SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

1800-talsunion

och

~gcss-tals-

syntes

Några bböchr med anledning av hundra- årsminnet av den svensk-norska unionens eippli~snin~

SociaBdemobatk tidsalder

Sverige

och Norge under

r9so-talet

Fr&~ncis Sejersked

NYA D Q X A , N O R A 2 0 0 5 ~ 536 s

Union och demokrati

D e Wremade rikena Sverige-Norge 1814-1905

Bo Strslrk

1905

-unBsnsaapp16s-aPngens

ar

Nya

perspektiv pai ett svensknorskt drama

Zrbjörn lQifsson & @ystein &rensen (red.)

Goda grannar eller morska

motstindire?

Sve"ge

och

Norge

fiin 1814

till

idag

Erbjörn Nilsson Q a y ~ t e i n Ssrensen (red.)

"Svenslie~faen!" vrålas publiken p i Ulle- vah upprepade gånger. Domaren i en fotbolls- landskamp mellan Norge och Danmark 1994 har dömt mot hemmalaget. Men varför, frågar sig en av åskcådarna, idrottshistorikern Matti Goksqr> räcker det inte med "dommerfaed',

varï"ör ska domarens nationalitet dras in ocksi? Hans svar iir att svensken för inånga norrman i lång tid varit "den relevante andre", den man har mätt sig mot, konkurrerat med och speglat sin egen identitet i. Och en stor del av aided- ningen tiU detta ai den svensk-norska unionen och särslult uppbrottet från den 1905.

Det var säkert inget som den stackars domaren var medveten om, men så hade han ju heller inte haft t3Kde att Easa de böcker som roo-årsminnet av unionens upplösning nu har avsatt. Fyra av dem ska Jag gransh har, bland annat den där G o l i c v s refiexion finns på pränt, och det s h genast sägas att den jag Rnner mest spännande handlar inte &s om unionen, utan spannande genom att vara den &sta vetenskapliga syntesen over svensk 1900-talshistoria.

Det finns en grundläggande asymmetri i förhållandet mellan Norge och Sverige, eftersom norrmän ganska sällan varit"den relevanta andra9' fbr svenshrna och minnet av unionen inte d s haft samma Laddning i Sverige. Det har ocksi märkts kring jubileet, som medial.[ varit en stor affär i Norge, men som gått tämli- gen obemirkt förbi i Sverige.

4

forskningen k också unionen en viktig faktor i norsk historia, inedan den iir nästan obefintlig i svensk. Ett Grsök att råda bot p2 detta iir '$rosjeh 19og som finansierats av båda Iinderna.

F ~ r u t o m en innehållsrik hemsida (http:l/ ~ . . h f . u i o . n o l i a k h / f o r s k n i n g / f o r ~ I c n i n ~ s - prosjekter/rgog) har projektet resulterat i må antologier, 1905 - unio~zsupplösnizgens dr som

fohseraï på själva upplösningen och Goda grannar ekler morska motståndare? som behandlar svensk-norska relationer från r814

till idag, bada redigerade av Torbjörn Nilsson och @ystein Sarensen. H lösare anluiytning till projektet har också 16 författare arbetat med ett tvibandsverk om Sverige och Norge; Bo Stråth har shivit om unionen i

Union

och de- mokrati och Francis Sejersted om Sverige och Norge under 1900-talet i Socialdemokratins år-

(2)

h u n d d e . Samtliga böcker har givits ut i bide norsk och svenskversion.

De 'n/a sistnämnda böckerna har helt olika infallsvinklar. Bo Stråth har slaivit en bok om den svei~sk-norska unionen, vad som höll ihop den och v a r f ~ r den sprack, och Francis Sejersted has skrivit eii bok om de svenska och norska samhaena på 1900-talet i komparativt perspektiv. Det hade varit naturligare att läta dem utgöra del ett och d d två i ett förlopp, an- tingen genom att 1900-talsboken snavats in till svensk-norska förbindelser, eller (hellre) genom att också 1800-talsbolten hade skrivits som en bred samhailchistoria. H varje f d borde valet av de oEka infdsvinMarna ha I<ommen- terats och motiverats. Men med de inriktning- as de nu valt har bida författarna istadkornmit intressanta resultat. Eftersom Sejersteds bok har det bredare syftet ställer jag kronologin pä huvudet och börjar med honom.

En

a900-talssyntes

Sejersted har vdt att kalla sin bok "Socialde- mokratins tidsalder", men egeneligen är det bara en tredjedel av k h n d r a d e t som han vill ge den etiketten. Han delax upp sin framställ- ning i tre epoker: den borgerliga socida integrationen 1905-"40, socialdemohahns "lyckliga ögonblick" 1940-1970 och en kisbetonad och svår%ngad upplösningstid direfter. En mer träáaande titel f ~ r vad Sejersted ser som genomgiende hade kanske varit "National- statens socida integrationsprojekt", men han menar förmodligen att 1900-talet framför &t

hraktäriserdes av att projektet blev socialde- mokraternas. På det sättet ar det en skildring av Eórutsiittningarna för den social$emokïatiska hegemonin, dess U a utveckling under mitt- perioden och slutligen dess ännu inte avsluta- de h i s .

Cejersted presenterar har i sjalva verket den första vetenskapligt uderbyggda syntesen över svensk 1900-talshistoria. Medan man i Norge flitigt har sisrivit översikter har ju den genren i Sverige försvunnit och det m2 ursak- tas om en svensk recensent därför i första hand faster sig vid vad denna syntes kar att saga om den svenska sarnhäUsumecPdingen. Det är här nyheterna är störst - nyheter som förvisso ofta springer ur komparahonen med Norge.

Under den första epoken handlade det om att integrera de nya arbetarskarorna i national- statsprojektet. Att den borgerliga opinion som histalliserades kring Venctre under de senare unionsstrideri~a fortsätter att dominera i Wor- ge ar kanske inte så nytt, men Cejersted havda att arbetarrörelsens betydelse i Sverige är

kraf-

tigt överskattad för denna period. Att den so- Uda integrationen lychdes berodde på att bu- vudmotsättningen egendigen inte gick mellan arbete och bpital, utan mellan gammalt och n y t , och bide de borgerliga luaGerna och ar- betarrörelsen stod för de nya. Det var dock de borgerliga som genomförde allmän rösträtt, skolreformer och de förstavalfirdsreformerna.

Nar sociddernokïaterna på 1930-det på d- var tog över det sociala integrationsprojektet från de borgerliga kom de i viss män till d u h t bord. Men de ändrade dulaingen och kom- pletterade med egna ratter till en modefl som Sejersted menarvar helt egen, en blandning av liberalism och socialistisk reformism med en stark stat som ledare för ett starkt niringsliv och starka, närmast korporativistiskt organiserade samhälleliga intressen. Det var här den skandinaviska valfardsstaten på d v a r uppstod som svaret på hur breda befolkningsgrupper s k d e integreras i nationalstaten.

Under denna period dominerade en sak- lighetsdiskurs som framställde camhdlsfrä- gor som problem att lösas w expertis. Experter som paret Myrdal i Sverige eller Karl Evang i Norge lyfts fram. Men här fanns viktiga nyansskillnader mellan Norge och Sverige. Sejersted menar att det iir typiskt att begreppet "foIlbhemrnet" inte h n d e slå igenom i Norge. För det Grsta skulle man ju aldrig ha kunnat ena sig om man skulle skrava " h j e d p å bolunål elPer "heim"~ä 1 nvnorsk. Man hade också redan ,

en etablerad nationell retorik fotad i en natio- ndromantisk hislorieuppfattning som inte be- hövde ändras, medan bïoltet med historien var radikalare i Sverige och nya gemensk<apssym- boler malste skapas.

4 denna det norska tänkandets djupare historiska Granhing läg o c k ä demokratieipp- fattningen. Sejersted havdar flerstädes alt demokrati

2

ett viktigare värde i Norge än i Sverige. K det norsla Hovedavtalet Wa.i 1935 tar staten en stor roll pä arbetsmarknaden medan 94 R e c e n s i o n e r § C A N D I A 7 2 : 2

(3)

Saltsjöbadsavtalet haller den utanför - en skil- nad som på ett sätt kan f6rstå.s som ett stör- re inflytande for de demoliratiska organen i Norge.

1

Sverige ar vi ovana att se saken på det sättet, men genom att överlamna stora sfarer i samhället till avgöranden i 'Grhandlingar mellan privaträttsliga organisationer undandras de ju demohati i en elementar mening. Sejersted har andra exempel och i huvudsak tycker jag han ar på ratt spår: en principiell deinohatisk hallning får i Sverige ofta vika för det praktiska och resultatinriktade, en effektiv (och därmed ofta toppstyrd) organisation ar viktigare an en demokratisk.

Den tredje perioden rubricerar Sejersted som "den starka statens fall". I en dialektisk process innehohl den socialdemokratiska syntesen fröet

ta

nya motsättningar. &gdoms- upproret, gruvstrejken och kritiken mot att många blivit socida förlorare visade vaefards- statens balcsidor. Efter 1970 ska sociddemo- kraterna ha förlorat hegemonin, vidfiïdssta- ten liotats, det civila samhaet expanderade pa statens bekostnad, politiken blev åter en fråga om ideologiska och till och med moraliska vd, samtidig som de demohatiskt okontrollerade media tog sig

At

större makt - &t enligt Se- jersteds har ganska konventionella tolKing.

Sveriges experiment med en "tredje vigens" lirisbekampning på 80-talct miss4ycScades och efter en djup ekonomisk h i s - "Sveriges andra Poltava"- tvingades man luypa till lmrset i form av medlemskap i

EU.

Sverige har blivit ''ett ordinärt europeiskt land". E r Norges del har oljan -och kanske framför d t den klo- ka politiska hanteringen av den - utgjort en krockkudde som gjort anpassningen till en ny verklighet mindre smärtsam, men samma tendenser av förvirring och osalcerhet gör sig ock- så gallande där.

Jag ar tveksam till den konventionella epok- gränsen kring 1970 ValPardsstaten montera- des ju på intet satt ner. Det medger också Se- jersted som noterar att den tvärtom kommit att kosta allt mer, men han menar att stamnings- läger har förbytts från optimism tiEl oro för framtiden. a r det inte att idyllisera tiden &re 1970? m a d e man på "det glada 60-talet" om annat än bostadslöshet, atomkrig och hotan- de arbetslöshet? Var inte de politiska striderna

mellan socialdemokraterna och de borgerliga bittra och hatska? Sejersted lyfter fram pen- sionsfrågornas lösning som exempel på breda samarbeten, men jag undrar om han inte un- derskattar ATP-stridens formerande effekt på blockbildningen i svensk politik. Vi har alltid en tendens att uppleva saintiden som så mycket mer forvirrande och mångfacetterad än det förflutna och det ar möjligt att man i framtiden kommer att sätta andra periodganser i det sena 1900-tdet.

Man söker mestadels förgäves efter vardags-

lav

och enskilda människor hos Sejersted. Det ar en historia om de stora ctmk~irerna, ibland med rent stmkhirifunktiona9istiska drag dar förandringar, reformer och skillnader meilan landerna förldaras med djupliggande struktu- rella hav. "Förklaringen tiil denna skillnad", heter det $.ex. om tidsskjllnaden mellan de de- mokratiska genombrotten i Norge och Sverige, "ligger i den socida strukhiren och de politiska institutionerna." Näringslivets stniketul; med storslraligheten i Sverige och snqåskdig- heten i Norge, ses genom hela perioden som en grundläggande variabel. Men samtidigt dylcer aktörerna fram här och var, och

da

framför &r

de politiskt och ekonomisk Ringa namnen. Sejersted diskuterar detta explicit nar han väger Brantings och ihi-anmaols roller för arbe- tarrörelsernas så olika utveclding med en stark radikalisering i Norge samtidigt som reformis- men segrar i Sverige. "Den tiElfdlige aktören kan,"skriver han,"under bestämda omstandig- heter, piverka historiens gång." Detta kommer igen när han om efterkrigstidens Erlander och Gerhardsen skriver: "Sverige och Norge fick de ledare de behövde, vid den tid då de behövde dem."

Strukhir-alctör-problemet ir Grvisso evigt för historiker, men Sejerstedts lösning ighöre- f l e r mig ligga f6r nära historismens hegelska världsande. Det ax inte stor slcillnad mellan Se- jerstedts syn på Erlander och Hardd v a r n e s på GustavVasa; båda var de i pakt med världs- andens

-

eller samhä~sstruk&ernas - utveckling och kunde därför påverka denna utveckling. Återstår det då bara för oss idag att sitta och vänta på en ny Erlander eller Gerhardsen som kan leda oss ur den förvirrade saintiden? Spelar det ingen roll vad vi 'Sm2' människor

(4)

g6r idag? D e flesta w oss viU ju gärna tro att våra personliga val och vårt engagemang inte är fullständigt utan mening för samhaet runt- omkring oss, och varför skulle vi dä inte tro att vanliga människors agerande spdade roll ock- så i det förflutna? Sejersteds bok blir inte sämre av att den också leder

till

sådana funderingar.

Komparationen mellan Sverige och Norge kan ibland ge insikter, t.ex. om synen på demokrati? men ofta nQjer sig författaren med ett d- mänt konstaterande om en parallell utveclding. Jag hade velat veta mer om direkt påverkan. Spelade det någon roll f6r Sdtsjöbadsavtdet att det norska Hovedavtalet hade slutits? Fanns det direkt inspiration i vdfardsbygget mellan länderna? Däremot uppehåller sig författaren Putigt vid de ofta misslyckade försöken till s m - h e t e , som försvarsförbundet, Nordek och te- Peaffiren. Har konstaterar han att dessa försök dyker upp med en sadan envishet att det måste finnas en grundraggande idé om svensk-norskt, skandinavisk eller nordiskt samarbete som ar närmast immun mot d a misslyclranden.

Har

är det d t s å snarare en mental an en materiell eller organisatorisk s t d e u r som han spårar.

H

det sammanhaiiget ar det synd att bolten bara omfaaaï Norge och Sverige. Danmark komrner ibland in som ytterligare en jamförel- se, och en systematisk komparation med Dan- mark skulle säkert ha mycket att ge. E d a n d fattas an mer, eftersom många svensh utrikes- politiska ställningstaganden blir svårbegripliga utan att Finland tanks med. Den underbelys- ta fidilandska aspekten

aï

en av de få punkter iiar det syns att författaren inte iir svensk. Men det är nu inte en nordiskutan en svensk-norsk historia han har skrivit, och det har han gjort med den äran. Som svensk 1900-talshistoria förtjanar den att bli ett verk att använda och ta spj&n mot i kommande forsksling.

En underskattad 1800-talsunion

Det finns knappast någon svenskt historio- grafi att ta spjärn mot för Stråth nix han i sia band ska avhandh den svensk-norsh unionen. Vad som på sin höjd finns är en &rnPn före- stablning, traderad i handböckerna, att unionen aldsig var särskilt eEektiv och egentligen på förhand dömd

tihl

upplösning genom att norrmännen ddrig fullt ut accepterade den -

vilket man så i vixlande grad kan ge svenskar- nas beteende sItulden för. Stråth försöker i stkl- Pet skriva unionens historia utan att utgå från att den var dödsdömd från f~delsen. Det be- tyder att dess upplösning blir något som mas- te fförWaras.

Stråths förklaring iir en enkel och slagkraf- tig tes: unionen sprangdes av demokïatisering- en. När oppositionen under sent 1800-tal alltmer flyttade fram sina positioner på väg mot parhmentarism skedde det i de två staterna var för sig. Det fanns inga unionella institutioner dar haven kunde kanaliseras och artikuleras gemensamt.

Utvecklingen var emellertid inte n~dvändig, enligt Stråth. h e n om unionen från börjanvar ett löst arrangemang och Karl Johans idéer om "arndgamation" aldrig blev till något, gjordes ändå framsteg i integrationen. Mellanrilacla- gen 1825 underlattade handeln mellan uni- -

onspartnerna. Perioden kalng 1800-tdets mitt och in p i 1870-tdet kallar Stråth för "unionens lyckliga tid". Ståthallarstriden var visserligen infekterad men kunde lösas. Fler lösningar syntes på vag under denna period dominerad av"harmoniliera"krafteer p5 bida sidor. Kr- slag framf0rdes om en mer unionell regering, en större jämlikhet i utrikespolitiken och tom. om ett unionsparlament. 1874 utvidgades mel- lanrikslagen i riktning mot ett svensk-norskt frihandelsomride.

Men denna löftesrika tid förbyttes i fördju- pade motsättningar under unionens sista tret- tio år. Det fanns flera orsaker till detta. D e sbndinavic~ska strömningarna från seklets mitt hade diskrediterats genom att utnyttjas i Bernadoaarnas Ininagliga utrihspolitik. Poli- tikernas Gamflyttade positioner mot kunga- makten kom tydligt till synes på det utrikespo- litiska området nar både norrmän och svenskar desavouerade Karl XCV ock inte stallde upp på hans löften om hjalp

till

Danmark 1864. Men om utrikespolitiken Kirflyttades från kungen till politikerna fanns det ingen gemensam unionell plattform för den. Sverige satte sig i praktiken an tyngre pa unionens utrikespolitik. Konsulatsfrågan, som slutligen spriickte unionen, rörde aUtsåvid själva kärnan av problemet. Varför skulle särnor&a konsuler lyda under en helsvensk utrikesminister?

(5)

Bristen på gemensamma institutioner var total helt upp till toppen, e6tersom det inte ens fanns en unionsltung. Kungen var kung över Norge och Sverige. Oscar 11:s personliga di- lemina i denma dubbelroll tillskrivs viss bety-- deise hos Shåth. Den stackars inanncn

by-

te uniform varje gång r-er passerade gränsen och lar- också ha talat god norska nar han var i Norge, men tvingades också som isorsk kung underteckiia lagar som han upplevde gick rakt emot föreningen av bans hrå r i h n . När Sverige 1895 rnsslade med sabeln iiinebar det f d ~ t i s k t ~ som Strith andersrryker; att Oscar som kung av Sverige lsotade sig sjalv son? kung av Norge med krig. Denna formella perswnlighetsldy- ning var eri reell psykologisk pafrestising för O s c u 11 och torde ha bidragit till hans alltmer uppgivna attityd.

Från 1870-talet drev norsk och svensk nationalism varandra i'ramåt i en ond spiral.

1

Sverige kom nationalismen att förenas med högerpolitik och bonderörelse, skskilt med protektionismens seger 1888, medan alliansen mellan stadsEiberaler och bönder fortsatte var- vänsterliberal i Norge och ledde tdI ett parla- rnentarisl~t genombrott redan 1884. Utveck- ling.en ar valkand, men Stråths föridarande tes ar tanlwärd: deil ekonomish depressionen i Europa under 1870-talet innebar det definitiva genombrottet för nationafismen, som nu gick från att vara oppositionens vapen till de stats- bärande skiktens kitt G r att hålla samman en missnöjd befolbing.

Denna tes på europeisk nivå kams som en rimlig GrMaring till nationalismens omladd- ning från garibaldiskt rödskjouteri till wilhel- rninsWoscariansk grosshandlarromantik och den ger mening åt käbblet p i riksdag efter riksdag mellan psotekiionister och frihandlare. De olika sociala f6rutsattnPngarna i Sverige och Norge rnedEarde att utvecklingen baserades på olika sainhdcgrupperr, vilket i sin tus f~rsvåra- de samsyn och 1ijsningar på unionell nivå.

And5 trycker Stråth på att det inte behövt g i som det gick ens då. H(ornprnmissn~öjlig- heterna fanns ock den värsta Irrisen kom man faktiskt igenom 1895 utan krig eller unions- upglösiiing. Parlamentarismen skilde heller inte landerna s5 mycket som man menat, enligt Strath, som darvidlag har en annan upp-

fattning i n Sejersted. Stråth menar alt genombrottet r884 i I*Jo-e och stagnationen i Sverige har överdrivits, att det i båda Iander- Isa ege~ldigen handlade om ett gradvis fram- flyttande av parlamentarislca positioner vism imngarnaken och att det hela tiden hade E u a i - nits rnöjligJseten att lata denna kamp utspe- La sig inom unionen. Men viljan salmades på alltlór många håll. Nar det gäller den slutliga upplösningen ger Stråth en ganska traditionell bild, dar Boströrns "lydrikespunicter" Fran hös- ten 1904 Damtrader som en avgörande vand- Norrmannen biev så förödmjukade att det irite mer gick att blidka dem och den svens- Ita ståndpunkten hade bundits upp för Rar"cr(ir att kunna lirkas loss igen.

Boken ar iut~st~erel-ad med ett storre antal bil- der a~ dvarbga herrar i svartvitt, och der ar symptomatiskt för den politiska nivå som den mestadels rör sig pa. CainhalEsut~rec!&np i stort, sociala och ekonomiska faktorer spelar en andrarangsroll, och vanliga miinniskors liv och pankar figurerar lika lite som hos Sejersted. Dock försökes Stråth Ramta upp något av detta i ett kapitel som stäbler frågan om Sverige och N o g e utgjorde en kuculnir eller må. &n om rnigrationsstr~rnrnar öTw- gränsen skynatar och olika föret-a~sstrukturer _u diskuteras rijr !i

oss emellertid även har mest på en politisk och idémässig nivå. Strikts slutsats i r att länderna inte var men v 3 blev tvii lidturer. Den n o r s h ocli svenska nationalstaren byggdes upp i hög grad på koistrasten just mot ui~ionsbsoderii.

Avsaknaden av gernensa~rima instinitio- ner, dar de tendenser som fanns tifl ett kom-- promissernas mittfilt kunde ha utvecklats till verkdig sarnhandling,var alltsi. det som sprang- de unionen, enligt Stråth. Har menar han att det finns något att Para för dagens EU av den svensk-norska unionen. Svårigheten att få ige- ilom en EU-fijrfa.ttning och f i e 0 samarbete mellan 25 stater att fungera idag %r naturligtvis mycket svårare än at? E

i

två stater att hagla ihop på 1800-talet, men Stråths koppling %r andå ett beaktansviart Försök att göra denna gamla historia relevant.

Man kan dishtera vad som ar vilctigast: integration nerifrån genom de många manni- slcornac Laktiska agerande, l<ul&~rell integration genom skapande av gemensamma syrnbo-

(6)

ler och referensramar, eller de institutionella faktorer Stråth lyfter fram. Kanske hans perspektiv kunde ha skarpts om han explicit hade vägt sådana olika integrationsskapande fal<- torer mot varandra. Det kunde med fördel ha gjorts på de många sidor som utan större för- lust kunde ha skurits bort ur detta digra verk. Stråths tes och de stora linjerna i utvecklingen framgår nu övertydligt och sidantalet hotar att skrämma bort potentiella lasare. E n stramare redigering hade knappast gjort boken sämre. Men redan som den föreligger ar den läsvärd och tänkvärd, kanske främst genom sitt fram- lingesperspektiv på historien.

Unionsupp8ösningens år

Om Stråth och Sejersted har arbetat sjalvstän- d i g , ehuru i kontakt med både varandra och 1905-projek<tet,kundemanvanta att detvaanto- logierna var resultatet av mer koncentrerat pro- jektarbete. D e har emeflertid ett ganska blandat innehaP2.Uär finns en del soppa kokad på gamla spikar? blandad med fräschare insatser, och nå- gon övergripande plan for att satta in strategiska stötar på valda områden dar vår kunskap ska- le behöva gå framåt anas inte. Det ar knappast ett nytt stort perspektiv påunionsupplösningen eller pa svensk-norska förbindelser som fram- kommer, snarare en mängd nya och gam1a"små- perspektivnpå det ena och det andra.

Boken om unionsupplösningen inleds med en kort skiss av den ena redaktören, Torbjörn Nilsson, över unionsupplösningens plats i svensk och norsk historieuppfattning. Medan den i Norge är en del av en bärande nationell myt ar den

n

Sverige snarare utsatt för kollektiv minnesförlust som något pinsamt som bör so- pas under mattan. Gemensamt i båda fallen ar dock att det är unionens slutskede och upplös- ning som har fargat av sig på synen på hela uni- onsperioden, som en oviktig parentes i Sverige och en lång frihetskamp i Norge. Det har Nils- son ratt i och finns det ett genomgående bud- skap i jubileumspublikationerna Lir det v d att unionen måste ses i sin egen rätt och inte bedö- mas i 1905 års backspegel.

Skillnaden marks också i etnologiskt insam- lat folluninnesmaterial om 1905, som Anne Eriksen studerar. Det ser ut som om den individuella och den kollektiva historien stod

närmare varandra i Norge och unionsupplös- ningens dramatik och triumf har varit mer le- vande för vanliga norrmän. Men, som Eriksen understryker, det beror aven på kur materi- alet har samlats in. 1 norska folkminnesupp- teckningar ställs explicit frågor om 1905 och "unionsupplösningen" används som kategori i förteckningar, medan så inte är f d e t i Sverige. Det kunde gjort att Eriksen hade förhuit sig lite mer kalkitisk och inte oproblematise- rat talat om ett norskt "kollektivt minnen- inte minst som minnena ofta samlats in 40 till 75 år efter hindelserna. Rimligtvis måste min- nesbilderna vara starkt påverkade av den offi- ciella historieförmedlingen. Men likvd kinns det som det iir här i helaprojektet som vi kommer närmast den oro rnånga i gränstrakterna säkert kände och den nationdistish yra som grep omkring sig på lite säkrare avstånd från gränsen i Norge.

Var det en reell krigsrisk 1905? @ystein S~rensen försöker skissa ett kontrafaktiskt kigsförlopp men menar att ett lika troligt för- lopp hadevarit att man kommit över denna kris som andra. Rodd Berg konstaterar att militä- ren inte ville ha &g. Svensk och norsk militär hade, trots ordbiget, åren före unionsupplös- ningen samarbetat d t närmare mot en upp- levd rysk fara, och norska militärer hade gjort helt Hart för politikerna att Norge aldrig kunde vinna ett krig mot Sverige. Som Stråth i sin bok konstaterar fanns ända krigsrisken där om någon hade gjort e d misstag. En nervöst av- tryckarfinger vid gränsen kombinerat med en nationalistisk folkstämning var en större fara än några få svenska högerpolitikern.

Fast hade inte stormakterna $i tagit de nordiska staterna i örat? Gunnar Aselins konstaterar att den fredliga unionsupplösningen setts sona ett bevis p i nordisk kompromissvilja och allmän förträfflighet, men visar övertygan- de hur händelserna nära följdes av stormakterna som inte ville ha krig. ~ i s s e r l i ~ e n hade, som kant, kejsar W i e l m en hög profil i norr och var ofta personligen på plats, men hans försök att tillsammans med den ryske tsaren utnyt-tja krisen stoppades av utrikesledningarna i Berlin och Petersburg. Unionskrisen blir på det sättet ett tecken bland flera på hur den hrstliga utrikespolitiken höil på att förlora terrang i Eu- 98 R e c e n s i o n e r S C A N D I A 7 2 : 2

(7)

ropa. Åselius framställning öppnar stora perspektiv och är också njutbar läsning som en elegant pastisch på äldre diplomatisk historia. Det är trevligt att få lasa en nyskriven mening som "Det var därför sannolikt med viss besvi- kelse kejsar Wilhelm styrde ut från Gavlebuk- ten"!

En annan aspekt avden politisk-militära kri- senvar att det behövdes ordentliga underrättel- ser om vad fienden höll på med. Björn Gähert visar i sitt bidrag att detta faktiskt innebar det organiserade svenska spioneriets födelse. Mili- tären drog många lärdomar om underrättelse- verksamhet av unionskrisen. bland annat om vikten av kvinnor som uppgiftslämnare. Kvin- norna och unionskrisen behandlas i två bidrag av Ida Blom och Ingrid Hammar. Grundläg- gande visade sig nationell solidaritet och politisk följsamhet viktigare än könsidentitet för ställningstagandena, och forhallandet mellan kvinnorörelserna i de båda länderna försämra- des avsevärt av unionsupplösningen.

%-utom de nämnda bidragen innehåller volymen också artiklar av §uneJungar om fin- ländska stillningstaganden, av Carsten Due- Nielsen om Danmark och tronföljdsfrågan, av Evert Vedung om den norska folkomröst- ningen, som faktiskt var den första i Norden, av Dag ahorkiidsen om kyrkans tydligen ganska blygsamma roll i händelseförloppet, och av Rolf Danieisen om rättsliga och konstitutio- nella aspekter på unionsupplösningen.

Goda

och mindre goda grannar

Medan antologin som fokuserar på 1905 åt- minstone hålls samman av unionsupplösning- ens förlopp spretar den om de svensk-norska kontakterna åt många hall. Dess tyngdpunkt är dock förbindelser under och efter upplös- ningsskedet, medan det bara är Jan Eyvind Myhres empiriska genomgång av svensk in- vandring i Norge under 1800-talet som håller sig på unionstiden. Annars är det de mer eller mindre lyckade försöken under 1900-talet att lappa ihop såren efter brottet som dominerar.

Något som aterkommer i flera bidrag är den bestående obalans mellan Sverige och Norge som upplösningen skapade. Matti Goksqrs idrottshistoriska exempel har redan nämnts, och han menar att detta speglar breda före-

ställningar i samhället av norsk underlägsen- het och självhävdelsebehov. Hos kungahusen fanns kylan kvar så länge kung Haakon levde, som Dag Hoelseth visar, men bröllopet 1929 mellan kronprins Olav och prinsessan Martha av Sverige var ett viktigt tecken på att förso- ningen tili det yttre, och v d i den yngre genera- tionen också till det inre, hade inträtt.

Det under 1800-talets slut spirande praktiska nordiska samarbetet - som växte sig starkt ilär den politiska skandinavismen hade gått över i en mer pragmatisk- avlöstes enligt Ruth Hemstad av en "nordisk vinter" fram till för- sta världskriget. Men idéerna dog inte ut och Francis Sejersted understryker här som i sin bok hur tanken om skandinaviskt - han be- gränsar sig just till Sverige, Norge och Dan- mark

-

ekonomiskt samarbete hela tiden arbetat sig fram och nått betydande praktiska resultat trots de spektakulära fiaskona med Nordek, Volvo-affaren, Selia-Telenor-affaren osv. Varje fiasko ska i själva verket ha banat väg för en ny våg av mer pragmatiskt samarbete.

Något som tveklöst utgjorde en ny belast- ning för det svensk-norska samarbetet andra världskriget. Kung Haakon och statsminister Nygaardsvold satt i London och skar tänder av ilska över utebliven svensk förståelse, som Stig Ekman skildrar i sin rekaoitulation av de båda ländernas olikartade vägar genom lmiget. Re- lationerna måste enligt Ekman beskrivas i ter- mer av kris. Men medan denna kris skapade ny bitterhet på norsk sida var Norge for Sverige inte längre en viktig partner att jämföra sig med. Den asymmetriska minnespolitiken i de båda landerna diskuteras av Peter Aronsson i ett idérikt men något vildvuxet bidrag.

Rodd Berg har en avde mest origineuavink- Pingarna i projektet genom att studera själva gränsen mellan Norge och Sverige. Han visar hur den i praktiken under roo år, från 1814 till 1914, var totalt demilitariserad utom just de få åren före unionsbrottet då norrmannen anlade gransfastningar. Desto viktigare blev den med tiden som identitetsmarkör. När finnskogs- borna på båda sidor om gränsen på 1820-talet ansökte om att få bilda en gransöverskridan- de finskspråkig församling blev detta bestämt avvisat. Resurskonflikterna kring gränsen blev fler och den stora knäckfrågan i Karlstadsför-

(8)

handiingarna kom ju också att bli i viilren grad samerna med deras renar hade ratt att över- slurida den, som Lennart Rundmark behandlar i en kort resumé av samepolitikens roll i uni- oilsug?plösningen. Som Berg framhåller var det ändå först 1928-30 som man gjorde en genom- gång av gränsen meter för meter och ersatte det gamla pranslaggningen från 1766 med en mer exakt grins.

Från de olika grinsrösena rör vi oss vida i tid och rum i @unnar Asdius skiss över den s h n - dinaviska halvöns geopolitislia fórutsattning- ar under de senaste tusen åren. Den sortens makrohistoria brukar framkalla min skepsis men Åselius balanserar mellan konkretion och stora linjer på ett lasvärt satT. P i ett övergripan- de plan menar han att halvöns sairerhetspoli- t i s h lage har bestämts av varandra avlösande Stormakt Vast, Stormakt Syd och Stormah Ost, och deras inbördes relationer och styrke- förh2Ianden.

På

ett mer operativt plan menar han att större delen av Skandinavien av rent topografiska

SM

alltid varit ett svårt område att föra krig i. Trots den moderna logistilren galler detta grundraggande an idag, som han menar att t.ex. Sovjetunionens stora svåxighe- ter under vinterkriget visar. Detta gav många lronstanter i de taktiska $ispositionerna, t.ex. svenslrarnas behov av atlanthamnen 'Bi-ond- heim från 1600-talet tihl det dolda svenska Nato-medlemsskapet. Strategish faktorer har dtsavaXiai: genom historien, medan de taktiska har hålkit sig lika fasta som den fennoskm- d i s h urbergsslröPden

-

d t enligt Ase~ius djar- va och tank&äc~nde skiss.

Utom de bidrag jag redan lyft fram $is- lruteras har socidagstiftningssamarbetet av Peter Johansson, arkitektur och design ('Sosid- estetiW) av Christine Myrvang och tysk poli- tikvisavi Sverige-Norge w Stefan Garnmelien. Man tar ingen skada av att läsa nagon artikel P denna bok,lih Eite som i den andra antologin, men nyhetsvärdet varierar starkt.

E n rik historisk

s ~ ~ K C %

Det är sidan historiska jubileer ger en så rik forslrningsmissig sko113 som 1905-firandet bar gjort. Förutom de h k diskuterade verken har flera andra böcker kommit ut. Man h n na- txrligtvis vara kritisk och ett mer s a d a t grepp

kunde ha varit önskvärt i projelrtantologierna. Men vårt vetande om mycket kring både unionen och norsk-svensh förbindelser i a h a n - het har utan tvekan utökats. M a bidrag har, som nämnts, inte Itaraktaren av ny forskning, men det också viktigt att tidigare resultat och synpunkter nu finns presemiterade samlat.

Med Stråths bok har vi andigen fått en Im- Gficerad historik över unionen och också preg- nanta teser både om dess uivecUing och inte minst om nationalismens frarnviixt under det sena 1800-talet. Den största förtjänsten hos Stråth tycker jag ar hans framlangesperspel~tiv, d i r 90 års historiska utveckling inte döms efter vad som hande det 91:a aret. Och med Se- jersteds bok har vi fått både en framstaende demonstration av komparahonens nytta och begåvats med den första lwdificerade syntesen över svensk 1900-talsbistoria. N a t u r l i p s kan man vara sakligt oenig med båda författar- na på många punkter men man kan inte kom- ma förbi att de har levererat genomtankca teser som framtida forskning måste f ~ r h a a sig till.

I

Norge behövs knappast påminnelser om unionens och unionsupplösningens betydelse. O m deima nya forskning kan göra något åt den svenska minnesförlusten %r mycket vunnet. Svenskhistoria behöver också en unionstid.

Harald Gustajson

Sweden and Visions

of

Norwayo

PolitHcs and Cealtanre

1814-1gop

H.

Arnold Barton, professor emeritus vid Southern PPlinois University Carbondale, har under lång tid varit en w de ledande experter- na på skandinavisk historia i

USA.

I god tid in- för 2005 ars hundraårsfirande avunionsupplös- ningen utlcom hans breda skildring w n o r s h politiska och kulturePIa infiuenser i Sverige under unionstiden 1814-1905. På så satt blev hans bok den första i en så sininingom ganska strid ström av böcker h i n g unionsfragan.

Barton ar av svenskt ursprung. Farföraldrar- Ioe R e c e n s i o n e r

(9)

r ~ a 1amnad.e fademeslandet under senare delen av 1800-det. I flera b6ckcer har Barton andp- serar framsr s~mnslc-arnerikallska. GrhaiIanden. Bakgrunden

ar

väl Iarnpad aven f ~ r unioilsstu- dien.

A

ena sidain finns ett ~iianförpers~ektixr som kan ge infallsvinklar som skildringar friil herntnaplan inte ger (iiiH~~sive konlpletterande inforiiiation t.ex. om amerikanska reaktioner p5 unionsfrågali), å den andra ar Barton genom sina sbndina~iska språkicunskaper och gedig- na iilläsning i svensk och norsk iorskz~ing lila val lustad för en ilarkamp med iirlcivmaterialet som inhernslia svenska eller norska historiker.

Bokens stru1cmr ar erikel. Den första delen behandlar politiken - v3.gen tili unionen,visio- ner oni rnedborgarsk<ap samt unioilens gyllene tid kring sekJets mitt som senare eftertraddes av dess nedgii~g och fall. Dera andra deleii rör det l<ultureP4á området. nigot som utan tvivel , c, har samma dignitet som politiken under 1800- talet %ed dess sliapande av identiteter och na- boneila kulturmönster.

Bártoii koncentrerar sig alotsa p5 de norska inhenserna på Sverige, inte den motsatta Brdvagen. Det r6r sig om de hafrer och tids- srröinningar soni. under 1800-edet alltmer faï- gade politilieir och kulmren i hela väs~arlden, natioiieUt sjaivbestärnmande och demokrati. h r de n o r s h impulserna - rihdagsinfiytan- de: demohatisering, folklig k~dtrn gentemot ämbetsman~iakr~Ituren - vann gehör i Sverige berodde ju

till

stor dei på att svenska radilta- ler och Kberiler ansåg sig ha samma rnotst5.n-

dare som de norska bönderna och Kberderna i venstre (och dess f~reg5nga.re): ambetsman- nastaten, 2sisto~zatin och kungamaltten. Idé- spridningen fick både sin utgåei~de h a f t och siii lordmän i den rådande tidsaildan. aven om motståndet läiige var starka.

iiiiven i mer Bionheta sakfrågor har historiker son? Göran B. Nilsson och andra tidigare påvisat ett norskt inflytande p i Sverige, t.ex. på ~cocominunalförfattningar~~a 1862 och fat- tipårdsförordi~ngen 1871. Senare koin ocliså foPh~reicerna att spira i Sverige tackvare idéer från Norge. Det gallde både i?y1<terhetsrÖrePsen

Den norske bi.srorikerin och arbeideïparti- politikern Halv-dan Koht s k w 1947 om Nor- ges hjälp t341 svensk demokrati. U a n ive el i r detta ril~tigt. Samtidigt b n man som Barton, och kanske 5nnu mer tydligt, framhäva den betydelse unionen fick för Norges clemoba- tiska utveckling. Inom ramen IOr detta framst säkerhetspolitiska arrangeinaag utvecklades folkliga röreiser, mognade politiska institutioner och slapades en na1ionalkäns1.a. Aven om det är lite svärsmalt f i r traditionell norsk sj&- bild vw unionen en för~atsattning för demoiwa- hn, även om den i ett senare skede kom att bli ctt hinder.

Barton har åstadE~~mmi: en bred skildring av hur. sl~ensk sjilvbild niöter det norska under unionstiden. Med stor sakkirnsIcap frPliiggs ett Cáscinerande mönster, grundai i samtidens l<ult.tur&lla och pali-tiska klimat. De stora linjerna finns hela tiden med, aven niir gestalter och händelser lyfts fram.

Eu-

vid avvG.gf bildavsrnitt i bolens mitt arilo7yter val till de poiii-iska och Li~~lturella strörnmsjngar som ~vhandlas i tarten. En bok med motsatt perspektiv - svenska idéers inflytande i Norge - s h d e naturligtvis oclisä b ~ i l n a chivas. Merz då troiigen möta mer av Eiontroverser i Norge. Ui~iossanhang- ama blev 1905 historiens förlorare och kimde stämplas som o-iationella. J~ibïienmsarrang- _- emangen u~ider 2005 gav prov p2 att unio- neIi och det svenslra inl?yfandet fortfasande ax. kansligt. E vissa grupper knyts gärna en berg- fast syn på u.ilioneils f~rtiyckailde karaiitir samrnaja med eri lika starkt negativ syn

pä

dagens

ET%

"Stem nei tii unioi~en", som det dub- belbottnade slagordet Idingads i N ~ r g e vid EU-on~rastningen 1994.

He$ersm,ard,

Tusen

-V: 4

av.

hederskulrarer

och fniliyïkorna (som pingsirörelserr). Det be-

tyder inte att idéerna var genuint norsh. E k a P5 våren 2002 hanktes min ära nar jag anlila- ofta kom de från lananenten men Norge fick gades f@r storsvensDJ~et och rasis~n. Jag erfor rollen av transferland. en rnai.kJig känsla av s k i c k och skam, lite som

(10)

nar jag var liten och glatt kommit inspringande med en gåva, men fått en ö d . Vad hade jag nu s t a t till med? Vad hade jag gjort?!

Jag h d e tagit till orda offentligt efter mor- det på Fadime Sahindal, provocerad av Gu- drun Schyman som bara några dagar efter dot- termordet förklarat att det här inte var värre an andra mord på kvinnor, svenska ldnnor, be- gångna av svenska man. Det var samma pa- triarkala strukturer

h

ä

r

som dar, framhöll hon - hade inte genusforskningen själv framhållit kvinnounderordningens generalitet? Utifrån denna generalisteringsnivå blev den konkre- ta händelsen tolkad: man - kvinna. Inte far - dotter. Hon använde samma metod som en del marxister under 60-talet. D e skapade ett slags generelllikhet genom att havda att det var samma kapitalistiska förtryck har

-

t.ex. i Sverige, trots arbetarrörelsens mångåriga reformarbete som skapat hyfsade d k o r för arbetstagarna

-

som dar, t.ex. rakapitalistisk utsugning i gru- vorna i Sydafrika. Varför betona skillnader? Varför inte se likheter?

Men jag betonade skillnadens betydelse. Så fick ändå inte genusteori användas och förgro- vas. Nog var det val rimligare att tro, att kvinnors friget och möjligheter ärvidare om svensk jamstälidhetsdogm råder, an en hederskulturell ordning, dar maskuliniteten ar direkt kopplad till kvinnors kyskhet?

Nar jag kom in i debatten på våren zoo2 hade den pågått ett par ås. Den analyseras i an- tologin Hedersmord. Tusen år av hederskulturer (Lagerbringbiblioteket) med Kenneth Johans- sonsoni redaktör. Det är fyra år senare, debatten har blivit lite klarare, stallninqri~a inte lika hårda. a n d å präglas hela antologin av samma nervösa tassande kring denna problematik som då och jag förstår att de känner som jag kande, då, på våren 2002: Hjälp, säger jag fel? Vågar jag tycka?

Den styrande frågan som fått igång projektet lyder i all enkelhet: har detta slags våld, dar en fader eller en broder eller annan manlig släk- ting, tagit livet av en dotter eller syster därför att hon Överträtt, eller ansetts ha överträtt, den sexualkodex som styr som bygger på en kysk- hetsmoral dar kvinnors beteende är kopplat till _-_- mannens ara. att äran kraver mord och att det finns acceptans inom gruppen for handlingen

-har sådant vald aven fórekommit i de nordiska länderna tidigare i historien? Varför s t d s den fragan? Och varför får jag intrycket av alt många av antologins författare gärna hade velat svara ja på den frågan? I stallet blir svaret ett ovedersägligt nej.

Nej, trots fonkarmödor finner man icke motsvarande sexualkodex, motsvarande hc- dersbeteende i förhallande mellan far - dotter i kidlorna till ddre nordisk historia. Där kommer givetvis frågan: "Hvorfor ikke?" som ock- så ar den norske historikern Erling Sandmos rubrik på hans inledande artikel. Svaret ska sö- kas, menar Sandmo, i en lanigvarig kulturellt nedärvd tillit till staten och de offentliga myn- digheterna. Det är de offentliga myndighe- terna som försvarar aran, som straffar lösakti- ga kvinnor och kränkande man. Det ar staten som tar aran från människor- och som kan ge den tillbaka till dem.Tilliten, menar han, ar så gammal och så kulmreUt och historiskt mattad att den kan vara nästan otillgänglig för andra.

"&n om ett relativt likartat hederstän- kande råder kring kravet på kontroll av h i n - nans sexualitet, kan vi i den norröna kulturen inte alls finna exempel på hedersrelaterat vald mot hinnor."skriver t.ex. Fredrik Charpentier Ljungqvist i en studie av islandskt material före 1300-talet. Vildtäkter uppfattades som krank- ningar, som i första hand riktade sig mot h i n - nans närstående madman. Någon kyskhets- kultur finns däremot inte före senmedeltiden. Kvinnans varde kopplades således inte till hennes kyskhet varför motiv för hedersmord inte förelåg.

H

Kenneth Johanssons bidrag som behandlar diskussionerna i den stora lagkommissio- nen som arbetade fram 1734 års lag, kommer vi rakt in i debatter och diskussioner om ära och ratt. Ratio börjar styra gentemot dogma, menar Johansson och ger prov på deltagarnas re- sonemang, t.ex. i frågan om fader har rätt att göra dotter arvlös om hon begått lägersmål, en konkret och jämförbar fråga:"Jo, menade man, om en dotter gifter sig med en ärlig, god och redlig man vore det fel att hon skuPle mista sitt arv.% om hon gifter sig 'ärligen, skemmer hon ingen familie som den lönskelager giörä', menade man."TiUyttermeravisso visar Johansson att aven om det så sent somvid 1700-talets bör-

(11)

jan

-

och formodligen också långt senare - i Sverige kunde insinueras att man under vissa omständigheter hade anledning att bedöma mans dödliga våld mot kvinnor med förmild- rande omständigheter för handen, "har aldrig detta betraktelsesätt fått genomslag i juridiken eller i juridisk praxis på så satt att man öppet kunnat tala om det".

Eva Osterberg för in barnamordet, kvinnors skam och kvinnors brott i denna komplexa historia. Men logiken ar annorlunda. Man såg förvisso inte mildare på sådana dåd. Och hon mördar inte for att rentvå familjen, slakten, från skam,utan för att slippa den sjdv.Pnte helier har Osterberg kunnat finna förmildrande omstän- digheter för en fader om han dödat sin dotter for att hon tagit sig sexuella friheter eller vägrat att gifta sig med den han ville.Ty trots att husa- gan var tillåten var det förbjudet att utöva den med agg, hämndgirighet och utan måtta. Mord och dråp försvarades inte av samhället.

Normer, påminner Osterberg, tillhörde inte en specifik gmpp i samhiilet som måste ta saken i egna händer nar någon bryter emot dem. Tvärtom. En stark statsapparat står bakom normerna, ined stränga straff om någon b r y ter emot dem. Det var dödsstraff för s.k. dubb- lelt hor = då båda parter var gifta men inte med

varandra, i bland också vid enfalt hor = då en

av parterna var gift. Det blev dryga bötesstraff ocldeller plågsamma kroppsstraff om man låg med varandra före trolovning och kvinnan blev med barn. Staten straffar,"familjegruppen be- hövde därmed inte sjäiv agera".

overtygande driver Osterberg darfór ana- lysen att statens ingripande och lagens inriktning på individer ganska tidigt i den svenska och nordiska historien ar avgörande i sammanhanget: att hedersvåid inte varit nödvändigt i ett sam- hdle där den hegemoniska värdestrukturen och normen uppratthallits kraftfldit med statens hjälp. All utomäktenskaplig sexualitet var kri- minaliserad i Sverige anda fram

ciU

1864,påmin- ner oss ocksåMarie Lindstedt Cronberg omisin artikel om dagens hedersmord kontra nordiska kvinnors historia från 1600- tiU 1900-tal,som också hon konstaterar att brist på direktkoppling mellan manlig heder och kvinnlig dygd.

Den svenska (nordiska) manliga aran - så tycks kallorna ganska samstämmigt saga - lig-

ger i att vara ordfast, arlig,påiitlig, att sköta sitt arbete och sin uppgift. Ärlighet, mewar Sand- mo i en avslutande betraktelse över temat ara, var viktigare och mer betydelsemattat an i dag. Att vara ärlig var inte bara att inte tala osan- ning, utan att handla utan svek, att Silla sin sociala funktion utan att överskida den. O m detta ar något som aven galler kvinnor är vanskliga- re att havda. Har kvinnor heder och ara eller ar det bara arans skugga, skammen, som tillhör könet? Och skammen sitter aven i den har kulturen liksom i de s.k. hederSMturerna mellan kvinnans ben. Blygd heter detju också.

Men hennes "blygd" ar inte kopplat till hans manlighet p2 ett så direkt satt som i de kulturer där fader, farbröder, söner drivs att slå ihjäi den blygdbeflackade. Dramatiskt uttrycker en annan av antologiförfattarna, Rasool Awla denna slags manlighet: "Uppgiften att övervaka, lron- trollera och varna sina närmaste kvinnors kyskhet och sexualitet ar den absolut viktigaste och tyngstalivsuppgiften for manikysldietskulturer.

[...l

Den del av hedern som ar kopplad till kvin- nans sexualitet, ird [arabiska] eller narnus, [kur- diska, turkiska, persiska] är det absolut högsta, dyrbaraste och käraste mannaen har i livet. Me- dern ar till och medviktigare an sjalvalivet."

Så tycks inte manlighet byggas i de nordiska kulturerna. Kvinnans blygd ska hon varna själv och skammen är hennes egen som hon kanske måste dränka sig för eller mörda sitt barn för. D e verkar finnas något mer "frikopplat" över detta nordiska par i historien i denna fråga. Ett mer energiskt genusteoretiserande kunde kanske hjälpa till med att svara på den dubbla frå- gan"varför": varför mörda en dotter,varför inte mörda en dotter? Och det tycks mig uppenbart att leta efter svaret i de olika mancgheier som _" utvecklats. Den nordiska maskuliniteten tycks vara mer homosocial, en affar man emellan.

Kyskhetskulturs manliga heder som kvinnan hjälplöst måste värna riskerar onekligen att ex-

tremisera maskulinitet i olika situationer avut- anförskap. Det ar en analys som passar väl in i den tes som drivs i antologin, ty den starka ge- menskap och det ansvar för normer och lagar som staten tog innebar onekligen en inneslut- ning. Den omfamningen var nog så hård, men den hotade inte den ömtålighet som madig- het ar byggd av.

(12)

Ett bidrag i antologin star ut i förhaande till de andra. Det behandlar en annan problematik, den om relationen mellan Redersmord och iilam, Författaxen, Rasool Awla, staller frågan om bet finns "stöd för vald mot överlag och bestraffning av för- och utomali- tenskapliga sexuella förbindelser i islam? Man man ge islam ski~lden för hedersmord?"

A d a ryggar inte för frågans lcianslighet och uppehåller sig medvetet enbart vid islams negativa förhallningssatt till hinnan. Det blir en text man laser med alltmer uppspärrade ögon. %r den som inte kan sin Koran, eller sitt Gamla Testamente, ar det som att lyssna till röster och viskningar från en verk4igt förggng- en tid av oskrymtad brist på förestaUningar om manskligt växde, och framför allt om Iwinnors varde. Det finns mängder av texter som legitimerar och föreskriver våld mot kvinnor och bestrdhing av s.k. otukt (och själv undrar jag lite barnsligt över vad kvinnorna som kommer till paradiset ska göra).

Men Awla ar också tydlig i sin analys av det icke-existerande sambandet mellan islam och hedersmord. Islam, rycks han saga, ska- par samma normativa komplexitet som t.ex. de nordiska staternas normativa lagar - dein man icke överslaider för privata hedershamder, så- dana mord ar illegala. Svaret på frågan varför det trots undantag anda är Best muslimer som utövat denna extrema form av masiiulinitet ser lian som ett resultat av att islam föddes in i ett mycket patriarkaliskt samhälle och att Iwinno- synen ar en olycldig kombination av

ma

kvin- nofientliga ideologier. Islam och patriarlialis- men förstärkte varandra.

Men samtidigt fanns praktilien fram& &t i länder där islam 2 stark, och islam, säger AwLa, är inte en religion somutövas privat,utan ett sys- tem, komplett med regler %(jr h e t s allehanda mångfald, bide i det privata och i det offentliga livet. Svaret på fragan kansh måste sökas inte bara i texterna, utan i för att bättre for- stå hur islam samhandlar med patriarkliismen. Något uppgivet slutaa Awla med att konstate- ra ann[d]eo kanske är meningeii att der- slia vara komplicerat och att det s h fåvara det."Men han har Hart tagit staning i antologins fråga om relationen mellan hedersmord och mord som be- gås av nordiska na&~ mot nordisia kvinnor. Det

ar skillnad, skriver AwIa, därför att det inte sker i affekt, det sker på gmnd av eii idévärld och för- lorad familjeheder; det ar inte bara mannens ritt utan ochå deras skyldighet att döda och det finns en uppsättning moraliska och I<dtureUa principer som legitimerar hedenmord.

Dar sldjer han sig markant mot framför &t etnologeii Simon Ekström, som i ett inledande kapitel säger sig analysera debatten i Sverige i samband med morden på Sara, Pela och Fadime. Men bakom den förmenta vetenckap- ligheten rör det sig om eia partsinlaga för den kulturrelativism som redan förorsakat s i mycket elande, framför aUt for flickor i samma s h - ation som de tre var i innan de mördades. Det ar en lömsk text som skulle kunna användas i en metodövning i modern

källkritik:

hur spåra tendenser? Molla ordval, kollaverben! Ibllavil- ka som citeras,vika som refereras,dh som

f

k

utryrnine, osv. Jag ö~ierliter det med varm hand åt lasarila eller framtida studenter. Synd bara med en så markant hias i en såviktig friga.

Yfionne Hirdman

Kvinnor och

vA1d. En

maingeydig

Wzulturhistoria

E Y ~

Osterberg

B

ikldráe Eindstedt Cronberg, (red.)

Antologin Kvinnor och våld. E n mångtidig kul- turhistoria menar att förestallningen om att våldet ö b r i samhället ar ett nutids- och fram- tidsscenario. Författarna viil probleiiiatise- ra denna förestallning genoin att undersölsa de långa linjerna nar det galler synen på -vild. Hur har v a d utövats och av vem? Vem har ut- satts för det? E n anibition ar att problennatisesa hwvi traditionellt har sett påvald: man som ut- övare och hinnor som offer. Antologin har ett kiulturhistoriskt synsätt som innebär att både det @sisiskautövandet avvald och det symbolis- hvåldet får utrymme.

Antologin ar indelad i tre delar och fjorton författare bidrar med femton artiklar samt en inledning. Merpiuten av skribenterna är histo-

(13)

r i h r htutiia till Limds universitet. Delama lie -

tesxl iar-iuljens v-%Idx,"l laigets vildnoch "d. be- -eppens v31dn. Lnledningcn ar sk~iveri av Eva OsterbelgochMarie Lindsredt Cronberg.Deil andra delen ar mest omfattande. k[ den skriver atta f6rfat:tare. Tidsmässigt beklanalar antologin historier1 [ r h mitten av 1609--talet t a och nied andra världslcri,qet. Det aï frámst s~rensli empiri som ligger tiU grui~d för di.sl<ussionerca, iveren oizi Greldand och Palestina finns med som geografiska omï&dcn och den siveiiska Vnen r y s h revomzionara lirviniior dislaiteras.

AAvsiicteil ined de tre avdelnirigarna i boken ar att st&& det vild som utövas inom familjen

- och ofta f ~ r h g s - mot k~igets 7~5Jd. Det senare valdet

har

och hude cfta pätagliga kainse- kmriser f6r Inrlnnor - bade i heniinet och i or- lentligheten. Ti1I detta Icon~rner en ambition

att proi-iicmatisera synen pa vaid och h i a n o r på ett mer ö~,~ergri1~ip:,nde teoretiskt plan. E s c k dorriiireraï den del som har krig som tema.

1

den lyfts fra.mfä"~ura-tt kvinnor som individuella aktörer fram: pcrsoner som inte tidigair upp- rn&?<sammats f&: slnz insatser, fiamfhr allt "r fred. Flera a v fôrfatearna har kanske inspire- rar-; a 7 vad &ra Helen u h o s lcdi*j?lar f i r histo- rikernas ansvar "att Lei~mdeg6ra dessa akt~rer, a t t Ijfia fram dem rrr skuggorna". Har berat- tas flera lasvarda historier om enskilda i ~ i l l n ~ i i Despina 'liki~~oulas artikel \.isas hur den gre-- kiska barnbolcsfOrSa~:tari~~.~~a.~l PenePope Delta, häg!commen som en w Greidr~andc störsea patrioter, bade 1yckades skiva barr!b~ckcer hl- la av blodiga exempel pa Eaigsilii,ndlingu och väld, dar hatet mot andra nationaliteter ar ryd- ligt, och samtidigt som person vara mot vål8 som wppfostringsmetod. Genoriiilii sin exenn- pelvisai T'ziiiio~~la hur vaid och nationalism ar starla ge~luslcodat och Ilur pojkar b6r vara io- jala patrioter ocln villiga a.tt dö för sin nation. Flickor/i<.vimor bös vara beredda att bide og- ra sig qdva och sina m5.n och barn (sôner). E17

fräga sorn inte ligger inom artiltelns syfte, men som jag Gi~zdR staller mig, ai hur de barn som Iasn Deltas AöcEcer under det ticiigo 1900-talet upplevde dem? Lärde de sig "heroislz nationa- Iisix och o~eizr~~~lja,"vilket var Dekas syfte?

EP-

ler blev de si radda atp de inre kunde sava?

Barn figurerar i Bera w arti?d:arna i delen "Ii familjens vaid". De finns i bakguliden

s o n vittnen till viiid ei1.el-r som utsatta f ~ r

~$16,

ock de finris SOITI wxna barti som ut6var ir3d

mot sina föi.,ddra!i E~ia Berge~>Zöv di.sliv:era; hU.r uteslutande ogif"a iciricv~or kunde definie- ras som barnamördarc~ ~ n d e i : 1600 - och r p o - d e n . De gifta kvinnor som &dade .,ina barn kar rnistc nyan i sammanhanget koinrna ihag art sexuellt ilrngaiige uianF6r 5'irrensliaruet ar- Ggs som syndigt, och f6i-dömdcc i bide &'l? och Lyddig lagstiftning. Barnan-lord sigs norsi ett s2rskiiilt brott i j~xldisk mening, dm. aniior- l~~iiiilda 3n mord och dr5p 118 en vuxen persoii. Således fanns en " l c g i s K ' f r a r g tik 3.r~ ogiC t a hinrior dödade sina barni de hade begått en synd som de fGrs6kie ddja. Sainr~ia fiïldiciing fmns inte -.tt ti?l~ä iinr nifia klinnor clhdi~cle sina legitima barn. S2dana Iwinoor Icmde inte anses vara -vid sina "fiiPla rcörs.tå.r;id". Detta il- -i:

intressant ialittagelsr: tendenser: att patolo- gisera det som vi omi;jligr k8.n firs?8 som dc:? w eiö maiiskligt beteendc, &r n5gor solri inte minsr blir pf~taglig; nar ile; handlar om vwii rr~ot barn.

Wai der galter hrinnor son: o&ï f6r vild tolkar Marie 1,indsted.t Cronberg Overtygan- de ett: rattsfidl av hustrum;cshz.ndel LrAli 1873 s i m ett exempel på riiualisesa"t Gid. Hon visar hur manlig överordning och !is.~;iinlig un- derordning LieFists genom ett aierk.omi-inande iddcinslag i relatioiren. Fallet i r ii7,ycIcet brti-

~ a k

med aternpel b& pa jjlsl'za och psyl<;s- k3 Grergryop. MGjEigen våld.cogs kwiiiriaui, me11 vgdtiiict inom ikteriiliapet var i i l h rit brott i

lagens mening under denna period och upp- m2rhammades dlrså i x e i ra:tcn. Lindstedt C~oïiberg päpeltar arr ballet i sig ar ooariiigt $ii inte heller hitrumisshandei f~~eitocrim UFL~ som r2ctssak. JFEifGIjden blm/ sarsldt strang och ilo- maren tog bansyn tihl det sarniade väld, som enLg vittrien och h~ii7nan sjalt; pb,gitt under en Xangrr. period. W&: finns irnuesc:~nta p d - leller att. dra tiU d a g a s iagstifining om .&Ed

niat lailnnor: rnbjligheten act v5.p in det sam- lade ~2aSdct och Lcranh~ingarna 6ver tid i bror- tet vill<.et Iian påverka strängheten pa straffet. Just detta vax ett ~ i y t t och unikt inslag i den lag-- stiftninig om

Kvi~z17?fiid

som kom rgqg. Lind- ctedt Cronlhergs fa?l \risar ccksi, i motsats till Sorskrzing som hävdar ats kvinnor l a n ;mriiidvika,

(14)

manligt våld genom att inte undergrava mannens maskulinitet, hur det "historiskt betraktat inte funnits någon kvinnlig position som varit tillrackligt underordnad for att tillfredsstal- la män m e h e h o v att dominera".

Antologin avslutas med delen

"I

begreppens våld"dir forfattarna i fyra olika texter på ett eller annat satt knyter an till vald. Intressevack- ande är Eva Osterbergs iakttagelser och diskussion av hur både civilisationsteoretikern Norberi Elias och kritikern Hans Peter Duerr exkluderar eller stereotypiserar kvinnor i sin diskussion om civiliseringen av samhdet.

Mycket intressant ny empirisk kunskap Igifts fram i antologin och den ar på många sätt ris- värd. H en antologi dar de olika bidragen trots allt ar vitt skilda (vilket också påpekas av re- daktörerna) men där boken som helhet vill ut- mana och problematisera ett dikotomt tänkan- de kring krig och kön - och alltså våld - hade det dock varit önskvärt med en avslutande artikel som länkat de olika artiklarnas resultat tiPI varandra och ytterligare Fordjupat det sam- manlagda resultatet. Hur problematiseras synen på vald om vi får reda på att aven kvinnor utövat våld i krig och i nara relationer? Vad be- tyder det, historiskt och idag?

Yvonne Svanströ~iz

Peter Ullgren

Onda sloitsfmar som går igen efter döden, spö- kande adelsman med klapprande traben, illa- varslande vita damer som skugglikt sveper genom salongerna, vålnader inmurade i vaggar och i slottstorn, spökhundar med blodtörstiga gap, mystiska droskor som glider fram i nattens mörker.. . Peter Ullgrens Herrgårdsspöken inne- häller smakprov på det mesta ur spöldiistorie- genrens digra flora av övernaturliga och skick- injagande vasen. Författarens syfte är dock inte f r h s t att framkalla kalla kårar langs läsarnas ryggrader utan att lyfta fram spökhistorierna som ett kulturhistoriskt undersökningsobjekt. Ullgren vill sätta in spökerierna i ett historiskt

sammanhang och analysera dem som uer-k for kulturella och sociala förhallanden i de mil- jöer dar historierna uppkom och traderades. Varför har de beriittats, för vilken p b l i k har de varit iimnade, v a e t syfte har de tjänat? Fokus i undersökningen ligger på just herrgårdsspö- h n , en egen genre inom spöldiistoriernas berät- tartradition som enligt författaren väl förtjänar att lyftas fram. Berättelser om herrgårdsspöken har i flera sekler formedlats såvd i litterära som i mer folkliga sammanhang och Fórmår att egga fantasin också hos den nutida publiksom annars i dmanhet förhaller sig skeptisk inför det över- naturligas existens.

Herrgårdsmiljön har spelat en viktig roll i det svenska samhdet och har darfor naturligt gett upphov till en rik repertoar avmuntligt och skriftligt traderade beratte%ser,varav spökhisto- rierna utgör en betydelsefull del. Ullgren spärar dessa herrgårdsspöken i ett omfattande och rikt varierat källmaterial - brev, dagböcker, foWvs-

uppteckningar,litteratw,Nm,dagspress,veck~-

press etc. ajingdpunkten i hans undersökning ligger påtidsperioden från 1600-talet ochfrarn- åt,med syfte atévisapåforandringari spökPiisto- riernas funktion. Ullgrens intresse riktas friimst åt hur historierna förmedlats och "hur flera olika traditioner bidragit till att forma den moderna bilden av herrgårdsspöken". Fokus ligger d t - så pä hur dagens spökhistorier vuxit fram ur det förflutnas beraitelser, såsom de kan rekapitde- ras genom Wmateridet.

P bokens bakgrundskapitel redogörs övea- siktligt for en mängd skilda ämnesområden, som exempelvis modern spökteori, den svenska herrgårdsmiljön samt diverse religiösa, vetenskapliga och litterära strömningar både i Sverige och internationellt under den aktuei- la tidsperioden. Undersökningen är sedan &s- ponerad i tre större delar,varav den första delen avhandlar spökande herrgårdskvinnor. Här går Ullgren igenom de folkligt etablerade sägnerna om så kallade pintorpafruaï, ondskefulla h i n - nor ur de högre stånden som efter sin d ~ d van- kar runt som osaliga andar på olika herrgårdar runt om i landet.

H

bokens andra del presente- ras diverse spökföreteelser och spöM<araktarer på svenska slott och herrgårdar.

4

bokens avslutande del drar författaren sedan ihop trådar- na och ger spökhistorierna en kontextuell in- 106 R e c e n s i o n e r S C A N D I A 7 2 : ~

(15)

ramning, d i r bland annat kön och klass lyfts och fantasieggande inblick i de svenska spök- fram som viktiga faktorer i förståelsen av s ~ ö k - historiernas kulturhistoria. Författarens entu- "

historiernas sociala och kulturella funktion. Historierna har haft en moralisk dimension, har fungerat som en sorts ventil för att

f5

ut- trycka indignation över sociala orättvisor och maktmissbruk. Samtidigt har de också fungerat i konservativ riktning, då de människor som i sin levnad ansågs ha överträtt granser- na för det accepterade och normgivna - kärlek över klassgränser, utomälitenskaplig sexualitet och så vidare - kunde dömas till en evig existens som kringirrande och botgörande spöken. Kampen mellan ont och gott och tillvaror1 efter döden har varit viktiga existentiella frågor som har aktualiserats av spökhistorierna.

Historierna om herrgårdsspölen moderni- serades under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, influerade av romantikens fascination för det övernaturliga samt den gotiska skrackroma- nens Litterara genomslag. Under industrialise- ringen upplevde de svenska herrgårdsspökena en renässans, vilket UUgren tolkar som en följd av de hastiga samhällsförändringar som präg- lade perioden och som skapade en alimän oro och osäkerhet - uppsplittringen av landsbyg- den och därmed o c h ä av herrgårdsmiljöerna, urbanisering, sekularisering och så vidare. I pe- rioder av normlöshet och uppbrott uppstår he- hov av andligt och existentiellt sökande. Den folldiga kulturen och dess traditionella före- stailningsvärld uppvärderades vilket bidrog tili en sammansmältning av de muntligt traderade spökhistorierna och den litterära spökgenren. De folkliga sägnerna om herrgårdsspökeen vann på så sätt inträde i den moderna spökhistorie- kulturen. Enligt Ullgren fyller spökhistorierna fortfarande en funktion i det moderna samhiilet, då de berör viktiga existentiella frågor som vetenskapen inte förmår eller vill svara på.

Peter Uilgren har skrivit en mycket under- hållande och läsvadig bok om herrgårdsspö- ken. Han meddelar inledningsvis att boken inte ar tänkt som en akademisk skapelse -vilket exempelvis innebär att noter saknas - och det är också tydligt att hans ambition varit en annan an den vetenskapliga undersökning- en. Det finns förvisso gott om källhänvisning- ar och referenser i slutet av boken men huvud- poängen har varit ett förmedla en intressant

siasm gär inte att ta miste på, den löper som en röd tråd genom bokens kapitel och bidrar till en valgörande lätthet och otvungenhet i skild- ringen.Ullgren har samlat in ett fantastiskt rikt och varierat kallmaterial och han förmår också att levandegöra detta omfattande material p3 ett överskådligt och intresseväckande sätt.

Några invändningar som kan ställas i sammanhanget är att framstaningen bitvis fram- står som ganska osammanhängande och pratig. En frihet i berattandet är visserligen inget som nödvändigtvis behöver vara negativt i en popu- larhistorisk skildring av detta slag men jag Ilade ändå önskat en större stringens i disposition och uppläggning.Den röda tråden blir alltför inånga gånger avbniten av utvikningar och anekdoter som inte alltid passar såväl in i sammanhanget. Ullgrens berattarglädje är nog s i sympatisk och stimulerande men den borde kanske ha hållits i något stramare tyglar. Problematislit ar också att det historiska perspektivet ofta känns från- varande i framstallningen. En mängd spök- historier lyEts fram men ofta disliuteras varken deras upprinnelse eller deras placering i kronologin i tilkacklig omfattning. Nar herättelser- na relateras till sociala och kulturella förhallan- den-diskussioner somi sig ar nog så intressanta och tankeväckande - sker detta utan någon tydlig medvetenhet om hur dessa samhillsförhål- landen förändrats under de senaste +a sekler- na. Det hade också varit intressant om Ullgren velat utveckla spökhistoriernas roll idag i rela- tion till den funktion som de fjAide under 1600-, 1700-,1800- och~~oo-talen.

Herrgårdsspöken fungerar trots ovan nämnda brister utmärkt som en populärhistorisk fram- ställning. Herrgårdsspöken 1a1npar sig ypper- ligt för en kulturhistorisk exposé av detta slag och ULlgren besitter utan tvivel ett stort kun- nande i m dessa skuggväsen som hasar omkring på svenska slott och herresäten. Boken är också försedd med fantastiska illustrationer vilket ytterligare bidrar till läsvänligheten. För den spökintresserade - spöktroende såväl som icke-Spölitroende - är ~ e r r g r d ~ ö k e n mycket trevlig läsning.

Cecilia Riving

(16)

Qlgaadsk

historia. Beraetelser s r n

hur det egentligen var

Kalmar lin är det Ian i Sverige sona har haft den mesc negativa befoUcningsuhiecldingen sedan 1880-idet. Landskapet OBaild h d e knappt 40 ooo invånare när de stora ernigrationsva- gorna började i sluntet av 1800-det. Tuseii- tals ölänningar flyttade till andra delar av värl- den - i 6rsta hand ~ordarnerika.

h

2,005 hade Oland cirla 25 ooo fasta invånare, men genom turisraen ölias befohingen under sornma- ren till cirka 250 ooo. Dessa migrationsrörelser är en viktig del i öns historia. f i i n g Olands historia har tidningsmanneia Kurt Lundgren sam- nzanstat en volyrn av framför d t ic&avslulfter som författaren har samlat under sina iningåri- gafoï~imin~ar om öla i Ostersjön. ~ u n d ~ r e i l har sedan 1980-cdet shivit flera böcker om 6Laiids och RCdmars historia samt en del orn marinhi- storia. P Olandsbldet har hans intresse för det f ~ r f l ~ ~ i n a satt sin pragej på tidningens redaktio- nella materid.

Boken Ian i första hand betraktas som en k~sarniiiig med andyser och kommentarer till den aliniella histor"lskaicontext-en i direkt anslut- ning. Arnnena täcker d a tänkbara aspekter pi. den historislia utvecklingen och ciicker en tidsrymd LT5.n forntid till 1900-td. Kapitelrubriker ar i.ex. "MäïMig fordämning - en öländsk la-

byrintn,"Horns Kungsgird - elmnon?iskt fiasko p i 1680-talet", "'Emigrationen från en ölandsk by- kenstaci"och"63landunder ki-ngsåret 1939". Varje kapatel inleds med en hinvisning till de kailor som framstaningen grundas pi. Det ar ett imporaeraiidc materid som Lundgren samlat under sina arl~vstudaer. Dejudiciella I d o r n a har genomgåtts med noggrannhet Liksom den offentliga byråksatins avtryck.

B

Landcarliavzt i Vadstena och p% Riksaxkivet har de för OIand viktiga kaElserierna, som domböcker samt lans- styrelsers och andra stadiga myndigheters handlingar, excerperats. &eindgrens egen tid- ning 2 enviktig I d l a för öknningarnas hisi:oria.

Oiaadsbladet som grundades 1868 är annu idag Olands mest lista dagstidning, H en särskild Si- laga

bil

Lasai-en ta del av några in extenso ater- givna iialltexter - den mest omfattande biagan ar om det s.k. skogsupproret i B6da socken vin-. tern 1850 nar nordölanningarna

gå

&var utma- nade statens sicogsmonopol pk Oland som ett antal sl~o~svalctaïe valtade över från norr

till

sö- der.

I

övrigt Grins material om pldhdshagen soin I-).ittades i Farjestaden 1860 samt b a r n - kornrnissioriens av i r r697 redovisning av d a kvarnägare i olands norra mot. Khrnen är ju än idag en symbolbyggnad

EOS

6land.

Det inget vetensicapli~verksom Lundgren har skrivit. De t vägleds inte av någon genomga- ende teori eller rnetodili. Undertiteln s k dock fast att detta%"berattelser omhur det egentligen var",villcet ar ett stort anspråk när man studerar historia. Daremot kan man skönja författarens poLtish preferenser i några kapitel d e t stör framstdningen. DeitagaUer t.ex. den intressanta redogörelsen &r öEriningarnas deltagande i bondetåget 1914. och närlasningen av OPandsbPa- det årgång 1939. Boleen 5s emellertid skriven pi

en distinkt sak_pl-osa, och de ofta långa Mcita- ten inrarnas avgoda idittagelser och analyser dir &blands och ölinringarnas plats i den historich u.tvecH~ngen lyfts fram.

6IancIc och ölinningarnas nära relationer

ta

den svenska i-nonarkin är ett genomgående tema: bland som en kunglig fodailing, en re- gion med feodala drag. Förbudet mot skogsav- verkning på hela ön, som upprätthölls av statens skogvaktare ,och den s.k, djurgwdsinrattningen, ar Pristoriska reminiscenser av detta stadiga för-

E ïjrck. Domstolsprotokollen speglar oclaså dessa iterkorninande konflikter dir foLkets behov av vedbrandochviïkesam~.Ptj;?ktstredmotk~~nga- maktens dekuet om ön som ena kunglig doman. jaktregleringen fanns I m r genom Djurgårdsla- gen han1t~k18o&,meiihngligheter somjagar på &land är en reditet ännu idag.

Sammantaget är boken intressant som exempel pa de viktiga lokdhistoriska forskning- ar som stiindigt ar under tillväxt i la~idet. Det ovanliga med Lundgrens monografi ar att den sp2riner över en ni-lct stor tidsrymd - från

den arkeo1ogisPsa ~ietenslrapens rön om Blandc forntid till vår tids skiftliga doleimentationer.

lk4afsjoilunsson 108 R e c e n s i o n e r C C A N D I A 7 2 : z