hållbar?
Titel: Är regionförstoring hållbar? Utgivare: Boverket november 2005 Upplaga: 1:3
Antal ex: 300
Tryck: Boverket, Karlskrona ISBN: 91-7147-931-7
Sökord: regionförstoring, kommunikationer, pendling,
arbetspendling, persontransporter, barnfamiljer, barn, biltrafik, miljöeffekter, miljöproblem, pendlingskostnader, konsekvenser Diarienummer: 214-310/2006
Omslagsfoto: Mats Alm, Jollymedia ab Publikationen kan beställas från:
Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50
Fax: 0455-819 27
E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se
Publikationen kan beställas i alternativ format. ©Boverket 2005
Förord
I ett modernt liv ingår ett allt större antal resor. Vi reser också allt längre till jobbet, på fritiden och när vi ska handla. Möjligheterna att tämligen snabbt nå platser allt längre bort medför att det blir ett större utbud av arbetstillfällen att söka för den enskilde, liksom större möjligheter att finna rätt arbetskraft för företag. Denna ut-veckling med allt större regioner har också andra konsekvenser för såväl individen som samhället.
Boverkets vision är att alla människor ska ha hög kvalitet i sitt bo-ende. I denna vision är en god och hälsosam livsmiljö central. Till Boverkets uppdrag hör att bidra med kunskap om olika konsekvenser för människors boende och för miljön t.ex. av förändrade regioner och inte minst regionförstoring. Några viktiga frågeställningar i denna kunskapsuppbyggnad är hur samhället och individen påverkas av regionförstoring och vilken betydelse ökad pendling har för männi-skors upplevelser av sin boendemiljö och en god bebyggd miljö. Vik-tigt att belysa är också olika ekonomiska, ekologiska, sociala, kulturella och demokratiska konsekvenser av att en allt större del av
be-folkningen tillbringar alltmer tid långt bort från sin bostad, samt om regionens storlek har betydelse för vilka effekter som uppstår. Denna rapport belyser några effekter för individ och miljö.
Rapporten består av tre delstudier och en kort sammanställning och analys av resultaten. Delstudien Föräldrars arbetspendling ur barns
perspektiv av Maria Nordström, Kulturgeografiska institutionen vid
Stockholms universitet, Lönar det sig att arbetspendla av Cecilia Svedin, Boverket, och studien Miljöeffekter till följd av ökad
arbets-pendling av Monica Axelsson, Boverket. För sammanställningen
svarar Sofie Adolfsson Jörby, Boverket. Karlskrona i november 2005
MartinHedenmo chef för analysenheten
Innehåll
Sammanfattning... 7
Inledning ... 11
Några konsekvenser av regionförstoring... 15
Hur har arbetspendlingen utvecklats och vem pendlar? ... 15
Vad styr valet av plats att bo på och hur påverkar det barnens situation? .. 16
Hur påverkas barnen av föräldrarnas pendling?... 17
Miljöeffekter av ökad arbetspendling... 19
Är regionförstoring hållbar?... 20
Referenser ... 22
Föräldrars arbetspendling ur barns perspektiv ... 23
Inledning... 25
Barnfamiljers nya bosättningsmönster ... 29
Närmiljön ger barn erfarenheter genom möjligheten att utforska och lära sig förstå omvärlden på ett konkret sätt ... 38
Den ökande rörligheten i samhället, könsrollsmönster och individers behov av platsförankring ... 46
Hur påverkas barn av att deras föräldrar pendlar mera i arbetet? Fråga barnen och föräldrarna. Nya perspektiv på pendling. ... 57
Avslutning ... 73
Bilaga: Rapporter med relevans för frågeställningen om konsekvenserna för barn av föräldrarnas arbetspendling... 74
Lönar det sig att arbetspendla? ... 79
Sammanfattning... 81
Inledning... 83
Typhushåll ... 89
Reflektioner... 99
Har restid och inkomst något samband? ... 101
Pendlingskostnader... 104
Slutsatser ... 109
Litteraturförteckning ... 111
Miljöeffekter till följd av ökad arbetspendling ... 113
Sammanfattning... 115
Inledning... 116
Arbetskrävande att arbetspendla? ... 124
Buller ... 131
När medför arbetspendling miljöbelastning och när gör den det inte? .... 133
Arbetspendling i framtiden ... 139
Konflikter ... 144
Angelägna svar ... 148
Sammanfattning
Regionförstoring innebär att den funktionella regionen växer i yta. Vanligen är funktionen arbetsmarknaden. Radikalt förbättrade kommunikationer de senaste decennierna har inneburit att man istället för att flyta till arbetsorten, numera kan resa allt längre till arbetet; allt fler börjar pendla. Denna utveckling där mycket tid läggs på resor och allt fler har en hemort och en annan arbetsort har många konsekvenser för både samhället och individen. I denna rap-port redovisas tre studier som belyser några av dessa konsekvenser. De frågor som de försöker besvara är:
• Hur och var pendlar man?
• Vad styr valet av plats att bo på och hur påverkar det barnens situation?
• Hur påverkas barn av att deras föräldrar pendlar längre tid till arbetet?
• Hur lönsam är pendling för familjen?
• Vilka miljöeffekter har ökad arbetspendling?
I början av 70-talet beräknades den genomsnittliga pendlingen till ca 10 km per dag. Idag är motsvarande avstånd 15,6 km längre för hela landet. För Stockholm–Mälarregionen är motsvarande siffra 18,4 km. Regionen är också Sveriges största pendlingsregion med nära 3 mil-joner invånare. 2002 pendlade knappt 530 000 personer i regionen. Pendlingsbeteendet skiljer sig mellan olika grupper. Det finns skill-nader mellan kvinnor och män, mellan olika inkomst- och yrkes-grupper. Störst geografisk rörlighet har män med högre utbildning.
Barn har en avgörande betydelse för, och är ett motiv till, hur föräld-rarna bestämmer om familjens framtid. Det har de senaste åren upp-stått två nya trender, att bo kvar i innerstaden eller att flytta till den tätortsnära landsbygden. Det första väljer framförallt kvinnorna som idag har ett ökat intresse för en yrkeskarriär. Närhet till såväl jobb som barnomsorg och annan service blir då en förutsättning för att få det hela att gå ihop. Det stora utbudet av aktiviteter och det lokala livet i stadsdelen är två sociala fördelar som många anger som anledningar till att bo kvar med barnen i staden. De som flyttar till landsbygden och mindre orter gör det för att få en lugnare och tryggare
boendemiljö och för att de anser att det lättare att få kontakt med andra familjer. Tillgång till en och ofta två bilar är en förutsättning för att kunna bo på landsbygden utan att ha arbetet där. En sådan bo-sättning innebär också för de allra flesta att man lever urbant, men på landet.
Regionförstoringen medför för många ökad pendling och att mer tid läggs på att ta sig till och från arbetet. Barnen påverkas av föräld-rarnas bortavaro oavsett vad denna beror på. Detta innebär att barnen inte nödvändigtvis behöver uppfatta när en förälder ökar sin bortavaro
särskilt negativt. Oftast tar den andra ett större ansvar för att barnens dagliga tillvaro inte ska ändras. Behovet hos barn av närvarande föräldrar innebär i de flesta fall att kvinnan i familjen inte pendlar. Än så länge är det endast i undantagsvis pappan som har det primära ansvaret för barnen.
Pendlingens effekter på familjeekonomin har i den ekonomiska studien beräknats som förändringar i disponibel inkomst för barn-familjer när en part börjar arbetspendla. Beräkningarna omfattar fyra olika typhushåll i Stockholm–Mälarregionen från karriärpendlaren till den arbetslöse som fått arbete på annan ort. De fyra beräkningarna grundar sig på faktiska kostnader för resor, boende, barnomsorg, för-säkringar och eventuell arbetstidsförkortning. Beräkningarna ger endast en ögonblicksbild, vilket gör att bostadens värdeförändringar och förväntade inkomstökningar i ett längre perspektiv inte finns med. Beräkningarna visar att det för barnfamiljer, där man måste eller vill göra barnens bortavaro från hemmet rimligt kort, sällan lönar sig att arbetspendla. Det kan däremot vara så att det i ett längre perspektiv och i familjer utan barn eller med större barn, kan finnas ekonomiska vinningar med arbetspendling.
De tre studierna visar att de frågor vi har valt att belysa närmare inte alltid kan besvaras, eftersom kunskapsunderlaget är bristfälligt. Det finns till exempel inga studier om effekterna för barn där föräldrarna pendlar eller om hur familjerna hanterar sådana situationer. Svaren på andra frågor är kanske inte de förväntade. Det är inte heller alla som kan dra nytta av den större arbetsmarknad som regionförstoring innebär. Eftersom de flesta barnfamiljer främst ser till barnens möj-ligheter till en god uppväxtmiljö när de väljer var de ska bo, innebär det att många väljer att bo i mindre orter där arbetsmarknaden inte är så stor som i staden. När man har barn är närhet en förutsättning för att kunna förena vardagslivet med utveckling av arbetskarriären. För framför allt kvinnorna innebär det ofta att de får välja att antingen bo centralt i större städer med ett gott utbud av arbetsplatser eller att arbeta nära hemmet istället för att ta vara på de karriärmöjligheter som finns om de skulle vilja resa längre till arbetet.
Anpassningsmöjligheterna till nya miljöer varierar och är beroende av kön, förankring till orten och social tillhörighet, vilket också påver-kar individens rörlighet. Lönsamheten på individ- och familjenivå av regionförstoring kan ifrågasättas. Det är dock individernas och hushål-lens egna preferenser som styr deras beteende och som avgör hur de värderar olika faktorer. Oavsett utfallet i ekonomiska termer, kan hus-hållen bedöma helheten som positiv, och ofta gör det, då de anser att boendemiljön är viktigare än avståndet till arbetet. I de fall individen känner sig tvingad att pendla, beroende på exempelvis familje-situation eller arbetslöshet, kan det vara mer intressant att belysa den ekonomiska effekten.
Större regioner medför ökade persontransporter där de flesta sker med bil. Biltrafiken alstrar många miljöproblem. Stora vägar med mycket trafik och järnvägar med snabbtåg medför att man bygger barriärer som påverkar både människors och djurs rörelsefrihet. En ökad vägtrafik leder till ökat buller. Upplevelser av olägenhet är i många fall lika viktiga att ta hänsyn till vid planering av olika lös-ningar som mätbara ohälsoeffekter. Kollektivtrafiken bör främst ökas där det finns tillräckligt befolkningsunderlag och knutpunkter utvecklas för att underlätta byte av färdmedel.
Är regionförstoring hållbar? De tre studierna visar att det kan vara svårt att få regioner att växa på ett hållbart sätt. Studierna visar på behovet att vidga perspektivet i diskussioner om regionförstoring och i konsekvensbedömningar av växande regioner. Ökad kunskap om olika konsekvenser är förutsättning för att vid utvecklingen av allt större regioner kunna förstärka dess positiva effekter och mildra dess negativa. Det är också viktigt att diskutera om och vilket resande som är hållbart inte minst i ett samhällsekonomiskt perspektiv. En sådan diskussion måste omfatta både individerna och samhället, barn- och vuxenperspektiv liksom miljö- och hälsofrågor.
Inledning
En klassisk utgångspunkt för regional utveckling är att regionen måste öka sin befolkning för att få underlag till ökad ekonomisk till-växt. Samtidigt är det en realitet att Sverige är glesbefolkat. Sedan industrialismens början har behovet av närhet mellan verksamheter och människor lösts genom ökad inflyttning till städerna och urbani-sering. Radikalt förbättrade kommunikationer de senaste
decennierna har medfört att denna närhet har kunnat skapas genom resor i allt större regioner. Regionförstoringen sker för närvarande främst genom att redan existerande orter binds samman med för-bättrade kommunikationer.
Enligt regeringen är det övergripande målet för den regionala ut-vecklingspolitiken att skapa väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner, med god servicenivå, i alla delar av landet (Regeringens proposition 2001/02:04). Diskussioner om regionför-storing och bättre integrerade regioner handlar om att utveckla funk-tionella regioner. Vanligast är att utgå från arbetsmarknadens regioner som bas för regionindelning, men det finns också andra funktioner som har varierande geografisk utsträckning såsom högre utbildning, service och boende. Regionförstoring innebär oftast att arbetsmark-nadsregionerna blir större. Genom ökade möjligheter för både arbets-givare och arbetstagare att välja arbetskraft respektive arbete, ökar tryggheten för båda genom att fler alternativ blir tillgängliga. Men storleken på arbetsmarknadsregionerna varierar med arbetstagarnas yrke, utbildning och kön. Till exempel fanns det i Stockholm–Mälar-regionen år 1999 fjorton lokala arbetsmarknadsregioner för lågut-bildade kvinnor medan högutlågut-bildade män bara hade tre (Dahl m.fl. 2003).
Genom förbättrade transportmöjligheter har regionernas möjlig-heter att växa ökat utan att människor behöver flytta i samma utsträck-ning som förr. Långa pendlingsavstånd är vanligast i storstäderna och på landsbygden. En timmes restid i vardera riktningen är maximalt vad de flesta kan tänka sig att pendla till arbetet. Denna acceptabla
maximala restid har inte ändrats under de senaste 20 åren. De allra flesta har dock mycket kortare till arbetet. Större arbetsregioner och därmed ökade arbetspendling har både positiva och negativa effekter för såväl samhälle som individ.
Boverkets vision är att alla människor ska ha hög kvalitet i sitt bo-ende. I denna vision är en god och hälsosam livsmiljö central. Inom verket diskuteras vad som är viktigt för bondekvaliteten och en god och hälsosam livsmiljö. Till Boverkets uppdrag hör att bidra med kun-skap om konsekvenser för människors boende och för miljön av för-ändrade regioner och inte minst regionförstoring. Några viktiga fråge-ställningar i denna kunskapsuppbyggnad är hur samhället och indi-viden påverkas av regionförstoring och vilken betydelse ökad pendling har för människors upplevelser av sin boendemiljö och en god
bebyggd miljö. Viktigt att belysa är också olika ekonomiska, ekolo-giska, sociala, kulturella och demokratiska konsekvenser av att en allt större del av befolkningen tillbringar alltmer tid långt bort från sin bostad. Vilken betydelse har regionens storlek för de effekter som uppstår.
För Boverket är följande frågor och aspekter särskilt intressanta:
• Hur påverkas brukarinflytande i boendet och
medborgarin-flytande i planering och utveckling av att mer tid läggs på arbets-resor?
• Vilka är konsekvenserna för barnen om föräldrarna pendlar?
• Hur påverkas serviceutbudet av att människor kan bo kvar i/flytta till utflyttningsbygder?
• Hur förändras den disponibla inkomsten med ökad
arbets-pendling?
• Vilka miljöeffekter har ett ökat resande för att nå arbeten allt längre bort från hemmet?
• Vilka förändringar i förvaltningen av kulturmiljöer medför ett ökat permanentboende på landsbygden?
I tabell 1 nedan, sammanställs ett antal möjliga effekter av region-förstoring fördelade utifrån grundstenarna i ett hållbart samhälle: demokrati, sociala förhållanden, ekonomi, miljökonsekvenser och kulturaspekter.
Tabell 1. Möjliga positiva och negativa effekter av regionförstoring
Positiv effekt Negativ effekt Effekten otydlig Demokrati Lokal demokrati och
inflytande blir lidande pga. tidsbrist och ökade avstånd
Brukarinflytandet blir lidande pga. tidsbrist Social hållbarhet Större möjlighet att
välja boendemiljö Underlaget för närservice ökar
Sovstadssystem med ökad anonymitet och otrygghet
Ökat trafikbuller Den ena parten får ta större ansvar för hem och familj Jämställdheten mellan könen försämras när mannen (i normalfallet) pendlar Kontakterna inom familjerna minskar Snävare tidsmarginaler, ökad stress och mera stillasittande
Avståndet till service ökar eller minskar?
Påverkan på barnen av ökad föräldrabortavaro?
Ekonomisk hållbarhet
Ökat utbud arbetskraft med rätt kunskap Arbetskraft hittar arbetsplats Livsinkomsten och karriärmöjligheterna ökar Ökat skatteunderlag Ökat behov av ”marktjänst” Svaga grupper får svårare att ta sig in på arbetsmarknaden kostar tid för den enskilde
Ökat transportbehov – ökade kostnader för samhället
Disponibel inkomst ökar eller minskar? Löneökning för den enskilde? Ekologisk hållbarhet Underlaget för att utveckla miljövänliga transportmedel ökar Ökade miljöpåfrestningar med ökade transporter Infrastruktur och tätortsexpansion tar plats Kulturell hållbarhet Kulturmiljöer på lands-bygden kan fortsatt få en permanent befolk-ning Större publikunderlag till kulturella evenemang, utbudet och valmöjligheterna ökar Samhörigheten med området där man bor respektive verkar minskar
Några konsekvenser av
regionförstoring
Det vanligast förekommande perspektivet på regionförstoring i olika studier är behovet av större arbetsmarknader både för näringslivet och för individen. Men som åskådliggörs i tabellen ovan finns det många andra aspekter som påverkas av regionförstoring. Det har inte varit möjligt att ta upp alla konsekvenser i denna rapport. Därför har vi valt att, i tre olika studier, under 2004–2005 låta belysa några av dem. Varje studie presenteras i sin helhet i denna rapport. De frågor som studierna försöker besvara är:
• Hur har arbetspendlingen utvecklats och vem pendlar?
• Hur påverkas barn av att deras föräldrar pendlar mera till arbetet?
• Vad styr valet av plats att bo på och hur påverkar det barnens situation?
• Hur lönsam är pendling för familjen?
• Vilka miljöeffekter har ökad arbetspendling?
Hur har arbetspendlingen utvecklats
och vem pendlar?
Arbetspendlingen har ökat både avseende antal pendlare och det avstånd man reser; den genomsnittliga pendelsträckan har ökat med drygt 50 procent sedan början på 1970-talet. Då beräknades den genomsnittliga pendlingen till ca 10 km per dag. Idag är mot-svarande avstånd 15,6 km för hela landet. För Stockholm–Mälar-regionen, som är Sveriges största pendlingsregion, är motsvarande siffra 18,4 km. Regionen har knappt 3 miljoner invånare och år 2002 pendlade nära 530 000 personer där till arbetet.
Det finns stora skillnader i vem som pendlar, hur långt man reser och hur man reser. Skillnaderna beror på kön och utbildning och också var man bor. Män pendlar dubbelt så långt som kvinnorna. Längst reser högutbildade män i Stockholm–Mälarregionen. Männen kör i större utsträckning bil till arbetet. En region med ett fåtal stora arbetsmarknader har hittills mest kunnat nyttjas av de som är mest benägna att resa, dvs. män med högre utbildning (Dahl et al, 2003). Denna livsstil kan sannolikt inte kopieras av alla andra befolknings-grupper utan att det går ut över samhällets sociala hållbarhet (SIKA, 2004). Kvinnor med barn i åldrarna 0–6 år minskar sitt resande dras-tiskt. Den skillnad i resebeteende mellan könen som då uppstår, be-står under resten av livet. Kvinnorna väljer ofta hellre mindre kvalifi-
cerade jobb för att slippa resa och får på så sätt en mindre lokal arbetsmarknad och dessutom mindre möjligheter att utveckla sin kompetens. De tjänar därför minst på regionförstoringen.
Vad styr valet av plats att bo på och hur
påverkar det barnens situation?
En stor livsstilsförändring under senare år är att individer och då framförallt yngre blivit allt rörligare. I regeringens regionalpolitiska proposition anges att det troligen bara är var femte som flyttar från en ort till en annan som gör det på grund av arbetet (Prop. 2001/02:04). För individer som är mentalt förberedda att flytta finns det oftast goda möjligheter till förankring på en ny plats. Uppväxttiden är en förberedelse för vuxenlivet och inställningen till boende och plats-förankring är en del av denna förberedelse. Hemhörigheten till en plats formas antagligen tidigt och är därför svår att påverka för indi-viden själv. Den som har en högre utbildning har ofta tämligen tidigt fått flytta från sin uppväxtmiljö för att skaffa sig denna. Flytten i det tidiga vuxenlivet gör att man oftare har lättare att anpassa sig till nya miljöer också senare i livet. En undersökning av ungdomars inställ-ning till att flytta eller bo kvar, visar att inställinställ-ningen var beroende av kön, förankring till orten och social tillhörighet; arbetarpojkar har den starkaste önskan att bo kvar. Det är dessutom så att känslan av platstillhörighet sannolikt starkt påverkar en individs framtids-planer; vill man bo kvar rättar man in sina arbetsplaner efter denna önskan, vill man flytta väljer man kanske mer fritt sitt framtida arbete. Regionförstoring baserad på allt bättre kommunikationer kan vara ett sätt att förbättra arbetsmarkanden för dem som inte gärna vill flytta (SIKA, 2004).
Barn har en avgörande betydelse för hur föräldrarna bestämmer familjens framtid. En av de viktiga frågorna i den beslutsprocessen är att barnen ska få en god uppväxt- och bondemiljö. Tre förhållanden har under lång tid varit avgörande för hur barnfamiljer flyttar. Dessa är bostadens storlek, den ekonomiska konjunkturen och barnens åldrar.
Det finns också två nya tendenser i barnfamiljers val av boende. En del barnfamiljer stannar kvar så länge som möjligt i innerstaden, medan andra väljer att flytta långt ut på landsbygden. Den ökande tendensen att bo kvar i staden beror på föräldrarnas arbetssituation; idag har också kvinnorna ett ökat intresse för en yrkeskarriär. Närhet till såväl jobb som barnomsorg och annan service blir en förutsättning för att få det hela att gå ihop. Det stora utbudet av aktiviteter och det lokala livet i stadsdelen är två sociala fördelar som många anger som anledningar till att bo kvar med barnen i staden. De som istället väljer att bosätta sig på landsbygden utanför större städer och tätorter gör det för att bostadsplatsen värderas efter andra kriterier än närhet till arbetsplatsen. En studie av Uppsala kommun om vilka som flyttar till landsbygden i kommunen visar att ungefär 70 procent är barnfamiljer (Uppsala kommun, 2004). Dessa familjer är främst intresserade av att
bo i närheten av andra, i mindre orter där det finns service som skola och daghem. Valet att bosätta sig mer lantligt och i mindre orter har lett till att man fått en lugnare och tryggare boendemiljö. Man tycker också att det är lättare att få kontakt med andra familjer i en liten tätort som inte är så anonym som storstaden (Uppsala kommun, 2004). Tillgång till en och ofta två bilar är en förutsättning för att kunna bo på landsbygden utan att ha arbetet där. En sådan bosättning innebär också, för de allra flesta, att man lever urbant, men på landet.
Stadsboende och landsbygdsboende innebär olika slags friheter och begränsningar för barnen både vad det gäller relationen till
för-äldrarna och möjligheterna att själva utforska omvärlden. Lands-bygdsbarn som måste åka buss till skolan i staden och som också har sina fritidsaktiviteter där, tillbringar ofta mindre tid hemma än stads-barnen. De blir ofta också beroende av vuxna (oftast föräldrarna) för att kunna ta sig till sina aktiviteter i åldrar när stadsbarnen själva kan ta sig med cykel eller åka kollektivt till dem. I staden är det inte av-stånden, utan bilarna på gatorna som främst begränsar barnens rör-lighet. Vid förtätning av bebyggelsen, särskilt i stadskärnor, reduceras utrymmena för barns rörlighet utomhus, vilket påverkar deras möjlig-heter till fri rörlighet.
Hur påverkas barnen av föräldrarnas pendling?
För många individer medför regionförstoringen ökad pendling och att mer tid läggs på att ta sig till och från arbetet. Det finns inga stu-dier om effekterna för barn av att deras föräldrar pendlar allt längre till sina arbeten och om hur familjerna hanterar situationen. Men barnen påverkas av föräldrarnas bortavaro oavsett vad denna beror på. Den dagliga omsorgen om barnen kan föräldrarna till viss del lösa genom samhällets service och nyttjande av sitt sociala kontakt-nät. Men föräldrarna är barnets största trygghet och kontakten mel-lan barn och deras föräldrar kan inte ersättas av andra vuxna. Vux-nas närvaro är viktig för barn och unga i alla åldrar, men närvaro-behovet av föräldrar hemma minskar med barnens ålder. Barn i förskoleåldern kräver närhet till föräldrar och en samvaro anpassad efter barnens behov av både lek och vila. Barn under de tidiga skol-åren kräver föräldrars uppmärksamhet särskilt när det gäller skoltiden, skolvägen och läxorna. Barn i tonåren kräver också kon-takt med föräldrarna men av en annan typ, framförallt som lyssnare. Närvaron av vuxna är avgörande för barns och ungas uppfattning om och tillit till vuxna.
Kontinuiteten i relationen till vuxna är det viktigaste för att det lilla barnet ska kunna skapa ett eget inre sammanhang och en förståelse för vad som händer i omvärlden. Kontinuiteten är också en föru-tsättning för att barnen ska känna säkerhet i utforskningen av sin om-värld.
För små barn kan inte kvantitet i tid ersättas med kvalitet, eftersom de inte har samma tidsuppfattning som vuxna. Föräldrarna strävar efter att jämka olika krav för att ge barnen utrymme och för att de ska slippa fasas in i vuxenvärldens tidstänkande alltför tidigt. Detta innebär att barnen inte nödvändigtvis behöver uppfatta när en förälder ökar sin bortavaro särskilt negativt. Detta eftersom den andra föräldern då oftast tar ett större ansvar för att barnens dagliga tillvaro inte ska ändras. Behovet hos barn av närvarande föräldrar innebär i de flesta fall att kvinnan i familjen inte kan pendla. Än så länge är det endast i undantagsvis pappan som har det primära ansvaret för barnen.
Pendlingens effekter på familjeekonomin
Pendlingens effekter på familjeekonomin har beräknats som föränd-ringar i disponibel inkomst för hela familjen när en part börjar arbetspendla. Beräkningarna omfattar fyra olika typhushåll
i Stockholm–Mälarregionen: ”boendependlare”, ”från arbetslös till arbetspendlare”, ”karriärpendlare” samt ”arbetspendlare i en perifer del av Stockholm–Mälarregionen”. De fyra beräkningarna grundar sig på restider och faktiska reskostnader. Dessutom tas hänsyn till boendekostnader, barnomsorgsavgifter, eventuell arbetstidsför-kortning och försäkringar. Däremot ger beräkningarna endast en ögonblicksbild, vilket gör att bostadens värdeförändringar och för-väntade inkomstökningar i ett längre perspektiv inte finns med. Studien omfattar bara den ekonomiska effekten av pendling för hushåll med barn. Anledningen till denna avgränsning är att tids-aspekten vid pendling får konsekvenser för hela familjens liv. När den ena parten i ett hushåll pendlar långt, tar ofta den andra parten större ansvar för hem och familj och går ned i arbetstid för att hinna med. För varje typhushåll görs också en jämförelse där kostnaden för restiden värderas lika högt som arbetstiden.
Resultaten från typstudierna visar att för ”Boendependlaren” som flyttat från Stockholm till villa i Eskilstuna men där ena parten arbetar kvar i Stockholm blir skillnaden i disponibel inkomst liten i för-hållande till om familjen i stället valt att köpa en dubbelt så dyr villa i en närförort till Stockholm (Hässelby).
Typhushåll två gäller en familj i Arboga där den arbetslöse mannen har fått arbete i Västerås. Beräkningarna visar att familjen får en ökad disponibel inkomst på drygt 700 kronor per månad.
Beräkningarna för ”karriärpendlaren” visar att inkomsten måste öka med nära 40 procent (från 26 400 kronor till 35 350 kronor) för att balansera de ökade kostnaderna som är förknippade med pendlingen från Västerås till Stockholm.
Inte heller för den familj där kvinnan pendlar från Hällefors till Örebro ger detta någon ekonomisk vinst. Om hon istället arbetar i Hällefors skulle hon kunna ha en månadslön som är drygt 5 500 kronor lägre än den i Örebro. Till och med en ersättning som arbetslös skulle ge familjen en högre disponibel inkomst på ca 1 000 kronor i månaden.
Studien visar alltså att det för barnfamiljer, där man måste eller vill göra barnens bortavaro från hemmet rimligt kort, sällan lönar sig att arbetspendla. Det kan däremot vara så att det i ett längre perspektiv och i familjer utan barn eller med större barn, kan finnas
ekonomiska vinningar med arbetspendling. En jämförelse mellan inkomst och restid i Stockholm–Mälarregionen visar att det inte finns något samband mellan lång restid och hög inkomst. Studien visar också att de positiva effekterna med regionförstoring med ökade möjligheter att bosätta sig där man vill och ändå kunna nå ett intressant arbete är begränsade i de mer perifera delarna av
regionen.
Miljöeffekter av ökad arbetspendling
Persontransporterna har de senaste 30 åren ökat med ca 50 procent och beräknas att öka ytterligare runt 30 procent fram till år 2020 (Regeringens proposition 2004/05:150). Dessutom har den svenska genomsnittsbilen den högsta bränsleförbrukningen i EU. Arbets-pendlingen har ökat både avseende antal pendlare och det avstånd man reser.
Ökad arbetspendling innebär ökade dagliga persontransporter. Dessa sker med individuella eller kollektiva färdmedel. De kollektiva färdmedlen är tåg, tunnelbana och spårvagn, eller buss. Bilen är det individuella färdmedel som används mest. I Stockholmsregionen är andelen resor med kollektiva färdmedel högst i landet med knappt 40 procent av samtliga resor. Totalt anger 55 procent att de vanligen använder bilen för att ta sig till arbetet. De allra flesta av dessa åker egen bil. Nya kollektivtrafiklinjer ersätter endast delvis pendling med bil. En undersökning av resenärerna på Svealandsbanan fyra år efter att den togs i bruk visar att 60 till 70 procent av resenärerna reste kollektivt till arbetet redan före Svealandsbanan och att 25 till 35 procent var helt nya resenärer. Endast högst 5 procent av Svealandsbanans resenärer hade tidigare valt att pendla med bil (Haders, 2001). Andra underökningar pekar på att en förbättrad spår-bunden trafik också alstrar mer biltrafik. När förbindelserna förbättras ser fler möjligheter att börja pendla längre, men långt ifrån alla börjar då resa kollektivt.
Ökad andel biltrafik leder till ökade utsläpp av bland annat koldi-oxid, kväveoxider och partiklar samt ökat buller. Utsläppen påverkar klimatet, medför ökad övergödning och försurning och påverkar människors hälsa negativt. I flera svenska tätorter överskrids idag miljökvalitetsnormer, liksom rikt- och gränsvärden för flera ämnen. Drygt två miljoner invånare är utsatta för buller utomhus vid bostaden som överskrider riktvärdet. Även om den här typen av buller inte leder till allvarig sjuklighet, är det av stor betydelse för vårt allmänna välbe-finnande och för möjligheterna till en god livskvalitet. Längs tättrafi-
kerade gator är bullernivåerna ohälsosamt höga. Den ökande trafik-mängden ”äter” till stor del upp effekterna av de åtgärder mot buller och utsläpp som vidtas av samhället.
Förutom buller och utsläpp medför de ökade transporterna en ut-byggnad av infrastrukturen, då alltmer mark tas i anspråk. Under de senaste åren har arealen oexploaterad mark i Stockholmsregionen minskat med ca 2 km2
per år, bland annat beroende på nya vägbyggen. Större och bredare vägar, nya järnvägar med allt snabbare tåg utgör barriärer som beskär både människors och djurs rörlighet. Ett landskap genomkorsat av ännu fler vägar och järnvägar riskerar att splittras upp så att värdefulla kultur- och naturmiljöer fragmenteras till men för både biologisk mångfald och friluftslivet. Likaså riskerar vattenresurser att påverkas negativt både genom ökad belastning av föroreningar och att akviferer förstörs, t.ex. genom att genomström-ningen från inflöde till utflöde stoppas eller begränsas. Dessutom kan nya områden utsättas för buller eller ökat buller och än fler människor bli störda.
Är regionförstoring hållbar?
Regionförstoring anses vara viktig för tillväxten. Våra tre studier visar emellertid att allt större regioner kan få effekter som varken är hållbara socialt eller för familjeekonomin. När regionförstoringen bygger på ökade transporter och dessa sker med dagens transport-system medför det många miljöeffekter som påverkar både naturen och människors hälsa negativt, vilket medför kostnader för sam-hället både på kort och på lång sikt.
De tre studierna visar att de frågor vi har valt att belysa närmare inte alltid kan besvaras, eftersom kunskapsunderlaget är bristfälligt. Det finns till exempel inga studier om effekterna för barn av att deras för-äldrar pendlar eller om hur familjerna hanterar sådana situationer. Svaren på andra frågor är kanske inte de förväntade. Studierna visar på behovet att vidga perspektivet i diskussioner om regionförstoring och i konsekvensbedömningar av växande regioner. Ökad kunskap om olika konsekvenser är förutsättning för att vid utvecklingen av allt större regioner kunna mildra dess negativa effekter och förstärka de positiva. Det är också viktigt att diskutera om och vilket resande som är hållbart inte minst i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Till en så-dan diskussion måste också individperspektivet kopplas. Man måste dessutom ta hänsyn till familje- och barnperspektiven. Detta kan ske genom att man analyserar konsekvenser för olika grupper utifrån ål-der, bakgrund, familjesituation m.m.
Vem har nytta av större regioner?
Anpassningsmöjligheterna till nya miljöer varierar och är beroende av kön, förankring till orten och social tillhörighet, vilket också på-verkar individens rörlighet. Ökade möjligheter att arbetspendla kan ge dem som inte vill flytta en större arbetsmarknad.
Det är dock inte alla som kan dra nytta av den större arbetsmarknad som regionförstoring innebär. De flesta barnfamiljer ser främst till barnens möjligheter till en god uppväxtmiljö när de väljer var de ska bo. För många innebär det att man väljer att bo i mindre orter där arbetsmarknaden inte är så stor som i storstaden. När man har barn är närhet en förutsättning för att kunna förena vardagslivet med utveckling av arbetskarriären. För framförallt kvinnorna innebär det ofta att de får välja att antingen bo centralt i större städer med ett gott utbud av varierade arbetsplatser eller att arbeta nära hemmet istället för att ta vara på de karriärmöjligheter som finns om de skulle resa längre till arbetet.
Lönsamheten på individ- och familjenivå av regionförstoring kan ifrågasättas
Arbetspendling innebär också oftast att den andra parten i en familj får stå tillbaka i sin karriär, åtminstone under de år då barnen är små. För att hushållens disponibla inkomst ska öka vid arbets-pendling, krävs stora löneökningar för att få ekonomisk kompen-sation. Det är dock individernas och hushållens egna preferenser som styr deras beteende och som avgör hur de värderar olika fakto-rer. Oavsett utfallet i ekonomiska termer, kan hushållen bedöma helheten som positiv, och ofta gör det, då de anser att boendemiljön är viktigare än avståndet till arbetet. I de fall individen inte kan på-verka sin situation, utan måste pendla, beroende på exempelvis fa-miljesituation eller arbetslöshet, kan det vara mer intressant att be-lysa den ekonomiska effekten.
Vi behöver veta mera
Några exempel på behov av fortsatta studier av konsekvenser för människor av allt större regioner är: Hur ökade avstånd mellan ar-bete och hem påverkar familjer och också barnen behöver studeras närmare och då också sättas i relation till t.ex. situationer med ar-betslöshet i familjen. För att kunna belysa konsekvenser för familjer och barn av växande regioner och ökad arbetspendling är det viktigt att ta reda på hur familjer hanterar sådana förändringar och hur föräldrar möter barnens behov av samvaro, liksom hur barnen själva upplever situationen. Ytterligare en aspekt att belysa är varför en timmes resväg upplevs olika beroende på plats.
Vi reser mer i stora regioner
Större regioner medför ökade persontransporter där de flesta sker med bil. Biltrafiken alstrar många miljöproblem. Stora vägar med mycket trafik och järnvägar med snabbtåg medför att man bygger barriärer som påverkar både människors och djurs rörelsefrihet. En ökad vägtrafik leder till ökat buller. Upplevelser av olägenhet är i många fall lika viktiga att ta hänsyn till vid planering av olika lös-ningar som mätbara ohälsoeffekter.
Eftersom en timmes restid i vardera riktningen är gränsen för hur mycket de flesta kan tänka sig att pendla, kräver förstoringen goda
kommunikationsalternativ som är snabbare än bilen. En möjlighet att begränsa de negativa följderna av ökat dagligt resande är att samordna planeringen av bostäder, arbetsplatser, infrastruktur och service i en region, samtidigt som man satsar på tekniska lösningar, vilka kan leda till att utsläppen blir mindre och bullerproblemen lägre.
Kollektivtrafiken bör främst ökas där det finns tillräckligt befolk-ningsunderlag och knutpunkter utvecklas för att underlätta byte av färdmedel. Genom en ökad satsning på ”miljöriktig” kollektivtrafik där det både finns ekonomiska förutsättningar och man kan förvänta att många kommer att använda sig av dessa nya kollektiva färdmedel istället för att åka egen bil, kan miljöutrymme att använda bilen skapas i mer glesbebodda områden. Utökade förutsättningar för pendling i perifera områden, där läns- och kollektivtrafik är begränsad, skulle kunna medföra ökade möjligheter för individen att kunna välja boendemiljö och samtidigt öka sina sysselsättnings- och karriär-möjligheter.
Barnens rörlighet begränsas i staden av trafiken och på landsbygden av avståndet och avsaknaden av cykelvägar och kollektivtrafik. Dessa olika typer av begränsningar av barns rörlighet bör väga tungt vid pla-nering och utveckling både av t.ex. kollektiva färdmedel och
cykelvägar i tätortsnära landsbygdsbebyggelse och vid ianspråk-tagande av t.ex. gröna områden vid förtätning i tätorterna.
Referenser
Utöver de tre studierna som ingår i denna rapport:
Nordström M. Föräldrars arbetspendling ur barns perspektiv Svedin C. Lönar det sig att arbetspendla?
Axelsson M. Miljöeffekter av ökad arbetspendling Har följande referenser använts:
Dahl Å, Einarsson H, Strömqvist U. 2003. Effekter av framtida
regionförstoring i Stockholm–Mälardalen. Rapport nr 1:2003.
Fördel Stockholm–Mälarregionen.
Haders C. 2001. Infrastrukturinvesteringars påverkan på regional
tillgänglighet, Svealandsbanan. [http://www.sika-institute.se/
utgivning/2001_3_u5.pdf] (Hämtat 2005-01-21)
Proposition 2001/2002:04. En politik för tillväxt och livskraft i hela
landet. Regeringskansliet. Stockholm
Proposition 2004/2005:150. Svenska miljömål – ett gemensamt
upp-drag. Regeringskansliet. Stockholm
SIKA. 2004. Infrastruktur för tillväxt. Analys av
infrastrukturin-vesteringarnas betydelse för tillväxt, regional utveckling och regionförstoring. SIKA Rapport 2004:1
Uppsala kommun. 2004. Boendeundersökning 2004. Vilka flyttar till Uppsalas små tätorter och landsbygd och varför. Kommun-ledningskontoret Uppsala kommun
Föräldrars arbetspendling
ur barns perspektiv
En litteraturstudie på uppdrag av Boverket av Maria Nordström, Kulturgeografiska institutet, Stockholms universitet 2005-10-07
Inledning
Landets ekonomiska utveckling finns idag koncentrerad till vissa större geografiska regioner. Här sker en utveckling vad gäller arbets-marknader, transporter, bebyggelse och service. Regionerna definie-ras allt mer utifrån den arbetspendling som binder samman olika platser till ett geografiskt område. Gamla regiongränser manifeste-rade i administrativa indelningar och traditioner håller på att bli inaktuella och luckras upp. Mindre regioner uppgår i större och de nya regionerna blir allt större. Begreppet lokala arbetsmarknads-regioner får ny innebörd (Region Skåne 2001, Westholm 2004). Kon-centration och samgående tycks ske liksom samarbete i nya former mellan regionerna.
De tre stora regionerna idag är Mälardalen, Göteborgsregionen och Skåne. Som en effekt av den pågående regionförstoringen och den med denna förbundna utspridda arbetsmarknaden, den ökande till-gången till snabba kommunikationer och därmed nya möjligheter för människor att välja bostadsort relativt oberoende av arbetsplatsen ägnar sig många människor idag dagligen åt en omfattande arbets-pendling. Den ökande arbetspendlingen medför en allt längre från-varo för pendlarna från sina hem. När pendlarna är föräldrar och varje dag reser i arbetet får detta konsekvenser för familjens liv tillsammans. Konsekvenserna för barn av att deras föräldrar pendlar i arbetet upp-märksammar det faktum att situationen för de enskilda individerna påverkar och påverkas av de sociala sammanhang, i vilka individerna ingår.
Föräldrar uppfattar sin roll som föräldrar olika och ordnar sin familjesituation på olika sätt. De tar till vara de resurser som finns i omvärlden olika. Ju större nätverk av sociala kontakter föräldrarna har och ju mera föräldrarna utnyttjar samhällets service för att få hjälp med omsorgen av sina barn, desto mindre beroende blir barnen av att föräldrarna alltid är till hands för dem. Men föräldrarna behövs av sina barn, därför att föräldrarna är barnens största trygghet och kontakten med dem kan inte ersättas av kontakter med andra vuxna. Barns uppväxtvillkor påverkas av hur familjens liv tillsammans gestaltar sig. För små barn är det av avgörande betydelse för deras utveckling och välbefinnande att föräldrarna kan vara tillgängliga för dem och finnas i deras närhet. Enligt Bris’ Ungdomsbarometer uppfattar barn och unga mellan 7 och 15 år att det är både föräldrar och andra vuxna, som lyssnar på dem och tar dem på allvar och att dessa är närvarande och delaktiga i deras liv och vardag men att det är föräldrarna, som bäst lyssnar på dem (Bris 2003). Barns beroende av sina föräldrar kvarstår långt upp i tonåren och upphör egentligen först när de flyttat
hemifrån.
Det finns idag inga studier om effekterna för barn av att deras för-äldrar pendlar allt längre till sina arbeten och hur familjerna inrättar sig för att hantera denna situation. Vi vet därför inte heller hur många dessa familjer är. I de rapporter, som hittills gjorts utifrån frågor relate-rade till den pågående utvecklingen mot alltmer avlägset belägna arbetsmarknader och möjligheten att vara bosatt på andra platser än
där arbetet finns, ibland långt utanför den administrativt givna region man tillhör som boende, är inriktningen fokuserad på den enskilde individens handlande i själva arbetssituationen utifrån vad som ter sig som rationellt ekonomiskt och tidsbesparande utifrån olika kommu-nikationsmöjligheter. Men individers flyttningsmotiv är olika. Som framgått av den regionalpolitiska propositionen (prop. 2001/02:04) är det viktigt också att beakta sociala förhållanden för att förstå hur människor beter sig på arbetsmarknaden. I propositionen påpekar man att troligen bara en femtedel av dem som flyttar från en ort till en annan gör det av skäl som i första hand har med arbetet att göra. Många människor söker sig till nya platser därför att dessa erbjuder särskilda miljökvaliteter och närhet till släkt och vänner (Forma fram-tiden 2004).
När det sedan mitten av 1990-talet blivit möjligt att upprätta s.k. longitudinell årlig statistik i flyttningsstudier har man kunnat följa hur enskilda individer flyttar och utifrån dessa flyttningsstudier fastslå att flyttningarna varit ”länkade mer till individernas hela livsprojekt än det omedelbara behovet av ett väl avlönat fast jobb” (Johansson & Persson 2004, s. 145f). I stället för att arbeta med prognoser som metod att förutse framtida flyttningsmönster har man börjat arbeta fram scenarier. Trovärdigheten hos sådana scenarier ökar om man drar nytta av de kunskaper som finns inom samhällsvetenskaperna om den enskilde individens situation i de olika livsfaser som individen genomgår under livsloppet. Dessa livsfaser präglar hennes uppfatt-ningar, behov och värderingar och styr hennes handlande. Att indivi-dens flyttningsbeteende har med livsfasen att göra visas i en historisk studie av Ahlberg, som kunnat fastställa att den ålder hos individerna som präglat majoriteten av inflyttare till Stockholm varit mellan 18 och 22 år under perioden 1850–1950 (Ahlberg 1958). Dessa åldrar är
förbundna med individens uppbrott hemifrån och sammanfaller med att individen börjar leva på egen hand som vuxen. Som Löfgren påpe-kat är detta en särskild fas i livet: ”Att flytta hemifrån är oupplösligt förbundet med ungdom” (Löfgren 1990, s. 119).
Under livets olika faser lever individen i olika sociala sammanhang, av vilka det viktigaste är familjen. Den unga individen präglas starkt av det liv hon lever tillsammans med sina föräldrar och syskon under uppväxten och präglar själv det liv som hon som vuxen skapar tillsam-mans med sin familj. Dessa sociala förhållanden är av grundläggande betydelse för individens handlande. Genom att lyfta fram de över-väganden och hänsyn som individen tar till andra personer och till sin sociala situation för hur hon väljer att hantera sin arbetssituation kan viktiga sociala sammanhang uppmärksammas. Att fokusera på barn i den här typen av studier uppmärksammar deras beroende av sina föräldrar men kan också klarlägga hur familjer planerar långsiktigt och vilka ekonomiska åtaganden föräldrarna är beredda att göra för framtiden.
Barn har en avgörande betydelse för och är ett motiv till föräldrar-nas utstakande av familjens framtid. Det är ofta när barnen föds i familjen som ett långsiktigt planerande sker och att man tar ställning
till framtiden genom överväganden i frågor som handlar om barnens och familjens bästa. En av dessa frågor är vad som utgör en god upp-växt- och boendemiljö för barnen.
Kort presentation av studien
Boverket har tagit initiativ till den här litteraturstudien, vars uppgift är att fungera som ett underlag för fortsatta studier och empiriska undersökningar. Studien fokuserar på frågan om effekterna för barn av att deras föräldrar pendlar i arbetet utifrån olika infallsvinklar och med barns uppväxtvillkor och boendemiljö som huvudtema. Stu-dien inleds med en kortfattad beskrivning av barnfamiljers nya bo-sättningsmönster. Därefter följer en genomgång av litteratur som visar den fysiska miljöns betydelse för barns förankring på platsen och för deras förståelse för sin omvärld. Nästa avsnitt handlar om den moderna rörliga livsstilen och hur individen kan hantera beho-vet av förankring och samtidigt leva ett rörligt liv. I detta avsnitt betonas betydelsen av individens erfarenheter under sin uppväxt och liksom hennes kulturella, geografiska och sociala hemhörighet, som präglar hennes förväntningar på vuxenlivet och förbereder henne för hennes roll i samhället som vuxen. Olika mönster för indi-viders resande redovisas här.
Dessa tre avsnitt utgör bakgrunden för de två sista avsnitten, varav det första om ett familjeperspektiv på pendling fokuserar på frågan om hur olika familjer/familjetyper väljer att inrätta vardagslivet, vilka ”tidsmaximeringsstrategier” som familjer utvecklar för att hantera den begränsade tiden tillsammans, föräldrars värdering av samvaron med sina barn och barns beroende av sina föräldrar för att genom relatio-nen till dem lära sig förstå sin omvärld. Tiden tillsammans med föräld-rarna spelar en avgörande roll för att en grund läggs till kontinuitet i barnets upplevande och ger honom möjligheter att förstå omvärlden på ett meningsfullt sätt. Det andra avsnittet tar upp frågan hur barn själva kan påverka situationen i familjen genom att ge uttryck för sitt perspektiv på föräldrarnas arbetspendling. Barnperspektivet visar bättre än något annat sätt att barn och vuxna lever under olika ”tids-villkor”. De två sista avsnitten uppmärksammar också frågan om hur dessa nya infallsvinklar på föräldrars pendling i arbetet kan studeras och vilka metoder som skulle kunna användas för att närmare förstå effekterna för barn av att deras föräldrar pendlar mera i arbetet.
Sist i studien anges rapporter och studier med relevans för ämnes-området.
Referenser
Ahlberg, G. (1958), Befolkningsutvecklingen och urbaniseringen
i Sverige 1911–1950. Stockholm, Monografier utgivna av
Stockholms kommunalförvaltning
”En geografisk framtidsbild” i Forma framtiden. Slutrapport från
forskningsprogrammet Människan i framtiden 2000–2004,
Institutet för Framtidsstudier
Johansson, M. & Persson, L. O. (2004), Stockholmsflyttare under
hundra år, Regionplane- och trafikkontoret, Stockholm
Löfgren, A. (1990), Att flytta hemifrån. Boendets roll i ungdomars
vuxenblivande ur ett situationsanalytiskt perspektiv,
Medde-lande från Lunds universitets geografiska institutioner, av-handlingar 111
Regionalpolitiska propositionen 2001/2002:04
Regionförstoring i ett skånskt perspektiv, rapport från Region Skåne
2001
Ungdomsbarometern 2003, Bris
Westholm, E. (2004), ”År 2015 – Supersverige med 6–8 regioner? En regionalpolitisk betraktesle”, Framtider 4/2004, Institutet för Framtidsstudier
Barnfamiljers nya bosättningsmönster
Behovet av en större bostad
När man får barn krymper utrymmet där man lever och familjen känner ofta behov av en större bostad. Det är en praktisk fråga men också en ekonomisk fråga om man väljer att skaffa en större bostad. Det är även en fråga om livsstil. Vi ser idag tecken på två nya tenden-ser i barnfamiljers bosättningsmönster. En del barnfamiljer väljer att stanna kvar så länge de kan i innerstaden, där de bott innan barnen föddes, medan andra väljer att flytta långt ut på landsbygden. Det första mönstret är förbundet med en ny positiv värdering av staden som boende- och livsmiljö, medan det andra speglar ett annat nytt samhällsfenomen, den rörliga livsstilen, vilken är möjlig tack vare det ökande innehavet av bilar och bättre kommunikationer liksom möjligheterna till viss flexibilitet, när det gäller arbetstider. Båda dessa bosättningsmönster bygger på en aktiv livsstil, som kräver resurser av olika slag. Goda ekonomiska resurser behövs för att ha råd att bo centralt i stan liksom för att ha råd med en eller flera bilar och andra kostnader förbundna med mycket bilresande, när man bor på landsbygden.
I Stockholm, där bostadsbeståndet i de centrala delarna av staden sedan lång tid tillbaka dominerats av små lägenheter, har mönstret i barnfamiljernas beteenden på bostadsmarknaden visat en utflyttning av småbarnsfamiljer till småhusområden i stadens ytterområden eller utanför staden. Detta är ett mönster som beskrivits i studier sedan 1940-talet (Ahlberg 1958). Tre förhållanden har varit avgörande för barnfamiljers flyttningar sett ur ett långt perspektiv, nämligen bosta-dens storlek, den ekonomiska konjunkturen och barnens åldrar. Detta flyttningsmönster består idag. Under åren 1998–2002 visar exempelvis utflyttningen från stadsdelen Östermalm i Stockholm att från stads-delen till övriga delar av Stockholm flyttar ca 3 500 personer per år, dvs. 45 procent av utflyttarna. Till Stockholms län flyttar drygt 2 000 personer varje år, ca 30 procent av utflyttarna. Övriga utflyttare, 25 procent, flyttar till andra delar av Sverige eller utomlands (USK 2004). Bara i de få områden av Stockholm som domineras av villabe-byggelse – Bromma, Älvsjö och Hässelby – stannar barnfamiljerna kvar eller flyttar in.
Fler barnfamiljer bor kvar längre i innerstaden
Antalet barn födda i Stockholm har under de senaste åren ökat. År 1997 föddes 8 500 barn och år 2002 var antalet nyfödda barn 10 300. Under 2003 bodde drygt 34 000 barn i innerstaden (USK). Antalet barn i staden idag visar att i innerstaden är antalet barn större än i ytterstaden, vilket kan vara ett nytt fenomen som visar att barn-familjerna inte flyttar iväg från innerstaden lika snabbt som tidigare och att de accepterar att bo i små lägenheter. Trots denna påtagliga förändring håller fortfarande det gamla mönstret i sig och fler famil-jer med barn, som ännu inte fyllt fyra år, flyttar från Stockholm än som bor kvar.
Att barnfamiljerna idag dröjer sig kvar längre i stan, innan de flyttar iväg till ytterområdena och större bostäder, visar sig också i andra städer i landet och tyder på att det generellt blivit mer populärt än tidigare för barnfamiljer att bo inne i stan. Även om det i Stockholm efterhand blivit något lättare att hitta rymliga bostäder centralt kvar-står ändå problemet med trångboddhet i innerstan, därför att bo-städerna i innerstan fortfarande är få och ofta dyra.
Anledningen till att barnfamiljerna väljer att bo kvar längre än tidi-gare kan bero på att här finns välbetalda arbeten och att man
uppfattar miljön i sig som attraktiv att leva i. Föräldrar med små barn tycks uppskatta särskilda kvaliteter hos stadslivet som de inte gärna vill ge upp, även om vardagen förändras radikalt, när barnen föds. Av en aktuell intervjustudie med några kvinnor i Stockholms innerstad framgår att dessa kvinnor ser bättre möjligheter där än i ett villaom-råde att leva på ett sätt som de tycker är bra. Det är närheten till akti-viteter och kontakter med andra människor som återkommer i deras beskrivningar och som framstår som stadslivets särskilda tillgång. Denna närhet uppskattar de både för egen del och för sina barn. Kan-ske är denna tydliga markering av kvinnornas egna intressen något som är nytt för den nuvarande generationen unga mödrar, vilka ser det som en uppgift inte bara att tillgodose barnens intressen utan även tillfredsställa sina egna och att hitta en ”balans” för att jämka dessa med varandra. Så här uttrycker en ung mamma sin uppfattning om att man som mamma inte bara tar hänsyn till barnens miljöintressen utan väger även in sina egna:
”…jag kan tänka mig att vår generation, man vill förverkliga sig själv och sen kunna hitta en kombination och ändå att barnen får sin tid, att hitta balansen och det kan nog vara lättare om man bor inne i stan. Förr tror jag nästan att det var lite skamligt att bo inne i stan med barn. Om man tänker bort att det är så dyrt så tror jag att man trivs mer med att bo i stan” (Schantz 2004, s. 27).
Fysisk närhet till andra människor och inrättningar, där folk samlas, underlättar möjligheterna till ett social liv. En kvinna uppskattar lekplatserna i stadens parker, därför att här finns andra personer för både henne och barnen att vara tillsammans med. Hon jämför med ett villaområde, där alla
”hade varsin sandlåda och varsin gungställning på tomten, i de område-na finns ju sällan någon lekpark så de där ungarområde-na hade egentligen inga naturliga träffytor och när de är små så går de ju inte till varann på sam-ma sätt och då vet jag att jag tänkte att vi hade det så himla bra för här gick man till parken och där träffade man jättemycket folk och ungarna träffade kompisar och det fanns bra miljöer” (Schantz 2004, s. 28).
Just möjligheten att kunna kombinera barnens och egna önskemål framstår som särskilt bra i staden för de intervjuade kvinnorna.
”…att bo i stan ger mig en möjlighet att gå ut en kväll och träffa kompisar och ändå känna att man är mamma och finns där” (Schantz 2004, s. 29).
Staden ger två fördelar när det gäller socialt liv, dels det stora utbu-det av aktiviteter och verksamheter på olika platser i staden, dels utbu-det lokala livet i stadsdelen. Det är särskilt den senare möjligheten som
underlättar de sociala kontakterna och är viktig för barnen. Att kunna röra sig ute på egen hand liksom att känna folk lokalt ger trygghet. För familjer med tonårsbarn innebär det att tonåringarna inte behöver ge sig av lika långt hemifrån som om de hade bott i en förort utan de finns närmare hemmet, när de söker sig utanför sina uppväxtkvarter och in till city (DN 2005-01-03). City framstår inte heller som lika främmande för barn och tonåringar som vuxit upp i staden som för barn från förortsmiljöer.
Är kvinnor mera tilltalade av att bo i innerstaden än män? En amerikansk studie från 1970-talet av kvinnors och mäns inställ-ning till olika platser att bo på visade att det fanns ett tydligt köns-rollsmönster i deras inställningar (Saegert & Winkel 1980). Medan männen såg det som bättre att bo i eget hus utanför de centrala delarna av staden, ansåg kvinnorna att det var mera tilltalande att bo centralt. En förklaring till denna skillnad såg man i kvinnors och mäns olika intressen för sociala kontakter. I staden ansåg kvinnorna att de mycket lättare kunde få sociala kontakter än i ett villaområde eller i en förortsmiljö. Männen, som ansåg att ett eget hus i ett villa-område bäst tillfredsställde deras behov av avkoppling och rekrea-tion efter arbetet, kände inte samma behov av socialt umgänge på fritiden som kvinnorna.
Den förändrade mera positiva syn på staden som boendemiljö och som uppväxtmiljö för barn som vi möjligen ser i Sverige idag kan bero på att kvinnorna hävdar sitt sociala intresse starkare än tidigare, definierar sin roll visàvis barnen på ett nytt sätt och kanske också att män mera kommit att uppskatta stadsboende. Det senare kan i sin tur hänga samman med att det är i innerstaden som många av de mest attraktiva arbetena finns (Nilsson 2003). Att uppskattningen av staden har med föräldrarnas arbetssituation att göra betonas av Karsten (2002). Karsten har studerat det aktuella bosättningsmönstret i Amsterdam och finner samma förändring i inställningen till staden som uppväxt- och livsmiljö som vi nu tycker oss se i Sverige. Också i Amsterdam var det tidigare så att barnfamiljerna flyttade ut till mera naturlika boendeförhållanden utanför innerstaden. Att barnfamiljerna dröjer sig kvar i centrala Amsterdam idag, vilket medfört en
gentrifiering av delvis förfallna innerstadsområden, kan ha att göra med kvinnornas nya positioner på arbetsmarknaden, menar Karsten. Kvinnors ökande inriktning på yrkeskarriär
Allt fler kvinnor skaffar sig välbetalda och kvalificerade yrken och väljer ofta av den anledningen att bo centralt i staden. Närhet blir en förutsättning för att kvinnorna ska klara av att hantera sin vardag och förena barnomsorg med yrkeskrav. Dessa kvinnor har definierat sin roll som mödrar på nytt sätt, framhåller Karsten. Under det senaste decenniet har det särskilt i de stora städerna i Holland blivit tydligt att unga mödrar anammat denna nya roll och att de ställer nya krav på barnomsorgen. Korta avstånd också till annan service underlättar för dem och sparar tid. I staden ser dessa föräldrar
dess-utom, påpekar Karsten, många möjligheter för deras barn att ut-vecklas och stimuleras på ett berikande sätt. Kvalitet är ett ledord för människor med denna livsstil. Förutom barnomsorg och skolor med kvalitet önskar de också fritidsaktiviteter av hög standard för sina barn. Bakgrunden till detta är inriktningen hos dem själva att prestera väl, att sträva efter och uppnå högt uppsatta mål.
”The element of personal achievement in out-of-school contexts is most apparent in the increase in many new leisure domains for children. These are places where children are supposed to broaden their horizon and improve individual skills. ---Parents are very much aware of the importance of personal achievement and stimulate the participation of their children in a broad range of activities” (Karsten 2002, s. 238).
För att kunna uppnå dessa mål, vilka förutsätter ett utbud av många olika slag av aktiviteter, måste tillgången till dem finnas på icke alltför långt håll. De måste vara möjliga att nå utan tidskrävande resor. Den geografiska närheten blir viktig.
Landsbygdsboende med en urban livsstil — konsekvenser för barnen
Ett annat samtida nytt bosättningsmönster i Sverige är att en del barnfamiljer väljer att bosätta sig på landsbygden utanför större städer eller tätorter. Med bil kan de snabbt ta sig till sina arbeten och ge barnen skjuts till deras aktiviteter. Som Forsberg & Carlbrand (1993) har visat är barnfamiljer normen bland inflyttarna på lands-bygden i Mälardalen. Amcoff hävdar att denna ”kontraurbanise-ring”, utflyttningen från staden, har en lång tradition.
”Kontraurbaniseringen är primärt ett uttryck för förändrade boende-mönster. Under 1900-talet har boendet fått en mening i sig för männi-skor. Det är inte längre ett bihang till arbetet. De växande pendlings-möjligheterna har möjliggjort ett rumsligt åtskiljande av arbete och boende” (Amcoff 2000, s. 2001).
Kring 1970 blev det möjligt för allt fler att bosätta sig på landsbygden och arbeta i stan i och med ökande bilinnehav och höjning av vägstandarden, en utveckling som blivit allt mer påtaglig sedan dess (Amcoff 2000). Som Amcoff påpekar blir bostadsplatsen med dessa nya möjligheter viktig på ett nytt sätt genom att den kan värderas för fler och andra egenskaper än omedelbar närhet till arbetsplatsen. Motiven för att bosätta sig på landsbygden kan därför vara olika för olika människor och kan bero på att individerna har en förankring på landsbygden och att de därför känner sig hemma i denna miljö, på att de längtar dit av andra skäl eller på att de föreställer sig att landsbygdsboende är bra för barn och att de här kan förvärva en rymlig bostad till en rimlig kostnad. Utifrån intervjuer med inflyttade landsbygdsbor konstaterar Stenbacka att ”Landsbygden är en
”De värden som här /i intervjuerna/ betonas kan i viss mån konkreti-seras: det är fråga om närheten till naturen, tystnaden eller frånvaron av trafik och avgaser. Det finns också värden som uttrycks i termer av käns-lor och uppfattningar om den sociala miljön; det positiva med ett små-skaligt lokalsamhälle som inger känslor av delaktighet, lokal identitet och ett allmänt lägre tempo. Landsbygdsboendet ger många gånger tillgång till ett ’ostört utrymme’, en plats man kan känna att man själv ’rår över’” (Stenbacka 2001 s. 141).
Att bo på landsbygden, föreställer sig en del småbarnsföräldrar, ger deras barn möjligheten att växa upp i lugn och ro genom närheten till naturen och med gott om plats och utrymme (Nordström & Mårtensson 2001, s. 16). Men att bo på landsbygden utan att ha sitt arbete där betyder i regel att livsstilen knappast blir lantlig, vilket man kanske föreställer sig, innan man flyttat dit. Resorna till och från bostaden upptar mycket av familjens tid, inte bara till och från arbete och skola utan också till och från fritidsintressen av olika slag som Tillberg visat (2001a). Snarare än att vara tydligt platsförankrade och vistas mycket i bostaden och dess närhet tycks barn och
barnfamiljer på landsbygden med en rörlig livsstil tillbringa mycket tid med att ta sig till olika platser, eftersom platsen där de bor oftast inte erbjuder de aktiviteter de söker på sin fritid och som deras vänner och barnens kamrater ägnar sig åt. Konsekvenserna för barnen blir att de blir beroende av sina föräldrar för skjuts till sina aktiviteter långt upp i åldrarna och att de tillbringar mycket tid i bil. En delvis annorlunda situation är det för det fåtal barn, vars föräldrar arbetar på landsbygden i lantbruk eller i annan ortsbunden verk-samhet, vilka lever med en för landsbygden traditionell livsstil och har en social förankring där (Nordström & Mårtensson 2001, s. 18).
Tillberg har studerat barnfamiljers fritidsresor med bil och jämför hur mycket tid barnfamiljer bosatta på tre olika orter tillbringar med att resa till aktiviteter på fritiden. Hon valde barnfamiljer, därför att det är denna grupp, som är störst bland dem som flyttar från städer till tätortsnära landsbygd. Dessa barnfamiljer hade barn i skolåldern. De tre orterna, Gävle, Ockelbo och Hillevik–Utvalnäs tillhör samma region och Gävle, med 70.000 invånare, är den största staden i regionen. På 50 kilometers avstånd från Gävle finns Ockelbo, med 3.000 invånare, och på 20 kilometer från Gävle ligger Hillevik–
Utvalnäs, tätortsnära landsbygd. Tillberg konstaterar att avstånden till barnens fritidsaktiviteter är större än avstånden till föräldrarnas fritidsaktiviteter men framhåller att föräldrarna ser barnens fritids-aktiviteter som viktiga för barnens utveckling till självständiga indivi-der. Därför låter föräldrarna barnen i stor utsträckning själva be-stämma i vilka organiserade fritidsaktiviteter de vill delta i och an-passar sig tidsmässigt efter sina barn. Precis som Karsten påpekat värderar många unga föräldrar möjligheterna för deras barn till ut-vecklande fritidsaktiviteter högt. Barnens fritidsaktiviteter ser de som sätt för barnen att lära sig sätta upp mål för sina strävanden, att bli duktiga och prestera väl. Av Tillbergs studie framkom att barnens fri
tidsaktiviteter präglade familjens liv tillsammans och
påverkade formerna för samvaron i familjen. Kanske är
detta anledningen till att familjerna, som Tillberg
konstaterar, anser att
”…tiden tillsammans med barnen /behöver inte/ tillbringas stationärt. I stället betonas umgänget med barnen inom ramen för fritidsaktivi-teterna liksom stunden i bilen, som ger möjlighet till intensivt umgänge i form av ostörda samtal i bilen, ofta med ett syskon i taget. I fyra av de tio intervjuade familjerna är det på grund av barnens aktiviteter omöjligt att samla familjen till en gemensam måltid. Kanske är ’samtalet i bilen’ snart en mer relevant kliché än ’samtalet vid köksbordet’?” (Tillberg 2001b, s. 83).
Det är intressant att observera den motsägelsefullhet som tycks finnas hos dessa familjer, som valt att bosätta sig så att de fått stora möjligheter till förankring på platsen där de bor men som uppehåller sig så lite där att de knappast alls tycks utnyttja dessa möjligheter. Mer än något annat tycks familjerna ha valt en rörlig livsstil. Den rörliga livsstilen innebär inskränkningar för barnen, som på egen hand inte kan ta sig till sina aktiviteter.
Har barn i staden bättre möjligheter att röra sig ute på egen hand än barn på landsbygden?
Tillberg jämför i vilken utsträckning barnen på de tre orterna har möjlighet att på egen hand, till fots, med cykel, buss eller andra all-männa kommunikationer, ta sig till sina fritidsaktiviteter och finner att det är stor skillnad mellan de tre grupperna av barn. Hon kon-staterar att
”Landsbygdsbarnen har överhuvudtaget en mindre grad av självständig rörlighet än Gävle- och Ockelbobarnen, det vill säga de cyklar och går mindre och åker i stället mera buss och bil. På grund av landsbygds-barnens restider, och på grund av att de ofta stannar på stan en stund mellan skolans slut och fritidsaktiviteternas början, tillbringar de ofta mindre tid hemma och i bostadens närmiljö än Gävle- och Ockelbo-barnen” (Tillberg aa s. 84).
Tillfrågade om barnen får cykla på egen hand tycks barnen i Gävle-familjerna ha minst restriktioner. Föräldrarna anser att det i staden finns bra cykelvägar och därför tillåts barnen cykla tvärs igenom stan till sina olika aktiviteter. Gävlebarnen rör sig alltså själva över hela staden men de har sin lokala förankring i sina bostadsområden. Det betyder att deras förhållande till staden är av ett annat slag än lands-bygdsbarnens, som är bekanta med Gävle men som främst känner till de centrala delarna av staden, där de uppehåller sig för sina fritidsaktiviteter och för att bli hämtade och lämnade av sina föräldrar på vägen hem. Landsbygdsbarnens kontakt med staden blir därför av en mera ytlig och tillfällig karaktär än stadsbarnens, som har egna erfarenheter av att leva i staden. Staden för lands-bygdsbarnen blir en bakgrund för deras aktiviteter, inte en plats i sig. Man kan anta att det just varit för att deras barn skulle ha en mer påtaglig förankring på en plats som landsbygdsbarnens föräldrar valt
