiiliangande helt. Någon titel- överskrift finnes ej å manusliriptet. Den överskrift, som fbrekommer i Aiiderssons edition, har ditsatts av utgivaren. Mai~uskriptets sidor iiro onumrerade. Att det ej Ingått i Anteck- ningarnas fortlöpaiide, i va j e biifte utan avbrott paginerade text iir tydligt. Intet tecken utvisar i vilket samband med denna AdBerbeth tänkt sig »I<arakteristiken», om han nia över buvuc? tatnkt sig ett sidant samband. Ingenting ger emellertid vid ban- den att den varit avsedd att användas som bilaga. Var det lösa inaiauslrriptet urspriingligen legat lian numera inte avgöras. Det ar möjligt att det legat i Allteckningarnas fjärde hiifte mellai~ sid. 80, dar som narniat berättelsen om Gustav 111:s tid slutar, och sid. SI, dar sliilidringen s v firmyiidawegeringe~~ tar vid. Men det iir också möjligt att det förvarats på arinat ställe, liaiislie i slutet av det sjátte haftef tillsammans med de likaledes Bösa ark, soan innehålla Gustav IV Adolfs karakteri- stik, eller alldeles för sig separat från Anteckningarna. Huru- vida den av Brinkman ftiranstaltade avskriften av Karakteri- sliken genoni sin placering eller på annat satt givit nagon~ anvisning om i villiet saraamanhang den borde insattas är en fråga som också måste lämnas därhän. H vilket fall som helst har det fallit sig natairligt för Andersson att anatiiinda de båda kungakarakteristikesna som avslutningskapite1 till var sin huviidavdelning av Anteclrna'ngarna.

Den omständigheten att »Karakteristiken» föreligger i ett manuskript av Adlerbetlas hand uPgQr emellertid inte i och f6r sig någon absolut saker garanti för alt den iiven fösfattais av honom. Det a r ju tarikbark att han egenhan- digt avskrivit en handskrift, sona författats av annan person. E n granskning visar att flera bilagor till Anteeliningarna avskrivits av Adlerbeth själv. Det ä r mycket möjligt att Bian aven avskrivit den som bilaga tydligen avsedda »Ddclama-

20 Axel Brusewitz.

tion d'un Khéteur)). Det saknas bite helt inre beröriiigs- punkter mellan »Deklamationen» och »KarakteristiBien», oclm det a r svårt att föreställa sig annat a n att den förra tankts som bilaga just till den senare, vilken då inte rimligen själv vore att rakna fil1 samma kategori utall som ett extra text- tillskott av Anteckningarnas författare. Viktigare an detta antagande ar den sIiitsats man föranledes dra av en olikhet i yttre avseeiide mellan de hAda aktstyckena, Som f ~ i u t namnis upplyser en not till »Deklamationen» att den författats av kanslirådet Rerch. Det kan inte betvivlas att noten skrivits av Adlerbetli, som därigenom frånkänt sig all delaktighet i detta klart panaflettartade stycke. Någon not av liknande beskaffenhet finns ej fogad till »Maraliteristiken». Hade Adler- beth ej varit dess författare, får det arases i hög grad troligt att lian upplyst därom. Frånvaron av varje sådan upplysning utgör, låt vara indirekt, ett starkt talande saiii~olikbetsbevis för Adlerbeths författarskap l. Det kan tillaggas att Tegner

omtalar det franska deklamationsstycliet såsom »vanligen förekommande» P handslirivna samlingar Daremot Jamnar han ingen motsvarande uppgift om »Karakteiistilien», vilket han säkerligen ej skulle ha försummat, därest han påträffat den i någon samling.

Av intresse ar att Tegnér, som visserligen var överty- gad om att Adlerbeth inte författat »Karakteristiken», dock ej vågar »med bestamdhet)) påstå »att deimna skrift omeijligen kunnat flyta u r Adleïbeths penna)). Tydligen har den stranga ton mot konungen, som genomgår Anteckningarna överhu- vud, föranlett detta uttalande. För att ytterligare under- bygga den åsikt, vartill lian kommit, åberopar elilellertid Tegriér vissa inre kriterier. Han finner det egendomligt att konungens förhållande till drottniilgen och fri.agan om kron- prinsens börd behandlas i »Karakteristiken», då detta ämne »utan svårighet bort finna plats i den Baistorislia berattelsen)). Bet anmärkta förhållandet kan dock kriappast tillmiiias någon Till jämförelse må nämnas att apla bilagor till Anteckniiigariiia äro för- sedda med ursprungsbetecltning.

Adleshetlas karakteristik av Gustav III. 21 indicerande betydelse. Det a r ingalunda otänkbart att Adler- beth, som lianske ej funnit plats fbr narramare behandling av ifragavarande amne i den ytterst knappa översilit han i An- teckningarna ger av tiden före 8'189, dit det lirono%oglskt skulle böra, efteråt konimit på tanken att uppta det bill sar- skild behandling, vare sig det nu skett i direkt samband med »Karaliteristiken)) eller ej. Tegnkr anser det otroligt att Adler- beth skulle likaninat stampla Bionerngeias omgivning sasom be- stående av usluga och nedriga redskap» och aanför song inot- bevis att han »i offentliga tal prisat t. ex. Nordins och

Ng-

kanssons f6rtjeilster~. Gar man till Aniteclinaingarna, finner m a n att Adlerbelh dar uttalat de mest skarpa omdömen om såclaaia »redskap» som Toll, Munek och Armfell. Vad sar- sliilk Nordin betriiffar ar hans omdöme inte mindre ned- gerande

'.

För Tegnér as det vidare ofGrstie%igt, h u r Adler- be%1i, som p& så minga s2tt åtnjutit Hionungens valvilja, sli~ille li~mnnat nedsatta dennaes »mildhet och karlek för weten- sliaper)) och h u r han, som varit konungens »librettoförfat- tare», kunnat kalla Gustavs bbjelse för Ieatern »snarare faareear a n passion». H själva verket ligger det knappast något förvanande i att en man med ihdlerbetlas s7etensltapliga Bagg- niiag Piunde finna koniniagens intresse fbr vetenskapen ytligt och att han trots sin egenskap av f. d. »librettof~rfaltarep> kunde anse att Gustavs allt uppsl~ikande teaterintresse slog Cever i »fureur». Att ordet a r adekvat kan Binappast förne- lias

'.

En annan gustavian, Johan Gabriel Oxenstjesna, an- vaander ett Iilinande uttryck. Han talar om lioneangens »raseri f6r teatern)) 3. Sill slut finner Tegner svart att förestailla sig

att Adlerbeth skulle kunnat göra sig skyldig till den osmak- liga skildringen av koneangens hygieniska vanor, som iiigar h »Karakteristiken». Skildringen än- ovanligt naturalistisk, men den bekraffas i stort sett av uppgifter, härrörande aven av andra an konungens fiender *.

--

Tegi~érs edition, I, s. 92.

? Schuck, Gustav III, s. 101 ff.

"

Odhnes, Sveriges historia under Gustav III, II, s. 205.

22 Axel Brusewitz.

De iiare kriterier, som enligt Tegners 8siBt tala mot Adlerbetlas föïfattarsliap, f ~ r f j ä n a knappast avseende. Vid deras bedömande utgår han från en förutfattad mening både onm konungens personlighet och om den talit och vardighel man har ratt att vänta av en gustavian som AdPerbeah, när han företar sig att teckna ett port-att av sin kunglige herre och välgörare l. Att Adlerbeth var fullt kapabel att skriva

en liarakteristik sa utan hänsyn som deil har ifrågavarande, darpå tyder hans ofta, bl. av Tegnér, citerade yttrande till Lars von Engeström kort efter Gustav 111:s död: ))Bror, der var intet enda ärligt har på honom» Aven detta yttrande, vars autenticitet inte bestritts, hös med till de kriterier, som i detta samband påkalla uppmarlrsarnhet.

Egendomligt ar att Tegnér, da h a n ville besvara fragan, o m »Iiarakteristiken)) och Anteckningarna Iiaft samma "r- fattare, ej sökte finna svaret genom att jämföra de båda skrifternia. Nedan följa några punkter, som uppvisa vissa likheter både i form och inilelii11 dem emellan.

1. »Iiarakteristiken» (ovan s. 13): nMed mycket fria tänkesätt i religion s c h mora1 förenade han en besynnerlig vidskeppelse. - - - E n Mamsell Arvedson, soi-n spadde i kaffe, hördes både när fälttåg och Riksdagar förelmades».

Anteckningarna (Tegnérs ed.

I,

s. 60, noten): »Utan sardeles wördnad för det moraliska af religionen, ägde denne Herre mera förtroende för de% mystiska; och lians annars uplysta sjal var till och med smittad av mridskepelse. E n Mamsell Arvedson som länge snillat sig till penningar genom

av C. G. Sinlilaire (ibid. s. 171) samt A. L. Hamiltoil, Anekdoter tiB svenslia historien (Sv. inem. och brev, IV, s. 111).

Betecknande nog a r enligt Tegnér Arinfelt snart sagt dlen ende, som i sina anteckningar visar den grannlagenihet en gustalian ar skyldig konungens minne. Inte ens Schröderheim och J. G. Oxenstierna ailres ha iakttagit »tacli- samhetens förpligtelser)). Tegnér. Gustaf Mauritz Arinfelt, I, s. 157.

Minnen och anteckningar av Lars von Engeström, utg. av Elof Tegnér, I, s. 28.

För citaten ur Anteckningarna ligger har och i det följaiide original- texten till grnild.

Adlerbeths karalrteristilc av Gustav III. 23 spådoniar i Caffé

. .

.

rådfördes om utgangen av närvarande saker och tillstundande riksdag)).

2. »Karaliteristiken» (ovan s. 14) : »Nar Rosenstein "r- ordnades till Icron Prinsens I~aiormator, ville Konuamgen att h a n skulle bli Prest ocla lovade honom survivanm på Vesteris stift. Scl-aröderlieim var utsedd till Erkebiskop efter Men- nander nar B786 års RPPcsdag tvang konenngen att gå ifrån denna plan)).

Anteckningarna ('Tegnérs ed. II, ss. 24, noben, 26, not. 2): )>Men då det Iiononn btangiordes QfBrordazaradet f6r Rosen- stein att vara liroriprlnmsens Informator),

. . .

f6reslogs honom tillika att bli Psest naed I6fte framdeles om Westerås stift samt Commendeiarskorset av Nordstjärnan». - »Bland andra stötande f ~ r s l a g war ock det att befordra StatsSecre- terareni Schröderheim till a r k e ~ i s k o ~ efter den ålderstigne Doctos 3fennander som just dog under Rilrsdagen, men f ~ r sent för denna nyhet, i anseennde till det menagement man med Prestestandet måste iakttaga)).

3. »Karakteristiken» (ovan s. 14): »l. tycke för psal och grannlat, för ombyte av rika kläder

. . .

var han mer äas

quinna,) etc. Härtill fogas f~alande not: »Josef II Grlät honom ej denna svaghet. Då han om en morgon 1783 i Florens besielite Konungen bar denne sediiare Herre Serafimer- Stjernan

y5

en drap d'argents riattrock, hvilket s; stQtte Kejsaren, att han sedermera i VBen lät föreställa gonung Theodor v, Neiihoff så kladd P en Teater pies».

Anteckningarnas (Tegners ed,,

H,

s. 23, raoten: »Dessa

hagge Prinsar sympatiserade icke. De wiste hvarandra mycken utvärtes hönighet, men Kajsasen fann Konungen fåfäng, qwinligt intagen af granlat och ceremonier,

. .

.

Kaj- saren moqiierade sig nog uppenbart iPfwer Konungens o h a n - nianride swagheter och lat P Wien på Theatern upf6ra en opera, där Konung Theodor von NeiahofT forestalldes med en stor ordens stjärna p5 nattrocken, sasom Konungen burit p i sig wid ett morgonbesök av Räjsaren)).

4. »Karakteristiken» (ovan s. 83 f*): ~~Niigora som af välmening erinrade honom (konungen) hans osattvisa vid 1789

24 Axel Brusewitz.

Ars Riksdag,

. . .

frågade hvad han trodde Historien skulle derom saiga till efterverlden, fick till svars: Att jag varit ferm, och att alla klanderf~tlla anteckningar om mitt uppförande äro partiskrifter)).

Anteckningarna (Tegnkrs ed., I, s. 122). Adlerbeth Afer- ger liar ett samtal med konungen den 14 mars 1489, som rlarde sig om dennes orattvisa behandling av adeln under den pågående riksdagen och speciellt hans tillbakavisande av den av adeln antagna j~stifikationsskriften~ Adlerhelb fram- hol1 att den åtminstone borde få bilaggas adelns protokoll, vartill konungen replikerade: »Om den ligger diir eller ej, kan göra lika mycket. Hinner den el11 efterwerlden, sa kom- naer den anda blott att anses såsom en parti-skrift emot mig».

Citaten under de två första punkterna saga kallske inte s& mycket. Det framgår att Adlerbeth viil kande till de be- rörda baildelser.na, men det gjorde helt visst flere andra, Ordalagen i de båda skrifterna phnaainna dock mycket om varandra. Den händelse, som omtalas under punkt 3, kiinde Adlerheth till bättre an de flesta, eftersoin han sjalv varit med i Florens vid det morgonhesôk, då kejsaren oförmodat kom och tog Gustav III på sangen l. Har flarete beraftelser-

nas ordalag

SA

påfallande liklaeter att "rfattaren maste antas ba varit densamme, Vad beträffar punkt 4, för hänsyft- ningen i »Karakteristiken>> p5 ett samtal niellan »någon» och konungen angående dennes orättvisa mot adeln P789 oviPI- korligen tanken till AdPerbeths samtal med Gustav III den 1.1 inars detla år, dar nämimda amne utförligt avhaadlsis. De i konungens mun lagda replilrerna ha ej alldeles samma rackvidd, men överenssB5mrna i sak och ifråga om slutor- den aven i avfattningen. Den »någon», som omtalas i »Ka-

-P

-* Besölret omtalas i korthet av Adlerbeth i hans Brev om Gustaf 111:s resa i Italien (Sv. mein. och brev, V, s. 57). Det var ilaturligtvis kant ave11 a v andra av konungens följeslagare, som spredo uiiderrattelser därom. Axel von Fersens Historislia skrifter, V, s. 189 f. Jfr brev från Axel von Fersen d. y. till fadern dat. Florens ''l12 1783, ihid., s. 303 f. Har omtalas dock e j att konun~geii

bar serafimerstjärnal& på nattrockcii; ej heller i Armfelts berattelse. Tegnér, Gustaf Mauritz Armfelt, 1, s. 104.

Adlerbeths karakteristik av Gustav HIII. 25 rakteristiken)), kan ej @rna vara någon annan aaa Adler- beth I.

Av det firegåeaide torde vara IfuPIt klart att Adleïbeth ar »Karakteristikens» f6rfattare. Aven f6r detta alitstycllies datering has m a n viss w5lp av ortografin. Vi kunna nu studera denna i den ovan atergivna originaltexten.

Som fbjrut namnts laar man att skilja 1inellan den egent- liga karakteristilien av konungen9 själva portrSttecknPrageaa, nedskriven p i t v i folioark, och aktenskapsliistorien, skriven p% ett halvark

Y

Portritteckningeaa bestar u r kompositions- synpunkt av tv5 liitt ursliiljlaara avdelniiigar. Den f6rra av- delningen 3, soin upptar det ena fslioarliel-, Biter sig mycket val tankas som ett avslaitat helt f6r sig. Ortografin ar har genomgående av det d d r e slaget (anvandningen av enkel konsonant och beteckningen av G-ljudet). Avers bruket av w-tecknet Bcoinamer till användning, eheiru sällan (inalles sex gånger). Med stod av den altredning, som fisut givits av Adlerbeths stavning miste den Grra avdeliliingen av porlrat- teeliningen vara skriven f6re 1799, aaaiagligeaa (med hansyn till w-tecknets endast sporadiska Grekomst) 1797. 1 vart falal8 kala den knappask ha tilB%commit saantidigt nied att Adlerbetla a~rslutade berattelsen om Gustav 111:s d6d, vilket förklarar att den e.1 finns l ~ a f i r d efter denna beritkelse i Anteckningarna

'.

I

den senare kompletterande avdelningen av portratteckningen

Ilågoil samlad iiaraliteristik av Gustav III finils ej i Anteclriiingarna. De ornti5nii1andeii av vissa för koi~uiigeii utmärkande lcaraktersegenskapcr, som h i r i ~ å g o n gång förekomnia (Tegnérs ed., I, s. 20), stainina einellerlid med deii utförligare teckningen i »Karakleristiken». Det kali inåhända iveaa vara var1 att namna att klassislia citat, som man vantar av Adlerbeth, filmas både i Aiitccki~iii~gariia och »IIaraliteristi%eii» - i den senare ett citat av Laica- lins, villieti förfaltare aveii citeras i Aiitecliningariia.

Se ovan s. 18 f.

Deii striiclier sig fram till det stycke, som borjar med meiiiiigen »Maix har hos Gustaf III afven som Tacitus hos Tiberius aiimarkt flera tidehvarf;;

(ovan s. 12).

Se ovan s. 3 f.

I naninda berattelse och på de första sidorna av den omedelbart efler- följaiide, saiinolikt lrort efteråt påbörjade redogörelseil för förinyndartiden

26 Axel Brusewitz.

tillämpas helt det nya stavningssattet, varför den inte kan ha skrivits förrän tidigast i slutet av 1791) eller under år 1800. Det- samma galler om skildringen av konungens aktenskapshisto- ria, där också de nya stavningsreglerna lionsekvent användas. Ett och annat (vissa niodernare ordformer) lyder på att denna sltildrlng avfattats senare an porträtteckningen, Restaltatet är

ratt överraskande. »Karakteristiken» visar sig besta av olika etappvis komponerade, delvis (aktenskapshistorien) med varan- dra föga sammanhörande delar l. Det förtjänar kanske observe-

ras att de sista för Gustav III inte minst ofördelaktiga delarna med säkerhet tillkommit liingt efter konungens död.

Uppgiften för denna undersöli-rning har ~asentljgen varit av textkritisk art. Nigra ord m a tilläggas om det uppfatt- niilgssiitt, som i litteraturen gjort sig gällande vid bedömandet- av samtidas, och speciellt Adlerbeths, uttalanden om Gustav 111:s personlighet.

Det var tydligen med stor tillfredsställelse, som Tegner avfärdade den av Arndersson publicerade »Gustav 111:s Barak- Leristik» såsom en simpel »smädeskrift» av obskyrt ursprung. Man kan höra en lättnadens suck mellan raderna, Hans benagenhel: att nästan aprioriskt avvisa memoarlitteraturens »nedsättande» omdömen om Gustav III a r i viss mån typisk för äldre svensk traditionalistiskt betonad historieskrivning Oförmainliga uttalanden om konungen vacka förvaning eller inge olustkiinslor. Till och med hos Odhner kan man finna spår av en sådan inställning. Ett exempel må anföras, av intresse i detta sammanhang genom den parallell det pa visst s5tt erbjuder till Tegners reaktion mot Adlerbeths karakteri- stik liksom mot hans Anteckningar över huvud.

dominerar visserligen e j w-tecknet men är vida oftare förekommande an i har ifrågavarande del av »Karakteristiken».

Det behöver ej särskilt understrykas att vad som framkommit om »Karakteristikens» ortografi ytterligare bestyrkcr Adlerbeths författarskap.

Jfr för det följande Georg Landbergs intresseväckande skrift, Gustav III i eftervärldeils dom (1945), som givit mig flere både positiva och negativa im- pulser.

Adlerhetlis karakteristik av Gustav III. 27 På Odhner verkade det chockerande, d5 han tog del av Ulril; Scheffers skarpt kritiska karaliterssliildri~ag av Geistav III, nedtecknad redan 1779. »Ma~a vet ej ona mana sliaB1 kro sina Qgon)), skriver laan, » d i man Baser dessa rader av U. Scheffers hand)) l. Tydligen godtar han emellertid Schefiers

uppsats, som han utförligt refererar under uttryckanide av sin I T ö r ~ i ~ i i ~ g över den ensidighet, varmed författaren »fram- liåller konungens sämre egenskaper». Men det a r betecknande att han inte desto mindre, utan att anföra aiigra bevis, drar P tvivelsmål det d5 nyf~inna a1;tstyekels autenticitet. »SBiullle uppsatsen)), frågar han, »vara en afskrift av någon aniraans antecknilagar?» Alternativt frannkastar han frågaia, om den kan »vasa nedskrifven under intryck av någon djupare miss- stamning eller nleningsskiljaktigM emellan konungen och Scheffer)). Pai samma satt söker haii förlilara sksrpan i en nigra naainader tidigare tlllliommen skrift av den högt he- trodde statsmannen 2. Både Odhner och Tegiier ha svårt att förllika sig med det historiskt beaktansvärda faktum att konaungen närslåerade personer uttalat sig djupt ogillande o m Plonom. NAgon birsalit miste finnas, och som förklaring tillgripes då antagandet att vederbörande skrivit i BilllFallig, misstamning.

Av visst intresse ar aven att se h u r Levertin, den traditio- nella Gustav ZII-uppfattningens fullkomnare och ståndaktige försvarare, reagerar mot den beundrade konuaagens detrak- töres. Som representanter f6r dessa utvaojer han i sin bekanta essä över Gustav ILII tvi: Fersen och Adlerbetla, med vilka han har en liten uppgörelse för att visa hela memoar8ittera- tusens vgrdelCashet, iiar det galler att bedejma en man med Odhuer, Sveriges politislia historia under lroilung Gustav 111:s regering, Il, s. 169. Scheffers skrift, som utan minsta tvivel ar gjord med hans egen hand, har publicerats av F. Alrnén, Gustav III och hans rådgivare 1772-89, s. 412 f . Texten %r e j tillfredsställande återgiven. Som ex. på felaktigheter må endast aiiföras s. 412, rad 10 uppifrån: pris, skall vara prise; rad 4 iled- ifraii: tout qui, sliall vara Lout ee qui; s. 413, rad 1 iippifrån: cour, skall vara eoeur.

28 Axel Brusewitz.

Gustavs överlägsna snille och psykologiskt komplicerade natur l. Over Fersen, konungens erkande fieride, blir domen

självfallet förkrossande. Men Levertin nekar sig inte att g5 köpet ge den fällde en spark genom att förlöjliga den för- ment patetiska sjalivupptagenhet, varmed den gamle partlhöv- dingen skulle ha beskrivit sin fångelsetid i Fredrikshofs slott. Det gick dock ingen nöd p5 Fersen, framhiller 1,evertin. Han hade jci tvi? praktfullt Inredda r u m till sitt fioPrfogande, dar I-nan Inte ens saknade »en motpart f6r eftermiddagens piqriet- partier och dar den arme fången efter supeen kcinde i lugn och ro meditera över 'despotens grymhet7». Om den sbegrip- IIlgt Intressante nevsopat på tronen, som fått Infallet att halita riddarhusets främsta man med Fersen i spetsen göras i detta sammanhang inga reflexioner. Adlerbeth behandlas knappast med någon större egard an Fersen, trots att han stått i ett helt annat, vanskapligt, "rhållaalde till kontingen och därför ägde helt andra förutsättlainagar an den Grbittrade partichefen att skildra Gustav III. Redan underlatenhelera att markera denna åtskillnad sager en hel del. Adlerbeth utmailas som eia stelbent pedant, som med sin »forra, njugga och sparsamma naturell» saknade all »sympatisk firmåga att första Iionungen». Det var förgiives hail mödat sig att »i sina tunga, fi-511 de romerska historikernas Piejsarportsiitt lånade fraser och be- traktelser» f h g a Ginstavs noroliga och kvinnliga visen». Aven Adlerbeth får sin lilla spark i de med LaansyBinlng på dennes kända sparsamhet lekfullt formade orden: »Maii var en stor hushållare både ifraisa om pengar och idéer)). Därmed iiro Fersen och Adlerbeth likviderade utan att de med ett ord själva fatt komma till tals, utan att nigot som helst försök göres att analysera sanningshalten av vad de verkligen sagt och menat. Ingen bevisning åsyftas, endast misstänkliggö- rande. Klan f5r ett starkt Intryck av hur djupt engagerad

Levertin, Från Gustav 111:s dagar (1896), s. 8 ff. Då essaii skrevs

(1892), hade L. troligeii äniiii inte fått i siila händer Tegnérs s. å. publicerade

edition av Adlerbeths arbete. Tydligen ar det främst »Iiarakteristilren» haii, vänder sig mot.

Adlerbeths karakteristik av Gustav III. 29 Levertin iir i den sak ban kampar "r, hur nästan personligt fcPrna-mad han kanner sig

i

sin dyrkade I~jIJaltes vagnar.

Men aven Levertin skulle f5 en cliock, niin. han tio efter det han skrivit sin ess2 kom att Basa den då utgivna Grsta delen av Hedvig Elisabeth Charlotfas Dagbok. Ban måste erkanna att den Billa hertiginnan inte kunde negligeras, hon visste vad hon talade o m s c h hon kunde inte rimligen firebrås "r partiskhet. Särskilt blev han tagen av den skrgmmande skildringern av konungens upptradande vid moderns diddsbadd. Det berörde honom illa. Men det a r betecknande for Levertin att den oro, som ett Ogonblick grep honom, fraimst gallde fragan huru han skulle aandga »nedslas i sin beundran» fhir konungen l, By beundras måste

han. Levertin treistar sig vid tanken på Gustav 111:s lysande regentegensliaper, som hertigilinan inte beridrt, och finner en ursikt i I-ians ömtaliga konstraarsnatur, som hon inte f6r- state.

Eri varre elnock utsattes Levertin för, d å Henrik Seiick ett par år senare utgav sin bok om Gustav

HIP.

Av LevertPns »iiltuitivt» skapade faaatasibild fanns efter denna inte mycket kvar. Att han kande sig hårt träffad frarngar av hans svaro- ma1

',

dar han utan stcirre framgång s6kte visa det ytliga och orattvisa i ScP-iiicks aggressiva skrift. Levertin hade i sin essa flallt medvetet satt intaaltiora före analys, och han t a l -

mönstrade med ett eller annat undantag alla samtida anteck- nare - illvilligt stamda oclm dåliga psykologer som de voro - sasom vittnesgilla, nar det galler pejla Giastav 111:s oro- ligt flyktiga dubbelnatur. Sehuck fhir fram memoarernas av Levertin undertryckta ocll ave11 av andra f6rfa"rai-e dittills alltf6r Intet beaktade Ii5llimaterial och bygger diirpai sin nya, från den hiivdvunna uppfattningen så starkt avviliande karak- tersteelming av Gustav 111. Den Pionvenliorialism, som d r ~ j t Pivar över äldre teckningar, aven i de friimsta kaistorie~erken, röjes bryskt undan och det gamla rcsmantiserandet får ett

L Levertin, Saml. skrifter, X, s. 106.