SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Wilhelm Agrell

Strategisk

f6randring och svensk-sovietiska

konflikter i Ostersjöomsidet efter 1945

Syftet med denna artikel ar att diskutera innebörden i begreppet strategisk betydelse och hur detta kan tilBampas p i en avgransad region som Oster- sjëaomradet. Fragor om vilket slags faktorer som förorsakar fejrändring i strategisk betydelse och vilket slags periodicerinng som ar meningsfull fram- står har som de centrala. Vidare skall det prQ4vas om dessa förandringal- kan bidra till att förklara förekomsten och karaktaren av svensksovjetiska ,r farsita konflikter om salaerhetspolitiska fragor rörande Ostersjön und"

hiilften av 1950-talet sch första hälften av 19801-talet. Artikeln bygger har delvis p i det militara och diplomatiska material r6rande den s k Cataliinaaf- faren som 1984 blivit tillgangligt.

1,

Begreppet strategisk berlydelse

I säkerhets- och f6rsvarspolitiska sammanhang, bade i Sverige och internationellt, talas det om olika geografiska omridenas strategiska betydelse och farandringar i denna. Ett exempel ar den betorsing av Nordkalottens strategiska betydelse som inleddes av 1965 ars förs7~arsutredning och som dar- eker blivit en viktig premiss fair den svenska säkerhets- och f6rsvarspoliti- Esen.'

Strategisk betydelse, med "ransgiftning p2 militar strategi, anvands ofta

p& ett tarnkigen oprecist och oreflekterat satt. Vissa typer av områden, som farleder, 6ar och halvéaar, f6rutsatts helt enkelt ha någon inneboende strategisk betjidelse i absolut mening. I den faktiska sikerhetspditiken be- heYver inte detta betyda s2 mycket; om regeringar och milit2r%edniagar uppfattar ett område som betydelsefullt kommer de att agera darefter oberoende av om det är sakligt motiverat eller ej. Har ligger en vasenthg dis- tinktion som ar avgörande f6r anvandningen av begreppet strategisk betydelse bide i sakerhetspolitiska analyser och i historiska undersökningar. A ena sidan kan strategisk betydelse anvandas E ett slags objektiv bemärkel- se.

W

andra sidan kan begreppet anvandas i en subjektiv bemgrkelse, vad som framstar som betydelsefullt eller betydelsel6sl B nagons 6 p n .

(2)

E saikerhetspolitisk analys

finns

en stor förkarlek fan resonemang i objek- tiva termer.= Skalen t411 detta ar flera, bland annat

arr

$2-kerketspoLitik och lingsilctsplaneriaag bygger p5 ett rationalistiskt synsatt p i politikens ut- formning och att detta synsiitt ockss priigBar bilden av omvisiden, av det internationella systemet och h5mmande makter. Operationsanalysen till- handahiller ett instrument varmed man med hJ2lp av en yttre rationalitet skall kunna sluta sig t311 vilket slags strategier som ar ohansamma respektive l6nsarnma fös slika parter.

Ur ett synsatt dar förekomsten av lönsamhetsbedömningar baserade p5

olika slag av yttre rationalitet I n k etas för given ser saken annorlunda ut. Uppfattningen om ett omrides strategiska betydelse kan hiii vara följden av en mangd andra f6rhalIanden9 som operatlonsanaly~en och det rationa- listiska synsattet inte fingar in. Historiska erfarenheter, felbedömningar, interna motsattningar och svArigketex att styra fönsvarsplanering ock tek- nikutveckling kan skapa uppfattningar som ur operationsanalytikerns per- spekeiv framstar som irrat46nella. Har 2r det istalet motiverat att tala om strategisk betydelse i subjektiv bemarkelse.

Dessa tv2 satt att anvanda begreppet strategis3c betydelse har o8ika till- l%mpnlngsomr~den, K Iingsiktig p4anering anvands begreppet i objektiv betydelse darför att det hiis galler att kunna precisera olika parters faktiska handlingsmöQIigheter

,

t ex i termer av mabiliseringsgider, transportkapaci- tet och underRi14sresu~ser~ h ch göra prognoser av vilken karaktan ett fram- tida krig faktiskt skulle kunna f&. Har galler det alltsi att fokusera p i grundlaggande granssattande faktorer, medan en alltför stor lyhördhet för aktörernas egna bedömningar %can leda analysen fel.

Undearattelsetjanster som "Ijer ett dagsaktuellt 4äge maste

pi

ett helt annat satt ta hiinsyn till frammande makters faktiska uppfattningar, efter- som dessa i det korta tidsperspektivet ar de avgörarade. Militara operationer inleds inte sällan med helt verklighetsfrämmande f6restallnPngai om deras utgang. Det ar en klen tröst "r en underrattelsetjanst att ha gjort en operatlonsan;blytis1ct korrekt slutledning om man samtidigt misslyckats att förutse t ex ett krigsutbrott som faktiskt intriiffat. Historikern befinner sig i an högre grad i denna situation. För alt första de historiska aktörerna och deras handlingar %r det ibland lockande att anvanda den yttre rationalite- ten som fbjrklaring, men begiansningarna 53- har uppenbara. Vad som a h avgörande fBr det faktiska skeendet ar panternas uppfattningar och planering. Resonemang om yttre rationalateb blir har bara ett tvivelaktigt subsh- tut i situationer dar källaget förhindrar varje förs68 att rekonstruera uppfattningar och planering.

Strategisk betydelse och förändringar i denna anvands allts5 kär 1 den sub- jektiva meningen betydelse för nagori och uppfattad av

sagon.

Konkret

(3)

Strategisk forandring och svensk-sovjetislta Iconflikter i Oste~sj6omr5det

219

handlar det om att diskutera de viktiga aktörernas uppfattningar om och planering f a r krig i ett specifikt omride och under en viss -tidsrymd. De bagge stormakterna USA sch Sovjetunionen, liksom deras allierade, Tamstir som de primära aktörerna genom den vkldsomspannanoBe Ikarak- tar deras militara farberedelser fatt efter andra varldskriget. Det ar dar fil^ först och framst Ostersjkiomradets strategiska betydelse fön stosrnalkterna som miste diskuteras. Men Ostersjöomr5det har sjalvfallet ocksi p i motsvarande satt en strategisk betydelse för de alliansfria staterna Finland och Sverige aven om dessa p i grund av begransad politisk och rnilltiir maktbas i Biten utstrackning kunnat psverka en föxandringspm"cs~som styrts av motsattningar och rustningsdynamik mellan t v i framv5.xande nukleära supermakter. Detta hindrar inte shtt det E Ostersj~tiornrAdet uppstitt regionala konfliktex mellan i fbjrsta hand Sverige och Sovjetunionen dar parternas uppfattningar av omridets strategiska betydelse kan vara en viktig fOrkla- ring till deras agerande.

E n inledande fraga ar vilka faktorer som orsakas uppkomsten av och för- andringar i ett områdes strategiska betydelse. Med utg5ngspunkt i det sub- jektiva perspektivet rör det sig om hur vardel: av olika geografiska omai- den up$fattas för de egna krbgsrnilen och den egna planlaggningen och vilket varde olika omriden f6sviinatas ha eller komma att f i "r tänkta mot- ståndare.

Nigot schematiskt kan man har skilja melEa;tk offensiv och defensiv betydelse, beroende p5 krigsmalens, de geografiislta förhillander~as och den militiira teknikens karaktar. Dei ar saledes sjalvlalart att ett omrade som ett Sand planerar att erolvra far genornging, baserring eller av etniska makt- politiska eller av ekonomiska skal f ~ a m s t i s som strategiskt betydelsefdlt, i proportion t411 hur viktig eravringen uppfa8ta.s. En annan typ av krigsmal ar de som hänger samman med skydd mot me~tst&ndr*rens krigföring B vid mening. Har framstar egna civila och militiisa nyc&el§undctionea^, t ex indu- striomraden, hamnar och ai;ualBtasa baser, som bePydelsefulla, liksom darmed de omriden dar dessa funktioner ar koncentrerade och som samtidigt av geografiska skal ar gripbara för fientliga anfall. Ocksi omriden som har karaktar av försvarszoner uppfattas som betydelsefulla. Den tekniska nt- vecklingen av krigfCsringen, framfGrallt p i karaavapenomradet men ocksi vad galler den riorbiaga konventionella krigferingen, har eaaae8;eirtid kommit att ge f6rsvarszoner en allt vidare och alit mindre utpraglat defensiv inne- bord. Med ökad rackvidd, ra9rlighet och snabbhet hos de dominerande va- pensystemen kommer begreppet f6rsvarszoner, i vart fali för supermakter- nas l~idkommande, att inrymma ett ökat element av förrniga att fCsrhindra att motstindaren utnyttjar omriden far sina vapensystem ("denial").

1

vart fall i vissa omriden kan darfik offensiv o d l defensiv betydelse, liksom olika typer av krigsmil, u p p h r a att vara rne~ingsfulla distinktioner par det galler den strategiska betydelsen.

(4)

220 WilheYrn Agrell

söka urskilja för regionen specHeSIa förhållanden. Detta har feprstarkts genom efterkrigstidens utveckling mot en global maktrelat4on och fsBrbere- delser för global krigf6ring i ordets egentliga betydelse. Ar det d i inte bara sa att dessa övergripande feprhallanden återspeglas likartat i varje region, oberoende av hur denna avgransas? Det finns fervlsso ett sSdant element, men samtidigt påverkas också de globala strategierna av Bokala geografiska, säkerhetspolitiska och militara f6rhåUanden. Regionens strategiska betydelse uppstår allts5 i skarningen mellan de övergripande mönstren och det f6r regionen specifika.

En utgangspunkt skulle kunna vara att studera ett områdes strategiska betydelse far en viss part mot bakgrund av hur denna definierar milen fGr planlaggning och krigs för ber del se^-, uppfattar politiska och geografiska f6rutsattningar och slutligen betraktar den militartekniska utvecklingen och dess konsekvenser.

Mycket beror sjalvfallet p5 vad slags geografisk region det ar som avgransas och i vilken utsträckning dessa avgransningar ar meningsfulla. Det kan saledes havdas att det skulle vara relevant att underseka Sjiiliands strategiska betydelse " r Danmark under efterkrigstiden, men att det knappast skulle vara meningsfullt att undersöka ett s i begransat områdes betydelse för USA eller Sovjetunionen. 6stersjöområdet, dvs ostensjön och om- kringliggande kustområden, gr på grund av de geografiska f6rhåliandena en avgzänsd region framförallt i marinstrategis~ct hanseende. Men Oster- sjen kan inte ses isolerad fran Centraleuropa, Nordsjön och hela det Nor- diska omradet. Sovjetunionen har under efterkrigstiden varit den helt dominerande militära maktfaktorn i Ostersjöområdet och det framstaar dar- för som rimligt att ta utgangspunkten 1 omridets strategiska betydelse fön Sovjetunionen, framförallt i marint avseende. Vid sidan av detta framstar förändringar 9 medlen för karnvapenkrigföring, och dess konsekvenser i regionen som en betydelsefull faktor.

2, Den ssvjelfskba marina utvecklingen och bsbersjöomridet Uppbyggnaden av den sovjetiska marinen under ekerkrigstiden har blivit föremål för en mycket omfattande vasklng debatt, framf6raHlt kring fragan om de bakomliggande strategiska och politiska övervagandena. FGrutorn den officiella sovjetiska histories8<rHvningen7 bl a presenterad i S G Gorsj- kovs "Statens s j ~ m a k t " , ~ finns mycket lite material att basera sadana ana- Eyser

pi,

Vad som kan iakttas ar det fartygsbestånd och de verlcsaraikets- mönster, bland annat i form av övningar, som strategiska intentioner och

andra övervaganden ctmynnar h. Fartygen kan alltså anvands som kvarle- vor p6 samma satt som t ex byggnadsverk och deras karaktar (storlek, prestanda och sammansättning av tekniska systern), takten i nybyggnaden och baseringen av olika fartygstyper kan anvandas far att med en induktiv

(5)

Strategisk förändring och svensk-sovjeiislta Etonflil<ter i Ostersjöområdet 221

metod vinna kannedom om intentioner som funnits under projekterings-, konstruktions- sch ~ t ~ l a c e r i n g s f a s e r . ~ Har galler, liksom iffrigan om om- ridens strategiska betydelse, att inte i en historisk analys BiBstaSla en objektiv och matbar kapacitet med faktiska ursprungliga intentioner. Mellan be- slutet att konstruera en fartygstyp och den tidpunkt da fartyget blir opera- tionsdugjigt löper en period av 5-10 ar. för vissa fartygstyper 5nlau langse.

Den tyske marinhistorikern Snrgen Wohwer har med en analys byggd

p5

den sovjetiska marinens Eartygsbest5nd velat urskilja fyra distinkta utveck- lingsfaser dar marinen tirildelats olika

upp gifte^.^

Utgangspnnkten ar en omvärdering av en gangse vasterlandsk tolkning av den sovjetiska synen p5

marinstrategi f6re och under andra vkldskriget. Rohwer pekar

p5

att Sov- jetunionen 1337-38 inledde ett omfattande nybyggnadsprogram fOr en modern högsjöflotta bland annat besliende av 8 slagskepp och 8 slagkrys- sare. Stora industriella problem och det tyska anfallet 1941 förhindrade ge- nomförandet av detta nybyggnadsprngmm och PsrigsfösYoppet gjorde att det sovjetiska marinen inte fick nAgra geografiska f6rutsattningaa- att operera.

Unden- perioden 1945-1954 satsade Sovjetianionen på att iteruppbygga en flotta i första hand med syftet att kunna möta den övervildigande land- stigningskapacitet som den amerikanska och brittiska flottorna Grfogade ahver till följd av de krigstid, satsningarna. Desn sovjetiska marinen byggdes darför i f6rsta hand upp som en kustförsvaasstyrka med en P5ngsikfsp%an omfattande 1.200 pllsatar, 175 jagare och 35 kryssare. Endast en mindre del av detta nybyggnadsprogram genomfördes. hdelaan i r 1954 och

B956

mer an halverades flottans nybygg~aadskapaci$et till f6lj"iv andrade priorite- ringar.

Frain mitten av 50-talet gjorde Sovjetunioasen de stora militiirtekniska satsningarna p& vapensystem avsedda f6r kar;nvapenkrigförBng, bland annat missiler, bombflygplan och missilbarande iubitar. Marinen kom hhar att inta en andnahandspositlon och B en period fram ti11 mitten av $O-talet utvecklades B första hand en flotta riktad inte mot amfibieoperationer utan mot de hangarfartygsstyrkor som ingick i den amerikanska kiirnvapenstra- tegin. Den sovjetiska marinen farsags med fairtyg utrustade med sjörniils- missiler med lang racl~vidd, det Iandsbaserade marinflyget försags med missilbarande bombplan och atomdrivna ubaitar med sjörn5lsrnissiler utvecklades paraliel%t med szbatar med ballistiska rnBssiWer .

Det amerikanska genombrottet 1959 vad gäller; ubitaa: med ballistiska missiler, det s k Polaris-systemet, innebar emellertid att hotet Sterigen för- 5ndrades. FrAn 1964 barjade de nyproducerade sovjetiska örlogsfartygefi

ffi en mer eller minadre utpraglad Inriktning $5 utbitsjakt, bland annat genom f6rmaiga att medfsPra helikoptrar ombord. Den första generationen av Polaris-missiler hade en raclcvidd p5 2 400 km, vilket innebar att ubstarna 1 ~ 5 s t e lcomma relativt nara Gen sovjetiska kusten fOr att p.,; betydelsefulla mil. Detta ledde till att Sovjetunionen framst satsade p5 fsPrrn5ga tPH1 enbits-

(6)

Jakt i naraliggande havsomriden som Ishavet, Norska havet och medefha- vet. Nya versioner av Polarismissile~ o& eefa'erftiljawde generationer ökade emellertid snabbt de havsomr5den inom vilka ~ b 2 t s j a k t blev betydelsefuil till stora delar av Atlanten, Stilla havet sch norra delen av Indiska ocea- nen. Rohwer menar att detta slta%i betraktas som ett av skalen bakom fram- viiiiten av en fjiirde fas i den sovjetiska marinens utveckling fr9n 1969-70 och

fr ar ni^.^

Rar utvecklas den sovjetiska hiraharinen i stravanden efter aBBt vidare operationsomrAden till en oceangiende flotta med fartyg avsedda

f6r flera uppgifter och fer att upptyada i stridsgrupper, nigot som b% a visa- des av den stora marSnBvnlngen "Okean" 1970. Utveekiingen av stora yt- stridsfartyg och hangarfartyg f6ljer p i dessa m5BsiietnPngar.

Frågan ar d i vilken betydelse denna ftiriindrlng av den sovjetiska marinstrategin har haft p6 synen p5 Ostersjöonqradet. I och med andra viirldskri- gets slut upparadde Sovjetunionesz en i det saarmaste dominerande staklning i Ostersjöa. Tyskland hade försvunnit som marin maktfaktor och vastmak- terna visade under andra hiilfeen av 40-talet ett svalt intresse f6r omridet. Sovjetunionens uppbyggnad av era anti-in~iasionsflolaa gallda just oster- sjön och Svartahavet eiver vilka en angripare Btunde n i direkt in 4 Sovjet- a l . ton- unionen. Huvuddelen av nybyggnationen skedde i ostersjön och k': 1 centrerades ocks& narrnare P-aiilften av de sovjetiska marinstridskrafternaa' Efter kriget utvidgade Sovjetunionen ensidigt sin territorialvattengrans till

12

nautiska mil och frin slutet av 40-talet b6rjade man agera "r ett initiativ att f2 OstersjBn och Svarta havet accepterade som "mare c6ausurnii', allts6 hav stingda för alla ör8ogsfaatyg ftirutom sstrandstaterna~.~

B och med bildandet av NATO 6kade vastmakternas intresse av att mar- kera narvaron i Ostersj6n och en fea-sha st6rre marIn6vning genomfördes p5 h ~ s t e c 1952. Samtidigt f6rekom ocksi E, den amerikanska debatten Ban- kar ph att utnyttja Sovjetunionens Bankomraden "r amfibieoperationer, nAgot som förmodligen piwer8tades av arnfibiekrigf6~kngern under Korea- kriget ."

Uppbyggnaden av den sovjetiska anti-hangarfartygsflottan gjorde att framf6railt relationen mellan ~stersjömar8nen och den Norra mafinen, baserad 4 och kring Murmansk, f6raomdrades. Nklian 1955 och 1965 fasadubblades antalet stora 6vervattensfartyg och tredubblades antalet ubabar i N o n a marinen medan antalet sitsra 6vervattensfartyg (kryssare, jagare och fregatter) minskade nigot och antalet aabitar halverades j 0 s -

tersjbjmarinen.13 D e nya missilbev2pnade nbatarnzi och de atomdrivna ubatarna tillfordes Inta alls 6stersjömariaren, iiven om en stor del av nyproduktionen agde rum vid Ostersj6varv. Uppbyggnaden av anti-Polaris Wot- Ban och högsjöflorean has ytterligare accentuesat detta manster; Norra marinen blev under senare hiilften av 60-talet ock 30-talet den P sirklass stUr-

(7)

Strategislc förafidring och svensk-sovjetiska Itoniflikter i 6stersj6ornridea 223

sta av de fyra sovjetiska marinerna medan st61ra delar av nyproduktionen av fartyg fortsatte att aga rum vid varven i Ostersjtia.

Med den viistryska %e~npgrustningen och inriittandet av enhetskom- mandot BALTAP fer de danska och viisrtyska stridskrafterna

1941

f6r-

stärktes WAT0:s position i Ostessjöomridet. Det innebar inle nigot nytt "invasionshot9', men att NATO fick förrniga att bestrida Sovjetunionen och dess allierade sj6herraviiIdet i Ostersjön. Den vasttyska Gstersji9fiot-

tan, som under $0- och 70-talet f8rsags med latta rebotbatar och kustubi-

tar, hade som huvuduppgiften att tih%sammans med de danska stridskrafterna blockera Ostersj6utioppe11, avvarja invasionsföretag mot upploppen och slcara av de sovjetiska sj6f6ibindelserna till Poleos och

stt tysk land.'"

Den sovjetiska Dstersj6masiraen bestod i b6rjan av 80-talet av en styrka p i

20-30 moderna 6vervattensfartyg och en stor styrka delvås förildrade eskort - och ubitsjaktfztyg. Utöver detta föafcsgade 0sPersjj"P~iarinen over specialfartyg f6r Iandstigningsoperafioner och en minskande styrka ferald- rade attackubatar. Inga nya konventionella atraclsub%$ar tillf6rdes oster- sjtimarinen sedan 50-talet. Den moderna övervaMensstyrkaa förfogade Qver fartyg som kunde vara avsedda att vinna sjöherravalde i 0stersj69n eller operera ut genom OstersjbSutBoppen. Den stora styrkan eskort- och ub2t§jaktfartyg k u n d \?ara avsedd att skydda sjöfhprbindelsena Bangs den Baltiska kusten." Den minskande styrkan attackubatar i

ste er sjön

airer-- speglade forrnodligen att dessa inte kar d g z a centrala uppgifter mot latta flottor, utan istället kunde anviindas för andra iindarnil, Sedan

1976

slnfli- gen har Sovjetunionen f6rt In missilbiisande ubitas av iildre typer i osteer- sjön, dar de f6rrnodligen kan ges ett biittre skydd.

D e Lokala fbSrhAllandena i 6stersji5ornradet gör att det knappast ar meningsfullt att direkt fGrsöka Gverföra den peric~dicering som galler huvud- linjeana i den sovjetiska marina utvecklingen. Denna utveckling, samt hur den manifesterat sig 4 en specifik region kan Ssitaillet Beda fram till föEj&nde ungefärliga periodiceringr

Period l 1945-48149 Kannetecisnas av Sovjeiisk dominans och stravanden att starka sin position samt av vastligt ointresse for regionen.

Period 2 1949-59/60 Kiinnetecknas av de sovjetiska strivandena att tryg- ga

o st er sjös mr idet

som en f6rsvarszon och a., GBkat vastligt Intresse far omradet $;de manin- och flyg-

strategiskt. l3

Period 5 1960-70 Kannetecknas av den sovgetaska satsningen på Nor- ra marinen och redeaklionen av delar av Ostersjoma- ranen. NATO far genom den vasttyska upprustningen en konkret narvaro I Ostersjon De reguowala for- halandena får darmedi oliad b e t y d e k .

(8)

224 Wilhelm Agrell

Period 4 1970- Ostersjön får för Sovjetunionen rollen som bakre område dar övningar och teknisk utprovning be- drivs, dar varvskapaciteten är koncentrerad och där föraldrade fartyg kan f i en skyddad basering.14 Från siutet av 70-talet

ökar

USA:§ intresse överlag för Nordflanken, daribland ostersj&lomraldet.

3. Svensk-sovjetiska konflikter 1949-53: CataIimaaRiren och

dess innebard

Den militara incident I952 som nigot felaktigt kommit att benämnas Cata- Binaaffaren har under 1983 och 1984 börjat bli möjlig att undersöka. Tidi- gare förelåg endast d,et officiella material som den svenska regeringen pre- senterade i den s k "olaboken,15 samt olika mer eller mindre obskyra uppgifter om svensk fPygver8csamhet och underrattelsetjänst i ~ s t e r s j ö o m ~ i d e t . ' ~ Som en konsekvens av undersökningar utf6rda av journaHisten Roger

AB-

meberg, son till en av de saknade flygarna, frislapptes allt material p i krigsaaBcive8 med direkt anakny"baming till h&ndeBserna, framförallt rapporten f r i n haverikommissionen under översten Bjuggrens ordförandeskap. Ut- rikesdepartementet havde efter viss såiining sekretessen p5 det diplomatiska materialet, framfisallt rapporteringen k511 Moskva och inom UD upp-

rattade PM rörande flygplansfragan. Försvarets radioanstalt har frislappt det material som galler själva flygverksamheten i

6.

transportgruppen men havdar, liksom man gjort i andra sammanhang, att sjiiEva spaningsmate- P;alef ar förstört .l7

Hwcidentens händelseförlopp och efterspel var i stora drag följande:

Pi

förmiddagen den 13 Juni farsvann ett svenskt militarflygplan av typ tp-49

(DC-3) över havet öster om Gotska Sandön. Planet rapporterade med jimna mellanrum sin position och Hagernas radio uppfatkde 11.25 ett an- rop som avbröts.18 Ett stort raddningspidrag omfattade bide flygplan och fartyg agangsattes men DC-3:an iiterfanns inte, darernot återfanns tv5 dagar senare en inte uppblåst gummi8ivbat med splitterskador.

Den 16 juni intraffade emellertid en andra flygincident i samband med att t v i svenska sjör2ddningsflygp1an av typ Catalina spanade i området vaster Dagö. Det ena Catalinaplanet angreps av sovjetiska jaktplan som f6rst sköt varningsskott "r att sedan, nar Catalinans besattning inte efterkom uppmaningar att vanda Gsterut in mot sovjetiskt teritoriurn, öppna verkningseld. Catalinan nödlandade och dess besättning omhandentogs av ett tyskt lastfartyg som gick ti4B finlandsk hamn.

Nedskjutningen av Catalinan och besattsningens dramatiska raddning Gverskuggade snabbt DC-3:ans f6jrsliinnande både i den allrniinna debatten och i dem diplomatiska aktiviteten mellan Sverige och Sovjetunionen. Den svenska regeringen hade i inledningsskedet av spaningsarbetet riktat

(9)

Strategisk förändring och svenck-so\~jetlska konflikter i Ostersjöonr&det 225 en förfragan tB11 Sovjetunionen om man hade nigra nppgfifter om det för- svunna planet och fick 24 juni till svar att sovjetiska flygsstridskrafter p5 förmiddagen den 13 juni jagat borr ett oidentifierat flygplan som krankte sovjetiskt luftrum

P

trakten av Ventspils p i den Lettiska kusten.

Den 16 juni överlamnade den svenska regeringen en note ta11 den sovjetiska ambassadören med anledning av nedskjutningen av Gatalinan. Sow- jetunionen svarade i sin tur med en note den $7 i vilken man protesterade

mot att ett svenskt m%%itarplan krankt sovjetiskt luftrum och vagrat efter- komma uppmaningar f r i n sovjetiskt jaktflyg. Genom denna utveckling blev frigan om Catalinaplanets f6rehavarnden och positioner huvudpunk- ten i den fortsatta note-växlingen och meningsaatbytet. Den svenska stand- punkten var att inget av de t v i Catalina-planen krankt sovjetiskt luftrum. Ingendera parten kunde dock anföra &got tekniskt bevismaterial utan ar- gumenterade för sina st5ndpunkter med utfö~liga berakningar och anta- ganden om kurser, farter och tidsfBrhil8anden.

Den 1 juii var haverikommissionen Kilar med sitt utlitande om DC-3ian, och samma dag överlamnade utrikesdepartementet en utförlig skrivelse till den sovjetiska ambassad~ren Rodionaov dar anan dels "siilbakavasade de sovjetiska pistaendena att Catalinaplanet krarakt sovjetiskt luftrum, dels mot bakgrund av bl a haverikommissionens rapport och undersökningar av den skadade livbåten drog slutsagsen att sovjetiskt flyg skjutit ner ocksi DC-3:an.

Den diplomabska aktiviteten kring nedskjutningarna fortsatte under sommaren och hösten, huvudsakligen genom kontakter mellan sovjetiska och svenska representanter. I sjgiva sakfragan indrade sig dock ingendera parten. Ett omfattande inlagg gjordes 18 juli av generallöjtnant Sjuginin, stabschef vid det sovjetiska marinflyget, ii marintidskriften Mrasnij ~ 1 0 6 , ' ~

Den svenska officiella standpunkteg-s baserades p5 att DC-3:ans uppdrag karaktariserades som 6vningsflygniaag och att inget svenskt flygplan under incidenterna krankt sovjetiskt luftrum. Regeringen var dock efter

DG-

3:ans försvinnande medveten om att det rörde sig om ett signalspanångs- flygplan formellt tillhörigt flygvapnet, men undersfiil%t FOA och utnyttjat av försvarets Radioanstalt (FRA) för signalspaning mot Baltikum.

FRA

hade byggts upp till en effektiv signalspaningsorganisation under kriget och hade bl a i samband med den s k Stella Polaris-affasen 1944 övertagit b i d e spanangsresultat och personal fran den finlandska radiospaningen mot S w j e t u n ~ o a s e n . ~ ~ Signalspaning frin flygplan började anvandas av de allierade under andra viirldskriget och hade den stora fördelen framför. markstationerad spaning att ocksi svaga och högfrekventa signarea kunde uppfattas, bland annat radarsignaler och taktisk signalering p5 ultrakort- v".

Flygningarna över 0seersjön inleddes under varen 1951 med tv5 DC-

3:or utrustade med frin USA inköpt signalspaniingcutrusindng och fram tiil den 13 juni 4952 genomfajrdes narrnare tjugofein flygningar, huvudsakli-

(10)

226

Wilhelm Agrell

gen i en slinga Bster om Gotland men vaster om mittlinjen mellan Gotland och baltiska kusten (Det bpr av signa%spaningste&niska skal fördelaktigt med ett likformigt mQnster). Denna dag pigick en större sovjetisk marin- övailng utanför den Lettiska kusten.

Kring den flygburna s4gnalspaaaingsverlssanheten, Biksom kring hela FRA:s verksamhet, ridde en mycket strikt sekretess som hiimmande ut- redningarna, fick tragiska konsekvenser f6r de efterlevande och f6rmodE- gen bidrog till att man p i sfficEeii4t Ta511 Iiit Catalina-ánciden;ren 6verskugga DG-3rans försvinnande.

En annan omstandighet av betydelse var att ett Catalina-plan redan den

13

juni k%

14.15,

mindre an tre timmar efter DC-3:ans försvinnande krankte sovjetiskt lukrum vid Dagerort p5 Dag8. Det radde dimrno111 och kraf- tigt nedsatt sikt och besattningeaa upptickte f6rsr var man befann sig nar man rundade fyren vid Dagerord i en molnglugg. Nagot sovjetiskt flyg observerades dack inate. Icrinkningen rapporterades f6rst fdjande dag till Chefen. £Gr flygvapnet som beordrade en utredning och först pE f6rmidda-

gen den 17 juni, d i notvaxlinagen redan var 1 ful%

$ h g ,

anmaldes det intriiffade till

OB

s c h regeringen.2i Att man inte rapporterat krankningen tidigare felklarrade flygvapenchefen med att man "varit fullt upptagen med allt

som sammanhangde an%ed DC-3 haveriet och frin tidigt den

1616

med Cata-

inah haveriet"^^

En

friga som uppfattades som central inom UD var hur de intriiffade In-

cidenterna skulle tolkas. Vad var Sovjetunionens syfte? Var det intriiffade en fbDljd av olyckliga omstaosdigheter eller en slags pslltisklmiiitar signal &i11 Sverige? Ambassadör Sohlman i Moskva gav tidigt uttryck f6r uppfattningen att wedsl<jutnsángen av Catalinan "n5rmas"Loade bottna i ryssarnas fasta avsikt att för narvarande hindra friimmande flyg och fartyg att ens narma sig sina egna kuster"" Sohiman noterade att milit2rattaehén och marinattachén instamde B denna bedömning. Vidare papekade Sohdman vid flera t",lBfillen att sovjetiska representanter, bland annat utrikesminis- ter Vysjinsisy, använde ett iterhaiiet sprakbruk ock tonBiige i meningsutby- ten om incidenterna; "Vysjinsky, som iiven i polemiken slog an sin mera vanliga ton, gav intryck av försök att dgm-rpa ned saken" rapporterade Soh1-

man den 20 j~lai.~"ohlrnan refererar oclcs5 ett samtal med den arnerikal- ske hdoskvaambassadöre~o Kennan dar denne framliastar tanken, tydligen efter att ha informerats av Sohiman, att nedskjutningen av Catalinan hang- de samman med den ornsriindighet att den sovjetiska luftbevaknlngec misslyckades vid krankningen av Dagerort den 43 juni.25

B i d e i svensk och utlandsk press f8rekom eft omfattande spekulerande om de sovjetiska avsikterna. Washington Post frard6rcie den tgmligen all- miinna vastliga uppfattningen alt ryssarna

p

:

detla sa14 ville piminina sven-

skarna att ostersjen ar ett sovjetiskt hav och att sovjetiska avningar, ocksi ute pi. Internationellt vatten skulle Iiimnas ifred.'%lcnande tanlsegangar framEkdes i en Iing artikel i Ilta Sanomat dar man noterade ztb "Sovjet-

(11)

Strategisk förändring och svensk-sovjeiisita konflikter i Ostersjöomridet 227

unionens vapnade styrkor ha handlat fullt konsekvent med hansyn ti1E att Sovjetunionen 5.r en militarmakt av fOrsta rang och tvungen att skydda sina hemligheter och sin auktoritet" .77

Inom UD och f~rsvaësledningen dryftade man de sovjetjska avsikterna

bakom de bagge nedskjutningarna. Försvassstabschefen Akerbman förde fram m6jBigheten att de sovjetiska flygstridskrafterna Icke identifierat DC- 3:an som svensk innan den sk6ts ner och att den relativt iterhalisamma tonen Rran Moskva, liksom franvaron av delcorationer at hjiilteflygare, kunde vara ett tecken p i att tanken inte varit att skjuta ner eit svenskt plan.28 Inom UD nidde man emellertid fram till slutsatsen att DC-3:an

~kjutits ner efter nagsn tids 6vervagande, och att initiativet har med stOrsta sannolikhet kom f r i n s2kerhetstjansten MGB7 som ocksi svarade fajr gransskyddet. Man ansig det ocksi som fulit rnöljligt att MGB, p i grund av sin maktstallning, tagit hela ansvaret fOr nedskjutningen utan att i farvag ha konsulterat politbyrara, vilket skulle farklara. utri~cesministeraits attityd. Skalen bakom nedskjutningen av Catalinan bedemdes har som sekun- d31-a.'~

F6n att kunna siitta in flygplansincidenterna 1952 á ett strategiskt sammanhang %r det nödvändigt att ocksa ta hänsyn till deras fsrhistoria. Den sovjetiska utvidgningen av LerritorBalvaktengrSnsen till 12 nautiska mil er- kandes inte av Sverige och svenskt militart flj~g fortsatte att flyga in till fyair- milsgransen s i sent som 1951, d i Sovjetunloneri protesterade mot t v i p i -

stadda krankningar den 17 och 26 juPi eitanf6r Libau respektive Windau. Den 4 % september bekraftade svenska UD att et.[ flygplan kornmit 2,2 siau-

taska angal f r h kusten den 17 juli, vilket beklagades. Man bekrakade 06:kså att ett plan den 26 juli. befann sig nagot aves 5 nautiska m11 f r i n

Det internationella klimatet uppfattades som ytterligare tillspetsat efter Koreakrigets utbrott och Sveriges stallningstagaande f6r ett FN-ingripande uppfattades bade i vast och öst som ett slags st2llningstagande 1 varldckon- flikten. Fran v2stmaktshAll fanns fortfarande fQrhoppniwgar att Sverige i

en eller annan form skulle ansluta sig till v ~ ~ t a l l l a n s e n . ~ ~ Och frin sovjetisk sida framfördes skarp kritik mot vad som betecka~ades som kretsar som vil- 1-i knyta Sverige vasterut. Parallellt med detta, och piverkat av de miss- YycEtade Rörhandlingara~a om ett nordiskt försvarsfGrbund och av Koreafri- gan, CBrdes i Sverige en debatt biide parkamentartlskt och i pressen om in- neb6rden av alliansfriheten och m6jRigheten att i11om ramen f6r denna ina2

olika slags mijitara och militartekniska avtal med Danmark och ~ o r ~ e ~ ~ '

Flygplansincidenterna fick sin epilog i samband med Erlanders Moskva- besök

1956.

Den so.vje%iiske partiordfbranden Chirustjev anslog Riia en p i -

tagligt f6rsonlig ton, beklagade innerst inne djupt vad som intr5ffa.t men hanvisade ta18 att det radde stor iiaternat1oneIB spanning. Chrusejev sade att

(12)

det ineraffade inte skulle upprepas och att man hoppades attt svenskarna ocksa givit det mi5ita-a flyget instruktioner att inte kranka det sovjetiska luftrummet, Molotov uttalade sig darpi beröamande om den svenska neutralitetspolitiken, vilken kan hoppades skulle vara smittosam

p21

Dan-

mark och

org ge.^^

Det internationella laget var nu mer avspant och aven den strategiska si- tuationen i Ostersjösmr5det en annan. Den sovjetiska marinstrategin var inte I5ngre inriktad p i hotet h i n amfibieoperation~r utan p5 fBrberedel- serna f6r ett nukleant kfig dar helt nya stridsmedel skulle vara avg6rande och de sm5 staterna knappast Bangre utgera något militart problem.

Under 60- och 48-takt uhveckliades en arailitar normalverksamhet i Oster- sjöomrgdet dar $rsk~i\igka Overenskommelser angav det normala övervak- nings-, spanings- och övningsm6nstret betrafhnde fiy'g- och flot"sstaidskraf- ter. NAT0.s signalspaningsflygningar 16pre friktionsfritt i sina slingor 6s- ter om Gotland. FrAn

1980181

fhrandrades inyo atmosfaren i denna militiira normalverksamhet genom ett antal uppseewdevSckaB4de ubitskraazk- ningar av svenskt territorialvatten och 6984 av en allvóldlg sovjetisk flyg- krankning. Av naturliga skal g i r det inte att diskuterat detta ksnfliiátfhr- lopp p i samma satt som Catalina-affga-en darfar att det viktiga militara och diplomatiska materialet inte iir, sch inte under Iing tid torde bli, tillgang- Iigt. Men nmhgra preliminka observationer ar 2nd; m6jliga med hjaEp w

Get offentliga materialet.

Den svenska marinen kom i sch med

1932

i r s f6rsvarsbeslut att ta det slutliga steget &er till en liitt flotta genom att ingen ersiitening föreslogs för de utgiende fregatterna. De fartyg som var utrustade "r ubatsjakt utgick darmed successivt ur organisationen och den sista jagaren togs ur aktiv tjansa i september 1982. Marinen kom helt att fhnlita sig

pi

ubatssjakt-helikoptrar och intresset var betydligt st6rr-e för nya ytattackfartyg

ara

ubats- jaktfartyg.

H

botten fanns ocksi ett regeringsbeslut frin

4964

enligt vilket krigsmakten skulle inriktas uteslutande på Invasionsförsvar och inte ut- veckla materiel eller organisationer som iirote hade detta som primarupp- gift, 35

6980

intriiffade vid t v i tillfallen ubihsinc4denter som inte överensstamde med ett under 40-talet etablerat normalm6nster. Enligt detta manster av- vek en ubit som varnats med kgsa89skott snabba frin svenskt territorlalvat- ten, p6 samma satt som friimmande stridsflygplan friktionsfritt P5t sig avvi- sas fr&n svenskt lukrum. 1980 stannade ubatarna kvar y5 svenskt vatten, sch 4 det ena fallet, den s k Ut6-incidenten, utvecklades detta till en ubalts- jakt som varade i ngra t v i

(13)

Strategisk föriindring och svensk-sovjetiska konflilcken E ~stersjöamr5det 229

Den avgCsrande händelsen blev emellertid grundstötningen av den sov- jetaska kebiten U 137 utanför Karlskrona i oktober

1981.

GiunQstbPtningen orsakade en intensiv diplonaatisk verksamhet imellan Sverige och Sovjet- unionen om hur basgralng och eventuella fbrhör skulle tlllgi, nigot som ledde till stark irritation frgn sovjetisk sida.37 D e svenska myndigheterna ansig sig efter utredningar kunna fastsla att ubhten Inte kunnat Bomma till grundstötningsplatsen genom felnavigering, vilket de sovjetiska myindig- heterna h a i ~ d a t . ~ '

Under sommaren

L982

ökade antalet iakttagna ubitskrink~aingar dra- matiskt, vilket till stor del kan ha berott pa ailmiindaetens reaktioner. Mari- nen invecklades dock i en seafe ubitsjaktoperatiioner snarlika Ut6-lnciden- ten, vilka kulminerade i ubatsjakten i och kring Harsfjarden i oktober 1982

dar praktiskt taget hela den svenska kustflottara engagerades. Efter Hirs- fjarden tillsatte regeringen den pzrBamentarislaa ubitsskydds~commissii(p- aren med uppgift att utreda kranlcningarna. Kiommissionen hade i april 1983 avslutat sin undersökning och meddelade den 26 att man genom teknisk bevisning funnit det fastslaget att de u bitar som opererat i Hirsfjar- den var sovjetiska och att det rQrde sig om baide konvenlionelia a'stackubi- tar och av minaubitar av dittålis inte kanda typer.39

Som en fëlljd av kommissionen^ rapport 6ver!lamnade regeringen en note till Sovjetunionen dar man protesterade mot krankningarna och utgick f r i n att den sovjetiska marinen skulle

fi

sidaria instruktioner att krankningar av svenskt vatten inte fortsittniagsvis skl~ale förekomma.

F L ~ W

sov- jetusk sida svarades att man inte kandes vid nigra krankningar 18rutom

6-

137 vars feinavigering man beklagat. En omfattande debatt utspann sig sedan framfGxa8lt internt i Sverige, men ocksi med sovjetiska representanter inblandade, om hallbarheten i den tekniska bevisningen av krGrnkningas- na. Dessa fortsatte samtidigt och den svenska ub5tsjaktsverksamketen ut- sattes fortlöpande för kritik f r i n sovjetiska media.

Mellan Catalinaaffaren och 80-talets ubafskrankningar finns en rad paral- leller som inte bara kan betraktas som yttre likheter mellan grinsinciden- ter. Den diskussion som h - t s

E

Sverige offentligt och

E

olika halvofficiella sammanhang kring de sovjetiska motiven följer i stort sett samma banor som 1952: Hcr mycket av itgarderna ar militart respektive poliitiskt mota- verade? Finns det politiska signaler i det intriiffade som hänger samman med det skarpra internationella Baget? Liksom i samband med Catalina-affaren f8refaler inte ubatsincidenterna ha itfdBljts av klart lorm~ilerade politiska Icrav, utan snarare av en officiell stravan efter fortsatta goda relatio- ner som t o m i ordvalen paminner om perioden efter Catalina-affaren.

Vid den f669rdjupadc analys av rapporter och bottenspar som dem svenska försvarsstaben u&rt

1984185

har; en delvis fQsran!$rad bi#d av krgnkningar-

(14)

230 Wilhelm Agrell

nas fiorhistoria börjat framtriida. Operationer med miniubitar En pi%

svenskt inre vatten ansåg man har kunde belaggas i vart fall kring

2947

och mi5jBigen redan under första hiilften av 78-talet. Ett mönster av gradvis %ek- nisk och taktisk utprovning, följd av föabandsmissigt upptradande fran

1980

avtecknade sig har." D e konventionella ubitarna anviindes som mo- derfarkoster fePr minnubitar och dykfarkoster speciellt lampade för operationer mot kust- och skiirgksdsomridew. D e strategiska övervagandena bakom ub&tskr%nkningaana borde darmed, enligt Snrgen Rohwiers synsatt, kunna tidfastas 8981 början av 70-talet, eller t o m skutet av 60-talet. Den

$Eld av systematisk rekognoscering riktat mot ett brettspektra av objekt solm framaratt vid analysen tyder p5 att dessa Bverviiganden r8at behovet av operationer i krigstid mot mal langs den svenska kusten.

Frin början av "-talet och framat hade den sovjetislca marinen gatt över sill den globala strategins, dar ostersjön blev ett bakre basomride. Medan den svensk-sovjetiska konflikten 4952 gallde respekten för den sovjetiska territorialgriinsen och Sovjetunionens uppfattningar av säkerhetszoner kring grinsen, gallde konflikten i bcPrjan av 80-takt den andra sidan av Os- tersjön och därmed respekten fös de svenska terfiiorialgranserna.

Avslutningsvis kan man observera att fiDrelconsten av sve~sk-sovjetiska konflikter kring militara incidenter sammanfaller med perioder av Jamfe-

reBsevBs stark internationell spänning. Sjalva karaktaresa hos konflikterna, och framförallt hos deras dip~omatiska sida, praglas i bagge fallen av relationen stormakelsupermaka& sch srn5stat sch av de speciella problem be- triiffmde trovärdigheten A neutraPitetspoBiti1cen som pkverkat den svenska regeringens agerande. Havdandet av nationelja intressen, folkrattens prin- ciper och stravan efter goda och "rillstsfu89a tce4ailoner bryts har mot varand- ra. De skillnader som däremot finns mellan de bagge dtonfliktförioppen framstgr som begripliga mot bakgrund av hur den sovjetislia marinstrategin f6~iimka'Ss och hur denna "randring fGn berjan av 50-takt till besirjan av 80-talet manifesterat sig i Ostersjöomridet,

(15)

Strategisk förandring och svensk-sovjetiska konflikter i Ostersjöområdet

231

NOTER

"Säkerhetspolitili och försvarsutgifter. Betanliande avgivet av 1965 ars försvarsutred- ning" SOU 1968:10.

Ett exempel pi en undersökning med denna il~riktainig ar Gunnar Jervas, Konfrontation eller avspiinning? Sovjerunionens globala saategi, Ordfront, Stockholm 1983.

S G Gorsjkov, Statens sjömaict Marinlitteraturföreningen, Malmö 1977, originalet

Moskva1976

Jurgen Rohwer, "The Sovie: Navy: Skips and Strategy", Problems of Cornmuaisvn jan 1978.

9.

ao.

Sdem samt Rohwer, Superpower Conjrontatlon o n dze Seas, London 3975.

Z ä r kan man naturligtvis invanda att uppgiften att jaga atomdrivna ubåtar över hela oceaner utan tillging till landbaserat flyg är hopplös. Miiitara organisationer har emellertid en stark tendens att möta en olöslig uppgift genom att omdefiniera den eller geolom att söka nya uppgifter.

William H Hessler. "Tug of \\rar in the Baltic", UnitedSratos IVavalInstiiute Proceedings dec 1953.

1950 publicerade ei.1 sovjetisk expert på internationell ::&tt, professor Molodtsov, en skrift dar han hävdade att bd a e n flottlconferens i Wotn 1924 hade kommit Gam ii19 tesul- lat som kande tolkas som att Sundet och Balten borde ctiings för andra iira sorandstater- nas flottor. Se Gerhard Bidlingmaier, "The Strategic Importaace of the Baliic Sea" ??/ni-

ter! States Nal:al Institute Proceedings sept 1958. Molodtsovs iiilagg disku:eras också i Or- jan Berner, Sovjet B Norden, Samarbete, säkerhet och konflikter underfemrio &, Stock- holm, l985 s 54.

Se i ex G C Reinhardt, "Seapowers Roie in Atornic Warfare" Uniniied S i a m .VavalI:wri-

lutc Proceedings dec 1953.

De främsta handböckerna för varldens flottor och deras fartygsryper ar Jane's Fighting

Ships och Taschenbusch der Kriegsjlotten, vilka utltoimmii i r l g e n under s?:hrre delen av

1900-talet.

Bidlingmaier op cie.

Denna tolkning av bstersjömarinens uppgifter har bl a fraaförts av den danske majoren M H Clemniesen vid eit seminarium o m NATO-strategi P maj 2984 arrangerat av Det Mrigsvideskapeiige Selskap. Se "Danmark og Natos strategi". D e l &rrigsvidenslcabeI.;ge selckab i985. Undertecknad har ocltsi tagit upp fragan i "Soviet Baltic Sirategy and the Sweciish Submarine erisis", Cooperation and Conflict XVIBI, 1983.

Upprustningen av det amerikanska strategislta bombflyget frSn 1949150 syftade ril! att man med hjaip av framskjutna mellanlandningsbaser skulle kunna genomf6ra ett enda koordinerat kärnvapenanfall mot Sovjenunionen. Så länge det strategiska bombflyget förfogade över flygplan som saknade interl<ontinentaiI räckvidd var man bzrocnde av att använda kortast möjliga anflygningsvagar mot m?r,alen, daribland rutten f r i n Grönland- Island över Slcandinavien ii11 västra Sovjetunionen. P5 hösren 1952 ingiclc det strategiska bombflyget ett hemligt avtal med Norge om tillgang till flygbaserna Gardexnoen och Sola

(16)

Wilhelm Agrell

för mellanlandning och bränslepåfyllning. Se Nils-Petter Gleditsch, "The strategic signi- ficance of the Nordic Countries" prio report no 14185.

Från 1978 och framat genomförde Sovjetunionen stora landstigningsövningar i oster- sjön dar oclcså fartyg från andra mariner än Osteysjömarinen deltog, vissa av dessa var uppenbarligen inte avsedda att i krig användas i Ostersjön. Se "Sovjetiska Ostersjöma- rinen - landstigningsövning 1978" Försvarsstabens inforr~aiionsavdelning 1978-10-20,

för en diskussion av övningsmönstren se Internationella Studier 1983: 1 och 19832.

Nedskjutningen av t v i svensica fljgplan ö v e ~ Ostersjön i juni 1952 (den s Pc blåboken) Stockholm 1952.

Se exempelvis Peter Bratt, I B och hotet mot vår sakerhet, Avesta 1973. Det har i dessa

sammanhang hävdats att DC-3:orna i det svenska fllygvapnet utförde spaningsnygning- ar dör det amerikanska strategiska bombflyget, eller att i vart fall. den insamlade informa- tionen delgavs amerikanerna. Något belagg för detta hinns inte i materialet o m Catalina- affären, men torde i vilket fall aldrig ha funnits i svenskt arkivmaterial på grund av sekretessen kring dy!ika fragor.

Samtal med ansvariga för FRA:s arkiv 1985-03-15. Det är osäkert huruvida ytterligare material kan finnas i andra arkiv, exemplevis Försvarsstaben sekt II. samt i olikape!son- iiga arkiv, exempelvis Overbefälhavaren Swediunds och Försvarsstabschefen Aker- mans.

"Rapport över uridersökning verkställd av flygvapnets haveri~ommission med anledning av med flygplan typ tp 79 regnr 79001 från F 8 den 13 juni inträffat flyghaveri" 117 1952 s 3.

Artikeln i Krasnij Flot kommenterades både av Chefen för flygvapnet och Chefen för

förssvarsstben den 25 juli: "CFV yttrande med anledning av C Fst remiss nr R 251981 221 7 1952" UD arkiv Catalinaaffaren dossier 1-7.

Se Jörgen Cederberg och Göran Elgemyr, "Operation Stella Polaris -Nordic HntePligen- ce Cooperation in the CPosing Stages of the Second JVorld War". i WAgrell/B Huldt, e a ,

Ckio goes spying: Eight essays on the History of lntelligence Lund Studies in International

History no 17 1983, Esselte Studium 1984.

"VPM över rapportering av gränskränkning den P316 på em" B G Nordenskiöld CFV251 6 1952 UD arkiv.

Chiffer nr 148 fr Moskva 1616 16.25 UD arkiv

Chiffer nr 156 fr Moskva 2016 04.30 UD arkiv. Sohlman noterade även att den sovjetiska protestnoten i vissa formuleringar var mildare an en motsvarande note till amerikanerna två år tidigare (Chiffer 164 fr Moskva 2416 07.45 UD arkiv). Vid detta tillfälle sköt Sov- jetunionen ner ett flygplan av typ B-24 (fyrmotorigt marinspaningsplan) och de sovjetiska jaktpiloterna dekorerades för sin insats. Efter fiygincidenterná på sommaren P952 inledde svenska UD omfattande försök att via andra länder -framföralEt amerikanerna - få information om hur Sovjetunionen reagerat i andra likartade situationer. Syftet var bland annat att försöka rekonstruera vilka regler man på sovjetisk sida följde. 17 oktober 1952 sköt sovjetislit flyg ner e n amerikansk B-29 (Superforeress) över havet norr o m Japan. D e amerikanska myndigheterna hävdade att radarluftbevakningen visade att planet befunit sig 35 m i k s utanför den av sovjetunionen besatta ö n Yeiri, medan de sovjetiska myndigheterna förklarade att planet krankt sovjetisBct luftrum och att man därför varit i sin fulla ratt att skjuta ner det. Chefen för ameriltancka UD:§ östeuropeiska avdel- ning W Barbour förklarade i ett samtal med representanter för svenska ambassaden att det sovjetiska flyget förmodligen hade stående order att skjuta ner kränkande plan, men att man dessutom var beredd att skjuta ner flygplan som närmade sig känsliga områden

(17)

Strategisk f~riindring och svensk-sovjetiska konflikter i Ostersjöomr&det 233 (Brev fr Rangnwrald Bagge i utr r i d e t Dahlman 4112 1952). Denna sista bedömning var man på svenska UD skeptislc till (Brev från Jarring I ambassadör Boheman, Washing- ton, 1612 1953). E n avslutande passus i Bagges brev har ett visst intresse mot bakgrund av den nedskjutning av ett koreanskt trafikflygplan som inträffade i området 30 år senare: "Slutligen må nämnas att jag från ytterligare ett håll fått höra att piloterna p: de ame- iiltanska plan, som utföra kommersielI flygning till Tokyo över Seilla Havet utefter stor- cirkeln äro mycket oroliga för att en vacker dag nagoi kan komma att handa deras plan nar d e , sasom ofta sker, råka komma E närheten av M.uri!ernaW.

Brev fr ambssadör Sohlman t utrikesrådet Dahlman 1916 1952 UD arkiv. Washington Post 2216 1952.

Ilta Sanomat 2016 1952.

Brev fr Richard Åkerman t byråchef Sverker Aseröm 3ii7 1952 UD arkiv.

PM upprättad av kabinettssekreterare Arne S Lundberg 1818 1952 avseeilde möte med amerikanske Stockholmsambassadören Butterworth. Svenska UD fick i juli 1953 en uppgift att de sovjetiska reglerna för insats mot främmande flygplan andrats efter nedskjutningen av Catalinan. Uppgiften kom frin två polska flygare som landat p i Born- holm och vidarebefordrades av försvarsstaben till UD. De polska flygarna hävciade att de tidigare reglerna varit att ett kränkande plan skulle skjutas ner om det inte efterkom uppmaningar att landz. Flygarna hiivdade att dessa regler efter nedskjutningen av Cata- linan ändrats så att filygplanet fbrst fick beskjutas sedan basen fått order f å n högkvarte- ret i Warszawa härom ("Utdrag ur sannolikt tihli'cPrlitEig rapport av 3016 h953 rörande polsk behandling av friimmande flygplan"). Det franigar inte av handlingen hur uppgifterna kommit till försvarsstaben. Sannolikt har uppgifterna snabbt delgivits försvarssta- ben av den danska underrättelsetjansten, eller ocksi har svensk personal fått tillfalle att utfråga de polska flygarna. Försvarsstaben har i vilket fall velat skydda uppgifternas ur- sprung genom att till UD sanda en avskrift av en del a!v rapporten och inte rapporten in extenso.

Telegram från UD till beskickningarna i London, Paris, VtlashPngton9 New York, Bonn och Moskva 2016 1952.

Samtalsuppteckning från möte med danska, norska, brittiska och amerilcalaska representanter rörande organisationen av NATO:§ nordflank, återgiven i Tempus 27-30 ja- nuari 1984.

Se Barry Holmström: "Koreakriget i svensk debatt" Uppsala 1972. Chiffer nr 240 fr Moskva 514 1956 07.30.

"Att möta ubitshoret, ubåtskrankningarna och svensk säkerhetspoIiti1c. Betänkande av ubitsskyddskomrnissionen" $OU i963:13 även "Sakerhets- och försvarspoEtiken. Be- tänkande avgivet av 1970 års försvassutredning" S O U 19724.

"Säkerhetspolitik och försvarsutgifter. Betänkande avgivet av 1965 i r s försvarsutred- ning" SO U 1968: 10 s 23.

"Säkerhetspolitik och försvarsutgifter. Betänkande avgivet av 1965 års försvarsutred- ning" SOU 1968:10 s 23.

"Att möta ubåtshotet".

För själva handelseförioppet se: Anders Heliberg o Anders Sörle, U b 6 l I 3 7 - tio dagar som skakade Sverige Stockholm 1934.

"Ubit 137 på svenskt vatten" F6rsvarsstsbens infirmationsavdelning 13 dec 1931.

"Att möta ubåtshotet".