SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Vid frihetstideris sPu? brast den allians n ~ e l l a n adeln s c h borgarstSndet, som utgjort hattviildeis; ekoaionaisli-po- Etiska grundval, och ersattes med e n mo% adeln riktad koa-

lition av de ofriilse s%Ande~i, i vilka ns6:ssorna hiårskade. Priisfcr och borgare togo bedningcn E ëil~sdagen, och det syn- tes blott vara en tidsfraga, nar bönderna sB;u9ie tillliiirnpa

sig plats 1 sekreta utskottet. Aled valdsam frenesi gingo

»odaPstanden» till angrepp mot adelns pri~ilegier, siirski18

mot dess ensamriiit 8611 högre ambeten, Men ocksa i n ~ m de olika stinden syrates utveckliaigeai tendera mot ökad de- molirati. Det r a r tydligt, at& hela det s w n s k a standssam- hii11et rakat in i e n ~5Edsaan Bris.

Stdld I n f i r valet att oEra f6rfattnlngena eller sina sociala sel-s ekonomiska mak2stalInii1g~ valde adeln det E6rra. De

kungjiga malitstr~vanadena, som

1756

strandat p i dess molstand, méittes n u av dess sympati. SA skapades e:n a r de viktigaste förutsiittningarna fZpr den oblodiga mllitiir.knpp, som Gerstav III genornfi9s.de den 19 aug. P772 Den hiilsades med ett juhel, som anda in i vara dagar iterlja~diii i de historiska fiamstallningarnaa av frihetskidens utgang. Den gamla svenska rojalismen, som levde slask just bland folkets breda, till slor del orepresenterade lager, hr81 alla Grdamningar. De sociala striderna zapph6rde, samtidigt som de gamla partialamnarsen p3

konungens bud Bëersvunn~o. Sa kom det sociala mon~eratets betydelse sow~ en av de ~ i k t i g a s t e föruisatlnlngarna fair B772

&-S s'ia4s\l2lvning att skymmas bort,

2 Hugo Valentin.

Konung Gustav h a r sja1-r. bidragit till uppkomsten av vad mala kunde kalla legenden san 1/42 ars statsvaivning. Sin egen extremt fientliga insiallning till de ofiiilses jamli1i- hetsslr2randeaa l dolde h a n för allm5nheten. I det B~rsande och ryktbara strafftalet till standerna den 21 aug., vilketbe- tytt s5 mycket för samtidens och eftervCar9delas uppfattning av frihetstiden och $772 i r s revol~~lkon, gisslade han viil partistriderna, m e n o m den genom staisv~lvningen aadxr~tna kaaaipen naelBan adeln och odalstanden niimnde han kngen- ting? icke ens antydningsvis. An m e r uppseendexrackande r a r giretris hans karakteristik av de6 stelrtade statsskicket som aristoHaratiskt: friheteni hade »blivit fire~andlad i en olid- lig aristokratisk despotism i det r i d a n d e partiets hander, som sjiikv varii kuvat och efter godtycke %a-t aa. n2gra f4 rniin

ibland dem)). P5 liknande sa%t hade han uttryckt sig i sitt tal I rapportsalen tvii dagar tidigare, och h a n gjorde det ockasa vid senare ZBIlfgllen

"

Koriung Gustav, som 17áI kande ordets och sarskilt slagordets malit Over ganlien, an-iiinde avsiktligt termen aristokratisk i betydelsen oligarkisla. Fersen ansig detta taktiskt anotlverat. »Detia ord 'aristokrati9», skrev han darom, »ehuru utan all mening med a ~ s e e n d e 5 Sveriges d i - rasande konsbftation, som var demokratisk till sin princip, och som hade urartaf till pöbed-r.á%de och anarki, islev av stor hjalp. Gustav III iiar som bekant ofta girit uttrycli därat. Vad sikskilt beträffar h a n s instiillninig till der1 ståildsaiirellerailde utveekiiiigeii ullder fri- hetstideii, lian d e t vara tillräckligt a l t citera, vad h a n i e n p: franska av- fattad m e m o a r över l 7 7 2 a r s statsrälvniilg y t t r a d e om h a t t r i d e t s ödesdigra beslut a t t i 6verensstammelse med adelsprivilegiernas bokstav men m o t upp- l ~ o m m e n praxis förklara ofriilse maii obehöriga a t t heliláda högre ämbeten. Efter a t t h a beteckiiat s t å n d e n s jämlikhet som oföreillig med det moiiar- Iiiska statsskicket fortsatte b a n : »Detta protokolls - rådsprotokoilet, vilket iilneliöll n ä m n d a beslut - »som Iiort därefter u t k o m p å trydiek, uppretade p å det högsta d e ofrälse s t i n d e n , som, laiige vaila a t t t r a m p a adelns rätfig- heter under fötterna och a t t i allt uppträda såsom dess liiiar, ej k u n d e för- draga, a t t rådet åberopade privilegier, sedaii !&ng tid glömda)). Gustavianska papperen, I, s. 4 3 1 f. (1843).

I sitt tai p& rikssalen den f 7 febr. P789 beskgrllde koiliniigeii adels- oppositioiieii för alt, sasom h a n uttryckte det, »ri?ja

.

.

.

hterstalla d e t ari- stokratislia raldet, som jag vid börjail av min regering t r o t t mig Brossa».

Det sociala momeiitel i IiistoricsBrir.ilii1gen o m Iii2 nrs stalsvalvnii~g. 3 Ljudeligt s c h hart i uttalet, hade folket gjort sig darom en underlig f6restallning och rapade at arislokraierne sason1 at

var~rivaa.)~ l. Vesgennes, FrankriSies siiiadebud, invinde visser-

lagen, da liioaauilgen e n vecka f6re sta'ss~5lvningenn nppl5sie det redarm Eiirdlgsl<rivaaa talet för R-bo~iorn, alt aristokratien ej borde lastas h r olyckorna utan snarare dern maktlystna de~naokrali, soan sat% sig l dess stalle, varp5 konungen gen-

miilte, att detta viil vore riktigt, men att mZngdeais ledare,

som fiuigo bara skulden, p i han pl5gade kallas aristokrater a-*. sina ~ippstudsiga arahiingare

S 5 kiaaide sa sm2.ningonr deil uppfattnmingexl g6ra sig bred 1 hade syeiislr och ufliindslii histor4eskrivninag, att l772 ars cfatsu58vning befriade de ofriilse isSaz adelris ok. Eselrm- pelvis skriver Snellmaras Littesatiarblad för allmin medbor- gerlig bildlainag, juni 1862, - fajrfattaren torde vara Snellmasn sj59v - att stats~alvningeas var »en reaiolution mot adeln))

och att den »firsig;ic& under borgares och bönders jrib%ala- de bXaBI» 3.

'

Riksradet och fhltrnarskalkei~ m. iii. grefve Fredrili Axel von F e r s e i ~ s historiska slirifter, xtg. af R. JI. Kliniiionström, 111, s. l 1 5 (1869). Ordet aristo- k r a t i liade dock u n d e r friiietstide11 lange a n r a n t s i bet)-delse av förliatligt firnanilaralde, resp. iimbetsmanilavalde, varom s e H. Valentin, Friiietslidens ricldnrbns, s. g(! f f ~ (191,5). Sarsliilt briiliade stravaiideria att Iiavda regerings- m a k t e n s sjaávst5ndiglict gentemot sta~ideranakteir betecknas s o m försölr att införa >!aristokrati», e t t »veiletiaiislit riclsviiIde» o. d. Se exempelvis X, Blix, Sveriges statsli\~-alfliingar och husliildsanstalter ifråii iii, I i 2 0 till ar '1792

j h m t e ordsalier och anledningar diirtill, B, s. 183 f. (1793).

C. 'r. Odhner, Sveriges politiska Piistoria u n d e r Gi~staf 411:s regering, I, s. 1 4 3 (1855).

1 utliindsli historisk !i-tteratur frainstiiildes frihetstidens stutsslricl; som rads- och adelsaristolrratisirt. Enligt ii. F. Beckers bekanta Tl'eltge- scálichte, nuch des S'erfassers Tode hearbeitet von 3. G . Tl'oitinaiin, 2:e verb. Arifl., X, s. 367 (Berlin 15171, skail Gastarr u n d e r revolutjonen Ila lit- ropat: Seht, meine Freunde, es welnet von Korden! Eiu gutes Zeichen. Del--

selbe \Vind blies, als Gustav Wasa m i t seinen SIialniannern aufbrach u n d clas Land von d e r damaligen Tyrarinei ber'seite)). »Die jetzigen Tyraniien», tillägger forfattareil, »die Gustav meinte, (\varen] d i e Reichsrate)), Enligt Fr. Chr. Sclilosser, Geschiclite cles achtzeliiiten Jahrliiiild(:rts u n d des ileuri- zelinten, III, s. 141 ff. (Heidelberg 1842) förtryclites de Iagre stindeii av aristokratien och h a d e det egentliga folket ej m e r a t t r a n t a av de p g r e

Viktigt u r opinionsbildningssynpua11<t blev aven det for- h5%Haildet, att vissa borgerliga indezstri- O C ~f i n m s k r e t s a ~ ,

som varit och delris alltjamt voro iierade n:ed h a t l b y i k r a - tien, kande sig hotade av den demekrailska iiv vecklingen u n d e r frfritieistideiis sista tid och at$ dessa h e t s a r i sin iair

eatovade ebt siarlct inflytande p3 det borgerliga samhallets

ovre skikt l. Baralt1 Mjarne har fralfannde unimarkt, a l t fri-

hetstiden vida mer kanneteckn3des av de fra& o r l ~ sfralse » h e r r a r ~ i a s » val de an av adeli3s ?. Enligt Xdlerbeth v a r det

just de ringaste i alla stand, son1 hetsade m ~ t den forn~eaata

rriössori~as valde, iin d e t eiigelslia folket h a d e av de arisioliratisita v i i i g s seger över de aristokratislia tories eller vice versa.

Langt efter det a t t detta 5slricii1ingssiitt försviinnit u r svenska f r a m - stillniiigar, h a r d e t dröjt ?<var i utlaridstia. (i. Tl'eber; dligemeiiie \Velige- scbicllte, S I I I , s. 506 ff. (Leipzig 1878) l~eteckiaar frihetstidelis statssiiick som e t t adelsviilde och betonar d e t rojalistislaa fclliets o ~ i l j a m o t »den stolta adelsoligarliieii». Eiiligt .Jirlius Brocl;, Gruridviss der GescZiicIate ii1 prag- iilatischer Dzrste!Iirng fir die o!jer.eii Iilassen IlGherer Lelararistal-ienm, IdX, s. 7 9 (Kei.linr 1881), s t s r t a d e Gustav »aristoliratieris» s j i l v s ~ - i l d i g a ocli oeniga s t ~ r e l s e och 5terstiillde staridernas (o) m a k t . Oskar Jáger, Weltgesciiic!ite iii vier Banden, 111, s. 585 (Bielefeld nnci Leipzig %888), Iraraliteriserar de a v Gustav I I I s t 6 r t a d e inaktinilehavarm som »[ei:~e] reriiehtliclie Adelsherrscliaftj), »eirie k o r r u p t e nild nimrnersatte hristokratie)) ocb uiidcrstryker deil entu- siasm, varmed Stoeiiliolilis borgerskap ?iiilsade deni linngliga statsviilvniiigeil. I en uppsats, Ida révolutioii sii&doise de 1 7 7 2 bi La R&volutioil frniicaise, lievne d'histoire contcmporaine. Nouvelle Série, N:o 10, 1937, s. 144 ff.) av Denise h i m 6 , Iieteclii~as cEe t r e lägre st5iideii r i d tiden för statsvilvniiigeii son1 n i s t a n maktlösa gent e m o t aclelii: » l a niobiesse

. . .

eii renlit6 domine ei~tiereanent la di6tee. Esempleii k u n d e m2iigfaldigas.

Bekant a r den vilitiga roll, soria liiipmanshriset Grill - J o h a n Abra- liaril Grill och dennes Iialvbroder Clas Grills mag, Heiirilá \T7il'illielm Peil - spelade för iinaiisieriiigeii au l i 5 2 a r s statsvalvliiilg. I7erseii a , a, III, s. 89, 117. Gustaf F r e d r i k Gylleiil~org, Mitt lefverne

.

.

.

utg. av Gudmm~ld Fraiiel;,

s. 105 (1885). Carl Forsstraild, Slieppsbroadeli~, s. I50 (1916). Peils Ian till konangeil och deniles forbliraiide taclisamlaet m o t h o n o m omniiinniies "i oo. 111. P deil kortfattade frarnställilirig, s o m ullder r n i n g a 2rtiondeil var den s1;olbil- clade sverislia allmaiiheteils speciella lárobol; i historia, unigefår som senare blev fallet m e d Odhilers, namligeii Fiirsök till Iarobok i fader~ieslaiidets laisto- r i a för lardornsscholor af Jacob ElielrincT, III, 2:a eappl., s. 123, (1811). i\Iaim- s t r ö m och Odlixier omi121niia icke sakeri.

D e t sociala ii~orncritet i Iiistoriesl;ririliiige~~ c m 1772 a r s statsv5lriiii1g. 9

aristokratiepl l. Och enligt Ferse~a tog Ar 8/72 e n rorgirig pobel ledningen anom riksdagen. véirlgeilom en aliman fruk- tan tappkonaj, att agaancIeraitea~ skulle antastas av »rllasdagens rov:lrehopar»

P5

de hqgupare orsakerna till att det k o m -

mit darhan, ingick dock ingen av de samtada, ej heller hnstorilierna.

Den gustavianska I~isto~esitrivnli~geai. o m frihetstiden Isegynte 3. Dess betydclsefuilaste produkt Islev de omlaring

hundra sidor, varmed Sven Lagerbring

1775

avshtade sitt Sesomda arhele Sammandrag af Svea rilies historia Xr5n de aldsta ii1 de nyaste lider, ta& ungdomens tjenst tapsatt

5

For fler2 generationer Bom deiazma framstallilsng av frihetstiden och 1/72 ars slaisvalrnsnag alt bln I~estarnmaz~de for nationens uppfattning. De ]iiallor, vilka en modern frihetstidsforskare aniranmder, skodo naiurlagt~is ej Lagerbring tji1 E I U ~ S , Han a r haairisad till aki hurudsakllgeri. bygga silm framsiallning p i officiellt tryck,

p5

de sparsamma kallor av berattande slag, som offertlliggjorts i oPsl;a pul~likationer for den historiskt Intresccrcade ailiiiaxihete~a, samt p5 egna minnen och iniryck. IIandslarifter och levande personers anuaitllga Ilerattelser torde h a n endast iandaiaiagsvis ha aaia7ant.

kagerlsriiags uppfattning al7 frihetstidens slatssklck Tar den officiost fastslagna, det harskande partiet hade tyranni- serat naatisnaela och I sin kur t>ranal,iserals av ett fatal s Ii.

Historiska aiiiecki~iiigar af Gndmuiid Görail .ldler!:etli, :il-o utgifna af Elof Segiler, I, s. 4 (1892).

.k. a., III, sid. 90, 97. Enligt Ludvig Adolf Harnilton, Ane1;doter till sreiislia liistorieri uncler Gustaf 111:s regering, ntg. af Oscar Levertiii, s. F l

(1901), siiulie r a d e t före statsr5lvniiigeii lin v a r i t betanlit på a t t h e n a l i t i g a sig I i o n i ~ i i g e i ~ s pers011 men avstait därifriii, sedail rilisriciet FuiieIi framliillit, a t t en s5daii åtgiirci sliulle liuriiia leda till liela adelris ofiird, erneciari då inger? malit vore i stirid att s t y r a de ofriilse s t i n d e i l s »raseri».

Historiska bref o m det sveiislra regeringssiitte-t a\. Anders Scllönberg

(18-l-i)-Sl), inkl~asive de 1029 återfiiiilia otryclita breveii (Plisi. tidskrift 1929,

s. ,326 ff.) förbigis liar. De iiziieliilla ej mycliet av iiitresse m e d iiáiisjn till det sociala momeritet i historieslirirrringen om 4 7 7 2 års slatsviilr~iiaig.

Aiidriiigarila i de seilare upplagorna b e r ö r u e ej framstiiiliiiiigen av frflietsiidens senare del.

6 , ~ u g o Valentin.

»htlvudrnan» l. Frihetsfldera framstod E6r honom blott som

e n olycklig parentes mellan två perioder av enande nationell Hisnusagamakf. I l e n affifiei0s verkar ha~amstillningei~ dock Issagt Bfrin. Den 5s k högsta grad priiglad av Grfattarens egenartade personlighet och alr hans suls~ekliara, sarkastiska, satiriska eller liiirvt hiimorisiiska stil, som f6rlinar skildringen nigot av den levande skönlitteratrirens omedellsarhet och Frdslchet. Hans anaiipaii mol hihetstiden med dess partiomv5'nvaPiiga~. tyckes ha varit av s a m m a art som hanis ovilja mot medel- tidens antlitoi~eangsl;a storman

"

vviikeia kom Frysell att Ise- teckna honom - jämte !TTlldc - som deri förste aristokraf- fördönnareii P svensk %15vdaforsknlng 3.

I m ~ c l i e t var 1,ageïbring Holbergs sji%sfr5nde0 Eilisom denne tillh8rde Iman, ehuru adlad, det med monarkien fOr- bundna b~arg~aa borgers%tapet, vilket fruktade en ~amaktf~rskjt~t- raing i de obesuttnas iiifresse

5

och h a n delade dennes inte%- ligensaristoliratis1;a syn pkdera historiska ratveclilingen. Han ogiliade den likstalllghet, som under frihetstiden principiellt hars8;ade mellan ocla inom stinden, varigenoni, s i s o m h a n ut- trycker det, »den, som agde bnzppt kladerna p5 %iroppeia, hade s a m m a rattighel och -makt som den mest besuttne och f ~ r r n ö g - naste riksdags~lmaii)) 5 ) , och han betralirtade deanokratiseringen,

resp. parlamentariseringen av frihetstidens politiska %iv som I cieii för iitlanclel avsedda officiösa framstailriingen av orsalteriin till

och förloppet a v l 7 7 2 å r s statsvälvning, Leitre bIgr Visconti

. . .

s u r 13

r6volutioii a r r i v i e eii Su6de le 19 d'aout 1 7 7 2 , p a r Mr 1'Ahbé i1Iicileiessi, s. 20

(Gseifsn-ald l i F 3 ) , lieter d e t : Les d e p n t i s , u n e fois assemblés e n diéte, ia natiorr devenait esclave d9uil parti, et ce p a r t i cb'uiri petit n o m b r e de chefs. Lagerhriiig, a. a., s. 237, understrykes, a t t »liuvudin5niieri)> i i ~ g a l u n d a voro »n3gre s t o r e ocli myndige h e r r a r u t a n ganska måtteliga l ~ e r s o n e r , som försialt ltolisieri a t t uppiiiiva sig till orakel fUr e n litet eller initet tanitande mycltenliet):.

A r t h u r Stille, Sven Lagerbring. Tal vid i,unc9s uriiversitets minnes- fest den G m a r s 1907. Luilcls uiziversitets årsskrift, N. F., Avd. 1, Bcl 3, n r 2,

s. 5~ (1908).

"m aristokratfördömaiidet i sveiislra liistorien, 3:e iiaftet, s. l 6 3 (1845). "»Oplysningstideils historie e r skrevet fra uiidersaatstandpun1;t. For- fatterile tiilinrer mest den velliavende Y~orgcrstand». Francis Bull, Ludvig Holberg som Iiistorilter, s. 8 (Kristiania 1913).

Det sociala momentet i Iiistorieskrirnii~ge,% o m 4 7 7 2 a r s statsrairazlng. 'J e n Siikompetensens seges 6%Ter sakkunskapen. H denna anda skildras de yngre mössornas anfall p5 haltbyrakratien sch adelris privilegier. »Nu borde alla dalar upiphbjas, berg och backar förnedras,

p2

det ett radande parti m5tte hava en j i i m i ~ och obehindrad fart» l). Sblldringeri avslutas med en dråplig satir öarer h u r de enligt hans mening inkompetenta riBasdagsrnirinm av Bag samPaaHBssbiillning i st, f- hsgtkrallfi- eerade f a ~ % + m a n %randhade rikets affarer. Det ar Dera politiske Kandestober, onasaht i svensk 91istorieskria~ning,

Skildringen kan viil betecknas som e:nsidig och avsag siilaert ocksa att uara det. Men den rkijer o"iive1a"latigt en realistisk syn p5 den sociala kampen. Det galler ej minst %$ande srdr ))Om det rack% nagot Piingre, hade man ock funnit medel att genom votering stadga, det Brnii egendom borde hura till Cajeis och alt Paulus hade %r mycket, varf61-e dess egendom borde delas ?melBrin Julius och Tititas~

"

Man kan ej betvivla, att Lagerbring under de hiiridelsedlgra s s m - marrn511adera1a f i r e 1772 ars statsayaHvning oberoende al7 alla ideologier sjalv upplevat revolutionens socialpolitiska. f ~ r - historia p5 ett satt, som kom honom att i motsats till Bera av hans efterfiljare på 1800-talet icke f6rbise den sociala kampens I~etydePse soan e n av stats8;ugapens Grsats2ttnSngare

Detsawama galler den enligt Geijer st8rsia av de p s - tavianska %-bavdaforslaarna, rikshistoriografen Jonas Hallenberg, Sina taialcar o m samhaBlsnt%-ecklingen fi r e och under frihets- tiden h a r han nedlagt L Enledniargen till ett otryckt, Islott ps-

börjat arbete $ Svea rikes historia. under 'Gustaf 111:s regering. Arbetet g i r blott fram t. o, m. 1772 ocla har fi5rfattats efter

A. a., s. 236. A. a., s.

Y Svar tili Professor Fryseli. (1 aiilediling af sksifiern: Om aristobraf-

f ö r d ö m a i ~ d e t i svenska iiistorien, jemilte gralisl;ning af t ~ ~ e i a i i e blad i Professor Geijers fre~line föreliisiaingar). Erili Gustaf Geijers samlade skrifter. X y ökad tipplaga, o r d n a d i tidsf6Ucb. Gernomsedd a r Jolin kandqiiist (P fortsittilirrgen citerad som Geijers skrifter), S I , s, 21-3- (1930).

i Uppsala uiiiversitetshibliotek, F 577.

S i s o m Iijell Kumlien påpekat, Till kai~naedomen o m Jonas Hallenbergs l i v och Iaistorieforsknii~g, Historisk tidskrift 1931, s. 46, torde e n fortsattning h a f ~ i i ~ l i i i s , vilken emellertid förkommit,

Gustav 111:s

YQd,

ovisst dock nar. Dess ia.inehaB1 var praktisk1 taget okiint iiven f6r FacE;mfinnen, anda tills Kils Xhnlund 1923 i en uppsats om Halienberg som historieskrivare faste uppmärksamheten darpå och tecknadc den av lidelsefullt hat mot adeln helt dorrai11erad.e isk5dniilg, som karakteriserar denna skildring E f6gelperspektiv av Sveriges laistoria. IPboi- sattningen mellan konung och adel blir h a r den ledande synpunkten: adeln spelar roilen av rilisfird5ruare och 1011;- fGriryckare, konhangeas ag. riksuppbyggare och folbifrlhetens varil. káristia-nas förmyndare sökte enligt Hallenberg g8a.a riket tiil »högadelns enskilda egendom)), han misstanker, att de b i d a red~s%tilonskungarna Hhrl

X

Gustav och h a r ]

X%

f6r- giftais av aristolirater, och harm uttalar reservatio~isP8sl den menipigeno, att aristokratien »genom ett sarordsliott)> latii undanröja Karl S I 1 f6r att kunna Införa ett statsskick efier sitt sinne, varefter generalerila och radet, underst4Bdjande varanda-a, lato hiiren skingras och s n ~ k o m m a genom van- sk6 tsel.

S9 till ylda iii. RaJ1enbeli.g ense med Lagerbring, att han sympatiserar med den starka kbingamakten s c l ~ u r denna syripunkt bedorner frPhetsPHdeaa onailt, B a n Jneteclanar det som en av »de miil;tige» utspridd »f~rbBindelse», att en ensam lriirskare, vars Grtryck oundvikligen skulle frarnlnalla allmiint naotstiwd, vore farligare iin flera tusen maktiga man, som, spridda over hela Iansdet, ~nriderstödde ~ r a - r a ~ ~ d r a , Alen tlde- varvets socialpolitiska strider, vid vilka Hallenberg, bonde- sonen, betecknande nog lagger: Bauuudvikien, bedamer Iran radikalt annorl~anda iial Lageri~ring, som delade de makt- iigandes indigiiatlon mot frihelstiale~as demokratiska reform- kravare.

Enligt Hallenberg var adelsvaldek vid frihetstidens M r j a n s i farlratligt "r nationen, att m a n i regeringsformen icke vigade iiarycba n i g r a bestämmelser o m adliga företraden, icke ens %-ad bekladandet av riksradsämbeieria betriiffade. ,Plien sedan herrarna genom at% undanröja k~iragan~n-pakteai lagt f6rsta granden tPI% sitt viilde, gings de vidare o c l ~ genomdrevo

--

D e t sociala m o m e i i t c t i historiesi<riui~ingen 0111 4 7 i 2 ars statsväi~niiig.

9

p5 olagligt satt, trots de ofrglses protester, antagandet av adelspsrivllegler, varigenom alla Ha6ga ambelen helt och hallet k o m n ~ o i deras laander. Det viirnlösasle av de ofriilse sb5ildel1, alPn-Logen, s6l;te ilaf6ra det kungliga euv5ldet för att skydda

sig mot deS vasandc adliga m5saga.iildet men fLirgiires, Efter det vanlaedra~ac3e kriget 1741-43 $tog sig »p5 anmodan)) var

farligaste fiende, Ryssland, att garantera regeringsformen, dymedelst skyddande herrarna mot deras korasaaag o e % ~ »med- undersii%er». H radskammare~a avgSjordes iigotvister, rattegangs- mal, tjiaaslelilHsiiltning:~r på det mesk of6rsyiaita sait till adelns

fa-. tur, - Bllaas; utcaelandet al7 varjehanda Garnniiner, ))varysa de niesl talande l ~ e v i s dagligen f8ireiáonnnno i rids1;araamarens pro- tokolleri). Scamtidigt som allmogeaa. iizl~iklades h a del 1 »fri- hetema, eftersom den hade re~sreseaatatio~asratS id riksdagarna, lzcrövade radek genona tj2nsbehjonsförordningarna allmogelas Izarn deras personliga frihef, berattigade st5nd.spersonerna att med vald taga derla

P

sipi tjiinst och att, oni de tredskades, mot dem anviinda lika harda ocla vanlaedranide medel som vid uppenibara n39ssd5dares Iii~igslande. Iironpri~ms Gsxs'rav, seder- niera Gustav

III,

sliildras som helt och hallet uppfostrad E

aristokratisk anda av sina gas~ernörer Tessin och Scheffer. De inplantade hos honom den 6verlygelscn, att Laog bBrd s a r vida farmer iin staille, kunskaper och den a d l a s k levnad, Ssnn univescitetslra1as9eï gynnade han ocks5 de adliga stu- derandena pa de ofrarses B~eBios!iaad.

1

st5ndsskrider~aas Ster~ipgsblossande vid hihelstidens slut ser Hallenberg e n naliaïlig f6ljd av att regerjiigsc5ltets verk- liga karaktar a.a' herreregemente antaigen

gat

L ~ P P Eör d e ofriilse st&isden, som dithills naivt litit sig absolrberas av parti- strider utan att fasta sig vid de styrandes egentliga a%7silater *"ana sidan stodo de ofriilse standen,

a

deni andra adeln, som :)tillskansat sig)> ensamriitt att besitta rikets f ö r ~ ~ a m s l a egendomar, harskade e n ~ a l d i g t 1 siidet och hade samtliga

högre ambeten i ft5rvaltrakngen och i haren i sin hand san-Li,

i naaotsats till vad som var fallet P aEdre tider, aven hagsta Iagsliipningen, I standerraas ratt athrevidera radets domar, ~ å l k e n sakerhetsaktens f6respraIiare 1769 betraktat som je-

60 Hugo Valentin.

dande till partijeastice och darför som f~rlcastllg l, ser Hallen- berg en u r ofriilse synpurak2 nm6dvUvadlg B;~i%lha&e p5 den högadliga donnstoleias Sedannöter.

Ståndsstriden -vid frilneistidens s%ut tecknas i Bverens- stiirnme%se med de ofraEses iskidaaingssatt uaider starkt be- tonande av adelns föregivna vilja ab% a n mer utvidga sina rattigheter på de andra standens beltsstnad. Dessas kamp mot adeln skildras som %oretagen P defensivt syfte. De ohiikse, som genomslcidade adelns plarner

p5

allians ined %;ungamak- ten och voro utesiangda frani riksstyrelsens hbjgre poster, Bnskade skapa garantier för att de framdeles skulle B;omma i åtnjutarnde av itnaiiistone de medborgerliga rattigheter, ))som ej Snnir r o r o a%%deles fran denin Isorttagne genom adelns ~zri~iiegier, naen som syntes p6 vag att tandangå denm helt ocln h58lef».

I

denila anda tecknas tillkotalsten av och striden o m Kepplerus9 beroainda memorial röraiide privilegier f ~ r odalstinden samt o m koinungaförsakran. 1772 ars re- volution skildras sona e n kupp sia. adeln, varigenom detta stand prisgav f6rfattnlilgen för att icke blott radda utan aven eitvidga sial sociala nlal<tstallning. Adeln Inoppades, menar författaren, att under den adelsv5n%ige Gustav 111:s spira kunna ytterligare försvaga de ofriilses stallning genom deras uteslutaride från alla högre iimheten och genom deras

P

-I F r e d r i k Lagerroth, Frihetstidens förfaitning. E n studie i deii svenska ironistitiitionalismel;s Iiistorla, s. 625 f f ~ (1945); s a m m e författares framstall- ning i Sveriges riksdag, (Friiietstidens maktägande ständer 1719-1772) förra avd., VI, 2, s. 351 (5931). En nndersökiling ria. i l u r u r i d a riksdagen utövat sin llögsta domsriitt till de ofrälses sliydci, Tore riv intresse.

Enligt Halleiaberg Iiarrörde Iieppleriis' memorial f r i n en för iitmiiriit redlighet kand inaal, E d v a r d Runeherg, sekreterare hos Stockholms borger- skaps femtio äldste, villre~i sjalv iiiformerat författaren o m dess tilikomst- historia. Som d e t v a r oarentyrligtn a t t f i e t t s i d a n t förslag tryckt, i t o g sig riksdagsmannen borgrniistaren Repplerus a t t tiii borgarstiiidet inge d e t soin sitt, varefter d e t trycktes som e t t vanligt rilisdagsmemorial. Edvard Rune- berg - slaktnamiiet skrevs ofta Runneberg - var b r o r t i l l J o h a n Ludvig Runebergs farfar och aven till kyrlroherden Karl Maistrin Runeberg, villaen i P. J. Edler, Om börd och befordran under friiietstiden, s. 1 7 1 (1915), omtalas såsom »en C. JH. Rurii;eberg», vilken I i 7 1 ivrade m o t adligt inflytande i prasle- s t i n d e t . J f r R. A. Renvall. Stamtafla öh-er slagteii Runeberg (Helsingfors 1880).

Det sociala momeritet i historieslirivnirigeri om 1 7 7 2 ars statsv5lvninag, 1% ledares upptagande i adelsstlandet, varefter den illistigt 51nzaad.e utnyttja de ofriilses missn6Je till att p% nyt8 inskriinka Bo- anringanaakten. Han betonaar, alt m5nga ofrälse voro miss- nöjda med stat-svalvningen, men att n3oistand var o ~ g l ~ j l i g t

p2

gri.~nid av den unge koiiungens stora egenskaper och popu%aritet samt p 5 grund av adelns överaa~iibatlga st2ESniri.g sona harens och byriYiraiieiaa ledare.

HaElenbergs uppfattaiing har givetvis ett patologiskt drag men BI- icke desto mindre intressant. IIan är den försia och I viss anan den enda sveaaska B-rHstoriHi'er, som cliildra'b frihetstiden air företriides~~is socialpo%itisk synpunkt. Mans egna 11ar1sdomsupp8eve1se~-~ de aranu rander hans tid Levande frihetskradilioner~~a~ giretaris ocksa uv franska revolutionea~ inaspirerade författare och inte minst hans egna erfarenheter a r ; ~ d e l ~ ~ s ~aaakt i det srenaslra saaxhället Baa verkal besiiina- mande far hans uppfattning1. Hans huvudsynpunkts mot-

satsen mellan koneing och adel, BorduraBilas faktiskt ofta av e n annan: motsaisen mellan exploatörer uch exploaterade, varrid d e senares hegrepp om ril*rsstyrelseam franaställes som - iaafill ErPB-ieBslideaas sista a r - »sorgfälligt :f~rvil&ab)p, tgdli- gera a r de harskande, som medvetet eller rindern~edvetet

Owskat viinda deras uppmärksamhet ],ort fr511 r a d deras ~ e r k l i g a intressen kr8vde, den sociala Ba~npe~a.

Sitt Bosraiiri~sta arbeie, Svea rikes historia under konung Gustaf Adolf den stores regering, hade Hallenrberg eyarbrsatit redabi efter det alt ,5:e bandet ~ t i i o m m i t 1Y136, SBcuIet var, enligt Geijer, all delta verk, ehuru »ett miiste~rverli. av grond- %jg, saraningsf~all forskaaiaig)), a r den %aSi.skan$e aristokratien icke ansags tillrackligt adelsvanligt, varf6r firfattaren, sedan han erhallit en erinran h 5 n högre ort, f ~ r e d r o g att upphöra med B-iistoriskt författarskap framfijr att t u m m a p5 sila örer- tygekse l. Hails forskningar, i den man deras ses.aalta& prablii- cerats, kom sedan att ngsian uteslutande gälla teologi och historiska h-tjalpvetenskaper. Den srenska h2vdaforskningen nedsjöaak harefter P en vagdal. Först genom Geijers genombrott sona historil;er vid 1830-talets mitt b ~ r j a d e den ater blomstra.

12 litigo Valentin,

Gnder denana tid voro ocksa bidragen till frihetstids- forskningen pafallande obetydliga. Epoken spelade en roll i den allasaärina politiska diskussionen mellan de konserva- tiva och oppositloraen i Karl Johans-tidens Sverige, men, såsom en skribent, troligen 'afl-reorell, 1838 uttryckte saken r

den iiberopades »av stridiga intressen utan att diirlöre vara siirdeles Band)a l. PailcBclorsviird och andra liberala opposi-

tior-rsmiiin glorifierade den, medan nzraotståndar~aa plägade aberopa dein s a s o ~ n avsliriicliande exempel. Sasom Ludvig Stavenosv Gr5ffar?ide påpelaal, stodo den monarkiska legitima- feiskii~~slans representanter under 1806d-ta%e"i förra hiilfl fuHI- staizrdigt ofsistaende för frihetstidens politiska Yii~ och sago i dess standerviilde blott elände och förfall, medan en liberal opposittaon lika dogrnatislct om ock mer försiktigt prisade epokerr som en folkfrihetens gliinsailde mariifestatioia Det .rar den politiska Piberallsmens Skurnn und Drangtid. Adelns forna roal som konservativt elena~ea~t i sailmhiiB%et sch som ofta hardhant laaïsliare over dc ofralse st5ndcai undaimskym- des i debatten av dess insatser som den syenska Boastittn- tlswallsnnaens biirare och försvarare, och iiven senare, d5 den borgerliga pressen anndes striden om representationsforme11 visade sig allt m e r adelsfientlig, dominerade de politiska, ej de sociala synp~iiikterna 3. H en 1836 utgivena Ejok, kallad

~1'820, 1772, 1 8 0 9 ~ 4, sonah f, ö. framkallade en motskrift av

den konservalkve publicisten Erik EScmarcic5, framstä%lde Crersenstolpe frihetstiden som ett skede, da adeln utan att

Geijers skrifter, VI, Aiimiirkiii~igar, s. 427 (Stockiiolm 1927). V e l i r o l o g över C a r l Gustaf Jlalmströrn, Hist. tidskrift 1912, s. 218.

Jfr Jean Göranssoil, Aftoiibladet som politisl< tidning 1830-1933, s. 2-1, 28, iiot 8 (1937). Enligt Gunnar Rexiiis, Geijers affall, (Uppsala u ~ i i ~ e r s i - tets arsskrift 1913), s. 37, arar den politislia 1iampe:i u n d e r 1820-talet mest eri ordstrid mellaii rivaiiseraildc adelslaotterier.

"amma gruiid5sli5dili11g genoiiig5r h a n s m o t Geijers koriiiiigska, anti- aristoliratislia åsliådiiingssatt riktade »\'idraiii-iing och reform» (1839). Enligt ))1719, 1772, 18092 s. IG8, förvandlades sveiisiaarna efter l772 å r s statsvalviiii~g f r a n »stolte patrioter)) till »jollraiide hovmiiii)>.

~ f r e r s i g t af Svea rikes iiistoria ifrån Carl SEI:s död tiI1 1772 a r s r e v o l u t i o i ~ eller striden nieilan koi~uiigamaliteii och aristokratislta mang-herra- valdel i Sverige ifrån ar 1518 (1836).

-V q

I l e t socialn momeritet i h i s t o r i e s l i r i v ~ i i ~ ~ g e i ~ o m 1 7 7 2 a r s statsralrliing. h a

rilestiinga de ofralse "dda ens frcira ridsiimbetet var fri- hetens varn.

Det d ~ s b e ur olika s p p u i a k e r sinas Oiaskuir4 att s l ~ j a n 8yEles fr511 denria miirklhga epok, som redan Iig ett par generatloraer tiiil~aka i tiden. 1836 fick Geijer, som just d5 avslutat tredje delen av Svenska folkets historia, 1 uppdrag av S~ens4;a akademien att skildra den.

S5

tillkom 1838 Teckning av Sveriges tillstand och av e f ~ r n i i m s t a hand- lande personier under tiden fr511 Karl 111:s död kik1 koxaung Gustav H1I.s antriide av regeringen l, DB Geijer begynte detta uerk, var han der koriiser~atira SrerIga-s mest auktori- tativa kultearpersonlighet, d5 han tv5 a r senare slutade det, %.ar hans ~isserligeam larmge förberedda a ~ f a l P till IilseraPisrnen ett fi-nilbsrdat faktum. Halas teckning av frihetstidens historia h a r dock inga spHr av xiågcn slitning mellan konservativt och Pilleralt 5sk5driingssiitt.

Frihetstidens statsskick Tar enligt Genjer fran begyn- nelsen ett tatpriiglat adelsviilde. Men frSn s c h med 1/43 b6rjade det sl6rkade mösspartiet att söka %sundsförv,al~tcas-ranter

% i i n g r e n e d 4 de ofriilse st5iiden. Dek i~aliallade i sina Bed, s5ger lian, »sa mycket ofrSlsh, at6 detta slnillgcn f6r det ad- liga befilet blev farligt och gjorde sak f6r sig»

'.

Darmed intriidde frihetstiden i sin sist:^ fas, a~ ferfahtaren betecknad som det bellunn sociale, det b~andsEePra.anternas krig, som

skulle upplösa republiken ? Siiindernas regering var niim-

Iigeil f6rst och främst en regering P och genom fursta stan- det

<

.Da nu de ofriifse mössorna, sarskilt dessas Biigre skikt, aragsepo adelns föreirSdesrSitighete~~ h o a d e de hatt omkuI1- storta statss%oickefs grundvalar och frambei;v~aro sa i e r o l ~ l - e Okunnig o m Gustav 111:s Enstillnli~g till hidens egalitiira straranden - f6rst de garstaarianska papperen tyclaas,

p...p

Om tillkomsthistorieii se Eandqulsts aoimiirkilingar till G e i ~ e r s slxiftei, \:

K, s. 410 ff.

"eijcrs samlade skrifter, 1'1, s. 198, 285, 398. -4. a., s. 393.

"

A . a. s. V9S. Gustaviai~siaa pappercii I. 164.

f 4 Hugo T7aleaitiil.

1842-1843, ha gett honom eln inblick dari - rittalar Geijer sin f6rvining över att de ofrälse stinden vande sig niof

1 stiillet för till konungen l,

Sivii% i denna skrift som i Gustavianska papperen fram- stallde Geijer de sociala striderna vid frihetstidens $%u% som underordnade de pcalitislaa och utnytijadeaav mösspartiets ledning i partitaktiskt syfte Def Yar alltså icke blott så, att de sociala liksom ocksi de ekonomiska sammanl-~angen figa beaktades H GePJers sklldriaig, vars exklusivt politisk- historiska karalntir redan TBaeorell patalade 3, wtan del sociala

hamstalldes rent av som en följd) dar vi hade vantat alt se det framställt soan orsak. E viss man berodde detta på ett ensidigt tnrval av kallor. I Isetralctande av att Geijer an-

vande f ~ g a mes iin isra a r f6r att bedriva forskningar till och skriva en framstillning av en dittills icke genomforskad epok, &ar han Satsnnlt genomgi ett mycket stort material, faamf6r allt sekreta uts%iottets protobo8l och handlingar -

en utomordenztligt viirdefu%l, f6rut obegagnad BniiIHa - samt, efter Järtas anvisningar, ett fatal ridsprofokoli'. ?alen de axilandska ministerdepescherm fråla StocEihoBm has haai bit-

nyttjat blott i den ringa m i n , de prtbIiiceraks, och de olika standens arkiv, där man franlaf6r allt Rar att sök- kallor~ma $111 tidens socialpoiltlska historia, har han knappast begagnat utom, undantagsvis, riddar%~ersets.

För Geajer tedde sig fl-ihetstidens statsskick aven i dess sista fas som ett herreregemente utan stöd hos de breda Bag-

Geijers slirifter, TTI, s. 398.

Gustavianska papperen, s. 110.

Theorells a v L a n d q a i s t i anmarlinlngarna till Geijers skrifter, %'I, $ 2 9 ff., deicis citerade anmalail i Dagligt Allehanda 8 n o r . 1838, Följande av itg givaren ej citerade o r d föregg deil a v honom anförda, i n a t erisldigheteil 1 Geijers teeiriiing riktade kritilien: l)Kiksdagstaktiken, intrigerria, rörelserna inom ståndeii och rådet, någon gå11g iiven i ~ i o m hovet, m e d e t t o r d r a d som tiiidrog sig i Stocliholm, i s j i l r a b r a i l n p u n k t e i ~ , d e t yttre a r hiildelserna l ä r nnan val kanna. Men h a r just pgtvliigar sig OSS e n aiiinarkiling a r , som vi tro, s t o r betydelse

. .

.» Matatis mutaildis Iruniia dessa o r d tillämpas a r e n p & bIaimströms friiietstidsiaistoria, varom se nedan.

Det sociala m o m e n t e t i h i s t o r i e s k r i v l a i ~ ~ g e n o m lii",rs statsvalvnilig. 15 ren. För dessa och s ~ r s % ~ i P % f6r bh4nderna förblev fri-P%aeteia enligt hoarorae endast ear skAderGtt, ukeslutaia som de voro från sekreta utskottet och fr5n inflytande p5 regeringsbil- dandet l. De socialt I~etoasade rilisdagssiriderna vid frihets- tidens slut liksom de Biigre skiktens ökade Inflytande inom de ofriilse ståiaderr rid saaxma tidysunlct framst5 nast denna Isakgrund som icke djupare betingade av &idsf6rhHIlandena0

En liknande ~~3pfatBnix'ug, blott iiin starkare accentnerad, gAr far ö ~ r i g t igen i Kiklas Sengbergs a r P369 utgivna Om

frihetstiden: rdksdagsrsldet var enligt honom hotat fran t v i hall, frgn hovets sida och fran folkets, och detta mest vid frihetstidens sleit, da, s o n ha91 uttrycker sig, folkets hopp om raddaaisag fastade sig allt trognare vid koriungamak-- ten

Innebar Teargbergs i hovpartiets anda gjorda teckning av 1772 Brs reerolukiolm den ena ytterIigheten, representerade Anders FryselBs den andra, Enlig% honom gallde den strid, son1 a~iarQj0s genona stalsv5lvaingen, >>haarsrricla svenska sta- ten sknlie ga tilllrdaka till e n f6rsiiirkt kalrungameikt, unden:- st8dd av bördsadel, privilegier och iimbefsmanna\riilde, eller om den skulle fortfarande g; framst till friliet, sj5lcs'byrelsa och laglig jamiikhei?> Eftersom Frysel1 lade stor vikt vid j5mlBkhelsstr2vande~.~a~ kom det sociala momentet a l t spela en viss robl 1 hans fran~stalEnBng, namligen Sor hans varde- ringar, Han synmpatiserade med deii sociala utveckling, som ledde ii%] den situation, n r vilken den utgamde frihetstidens stilmdsstrider uppstodo

5

mela han skildrade den icke, och h. a. VI, s. 203. Geijer anför s o m Irarakterisiisl~t; a l t ej ens de yngre mössorria, d å de 1765 k o m m o till m a k t e n , a n s i g o sig h ö r a avvika f r ï n bruliet a t t ej e n s riotificera boildestandet o m r e m som n'tsetts till prerniar- minister. A. a., \'I, s. 357,

2 _{a., s. 111 f. S a m m a islciciilingssatt aterfinnes i I i a i ~ s ~ ~ o s t i i r n t UP-}

givna Koiluilg Gustaf 111:s första regeririgstid till och med 1 7 i 2 a r s statsvaiv- nirig. (1871).

Eerattclser n r s v e n ~ l c a historieii, bal16 $2, s. 55. ( 1 8 7 3 ) ~

"Daremot sympatiserade h a n ej m e d de ofraise y'Bterlighetsni5ainien vid frihetstidens sista riksdag. Harr aiisig, a t t stiideii om adelns f ~ r e t r i d e s - rättigheter da, liksoni fallet v a r 1809; hade k u n n a t lösas, om ]>lott saiisade

16

~ u g o Vaieiltiil.

hans fran~stiillising var för O%-rigt alPtfCar soaiijektiv och frail av brister f6r att deni 1 langden skulle f5 xldgun varaktig het?- delse för den hlsiorislra vetenskapen.

FryseSls höga ~iirdesiiitnir~g aa. det skede, vilket enligt d 5 giingse uppfattning betecknade frihetstidens djupaste för- fall, d. a.. s. de yngre rnessor-nas tid, viiclite stort tappseende och föranledde opposition. Statsr2lvnlngens ngidrandighct eller skadliglaet Illev lander de niirrnaste 8ren f61-c 0 ~ 1 1 efter dess lmundrairsdag et% livligt del~atherat iimne. Del %.ar tyd- ligt, at% denna i ernationens liv så djupt IngrHpa~~de gdinde1se allijiimf fingade l S d e allminhetens s c h den liirda viirldears intresse. Xeri denna ur sninga syaapnnkier iiatressanta dis- kussiola, i vilken flera av landets Yrimska kristoriker del- togo l, saknade 5iinea r-iödlg& ~7etenskapHEgt underlag. Den ftirskummades s c h gPESrndes, d5 sista delen av Carl Gustaf MalrnsfrOrns Sveriges politiska B~istorta fri-Bn kcairang Carl SI1:s död till slalsh172lfningen B772 utkom a%. trycliet

1877,

Z\IalrnstsCirn hade dessf6riniaan s& tL11 vida hidragit t199

sneilingsutbytet, att han till stats%.iilvni:ngenas 100-arsdag skrivit en sedermera i hans Smiirre skrifter rörande 1700-talets Ssisto-

3

--

ria omtryckt jrnbllebamsartike8, Iiallad »Den

19

aug. 1 / 1 2 > >

'.

-p

-maii hade haft iedniogci;. d. a., b a n d l i , s. 380 t (1872) ocli b a n d 42, s. 96 f., 111 f., 257 E.

A v de kritiker, soin F r r x e l l s framst51lniiig a v friiietstideri framliallade, r a r Tengbergs i Sveiisl; tidslirift 1870 införda granskriing av Beratteiser irr sreiiska historien, del 30--38, h a d e den omfångsrikaste, l 9 t ä t t r y c k t a sidor, och den l i r a l i t a t i r t iiiiiriiIigaste, s k a r p i salr ocli form. Receiiseiltens löfte, eller s n a r a r e iict, a t t agila v a r och e n a v de Bommande delarna en aii g r u n d - ligare cietaugransiining fick iian ej tillfille a t t infria, emedan h a n s t r a x dar- efter avled, f. Q. iiiilai~ derm aiigripnes svar Iiunriit införas i tidskrifteii. Skri-

ven i samina a n d a som Teilgbcrgs meii ej s i Iiaftig i toileii v a r den kritili, soin Clas SIneoclor Odhrier, i S r e i ~ s l i tidslirift 4874 agiiride Fryxclls teciciiing av frihetstidens u t g h g . Xera viilvilligt bedömdes Fryxell a r Wilhelm Tliam och a v E. V. hlontail, (recensioner i Carl voii Bergeiis tidskrift Framtiden,

1870) saini av e n recensent, troligen C. F, Rergstedt själv, I dennes tidskrift Saintideii, 1874. Derr sistniamnde såg i Fryxells framsiiilliiioig av frihetstiden ner% rektifiiration av 2iavdvunna ensidiglieter, som icke htom e t t ögonblick för tidigt)). A ~ ~ g å e i i d e övriga recensioner se Iiristian Settervall och Sven Agren? Sverisii historisk bibliografi, s. 3 6 f. ( 1 9 3 7 ) .

D e t sociala momenret i Iiistoriesltriïninge11 on1 1 7 7 2 a r s statsrä?rnlng. 17 Han var, da h a n Eirfattade den, sysselsatt med [jiirde deBen

av sin frihetstidshistoria, narmare E~esB5m"eed l75O-%ale$, och hade iialnu icke p& allvar givit sig i Hcast med den senare frihetstidens problem. Alen det iir Ibetedar~ande fi5r hur e s k i ~ i s i r t politiskt m a n h u n d r a a r efter staksvalvazingen 11etraB;tade denna, att &falmström icke med ett ord antydde, att sociala motsattningar m6jligen spelat en roll f6r den- samma. Lagerbring och Ballenberg, som sjalva upplevt

1772,

hnde haft en anraan, mer verkliPghetshetonad uppfatt- ning daras.

II historieskrivnoi~~gen o m P772 ars statsv5l~:ralng betecknar, som nyss antyddes, sisia bandet av AlaPmstréims frihetstids- historia deal avgörande hiindelsen. Det galler ocksa om denna del, vad Idudvig Stavenow yttrat om verket i dess helhet l, att f6re dess tillkomst eihetstidens historia trots Geajers geniala öaversikt knappast var vetenskapligt behandlad, alt partis5lvnHngarna föref6'öllo oforklarade, a t t d e t intryck, so111 tidens historia lämnat at filjaride generatioraer, ~aiirrnast var det a r eni oerh6rd po%Etisk f6rvirringS vars ledande tankar \'oro ssBaönjI~ara, o m diir funnos aiigra, och att 1dalse1- ströna gay en alldeles ny bild av sf5nderviildet. B a n s verk var frainföar allt resultatet au en systematisk germomging och lataa?iiljaaade av de iniandska och utlaadska arkivens skatter,

llaRmströn~s historia var, s i s o m också själva titeln an- gav, polifisk Imistos-ia. ,$v l-sans i Riksarkivet bevarade hrev till Carl Gustaf StyEe framgår, a t t h a n s~i-sprungligew iorde

h a t5mlil heniimana den Partiernas - sn6jligen De poli- tiska partiera-ras - historia under frihetstiden men slutligen b6jt sig "r SlyEes inv5ndxaingar diirernoa: Den titel, ves.,- keh fick, markerade dock tillrickligt, att f6rfafiaren a%7stitt k a n att ge en allsidig bild av frihetstiden. Eia skildring

av dess sociala Iiksorn av dess ekonomiska liv 4'61% alltsi utanför framst5%lningens ra m ,

S

6verensstammelse h i r m e d

.k. a., s. 218.

"rev till Stiffe deri 2 4 dec. 1854 ocli 3 jan. 4855. Företalet till första upplagan f ~ r e f a l l e r att vara siarivet till ett s i benamnt verk.

h a r han ocksa avstått från att dröja darvid ufom 4 de fall, da motsatsen synes honom ouriduilillg med h a i ~ s ~ a i tiB1 Itlar- görandet av Baaridelsefir%oppet. &,len medan sambandet mel- lan statsekonom? och politik, demonstrerat ej minst i striderna o m vaxelkontorera och naringslagsfiftaiinge~~~ blev allt lilarare för Malataström-Xrnbergs 1868 utkorniaa arhete om frilsehs- tidens ekonomi gjorde ett starkt intryck p i lioa-iom - upp- marksammade Laan föga de socialekonomiska förandringarnas Inverkan på den politiska utveclnliiigen. Med aiadra ord: det socialpolitiska 5skadnlngssattet, enligt vilket det prBaaciplel91

;ligger "storikerm att unders6lia och faststalla förefintlig viixe%verl;an mellan den politiska ~~tvecklingeii och den sociala, vars mest betydande faktor givetvis den ekonsmiska ar, detta isIiidningss5tt arar och f ~ r b l e v honom 1 stort sett haraamande. hlalmstr8m h a r visserligen icke underskattat, vad striden o m de ofriilses Iiks&28%ighetskrav betytt som iorrzlsGttniaag far

87172 å r s statsvälvning. P i ett övertygande Bilart satt redogör

han för h u r adejsa, 6 r ~ a t fkirfattningens framsta varn, av de ofriilse standera tvingas alt offra sin politiska makt fös att raidda sin sociala. Mena. i niirnnda krav ser han icke ett

"rs6k att Iiini~pa grundlagarna efter. ena sii~acatbon, som vid frihetstidens slut iiaktbslát blivit verklighet genom en småning- om skedd social utveclnling, ulan en ståndsstaid a r s a m m a typ som den vid frihetstidens k~ëtrjaia men denna g5ng driven till sin spets ax7 hánsyns~ösa ohalse parlimiiaa. A t t d e n n a s h i d gallde Icke blott den enskilde ofriilse mannens ratt till

höga IIukrativa statstjanstes utan aven och franaf6r allt ofriilses meddela9ntighet i ledningen av den h6gsta f6r~altningenn~ son1 i den frihetstida 8mbetsmannasialen belydde m e r 511 n i g o n -

sin - m a n erilare sig HaBienbergs synpunkter - det h a r Ma%mstr6m icke heller observerat,

F6r att fëtrklara dessa till synes egendomliga brisler bos ett Till Hans Forsseii, vars l~ameralliistorisita forsliningas givetvis bidragit till a t t stimulera h a n s samtidas iiilresse för ekonomisii historia, skse, Malm- s t r ö m den 27 juli 1874, a t t haii »aililu eii gang - jag vet ej vilken i ord- iiingen - genomläst Arxibesg». C. G. hIalmstsöms brev till Hans Forssell. S v e i ~ s k a aliatlemieiis arkiv.

Det sociala ~ r i o m e n t e i i h i s t o r i e s l c r i v n i i ~ g e ~ ~ o m i i i 2 a r s statsvalviling. B9

1 övrigt med reata alltiarnt sa beundrat verk kan m a n peka

p5 Jba8rnströans karada motvilja mot seabje%%lva, icke officiell8 kallor l, vilken 4. deita fall hindrade honom afh. n5rnnnviii.t iitnytija ett ratomordentllgi Instruk%irt malerlal: den ásyclata

agitationslPttea'at~%aen vid frihetstidens slut, vilken kastar ljus Over de ofralses motia. oclm aspirationer. Denna Basans en- sidighet predisisowerade honom att f8rbigS eller ~Imiamslsne ej till fullo beakta, vad som förskggiclr, vid sidan a v den officiella politiken och som diirfbir ej direkt a~iapeglades i offi- ciella eller offiei6sa akter. Man Itan asen hiinvisa till att de utliindslca m i n i s t e r d e p e s ~ h e r n a ~ som utgjorde hans f6rnamsta Biilla "r kannedomen om spelet bakom kulisserna, uiadagatags- BQst Isarrörde fr5n nian, fillhQrande "idevarrets mest exklausiv:a högaristolcrati, vilken salanade siiine Gr eller hade en mycket ensidig syal p% tidens sociala probleraa. Och ganarr Ban slut- ligen sUka fi5rklaringen diiïi, at% MeiBms"L6ms styrB;a .viil %ag I sarliiggalgdet av de olika momenten i pi laor% sikt tecknade hGndelsef6rlopp nien icke i stora O~erblickar, som avslöju caet vaseritliga i en tlt-treckliiig, Så kom det sig, att linjerna 1241 f6i-lorades ui- sikte P detaljernas snårskog och att de sk.iIdrade hiiiidelserna - i detta fall st&ndss%rialerm - Ilk-

sona ryclates boss u r de stórre sammanhangen och fQr honom framstodo mera som reserltat av %i%if2llllg,a, ofta persoarliga. oms%andigheier iira som P c%geipare rneniing orsaksbetingade. Mene det viktigaste skiiget 5s. Pianske, att en radikal bo- skillnad mellan politisk historia och soelal historia icke lgiea. sig g e n o m k r a s utan meis f i n . båda, De betinga varandra ömsesidigf. De f8r statss%aicBae2 ödesdigra standsstriderna vid frihetstidens sista riksclag, vilka l'balmstr6m sicildrar innder tydligt partltagar~de mot »de myndiga prostarne och k~org-

'

Henrik Scliiick, Iiitriidestai i Svenska akademien dera 20 dec. :913, Sveaiska akademiens Iianidliiigar ifriii $886, del 25, s. 139 f f ~ (1914) o c h Torvalrl Trsoii Nöjer i en uppsats, Friiietstiden i 1800-talets historieskrivning, Hist. tidslir. 1!J10. 1 siii kritik a r A1alinströi-n påtalar den sistniamaide dennes riiidcrlåtenhet a t t teckna de sociala och ekonoiniska faiitorernas spe! och ~ i i i d e r s t r y l < e r vida11 hasav iraed hiinsyni till eii djupare rippfaitliiiig nv d e

rnastarnae~, som ej ville »slappa det valde, som fallit i deras hander, ininan de genornf6rt sirna samh5lIsisikter och tlilfi-eds- stallt- sira lystnad efter makt sch hamaad» l, få site egeilbliga innehall först o m de ses mot ba%cgr~zndeam av den föregående ekonomiska och sociala utveckliiigen med darav &Ljaa?ide intressef~rskjutningar och maktkoiistellatiol~er~ Skildrade utan sarnband darmed te de sig som

$2

aQt saga re os skummade

fran 'lan utav tingen».

Det skulle f i r a f6r Engt att har ens skissera ~~ppl;omsien och utvecklingen av det socialpolitiska 3sk5dnlugssattet i europeisk historleskri~i~lng Utbildat redan p5 1830- och 1840-talet började d e l sassliilt efter februarireroli~tioiiera att satta sin pragel

p5

representativa verk 3. Denna omvalvning,

febr~iarHrevolutio~?ienP vars örerragande sociala karakt" - ar var

s& patagllg, kamstod som ett slags skolexempel p% de sociala krafterrias betydelse som f6rutsattnlng "r politiska föriind- ringar, De forn1a8politisl;a synpunkterna, t. ex. p5 statsf6r- fattningarnia och striderna om dessa, franastodo sona 1 ~ i k t underordnade de ekononnislnt och socialt betingade Intresse- msfsattiiingar, som dolde sig bakom principer och adeologler.

B

historieslrriiningeia om den stora franska revolutionen kom detta sarskilt tydligt tP11 synes och detta Ingal~liida blott bland de sseiallsfisl~b piverkade historikerna. H Sybels Geschichte der Revolutionszeit, vars f6rsia band utkom 1836, framstodo f6randringarraa i egendomsfisdelnl~agen, icke de siom debat- terna i nafionaPf~rsarnlirigarna~ ej heller de olika f6rfaltriings- prqjekten, som revolutionens karna

5

Men nat~irllgtvis seg-

-

"~Ialmströrn, a. a., s. 208.

Z E d u a r d F ~ i e t e r , Geschiclite d e r neueren Mistoriograptiie, 3:e Aufl.,

(Miiricberi u n d Berlin 1936); Georg von Below, Die deretcche Gcscliiclilschrei- burig TOII den Befreiungs1;riegeil h i s zu uilsereri Tagexn, 2:e Aufl.. (YIiincheri u n d Berlin 1921), passim.

V u e t e r , a , a. 530 ff., 556 f.

Fueter, a. a., s. 537 f. » E r erzalilt iaicht bloss, \vas sicli iii Paris u n d

am Iioilr~eilt ereignete)~ (Jfr vad ovan, sid. 14, iaot 3, sagts om Geijers och

JIaSmströms stoclilaolnisbetonade frarnstalli~fngar), » E r ~ e r l i e r t nie ans den Augen, dass die wirliliche Gescliichte d e r Revolution aaiclit iii deil Debatten u n d \ r e r f a s s i i i ~ g s p r ~ ~ e I i t e n des Parlamentes soiideril i n den T'eriiriaieru~igen des Besitzstandes lie@».

D e t sociala m o m e n t e t i P1istorieslirivi1ii1ge11 om 1 7 7 2 ars s t a t s v i i r i ~ i n g . 21 rade icke det socialpolitiska asliådningssattet Csver hela linjera. h l d r e historikers aul;toritatia7a mönster verkade retaideralade. Sasom niimnt tillagnade sig ej heller 3Ialmström detsamma, och del stora anseende, som hans n ~ a g i i u m opers atnjöt, "r,- drBjde givetvis uppl;omsien av nya nnetoder 1x11 nya 5skad- ningssiitt p5 frilaetstidsforskningei1s omrade. Clas Theodor Odhner, som i fiirsta deleil a r sin Sveriges historia urader Gustaf 411:s regering antförligi skildrade 4772 ass re~ol-hation~ yttrade sig val naaer of6rblonamerat indignerat o m de ofriilses atifall p5 adelns fGretrSdesrattigheter, a n IIalmstrianr gjort, naen gav i frl.aga o m synpeaiakter intet ~ S s e ~ i t l i g t ~rt8uer denne, Det f~refailei-, som slaulle f6rsi. i och med Psnitis Falal- becks »Stand och Klasser» (8892) socialpslitiiska synp~inli'rer Hnf6rts i svensla historiografi. Icke sa att SëPrstå, som skulle f e r e g k n d e historiker konsekvent f ~ r b i s e t t soeialekonomislaa orsakers inverkaii pi politiska haildelseGrlop$~. 1,ilaaval sona m a n i utlandet f6re uppkomstera av den askidning, Fahllseck företradde, hade Grstatt sambandet mellan t. ex. Roms jord- fråga och caesarisnoaes~s framtradande, hade m a n i S ~ e r i g e observerat sainmanharngek mellan deii soeialekonomzalska ut- vecklingeii f i r e

1680

och del karolinsk8 enava%de%s inftirande, Jlen del Haatde h a r giiBBt orsalislaedjor, som Iågo blottade s c h darför iaappeligen kunde fiirbises. Det rörde sig o m dagbryt-

iiing, ej om cijoiupborrning, iiil naiaidre om nggot B o ~ ~ s e k v e n l

försök att upptacka de sociala krafter, som ligga till grim~id för de politiska förasadria~gar~ia~

Fahlbecks arbete, som framst 5syAade ah% vara ett aktuellt inlagg till f ~ r n ~ i a n för ett nationellt reformprcigram, inleddes aned en lalargöraiide 6versikt sver det europeiska standssam- Hiiillets uppkomst, B P P P B O S W I B ~ ~ och sa srniiningom skeende övergang till B;BassamkaalBe. Del var frarnf6r alit Frankrike, som fick tjiina som typexempel. Uppenbart a r inflytasadet fr2.11 n-Gitshisioriliern och nationalekonomen h,oaenz von Stein l,

O m L o r e ~ i z von Steiiis betydelse f6r deii soclaPel..or~omiska historie- uppfattiaiiigens utveckling se Hailiia Knbyliosiri, Die franzosische Rclolution

als Problem in Deutsclalaiid 1840 b i s 1848, s. l i 5 E. (Berlin % 9 3 3 ) , n:r 237 i Misiorische Stcidien, laerausgeg. roil Dr. Emil Ebering.

22 Hugo Valentin

vilken citeras, och -- av de icke citerade - frain Tocqueville,

som 1 sin E9aiacien regime et la ré~oHutHon (1856) försi påvisade, lauru det feodala samhallet redan "re 1189 v a r slaget i spill- ror, och som klart skilde mellan stand och klasser l, Fah%-

hed; betsimade, att. tredje staindet under ståridsuppicisnaiaigs- processen blev den punkt, omltring vilken de lösgjorda e k - nazenten 1;rlstalliserade sig, och att adelnsjordegendsrnar f6re revolutionen vore la8gt Intecltnade, samt att inteckningarna lago hos tredje stiiidets penxmingnaan Endast i f6(4a.blgi- ende behandlade %.'a-hlheck det sveals%ta standssamha%lets srni- nirigonm, f r i n 1680, skeende övergarag till klassaniahafle med dess f ~ r s k j u t n i n g a r av ege~idomsf(irhGl%aarden s c h bildandet av nya ledande samhallsgrupper 3. Fribe%stidena berördes

över huverd taget icke direkt, mens sjalva hetraktelsesattet skulle givetvis, Blll5nmpat på denna epok, givit en vasent- 1Bgt a n n a n bild av bakgrunden for 1172 ars statsv5lvnlng, an den I\lalmstr&im tecknat. Standsstriderna, som fQr denne tedde sig s o m resultatel av enskilda ofriilse parlimains av- undsjulia och Qvermod, skulle d5 kma framstatt som före- Sriidecvis framka%lade av dislcrepaansen mellan adelns gamla, av privilegier varnade foretradesrattigheter, och de allt Iner dorniiierawde s, lii. medelstandens faktiska mab2sáalPnlaig i samhallslivet och kultearlivet.

Den svenslie historiker, som forst

-

troligen icke tatars inflltande från Fallhbeck - fast snppm5rksamheten p5 den ntvecli2ing, vil%ien m a n srammariskt skealle ktanai~~ beteckna som det fillaetstida sl5ndssainhallefs eatveckling mot modernt klassamhalle, torde ha varit Ludvig S t a ~ e n o ~ v . Det skedde i ena 1897 iitglven skrlf%, Xagra ord om frihetstidens all- manna betydelse och plats i det savenska follcets historia 49

Fueter, a. a. s. 559. G. P. Gooch, History a n d Historians i n t h e raiile- teentls ceiitury, s. 233 (London, N e w York, Bombay, Calcutta, 1913).

Q i l . a . , s . 2 8 t . , 3 6 f . A. a., s. 24, 36,

* h. a., s. 19 ff. Författaren lionstaterade också, att vid frihetstidens s l u t deii högre och lägre medelklassens intressen b r ö t o sig mot varandra vid riksdagsmaiinavalen i de s t ö r r e staderna, och a t t valstrider d a r fingo ka-

Det sociiila momentet i Iiistorieskrivilingeii om l 7 7 2 a r s statsl-álvniiig. 23 och direfter i nagra andra arbeten av lians laand. Shavenoav gick emellertid senare allt mer tillbaka ta11 rent politiska pm"hemstal9a~Ingar.

Aren fuljande frn-ihet~lalstorilier~ framf6ralilt P. S. Edler sc%a Fredrik Lagerroth, som Isada med sympati sPci%draB de yngre mUssornas egalitara stsiivanden l, Ra srmuddat vid eller i f~rblggende anlagt liknande synpunkter p& striden mellan adel och ofriilse vid frihetstidelas slut. I synnerhet Edler vande sig mot de hisiorilier, villca ir_.amsta%lt de ofriilses 381x1- likhetsksav vid frihelstidens slial som framkaP1ade ar parti- ledarnas maBt&>ega9-. I polenanili sarski'ri- mot Bdheaer under- strak han, att den strikan BH11 j5mlPH;het, som kom de ofriilse att vid frihetsildens slut riskera »det- siilla regeringss5ttet», stod % överensst2mraaeBse n ~ e d principer, som i sal-aa huvud- drag ulades en femtioasig koaas%itutione%l praxis: deducerats och utformats kar

1720

ars regerinsgsforn~, v11ken i sin t u r framgatt u r natBsneBla f6rhats5ktnnin-ugar, och "r aivrigt 2s.el-n med 1700-falets 9911 sleii segrande ideer, h1ert.i iman belonade ocksa. sletanya i dessa stravanden: de ofriilses »horanette Ambihion)) hade »%radlats s c h utpraglats tiII en demokrafisk princip».

I en framstallriing %iv frihetstiden, sorn ingas. P Svenska folkels historia (1928), agnade Carl HalBendmorfT större upp- wa5rksamhet an sina höregangare at de inrLke:spolitiska makt- f6rslcjn%tnlngar, som lslevgs ena följd av det frifnetstida ngrings- livets allt hastigare Bonmrnersialfserang och industrialisering med

ty

ftiljcande sönderbrytning av den traditionella stBnds- uppdelningen. Staiden 1/71-72 om de ofiiilses ratt till h6gn.e iiml~eten ])etralitade han som ett yttersta, %a-sök fr&n adelns sida att -varja redan ohallbara positioner Men MaUlendorffs ho%; var ett popnnBarvetenskap8igZ Gversiktsarbete, och de &r-

raittar av klasskamp, icke s t a n d s k a m p - ett Bsk5clningssaft, som var Maim- striirn framinande.

'

P. j. Edler, Om börd och befordran under frihetstiden, s. 164 fl.,

243 E. (1915). Fredrik Lagerroth, Frihetstidens t6rfattnirig. Er1 studiet i den

sveiiska koilstitiitioiialismens historia, s . 634 f f ~ (4915). "4. a., 1 2 6 E., 175, 119 f.

24 ~ u g o Valentin,

undersökningar, som kravdes %r en djupgaende skildring av 1/72 ars stabsual~rning i belysning av frilaetstidens sociala ut-

vecBtPing, salmades

4

De salinas iininu.

I historieskrivningen om 17/22 Ars statsvhlvning kon- centreras liksom i en hriinnpunkl hela historieskrivningen o m frihetstiden. Har Ban Inan med e n viss ratt fala om en pars pm tote". Vad som sagts onn det sociala momesalets betydelse "r rewo%ralisnen 1772, 0x11 n0dvSndigilmeten av att

beakta sambandet mellan den sociala och den politiska lat- \recli%ingen, galler tidevarvet E dess helhet. Men frihetstidens socialpolitiska och sociaIekonon~iska historia a r zinaaar, trots ansatser, ett P stort sett os8;;rIvet kapitel. Bidragen dirtill hiirröra i regel ej Riiz historiker f vanlig mening utan fain sociologer 2. Det a r framför allt dessa som pgvlsat, huru-

som - sarskilt efter 1700-talets mitt - fbrandringarna p;

ra5ringslivets o m r i d e och diirmed sammanhangande folk-

Qkning Hedde %iIH auen politiskt hetydelsef~alla sociala om- skiktningar. Alen det a r som synes av stor vikt, attjeist den politiska historiens representanter icke skippa kontakten med den socialhistoriska forsknia-ngen n p ~ g i f t e ~ E~?iempel från utlandet synas mana till efterf6ljd. Over den franska

1 e n uppsats, E t t typiskt fall a\- adelsprivilegierrias raserande under frihetstideii, Wist. Tidskrift 1917, h a r undertecknad redogjort fUr den frihets- tida adelns ojämna k a m p for a t t havda sig som jordågande s f i n d genom a t t söka h i n d r a adelsprivilegiernas tjiigosjuiide paragraf a l t förvandlas till e n död bolrstav. Liksom p & bePordririgs~,asendets ornracie sölite ståndet, åbe- ropande siala privilegier, o c k s i b a r fiirgaves rida s p ä r r m o t intrecklingen, tills slutligen 1712 å r s statsviilvning skapade ett n y t t Iige. Uppsatsen I fråga å r emellertid sliissartad ocla Iran naturiigivis icke ersiitta en djupgående u n d e r - sökning om deii frihetstida adeln som jordigaiide stand.

"~nigåeride l i t t e r a t u r e n t. o. m. 1 9 3 3 s e »Koter och killanvisriingar» i A r t h u r XIoiltgomery, Svensk socialpolitik u n d e r 1800-talet (1933). Av efter

1934 utgivna arlaeten marltas Eii Hecltsclier, De sveiislra m a n u f a k t u r e r n a pin- d e r 9700-talet (i Ekoiiomisk tidskrift, 1937) och sainme författares Om svenska folkets naringskalPor tiaader 1100-talet (f Sysilska folket genoni tiderna, red.

C P

D e t sociala m o m e n t e t i Imistoriesliriri~ingen om 1 1 7 2 a r s statsvälvning. L 3 reso%eitiowens förhistoria h a r cle senaste decennier~aas social- politiska havdaforskiiing spritt nytf ljus, delvis tack %-are de stora samBingar av fredje s t a n d e k besvar, les calaiers, som hi9qjade publiceras 1903. Och tio Ar senare utgav en ame- rikansk historiker, Charles ,&. Beard, ett snart ryktbart ar- bete,

,An

eeonomic interpretation of the conlastitution of the lTnhied Skates, som genom att ge de soclalekonomislia f6r- ~ahs2ttaiiragarna för deim amerjkanska f6rfattniaagem tillkomst- Blistoria lade grunden till e n ny, realistisl;: eippfaitnlng av densamma fiksom a r den unga amerikanska repuk~llke~-as iurilaespolitiska historia l.

Det kan ti"n$ggas, att ett sidarat betraktelsesatt Icke iir identiskt med den rnaterlalisiiska h i s t o r i e u p p f a t t n i n g e ~ ~ ~ Hd&- erna, s o m manifestera sig i hisforlen, Bro givetalis uttryclii f6r

Sidens ekonomiska och sociala behov och s a PiSH~lda beroende a r dessa, m e n d e gro f6rvisso icke att betr:ikla s o m ett lit- veelaliligen Slott

OCEB

bart heledsagaride fenomen. Icke heller elinaineras personlighetens roll i historien. 1/89 ars ameri- kanska f6rfaZiniimg Sr Pika litet tankbar nésim 'aYashingDoi~ soni

1772 ars slatsv~8vnlng utan Gustav 111.

D5 jag valt att behaiidla det sociala momentet i historie- skrivningen om denna statsvaivning ', s i B-nar det skett icke 111Bott %Q, att belysa ganagiaa tiders historiograik utan iiven f6r

att peka

p5

nya, eggande forskningsuppgifterr Friheisiids- historalierna efter AIaln~ströni h a p5 mixaga $;iitt kompletterat mastarens nykterk empiristiskcd verli. De konsBatutioneB1a dok- trinernas iippliomst och tat~reckli~ag Eda belysis, den politiska hislorien h;or satts i samband med de allmiiinna k~aIturella strömningarna, ufvecklingea~ av riksdagsarbetets foriner h a r sláiddrats i Pntresser2claande samnaaaahar;g, En utvidgriing av

l Om bokens tilllioinst ocli mottagaiide se inledningen i dess 3933

utgivna upplaga. E I i ~ r u Beard icke saknade f6relöpare, blev verkail av Ilans bol; »sometlairig of a bombsliell iii historical circlesri. l!icIaael Iiraeis, h History

of American History, s. 1 G 1 f. (New Tork 1937). 1915 utgav Beard ett större, iivenledes mycl;et uppmiirksammat arhete, son? b a r den befeclxzailde titelii Economic origins of Jeffersoliian derilocracy.

Vramstalleiiiiigen utarbetades urspriingiigeim fbir ern akademisk psov- f ~ r e l i i s i ~ i i r g , som hölls vid Upps:ila universitet deii 26 a p r i l 1941,

26 ~ u g o Vzlei~tiin.

arbetsfgltet enligt ovan skisserade Erajer s1;uIle icke innebara, att den politiska historien komme att &omp%etteras nned apperidisartade framstallraingar av den sociala, an mindre, naturligtvis, att den skulPe ersattas a r socia%historia. Yad det gdler ar att alal en f ö r a u p a d uppfattning ahr det politiska skeendet under ifragavarande epok genom att uncdeasöka och ae~s3iiga dettas sfrankomligt orsaksbetonade samband med del ekonomiska och sociala livels f6randrlngar. Hittills ut- liorilria arbeten rörande dessa - 7ó\Tshliias agrarsociala verk, litteraturen om Anders Chydenius, Heckschers undersi9kningar rörande det frihetshida ngringslivets nmgesta8fning, Mont- g o m e r y om tjansle%sjonsstadgan och aIdre arhetarlagstiftning

- utgiira endast begynrielsen bi11 utforskandet av Ildevarvets ekonomisk-sociala historia. Det valdaga arkivmaterial, som belyser denna, ligger %i11 största delen 5rin-i~ o u t n ~ t f j a t , Stands- motsattwingarncis och de sociala förandringarnas iterspegling 1 lagstiftning ock rattsklpning »medeist5ndens» frammarsch och bildandet av er1 ny herreklass av patriciska och plebejska slakter, i samband darmed liksom med andra sociala s c h ekonomiska f6reteelser staende förskjutningar B fraga om egendom och maBctposPfloner 1 samhallet - se dar forskaaiaags- tippgifter, som hittills endast ofullstarmdigt eller Icke alls blivit belmandrade, ehuru de iiis asT största vikt med hansyn till f6rstaelsen %r epokens hela inrepolitiska utveckling. Har tippraar sig förvisso ett stort och fraklbart forskniiagsomrade f6r var generations frihetstidshistoei&er.

l _{Ovan s. 21, not 2 .}

Standeriaas besvär ocln resolutionerna 5 dessa utgöra e t t viirdefuilt, föga utnyttjat material. Angående de adiiga, resp. ofrälse domasilas f ö r e g i ~ n a partisltliet se ovan, sid. 10, not 1, och Bdiiner, u. a. I, s. 318.

Hugo T'ale~~fla~.