Att det vikingatina runstensresandet svarat emot vissa beslamda behov a r en ntgångcpunkl för de flesta f6rsök att f6rklara idet, och aven om stor enighet om ett av dem, nkmligen behovet 8.1 prestige- eller statin.smarkëier, leder inte detta sarskilt Bangt. VariOr tog sig detta och andra behov pl6ts!igt, i sh stor omfattning. och 95 så skiida hall, just detta attryck? Själva bruket att resa minnessten och f5rse den med en runinskriP~ 5ar kant sedan folkvandringst~dein_, men det var under en period LrAn och n e d slutet av 900-taiet fram till ca 11130 som det !riade sin verkliga blomsiringsperiod. Fran danskt, norskt och svenskt område kanner vi till över 2000 av dessa inskliker (p% resta strnar och fasta hallar), vilka s& markant skiljer sig Eran 5Pciá.e cich yngre att mar: kan tala om ett specieiit (sen)vikingatida m n s t e n s m ~ d e .
Medan d d r e inskrifter anda in p& 806-talet a r mer varierade till sitt innehall, ofta h a r magiska Inslag och inte sallan &r dunkla och svara att tolka, a r de vikingatida inskrifterna överallt acmarkningsviirt lika till saval s p a k soin for- mulering. och deras iolnehali ar genomgkencle mycket Pihartat. k samtliga fall far vi reda p i inte Sara till vems minne stenen a r rest utan ocksa vem (eller vilka) som ombesarjt ninnesmiirket och dessutsm oftast (i 90% av fallen) hur sterre- sare och avlidna var relaterade till varandra. Ibland ngan-ns aven andra (redan avlidna) slaktingar, och efter denna "minnesformeii" Ban föija yttei-liga~e upplys- ningar o n den avlidna (social stallning, ev. utiandsfard e l l r stridsinsats, d6ds- sii'~t, dödsplats etc.) Sotait sett tar &et ovanligt med magiska besvarjeiser och &kallan av hedniska gudar: sadai-t .%rekommer i Danmark rcen i i i sallsyrit på svenskt omrade, dar i stallet kristna kors och böner Sr vanliga. framfor alit i - 7
Lppland. I många fall avslutes inskriften med namnet p5 sjgiva runrnastaren. Mycket omdisk~~teracie a r fragorna om de vikingatida runstenarnas ytterst ojamria distribution och tidsmassiga kon~entrati~on. FrBn n o r s k cmrA<e a r en- dast ca 50 kanda. fr&n danskt (har i n k i d . 13alieiid och SkAne) ca 208 och L a n svenskt. ca 1750. varav mer an %S00 enbart i Upplana. Den niilmaipe dateringen &r h6gsC osaker. men man brukar i vart fal1 rakna rarvd a t t de Eesta danska m(utoK de hornholpliska) 2r fr&n slutet av 9063-talet och början av 1003-talet. TVa~tg6tska och Gstg6tska. inslcrlkes anses vz-ra E stort sett s a n t i d a med de danska, medan v r i g a svenska a r något yngre; i Uppland (och p$ Bornholm) tar ru:r,stensresan- det fart först vid mitten av 1000-talet; p& vissa haal pagar dr?; anda in p5 1100-tzlet.
?afinga S6rs6k h a r gjorts a t t besvara bagan om orsekvrna till detta tidsbe- g-5alsa.de mode; det h a r satts i samband med tidstypiska faktorer som t.ex. vi-
L86
Birgit Samyerkingatag, trosskifte och statsmaktens framvaxt. Medan vissa forskare söker en faktor som huvudorsak till periodens runstensresande, arbetar andra med en kombination av flem faktorer. Att meningarna kr delade beror mycket p5 att runforskningen i Skandinavien i s å hög grad bedrivits inom vart Band för sig, varvid otillriicklig uppmarksamhet agnats likheter resp. olikheter mellan danska, norska och svenska f6rhå.llanden.I i Sverige h a r dessutom studiet av de uppE&ndsha runstenarna helt kommit att dominera, vilket ?ett till generalise- ringar, som saknar tackning i t.ex. vastgötskt och östgötskt material. E t t samlat grepp om hela det skandinaviska materialet &r nödvandigt för ökad förstå.else av periodens stenresande.
Ett sadant samlat grepp, Biksom de lika nödviindiga detaljstudierna, kriiver manga forskares insatser och - inte minst - dessa forskares samarbete ö w r iimnesgränserna.
ven
likheter och o l i ~ h e t e r inom olika regioner maste klarlag- gas, varvid hansyn måste tagas till spridningsbilden i sig, stenarnas placering i f6rhållande till andra fornfynd, deras storlek och konstnariiga utsmyckning, inskrifternas utformning, innehåll och sprakliga Baraktaristika. Lange bedrevs runforskningen ngstan uteslutande av språ.kforskare, men p& senare tid h a r allt fler företrädare även för andra discipliner börjat intressera sig för de vikinga- tida runstenarna som kallmaterial, och mycket spiinnande aibete bedrivs nu runt om i Skandinavien av - förutom runologerna sjalva - kex. arkeologer, konstvetare och h i s t o r l ~ e r med olika ~peeialinriktningar.~Som historiker var jag ursprungligen intresserad av vad runstensmaterialet kunde saga om arvs- och egendomsförh&Planden i det senvikingatida Skandina- vien. För arbetet med hithörande fragestallningar var en genoanghg av samt- liga inskrifter nödvandigY3 och det a r resultaten frhn denna genomgång, framför allt de olika stenresarmönster jag upptackte, som fört mig in på den övergri- pande friigan om det vikingatida runstensmodets uppkomst, spridning och funk- tioner. Nar jag nu presenterar ett förslag till helhetssyn på periodens stensre- sande a r det i starkt medvetande om vilka detaljinvandningar som ban göras från olika håll men också. P hopp om a t t tillföra diskussionen nya synpunkter och infa1lsvPnklar.9Da forslaget h a r vkxt fram under ställningstagande till andra forskares arbeten, a r det naturligt a t t börja med en presentation av tidigare firklarsngsf~rsök.
Flera forskare förklarar mod.et med tidens alldeles speciella kiinnetecken, näm- Bkgen vikingatiegen och hänvisar till de nilanga runstenar som rests för att hedra slakiingar som dött utomlands. overallt utgör dessa dock en försvinnande mi- noritet; faktum är a t t inte ens 10940 av Skandinaviens vikingatida inskrifter talar om utlandsfärder över huvud taget. Att rnanga ända f 6 r k ~ i p p a r periodens run- stenar n e d vikingatag och handelsfärdar till exotiska mal a r kanske inte iignat a t t Mrvåna, d å det just iir dessa spebtakuliira inskrifter som lange tilldragit sig
Det vikingatida runstensresandet i Skandinavien
187
det stajrsta intresset fr&n forskarna sjalva. I d i k a slag av handböcker agnas genornggende ett oproportionerligt stort utrymme iit utlandsfwarnsb, vilket ger ett missvisande intryck och skyler det faktum a t t den överviildigande majorite- ten av stenar a r resta efter personer, som levt, verkat och dött h a r hemma.5 W a i s a epLinerata kannare av vart skandinaviska ~unrnaterial som Sven B.F. Jansson och Erik Moltke bada tillskriver vikingatågen am avgörande betydelse f6r r u a - stensresandet ger detta naturligtvis en alldeles extra tyngd, och dvn stora mang- den stenar som rests (b&& före och efter vik-ngatiigens upphéirande) över fred- liga och alldagliga hemmasittare hamnax i skynnundan. En ferklaring kan vara att dessa forskare - och mariga med dem - ulppfattar de s k ~ t l a n d s f a r z r s i e - narna som de egentliga runstenarna, de som var stilbildande och modesicapande aven bland de många mindre dgdlystna i samhallet. Endast s& ken i v m t fall féiijljande konstaterande av Sven B.F. Jansson forstasi "Nar langfarderna upp- h6rde, n a r de garnla handelsvagarna hade stanges, n a r vikingaskeppen icke liingre om vårarna rustades tiH fiirder i 6sterleai och viisterled, dii ristades och restes icke liingre några runstenar i egentlig mening. Vara vanliga runsteiiar var kan man saga vikingatagens mordment, och i maxaga av dessa inskrifter kala den lylaörde - den kanske alltför lyhörde - tycka sig f ~ r n i m m a vikingens kar- lek till Sventyr och bliisiga b e d ~ i f i e r . " ~
Aven om man utg6.r ifrffan a t t miinga hemmasittare h a r inspirerats av just ~~tlandsfal-aristenarna* atersthr and& a t t f6rklara varf5r man plötsligt och p& sii skilda hall runt om i Skandinavien börjar hedra anhöriga som dött utomlands med just denna typ av minnesrniarake. Bhde resande av rninnesmiirken (i Urii eller sten) och utlandsfarder var ju nggot som p & g W hiir under flera &rhundraden utan a t t t6r den skull h a resulterat i runstensresande av den omfattning som utmarker jpist 4000-talet. Det f6ljer redan harav att det ET andra faktorer som måste sökas bakom modets explosionsartade utbredning, och dii dessutom den stora massan av runstenar rests efter vikingafardeinas upphörande, ar det up- penbart att stenliesandet till s'~6rsta delen svarat mot helt andra behov
ac
dem som Framkallats av utlandsiiirderna. Vilka var tdessa behov?D&.
ju runstensperioden i stora delar av SZaandinaavien sarnmanfaJler med krist- nandet, ligger det n a r a {dl hands a t t satta sten.resandeti samband med sjalva trosskiftet. Flera forskare ser i modet ett fenomen, eypiskt f ~ r övergången f~riix hedniskt till kristet begravningsskick. Somliga tUnker sig a t t runstenresandet h a r svarat emot k&nsiomassiga behov hos nykristna, som sedarr det nya skicket a t t begrava de döda p& kyrkogArden inf6rts, anda ville hedra sina (hedniska) a n h ö ~ i g s paI tradltionePBa platser, hemma id gkrden, ngra vagen eller p& tings- Det a r möjligt att sii ofta kan h a varit fallet, men det faktum att miirrga runstenar p6 ett tidigt stadiu-m flyttats till kyrkogiirdar eller t.o.m. murats in i sjalva kyrkobyggnaden, och a c d r a na6jligen rerotav haft sin urspimiagliga place-188
Birgit Camyerring i eller invid kyrkan, talar i stallet för att det snarare varit bristen p& hyr- hogardar som framkallat behovet att resa en kristen rianstexa 4 Uppland drojde det innan byggandet av kyrkor med kyrkogårdwr korn igang, och som Anne-Sofie Graslund h a r visat finns hai rnanga runstenar, som tydligen fungerat som kristna gravstenar pA hedniska g r a ~ f a l t . ~
Gravskiclret genom tiderna vittnar inte bara om omsorgen om de avlidna, utan ock$& om de efterlevandes stravan a t t p& ett synligt sa'it - med gravgavor och monument av olika slag - demonstrera sin egen status och rikedom. Kyrkans representanter motarbetade gravgAvor och försökte i staiiet övertala de efterle- vande att gåvor borde g5 till dem - som ersattning f6r deras böner till de av- irdnas
I ' fromma. I en övergangstid, n a r det nya kristna - enkla - begravnings- sattet maste h a upplevts som ett oerhört brott mot urgamla s'edvanor, sarskilt för de rika, och innan kyrkor och kyrkogårdar biev sjalvklara centra med plats f6r pgkostade kristna gravmonument, kan runstenarna h a tjiisat syftet att kom- pensera avsaknaden av gravgavor och demonstrera faniljens status. I Danmark, dar man fortsatte bygga gravhögar och stensattningar aven efter Harald
Bl&-
tands liristnande av landet, hade runstenarna uppenbarligen funktionen s v "statusmarkörer", men huiuvida runstenen i sig markerade en kristen gravlagg- ning (utan gravgavor) a r svart a t t veta, da de flesta danska inskrifter inte ger nAgun viigledning harvidlag. Det f~reffaller dock rimligt a t t anda betrakta dessa "neutrala" stenar som resta av personer, viYna accepterat det nya skicket; i ett land, som kristnats genom kungligt pa'oud, f6relag ju inget behov av att sarskilt markera tl-ostilPhörighet~n~ siuida den inte auuek frfrcia den oJficiella. Om sadana avvikelser vittnar ett tjugotal danska runstenar, som tydligen fungerat b h . som hedniska protesten- mot den nya r e l i g i ~ n e n . ~ " Omvant indicerar det faktum att flertalet runstenai i Upplwnd &r ostentativt kristna att det hër var den kristna trostillhörigheten som var avvikande och just darför behövde markeras.Tolkat p& detta satt skulle runstensmaterialet med hansyn till storlek och inbördes sammansattning i stort avspegla trosskiftet, det satt p& vilket krist- nandet genomfördes, och den *sid processen tog i ansprak. I Danmarh, &ar an- talet runstenar ar förhAlPandevis lagt och andelen explicit hedniska runstenar ungefiir lika stor som de explicit kristca, a r den intensiva mnstensperioder; b e g a n s a d till nagra hrtionden. Detta kan hiinga samman med att kristendomen h a r infördes "eentra!tn, att byggandet av kyrkor och kyrkogardar snabbt kom Igång och att sjalva överg&ngsperioden diirf6r blev relativt kort. De hedniska runstenarna kan tolkas som uttryck för saval en politisk som en religiös reak- tion mot ett tros- och kultskifte, som -@tvingats uppifrån. L Viistergötland och ~ s t e r , ö t l a n d kan situationen ha varit en liknande, jiimIört med MIalardalen ar antalet runstenar lagt och behovet a t t förse inskiifierna med kristna böner up- penbarligen mindre.lE H dessa bada 1a;idskap fanns tidigt ett nara samband meI- lan kungamakt och kyrklig organisation: Skarastiftet ix-attades p5 kungligt in- itiativ, och de vastverkförsedda kyrkorna i Husaby resp. ~ r b e r g a Iar goda exem- pel p5 kyrkobyggnader som manifestationer för den v%rldsiiga maktens ut- iivare.'"
Det vikingatida runstensresandet i Skandinavien
189
I övriga Sverige var Bristnarrdet daremot en betydjigt mer utdragen process. Detta galler framför allt Uppland, som ju ocksh ensamt innehar 0ver halften av hela periodens ssmtliga runstenar. Att processen blev s& utdragen kan bero p& a t t hiai inte fanns n & g o i centralmakt som med ett pabud kunde införa kristen- dornen i hela regionen. och de uppkndska stenarnas karaktar av kristna tioc- deldaratloner tyder ju ocksh p& a t t beslut oaui omviandelse under hela 1300-talet varit indlvidue'iia. I UppBafid S&r vi diirf6r rakna med nykristna farnaitjer eincie: flera generationer, och d& det dessutom dröjde innan kyrkobyggandet kom @ng p& allvar, skulle allt sammantaget kunna i3idra tii! att förklara varför sa oei-lrcirt mariga r u n s s n a r kom a t t resas i just dettz landskap. P& G l a d och Bomhclm tycks situationen Iia liknat den i Lspi:and, medan Södermanland fak- tiskt f6reter vissa Pikheter med götalandskapen: intressant 5.r i detta samman- hang ,Carl Evar Sthhiies @&pekande att de tre va!rvgr5nsade runsiensornr&dena i Södermarilana sammanfalkr med de tre senare prosterierna i Strangnias stilt.13 Detta viacker frzgan o m inte dessa omradan motsvarat tre redan tidigare sepa- r a t a "hövdings-d6mec" eller a n c a n form av administrativa enhete?, inom vilka tre olika grupper av missionärer- och ruininststare i tjanst hos var sin n a k t h a - varre: verkat under 1000-talet. Kristnandet av det'ca landskap k a n allts& ha haft mer av "cer,tralmaPi';skaraktar9' a n U p p l a ~ d : harför t a l e i den lagre andelen r c n - stenar med kristna böner - liksom f6rekomsten av eic_pliclt hednlska.l4
Men S\~en om mnstensresandet svarat mot religiöst dikterade behov i ett överg&ngssBede, kan t-oss!ilftet inte förklara det vikingatida runscensmodets uppkomst, sprianing och likforrcighei;.
P&
norskhmriade slog detta mode inte igenom sa som p& dacckic och s v e ~ s l a t , och inom dessa ornrgcien slog e t inte igenom alls i vissa regioner, sant "Lei:. Bohuslian, Halland, Biekinge, inte hellerB vissa dela- av f i r övrigt reietivt runstensrika regimer; anrn2rBningstrar.i ian- stenstonma 2r t.ex. s6dra J y l l a ~ d , östra Sm88ar:d och i Viastergötland Xinne- kulle. Detta tyder i sig p& a t t stenresandet fyllt aven anelra funktioner, vilka i runstensfattiga omraden varit onödiga eller fy";rlts p& andra satt. Vilka var dessa andra, funktioner"oör besvarande av den frhgan slaaP1 utg&ngspunkten tzgas i dat f a k t i m att periodens runstenar sadiliga
är
nggot $%er &ra rninnesmaïken efter avlidna.Att runstenarna samtidigt och kanske framfir allt ë- monument över s'cenre- s a i n a sjalva f r a n g g r av dessas framtriadande placering - f6rst av allt - P in- skriften. 14arigenom skiljer 6.e sig rneikant fran nede el tida (och moderna) grav- hkliar, diar ju P regel endast den dode namnges. 3 n arinan signifik;*nt skilinad iir vidare att, medan ju gravhallar lagts 6ver s&vai kvinnor som man, de vikinga- tida r u n s t e m r n a rests huvudsakligen efter man (i 93% av fallen). D8 det hed- niska gravskicket under j&rnAldern visa.d- att omsorgen om och hedrandet ev de d6da gallt bclcla k6nen, tyder den mycket liga andelen avlidna kvinlror i Tun- stensmaterialet p& a t t stenresandet endast deivis hörde hemma i g-rav- och LwLt- sammanhang. Det andra sammanhang, Inom vilket runstenarna h6r hssazma, Biannetecknas av att endast uissa aulidna hedras och att det görs tFII e n huvudsak vem (elber vilka) av de efterlevande som st&- f6r hed-andet samt hur sten.resare
B90
Birgit Sawyeroch avlidna ar relaterade till varandra Det havdas ibland att det helt enkelt rör sig om slumpvist fajrekommande manifestationer av social status och prestige i största allmiinhet, men en kartlaggning av samtliga relationer mellan stenresare och avlidna h a r resulterat i 95 distinkta stenresarmönster, att man maste ute- sluta slumpen och konstatera a t t stenresanded som sadant Piksom frigan vem som skulle resa sten efter vem fQljt vissa principer, somliga med generell. andra med regional eller lokalt begransad giItighet.l5
Vikingatida stenresarm6nster (se aven ta$. 1 och 2)
Även om de flesta vikingatida runstenar rests av man efter man, f ~ r e k o m m e r kvinnliga stenresare överallt, a) ensamma (P2,5% av samtliga fall) eller b ) till- sammans med man (14,5%).
a) Andelarna ensamma huinnligm stenresare %r anmSorkningsvar",Ika i olika delar av Skandinaven; i de flesta svenska landskap nigot högre a n grnomsnit- tet, i Danmark och Norge något lägre. Smaland - och Bornholm - utgör dock lysande undantag med bottennoteringen 4%.
Da
denna bild knappast kan till-Tabell 1. Procentuell fördelning av kollektivt resta stenar och stenresarnas konsfördel- ning, stenresarkategorier.
Antal Område Kollektivt Stenresarnas könsfördelning
resta
stenar* enbart enbart man och
miin kvinnor kvinnor
tillsammans Norge Västergötland Småland Danmark ostergötland Södermanland Uppland Oland Viistmanland Niirke Gästrikland Gotland
* Av flera personer, msn och/elker kvinnor tillsammans
Det vikingatida runstensresandet i Sliandinavien
191
Sabeli 2. Relationsfrekvens uttryckt i "/o av antal relationer i varje omrades inskrifter.' De
olika relationerna står i den frekvensordning, som galler Uppland: f6r Danmark och Cmå- land anges frekvensordning med siffra inom parentes
Uppland Danmark Sinhland 1081 st 184 st 82 st 1. son efter far
2. bror - bror
3. hustru -make
4. far - son 5. mor - son
6. man - man (ospec.) 6,s 7. dotter - far 5.6
W. kvinna - man (ospec.) 3,E 9. man - sig sjalv 2,6 10. son - mor 2,3 il. manl. släkting - dito 2 2
Z%. syster - bror Z
far - dotter B 13. make - hustru 0,6 14. kompafijon - dito 0.3
Ovriga relationer, tills. 2.8
(t.ex. bror - syster, manl. släkting
- kvinna) 2,; (9) 0.5 (12) 4.3 ('l) 3.8 ( 8 ) 39 i l ) 32 (2) 1.2 ( 7 ) 18,3 ( 3 ) 3.4 (5) 6.1 (4) 1 2 ( 7 )
I mer ä n 90 Ola av alla inskrifter &r relationerna mellan stenresare och avlidna specifi-
cerade, och för att analysera de olika slagen av dessa relationer har ett system med över- och underkategorier använts, vilket utförligt presenteras i f ~ r f a t t a r e n s Property und h-
heritance in Viking Scandinauia (19881, ss. 10,41-3. De flesta inskrip~er handlar om enkla relationer (Lex. en son reser sten efter sin far), men ofta (speciellt i östra Sverige) f6x-e- kommer olika kombinationer av relationer, som t.ex. när den dödes söner och hustru reser sten tilisammans. För att kunna kartlägga samtliga slag av relationer var det därför nöd- vandigt att lösa upp alla kombinationer, s& att en sten rest av son och hustru räknades som exempel p& tva reIationer, dels son efter far, dels hustru efter n a h e . 'Tabellen visar alltså inte inskriftstyper utan i vilken frekvensordning de olika slagen av relationer förr- kommer i Uppland, Danmark resp. Småland.
(Det totala antalet undersökta inskrifter a r 1621; antalet relationer 2116.)
skrivas slumpen eller antas avspegla demografiska förhallanden, maste den slutsatsen dragas a t t kvinnor normalt inte ensamma reste sten, s& Piinge man fanns till hands a t t g ~ r a det, och a t t siecationer riar det ankom p& kvinnor a t t trada i mans stalle tycks ha intriiffat betydligt nner sallan i Smaland och p& Bornholm an p& andra hall.
b) Att man och kvinnor reser sten gemensamt &r ett bruk, som huvudsakligen
P92 Birgit Sawyer
Danmark förekommer det endast sällan, i Norge aldrig. Denna skillnad mellan de tre nämnda östsvenska landskapen och övriga Skandinavien a r mycket mar- kant, och det finns flera. Starkt förenklat kan man faktiskt tala om tu& olika stenresarmönster, vardera mest renodlade i Uppland resp. Danmark. &viga regioner företer drag av båda, men i varierande grad.
Det "uppländska" mönstret domineras av kollektivt resta stenar: flera familje- medlemmar reser här ofta en runsten gemensamt. Bland stenresarna förekom- mer allra oftast den avlidnes söner, mindre ä n hSlften s& ofta hans bröder, och därefter f6ljer i frekvensordning hans hustru, mor och dotter. medan mer av- lägsna manliga släktingar eller kompanjoner endast a r sparsamt företrädda. Kvinnorepresentationen bland stenresarna a r genomgående hög, vilket h a r med gruppresarbruket a t t göra; i Uppland ä r i genomsnitt var fjärde runsten rest av kvinnliga och manliga familjemedlemmar tillsammans. Detta innebär a t t vi h ä r aven möter kvinnor, vilka i övriga Skandinavien s.a.s. dolts bakom sina män eller manliga släktingar. För det mesta rör det sig om änkor ti!lsammans med söner till den avlidne, ofta om %räldrar, men ibland Sven om döttrar tillsam- mans med söner, en kombination, som dock ytterst sällan förekommer utanför Uppland.
Både &aland och Södermanland uppvisar ett huvudsakligen "uppländskt" sten- resarmönster men Södermanland h a r en avsevärt lägre andel stenar resta av kvinnor och man tillsammans. H ä r dominerar inte heller de gruppresta stenarna såsom i Uppland. Bornholms runstenar ä r resta mycket senare a n övriga danska och tillhör samtliga perioden efter ca 1050. Med sina kristna kors och böner liknar de mycket de uppländska, och även stenresarmönstrets rena familjeka- raktär pekar i samma riktning. Gruppresande a r vanligt förekommande, men vad som skiljer Bornholm från Uppland ä r a t t detta inte inkluderar kvinnor; på Bornholm finns för övrigt endast en enda sten, som rests av en kvinna.
Smalafid intar en särställning i det att såväl stenarnas rena familjekaraktär som det relativt starka kristna inslaget pekar mot det "uppländska" mönstret, medan de låga andelarna gruppresta stenar resp. kvinnliga stenresare pekar mer emot det "danska" mönstret.
Det "danska" mönstret domineras av individuellt resta stenar, låg kvinnorepre- sentation och ett relativt stort inslag av andra ä n de närmaste familjemedlein- marna bland stenresarna. Utmärkande för hade Norge och Danmark (utom Bornholm) ar den höga andelen Srorsstenar men relativt låga andelen stenar resta av söner efter &der. Typiskt för detta mönster ä r också den narmast totala avsaknaden av stenresande döttrar och systrar men den i gengäld relativt höga andelen ospecificerade "män9', vilka kan h a varit släktingar (svärsöner, svågrar etc.) eller kompanjoner. Just kompanjonstenama, dvs stenar som uttryckligen rests efter en " f ~ l l e " (en handelspartner eller vapenbroder) a r vanliga på danskt omrade men sallsynta på andra håll. Mönstret kännetecknas vidare av olika slags titlar ("thegn", "drang", "landman" etc.), vilka sannolikt betecknade kung-
Det vikingatida runsterisresandet i Skandinavien 193
liga tjiinster, och det skall slutligen framhållas att det endast &r i Danmark som kungliga personer reser sten.
VGstergötland och Ostergötland f6reter i huvudsak Iikartade mönster med mer "danska" a n "uppländska" drag. Med Norge och SmAland delar dock Viistergöt- land sardraget a t t uppvisa en hög andei stenar reste av fader efter söner, niagot som a r ovanligt p& andra håll.
En 6versikt som denna ger naturligtvis endast eni starkt förenkla6 och darmed ofuiistandig bild. P2 grund av sin relativa fataligkiet (och svirighetan att statis- tiskt behandla) har rranstenarnza PTAn Hiilsingland, Gastrikland, Viistmanland, Narke och Gotland utelgmnats u r ovanstaende mönsteröversikter, men trots vissa sardrag kan dessa anda i huvudsak sagas h a mestgemewcamt med det "upplandska" mönstret.
Det skal1 slutligen betonas a t t stora skillnader h n s inom de olika regionerna; ibland skiljer sig stenresannönstret t.o.m. mellan angransande bygder. Ett ex- empel harpa ar hundaret Habo i Uppland, som uppvisar en rad "danska" drag, medan grannhundaret Ärlinghundra a r genomgamende "upp!&ndskt" till sin ka- raktar.
P&
vilka personer ankom det altt resa sten?Även om stora skillnader i mönster kan konstateras, galler dock för hela Skan- dinavien att vi biand stensesarna oftast möter de avlidnas närmast anh6riga eller kompanjoner, dvs personer som Ban antagas 'nia haft ansprak p5 hela eller delar av kvarlhtennskapen. De efterlevandes ansprak kan ha giia14t an> (av jord, hösijre3 titlar, social stallning) f6r egen eller ornyndigs del, dlspositionsrCltt till egendom, som förvaltats av den döde eller r a t t till andel av nagot som stenresare och avliden iigt gemensamt (t.ex. makar med bogemenskap e l e r kompanjoner med gemensamt skepp etc.) Att det just var de nya egendornsförh&iianderi, vilka följde ph ett dödsfall, som bestamde bur inskriften skulle formuleras, indiceras av de mariga fall, d a r flera resare med olika relationer tiii den avlidne a r inblan- dade. En inskrift fran Siiby i Uppland ger har ett typiskt exempel:
"Otrygg och Bonde och Alvrik reste denna sten efter Kare, sin far, och Gun- ned efter sin man
. .
.>'l6Angivanded av stenresarnas resp. Grhallande till den avlidne ihrlangei och komplicerar inskriften, men det har tydligen ansetts viktigt i sammanhanget; med tanke ph det svhrarbedade materialet och den (oftast) begransade ristnings- ytan kan vi namligen utg& i f r h a t t inget överflödigt bereddes plats i inskriften. Förklaringen torde vara a t t de efterlevande p& gnlnd av sina oli'la slags rela- tioner till den avlidne ocksa haft olika slags ansprak ps. kvarlatenskapen; E in- skriften faststäalls de olika slag av slaktskap, som i detta fall gav de namngivna sönerna ratt till farsarv och ankan ratt till ev. boslott och raet a t t nu sjiiPv dis- ponera sin egendom (hemgift och morgonghva). Nagra direkta arvsansprhk
1 94 Birgit Cauyer
torde änkan inte h a haft (i ingen kontinentalgermansk !ag arver makar var- andra), men val anspråk på framtida bakarv, om hon namligen skulle överleva sönerna.
Det ä r inte bara detta noggranna specificerande av inbördes relationer, som talar för en tolkning av inskrifterna som arvs- och egendomsdeklarationer, utan kanske framför a!it stenresarmönstret i sig; aven om de flesta stenar rests av män, förekommer ju kvinnor regelbundet som stenresare överallt, och det a r svårt a t t se i vilket annat ä n arvs- och egendomssammanhang som kvinnliga efterlevande oftast helt saknat men ibland tillmätts betydelse, och ibland en- samma representerar den avlidnes anhöriga.
Utan a t t gå in på syftet med runstensresandet i varje enskilt fall kan det slås fast a t t stenresarmönstret i stort avspeglar rådande arvs- och egendomsförhållan- den. Härmed inte sagt a t t det direkt skulle avspegla arvsmönstret, för om s å vore fallet, skulle de skandinaviska arvsprinciperna vara unika i Västeuropa och vittna om en arvsordning, där döttrar måste stå tillbaka inte bara för söner utan aven för såväl bröder som föräldrar till den döde, och dar systrar s å gott som aldrig fick ärva sina bröder. Att döttrar och systrar faktiskt ärvde sina fäder resp. bröder oftare a n stenresarmönstret anger framgår både direkt och indi- rekt, dels genom referenser och tillaggsupplysningar i inskrifterna, dels av det faktum a t t många ärvande kvinnor dolts bakom sina stenresande makar, far- bröder eller andra manliga släktingar. Det står därför klart a t t en fullstiindig analys av varje enskild inskrift a r nödvändig för bättre kunskap om skandina- viska arvsprinciper. Vad stenresannönstret visar ä r vilka som efter ett dödsfall övertog ansvaret för den avlidnes kvarlåtenskap, vare sig den enbart bestod av egendom (jord ochleller lösöre) eller aven innefattade olika slag av rättigheter, förpliktelser och ev. maktställning, som den avlidne haft.
De regionala skillnaderna i stenresarmönster aktualiserar frågan om skillna- derna i spridningsmönster och vacker därtill en rad nya. Hur kommer det sig a t t de flesta runstenar i Danmark, Norge, Götalandskapen och Småland rests in- dividuellt, medan de flesta i Uppland, Södermanland och på
land
rests kollek- tivt? Om min tolkning av inskrifterna som arvs- och egendomsdeklarationer a r riktig, tyder denna skillnad på a t t man i de förstnämnda områdena varit mån om a t t låta arvet förbli odelat, medan man i de tre östsvenska landskapen varit mer benagen att skifta det mellan flera arvsberattigade, antingen s å a t t dessa utskif- tades med var sina andelar eller det rörde sig om en iigogemenskap, inom vilken delägarna tillerkandes individuella kvoter. I dessa östsvenska landskap - och på Bornholm - verkar hela 75% av runstensmaterialets fgdernearv h a delats mellan flera söner, i Uppland aven mellan söner och döttrar. En tankbar för- klaring iir att stenresarnas ansprak i Danmark, Norge, Götalandskapen och Småland huvudsakligen gällt jord, medan de i de östsvenska landskapen kan h a omfattat aven andra tillgångar. Denna skillnad kan kanske till viss del avspegla olikheter i försörjningsresurser; åtminstone i Mälardalen fanns gott om andra viktiga inkomstkällor ä n jorden, inte minst den lönsamma handeln, framför alltDet vikingatida runstensresandet i Skandinavien
195
med jkn, skinn och palsverk.
De olika arvsprinciper som tiiiampats av tidens stenresare maste dock
Fram-
för allt h a paverkats av politiska förhållanden. Speciellt i Danmark, men iiven i Götalandskapen, var kungamakten starkare a n d Malerdalen, och detta skulle kunna förklara den höga andelen odelade arv i dessa ~ e g i o n e r , antingen sh att det legat i kungamaktens intresse a t t halla kol;, ftirtanad jord och till denna knutna tjansteplikter och avgifter eller i sjalvstandiga jordagares intresse a t t - i reaktion mot den vaxande kungamakten - 9'18 vakt om den jordegendom, som utgjorde grundvalen f@r deras egen maktposition.
Vad som an kan ligga bakom de konstaterade dibheterna, iir dock sjal-~a hu- vudfrhgan h u r det kommer sig a t t vi jrrst under 1000-talet f&- den mangd av informaton om radande ansvars-, arvs- ocli egendomsförh&lEanden. so= runste- narna bar pA. V a d uur del som h a d e framkallat behov au alt oicfentligösa dessa
förhMllanden, och uarf6r tog sig s j d u a offentliggö.randet öuerallt ett s& u n i f o m t uttryck?
Det vikingatida runsdenasmodets uppkomst, spridniang sch funktioner Den speciella typ av inskrifter, som -atmarker det vikingatida runstensrnodet, b0rjar bli vanlig först under 900-talets andra hiiift, och a110 talar fbr att modet spridits f f r h Danmark, och a t t HaraEd Blåtands stora runsten efter ftiraldraina i Jellisog varit den verkliga impurlsgivaren. Raraids sten a r ett minnesmarke inte bara 6ver Goim och Thyre utan i lika hög grad över honom sjalv; med inskriften deklarerar h a n l) sin stallning som son - och darmed rattmatig arvtagare - till de avlidna föraldrarna. 2 ) sitt "vinnande" av hela "Danmark" och Norge samt 3) sitt kristnande av ddilelina.I7 Gorm hade dött som hedning, men uppenbarla- gen hoppades Ra-ald uppng att nhdens sol andal skulle lysa över fadern; av allt a t t döma var det namligen han, som
1
omeQeibar narhet till den piaktfulla stenen med sin dominerande Kristusgestalt Hiit bygga den kyrka, till vilken Gorms kvar- levor flyttades.P8Bruket a t t resa samma S p av sten (om a n i b!ygsammase skala) över anhö- riga, ib?an2 1 kombination med andra rninnesn~iirken, spred sig G r s t till hela den &idens överklass, som darigenom kunde visa a t t den tillhörde samhiillets elit. Spridningen utanfar danskt omraide beror sakert p& a t t danerna åtnjöt stor pre- stige, och de danska kungarnas, speciellt Sven Tveskaggs och Knut den stores, inflytande i stora delas av Skandinavien kan inte nog underst~ybas. overallt kom inskrifterna a t t utformas p& e-ngefar samma vis som i Jelling enligt formeln
"MN
l a t g ö r a detta minnesrnarke (eller "lat resa derina stenn/"rista dessa runor-") efterNN",
oftast följd av ett noggrant angivande av hur stenresaren var d a - terad kil1 den avlidne. Det %- ju just genom denna resarformel som. de vikinga- tida runstenarna skiljer sig från bade tidigare och senare minnesstenar. Sjalva JePling-dekoren sP6r inte igenom p& samma vis -- dartill var den antagligen a?ltfGr komplicerad, men den g&r igen i de konstfulla ormslingor ochdjurfigurer,196 Birgit Sawyer
som utmarker franiför allt det uppländska materialet.I9
War Haralds sten i Jelling har tillmäts så stor betydelse som impulsgivare, beror det inte bara p& det inflytande som den -
i
kraft av resarens prestige - måste ha utövat över inskrifternas utformning överallt, utan aven på det faktum att den såsom det första skandinaviska monumentet i sitt slag symboliserar övergången från hedendom till kristendom. Liksom hedniskt ock kristet möts i denna danska kungafamilj, möts hedniskt och kristet begravningsskick i Jelling. där Gorm, som först begravts på hedniskt vis i e n av de två stora gravhögar som Harald liltit fgrdig~talla,2~ sedan får e n kristen begravning och hedras med en kristen runsten, placerad precis mitt emellan de båda högarna. Men Raralds sten symboliserar inte bara övergången från en religion till en annan utan även övergången från ett styrelsesätt till ett annat. Före Harald hade danska kungar nöjt sig med indirekt kontroll - genom överhöghet över lokala makthavare - men med Harald och sonen Sven lades stora områden under direkt kunglig kon-Denna politiska nyordning måste ha medfi5rt stora sociala och ekono- miska förändringar, och det %r sannolikt dessa som har utlöst explosionen av runstensresande från och med 900-talets sista decennier. I de omraden, som starkast berördes, uppstod behov av att havda motstgnd emot resp. anslutning till den politiska - och religiösa - nyordningen, och att havda gamla eller nya rättigheter, till jord, titlar och maktstallning.zWot dessa behov svarade resan- det av runstenar, genom vilka diverse anspråk och stallningstaganden kunde offentliggöras, varvid Haralds egen sten tjänat som förebild.
Själva distributionen av danska - och norska - runstenar skulle 1 så fall kunna avspegla graden av politisk nyordning; dvs vi kan vanta oss flest runste- nar, dar den varit som mest kannbar. Att ett omrade som södra Jylland saknar runstenar beror sannolikt p& att det redan beharskats av kungamakten och där- för inte heller genomgick några förandringar, medan å andra sidan runstensfat- tigdomen i större delen av Norge, liksom Bohuslan och Halland, skulle kunna förklaras med att den danska kungamakten har nöjt sig med indirekt kontroll, och att därför ingen nyordning var aktuell. Att mellersta och norra JyPland, Sjalland och Skåne varit mest utsatta för ftirandringarna. indiceras inte bara av den rika förekomsten på runstenar P dessa omraden utan aven av andra tec- ken p5 ökat kungligt inflytande, såsom t.ex. befästningsbyggande, kyrkbyggande och m y r ~ t p r a g l i n g . ~ ~
Mot liknande behov, framkallade av politisk (och religiös) nyordning, kan stenresandet ha svarat i Götalandskapen, dar e n inhemsk kungamakt, sakerli- gen stödd av den danska, var på stark frammarsch. Om rikedom pil runst, -nar har liksom i Danmark utmarker områden, dar den polieiska omorganisationen varit som mest kannbar, bör det runstenstomma Kinnekulle vara ett omrade, över vilket kungamakten redan h a f t direkt kontroll, e n slutsats som stammer val med traditionen o m det kungliga donerandet av Husaby till stiftets f6rste biskop och av sjgiva Husabykyrkans klart kungliga karaPata~-.~~ Det ar vidare beteck- nande att Skara B likhet med danska stader som Bedeby-Slesvig, Roskilde och Lund, vilka vi vet varit anlagda av kungamakten, ar s& runstensfattiga. Annor-
Det vikingatida runstensresandet i Skandinavien
$97
lunda f6rhaller det sig med Sigtuna, som, fastä.n anlagd p& kungligt initiativ (mot slutet av 900-taiet) och centrum f6r den kungliga utmyntningen anda in p5 1030-taiet, uppvisar ett bkde rikt och varierat r ~ n s t e n s r n a t e r i a l . ~ ~ Med sin starka anknytning till kyrkan och senare tillkomsttid (ifran och med andra haiften av 2000-talet) hör dock Sigtunas runstenar - liksom flertalet av övriga Cpplands - hemma i ett delvis annat sammanhang &n Deinmarks och 66talands. Som ovan framhAPPits, har runstensresandet i Plalarlandskapen, p5
and
och Bornholm en annan karaktar a n i ~ v r i g a Skandinavien; det h a r en riagot senare och framför allt langra blomstringsperiod, uppvisar ett annorlunda resarmöns- ter och bar till största delen en uttalat kristen pragel. Mangden av runstenar 1 Uppland kan endast delvis bero p& att brtiket h a r hall i sig langre; en viktig orsak måste också vara att bruket anammats av en aarniirkningsvart stor del av befolkningen. B a r var det inte huvudsakligen bland de högsta skikten, som modet slog igenom, utan det hade en betydligt bredare "rankring aln i t.ex. Danmark och 'kia~tergötiand.~"De omvalvande sari,h&llsf6r&ndringar> mot vilket stenresand-et f6rutsS;tts svara, tycks allts& i Malardalen och p5 Bland (ev. aven Bornholm) ha > rum senare, tagit liingre tid i anspråk och direlit beriirt en stGrre del av befolkningen an i Danmark och Götalandskapelz. 'Tyarr set vi fortfarande fGr Pitet om den politiska organisationen I Uppland under 1000-taalet, men sa mycket stkr klart att centralmakten han. hade betydande svkrigheter att h5vda ~ i g . 2 ~ I vilken ut- strackning det upplandska stenresandet var föraillett av kungliga försök till ut- vidgad k o n t d l a r darför en M g a som maste undersökas narrnare. Med tanke p& Matunas och det narliggande Sigtunas karaktar av k ~ n g l i g a stödjepunkter i Uppland ar det vkft att notera att Hhbo (samt de acgriinsande hundarena Trögd och Hasunda) faktiskt uppvisar ett stenresarméjnster, som radikalt skiljer sig frhn övriga Upplands, och i stalfet företer stora likheter med G ~ t a i a n d s . ~ ~
Vad som kan konstateras a r i vart fall att det uppliindskz stenresaridet i nyc- ket stor utstrackaing föranletts av den religiösa nayordni*igen och avspeglar det satt, p& vilket krisinandet av landskapet genomfördes. Utan en stark @ene-al- makt bakom ryggen maste missionerande praster och biskopar givetvis söka stöd hos lokala makthavare men var f6r sittuppbyggnadsarbete ocksa beroende av insaéser fran alla som hade nAgot att bidraga med. Mycket talar för att sten- resandet ofta varit ett satt féjr enskilda familjer a t t "dokunnenkesa"sin kristna trostillhörighet ochddrrned sitt aktiva st6j.d till kyrkans represel~tanter.~" 3 5 detta stöd bör h a varit av ekonomisk natur, lag alet i bada parters intresse att a n s - och egendoasféjrh&ilanden k1a.a.acles ut. Det a r t.o.m. möj!i@ att ~smhnga inskrifter varit "auktoriserade" av kyrkans anan och att runmastarens signatur innebar ettbekraftancie av sjalagavor och ett andligt beskydd av de personer, som inskriften niimer, samt av deras egendom.
En
form av sjalagavor, som direkt omtalas i inslrrifter runt om i Skandinavien a r brobyggen. Att "bygga bro", dvs att genom v&ga.Cgjning, byggande av vadstallen e l e r ladbroar över sankmark f6rbattra kommunikationerna, ansags vara en198 Birgit Samyer
Gudi behaglig garning, uppmuntrad av kyrkans man. Om dylika brobyggen vitt- nar ca 120 inskrifter, varav niistan hälften i Uppland. dar ett exempel också finns på byggande av ett "själahus" ( e n viloplats för r äg farande).^^ O f t a sägs i inskriften att de efterlevande utfört dylika valgarningar f6r den dädes själ, dvs för att kyrkans representanter skulle hjälpa de avlidna u t ur skärselden med sina böner. Men sjalagåvor behövde inte alltid ha varit av denna natur eller storleksordning; för sin uppbyggnad måste kyrkan ha varit beroende av alla sorters bidrag, i jord eller lösöre, från hög som låg. S å länge "frikyrkosystemet" bestod i Uppland, kan alltså de kristna runstenarna ha fungerat som monument över kyrkans och det k a n ha varit i just denna egenskap som manga av dem flyttades till kyrkor och kyrkogardar, sa snart sådana började byggas.
Det ar sakert mot denna bakgrund som de "sjiiivresta" runstenarna skall ses. Totalt känner vi till ett trettiotal inskrifter, vilka människor uttryckligen låtit rista "efter sig sjaiva", och med två undantag återfinns de i Mälardalen, de allra flesta i Uppland. Vad kan ha föranlett dessa manniskor att själva ombesörja sina minnemarken? Något skiirntsamt brukar de kallas "skrytstenar", vilket ar e n mindre lyckad beteckning, då ju framhållandet av stenresaren sjaiv (och hans insatser) inte ar något som utmärker dessa framför andra r u n s t e n a ~ ~ . ~ ~ Skrytbehovet kan d k f f ö r knappast ha varit den framsta drivkraften bakom sjalvresandet; sannolikt låg behovet på ett helt annat plan. Då ju minnesmärken normalt restes av de efterlevande (i 98,5 % av fallen), och det bör ha varit mer hedrande att få sitt eftermale formulerat av andra, framstår "sjalvresandet" som något av e n nödlösning, en utväg som tillgreps, om nara anhöriga saknades eller av någon anledning inte kunde f6rvantas utforma minnesmarket eller över h u - vud taget utföra ens sista vilja så som man önskade. Just i Uppland rådde för- hållanden, som skulle kunna förklara varför vissa personer här tog det säkra före det osäkra och reste sten efter sig själva. För kristna personer var det viktigt att mot ett löfte o m sjiilagåva försäkra sig o m kyrkans förböner, och de som inte hade anhöriga att lita till för uppfyllande av detta löfte måste sjalva se till att det uppfylldes, medan de själva var i livet. Då de flesta av de sjalvresta stenarna Sr uttalat kristna ( 8 talar dessutom om brobyggen och en o m pilgrims- fard till Jerusalem), färefaiier det rimligt att bakom dem se personer, vilka f ~ r - säkrar sig om kyrkans tjänster efter sin död.33 Medan övriga stenresare ar per- soner som tagit ansvar för andras kvarlåtenskap, ar alltså "sjalvresarna" per- soner som tar ansvar för sin egen kvarlåtenskap och med runstenar efter sig sjaiva markerar att så var fallet.
Sammanfattning
Starkt förenklat skulle det vikingatida runstensresandet kunna karaktäriseras som huvudsakligen politisht betingat i Danmark och Götaland, men huvudsak- ligen religiöst betingat 1 M5iardalen (samt på O ~ a n d och Bornholm). E n sådan - grov - karaktgrisering kan tjiina som e n påminnelse om de olika funktioner
Det vikingatida runstensresandet i Skandinavien
999
som stenresandet fyllt p& olika Pn&li i Skandinavien, men den kan ocksa sta kind- rsnde i viigen f6r en mer cyanserad bild. For en "rdjupad förståelse alr det
saml-aalie, som runstenarna gr en produkt av, a r biet uppenbart att alla runstens- "orande regioner måste bli föremal G r f6rnyad'e nargangna och talmodiga de- taljundersökningar, sprakliga, arkeologiska, komistvetenskaptiga och historiska, H detta förskag till helhetssyn h a r jag gjort mig skyldig till rnanga %renklingar och generaliseringar, vilka dock förhoppningsviis inte uppfattas som alltf6r stö- rande av olika iimnesexperter. Som inledningsvis friomh&l:its, Gr jag starkt med- veten om de olika slags invandningar som kan göras, a t t rnanga tradar hanger löst, och att viktiga frggor h a r l h n a t s obesvarade, men denna a ~ t i k e l a r tankt som ett bidrag till en diskussion, d a r f6rhoppningsvis vederbörlig hiinsyn kom- n e r a t t tagas till de olika stenresarmönster, vilka framkommit som r e s ~ ~ l t a t av mitt eget arbete.
Birgit Cawyer
1. Givetvis har många forskare i olika slag av specialstudier företagit jämförande un- dersökningar, men vad som åsyftas här ar bristen på helhetsperspektiv i diskussionen om stensresandets funktioner, vilket begränsat användandet av runstenarna som hi- storiska kallor. Ett exempel på skandinaviskt helhetsperspektiv ger dock Arndt Ru- precht, Die ausgehende Wikingerzeit Im Lichte der Runeninschriften, Göttingen 1958. 2. Har ä r inte platsen att redogöra för alla relevanta arbeten, utan för såväl avslutad som pågående specialforskning hänvisas till fortlöpande projektbeskrivningar och biblio- grafier i den norska tidskriften Nytt om Runer; Meldingsblad om rur~eforsk~ing (adr. Runearkivet, St. Olavs gt. 29, N-0166 Oslo 1.)
3. Dvs alla de vikingatida runinskrifter på resta stenar och fasta hallar,,sorn finns pub- licerade i Danmarks Runeindskrifter (DR), red. L. Jacobsen & E. Moltke, K ~ b e n h a v n 1942; Norges Innskrifter med de Yngre Runer, red. M . Olsen & A. Liestal, Oslo 1941-60; Sveriges Runinskrifter (SR), publ. av Kungliga Vitterhets Historie och An- tikvitetsakademien, Stockholm 1911-. De nyfynd, som publicerats efter utgivningen av dessa verk, kommer att inkluderas i mitt fortsatta arbete. För en utförligare pre- sentation av nlaterialet och analysresultaten, se Birgit Sawyer, Property and Inheri-
tance in Viking Scandinavia; the Ruaic Euidence, Alingsås 1988.
4. Denna artikel bygger på en skiss, som tillsänts kolleger for benägen granskning. Att den fgrdiga versionen i så hög grad skiljer sig fran skissen beror på det arbete som var och en haft vanligheten att lägga ned på att ge mig konstruktiv kritik och varde- fulla synpunkter. Härför tackar jag varmt Anders Andrén, Eivind Claesson, James Knirk, Mats G. Larsson, Thomas Lindkvist, J a n Meijer, Rune Palm, Shorgunn S n e dal, Börje Westlund och Henrik Williams, men fritar dem naturligtvis samtidigt från allt ansvar för det bruk som här gjorts av deras rid!
6. Se t.ex. Sven B.F. Jansson, Runinskrifter i Sverige, Uppsala, 2 uppl. 1984 (i engelsk Översättning, Runes in Suleden, 1987); Erik ,Moltke, Runerne i Danmark og deres oprin-
delse, Kcabenhavn P976 (i engelsk översattning, Ridnes and their origin; Denmarh and elsewhere, London 1985); R. Y. Page, Runes, London 1987.
6. Jansson (1984), s. 42 f.; jfr aven Moltke (19761, s. 147.
7. Se Otto v. Friesen, "De svenska runinskrifterna", s. 169, i Nordisk Kultur VI. Köpen-
hamn & Stockholm 1933; S.U. Palme, Kristendomens genombrott i Sverige, Stockholm
1959, ss. 93, 144.
8. Jfr Ruprecht a.a. (not 1) s. 96 ff.
9. Anne-Sofie Gräslund, "Runstenar, bygd och gravar", Tor 21 (1987).
10. Ett exakt antal a r omöjligt att ange, då det råder delade meningar om en del stenars hedniska karaktar. Oomtvistat hedniska a r i vart fall tre stenar med formeln "Tor vige", fyra med magiska besvärjelser, fem försedda med (tors)hammartecken. Härtill kommer så ett tiotal stenar med dekor som verkar h a hednisk innebörd men dar s5- kerhet a r svår att uppnå.
11. E Vastergötland finns dessutom tre av de sen explicit hedniska runstenarna p& svenskt område, en rned formeln "Tor vige", (SRVastergötland nr. 150) en med hammartecken (nr. 113) och en med magisk besvarjelse (nr. 67, av samma typ som i Danmark). De övriga tre finns i Södermanland, se not 14.
12. Jfr Thomas Lindkvist, Plundring, shatter och den feodala statens framuaxt; organisa-
toriska tendenser i Sverige under övergangen frdn vikingatid till tidig medeltid, Upp-
sala 1988, s. 27 f.
13. C.I. Ståhle, "Sockenbildningen i Törens prosteri", N a m n och Bygd 38 (1950), s. 100. 14. De hedniska stenarna är en rned "Tor vige" (SR Södermanland nr. 140) och två med
hammartecken (nr. 86 resp. 111).
15. Etablerandet av stenresarmönster har skett på grundval av alla mer eller mindre "full- standigam inskrifter, dvs inskrifter, dar både stenresare och avlidens kön har kunnat
Det vikingatida runstensresandet i Skandinavien
281
faststIillas, vilket givit ett material p& ca i620 st. (av d r y g t 2000 genomgangna). Se utförligare härom i Property and Inheritance ... (not 3).
16. S R Uppland, nr. 37 (Saby).
17. Di? 42: "Kung Harald bjöd göra detta minnesmärke efter Gorm, sin far, och efter Thyre. sin mor. den Harald, som 'vann' hela Danniark och Norge och gjorde danerna kristna." Om betydelsen av "Danmark", se Peter Savvyer, Da l7anmar.k bleu Danmark; fia ca dr 700 til ca 1050 /Danmarkshistorie, bind 3, red. Olaf Olsen, Kobenhavn 1988/, ss. 22-23.
18. Se Knud J . Krogh. "The Royal Viking-Age Monumt!nts a t Jelling in the Light of Recent Archaeological Excavations", Acta Achaeologica, vol 53 (19821, s. 204 f.
19. Om det stora Jelling-djuret påminner dock SR V;istergötland nr.181 (Norra Asarp):
DR 271 ock 285 (Tullstorp resp. Hunnestad i Skanet. Om "det stora djuret" och dess utveckling till "banddjur", i Norge och Sverige se iiven DL! cp. 798-799, och för stil- utveckiingen över huvud taget, se Hans ch ris tian is son^ Sydshandinauish stil; studier i ornamentiken p8 d e senvikingatida runstenarna, Uppsala 1959.
20. Krogh (1982), s. 213.
21. Peter Sawyer, D a Danmark blev Danmark ... (not 17), ss. 42, 46, 301 och 353.
22. Jfr även Klaus Randsborg, T h e Viking Age in Denmark the fornaiion of a state, KB-
benhavn 1978, kap. 3.
23. Peter Samyer, D a Danmark bleu Danmark ... (not l i ) , ss. 276-277 och 291-333. 24. Se t.ex. Hilding Johansson, "Skara som stiftsstad", spec. ss. 387-415, i Skara före
1100; Staden i stiftet, Skara 1986; Birgit Sawyer, "Skandinaviska oi-nviindelsehistcp- rier", i Vetenskap och ornuurdering; till Curt k"ieib8ull p& hundraarsdagen, 19 augusti
1986, Göteborg 1986.
25. Se 'H%iorgunn S n z d a l Brink, Pgul och Björn l i i o resa stenen ... ; runstenar och n ~ n i n - skrifter i Sigtuna kommun, Sigtuna 1983, samt B. Sawyer, "Sigtuna och dess orniand; runstenarnas vittnesbörd", IQredrag for XVIHI Arkeologkongressen i Trondheim aug. 1989, för publicering i kongressrapport.
26. Se mer harom i Mats G. Larssons kommande avhandling, Runstenar och utlnndsfair- der ..., Lund 1990.
27. Jfr Thomas Lindkvist, Plundring, skatter och d e n feodala statens frsrnuaxt ..., 1988: s. 59-61,
28. Så till exempel a r det i dessa tre hundaren mycket ovanligt att k-vinno- och mail reser sten tillsammans, kvinnorepresentationen bland stenresarna är därför mycket låg, och inga exempel finns heller på att sten rests efter kviianor. FramMr allt skiljer sig Trögd och Asunda frhn övriga U p l a n d genom att det indiuidikelh stear- osandet här domi-
nerar. Ovanlig i Uppland iir också den höga andelen fider bland de manligs stenre- sarna, vilken utmarker Asunda.
29. Jfr Sune Lindqvist, Forngutniska allaren och dartill knutna studier? Sartryck ur Kung- liga Humanistiska Vetenskaps-samfundets fnrsbok 1962-63, avsnitt VII: "SmB sock- nar och småkyrkor", s. 122-123. Jfr även Wke Bgranstrand, " - - - biittre an han
förtjanade", Tor >IT%' (1972-731, spec. s. 185-188. samt Mats G. Larsson i kommalide avhandling, se not 26.
30. Om kyrkans uppmuntrande av brobyggen talar b1.a. forngngelska homilier, se Aslak Liestd, "HnnskriRer p& Eiksteinen", StavangerlUuseurns Arbok, 1972, s. 72 f. Om kvin- nornas starka representation bland "brobygganra", se Birgit Ba~wyer, "Kvinnor som brobyggare - vad runinskrifterna kan berätta", Hiiften för KRttska studiei; 1989:2, s. 33 f. "Själahuset" omtalas i
SR
Uppland nr 996 (Karberga).31. Se Sune Lindqvist a.a. (not 29) s.122-123.
32. Beteckningen har sakert a-ct göra me6 att den mest kande "självresaren" av alla, Jar- labanke i Täby, rest inte mindre an 5 runstenar efter sig sjiiiv, nogsamt angivande alla sina insatser i trakten. I sitt överdhdiga monumenl;hyggande var dock JarPabanke pi
Birgit Cawyer
33. 1 en kommande artikel ämnar jag närmare presentera min undersökning av "självre-
sarna". Eftersom just Jarlabanke varit föremål för så mycken diskussion (senast av Helmer Gustavson och Klas-Göran Selinge, "Jarlabanke och hundaret; ett arkeolo- giskt/runologiskt bidrag till lösningen av ett historiskt tolkningsproblem", Namn och
Bygd 76 (1988), t a r jag dock kortfattat upp hans stenresande redan här:
Om - som allmänt antages - den store självresaren Jarlabanke i Täby a r identisk med den Jarlabanke, vars son Ingefast både rest sten och byggt bro efter sin far, talar detta inte i sig emot min föreslagna förklaring; Ingefast kan ju ha utfört ännu en av Jarlabankes planerade välgärningar. Men som redan Sune Eindqvist varit inne på, ä r denna identifiering inte den enda möjliga. I själva verket ger den upphov till språkliga och typologiska problem. Sames Knirk vidareutvecklar en idé, som Lindqvist lämnade öppen, nämligen att sjalvresaren Jarlabanke levat tre generationer före Ingefast. Ef- tersom namnet Jarlabanke givits två av Estrids söner (en i vardera giftet) prövar Knirk att identifiera denne "ur-Jarlabanke" med hennes far (ingefasts farmors far!) och antar att han varit make till Fastvi och därmed också far till Sven (SR Uppland nr. 150). Denne Jarlabanke kan ännu lättare tankas ha befunnit sig i en situation, där han kände behov av att själv planera för sin hiidanfärd - och ombesörja lämpliga minnesmärken. Han överlevde sonen Sven och hade därmed endast dottern Estrid kvar. Huruvida han upplevde även den förste svärsonen Cstens död - eller rentav
även flera av dottersönernas - vet vi inte, men det starka kyrkliga engagement, om vilket hans stenar vittnar, kan h a varit anledning nog för honom att inte taga några risker med kvarlåtenskapens användande. Sina dispositioner rnortis causa överlät han inte å t andra att utföra, utan brobyggen och andra vagförbiittringar företog han själv, medan han fortfarande var i livet (sik kuikuan).
Upplysningen att man rest stenen "sik kvikvan", som förekommer både hos Jarla- banke och flera andra sjalvresare, ger upphov till frågan, nar det annars skulle h a skett. Svaret ger sig självt: om man inte reser sten, medan man själv lever, kan man tydligen låta resa den efter sin död. Detta vacker i sig frågan hur ofta andra runstenar har rests efter stenresarnas egen död. Kan man tanka sig att runmästarens signatur i sådana fall garanterade att uppdragsgivarens vilja blivit vederbörligen respekterad och utförd?
