SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

E L S A

S J O H O L ~ B

P

min förra artikel har jag sökt pavisa några skillnader mellan ratts- l-iistorisk och allilan historisk metod, med exempel b1.a. friin profes- sor Wafströms Tiol-iäradslagen och Varendsratten. I sittsvar tar Hafström inte upp några sådana frågor utan söker stöd i nytt ma- terial. Enligt min mening andrar detta ingenting i sak och jag tar därför inte upp det till dishission. Har ska endast några erinringar göras.

I. Hafströin påstår, att Inail med diplomet från år 1350 inte avsett att bevisa vad som varit gällande lag 1 Varend utan endast att ge exempel p i den rådande sedvaneratten. Sedvanerätt ar ju enligt giingse terminologi den ratt som tillämpas vid domstolar, om skriven lag saknas eller vid sidan av en sidan. Den ar alltsi gallande lag och iiågo~a motsattning mellan dessa begrepp föreligger inte. Att Haf- ström har en egendomlig definition av ordet sedvaneratt frarngar av TlobaradsPagetn och Varendsranen, men darur framgir ocksi, att han allsig denna vara gällande ratt vid den aktuella tiden: »Efter denna tid [år 1685, min anm.] kunde alltsa inte la~igre den va- rendska sedvaneratten vid tvist &beropas inför ratta, utan a'lleraast vid Det ar nu oklart om Hafström menar att just diploinet h å n 1350 inte kan bevisa &got om gällande ratt eller oin detta galler aven fOr övrigt material. Betyder detta att Hafström nu ined den lika arvs- och giftorätten

E

Varend endast menar, att det var allmint förekommande med sadana uppg~relser i godo?

2. Om han nu menar detta, så miste det Itonstateras, att ban

saknar alla möjligheter att. bevisa ett sida11.l: pastieinde. Det finns helt enkelt inte tillrackligt med medeltida nlaterial för detta. Vad

L G. IIAFSTROM, Tioharadslageii och Vareilclsratten. Viixjö 1965, s. 76.

z2 - Scaiidia 1970: 2

som finns ar dipiom, som ror nigra arvs~~ppgörelser i en socialt mycket begransad krets, de rika fralseslakterna. Man kan inte dra nggsa slutsatser om en geilerel1 likadelning u t i f r h detta.

NU

ar det dessutom sa, som

L.-8.

Larsson påpekat7 att det finns en rad be- lagg för att likadelning inte fbjrekom hos det medeltida varends- fralsetO2

3, Det ar tydligt a t t Hafström ar alldeles ojratresserad av att redo- visa det material som finns p i ett sidant satt? att man fås en klar

"old

av

a

hur stor procent ~lrr fallen som Bikadelnaii~g förekom. Det galler aven 1600- och 170s-talen. Med ett par undantag har han inga belägg i vetenskaplig mening ens från denna tid, utan hänvisar endast helt aPlmant taBB d o d ö c k e r och bouppteckningar. Dessa

kal-

lor ar ju i vissa delar att betrakta som kvarlevor och borde tilldra sig största Intresset. Istallet anvander han stort utrymme &t att redo- göra for de berattande kallor, som omnamner denna likadelning som allman och urmilmes sed. Hafström accepterar kritiklöst dessa pi- ståenden, trots att de i mainga fall faBlts just

a

avsikt att genomdriva den önskade likadellxingen och få den bestämd

a

Bag. Att anföra gammal lag och sed blev ju sedan standard solan argument för eller emot föreslagna lagandringar.

Att det ar dessa pastieanden om »urminnes): sed etc. fran 160s- talet? som ar H a f s t r h s egentliga belagg, Eramgir cev följande passus

.i svaret: »Kan. nggot mnat stöd anföras för att den p5 160s-talet sasom 'urminnes' angivna sedviinjan återgir till åtminstone 1300- samt att dQlomet från 1350 anges som exempel pi3 denna sedvana, ))sedvaneratt». Hafström tanker sig alltså denna sedvana som ett i stort sett fastslaget faktum, ti11 vars s t d han endast be- höver anföra enstaka fall.

Att

det finns en rad fall om olikdelning hör Biksorn inte hit och inte heller frågan om hur representativt detta material som helhet ar.

De

namnda fallen galler alla arvsdelning. För den pistaldda lika giftorätten

a

5Idre tid saknas aven detta ):st6d», Det hindrar inte att Hafström talar aven om den som ett fastslaget faktum.

4.

H

resonemanget o n Varends aPdre ratt har Hafslï.(Prn också dra- git in de skånska bestanamelserana. Han påstar att hade Skinelagen L.-O. LARSSON? Det medeltida Varend. Lund 1964 s. 13 noten med arif. kallor.

" Hafström har tidigare ansett varendsratteil vara flera årh~tildraden äldre. Se Tioharadslagen s. 72.

ocln Skanska stadsratten hade lika arvs- och giftorätt. Han har ocksa upptaekt ett allmangiltigt förhallande: »Da gifto- och arvs- rattskvoterraa som regel :ro lika stora, fairanledde lika giftoratt en Pika arvsrGtt>)4 och han allvander denna »lag» b h . för att stöda siil tes, att Skånelagen

a

iildre tid hade lika arvsrätt.

Vad skanelagarna har i sammanhanget att göra ar svarförståeligt. Jag har tidigare antagit att Hafström därmed ville bevisa n6.got om Varends ratt. Men det förefaller av Hafstrii-ömc svar att döma som om denna. ratt inte behavde nsgra bevis, utan friga endast var om den Pika giftorätten. var utsträckt aven

"&l1

Tioharadslagen. ))Nar den lika giftoratten gallde enligt Skhr~elagen

.

.

.

finner jag det möj- iigt att s& 06ksi varit fallet enligt Tiohäradslagein.)) Varför Sr det m6jligt:9 Vad ligger for tanke bakom?Och vad har sadana l6sliga spekulatPoner för vetenskcaPIigt varde?

5. Aven om Hafstroras paistaenden oar skanielagarnas arvs- och giftoratt vore sanila, skule de inte kanna anv%ndas som belagg för andra om~.idei~s rattcCörh511a~~den. Men eftersoan Hafstrona pastar att inina uppgifter om dessa bestaarimelser 5s felalctiga, miste jag t a upp denna fråga.

Skg~ieiqen 7QGlier som jag tidigare sagt barnlGsa makar. Haf-. str6m har har Isst mycket slarvigt. Om boet ska delas i t v i lika halfrer mellan. deras arvingar, s& kan dessa arvingar inte vara deras barn, Arvingarna ar mannens resp. kvinmai~s slaktingar. Bestämmel- ser om makar ined barn finns i kap. 2 2 och 23. Kap. 2 2 stadgar:

»Dör bonde och har han med sin hustru bade dotter och so% tage deras moder samma lott som en con och dotter kdften rniiidre

. .

.))

]<;lap. 23 stadgar f6r maniien imgefar samma fördelning."ap. ;7 ar till sitt innehall niistan ider3.tisKt: ined kap. 25, vilket ~ittryckli~en, handlar om baránl6sa inakar., Detta lagrum har HaCstrOrn tidigare iiberspats men inte har.

Som sylzes finns det ingen CPverensstamirmeBse mellan giftor%tts- och arvsaiadelarnas storlek k Skarrelagen. Detsa~i~ma galler SkAnska stads1agel-n. Hafstr6ipas å~~vandi~iiig mot mig har ar obegriplig, efter-

l Tiohiiiadslagen s. 82.

Svenska Laildskapslagar, tolkade . . . av A. Holmhiick och E. WcssC-n del IV IJppsala 1943.

6 ->e ocksa Holnlbackc översikt av Sk5ilelagens arvsregler a.a. s. 18 f . med samma tolkni~zg som bar.

'Fioharadslageiz s. q2 n. 50.

340 Elsa Sjöbolin

sona han ju själv åberopar kap. 27, som stadgar halv giftoratt, och kap. 28, som stadgar arv till 213 och alg.

Av denila unders~kning framgår att Hafström inte framlagt några godtagbara belägg for den påstadda lika gifto- och arvsratten

a

5Idre varendsratt. Detta galler oavsett vilken iimebörd Hafström har lägger i ordet ratt.