Samuel Pufendsrf,
E t t trehwndraalsaminns.
Ar 1667 utkom eil stnisrattslig :i.ili:indlinig soni satte 'H'ysll- Izaaids I2rd:i T iirld i rörelse och tramlinllade r11 lidel~efi~PB ~ e t e r i - siiaplig kampanj. Den? bar titelii Dc siutu impcrii ~ C I ' I ~ I U I ? ~ C ~ , ocli
dess författare dolde sig bakorii sigriaturen Srreiirius de Monzaaab- hano. Avhaiidilingeri sbilclc sig radikalt friiii puhlicistisllia trali- Later a r cleni valilisa typen. som iie ed 11icr eller mindre skarpsi~inac. sökte riittfiirdiga lsestaeiide polilisb:i iiistitutioiier. Ileii okiiaitlt. författaren ställde clet iirev~rdiga tysii-roilicr~,kn Iirjsnrdömek grundvalar under debatt, och resultatet av uiidcrsök~iiiigrn ö\chr-
caisstiinide iiärinast 111ed Yapoleons bek:i~ila diagnos: varken lir- ligt. romerskt eller ens ett rilie. Haii iiildrrshihtei. dess Iiistoris8i:t förulsatiiiiaigar aiied : t ~ ~ l i l ~ y t ~ i i l i g till deil iiiaiiglrestaiide juriste~i- nnediciiiare~i Herrnanii Conririgs rattshistorislia forshni~igar, oc.11
Iiaii prövar dess juridiska struktur med den modcrrinste stalsratis- l.%ra~is inehoder. Resultatet blir iiegali~ t: det stolta Imperium Gernnaiiicum a r ingeii inoiaarki - varheii :ahsolut eller begran-
\:id -, ej iieller eia aristoliratish stat. soiii \issa prihlicister fiii,
ineiiat. Det star initt einellani eii stat och ett statsförbund --
Bezolds oc'ii kiidolph Heigos Irori ~ i i i )civitas coiiiposita > aviiii.-
das soaii stridande mot deii straliga suver5nitrtsprinclpeii. Det a r eia irreguliiir och iiionstruös statsbildning, som sakiiar i ~ r i i i ~ z g a :iIt infogas i juristernas begreppssystelii och som fa?ler ailanfhr alla iiormala författiiingar i det aristoteliska typschemat.
Urider deii Bitteriira strid. som uppblossade kring denna poli- tiskt-juridiska stridsslirift. a v s l ~ j a d e s törfattarcas verkliga namn. X-Baii Biette Sa~iiuel Pufcildorf, var cn trettiofemarig juris pro iessor rid Heidelberg-ainircrsitccket och hade sjii ar iidigare viickl
i~]>piii2rhsamliet genoan en iiaturriittslig avhandliiig, geiiomfiird med deii modernaste filosofiens geometriskt stringenta metod.
Samiiel Pufendorf var och förblev en forskare ined lirilish och polemisli laggning. Hans teorier voro agnade att framkalla >tri& ocli sjalv ägde han i hög grad clen iiitellektuel%e krigarens offeiisivaiida. Under sin Lundatid p5 1670-talet Bom h a n att st5 soin ceiitralfigureii i en akademisk Iiamparij. vars verkningar strackte sig langt över Sveriges gränser. Ar l672 publicerade han Dc jrzre riutrrrce et gentiuin, ett inoiiun~eiitalt arbete, i vilket tiden5 nyaste rattsfilosofislia doktriner sainniailfogas till ett haraiioriiskt system. Sa utbröt den belianta strid, som inleddes med bisliop Peder 1T7iiistrups anklagelsebrev till Gustaf Otto Stenbock, det illiga iiniversitetets kansler, och liulinirierade rnecl utgivandet av Inclez nouituium, e n katalog över Pufendorfs alla vadliga kätterier och noviteter. Kampanjen fick en snöplig utgang f ~ r huvudmot- st&idarna, teologen Josua Schwartz, som företrädde cleu ortodoxa I~atherdomens intresse, och juristen XiIs Beckman, soin iiarmast torde lin företratt sina personliga intresse11 gentemot en uppburen
och avundad fakultetskollega. ilIeii genom Indeu novitatum korn
liotitroversen i ett nytt skede. Deix hade varit en inre akademisk angelagenhet: iiu vidgades den till en vetenskaplig principstricl. Tyska jurister och teologer salla sig tili Pufeixdorfs molstiiidare: tlet mest vägande inlägget a r Leipzigprofessorn Yalentin dlbertis Conipendirim juris nciiiarct. ined undertitel ortodoxze t h e o l o g i ~ conforniatuni. Pufendorf replikerar med tre briljanta stridsskrif- ter, som följas av nya irilagg av Alberti och andra repr~sentaiiler för ortodoxien.
Pufendorfs skrifter i denna liainp föreligga i samliilgen Eris
sc.crrzdica, som Heiiirich von Treitschlie träffande jämför med den tyska humanistfalangeris berömda E p i s t o l ~ obscurorum virorum l.
Mali möter i dessa uppsatser en överlagsen polemiker, som suve- rant behärskar deii intellekt~iella krigföringens strategi och sar- <kilt förstar att tillintetgöra sina belackare ined ironiens vapen. Det vachraste exemplet harpa a r lianske hans behandling av , ) h i - ndus Teilebrio ) , alias Nils Becliman. Och pa samma g h g finner
Samuel Pufeiidorf. I-listorische uild politisclle Aufsiit7r IV. Berlin
man i Eris scaiidica det mcsl pregnailta iittrycliet i ö r I'ufealcloris :illrnaiina ilitellektuella iiiafiilliiilig. Stridsslirifteri~a uppbiiras a\ samnia kulturpatos, sona vi finna i Fraiikrilie Iioj Desc:irte\. Pascal och Alalehrniiclie. i Eiiglaiid Iios deii filosofislie iiriiekiitta- rcil Thomas Hohhrs av hlnlniesbury. Eihsoin desila represeiitaii- Ler för deii ilya filosofieii» havdar Iian den iiioderna lidens \ c - teriskapliga överliigsenhet gciiteiiiot sl\oltraditioiieil. Haii l i a ~ i ~ i- sar till de stora upptiickterna i niedici~i, :istroricxiii, nmatemafili. i1:aturveteiislq l, ocli linii polrriiiser:ii. mot shriiclirn [ör i i \ -
Iietsmakerit~riia i ordalag, soni ii5riii:ist eriiira om Piiscals f ~ , - rörnda uttalanden i Traité sur le \ide. Det fiiiiies vissa ord, skri- \ e r han, som fatt eii odiös betydelse, ocli till dessa Iiör ) rocabrrIiiiil iiovitatis. - - - quo iPli cpii iri magistroriiriii suorum \cxrl>:t ,i:irarunt. :kut receptis seiile1 opinioiiibus iiiaiicipio ses(, addi\criirik iiiagno cuin supclrcilio proscriberc soleiit, c~uiccluid : ~ b ipsorirni sacrosasictis traditic; di\crepa\ erit En sjálvstiii~tlig t:iiilinrr. solil icke okritiskt accepteriir iraditioiieii, 1,ellanidlas lika sliyiiifligC som en Iiaritverli:rre, villieri icke tillhör skr:iorgaiiisatioaicii, lii\~i ma för 6vrigt vara Iiur duglig soni helst. hHrii deii, soin förcPijnicr cn teori Illott pa gruiid av dess iiuhet. $r sliyldit;; belisa. :it[ det givna liirosysteinet icke blott iir sant utan al~soliit frilll;oixiligl,
jit:i ut iiil ntelius iiivellire. nut eidem addi clueal '.
Meni det galler, frnmliallrr Pufcixdorf lihi,oiii Pascal, :\II noga skilja iilellaii religiösa och etenskapliga iiyliclcr. Tri vclr:i
religioiir - - -iiihil est iiovailduril
.
bltii, heter det ridar:.in discipiiiiis, q u z ratioiie sui),jectz s~iiit. co aniplioreiii iiigenii :\c. iridu5triae %audem raiereiitrir scriptores. qiio pltri no\ itatiiin i i i \ ene- ring "..>
Uttalniidet :ir karaliiaristiskt fair de I etenskapliga 1r:iiiistegs-
I annerrias Iiallning i deii franska kiassicismenis 5rliundradc. 13a
det religiösa omr&cict accepterar i i l e i i i - iitiiiiiisti~nie officiellt -
det ortodoxa liirosysten~el nicd utgaiigspeinliter i Konkordiefor- iiielii eller i del Trideiitiiislia mötets I)cslul. Inon1 politiken : ~ p p -
'
Cris x a i i t l i c , i . F i n n h f u r t ; i i i i AI:tiil 1686 a. 210.A. :i. 5 . 209.
A. A . b . 209--210. A. n . s. 5.
fattas deal bestaende ordriiiigen soiii definitiv: »cri~iieii cIuoyue (,st in republica res novare
>,
lyder ett typiskt uttalande av Pufen- dorf l. Alen inom »filosofien» eller den profana forskiiinge11 $1-man IiäiisynsIöst radikaI; dar förliinar traditionen iiigen arrklori- tet, dar Iiarsliar föriiuftet suveränt, och dar öppna sig standigt nya vidder för den veteiisk:lpliga erövringsviljan.
Saiiima griiildstiinining, soin tager sig uttryck i polernilieii mot Becliriiaiin ocli L41berti, aterkoinriier i Pufciidorf's hrev till dril griigre vanilen och vapenbrodern SIiomaslus fran 1680- och 90- talen. Det veteiiskapliga stridshumöret och den inteilelituella inallitkäiislaii Itornma ofta fram. särskilt iiär det gälPcr motstaii- dare fran de ortodoxa teologernas läger. » W i r haheii init Iiart- Iiautigen thieren zu tlauii, und dcsw-egen iiirrsz maii sie mit der ~nistgabel Iiitzelri)), skriver han i ett brev av der1 24 mars 1688
'.
Och i ett brev fraii 1691 uttalar han sig o111 lutherska och kal\ i- iiisti4ia teologer: $Revera aber lahoriren bcpde parteyeii nri d e r Priesterlirancklieit. dic darin I~estehet, dasz sie glaiiben, Gott sey lieiilein gnadig, der iiicht przecise alle distiiictiones adoriret, die sie i11 ihren patrihus et plurimuii~ reverendis p r ~ c e p t o r i b u s gele-sen
'.
> Och i ett annat hrev - av den I I juli 1688 - fiiincrPufendorf deii alliniirif fördömde Epikur vara en bättre moralfilo- sof a n till och ined Aristoteles. »Aber ) , tillägger lian, »der riahintl Epicurus ist bey den idioteii so verliiaszet, dasz rn:~ri sich furcliten inusz, Bileams pferd werde auf aIIe Cantzeleii steigeii urid prc- digrn, weriri m a n \\-as gutes von Epicuro sagte '.»
Det ar ingen tillfiilllghet.
att
den tyska up11lysiii1igskult11r~~1~~ stridbare banbrytare Christian Thomasius utgick fraii Pufeiidorf\ tankegiiigar och sökte ridare utveclila dem. I sin Iiamp inok Iärdoinspedailteri och siiolastiska harklyvcrier, i sitt hävdaiide a\ den fria forskningens ratt gentemot ortodoxieris aiirpralc p5 ör cr- höghet iii rel)us philosophicls och i siil €ro pa vrteilskap~iis oinisl--p
A . n. s. 5 .
Pafeiidorfs Briefe aii Chr. lhoiiiasius, Iierausgegehen uiid rrbliiib \ o n Elilil Gigas. ~ f u i i c h e i i uiid Berlin 1897, s. 17,
A . a . s. 52.
liga sociala \:irtIc Ilade liuri eii f6rcgailgare i författarrii till ]Eri> scar-idica.
Samtuel T->~sferidorï 1iRride sig sjiih. som dela n y a \c.fenska-
l x i ~ b iijretradare gentemot der1 akademiska tr:~ditioiieris iii ii ii. sol13
- Iör att begagna lians eget uttryck - iiiimtat siii leteiiskap air aiilitoriscrade kornpendieb6cker. Utan tvivel riil,nade Ilaii sig till dc författare, som uppt5ckt n y a ocli frulithara sanningar )iii discipli~lis quze ratioiii subjectze siirit
.
Efterliirlderi h a r P regal icke I elat riiliiia Iioiioan till de iiyskapairde forskarria i egentligmt.iiilig: h:lris styrlin ligger snarare i hans siillsyiita förriiaga att riltoriiia eii stor syntes a \ tidenis rahtsvetenskapliga tanliegabigzrr och att g i ~ a moiiumeiitala skiidriiigar av samtidshisloriska Biiiii-
delser eiiligt tidens krat Isa historieskriviiiligr~~s lioiist.
4 \ilhr11 grad historil,-ern P u f e i ~ d o r t rn o t s ~ a r a d e dessa pre- tctltioiier. fianigar ax clt snnitid:t \itsord, alt irigen skrivit historia mit solclier H:irdicssc und licroischenii StiIo > l . Eii inodarn f6r-
lattare, E. Fiietcr, karalititriserar horiorii som ) d e r RIeistcr dcr reiclispi~blizi~Bisc1~r11 Ge~cliiclihsschrriI~t111g
'.
H sainrna riktning gar Alc~iiic~ches larderiiig i Iiaiis djupgaende undersökniiig a\ »Di(. Tdee cler Ska:ilsriisori iii der ileLieren Gescliichte». Pufendorts nrl,c.-teii utmiirlc:l sig för eii strävan efter objclitivitet, soin pat:igligl -hiEjer de111 fran den d d r e Iiu1n:iliiistislia Iiistoriesliri\niingenmi, :ilster. Iilarast framtriider halis priiicipiella staudpunlil 1 i~ilecd- niiigeii till Dr rebrzs srrecicis. som Meiiiecke ii5rraiare aiialyserar. H:aar Iiar, siiger Iiaii där, strävat att fullgöra Iiistorikerns huvud- plikt: all heflitn sig oni tillförlitliglirt ined störst:\ samvetsgraiiri- Irct och att arhela inatl stöd a r ariteiitiska urliunder ulaii inter polationer. H a n Iiar iiallit sig fri friiii affeliter och liar velat be riiita om laaiidliiigariia utan att Q L censur ~ 67 er dem. med andra
ord utaii att Iiiblanda subjrkliva v5rdeoriidQineri. Och i stork
sett iimr haal förverliligat sitt prograrii. -\Ben 5 ariclra sidan in ' Cil. a\ Treitsclihe a. a s. 373.
'
E. Fuetei. Geschichte der neueien Histoiiogrnpliie. blunaciicL~i 11nic1sLïiiiiker Iiaii sic i regel till refererande Iraiiistalliiiiigai- pa gruiict av föreliggaiide källor. Han koiiceiitrerar sig helt till de diplo- ~iiatiska och iiiilitara tilldragelseriia. och i centruin för sliild- riiigeii star alltid harsliarelis persoillighet. Deii iiire politikeii ignoreras fullstaiidigt; statsaktioiierna bedöinas »elidast enligt deii stalliiiiig soin halis hjalte intog till deni ,l, vare sig halm Iietcr
Carl X Gustav, Sveriges koiiuiig. eller Fredrik Tilhclm. kurfurste a v Braiideiihurg. I siila skildriiigar :iv iiiveclilade diplomatislia Iiombiriatioiler visar lian sig soni eim sliarpsyiit politisli analytiker; iilaii lase exempelvis de utredniiigar av deii alliiiaiina situatiorien, som inleda fenite och sjatte böckerila i De rc'bus cr Carolo G u s f a u o
Srrecice rege gestis eller rnofsvarailde partier i deil store kurfurstens historia.
Vill iilaii iiiirinare L i i ~ i ~ i a deii politislin riirldsaslir,cliiiiig soiii ligger till griiild för Pufeildorfs skilclririgar av s:iintideris historia, ]>ör maii lasa lians Eirilcitung e n der Hisforie der u o r ~ i e h m s f e n Aelche ~ z n d Staafen. I detta arbete, som troligen bygger pa fore- iiisningar vid Euiids uiiiversitet, vill Pufendorf giva eii översikt :iv deii alln1aun:i politiska historien med hiilisyii till dess betydelse Iör praktisk politili. .Iv större intresse iiii den ganska schahloii- iiliissiga historiska franistillningen iiro de politiska resoiicinang. i vilka forfattareii frainliigger resultaten a r sitl taiiliande över stateii och sliatslronsten. Hari hygger iiiirmast pa deii tradition, soan utgar fraii Alachiavelli och soiii fortbildats Ii03 1500- och 1600-talets pulitislia ~Iiriftstallare. Statsinfresset, »il ragione di stato ) , Gr lios honoiii liksoiii hos föregaiigarila det grundlaggaiide
begreppet. Politiker1 ter sig sol11 en intre5senas mekanik. ett kal- Iiyleraiide a r fördelar ocli oliigenheter, i vilket inga irrationella faktorer ing5. Ur deiiiia iiitresselaras synpunkt blir staternas Iiistoria Iiistorieii oin ett komplicerat iritelligeiisspel, d a r under- ditarila spela schaclipjaseriias roll i fiirstariias och statsmannens operationer.
hIen iiitresseleoretikerii Pufendorf iir p5 sainma g h i g natur- raittslarare. Alaste iclie statsintressets och förnuftsrattens princi- per ofta sta mot raraiidra soni oförsonliga motsatser'?
Samuel Piifeiidorf. 15IP
Pufelidorf srnrar nekaiide. I företalet iill Eilileituiig söLt3r Einii lösa prolsleiiiet geiiom att skilja mellan iinagiriiirt och verb- Iigt statsiiitresse. Aled det förra 5syftar Iiun tron. att statens \ii-
k5rd bestar > iii solcbeii Diiigen, die skla ohiie Iikjurie und 17erui?-
~ u h i g e i ~ vieler andern Staaten nicht lassen iias \TTerBá stelleii. - -
IVoreinter m a n reclilicii Iiariii JPoncirclriant E~zroptr, uniuersctlcs .ilonopo2irrm %. c. \\elche$ der Lunder ist. dadtircli~ die K e l t i11 Coniberstioza gesetzet wird l.
Samina tanke alerliommer i De J u r e natur% et geiitiunai. clar i>ilfeiidorf polelniserar iiiot försölien att delroriiscra deii ia:lturligia ~ i i t t e n till förmaii för nyttan. I sjalva verket örereiisstiimriier iia- turelis lag fullstiiirdigt nieca det soni I a r t sri~ida Söriiufl iiililer n r z t
nyttigt. Det galler blott akt taga I-iaiisyi~ till f~rainlida fördelar (.c11 icke eilridigt vardera tigonhlicliets intresse. EII sililil: urviis- iling gir er urid haiideii, att oriittfiirdighetciz i sjalra rarliel- iir deil störsva av daiskaper
'.
Natiarriittei~ h a d r fraii l ~ ö r j a i i statt i sh:irp iilotsats till dilii i ealgwlitislia iiitresselaraii. Dess represeiltariter hade Iiafligt po-
leinisertit nlot 31achinrellis ) falisa pestif'erayue d o c t r i ~ ~ a ) , for att
:iiiviiiidn ett typiskt uttryclm i iJTlndieiae conlrtk tyrannos . Hoi Piafeiadorf harmoriiera rattssynp~anliteii och intressekalkylen inecl
\ arandra; ar den v i i a r e riktigt utförd, kuriiia deis resultat ;ildris:
Iioiniiia i lioiifliht ined de bagar, soin enligt tiiigeiis ordning iiro tioriiacrande för all miinslilig sammanlevnad.
Deiiila harmoniserande teildeiii gör sig ö\ erallt gii1l:rndc i Puferidorfs izlrfdislit-ruftsfi!osofisk~ Biirohyggiiad, som a r halis \ c-
teiiihaplig:~ storverk par préférencr.
H-laiis metodiska förfarlngssiitt g i r niirmast tillbaka till in- tryclienr f r i i i cleii rn?tiagsidige Jenamatematiliern Eberhard !Veigel.
501x1 ;i\ e n spelat en stor roll för Leibniz' intel?ektue%la iitvecklings-
gdlag. Weigel Iiade d e l g i ~ i f honom siii entusiasin för den Iiya.
I deit3 s:ciniiiniiliaiig iridelar lanri ridare dc recll:i iiilresseiia i Itori- \iniila ocli raxlancle (iiiteressc perpetuuili et temporariiim). De f ö r r a be. stiiiiiinas n r clet egri:i laiiclels ocli folkets beskaffeilliel, d e seilare av graiui- stnieriias ~~Bcschaife~ilieit. Starclie und Sclimache. -- - -- inil clereii TTer-
anderung iiucli das Iiitresse al1crici.t ~ v i r d . > Dc jure s. 1 7 2 ocli 174.
e n k l a ri:iturveteiishapeii och för georiletrieiis o\ illliorligt b i n d a ~ i d e slrrtlednirigslicdjo~ ;Ilahäi~da hade haii iiveii uppmuritrat sin l i r - junge a t t forsoka geiioiiiföra saniiiia straliga metod vicl studiet a\ <tateii och riitteii. I varje fall delar Pufenclori' samtidens ratio- iinlistislia Piuiisliapsideal: aIita x etensPiap iiiiiebar för Iioiiom eil lortgaelide declulitioii p a gruiidval av evideiita föriiiiftsprinciper. I sitt förstlingsverli. E[eme~lt(t jurispl.nderific~ irniuersrr?is sölter l:an att imitera geoiiietrieiis framstalliiiiigssatt niied dess axioiri och defiliitioiler. 1 DP jure h a r haii visserligen övrrgixit detta kolistladc maiiér, ineii 1i:liis veterisliéipsuppfatt1iing a r fortfarande iiialematiskt orienterad. Deii f8r ett Iilart uttryck i första Isokens :iiid]-a kapitel. som behaiidlar \ de niordiska vetrnskapernas viss-
Iiel ) . Piifeiidorf söker d ä r visa, att aven dcssa discipliiier liunria
behandlas inecl straiigt demoii,trativ metod. Och det \tora l e r k e l i,r ett ftirsiik att koiiseliveilt genioinföra clciina gruiidtaiike.
I b6rjaii av I>? jure utför Puferidorf eii skarpsiiinig analys av e ~ ~ l i c i r ~ z ~ r u l i c i , dc begrepp. variiied etiken och rattsvetensiiapen operera. Liksoni körstaiidet biIdar idéer, med vilkas hjalp vi ordria de fysiska tiiigc~iis rriiiigfald, sliapar det begrepp, som reg- lera vara viljeakter, sa att samstammighet och ordning skapas i rleii miinsliliga s:iinIeviiadeii l. De5sa attribut, som vi tillägga
liiigen för att liiiiiima draga griiiiser tör cle mänsliliga viljel-aand- lingarilas frihet. Ballas critia moralia. De bilda ett slritet systeila, som kan studer:ii med striiigeiita riletoclr~-, och de lata sig inrlelas i klasser 1il;soiii de fysiska föremaleii. > a d oioriliani eiitiuln physi- r
.
YarJe eiis physicurni a r ruiiis- och tidshestiinit. P det inoralislia, systemet filmes eli analogi till detta förh5llanide. E h u r u ciiiia inoralia icke existera gelloin sig sjiiiv, behandla vi 1-issa av dem. soiii oiii de xore substaiiser. Dessa bcteckrias som iilora1ish:i perso~iligheter (persona: morales). Och liksom riatur- f6rrlil5leii iiiga i tidliga och ruinsliga saminaiiharig, sagas dessa pcrsoi~ligheter T a r a bestiimda av ctt allmaiit socialt tillstand (esse irl St:ttu).0111niail översatter I'ut~iidorfs taiiliegaiig till modernt sprak.
uppvisar deii intressanta beröriiigspuxlliter nied moderna ratts- teorier. iiiirniast kniislie med Icelsens rena rktlslar~r)
.
W j ai~ö-ia era m e d ~ e t c i i dualisiii iiiellan naturvefensliapligt och normativt S~etrnktelsesiiit. De ratts\-etenskapliga begreppen iiro konstrulatio- ner, bestiiilrda a-c praktislia intressen. och n ~ o t s \ a r a s ej a v givria fysiska realiteter. 'agr vi tala oiii iiaoreiliska personligheter, deras egenskaper och iiibördcs relationer. gro dessa begrepp bildade ad arialogial11 suhstantiaruin.
P& lili~iaiide satt tolkar den Kel senslia riitfslarai~ \ilje- och personlighetshegrepl;le~i som konlireta uttryck för noriillogisliti )) s:irnrnanbang.-\led dessa inekodiska förutsattningar söheir Puiendorf upp k9ra en riittsvebensliaplig tankebyggnad, oheroeiide a\ teologiens nulctoritet.
De jiire natur= et geiliirim företer alla den klassiska natur- rattslaraiis liaralit5ristisl;a drag. Det 5tora wrliet ar på en gang c31i frari~stalliling av jurisprudenseris alliliiilina hrgrepp och ett fi- iosofiskt r5ttfardigande a r stateils t\-diigaiide myiidigbet. Del arbetar ined den roiiierslia rättens kategorier. rillia uppfattas soiii :illrniingilliga principer för mänsklig riittsordning. Och del följer det ralaliga sclieriiat: Pörst en frainstallniiig av iiaturtillstandet oclr lex n a l u r ~ » , scdari örergangen till )st:itus cirilis och behaand- lingeii av den offentliga rättens problem
".
d siii ii1>pfattniiig a r naturtillstaiidet sö1ic.r Pufendorf g a eia i~ledelviig niellail Grotius och Hobbes, Hari gör sig inga illilsioi~cr beträffaride miinnisliaiis sociala natur. När iildividerii~\ söka social Lionialrt ined rarniidrzi, ledas de alltid av Pörlioppningar oira egen fördel och egen ara'. Pufendorf llyllar sainiila n y kkert illusiolas8ösil levnadsvisdom, som arhundradets stora franska nioradister. I%en hail vill icke acceptera Hobbes lära om status iiaturalis som et1 li:trnptillstiirid, dar var mans hand 2s mot varje man. Det nor- mada tillstaridet a r icke krig iitan fred, och detta galler iiren «ila
-. -.
'
dag förbigår i tlenii:i Iiorla. liaraliiiirislik Pufenclorfs behandling aiv d e piitntrattsliga ixistitutr~i, cliir han f0ljer dera romerska riitisvetensliapriip hiivdv~inna Crarriatiillnirig\siit1."4. a. s . 852.
förhallaildeila utanför det organiserade riittssainhiillet l. Deil
naturliga friheten far icke förblandas med tygellöst sjalvsvald (liceritiaj
'.
För övrigt framlialler Pnferidorf liksom författaren till Leviatliari, att det reii:r ilaturtillstaiidet aldrig exiskrat soili ett allmänt tillst5iid i inä~iskliglieiens historia. :) Fatenlur tainen.:förklarar lian eftertryckligt ph s. 1-1-4, »genus huiiiailum iiui-iquanl sim111 et seiliel iii inero statu ilaturali extitisse: ileq'etiam exislere potuissc». Meil iiledan Hobbes Iletraktar ilaturtillstandet soin eii riittsiilosofisli li~ristr~ilitiori :'. %r Pufeildorfs tankegaiig inera histo-
rislit orienterad.
T
ai~slutiiii~g till Geliesis skildrar liaii släktets urtid, d 5 mai~niskorna levde i sma familjegr~ipper, vilkas över- P r ~ ~ v u d hade eii romersk failiiljefaders obegriinsade naaktfullkoni- lighet. ?klan levde i eLt statlöst ilieii iclie i ett samhiillsilöst till- stnnd. Ett dylilit forelag hlott momeiltaiit, eseiiipelvis da de yngre rnanileii lamilade fadershuset och gruiidlade nya fari-iilje- sainfiiiid'.
Meii ävcn i dessa situatioiler radea- icke godtyclie,tu
aiiiinniskoriias [ria vilja I~ehiirskas a v iiatureais lag, som a r ett ut-tryck för deii g~idmo~iilige lagstiftarens vilja
".
Och deii bjuder varje iiliiiliiislia att befrämja och bevara. en fredlig samvaro naed sina mediniiniliskor. Meii om vi förpliktas att eftersträva ett iiiidainal, förplisktas vi iiveii att viilja de medel, soin ä r o ouiidgailg- liga för malets realiserande. Allt, som befl-iimjar socialiteten, a r föreslirivet enligt naturens lag; alla l-iaiidli~igar, son1 rubba och upplösa den, a r o förbjudna enligt samma gudoinliga ordning'.
-
X . a. s. 152. X. a. s. 140.
"Jfr Z. Lublenski: Die Gruildlagen des elhiscli-poliiischen Systeins Yon I-Iobhes. bliinchen 1932. S. 145.
De jure s. 145.
j Varje lag a r enligt P ~ ~ f e n d o r f en deklaralion av e n maktagande vilja
ocli utmarker sig för sin förpliktande Brafl (vis obligandi, s. 8 2 ) . Ohligatio- iien slriljer sig fr5n det blotta tvåiiget (coaclio), soni beror 115 enbart yttre nialil. Den, som ar förplilitad av en lag. niasie sjalv erlianna, att h a n för- ijanar straff f ö r e ~ e n t u e l l lagövertriidelse (s. 8 3 1 . - Pufenclorfs uppfattnirig a r lex n a t u r = ä r f ö r övrigt karaklaristisk för den klassiska naiurrattens tankegång. A ena sidan frainstår den som ett ovillkorligt bindande impera- liv, u r vilket Ilegreppen gott ocli ont Iiarledas (s. 103). 5 a n d r a sidan moti-
I.CTRS den s j i i f ~ b e v a r e l ~ e n s syiipunkl,
S a m u e l ~ u f c i ~ d o i f 163
Iden fredens konstaiita upprattliallande förutsiitter en stat\- makt. 'i'ördnaderi för ilaturci~s lag a r icke tillriiclilig garanti för allmaii s5herlict.
K
ilaturtillstamidet m a s k eli\ar iöa-s1:ir:r sig mrtl egna krafter ocl1 Ijegagria silk eget oilidörnc. iiar det gäller att aiiIjtl rncllari olika haildliiigsriiöjPig1ietcr. '\feii deii stora nnntigdei~ lyder niera hegiireii iiil förnuftet. »In taiita ol->inio~lrim :it([a studiorinrn tijscrepailli~a. quze fida pas. aut coilcordin potrst <-,w7 fragar PtifciidoriSa laiige rör sig fOi.i:iftarrn i saliima t:irikeb;iiioi soiii SEao- inas HobPjes. och liksom deilile opererar Iiii11 riic1i:i Iiorrliahtstcwri-
rms Iij:illi>imedei, niir haii söker koiistruera frani siatspc.rsoi1Yiglictc11 Iien Eiai~s f'ördragsliirn lir betydligt mera konlplicerad 511 der1 engelske aoeialfi!osofens. Han antager först rkit gruildläggaiid- vunhiillsfördrag, dgrefler ett geniiensaanl beslut om statsforriaeil iforma regiininis) och s8utligc.ri ett alldr:( fördrag, ) cpando coiisti-
Luuiitur ille 1 el i%, i11 qiienl \ e l q i ~ o , regiiilen coetus confertur -. Där1 Id förhinder sig den riyrancie att a arda sig olla allman sälter- Iiet och valfärd. anerlaii dc övriga förhinda sig att lyda si11 eraiieais l~eiallningti~-.
Denna doktrin ter sig latt soiii ett tittryck t6r ofrii8itb:rr. rattsskolastik. m r n i sjiilla \c.rlict iir den aa. stort statsriittsligt intresse. Läran 0111 lioiitrakiet lilellasl Eurslc. och folk hade givit feoretisli gruridval at iiionarlioiliakt>rllas försijlc att Ewgr5risa a-r geriteils nnalitsfiir oclr att 1iii1di.i r5tPe1i till alitiat inokstand. 0111
Iian överskred faststallda r6miirkcn I opposilio~i m o t dessa trli denser genoanför Mobl)es biii liira om deal ensidiga riittsliaiidiirig 1 arigeiioin rnal<le~i reslril;tio~islöst ö ~ e r l i i i n n a s till s u ~ e r i i n e ~ i . 1 del andra fördraget Iios Piifeiidorf aterkoinmer del gamla \t>
relsefördraget, som iioi~stituer:tr öiiisesidiga förpiikleice-r for rex oclr populus Ckiiternot Hobbes söker 1ia11 1 isa, att denna dohlriii
ingalunda verliar i st:rlrupplösnnde riktiiiiig. Ilaii Inri icke till- ~ i t a suvera~iemi Itontralitslirott. om h a n icke uppenbart nrsagci sig aBP hefatiniiig iie ed slafens angelageiiheter cller upptsiidrr soan uildersatariias iippeiiF)are fiende eller begar grov:, Ilrott mot ratts-
sainhällets grundvalar l. Men dylika situatioiler tillhöra de gräns-
fall, som Inan sallan behöver ralina ined i praktiken. Och för 6vrigt bör undersaten lind.\-ilia att mästra suveränens atgärder; han saliiiar formaga att bedöma de medel, som bast föra till stat%- Gndarnålets rea1iser:iiide.
Jlen om regenten 11ettx sig sorn en fiende till sina underly- dande, da och e~iclast d i befrias desslp från de förpliktelser, som de ikliitt sig T id statens grundlaggailde. .Innars vore förhallan-
dena siiilire iiii i iiaturtillst5ndet, d a r i varje fall jus resistendi förelag
'.
Detta -iiledgivaiide kal1 förefalla tämligeii betydelselöst, iile11 det innebar docli ett avsteg fran deil striiiigt absolutistiska stats- doktrinen. Under vilka förhallanden upptrader furste11 som iol- kets uppeiibare fiende; n ä r har inaii ratt att fala om ,iminailis szvitia imperailliurn , soan skulle motivera motst4ildsratten') Uppeiibarligeii kunna sadana begrepp bliva gnriska tänjbara, iiar de anvaiidas i kritiska situationer. Pufendori tager, liksom Hobbes
och före h o i ~ o m Grotius, bestamt avst:lrid från i i l o ~ i a r k o r n a l ~ e r ~ ~ : ~ ~ tyrannbegrepp, rneil Iialls egen staridpunkt kan tydligen föra till
koiiseiivenser, soin koinina ganska iiiira deras lara onn det be- rättigade motståiidet mot »tyrailnus quoad exercitium t, ? Och clen
kai1 aveii utveclilaa i riktning 111ot tanlieg5iigeii i deil krorika revo- lutioiiens plaidoyer, John Loclics T T V ~ Treatises of Government. Men dylilia korisekvenser voro frainmande och allt annat äii tilltalande för deriile övertygade anhängare av den starlra furste- ilak kf ens princip.
l A. a. s. 881.
A. a. s. 1007.
Pufcndorf beliandiar iiyen frågan orn motstånclsr~tten genleinot en usurpator, moiiarkon~akernas rtyrarinus :ihsque titiilo . Genom blott våld sliapas visserligen ingen obligatio utan blott ),extriilseca necessitas aliquid p r ~ s t a i i d i a . Meii usurpatorn (invasor imperii illegitimus) kan göra ansprål< på lydnad under rissa förli&llancten. Regerar han som en god furste, bör haii sannolikt erlianilas so111 legitim trols saknad a r riittstitcl. E n usurperad regeringsinakt a r biittre $11 staiidiga oroligheter. Om den Iegitinic monarlieri annu lever inei: saknar möjligliet att återvinna inaliten, göra unclersåtarna 2,asi i att uiicterkasta sig usurpatorn - mera av realpolitiska skal !in av sani- ~ e t e t s inre iiödvSndigliet (s. 1011).
Samaxel Pufendorf. 16,1
PufelidorI a r emellertid icbe hrhiinnare a \ 1:iraai oin d r n absoliita monarkicir solip den rndn noriiialiorrne~li ax koilinga- döme I-Hnli sölicr tliirt om :lit Iiarda deli Isegriirisade moiiarkieii5 liaralitar aa juriclislit Icgiiim förfaltiliiigsform ocli att \ i s a dess fbireialighet ined den moderila stntsralteias siriiliga b u \ erialitelslzira
Avela pa denna puiiht sliiljer h a n sig fran sin stoie engelske f ö r r - sangarca. Enligt Hobbes iii- suveriiiiei~s analitsfar i princip obr- griiilsad, J ni-c sig Iian ar en monarli, en nristokr rtisk seriat ellei
e n deïilokrntisk folhförsanilirig. Aven Puieliclori hiivdar, att su- xeriinitcten (sumrilum imperium civile) ar en och odelbar, eliur~i deai yttrar sig > p e r dirersos nctus ) och h a r )partes polenliale5 )
liksom miinniskosjiilenr. Men s~iver5iiitrteii ar Ijlott ett negati\t begrepp, som iiinchtir friirivaro av e11 örerordilad eller lilistalld nialit, och den behöver icke innebiira absolut rn:i!itiulPhonaligheI
(ii~iperium absolutumj l. hEen oan a issn regeringshalidlingan gil
tighet förutiatten- ~iledgi.iaridc av en stiiriderf6rsnii1Ping, finnas d5 icke Iva viljor i stateii, och Gr icke sut erailitetsprincipe uppIi&rd7 Hohbes linde begaltat fragam, men Pufclidorf 5xr:lrnr neliandc
i eii insliranlit anonarhi a1 bonungcns \ilja ett med staks-
liljail Begrarisningen av fursteriialiten iiiiielicir blott. att stan- drrnas eller notaheliorsamliilgens medgia ande a r cri betingelse f6r- gilliighetcil a v hoi:iiiigens I ~ c ~ s l ~ ~ t ". S i i ~ eraiiitetsprincipel?cr förblir cianlaslad.
'
?i. a. s. 906.O r i i n i a q u a ~ u l i c i ~ i t a s . vult per x-oiuntatem regis, (s. 966). Voluiitai ciritatis a r eiiligl deiinitioiieii 115 s, 886 ideiilisk ined allas Tilja.
S% forde iilail biiiiiia tolka Puieiidorfs ultalandc 115 s, 966: .Etsi limi- i:riione isla fiat ut, noii exisleiite cerln coiiditioiie, r e s q,~izeclaiii n o n possii \-elle, nut f r u s t r a velit., Sl5llet I>ör ses i sainhand iiled ett ytlrancle p å s.
887. diir Pufeiidcrf skiljer ~iicllnii koiiungcns 5tgarder soiii statens fijretradarcs
och hails priv:ila handiingar. I eii iiislirankt nioiiarki s l i ~ l l e represei~tatioiielii 1)ifall vara eti villlior fC:r a l l el1 bralut fSr galla soin Iioi~uiigeir-slatsre~>resei,- lanteils vilja. I aiiiial fall blir tlei juridiskt sett eii ilullilet. Aven oin Pufeii- tlorfs i a ~ i l ~ e g a i l g e j a r s a skarp; tillspelsad, synas dess ho~nselivcnser pelia i tle~iila iiklning. Eii 113rriiare niialys skulle föriliodligei~ kui-ii~a p a r i s a in- tress:in1:1 nilalogier till aktuella statsriitlsdoktriiier, speciellt a r den ii els en sk:^ i']""
SextonhundrataIet iir de stora, geometriskt klara tankesyste- mens arhundlrade. Förnuft och ordning heta dess lösenord. Des- cartes' anetodlara, Raciiles tragedier, Boileaus kritik, Kichelieus och Colbcrt5 statskonst iiro olika yttringsforiner av det stora sek- lets anda. Uiider deiiiaa period orgaliiseras reiiassansens sjudaiicle 21ndliga liv eiiligt straiiga normer, skapadr av stora lagstiftare iiloin vetaiidets, koilstelis och samhlillrts viirld.
Samuel Pufeiidorf var eii god soii av klassicitetens tidsalder. Kali hade det slolt:r inaklinedvetande ocl-i den orgaiiisatorislr:~ vilja, 50ili kanlieteckna dess ledaiide m513. Till dess banbrytande
geriier kali han icke raknas; Iiaii har varken Wobhes oförskriickta tankeradikalisin eller deni slösaride rikedoiii a r framtidsdrigliga ideer, som utmarker halis store Iandsman keibnis. '\len liar1 gav ett fullaaldat uttryck a t sin tids sanihallsvetenskal~liga iiateiilioner s c h at dess politiska ideal: eri stat med fast strilktiir och logisk syinilietri, som samlar all rnalit B sina händer och förmar att tvinga inaiiniskornas passioner till lydiiad uiidrr Natrr- rens eviga Lag.
Grzrtnccr .ispelin.
