Vesterås riksdag 1527. 77
För framstallningeia av Vesterås riksdag h a r nnan att tillgå e n följd av akter, som l-illlionnmit i direlit samband ined rilisdagen. Det liar tidigare klagats över att detta ma- -terial endast a r högst ofullständigt bevarat. Vad som beva- rats a r kallelsebrev till rilrsdagen, de kungliga framsatinin- gariia, stindens svar, rilisdagsbeslutet Vesterås recess, Ordi-
Vesteras
riksdag 1527.
nailtian och darmed samhörande handlingar. I sjalva \Ter-ket, sivitt m a n kan se: samtliga de grundläggande akter, som en gång förelegat. Autenticiteten av detta källmaterial låter sig inte betvivla. Och materialet ar, sasom en rest av sjalya det förflutna, som ulldersökningen r ö r sig om, av sak- raste beskaffenhet.
Vid sidan av detta material föreligger aven en och annan rent berättande källa till riksdagens historia. Främsta ruiiimet bland dessa kallor intager den rikt detaljerade sliildring, som möter i Vesteråsbiskopen och hovkaplanen Peder S ~ v a r t s l i r ~ n i l i a från omkring 1560 l. Forsliningeil
har ännu inte liornmit att intaga någon fullt sjalvstandig, på aktmaterialet vilande iiistallning till denna skildring. Iiallförhållandena a r ännir inte klarlagda, framställningens historiska varde annin inte fastställt.
I den bild Gustaf Vasas inre historia upprullar a r den Den följailde historiska rekonstruktisileil bygger på akt-
medeltida kyrkans fall och konsekvenserna därav det fram- iilaterialet. På detta sökes nya synpunkter anlagda. Be-
för andra centrala momentet. I själva verket genomfördes rättelserna konfronteras med alitmaterialet. Spörsmåjet ä r i därmed en ekonomisli och social omvälvi~ing, som endast vad mån med detta tillvagagingssiitt nya restaltat står att vinna. liar e i f molstyc1;e i Sveriges liistoria: Carl SI:s o m ~ a l u n i n g
ett och ett halft årllundrade diirefter. Det stora avgörandet gonde seldet 111, 90-98 (1903); Sven Tunherg, Västerås riksdag 1527. Några
föll i Carl SI:s tid vid rilisdagen 1680. I Gustaf tid Itritislia a n m ä r k n i n g a r . ~ p p s a l a universitets årsskrift 1915; I<. B. Westinari,
vid Vesterås riksdag 1527. Reformationens genombrolts5r i Sverige, 391-440 (1918); Gottfrid Carlsson,
Johannes hlagnus och Gustav Vasas polska frieri. Iiyrliohistorisli Arsskrift 1922,
Den plats, som tillkommer rilisdagen 1527, gör det ?O ff.; Helge Almquist i Svenska folkets historia II, 31-37 (1922); Hjalmar maktpåliggande för svensk l-iistorieforskriing att ingående Holmquist, Den svenslia reformationens begynnelse 1523-1531, 92-106 (1923);
sölia fastställa handelseförloppet vid den och innebörden av Lars Sjödin, Trasterås möte 1527. HT. 1927. 101 ff.. 1928, 221 ff.; Hjalmar
de beslut som fattades. Ett flertal försök h a r gjorts i denna Holmcluist i S ~ e n s k a kgrlians historia III, 148 -157 (1933); Tor Berg, Rilisdagens
riktning, det mest framtriidande av Harald Hjärne 1893 l. ~~tvecl;lirig u n d e r den äldre Vasatiden. Sveriges riksdag I: 2, 98-122 (1035);
Axel Iiloclrlioff, Danvilis Iiospital. Dess rättsliga ställiling 1, 57-74 (1935).
Ett nytt försök sliall h ä r göras. Gustaf 1:s Krönika af Peder Swart. Ctg. af G , E. Klemmilig (1870);
Keformatioi~criksdageii i Viisteris. Svenska Spörsmål 7. - F 6 r Iiolliiiig Gustaf 1:s krönika. Ned inledning ocli ordförlilaringar utg. af Nils iirrigt: Emil Hiidebrand, Gustaf Vasa 1321-1560. Sveniges iiistoria intill tju- Ed611 (1912). -- Citaten i d e t följande efter Iileminings upplaga.
Lauritz \freibull. Vesteris riksdag 1527. 79
Det var fran början meningen, att riksdagen skLille ha sammaniraft i Soderliöping. Upproret i Dalarna jiom ko-
nungen att ändra orten till yesferås. Dagen bestämdes till
1 arataj hade det samhället bef~annit sig i Pek- Helga trefaldighelssöndag, den 16 juni. I<allelsen
r.-
manent kris. ~~d året 1527 nådde krisen sin höjdpunk!. lieis råd och meniga adeln, två män a\. r a r lcöpstad, ~~t uppror Glistaf v a s a rest mot Christiern
II
och uni- borgmästare och en rådman, samt fem eller sex bönder av' onen, den långvariga fejd, det gav anledning till, hadeslllkat var lagsaga. Därjämte skulle rikets råd ha sia två, tre
för tiden och landet osedvanligt stora SUPninor. Tåget till eller flera de lärdaste av kapitlet i var sin landsända. sär- ~ ~13.24, där Sören Norrby värjde de sista resterna av ~ ~ l ~ ~ d skild kallelse utgick till dalliarIarnaa
sin landsflyktige herres \ralde, och den ständiga krigsbered- Riksdagskallelserna innehåller endast mycket ofLlllstan-
skapen hade öliat den finansiella oredan. Hanseaterna, med uppgifter on1 ändamålet med riksdagen. ~ ~var b ~ t
~ u b ~ ~ k och dess borgare i spetsen, hade bisprungit Ined sadant. Sekretessen fordrade det infe minst, då
legotrupper, lirigsmaterial och kontanta lån; de krävde allt delser förestod- Mesta besked lämiiar llelt naturligt kallel-
höguuddare för vad de offrat p& Gustaf \'asas Iio- serna till radet. Ohörsamheteri och bullret i jandet fram-
nunoadöme och egen vinning. Garder och lån hade i stor halles, och Iionungen låter förstå, att han ä r i tvivel9 om han litsträelining mast uttagas inom Sverige; städer och kloster längre skall bekymra sig med regementet, vartill han i det tyngdes av borgläger; institutioner och enskilda var hårt ilärmaste släckt sil1 lusta. Rådet har att ))partdela* med honom sina »goda råd 0113 riliesens och dess menige inile-
eridrakt, frid, rolighet och Iånglige bestånd)). ~~t m;n för en -,,axande agitatio~i mot kungen-))befriarem. tillägges: )).irore val nyttigt, att I hade laled e k i l edert folk
D~~~~
agitation var så mycket allvarligare, som den sög ng- med deras harnesk och hästar)). I samband med in-ring iilie blott u r den allmänna nöden. De andliga varden, lcallandet av o m b ~ l d från kapitlen heter det, att det sker som befolkningen sedall århundraden satf som de högsta, det en god förening måtte företagas och samfälleligen beslum
hotades, hotet utgick fran kollungamakten- Den stora tas om lärdomens tvedräkt, som n u $r oppkommen så hgr
omstörtningsrörelse, soni utgått från Tyittenberg, blev av i riket som i andre landskap över hela kristendomen. ~ ~\lasa ~tagen i skydd; i reformatorernas bolsjevikiska t ~ f var det icke bliver endräkteligen reformerat i tid, I
denne ett medel att bereda sig vag till de k ~ r k val förmärka vad obestånd därefter följa vill)) 1.
liga rikedomarna; från prästerna och munkarna, I enlighet med riksdagskallelserna infann sig i Vesterås
ligt hans uttalade förmening boltrade sig i Örerflöd 20 medlemmar av riksrådet, däribland his]ioparna av ~ i ~ ~
-ville jian föra kapitalet över i det allmännas hand och Tresterås samt electi av ~ l c a r a och Strengnäse Agitationen mot konungen leddes av kyrkans man i "l De alidlige var utom av bishopnr och electi företrädda av grader. ~ ö ~ d alltid ett skyddsvärn för gammalt ~ ~ ~ a , två %apitelherrar från vardera Uppsala och !Tesia Saint n;gra
fornt, följde dem. P$ våren 1527 var uppror i de andra kapitlen. Friborne fralsemän infann sig till
AJan sig där kring en man, som utgavs för en ett antal av 129. Från Vestergötland, d ä r enligt rylitet far-
a~ riksförest~~ldareii Sten Svantesson Sture* liga mot konungen förehades, hade kommit inle
~å krisen stod sin höjdpunkt, grep Gustaf Vasa in
Lauritz IVeibnll. Vesteris riksdag 1527. 81 än 460, en tredjedel av samtliga. E n Sardedel och ningarna ä r efter ett för Geastaar Vasa vanligt schema tagera flera utgjordes av konungens svenner och andra hans när- i »den okristeliga handel, som konung Christiern Imär i landet
maste, Av köpstadsmännen a r 34 kända till namnen, a-i bedrev med Iiiiiigande, brännande, sfeglande)). Ett Guds
bergsminnen 14, av bönderna över 100. Bland de senare verk Iiar sedan dess blivit utfört, och konungen inskarper
var blott två fran Dalarna. Endast det egentliga Sverige 110s ständerna vidden och vikten av det: »var gud icke ilade var representerat. Ingen från Finland hade Inf~innPt sig l. hulpit och styrkt honom 1 det h a n företog emot konung Chra-
))Vid trefaldighetstid)) var ständerna samlade i 'C'esterås.
Aivenl
ombrid fran de tyska städerna hade iilfuiinit sig.Adelil inom- utomrads var, som riksdagskallelseil bjöd, Mot denna hakgrund låter direfter Gustaf Vasa de
Iiommen med väpnade följen. Gustaf Yasa 17ar omgivel1 av centrala I-iändelser, som utspelals melilan honom och folket,
härmalif, »gamla haeiplrnan», säger Peder SIvart, »fattig- passera revy. Framställningen föres så långt tillbaka som
karlar, den1 ]laii visste med hava varit 1 ledingen och s i ~ ~ ~ l e till 1321. Befrielsekriget var ä n n u inte s8tatföi.t; Gustaf Vasa
hade att taga av ljusen, som m a n plaigar säga)). bjöd då, p5 herredagen i Yadstena, hövitsmannadömet upp.
Bilisdagen ];ullde hörja. Vad ville konungen? Skulle Men de församlade bad honom sta fast vid vad h a n före-
det 1yclias honom att taga hem spelet? tagit; de sade Iionorn ))huldskap och maraskap)) till. Med
stor vedermöda bevekte han därefter kiibeck och de andra vendiska städerna - » d e var d ä r ganska ovilliga till i fös- stone)) - att triida in mot kung Chrisiienii; omsider skicka- de de skepp, bössor se11 värjor, ryttare och knektar; kost- Riksdagen i Pesteris 1327 inleddes med konungens
naden ä r ä n n u inte alldeles betald. På riksdagen i Sträng- »framsättningar», med andra ord: den k~angliga propo-
niis (1523) ville S; ridderskapet och menige mall ha Gustaf sitionen
"
.e klarlade med ens vad det hela gaillde. Kans-T'asa till Bonur?ig: de ville göra honom allt bistånd n e d Piv leril, ärl<edjel<ilen Laurentius Xndrez, skall h a föredragit dem-
och makt och gick strax till hans utväljelse efter lagbolien. Framsättniilgarna a r bevarade i rikets registratur. De
S,iiial bar han före många redeliga saker, att Ilan inte ville faller i tv4 huvudavdelningar. Den första ger en överblick
samtycka dartill; Iman fruIitade, att slika fastIagssgel skulle av förhallandet mellan Sveriges folk och dess kollullg 1 det
komma att f6retagas med honom som med många alldra närmast förflutna. Det ä r »saker», heter det, ))sol11 halas
skett. Till slut gav lian Iilival efter; han höll sig till allas enkannerligen allröra)). Förhållandet belyses kroilo-
löfte, beplilitelse och ed, som de alla gjorde honom p5 rikets ]ogisj;t och korikret. Framställningen ntmynnar i bestämda
vagnar ined stor bön, att h a n inte skiille förlika dem. Men
konklusioner. Den andra avdelningen blottlägger rikets
orta h a r konungen i n g r a t vad som skedde i Strängnäs. brister, »saker, som ej allenast hans ilade, utall ello lian
&laniga h a r orsakerna varit, i första hand att eden och be- Ilelst är, som riket i värjo haver, en styggelse skall göra vid
pliktelsen inte hållits av somliga, utan det strax begynte regementet)). I<ont~ngen understryker, att hristerna o ~ n d - stamplas obestand och förräderi, ))dar h a n doel< aldrig med
gänglige11 måste botas. siil vetskap nagot tillfalbe till givit hade». Obeståndet oe13
~;tgångspunl;ten för den första avdelningen i framsäte-
förräderiet Iiom med master Knut och Peder liansler, deras
1 SRA I, G O ff., 8'7, ~ m Sjödiii f ~ I, 137 ff.; Turiherg, I-t. resning i Dalarna, ajla de oredliga stycken de pådiktade
SRA Y, 6.5 ff. konungen. På ett nytt alhrmiint möte, denna ggng i Vesterås
Lauritz \TTeibnll. Vesteris riksdag 1527. 83
(6523), var konungen ater redobogen att överge regementet, att hasa indrager ny tro i Bandet. Hans n i d e h a r fQrstatt,
s; att för Blans skuld inte skrille behöva "retagas något att det är något som kyrkans firilpan med deras anhang
)vaen vad tidigare skett iipprepades: be- pådiktat honom mest för den skuld, att hans nade oell
pliktade sig riksrådet, adeln och den menige m a n att vara andra, Inom- och utomlands, lärt besinnla, alt kronan, rid- honom lydiga och trogna och iajalpa till att de som stämp- dersliapet och den mene m a n bedragits av k ~ r k a ~ ~ ~ personer,
Jade mot honom blev straffade. EAer sådan bepliktelse sonn upphävt sig till herrar och slagit under sig somt n1ed
för allas bön gav koiiuiigen vika igen. Aven i Dalarna sjalvdilitad gudstjänst, sonle pantat, köpt och roffat,
sa
att gav m a n honom s a m m a beplil<telse. Det sliedde under lironan och ridderslrapet näppeligen tillhopa Ilava i riketlandets Insegel. tredje parten emot det prasler och munkar, kyrliQr
p; denna punkt i fiarnsättningarna trader Dalarna ldosfer har. Fran somliga av dem ä r det, som ryktet korn-
Daturligt i förgrullden. Konungen staller frigan, Ilur brev Iner o m den nya tron, att man ater k8tt oin fredagen, och beplilitelser hallits daruppe. E n veterlig $UV, som kallar föraktar jungfru Maria och andra flera stacker, en uppen- sig herr Stens son, hyses och beskärmas dar, b a r gjort UPP- bar lögn, som de aldrig kan bevisa. Allt detta Iijr att de resning, upptagit hans iiSdes skatt och avrad, gripit hans själva skall bliva vid deras stora valde, ]lerradöme och över-
nådes tjänare. Var någon vill begynna nagoi obestånd, har dåd. Hans nåde låter predika rena Guds ord och evange-
h a n endast att bege sig dit. >)Bör \-ä1 ~ v e r t a n k a s , o m Sveriges lium; han h a r budit predikarna till svars, m e n kyrkans skall alltid regera sig efter dem och deii hava
för
herra9 prelater sager endast, att de vill bliva vid deras gamlasom dem av Dalarna uppsatter varder)). evad hon ä r rätt eller orätt. Er1 part av predakarila har
Dalliarlarna Iiar framburit sina klagokilal för konungen. laa~is nade tillstades; de begär att sta till svars jör deras Han försvarar sig inför ständerna för anklagelserna fran dem Iardom i allas närvaro. När det till slut oclcsa fires haiis och andra. Det klagas ö s e r nya .japer. Den yttre och ngde på, att haii vill inga präster slrall vara 1 !andet, ä r inre fejden a r grundenv därjamte s1;ulden till de tyska stad- ocJcså detta uppenbar lögn. Hans aktar dö en kriste- erna. Det förevites hans n i d e deil dyra tiden »likasom hail lig man och vet väl, att m a n icke kan vara utall jarare och vore (;ud eller som det vore allt i lians malit». Hans nåde lij7rkopr2ster9 ocli vill styrka den?, sa framt dc: gör deras
bar ]ist alla marknader ocli samkväm, »att var skulle embete fullt.
köpsiaga redeliga med den andra och b a r e r förhandlat nied Förhallandet mellan konung och folli är me$ detta l;lar- de h o l l a n d a ~ e och andra omliggande Hand och stader, att de lagt. Försraret a r f r i n konungens sida fört. I<on]rlaisionerna
söka detta laridet m e d salt, lilade, vin etc.)). Till föuer. Iionungen a r villig »stå till svars och rätta)) för $tan- borglägerna i städerna och klosterna h a r örlogeii tvingat; derna och »sa val reda sig däriar, att h a n hoppas sig för- rikets ränta räcker inte ti]] knektariias underhall. Det ropas, svara i ära ocli redelighet, som en ];risten förste bör att göra, att hans riade skinnar kyrkor och kloster. Hjälpen a r där och haver för deii skuld endels stämt detta naöte». 0 ~ 1 ~ uttagen den menige inan till lisa och ined rilcsradeis sain- efter l-ians nåde, heter det vidare, inte vet sig hava givit tycl~e, »ocli var val möjeligit, efter den mene m a n hade någon tillfälle till obestånd, nien det stämplas mot honom det sjelv dragit tillliopa och Iiörde dem s j e i ~ o m till)). Att det ena förräderiel efter det andra och han "rmodar sjg kyrkor och kloster brutits ned, tillbaliavisas. IJen Grips- aldrig roligl-iet, menar hari sig h a nog redelig sak begära, halms kloster a r ned.lagt; det var Iionungens arv 0cl-i eget* som han ock begär, att vara kvitt regementet, och att riket
Lauritz W'eibuil. Vesterås riksdag 1 5 1 7 . 85
lycka dartilla Det tillagges, att hans niide efter att Ila kom- ~ i a d lata komma rykte och anskri, som de löper efter, och mit riket i rolighet och sin frihet igen, inte gärna ser, att nar tvedräkten a r uppliommen, måge de bjuda sig till riket,
det ater sliall komma i nbgot obestånd i hans tid. Konungen som ofta tillförene.
taekar seanderila för d,en ara de visat honom gelaom att välja honom till konung och hålla honom därför. Det a r hans förlloppning att för sin stora vedermöda bliva besörjd med ett styclre ]an. F ö r detta vill h a n göra riket tjänst.
Konklusionerna i framsättningarnas första avdelning: hade blivit dels att kungen erbjöd sig sta till svars och ratta ii3fös ständerna, dels att lian förverkligade den hotelse som skymtat i riksdagskallelsen och begärde bli kvitt
1 framsatiningarnas andra avdelning styrker Bonungen yttermera varför Iian måste begara detta. Han beder stan-
derna granneligeil över\räga orsaken dartill. O ~ s a k e n ä r ri- III.
kets brister. Söker mall narniare fixera de ledande tankarna i Gustaf
ör st:
kronans ranta a r inte så stor som somliga me- Vasas framsattningar 1527, torde det sta klart, att vad som nar. Den räcker inte att PiAIPa Grigsvasendet uppe, att b@- framstalles vilar på e n statsrättslig teori, en u r spekulation kosta konlirigsfig ståt med, siiiidningabud nielian rikena, att framgangen doktrin. Det statssamfund, som tecknas i dessa upphygga de förfallna slotten. Riddersimpet vaxer till, framsattningar, ä r uppbyggt efter fasta och enkla linjer: ett men ä r mycl<et försvagat. Konungen gör gallaride, att det statssamfund, d a r två faktorer med avgransadea r Inest darav, att deras gods och ägodelar ar största delen ar d@ barande, folket och konungen. Ett fördrag, som öm- konina under kyrkor, kloster, prebenden, begangelser; men sesidigt förpliktar, ett slags paktum, om m a n så vill, fastlag- vill de, som intet under ar, h a hjalp och förlaning av ger förhållandet mellan dem. Fran början fo]liet; det bju- kronano ~ ) a ~ i i l l : var och en vill vara herre över sina lani- der Iionungen riket och regementet och väljer honom därtillO bor; til]leil ä r borta; Kopparberget och Siivbergel inte vid Vad folket darefter h a r att ge den andra parten ar huldskap malil. ~ l l allt: konungens vissa ranta a r napp@l&Fn t ~ ~ ~ och manskap, allt bistånd med liv och malit. I<onungens 24,000 inark; utgiften val 60,000. Men det a r inte blott bri- förpliktelser ä r efter att ha erhållit riket att handla eRer lag sten i kronans ränta, som konungen pekar på. Han pekar och ed; han h a r att som det anstår en kristen furste, osv- att intet goit regemente kan företagas, nar det g i r Iåtligt vinnlagga sig o m rikets bista. Andamålet med hans till med olaglig 1;öpslagan som sker. Iiöpsladerna Ma- regemeilte a r att upprätta och bevara urolighet och frihetD, gar över att I>$ landet, dem till fördarv och emot friden9 ined andra ord den status pacificus, till vilken staten, lagek &feii i m a n s t r a f i det efter lagen, h a r m a n act gudsstaten på jorden, syflar.
vänta sig uppstöt och obestånd. Gör m a n inte efter lagen Den dolitrin, det Iiar galler, a r varken till sitt ursprung och straffar, fördärvas städerna och hela landet får stort eller sin utbildning svensk. Doktrinen ä r allmänt europeislt, oköp. För det sista: de svenske a r latta på tygeln och Ister Germanslit folkliga, kristna och senantika idéer har i den
I,auritz Weibull. Vesterås riksdag 152;. 87
fick denna do];erin en magisiral i.itfosmning, och den möter stalle, att det inte vill lyktas - alldeles som det
darefter i den gestaltnilag; $&n d å fick i sjalya vesket Gveff- i kung Christierns tid, o m h a n infe ingripit - utan med allt, dar m a n statsrättsligt stallde sig på gruiidvalen av ett allas skada och f6rdäm. F o r friden] oefB fridsamhällets skull mer eljet miiidre konstitutionellt monarkiskt st'.relse~ätt, ett blir konselcvensen: tronavsägelsen.
regimen politicum. Men h u r främmande dolitrineii an yar I framsättningaina sialles, frånsett
Iionuilgens
begäranfil] sitt urspruiig: den Siade ganila anor i Sverige- olilia att befrias. fr&l regementet, inga direkt formulerade %rrkanden
moment h ä r soni allnorstades olika starkt fram, allt till sianderna. Preinisserna endast utredes ocli
Iilarlagges.
eftersom de intressen som kampade maliten fordrade >len vart det hela syftar framgår omisskän]igl. Runt om
det. Dei i;ginpades för och mot deii under hela ~liiionstiden. fsamsattningarna var kirl;an, dess ]ara, leverne ledar
u n d e r Gustaf Vasa hade doktrinen tidigare gång p; dess maktstgjlning angripna. Hos kyslrail var samlat va
praktiserats. Den hade av honoin liksom av Frederik I ut- som elconomiskt brast det allmanna; dess var bliv
till det yttersia i kampen mot den laglige monarken hindret för friden. Premisserna "rde spontant fram tij1
Christiern II. sliitledningar, som sliiiaderna hade at: draga.
I
framsaatilingarna 1527 %r det under den enhetliga syn- vinliel, derania dol;trin inyolarea.ar, som förliallandena ochhändelserna ingassas. Folket h a r av fri egen vilja gåii0 P"
IV.
gång uppdragit Gustaf Vasa re~emeiitet. Detta insliarpes ide-
ligen. Ocll framställningen går ut på att visa, h ~ i r folket och l-xhandlar Gustaf Vasas llistoria fram i 1 den krönika, som g i r tanider Peder Swarts ilamn 1533, är i n ~ r t och konungen, var i sin stad, fyllt sina f6rpiilitelser. Under
ett vidlyftigt referat av vad konaungen skall h a framsatt för 1321 och senare hade det vurit u p p r o r d mot cllrisiieril II
ständerna. Referatet tas i den trycl<ta texten över två ok- oclm hans fördrivande, .sona skulle motiveras och föi-svaras.
tavsidor i ansprak, Hurudant $r detta referat?
I)@ kategoriernu hade då fyllts med en enda svart-
Framsättningarna h a r enligt detta fördelat sig p; ser malning a\. lyrannen: Iian ensam var det som brutit 1%
ocla ed. I framsatfningarna till riksdagen i Vesieras 1527 ar ~~lnlitera E n parallelläsning med handlingarna visar feljande liategorieriias innehåll motsatt, rollerna ombytta. Iionullgen Framsattninagarna (=Fp,),Reces-
sen (=R.), Ordinantian (= Ord.)',,
h a r i allt f~1lgjoi.i s b a förpliktelser. S i d för tid, händdse Peder S w a r t s likpredikan ö v e r
för handelse söker Gustaf Vasa uppvisa detta, Hans egna GustafVaSa (=PSw.likpr,), Peder Peder S w a r t s k r ö n i k a 12.4 g.
förtjänster stalles i bengalisk belysning; hans storhet och S w a ~ t s k r ö n i k a (= PSw. krön.).
seorlieteil i dern gärning h a n iatf6rt inlaamras i stalidernas R.
ss:
Gav. .
.
f0re n5gn.a niär- F o r s i Iionungenom var omöjeli-medvetande. Itonullgen ä r i siil regentfullkomlighet deil kon- lieliga brister..
.
varföre h a n inga- git a t t deres huITud, liglla Iiinda betröste sig länger bliva vid deni gott regemente och hava demstiteitionel]i flacklöse monarlien, till den grad lionstitflfionell, rilesens regimente
.
.
.
Den för- i försvar ocli besl<ydd, s~ langeatt han forlilarar sig redo att sta till svars och rätta för stan- sta fClr d e n ostadighet skull, som
sa
stod till i rike, som nu, sade plägar vara i riket.derha; riksdagen ä r endels sammankallad därför. I nlotsats lian. Bar ville var rada för sig
Fr. 75: 551- sa till gar, m 5 var sjalv. ~ l l t konungens arbete ocli
till konunger1 står folket. Det h a r standigt svikit. bled upp- man besinna, om nagon Lid lian m0da h a n företog med en go<3
stötarna, obestindet och ostadigheten, allt utan orsak, ar företagas gotf regimellfe. mening, riket till godo och be-
fridera s& fridsalnhället borta. Hans nåde förväntaf sig
Lauritz \\Teibiill. Vesterås riksdag 1527. 89
FP. 68-69: ~ n d o c k hans nåde hans Nådes ridderskap var svår- nung. Detta Ilande av d e n or-
vinnlägger sig dag o c h natt o m liga försvagat. sak, att ridderskapet o c h ganska
rikesens basta, bar där sorg o c h adelen oore försvagade d i r ige-
inånga vakonatt före, varder dack stånd, b l e v allt taget o c h förvant Fr. 74: E f t e r ridderskapet
.
.
.
ar n o m , att deres föräldrar hade ih a n s nåde allt uiint till det värsta. till o n d o . När konungen ville bola myckit försvagat.
. .
m e s t där av, oförståndigliet o c h fåvitsko utavpsvbr.
krjjn. 98: Allmogen sitter på någor fel h a n såg i riket, ville all- uit deses gods och ägodelar äre prasters o& m u n k a r s falska lär-o c h vilja bara pnlgxorna nlogeiz strax iiiöta m e d p u l y z o r n a , störste delen k o i n m e n under k y r - d o m bortgivit till k y r k i o r , c[os[er,
över h u v u d e t på iiiig. för yilliet lian an icke så m y c k e t kor, klostel-, prebendor, begang- prebeilder etc. sitt bästa o c h m e -
liunde skylla d e m , s o m deres else etc., vilje alle hava hjalp o c h sta gods och fasta agor ifrån sina
onda tillskyndare. Likväl fanns förlärling, s o m intet u n d e r ar, av rätta o c h naturliga arvingar,
stor fel p$ alla sidor både i an- cronone, och ar d% sedan konung- var utav följde, att de intet eller
delig o c h världslig stånd. De ens del desto m i n d r e till att uppe- ganslia ringa hade leya u t a v , var
personer u t i det andeliga ståndet hålla alla for:ne tungor. de icke hade fått förläningar o c h
vore ville ligga allt i lättje och underhåll au croiione. Till det
gode dagar, aktade intet sitt am- tredje var ock e n stor brist i ri-
bete, folket b l e v intet lart orn liet med d e n margehanda appel-
Guds vilja. O c h nar konungen lering o c h skottsmål till påven i
dar på fordrade, att Guds o r d s R o m , u t a v villret riksens herre
rena l ä r d o m måtte utspridas, så eller k o n u n g måste alltid vara
m å s t e h a n heta dar u t ~ y e r en i fara, att h a n icke förtörnade
psw, likpr. 7s: Har v o r e månge, Lotter ocli e n liattare. Andock det romerslie sallsliapet, ändock
s o m strax ville förefaga m y c k e t h a n hade förtryckt o c h fördrivit R. 84: Bisperna här till dags e n part av bisparne roge sig all-
suärBiande o& blillrande u t i detta de svärmare, belatestormare o c h liava varit mäktiga, att de i för- tid iner o c h m e r obestånd före,
företagande m e d be1Utei.s stor- bullrare, soni med obesked ville tiden hava o f t a kastat sig e m o t det rikesens regent var under
. .
.
Satte sig så med all- taga salierne före. Sådane h a n s landsens herrar, fördrivit d e m ögonen med u p p r o r ocli uppen-vare före att dela sin gode råd lionungslige ållåga, vakesainlaet och indragit fräri~riiande herrar bara Brig, dar de lade sig p5 sin
med predikanterna
. .
.
Likväl o c h flit måtte h a n icke allenast. . .
Solil viil vitterligit ar, h u r u slott 0 ~ 1 1 faste, pockade o c h yexe-måtte
. .
.
detta sitt gudeliga u p p - [intet] njiita till godo, ritan hava rade rikesens herre så niycketsåt o c h arbete icke allenast intet därföre igen förtal, ovilja o c h d e m syntes. Sådant var allt för
]?juta till goda, rltaiz ocli b l e v förfoIjelse. Dar u p p å k u n d e h a n tungt att intörka av d e m . Så-
darföre
.
.
.
forföljd, förtalad o c h ingalunda vara deres h u v u d o c h o m skett ar i ärkebiskop Göstafs s o m ocli ärkebis/cop Gostaf sadebespottad
. . .
av.
.
.
d e m B a n s k o n u n g . Dar näst framsattes, till h e r r Sten Stlire, att h a n hadeK . iI1aje:t.
.
. .
med arbete, natt- förvarvt av sin påya att föra ettvakor, liv o c h hlod hade tjänt skarpt upprättat glaven för sig,
u p p å det lierr Sten sliiille se
R. 84: Den andra bristen är, att att konungen måtte väl besvara o c h veta, on1 h a n skulle stöta
cronones ränta är försvagad, sig, att cronones rälifa oar S & för- n i g e n u p p å sidone, h o n o m eller
att där med icke k a n uppehållas svagad ocli s t y n ~ p a d , att där var e n annan, ville h a n icke taga ett
all den tunga, s o m konungsligit föga ting igen till att llppeli6l~a vaxljiis dar till. Till det fjärde, att
ståt tillhörer. ena crono med. Villiet nogsamt Iionungenom stod icke till lidan-
bevisas liunde dar m e d , att unge R. 85: De sliulle
.
.
.
antvarda h o - des, det hisparne skulle liava nå-h e r r Sten Sture, rikesens förstån- norn de slott och fasfe, s o m de ger slott och faste, u t a n de måste
dare, icke förmådde hålla över uppantuarda o c h resignera d e m
500 krigsfolk. I t e m var ocli be- Ord. 94: Conferatlir per regem till kungens liander, att h a n deni
visligit, att e n part utav bisparne cuicunque voluerit in feudum pro förlbnar, skickar ocli lagar, som
h a d e fast mera till uppbörd ocli sue libito volrintaiis. h o n o m synes. Till det f e m t e , att
vore i m y c k e t större förmögen- del var riket till ingen froinina,
R. 84: Den tredje hristen v a r , att h e t an rikesens lierre eller ko- att e n part av bisparne, prela-
Lauritz \'ireibu11. Vesteras riksdag 1527. 91
Ord. 90: Biskoparna skola låta tiedubbelt större ränta an de be- runtom P riksdagshandlingarna, och det varierar diskussions-
vår nådiga h e r r a f2 registrum hövde. Darföre måste deres r h -
p5 alla deres ~.orito
.
.
.
Sedan f o r och underhåll varda konung- med motsvarigi-seter aven ! de svenska reforma- slrall h a n s nåde sätta deiii före, enom kunniga, och n ä r dem bli- iorernas skrifter.Imur~i m y c k e t d e slrola hava darau. uer efterlåtit s 5 n?yclcil' de behov Fraiiasättningarna i Peder Smarts Iirönika ar salunda
haua till deras nödtorft, sltulbe
de d a r med lata sig nöja och in- åstadkonana med anlitande alr olika kaBlor. Ett dylikt kompo- tet d a r över kvissla med alliilo- sitions~5tt - endast alltf6r vanligt i renässansens historle-
gen, uppväckandes dem till n&- - niåste naturligen medfira de största friheter P
gen ond vilja emot konungen.
Till tlet sjatte, bonde priisterne, fråga om iniiehållets gestaltning. Det Blar i vasentliga delar inunkar och djiiknar uppfunne leit till! ett helt nytt iiinehå'il.
dagligen någre finantsier,som icke Den áhirsta avdelningen å de osiginala framsättningarna annat var iin vantro, till alt be-
röua den menlösa allriiogen de- Litgjordes av en kronologiskt uppställd översikt a r firhsll- r a s gods och agor ifrå, där med andet mellan konung och folk, sådant Gustaf Vasa före- ock förandes dem på vidskepelse, stiillde sig detta och ville h a det Iilaslagt för ständerna. villfarelse och falska tro, vilket
konungenoin icke stod till lidande. Denna översikt a r bortskuren i krönikan. Ocli vad mera
R. 83: Han ingalunda belröste Beslutet u a r detta. Att m e d m i n - är: man söker "rgäves i Peder S\varts framsattningar hela
sig langer bli1.a \,id rikesens r e - d r e h a r bliver tilltiinkt allyarliga den grundåskådning, at vilken de originala franls5ttningarna
gimente och styrelse, rned m i n d r e att r a d a bot 113 desse fel uti desse
samina brister botade m r d e . artilrler,vilie konungen eders saka till standerna h a r och annorstades ger uttryck. Varje an-
riket o c h regementet. tydan om de två maktfaktorerna i riket, folket som upp- drager Bo~mungen detta, konungen soni för regementet i en status politieus, båda laandlande under fastlagda ömsesidiga Det fraingår av dessa parallellstalleri med deras lika förpliktelser, Baar omsorgsfenllt utplånats. Förhållandet a r
likartade ord och konstruktioner, att den kalla, till av grundläggande betydelse "r 1iritil;en av krönikan. I
en 1;rönikören i huvudsaken litat, då det för lionorn själva verltet represeiiterar krönikan i sina framsattriingar Ide att referera Gustaf Vasas framsattningar, varit sjalva inte åskådningsståndpunkte11 från 1527. E n konung, som ä r sdagsbeslutet, Vesterås recess. Grundritningen a r trots redo att självmant stå till svars ocli siifla för standema, a r ppdelningen på sex punkter, villieia saltnas i recessen, gjord oförenlig med den. Iionungen a r Gustaf Vasa i lians ;Iders
1 ganska nara anslutriing till denna, ocla vad som hiimkats liöst, sådan Peder Swart d å s5g och hörde honom, efter det u r sjalva fraimsatfningariia a r enidast ett par, mera på måf5 att arvkon~ingadömet proklamerats och h a n n i t t fram till valda stycken, itergivna som allt annat i omsliriven forna. det autokratiska betrakielsesgtt, som d å redan sedan mycket Darjamte h a r Itrönikören p i ett par stallen utfyllt recesseIs länge karalrteriserade f~arstemakten pa Europas kontinent. med stycken u r ordinantiani och p5 andra stallen inte dragit Men omgestaltningen av irineliållet i de origiilala fram- sig för att lagga Gustaf Vasa i m u n n e n kontentan av vad sättningarna iiiskranker sig inte liartill. Genom att recessen
krönikörexi sjalv utan något samband med framsättningarna lagges till grund och oclisa ordinantian utnyttjas kommer
skrivii i den likpredilian, som h a n höll över honom 1560, krönikails framsättningar att Innehailla vad soin dorsl framgick
och i en tidigare del av sin kr6nik.a. Anniat och mycliet som eit resultat av ingående förhandlingar. Dessa frarn-
a r insatt, iitala alt direkta förebilder k a n upprisas. Det a r sättningar tar i motsats till de originala salunda företrades- att betrakta som utbroderingar p 5 temata, ~ i l k a behandlas vis och alliigeiaom sikte p5 kyrkan; det ställes i dein be-
Lauritz Weibull. Vesteris riksdag 1527. 93
stamda yrkandeii till standerna och det uppdrages, på mer saker ulan hails samtycke. Vi a r konungen tillsvurna med ä n en punkt in i ensliiIdlieter, liur "rändringen med den huldskap och manskap; honom bör oss lydiga vara, men
kyrkliga egendomen och de kyrkliga rättigheterna skadl endast savitt något inte påbjudes som strävar mot påvens
genomföras. Tronavsagelsen beröres, men den göres endast och Bonciliernas deliret och statuter. Det står oss inte till vi]lkor]igt: o m kronans brister inte botas. Detta som saknas att resignera kyrlians egendom. Men áinantsier och vid- i Gustaf Vasas framsättningar, betonas starkt i recessen. sliepelse, sona släta präster, munliar eller djäknar uppfinner, Iirönilians framstallning av Gustaf Vasas framsättningar
rnå
val avlysas och bedrivarna straffas. Konungen skall d å går sålunda helt vid sidan av dessa. Den ger en oriktig, ha sport rådet och adeln, om detta var ratt svarat. Herr fragnlentarisk och skev uppfattnii~g a v de origiilala fram- Ture Jönsson (Tre rosor) och lians parti - motpartiet ochsättningarna. Den bottnar i en långt senare tids föreställ- dess ledare - sade sig inte förstå annat an att det sliulle ningar. Den a r i denna centrala punkt, d a r den kan kon- vara till det nästa ratt svarat.
trolleras, oanvandbar som historisk kalla. Iionuiagens replilieföll omedelbart. »DärpG», sliall han
enligt Peder S ~ r a r t ha sagt, »haver icke jag lust att vara eder konung. Allt hade jag förmodat mig arinan svar utav eder. Niz lian jag icke förundra, att allmogen ä r galen, be- Efter det att framsaltningarna gjorts, begynte f6r- visandes mig all olydighet, harm och förtret, efter jag k r n i m - Biandlirigarna på riksdagen. Aven av dessa förhandlingar mer de hava s k ~ n a tillskyndare. Få de icke regn, d i skylla de h a r Peder Swart gett en ingående skildring. Hur mycket p h i g ; f5 de icke solsken, då göra de likasa; händer dem l-iård det ä n fingrats på den ocli h u r mgcliet Harald Hjärne än år, launger och pestilentie eller vad det kan vara, måste tillbaliavisat vasentliga delar av densamma, liar den blivit allt jag bara upp skuldena, likasom de icke visste, det jag
normgivande för uppfattningen. ar en rnenriislia och ingen Gud. Denne a r ock iackeil, att
Förhandlingarna i Vesterås h a r enligt Peder Slvart jag genom store hjertans sorg och bekymmer försliaffade
reda11 innan framsättningarna föredrogs haft ett förspel: ett har in i landet så myclien spannernål, rag och malt i f r h hemligt möte inom det andliga ståndet l. Detta möte skall frarnmande land, p5 det detta fattige svenslia follrei icke h a slutat med uppsättande av protestationer. Som huvud- skulle gå den ynnlca utöver, att de sliulle s$ jemnierliga talare anges biskop Halis Brask i Linköping. Dessförutan svälta ihjel. Men, sade han, jag m 5 arbeta på edert bästa sliall biskop Peder av Vesterås och mäster Magnus Sommar, sa mycliet jag lian och förmår antingen i andeliga eller verlds- electus av Strängnäs, ha uttalat sig. De skall ha sagt, »att de liga saker, jag haver dock intet annat vänta till 1ö1i i n att vore väl till frids att vara så fattiga och så rika som lionungew I sagen gerila yxan sate i huvudet på mig, men I viljen icke
själv ville dem hava». s.jeelv hålla i skaftet
.
. . I
veleni n u satta mig över huvudetEfter det att framsättningarna föredragits, berättar Peder både munliar och prester ocli allehande pavens kreatur,
Smart vidare, askade konungen svar på dem Svaret skall äntlock vi Iiave föga bestalla med hans höga biskopar eller
ha getts av Hans Brask. Vi i det andliga ståndet, sade han, andre. Uti en s u m m a sagt:
I
ariljeil alle döma och mästra ä r påveii tillsvurna ocli har lovat att intet företaga i andliga mig. Ocli I Ilaven liorat mig h a r till eder konung. Men ho kali på sadana skal vara eder koniing? Jag tanker, attI PSw.kr. 1 2 2 f. den ararsta i helvetet skall icke vilja görat, an sedan nagon
Lauritz IVeihull. Vesteras riksdag 1,527. 95
edert liuveid och konung. Jag sager mig slatt d5r av med, ~ m s i d e r begynte allniogen skria och ropa, köpmailnen dess- jag later mig till frids, att I m i n kora därtill vad god likes; de ville våga Ilv och leverne med kung Gösta. Alla m a n eder synes. Iiunnen H den bekomma som i alle måtto ville veta, h u r rådet ville h a det. Steg så Måns Sommar, och alltid Iian vara eder allom till gatnad, gerna sige Jag electus till Strängnäs, upp och klappade ljud. H a n återknöt det. Varer så förtgnlrte att lösa mig redeliga ut h a r av till kanslerns yttrande dagen "rut. Att vedersaka kunag riket. Först betalandes mig av var den slaka jag h a r eger Gösta och kora e n annan konung matte ett barn tänka,
fasta jordetorvor. Sedan vad Jag haver kostat iipp2 riket av nie11 gammalt folk, h u r detta skulle bekomma dem. Att
mitt eget. Sa! vill jag Isva eder, jag vill draga min kos lösa honom ut fran alit hans fasta gods var omöjligt. Ri- iltur riket och aldrig n i g o n tid mera komma h a r in igen keh begynte nu konirna sig val f6re uti alla styclien, men till detta 'osköiniga', vanartiga ocli otacksamma mitt fgder- droge detta huviidet av, skulle de inte förmoda sig mycken
neslarid~. sakerllet. B i d e av ridderskapet och annat folk stod då upp
Den replik av l;onungen, som Peder Swart här ater- tackandes eleclus, Och h u r de talade och handlade, föll
ger, ä r fylld a r obändighet och t e n i p e r a m n l ; den Br oskjQ- mesta hopen konungen bi. Dagens förliandlingar slöts med alitlg f r k l den bild av Gustaf Vasa, som eftervärlden gör en dispeitation mellan doktor Peder Galle och mäsler Olof. sig av honom. Brast s i konungen bitterliga E gråt, tillägger Tredje dagen skall avgörandet ha fallit. Enligt Bröni-
krönikören, steg &t dörren och gick till slottet. Grat da kan gick nu köpstadsmän och bönder mot ridderskapet.
största parten med av folket, både adelen, bönder och liöp- Omsider böjde sig herrarna från BTasterg;ötlaild, till sist oclis$
män, de fronima av presterskaget desslikes. herr Ture. E n serie beskickningar till slottet följde. Den
Första delen av f6rhandlingarna var darmed enligt första Iiade uppdraget bedja hans n i d e att behålla regemerm- Peder Swart till ända. IirCOnilian forkatter med att skildra, tet och vara deras huvud och försvar som Iiittills; de ville h u r kanslern därefter tog ordet och föreställde församlingen, nbi gärna vara honorni lydiga i all underdanighet. Till $e
hurusom endast två vägar stode öppna: antingen f6lja första beslrickningarna ställde sig konungen avvisande; n a r
konungens vilja och bedja att Iian ville förbliva rikets huarud sedan ganska mariga, var efter annan, anlände, svarade han eller kora en annan och lösa honom ut. »Det måste endera till sist, att lian dagen efter ville liomma ned till standerna. vaigel1 u t ; vi have icke det tredje)!. hleri alla skall eRer arad Han kom också. Och n u vart lian undfallgen med sadail som liänt h a suttit s i föl-soffade, att de inte kunde komma »vyrrdning», laser man, med sådan grat och revereiitz, att till någon handel dera dageii. Mot aftonen gick Frar och en det bitades föga, att meniga hopen Iiysste fötterna på ho- till sitt herberge, Herr Tuse l2t s15 i trumma för sig, hån norn. Alla artiklar, som var framsatta i begyiinelsen, bevil- klostret över torget. Vid h a n gick, mumlade han: »trots jades och besl8ts. Dartill att alla gods och gårdar, som var och trots, att de skole g ~ r a någon l-iediling eller kättare givna till lijrkor och kloster sedan kung Carls recess, sliulle
utav mig i detta aret». återga till arvingarna. Nar sedan lionuilgeli äskade bisko-
Hionung Gustaf satt p5 slottek Han kallade tilllicapa parlias slott, svarade herr Måns av Sträilgnäs, att h a n gärna sitt basta krigsfolk; han gjorde gästabud och kollals; Biade ville tapplata Tynrielsib och vara så rik och så fattig som
sir] r o av visor, skamt s c h kortvill. konungen ville hava honorn. Herr Hans Brasli, »roten till
Andra dagen trädde standerna Igen samman. Men de allt ont», ficli blanlit nej till att behålla sitt slott.
var förbistrade av oenighet, sager Peder Smart, liksom det Detta a r B-iuvudinnehållet i krönikans framställning av
Lauritz Weibull. V e s t e r i s riksdag 1527. 9 '1
litterärt i vilket uttryckens personliga skarpa De problem, det i denna undersölining galler, ar mera
och malande konkreta askadlighet iis lika ft~llanidade begransade:
P
vad mån Iåter sig I<a]loi.ila till krönilrans fram- komPo"itonens enhetligliet och avrundning. Krönikan ar ställning av riksdagsförhandlingarna 1527 uppvisa och h u r h ä r somi
andra delar - vad forskningen annu knappast uppfattar krönikéiren ledtråden i dessa förllandlinwar? tillrackligt lagt märke till - litterart epokgörande. Men för- Det har i det föregående framhållits, att bisJ<op Peder av tjanar inneliål]et historisk tilltro?På
en tidigare punkt: i vesterås och electus av Strengnäs ;\låns Somniar vid prote- fråga om kanungeils framsättningar. har krönikan visat sig stationsnlötet före riksdagens öppnande enligt krönilcan skall n r alt ge d g o n ledning för den historiska rekon- ha yttrat, »att de vore väl till frids att vara sa fattiga oclI streiktionen. Presumptionen talar för att förhållandet oelcsa sa rika som konungen sjelv ville dem havaD; &fånssom-
har inte är annorlunda. mar skall senare, nar Tynnelsö slott avfordrades l-ionom,
enligt krönikan ha uttalat sig i ungefär samma ordalag. ~ i r nu dessa stallen de enda, där uttalandet f(jrekommer?
I
deil försäkran, soni biskoparna, bland dem de bagge nämnda, Peder Swarts krönika i sin helhet har Enge varif histo- avgav den 24 juni och i vilken de samtyckte till Testerås*iskt den liar bestämt den allmanna uppfatt- recess, heter det: »arom till frids, huru och huru fattig
ningen a\r S\reriges historia under den tid den behandlar, hans n i d e OSS hava vill» l. l<röni1<an har tydligen begagriat
sarskilt av Gustaf Vasa. Så mycket mera förunder- biskoparnas försäkran. Uttalandet däri haP av krönilcören
ligt á r det, att det annu saknas en undersölining om sillca förvandlats till ett muntligt. Det har lagts tv$ av källor krönikan kan h a begagnat och att man på rent do- Parna, den ene två gånger, i munnen.
Irumeniarisl< grund annu knappast sökt fasistä~la framstail- Peder Swarts framstailning av i.iksdagsfirhandli17garna
ningens liictoriska varde. I nara samband darnied stnr Pro- belyses i andra delar av följande parallellställen:
Framsättningarna, Ständernas Peder Swarts krönika.
s v a r (= sv.), Reeessen oeh Peder
Swarts krönika.
Iiau bragt i sammanhängande följd? Peder S~\.art höll 1560
likpredikan över Glistaf \'asa. Denna Iilipredilcan bler tryckt Fr. 70. F ö r ~ i t e s ock hans nåde 127. Händer dem h å r d ar, hung-
l Q O e Ordval, stil oc2-n framställning synes har sa i grunden dyr tid P & salt, kläde, liorn, etc., lika s o m h a n vore Gud. råg. j a g e r och pestilenii= bära u p p skuldene
. . . nlåste allt
likasommot dem man möter i krönikan, att författar- de icke visste, det jag ar en
PSw. krön. 114-113. Samilla för- rnennislia och ingen Grrd. Denne
sliulle
. . . sviilta ilijel.
Lauritz \\'eibull. Vesterås riksdag 1521. 99
Fr. 73. Begarer vara k v i t t rege- 127-128. Jag vill n u intet vara het sin att på en frainställning som denna kan intet
meiitet o c h att riket besorjes edert huvlid o c h lionung. Jag sa-
m e d e n annan h e r r a , d e n b a t t r e ger mig slatt dar av m e d , och Söker m a n darefter biottlcigga ledtradeil i de forhand-
l a m p a o c h I'clia dartill liava jag låter m i g till f r i d s , att I nian
k a n
.
.
.
Haver det Iioppet till k o r a dartill vad god nian e d e r lingar, som enligt kronilian skall ha förts vid riksdagen, fin-eder
. .
alt h a n m å t t e varda b e - s y n e s.
. .
V a r e r så fortankte ctit ner man, att Haris Brask redan i början skall ha preciseratsorjd m e d ett stlclce l a n , dar lian losa m i g redelign it h a r av riket. som deras huvudamne: frågorna orii lardomen och o m den
sig rrdelrga lian av Iiålla riket
till tjenst. kyrkliga forinögenhelen I den mening, som biskopen har-
K ö p s t a d s m ä n n e n s sv. 58. Ile 129. Kopinannerna
. . .
sade, de vid uttalade, skall herr Ture Jönsson och hans parti h a in-akta leva o c h d o ined h a n s nåde. l i l l e våga liv o c h leverne m e d E stamt. I-Iuvudämnet blir emellertid i det foljande skjutet
Kong Gostaf.
131. Riddersliapet svarade, det
1
åsido. Enligt lirönjliören h a r förhandlingarna i all huvud-d e rådslagit h a d e v a r detta, att sak rört sig o m något helt annat.
R. 85. Sanit>cke v i alle, att h a n s de b å d e de andeliga disputera
1
H u r kronikoren forts fram till detta andra och vad detn a d e låter begge parterna av la- vilja tillhopa o c h lioilima till nå-
a
rarena till lzopa 1;omina o c h dis- gan anda m e d deras sak, att de innebar, framgår a r följande. För det stora tal lionungen
pzltern i vår narvaro, att m a n andre, s o m v o r e verldslige, miitte
1
anges h a hållit, efter det att Hans Rrasli och Ture Jönsson iniitte h o r a , v i l k e n parten rat- k u n n a v e t a vad de sliulle ratta 1 uttalat sig, liar kronikören begagnat delar av sjslva de ori-t a s t h a d e , vilket ock sfi skedde. sig e f t e r . Vilket ock s& skedde.
A l l m o g e n s s v . 80. T'ille heller 132. De ville n u geriza
. .
.
ua1.a 2 ginala franisättningarna. I dessa framsättningar avsäger sigg e r n a
. .
.
u n r n lians nade liorige, ~lonolll lydige m e d all underda- 1 konungen regementet och uttrycker förhoppningen att blivalydige, h u l d e o c h trogne
.
. .
Vele nighet ocll var någer f u n n e s besörjd med ett stycke l ä n ; av detta vill han göra riketvi ocli
.
. .
vara allvarliga for-d e n vi'1e
'
tjänst. Srsigelsen ä r Iiär betingelselös. Den forekonimertanlite att n a p s a ocl1 s t r a f f a d e n , fortale eller spoislieligan alita,
s o m
. .
.
v a r d e r beslagen. .
.
m e d d e n ville d e s j e l ~ e i n b o r d e s n n p - aven i kronilians framsättningar men endast i vilkorlig formfal eller gerningar e m o t h a n s iz(rde sa eller berojan ocli anlilagan, och ar liar direkt beroende av recessen. Nar avsägelsen
. . .
desslikes.
.
.
tillhjelpa. .
.
att att h a n rnBtte e f t e r lagen b l i ~ ad e forradare
.
. .
i n a f t e bli\ a rat- napst etc. framföres i talet hos Peder Swart, sker det som i de origi-teiige s t r a f f a d e . nala framsåttriingarna betingelselöst. Men 1rröniliörei-i h a r
p5 egen hand helt omgjort det tidigare sammanhanget. I De har anforda parallellställeiia visar, att Peder Swarts stället for att som i de originala framsättningarna uttrycka
framställning av riksdagsforhandlingarna 1527 liksom hans förhoppningen om en förlaning på tjanst, uppmanar Boiiun-
tidigare franistallning av Gustaf Vasas framsattningar a r in- gen i talet hos Peder S ~ r a r t staiiderna att losa honom ut u r vävd med styckeil, som Iiompilerats u r olilia kallor. ICroili- riket, betalaiides hon on^, heter det, all hans fasta egendom koren begagnar sig, förutom av biskoparnas forsakran ro- och vad han kostat på riket av sitt eget; h a n vill d å draga si11 rande Vesterås recess, omr7axlailde av konungens framsatt- kos ocli aldrig mera komma igen. N u hade lror~ungen i liröni- ningar, recessen, köpstadsmannens oc1-i allmogens svar, sin kans framsattningar gjort gällande, att h a n s avgång var be- egen lirönilca; n a r de utplockade styckena i omskriven roende av, h i ~ r u r i d a rikets brister bleve botade. Två alter- form, med verbala ocli syntaktiska reminiscenser, inordnas, nativ var darmed givna. De blir stallda emot varandra: antin- forvandlas skriftliga inligg och berattelser till muntliga vtt- gen foga sig efter konungens rilja och behRlla I-ionom eller randen. Varifrån stoffet i ovrigt hamtats, låter sig inte saga. också losa lionom ut och kora en annan. I<roniliören fast- Men de redan belagda parallellställena torde vara tillrael;- håller i fortsättningen alternativen. De blir den ledtråd, s o n liga for att karakterisera tillvagagångssattet och ge viss- forhandlingarna kom iner a tt följa.
Man behöver endast genoniläsa Peder Swarts framställ-
ning med någon uppmärksamhet för att finna delta. Ome- omnärniida hos Peder Swart. Och de låter sig a;nder inga
delbart efter det att konungen avlägsnat sig f r i n standerna, omständigheter inpassa i hans berättelse.
k
huvud som härtills, eller kora en annan och lösa honomI
kallor ocli på fria tilldilitiiingar, inte ens till grunddragenpa;t av allmogen >en nasta dagen; köpmannen fortsatter med att de vill våga liv och leverne med honom. Electus av Strängnäs, Måns Sommar, framsätter därefter till över- vägande de t v i stycken som redan var framsatta: att veder- saka konungen och välja en annan eIler att lösa honom ut från all lians fasta egendom. Tredje dagen går bud till slottet - det ar för att saga, att rikets ständer nu vill falla
VIT.
Vad man har att hålla sig till, nar det gäller att fast- ställa gången och innehållet i förhandlingarna i Vasterås ar inte Peder Sjvart, utan själva akterna: främst de svar som staii-
dagen kommer hans nåde. De var då, läses det i krönikan, männen och från bönderna. Däremot har de andlige, rikets
närmare komna att besinna, huru mycket de hade honom första stånd, inte avgett något svar.
behov. De offrar behjärtat sig själva och sitt för att få be- Av svaren $r adelns det vidlyftigaste. E n och annan hålla sin konung och går utan vidare med på »alle de artiklar purilit däri har inte tagits med i de andra ståndens svar,
här i begynnelsen)) -- det vill säga i krönikans framsätt- nien endast en ny tillkommit, denna i köpstadsmännens:
ningar - »framsatta vore)). »Item skole inge biskopar hava sitt bild till Rom efter deras
Vi har sett, h u r Peder S v a r t kompilerat samman sin confirmacionem efter denne dag)). Iiöpstadsmännens svar slu- berättelse om r i k s d a g s f 6 r h a n d l i n ~ n a och h u r han åstad- ter sig för övrigt n~ycliet nära till adelns; det beror i all huvud-
enligt vilken det inte skiille l-ia kommit till någon egentlig yngre an köpstadsmäniiens. Källa ar alltigenom, vid sidan
förhandling i själva realfrågorna vid riksdagen. om framsättningarna, liöpstadsmännens svar.
Men en sådan förhandling i realfrågorna måste ound- Det heroende mellan de tre olika svaren, som har gjorts
.
, ".Vesterås riksdag 1527. Lauritz SVeihiill.
nebar, alt handeln skulle inte blott P förordningarna, ulan i givetvis. Meil de är i det liela inte alltför starkt framtriid-
realiteten koncentreras på städerna. ande, och d a r de förekoinmer, diliterade - utan att rubba de
Buden i framsättningarna r a r inte närmare preciserade.
bärande slutsatserna - av de olika ståndens särställning och .. .--
Det var l-ieller inte niirmare angett, vilka förmåner för kro- särintressei~. Samtliga svar visar omisskanligt, att de måste
nan, som skulle tacka de medgivanden konungen erbjöd. vara uppsatta i sainma liansli. Det ligger nära att förmoda:
Ett
klarläggande var nödvändigt. i det kungliga kansliet.Nästa etapp i riksdagens förhandlingsgång blev en serie Framsiitaningarna till riksdagen visar, att Itonungen
överläggningar. Recessen h a r h ä r intet o m lionungen. Det varit inställd på att en fri förhandling sli~ille inryinmas
heter i denna o m lironans brister: »vilka förslrrevna brister ständerna, i varje fall så långt som detta visade sig lagligt
för hans syften. Ett starlct motstånd var emellertid att för-
utse. Så mycket nödvändigare och av så mycket större
vikt har det d å varit, att konungen sökte skaffa sig ett
SA
betryggande ryggstöd som möjligt. Det gällde i Vesterås att bota rikets brister. Yad Gustaf Vasa ville Tar, att nya ökade nialitmedel sliulle Iarnnas honoin i händerna. Alan frågar sig, vilka blid han kali h a gett sina motspelare. Akterna ger upplysning därom.Redan i frariisättningarna framförde lionuiigen sitt första h u d ; det framfördes till adeln. .Denna ar, heter det, mycket försvagad för mycken örlogs sliuld; godsen h a r avl-iants dem med brand och våld, men mest därigenom, att godsen och ägodelarna ä r till största delen komna under kyrkor, kloster, prebenden och begangelser. Adeln vill nii l-ia hjälp och förläning av kronan; det a r intet under, men desto mindre blir sedan konungens del till att uppehålla alla tungor med, TTid sidan av detta bud framfördes ocksa ett andra. Adres- sen var till köpstadsmännen. Olaglig köpslagan sker p5 landet, lat lionungen saga. Det ä r staderna till fördärv och mot lagen; det ger hela landet oböp. » D a r så tillgår, må var mail besinna, o m någon tid kan företagas gott rege- meilte i riket)).
Varken buden eller de adressater det gällde, kunde
SRA I: 1, 84.
gärna inissförstås. Det viriliades med förmåner av till synes "er Bralie i fortsattiiingeii av Peder Swarts l;rönika, utg. av O. Alin- stor räckvidd, o m de tvi? stinden följde konungen. Den f e ~ t , s. S, ii. I. Enligt deilna sIralI Iionungen Ila gett sin mening t i ~ l ~ a n i i a ena förmånen inneslöt adelns återfiende au gods, s o m i det o m vad som stod i utsikt a t t vinna »ibland ridderskapet, adelen och menige
förflutna bortsliänkts till k ~ ~ k a n och p; vilka denilas stall- man, dock per tertias persoiias så oförmiirkeligen och ldnligeil som det ske ning till inte ringa del materiellt byggts upp. Den andra in-
Lauritz LVeibull. ?'esterås riksdag 1.527. 103;
doel; uridantagen tillbörlig ~preståttilse)), av vilken skatt uh- gores efter lagen. Ridderskapet skulle darigenom något upp- rättas, s å att det inte sliulle behoya s å mycken hjalp av kro-
rian. Men samtidigt med denna formulering @ vad adeln
skulle aterfå ined full aganderiitt av Iiyrkogodset, l-iinledde den i sitt svar uppmarlisamiieten p5 en a n n a n del av den
alidliga egendomen. Det syntes ståndet, uttalas det, att ko- upproret i Dalarne. Deil godtog konungens standpuilkt ifraga nungen borde h a full makt over ranteklosterna och liospi- om Gripsholm, i mycket en utsikt till egen f ~ i . ~ å n , oköpet, talen till att förläna dem åt goda riddersmans m a n ; dessa borglägerna, kyrkorna på malmariia. Men fralnfor allt: deil skulle ha. att gora konungen tjänst och borglager av dem- medgav - vad redan låg i de ställda brayen - en serie
I<lostren liksom l-iospitaleii skulle uppritthållas, folket få ingripande åtgarder mot kyrkan, den andliga egendomen och sitt redliga uppehalle, m e n bisliopen varken 1'5 gastning elle- liyrl~olaran. i t g a r d e r n a r a r revolutionerande. Iionungen sakbre och vid invigning av någon i jiingfruklosler biskopen hade klagat över att bislioparna var for maktiga. Det m å få gasta med 6 8 personer, m e n endast eftersom for- sa skickas, svarade adeln, att d e sliall bliva byerens med
Biningsrnannen unnade honom. hononl, » h u r u mäktiga lians nåde vill dem h a r a ridandes.
TTad sedan over ä r i deras ränto, det skola de giva hans nåde uti ett stycke penningar, efter som de kuniia med hans nåde överens varda, och hans nåde l-iå!le d ä r sjelr foll; utav
Kye danske JIagaziii P, 211.
106 Lauritz Weibull.
reila Guds ord m å bliva prediliat allestädes efter Guds he- fallning och iclie oviss jarteclien, me~iiiiskodikt ocli fabel, som h a r till dags mycket skett är, ocli blive vid goda gamla
Detta a r innehållet i adelns svar. Trad som antytts i framsattningarna hade iitformats ngrrnare. Svaret gav, med noga beräkning av de egna vinsterna, en ingiende plan för h u r rikets brister skulle botas.
liar försvagat krorians ranta och ridder-
kopstadsmaniieii och med dem bergsmännen, att ärendet går över deras förstånd. De hor gärna en disputation och be- gar, att vad rätt ar allestades varder prediliat.
Detta a r kopstadsmännens medgivanden. De f ~ l j e r , dar
Vesteris riksdag 1527. 107
de bestämt fixeras, nara adelns. Ståndet anförtror sig i öv- rigt tillitsfullt åt konungen och ridet.
De förmåner köpstadsniännen i gengäld begär ä r för- måner, som direkt angår ståndet. Iiöpstadsmannen sBjuter skulden för obeståndet i riket i mycket på tiggarmunkarna; alla m u n k a r bör strängeligen befallas att hålla sig h e m m a i deras kloster och endast två ganger om året, ined bestämd tidsbegränsning, få lov att fara efter deras föda. Den friril- liga ocli dock tvungna beskattningen av köpstadsinnevånarna till kyrltan sliulle rned detta begränsas. Kraret var allmänt överallt dit liravet på en reform av kyrkan nådde. Borgla- gerna vill köpstadsmännen medgiva endast för tiden innan riket lian liomrria i battre stadga; d e inkvarterade skall hava sig redeliga. Alen därjämte möter i svaret en så lydande punlit : »Item vilja alle köpstadsman och bergsman, att lians nåde skall hava bättre lydaktighet i landet an h a r till dags varit haver, och vilja de alle med liv och makt iillhjelpa, att den skall varda straffad, som hans nåde olydog ar, evad h a n a r hög eller låg etc.)). Punkten förekommer efter vad som r ö r den nya tron och kronans ranta, i sainma sammanhang som punkten o m landsköpet i adelns svar. F ö r att rätt förstå den, h a r m a n att jämföra den med motsvarande punkt om landsliöpet i lionungens framsattningar. Det heter har, a t t då man vill straffa landsköpet, vill somliga landsändar, att sidant inte skall straffas, och följer därav, att o m inan hand- lar efter lagen, h a r m a n att vänta uppstöt och obestånd dar- för. Vad ltöpstadsn~annen åsyftar med sin punkt om bestraf- fandet av den bristande lydnaden, lian inte vara annat an . -
den bristande lydnaden ifraga ona förbudet mot landsköp. Att ~ittryclien koinmit att bli så obestämda som de ar, kan förvåna. I l e n det förlilaras naturligt därav, att köpsiadsman- nens svar skulle delges bönderna. Punliten måste bli och blev -slöjad.
---
Det ligger i öppen dag, att konungen genom de han gett ocli iinder de överläggniiigar h a n därefter fört kats i det huvudsakliga draga intet endast adeln, utan oclis köpstadsmannen över på sin sida. Ett av de stånd, som Iio
Tresteras riksdag 1527. 1 (39
Lauritz TI'eibnll.
böndernas.
plenum plenorurn.
I ~ i - ~ k ~ h i ~ t ~ ~ i ~ l < Xrsslrrift 1903; ;\leddelarideil och a k t s t i c l i e n s. f.
Vesteris rilisdag 1527. 111
1 S K A 1: 1, 7 0 ; Gottfrid Carlsson i HT. 1922, s. 297.
SKA I: 1, S3 ff.
g
Ilarteil rattast Ilade, vilket ock så skedde. S: efter iclie aniiat förllummeKunells l~roilologiska ö r e r viktiga Iiaiidlingar i ril<~arltir~t! "tii%ell av sallime dispiitacie eller av deras predikall
an
a t t de hade god ll~iJ1visniilg till detta d a t u m ; s a m m a datum ä r e n i alla['
C annat predikade 511 Guds ord, Zouocle i i liai1s ,ilde SKALitillarregister ocll i rul>rii<eil i Hogenscliild Bielkes kopieboli I: ' 9 S5 r. - Förlagorila utgöres av de t r e ståndens svnr p i de ~ < ~ ~ ~ ~ l i ~ ~ 279. Det dartill, att hiskoparilas stadfästelse
a
recessen ar frams'ttllillgarna. Svaren a r avgiviia före disputationeil. ~~eselisfoilllerrla,Jolianiiis uapiista dag, \.ilkel förutrLtter, a t t den d i förelegat. Haron1 gällande d e t fÖifI~1t.a~ h a r l m n m i t i n i recessen f r i n svarel]; det i förlliil- om a n d r a dateringar se SR.& I: 1, 86 ff., 99. allde Ilartill senare förflutna Iiar framställts i in~peifektform.
1 B
