I siil doktaisa-\~hai~dlii~g ))The Battie of liastings, England, asid Europe 1035-1 o66)), har Stel1 Köriler ägnat et.t kapitel åt ckrif teil )i Eilcomitirn Emmaex [narmas t Till Eminas lov))
3
eller Gesta Ci~utolais)).' Eilcomiurn ar ett prosaverk på latin, rom I~aildlai. om d a i ~ e r n ~ s och anglernas historia från Sven Tveskaggs erövririg av England p5 rono-tadet till Hardakilut, kung 1040-i.7 Troligeil till-kom skriften under Hardaknuts regering. HuvudkalEan för den engelska politiska historien urider denna period ar deil stora Anglo-
Saxon Chronick; i övrigt ar kiillrnaterialet ytterst sparsamt. Soni en utförlig kalla, niistan samtida med de sltildrade haildelserna, ar El:-
corniriin onekligen vard ett narrnare studium. Verkets kallvarde och teildens har emellertid bedömts mycltet skiftande. Johannes Steen- strul>? representailt för en aldre uppfattning, fann skriften panegy- risk ))udeil at des Beretning dog er usandfzrdig)).YLauritz Weibull
Iiiivdade emellertid att verkets varde som källskrift för Sven Tve- skaggs Ilistoria nar skiligori beglansat: vacl den ger ar ~Pakttraditio- ilens Idealiserade bild av koilungen))." Stenton finner verket arara :)completely unreliable o11 poii~tc of facti) och anser att det ar en panegyrik av Kilut den store.' Campbell, som i samband med sa11 ~atgava av verket agnat det ett iloggrant s"cudiv,m, finner att det be- triiffande den danska erövringen ar mindre vardef~~llt, p i andra pi~nkter mer palitligt. Betr5ffa~-ide syftet finner han det helt vara agnat ))the personal glorification of Queen Emma cir-id her l e -
' STEN I~:ön~r:n, T h e Battle of Hastings, England, and Europe io;i;-1066, s. 47 f f .
' J. S ~ F L N ~ I R L P i Dansk Biografisk Leksikori 6 , s. 322 [ I C J ~ ~ ) .
" L. W E I B ~ ~ L L , Kritiska iindersöknirigar i Norderis historia omkring :r rnoo
(1<)11), S. 1 5 5 ,
176
Ola ~ i i ~ d q v i s tlatlvesr). Däremot finner han inte Encoiniuna i ilagot avseende rymma någon politisk propaganda till försvar för »the danish occu- pation of England»
."
Sten Körner förklarar utgångslaget för sin undersöki~ing vara, att !rågan inte ställts ))of what particular aiins tlae Encomiunl can have Iiad or whether it has a particular political background. TIiese questions wiil form the basis of the following investigation.))" Den första delen av Korners undersöki~ing $r u t p i att visa att det finns en klar teildens för Hardaknut, Knut den stores son n e d drottiling Eninla, gentemot Harald Harfot, Knuts äldre son me8 en konkubin. Vid Knut den stores död 1035 var Hardaknut i Danmark och säkrade sig makten dar. T hans frånvaro grep Harald makten och lat mörda Hardaknuts halvbror Alfred. Harald dog emellertid redan r 040, och Mardaknut kunde återviinda till Eaigland, dar han regerade till sin dOd 1042. Körner påvisar, hur Harald Harfot konsekvent tecknas som en usurpator, som orättmätigt tillvaller sig makten; betecknande ar att balls kungliga börd förnekas. Som regent fram- står baii som en tyrann, en rex injustus. Mot laonom staller Enso- niiurn Hardaknut som den rattnzatige regenten efter Knuts sdöd, en rex justus.
B e belagg förf. kan lamna för denna tendens verkar overtygande. Men Körner går vidare. Han stliller frigan »against whom the En- comiast's popaganda for Hardasnut was dirested>), Han fortsatter: ))Harold Harefoot can be discounted imrnediate%y. H e disappeared from the picture on March 17th) 1040)) [s. 63). Nej, propagandan f Ensomium riktar sig mot Edvard Bekannareii, bror till den 1036 mördade Alfred och soil till drottning Emma i hennes tidigare äktenskap med den engelske kungen Ethelred, död 1016. Edvard blev Hardakliuts samregent under dennes Storta regering.
Vi skall har ta upp Körners argument till en närmare granskning. Sjlilva utgångspunkten för resonemanget ar tvivelaktigt. Varför skulle inte propagandatendensen kunna rikta sig mot Harald Har- fot, fast denne var d ~ d ? Så t.ex. finner vi i de normandiska kröni- korna den mest intensiva propaganda mot Harald Godwinsoil, en redan besegrad och död fiende, och tendensen rn6ter som bekant ofta 1 historieskrivningen.
j A. CAMPBELL, Encomi~rn Emmae Regiilae (Cainpbell), London 1949, s. XXI. K ~ ~ R N E R ~ S. 49.
Enconiiurn Emmae
I77
Till stor del vilar Köiners bevisföring på direkta inisstolkizinga:. av texten. iiörner sager att )>Encomiuna's attitude to the joint-king- ship could not be illustrated more plainly)) an av dess negativa be- skrivning au Knuts och Edmuild Jarnsidas korta tvåhärskardOme 1016. :Med ~ ~ t g a ~ ~ g s p u n l i t fr511 detta ai~för Körner senare p; taal om FIardakil~its och Edvards samregering, att slutraderna P Encomluin uttrycker förl-ioppningen att bröderna osli deras mor skall harska i v:llskap (733. Nu står emellertid i si~~traderna >)Hk fides habetur regni sotiis, hic jnuiolabile uiget faedus niaterni fraternique amoris))
[kurs. har];' alltsa klart indikativ och ett klart faststa?laa~de av att IILI hålles trohet av medregenterna och råder ett moders- och brödra- karlekens okrailkbara förbund, vilket snarare Kommer att stå i effektfull kontrast till det tidigare negativa omdönet om Knuts och Edmrinds tvaharskar döme.
Nar Könler vill påvisa att Hardaknut tvingats dela kungadömet med Edvard, aberopar han två kallor soin han annars är mycket skeptisk mo< nainligen William of Malinesbury f r i n s 1x1-talet och Saxo f r i n 12.00-talet,"
Ett för tesen om E~~comnirims propaganda mot Edvard viktigt argu- ment bPir en ed soin Knut svor till Emma och som enligt Körner excluded all other pretenders t o the tlirone)) [utom Hardaknut) ." Men i själva verket kravde och fick Emma en ed av Knut att lian aldrig skulle satta tipp soilen till någon ailnarz hustru aIi henne sjalv att Iiarska efter honom, om det hailde att G u d sk~11Ie ge henne en soil genom Fionoin.'Av fortsaefi~ingeil: ) ) T y det sades att kungen
i CAMPELLL, Encomium Emmae, s. 5 2 .
' Förf. frainhaller s. 66 f . att vid sidan oin traditionen oin de goda relationerna rnellai~ Hardaknut och Edvard det i två kallor, oberoende av varandra, funnits en annan, nsaying that Hardacnut was forced to share his kingdom with Edward)). Men 6eil ena kallan säger inte detta. Wiiiiam of Malmesbusy sade enligt förf. ) ) h t Edward came uiiin-iited and was only received because of the kingship between the t w o stepbrothers)). Men i den latinska texten cit. i av- iiandlingeil s. 65 står a t t broderil Edward, som var trött på årslAilg utlandsvis- telse, och som åter besökte faderilesjordeii i hopp om broderssli4ctskapj mottog han rdardakilut) med, som man säger, öppna armar och höll honom kvar i~iycket vaiiligt.
" Förf. fortsätter: »It is iinportant t o rernember this when trying t o establish against whoni the Encomiast's propaganda for Iiardacnut was directed (.63).i)
L o CA~IPBF.LL~ s. 5 2 f , : Sed abnegat illa, se unquam Cnutonis spoiisam fieri, nisi
illi iusiurando affirmaret, q ~ ~ o d numquam alterius coiliiigis filium post se regnare facrret nisi eiiis, si forte i!li Drus rx r o filium dedisset.
hade söner med någon annan» framgår tydligt att eden riktades mot Knuts söner med konkubinen Alfiva, b1.a. Harald Harfot, något som Körner sja!v framhåller (s. 59). Eden riktade sig alltså inte mot Emmas son Edvard, ännu mindre som både han och hans halvbror i Eiacomium omnämns som Emmas och Knrits söner. Körner har också ett annat stöd för eden (s. 55) men det vilar på en felöversatt- iiing."
Körner framlaåller också, att Edvard visserligen ))is named as the legitimate son but in such an obscure wayn att man inte kan avgöra vem Encomium betraktar sona iaaas far (s. 68). Harvid finner Köriler, att Encomium helt sökt dölja den normandiska prinsessan Emmas tidigare aktenskap med anglernas kung Ethelred genom att framstalla hennes giftermål med Knut deai store sisom ledande till forsonixag rnellari daner och nornaander och ej som man kiinde vanta meilaia daner och anglosachsare. Har föreligger ett förbiseeilde. H Encomiurns Argumentum sags ~ittryckligei~ att giftermålet mellan Emma ocla Ethelred gjorde slut på striderna mellan dalaer och angler." På det av Karner ;beropade textstallet inne i Encomium med dess oklara syft~li~ag blir det darlaled också den enda rirnoiga tolkningen." Det ar riktigt att Ethelreds namn inte namns i Enco- mium. Det ar emellertid knappast egendomligt med tanke på den påtagliga tendensen i kapitlet om erövringen att s.a.s trolla bort den gamra engelska ättens ratt till landet till förmån för de da~lslta itungarna Sven Tveskägg och Knut den store. Beskrivningen av erövringen lagges i viss mån till ratta för den. S; framstalles tipp- takten till Sven Sveskäggc Ialttig narmast som en straffexpeditioi~ mot halls befälhavare Torkel som uppträtt självrådigt mot Sven.
T
samband med Knuts trontillträde framhåller Encomium, att han hade dela lagliga ratten att harska över danerna " Etl-ielred ornnam- 'l Förf. citerar (s. 55) den eligelska översattniilgen av C ~ M P B E L L , S . 35 somomtalar, a t t Knut den store nar Hardaknut växte upp »pledged t o him the whole realm which was s~Coject to his commandi). Körner säger därefter att iiCnut
had sworn t o leave all his realms t o his soni). Nu bör texten översattas med Han band med en ed hela riket vid gossen = han lat riket avlögga e11 ed son1 band det vid gossen, (»Adulto denique puero de quo sermo agitur pater adhuc in omni felicitate degens omne regnum suae dicioni subiecturn sacramcllto deuiilxit»), CALIPHELL, S. 34.
'' CAMPBELL, [Arg~imentuml, s. 6.
1 3 CAMPBI~LL, s. 32. 11 CAMPEPLL,
Ei~coniium Ernmae
179
iles endast som princeps, ej som rex, och hans son Edmtind, som till skillriad fran fadern nämnes vid ilamii, kallas oftast för iuuenis eller priilceps.'"
Det ar mot denna bakgrund som Ethelred inte namns son1 far till Edvard och brodern Alicred. I stallet framställes dessa som barn till X<ilut och Emma. I och med att Ethelred och Ednurid medvetet undanskymmes i skildringen, har det legat nara till hands för förfar- taren till Encomium att föra KIIU~, Emma, Hardaknut, Edvard och Alfred till samma familj och ställa denna i motsättning till Sarald E-Iarfot. Detta 3r inte agnat att försvaga Edvards position. Det satt7 varpå Enconiium gång på gång I6r Edvard till de legitima arvingarna och omnämner hans kungliga börd, motsäger direkt Körners tes om en förstucken propaganda mot Edvard i Encomi~m. Sål~rnda skickade enligt Encomium Knut och Emrna vid Hardaknuts födelse sina andra legitima söner [nalios uero liberales filios))] till Normaaa- die. A t t raed dessa söner avses Edvard och Alhed ar helt tydligt av sammanhanget,'Wet sägs också om E m l a att I-ioil stannade i riket sörjande sin makes död och var orolig på grund av sönernas från- varo. Man bör också notera scenen, dar ärkebiskopen häftigt vagrar Harald Harfot kröning åberopande den trohet han var skyldig Em- mas söner [pluralformen upprepas i hela hans protest). Nämnas b6r också hur bröderna kallas »regiis adulescentulis)) i det som en mar- tyrdöd utförligt skildrade mordet på Edvards bror Alfred.17
Körner trycker emellertid hårt p; att Hardaknuts ansprak f r a n - häves mycket mer
a11
Edvards och anför sarskilt som ett viktigt argument, att Edvard själv skulle ha sagt till drottning Emma, att han inte kunde hjälpa henne mot Harald, eftersom rikets storman sviirit Hardaknut trohet. Encomiasten skulie darmed skickligt ha lagt )/the propagailda for Hardaknut and against Edward in bis o~i\rasinouth! >s. 69).
Här
ar det nödvändigt att erinra om Körners forsta tes-
att Mardaknuts tronailspr&k gentemot Harald ar ett barai-ide tema i E~lcomium. Denna strid framstår som Körner sJSlv framhåller såsom en kamp mellan en sex justus och en rex iniquus [s. 57If.].
Edvard blir darmed helt naturligt en biperson. Det säger därför inte i ~ s g o t om e11 propagandatendens mot Edvard, att haras ansprak
15
CAMPBELL, S. 2 2 , 24, 26, 28 f., 3 3 . Mail noterar, att Knut den store konsek- vent omnainnes som sex.
'"et sages ocksa direkt vid heskrivilingen av hur Harald Harfot förfalskar ett brev till Edvard och Alfred, CAMPBELL, S. 34 och s. 4.0.
i:
I
8~
Ola Lindqvistomdanskyinmes eller att lian med sin replik ytterligare uladerstryker Hardaknuts tronanspråk just i "sskrivni~lgen av striden mot Harald. I skildringen av stiiden mellan Hardaknut och Harald Harfot går fronten konsekvent mellan å ena sidan de legitima arvingarna, till vilka Edvard föres, och 5 den andra sidan Harald Harfot [och hails broder). Det iir for övrigt betecknande, att när Eilcomieim omtalar hur vissa engelsman valde Harald Warfot sägs det inte att de svek Mardakiltit utan drottning Emmas förnama söner.'Wan förstir den skrivare
-
enligt KOrner arbetaiide med en avskrift troligen under Edvards regering-
som inte heller observerade, att någon propa- ganda riktades mot Edvard (s. 7.4).Nar Körner med klara belagg visar, att Ensomiums författare konsekverit tagit stalining för Hardaknut gentemot Harald Harfot, blir inan helt Overtygad. Det blir ett intressant exempel p& rnotsats- stiilIningen a-\i en sex justus contra en rex injustus. En sådan iaistorie- skrivning ter sig inte Iaeller överraskande i ett verk, som t i l l l t o m ~ i t under Hardaknuts regering. Det var Harald, som under fem år spiirrat vageln till tronen fur Hardakilrit och som drivit både honom och hans moder i landsflykt. Det förstik som moter i Encomium att s.a.s. uiadanskymma den gamla engelslca kungagtt som regerat före den danska erövringen gir val ihop ined den markbara tenden- sen till förmin för den danska atten i verket. Argumenteringen for att propagandatendensen i Encomium egentligen varit riktad mot Edvard Bekanlaarel; ter sig dareinot son1 en Itonstrkiktion, utan stod vare sig i F.ncomium eller andra kallor.
S U M M A R Y
Encomium Emmae (or In Praise of Emma] is a prose work in Latin deaiing with the history of the Danes and the Angles from about r o I o up until the time of Hardacnut, who was king frona 1046 to 1046. S h e work was probably written during Hardaci~ut's reign. S h e value of the work as a source and its purpose have been appraised in different ways. Iri his doctor's thesis, "'The Battle of Mastiilgs, England, and Europe 1035-1066"~ Sten Körner poiflts out that the question "of what particular aims the Encomiurn can have ha2 or whether it has a particular political background" has not been raised. 'VVhen Mörner demonstrates by co~~cliisive cvidence that the author
--p
of the Enconiium coi~sistentiy adopted an attitude lin iavouu of Ilardaci~ut and agalnst Harold Harefoot his arguments are whoJly convinclng. But Icörner considers that the propaganda as in fact directed agaiiist Edward the Confessor, who became CO-regent with Hardacnut. This argument, however, rests to some extent oii ~ n i s - interpretations of the text and is not borne out by the E i ~ c o m i ~ m . Siiice Möriier's first point is that Hardacnut'c clairr~ t o the throne against Harold is a dominant theme in the Enco~ni~irn, it is yriite i~atural that Edward is a seccsndary Cigrnre. The way in which the Encomium, time after time, includes Edward among the legitimate heirs contradicts the argument that there is -veiled propaganda against him. In the account of the struggle between lZardac11ta.c and Harold Hareioot in the Eliconlium, the lille of demarcation suns corisisteiitly betweeil the legitimate heirs, of whom Edward is one, and Harold and his brothers.
