Drottning Kristina och eonsistorium
genesale.
En av de mest intressanta B~yrkoraltsliga debatterna i
vart lanad ar striden om eonslstori.ham generale. Utförliga redogörelser f6r de under åren 1623--1625 f6rda "rhand- Iilagarna f~religga ocksa l. Strider~ma efter denna tidp~anlcth a dock endast berörts i mera översiktliga frana7st5lPningar3 och drottning Kristinas insais ar icH~e ens onnnamnd i litfe- raturena. För alt [örsta denna sirid om kyrksshyrelsen ar det emellertid nödviaadigt akt stalla an den i dess korkoratts- liga sailannianhang Enm om iira aldrig s& kortfattad redo- görelse f6r detta sammanhang ar d a r h r nbjdvsndig.
Då Gtastav Adolf 1623 framlade sitt fGrslag till ett H a n - dat conslstorium geraerale innelnar detta Ingen nyhe%, Sa-
dana konsistorier feiinnos sedan Iawge i Tyskland, och tankera p5 era av priister oc%a Pekman sannmansatt kyrklig aversty- relse hade Ftisesvaval b i d e Gustav Vasa, Jolaan III och Karl IX. %,ilivii1 5a de% sreaiska f6rslaget av ar 1623 era sJaiiarst5nmd4g skapelse. Den aral initierade biskopen i V5sheirSs, Johannes R~adbeckius, firblarar, att Gesstav Adolfs konsistorlun~ icke
--p
Se I<. A. Appelberg, Bidrag till belysande af kyrltaiis rättsliga still- 11ing (1900) s. 155 ff., O. Holnidalil, Studier öfver prastestlndets liyrkopolitik
1 (1912) s . 149 ff., Hj. Holmquist, Svenska kyrlraii uisder Gustav II Adolf (1938) s. 224 ff. ocli Hans Gnattiisgius, I)eii centrala kyrkostjrelseai i Sverige 1611-1636 (1'339) s. 293 ff. I sistiiamrida arbete h a r det kyrkorattsliga pro- blemet lielt förbigåtts. Se a. a. s. VIII.
'
Se härtill författarens oversiktliga frnmstiillni~ig i Sv. teol. kvastal- skrift 1940 s . 349 ff.var likt något av de lionsistorier, som han sett eller last om »utall ifrån dem allom i många måtto mycket avviker)). D i
frigan debatterades i rådet 1636, varnade emellertid Rud- beclcius för att följa tyskarnas »nlaores» l. Aven i detta fall
liar Vaster5sbislioperm ratt. Striden o m eonsistorium gerie- rale gällde verkligen, o m mail i Sverige sliulle acceptera tyskariias »mores» eller liorrelitare ~lttryclit den liyrkorätls- liga uppfattning, sorn vid denna tid var den allmäilt har- sliande i Tyskland.
Utanarliai~de för denna kyrkorättsliga åskadning ä r distinktionen mellan det inre och yttre Iiyrkoregementet, mellan potestas ecclesiastica interna och potestas ecclesia- stica esterna. Det inre kyrkorege1nei~8et omfattar predikan, sakramentsförvaltning och uyekelämbetet samt tillliommer prästerna. Det yttre kyrkoregementet, eller vad man ock kallade jus it1 sacra eller jus circn sacra, tillkommer den världsliga överheten.
Den teoretiska utformningen av detta program l-iarros från den reformerte teologen David Pareus, professor i Hei- delberg. Det framlades f6rsta gången i tryck 1608 Paretis' distiilktion, soni val svarade mot de faktiska förlaållandena i TyskIand, blev den teoretiska motiveringen för ))das lan- desherrliche B<ircl-ienregirnenl» och vann genast Insteg i de11 kyrkorättsliga litteraturen. Pareus' malitfirdelningslara bil- d a r sålunda grundvalen för Joliann Gerhards framstalliilng av »tura magistratus circa sacra» i dennes dogmatiska hu- vudverk med titeln: Loci theslogici (1610-1622) 3. Härmed
hade Pareus' uppfattning fått kyrklig sanktion aven inom lutlierdomen. Mot dess renläi-igl-iet kunde ingen anmärl;- ning göras.
De nya tyska liyrliorättsliga ideerna nådde mycket snart vårt land. BAde Axel Oseiistierna och Gustav Adolf ha tidigt
Thyselius, Handlingar I s. 124 och SRI' 1636 s. 335.
Z Se J. Heckel, Ciira religionis, ius iii sacra, ius circa sacra (Kirclien- reclitliche Abhandlungeii 1938 s. 224 ff.).
Drottning Kristina och coi~sistoriurn generale. 3
stiftat heliaiatskap med Paretas. Vid Uppsala universitet in- troducerades den nya Pigrrlioratten av Johann Gerlaards Biirjange, professor Skytteanus Jonas Magi-na. Med slciirpa understryker Joimas Magni, att överheten icke far PiPlv5lla sig den makt, som uildanryciits påven. 1Förlaållawden:i P Eng- land, dar konungen a r rikets högst:~ styresman hade 1 and- liga och världsliga ting, a r ~ enligt. Jonas Magni förebildliga. Författaren polemiserar visserligen mot Paretis, men dB han sliall bestainma Iiyrkoregementet, aa-ivander h a n dennes ter- tninologi. Det inre kyrkoregementet tillkonimer prasterna och det yttre den världsliga överheten. Det sistniimlada om- fattar förfogandesatten örea- de naedel, soni a r s wödvandiga fQr att eia religionsform skall Piunna Pilf6ras I en stat, refor- meras och vidinalithållas, r i t t e n at8 ~ a p p r i t t : ~ skolor och lionslstorier, tillsatta, avsiiita och laontrollera kyrkans tjiinare och tatfiirda förordningar rörande deras 5mbeis~1tóuialng, sätten att: tillratlavisa dem som fara vilse i luraim, att sam- naanakallci Biyrkomöten s c h förfoga över Iiyrlianas egendom. Jonas Magiais laar citerade disserlatiola i r iiilet vanligt akademiskt lärdomsprov. Den Biar i stallet tililkonamit i ett bestamt syfte. B slutef av dec. 8624 hade Gustav Adolf kal- kat rikets stiiader till rPPisdag i Stockholnia i BsCPrjaaa a r anars 16'35 Ett avg8rande beslut i coiisistoritam-generale-frågan skulle fattas. Detta a r den historiska bakgrunden Biil Jonas Xagnis i deii liyrliolaistoriska Iltherat~iren icke ens om- namnda skrift: De J u i e rnajeskakis. Den 19 m a r s B635 sIiul%e disputationen aga rum. Sonn respondent fungerade e n kung- Ilg sliperidiat. Jonas Magrais dissertation ar ett inlagg i den alit~iella debatten o m ëonsistorium generale. Farfattarens avsikt ilar varit att ge en principiell motivering för ett blan- dat konsistorium, som han ocksa varmt förordar. Endast ett sådarat konsistori~arn nioksvarar Piyrkails aristoksatislia sty- relsesätt. Mana Iian också uttrycka saken sa: en "rdelirning av kyrkoregementet, ~ p o t e s t a s ecc8esiasliea», nimellan pras- terna och deim världsliga Csverheten liriivde en kyrklig styrelse- form, dar båda parler voro representerade. Osdförandeslia- pet borde docl; enligt Jonas Magni tillliomiira 2rliebis&open.
Det fajrslag till ett consistorium geaaerale mixtum, soin framlades 1623 och 1624, var utarbetat av Axel Oxenstierna l. Detta konsistorium skulle bli ett kyrkligt centralorgan och utöva konuilgens potestas ecclesiastica esterna. Det skulle vara den viirldsliga överheteils »hand», förlilarade Axel Oxenstierna 1636 )»Enkannerligen och S6r all ting)), Ineter det i förslaget, »skall detta allmanna konsistorium hava en allmän inseende ocl-m inspektion över allt klerlieriet uti hela rilaet». I ett flertal punkter redogöres för denna uppsikts- ratt och dess narmare innebtird. Uppsilitera över sliolor, hospital och tryckerier samt över studenternas utlandslia studier skulle aven tillkomma generallionsistoriet. Dess första uppgift skaille emellertid vara att utarbeta den sedan larige omdebatterade kyrkoordningen och »punl;Levis» pre- sentera den %r Kungl. Maj:t »att överse oc8a betrakta)).
Det Bhiingliga Initiativet till en omandring av kyl-kosly- relsern var eit hårt slag f ~ r biskoparna, som genom Geistav Adolfs Bonungaförsakran liande sira malafstallnirig i hög grad tryggad. Kudbeckieis förklarade ocksi, att genom ett sadant konsistorluran sliulle biskoparna bli »re ipsa degraderade ab officio)) Av kyrkomannen hade visser%igen raagra, bland dem Joiias Magrii, Johannes Baazius ocln Soliannies Matthiae, accepterat den nya maktfördelnin~gsliran ocln Ivrade följakt- ligen aven för ett eonsistoriiixmi generale. De ledande kyrko- marinen med Wudbecki~as och Laurei-itius Paullnus Gotheis i spetsen Pntogo dock en helt annan stsiadpunkt. För dem var den av Melanchthon utformade kyrkorättsliga uppfatt- ningen det allt beharsbande idealet. Det karakteristiska för deinna tippfattning var det strainga åtskiljandel mellana det andliga och varldsllga regementet. Den andliga och rärlds- liga makten böra icke sammailblandas, konstaterar Melanch- thon i Confesslo Augeastana. Detta 1;iyrkorattsliga ideal l SRP 1 6 4 5 s. 105, 136 ocli 149, Instrulrtionen ar trgelrt i Tliyselius,
Handlingar I s. 59 ff.
? SRP 1 6 3 6 s. 425.
"udbeckius' Itritil; av det kungliga ftirslaget, daterad den ?O,'3 1624,
behärskar den svenska liyrkoordningen av 1571 oeh Nova Ordliaaaaiia av 1575 I kampen mot ett consistordainn gene- rale blev ocksa det reformatoris8ia kravet p2 d e hada rege- iaaenmtenac atskiljande elt av de framsta ocla ofkast aiaviinda argumenateaa. Ett kyrBcBigt konsistorium miste iiaraitas sa, heter det i pristerskapets svar a v dela 22 miass 1624 l, att
»virldslig dom och kyrko eller Guds föisamHirmgs dom bliver var f6r sig och icke så fGrblandas, att det eina gör det andra något Iiinder)). Skulle en och s a m m a person, i detta fal1 drotsen, annniiirker V5ster5sbisl;spea~ anfirtros »adrniaaistra- tio et inspectio ieistiliae civilis et christiancae, bliver det en.
niy påve eller pontifex)).
A r
1624 franmlade biskoparna ettegeek ff6sslag till consi- storiiann generale: » F o r m a eller satt, laureiledes ett generale evangeliskt coansistorium eccleslastichanin. . .
kan upprattas och BmiiElas» Detta förslag, som sedan blev iaQgAngspainilitenp felirdrottraiiag Icristiaaas, bygger delvis p i Axel Oxenstiernas, men mycket h a r uteslutits, tillagts och andrais. Som helhet be-
'
Tryclrt i Sllyselius, I-lniidlingar 2 s. 200 ff.Tryckt i 'P'fiyselius, Ilaiidliiigar, 2 s. 214 ff. Enligt C~iatti~igiiis (a. a. s. 295) a r den av Tfigselius EryclcLa avskriften dela » y i g s t a och sams ta)^ ocli snlciiar »sarntidigliet med fVrhai~~ilingar~ia)). Tligselius' t e s t står emeller- tid mycket iiara liucibeckius' av Leilaens rattade original (I(11. 32, varom se niirmare Liiiliöl~irags bibliotlieks baiidlingai- 2 (1795) s. 3 7 ff. och Ciiattingius
a. a. s. 298 ff.) och iiiiieh5ller liksoin detta de latirislia rubrikerna och »Set-
tio quarta. De legibiis iii hoc consistorio observaildis». Deil fjärde sektio- nen salinns einellertid i kopiorila i Riksdagsacta och i Acta ecclesiastica 96, RA, lilisoln ocli i deil kopia, som drottning Piristiria lade till grund för sin iiistrulitioia. »Detta laan)) sliriver Cnattingius (a. a. s. 342 noten), »måhaiicda förlrlaras därav, a t t Rudbeckius icke liaiiii författa detta förslag i ett sam- inanliaiig och a t t man hljrjacte taga avslirifter, iniian det iialnu var fiillt far- di@». Att i detta sarnmaiilin~ig utreda det Iiär antydda liiillprablernet ar dock icke möjligt. Annagrkas sliall blott, a t t deii fjärde sektioneii icke ingatt i det 1624 framlämnade förslaget, a t t några av lagbestämmelserila samt de bada edsformiiliireii i detta parti äro hämtade fråii Rudbeckius' kyrkostadgar (tryekta av H. Lundström, 1900) ocli att den av Thyselius tryckta tex- ten innehåller prästerskapets definitiva förslag, sådant det förelag vid för- handlingarna 1636. Se Bidrag till svenska kyrliails och rilisdagarnes historia
traktad a r »Forina eller satt» i hög grad karakteristisk för sina uppliovsinan ocli utarbetad efter de kyrkorättsliga prin- ciper, som en gång uppdragits av Melanclilhon. Al<tstycliet har oclisi flutit u r Joliannes Rudkmeckius' penna.
Assessorerna i det biskopliga konsistoriet sliulle vara rikets samtliga biskopar och s~~perinlendea~ter, konungens förste hovprediliant och Stoclil~olrns stads kyr%iolierde samt två eller tre »jure eonsulti
.
.
.,
villie, sardeles nar mixt salier förefalla, deras betanliande i saken hava s l i o l a ~ . Dessa lek- man, som i förslaget kallas ))coanniaissarij», siiulle Iia sina »sardeles stolar p2 förnainsia r ~ i n i ~ m e t för sig sjal va)^. Deras naïvaro skulle dock icke vara obligatorisk. Till 1;oiisistoriet sltulle aven Ilöra en almarm griipp av lekmaii: »en eller tv5 förriamlige, vällarde och gudalslrande herrar av råd eller ridderskapet». Dessa sliulle vara Bionsistoriets »defen- sores, patroni et adjutores)) och tillse, alt allt tillgic8i ordent- ligt och »utan tumult)). I förhör ocla omröstning skmlle de icke delta. Endast o i i ~ något beslrit anginge Kungl. Maj:t eller det världsliga regementet, skulle de ha ratt att »dar emot excipel'a och Iieiines exekution iillR. K.
M:ts egen revision och deklaration att suspendera)).Av vad som har allföris, fran~går, att lekmannen för- utsin att vara ordningens valitare slrulle vara Kungl. Maj:ts representanter och tillvarataga dess intressen i konsistoriet. Lelrm~nxien hade emellertid även eu annan uppgift alt fylla i ett consistorium generale purum.
Enligt Melanctithoris liyrlrorättsliga principer h a kyr- kans inan icke någon konungslig eller tyrannisk makt. Byrko- regeiiientet ar av andlig karaktar, ett »plane spirituale regi- men», och ulövas genom Ordet utar1 yttre våld. Endast den världsliga överlieten får bruka sviirdet. Exekutivri~aliten eller vad Rubeckius kallar »coactiva exsecutio med perem- toria citatione, med carcere, med poeilis realibus et persona- libus» tillkommer den varldsliga överheten. Den ar eller borde åtminstone vara kyrkans tjanare och exeltutor, nrniili- ster et executor eccIesiae», soin terminologien lyder 110s Me- lanchtliori.
Drottning Iiristina ocli consistorium generale. 7 H praktiken skkille emellertid denna tia~pfatknln~g bereda d e svenska kyrkomannen åtskilliga svariglietei.. Redan vid Orebro möte 1529 klagade de over alt de8 »världsliga salsr- det ofta ligger nere och icke haver sin gang som det borde)). Samma klaganm anöter i kyrkoordningen av 1571. Orsaken till dessa Blagomil a r Bätt ati finna. B i d e PiyrPcans och sta- itens representanter hiivdade niödvändighelen av en striinag kyrkotukt. For att medverka vid d o ~ n e n s exeliverande krävde einpillerlid deii varldslig:4 6verheteia att genom sina representanter f5 delta i kyrlians doinslut. Overheten h a r jelie entara vidare velat vara »miliister et esecuitor eccleslae~.
I sin kritik av det kungliga Grslaget till consistori~am gene- ralie berör Readbeckius detta problem. Han skisiver: »Mera var d e [st5thillare, fogdar, borgmastare och r i d ] ville be- svara sig, att de icke kunna exekvera det som de icke hava varit med att rannsaka, Sr dar till gott remedium, alt de anm- tingen med eccliesiasticis iia %alP casu krinila triida tillsam- mans, d a saken h r h ö r e s , eller begara se kapillets raransak- ning s c h dom». EeBiinänneaa kunde emellertid icke helt tnndvaras i lionsistoriet. E n kyrklig överstyrelse med s5
vitlgaende befogenhet, som det bisliopliiga förslaiget gav con- sistorium generale, behövde andra niaktniaedel iiad Ordet. Bislioparna voro icke okunniga laiirom. De vissie ocksa vägen att uppii5 dessa.
I
Coilfessio Augeiskana talas icke blott o m biskoparnas malit enligb gudoanlig ratt, om deras polestas juse divino. Har ordas aven o m en a n n a n makt, forlaniad av den v5rlds- Blga överheteii, en ~ p o t e s t a s jure humano, donata a regibans et Imperaioribus~. Denna potestas ar salundra ett privile- gium av deim varldsliga overhelen. Privilegievägen blev också de svei~slta biskoparnas kungsvig, d i det gallde att erhalla den makt, de icke agde enligt gudomlig ratt l. Striden o m-
V 'Tyslrland var förliållandet ett helt annat. Både teologer och juri- ster varnade den världsliga överlieteii för a t t genom privilegier avstå friii sina Iryskliga rättiglieter. Sålunda understrgl;es Silemann Nesliusius i De vera Jesu Cliristi ecclesia (1572), a t t kyrkliga straff icke f5 verlrstallas »vi
Iiyrkostyrelsen laör därför på det narmaste samman ined privllegiefrågan, Utan en njurisdictio politica, donata autorl- tate l i u m a n a ~ , varom redan Nova Ordi~lantia av f575 talar, sliulle ett coiisistoriurn generale puruin ha saknat nödig aulitoritet och erforderliga maktmedel. I Srslaget till in- struktionen för consisloriurai generale l-ia också biskoparna tagit hänsyn härtill. En sarskild avdelning i instruktionen handlar om ko~isistoriets auktoritet och maktbefogenlaeter: »De autlaoritale et potestate Iirmjus consistoraj)).
I denna avdelning franihalles fiPrst, att B;onslstoriet icke har nigon »makt autl-ioritate praetoria ve1 impeïaloria %i18 att g6ra nya trosartiklar, alt göra lagas och stafuter, soas] andra antingen i samvetet eller till utvärtes straff obligera
.
.
.,
vilka med profoss skola eRerPiomnnas)~. Enligt geidomlig rätt h a r konsistoriet Icke befogeralaet att »bruka nagon ulvar- tes makt eller dorn om någons Iiiv, gods eller ara». H a rmåste den varldsliga overheten triida emellan med sina pri- vilegier. Den andra artikeln i den tredje avdelningen Biand- lar också om konsistoriets auktoritet och makt enligt miinsk- lig ratt eller: »de authoritate, yeiam habet jure bumano sive beneficio ploreim regimm et principnm, nec non longo eccle- siae u s ~ i » . Till konsistoriet sliuPPe alltså överlieteil överlåta »någon varldsllg makt», Mit hör rätten att bruka ovilIIior- Big staraining, fingelse och böter, »citatjo peremtoria, carcer et muleta pec~aaaiaria~. I detta sammanl-iang f i ocksa lek- männen sina uppgifter i Pioilsistoriet bestamda. Nar iaagaia »peremlorie sliaH1 citeras till defia konsistorleim», heter det, »sliall den citation av commissarijs underskrivas». Skall någon fängslas, »sona icke otvingat det vill ua-idergå, d& skall det ock givas commissarijs i h a n d e n . De bötesbelopp, som icke godvilligt utbetalas, skola genom »commlssariorum be- fallning utfordras, så att eccIeslastici Icke något våldsann- Iigen iiver deras kall behöva eller må sig h-etaga».
Förhandlingarna om ett consistorium generale ledde
tio, qua adserunt Caesaris atque imperij authoritate ius gladij sibi datum esse. Non eniin licet imperatori ve1 vlli creaturae mlnisterij euangelici for- mam ab ipso Dei filio
.
. .
constitutam, immutare)).Drottiiing Iiristiila ocli coiisistoriuna geiierale.
9
icke till något resultat, Den »senaaius ecclesiastlcus~ med uteslutande priister som bisittare, varona m a n enades 1625, blev aldrig upprattad l. Försjaget stananade p& papperek, I
det kj~rkolagsförsliag, soan Isaskoparna fdjaaide ôr ëaverl5~aanade till Gustav Adolf, namnes icke heller ett ord o m consisto- rieaaam generale. Att f 5 "itta firslag stadfist blev i det 6 1 -
jalade biskoparnas stora intresse, Vid riksdagen 1634 be- garde de ocPisA, att detta Piyrkolagsfhirslag slienlle tryckas, Samtidigt arahöllo de, att ett conslstnrdkam generale enligt Guds ord och liyr1;oordraingen skulle upprattas, »p5 det bis%;o- parna och kapitelsman icke vidare matte vara ei%i riagoia suspicion, att de icke troligen mena OGBI redeliigen sina a m -
beteam förestå vela» 2. 1 riksdagsbeslkatet heter det emellertid,
att segeringena E t t i uppdrag at% %1B%sammai-as med radet och priistesskapet vid lagligl BillfiilBe f(9reaiia sig o m huru ett »ge- neral consistsrluim ecc8esiastlceim sasona en ny, aIlm5nnelig, likformig ocla riktig Biyrko- och skolordning
. . .
a r basil att fatta)) 3-N5gon n y kyulioordning ville emellertid prasterila icke höra talas om, och p5 regeringens uppmaniaag framlade biskoparaia &va a r senare ett utdrag ur »Forrna och satt» av 1624
"
D~eaa samtidigt utarbetade kommentaren klargjorde emellertid bittre an ri5got annat biskoparnas installning till fragan om Byrkostyrelseia. Romamaeiitareaa bar den liarakihe- ristiska titeln : PriviBegia cgeaaedani doctoream. Den a r Gr-fattad av Jol-saanaies Rudheckius.
Denna iippscendevacHia11de skrift ar inhet annat an ett f6rsöPi alt historiskt och principiellt motivera BPiskoparnas privilegnekrav och deras alispråk p5 at% sialva handha kyrko- styrelsen. RaLta inotivet till skriften var enligt Axel Oxen- stierna »den gaccasioneni med consistorio ecclesiastico».
VBI-
P
-l Iiistrulitioiien tryckt i Thyselius, Handlingar 2 s. 247 ff.
WR. M. Bovalli~is, De forma regiminis Sueciae allno 1634 confirmata
(1842) s. 21 f.
Stiernman, Alla rilisdagars och motens beslut 2 s. 886.
Ti-yckt i Bidrag till sveilslia kyrkans ocli riksdagarnes historia s. 90 ff.
taligi försvarade Rudbecliius i rådet sina lirav. »Vi äro privilegierade,), yttrade han, »att upptaga för vår ratt leves causas civiles och sinå saker och hava levern coërcitioiiem.
Ty beneficio regis hava vi denna jurisdictionem politlcam över ecclesiasticls s c h en levern coërcitioilem. Förtages oss den, d å bliva vi lika som bönder)).
Med Axel Oxenstiernas Iiemliomst i juli P636 ändrades emellertid laget för Vasteråsbiskopen. Han tvingades att krypa till korset och - förbigicks vid ärkebiskopsvalet. å'H
rikskarislerns rad beslöts ocksa alt tills vidare slirinlagga frågan oin consistorium gerlerale. Enligt Oxenstiernas nie- ning borde man låta deni vila »till Hennes Maj:ts myndiga år, ocli vi få en stadig överhet i l. Man följde detta
rad. Visserligen uppges allmiint, att f6rmyndarregeringen
8643 framlade en propositiori oni ett c o n s i s t o r i ~ ~ m generale
I Iiallorna finns dock intet harom 3.
Den 8 dec. 1644 fick Sverige åter »en stadig överhet)). Den adertonåriga Kristina blev denna dag myndig och till- trädde regeringen.
I
sin konungaförs5kran lovade lmon att tillsamnaans med prästerskapet arbeta för att åstadk ~ o r n m a »enighet och liliformigliet 1 kyrkoceremonieriiau och »enkara- nerligen att en god oclm bekväin kyrkoordning måtte bliva upprättad)). Att förverliliga detta löfte blev era av den unga drottningens angelägnaste uppgifter. Hon har sjalv haridlagt hithörande frågor, själv underhandlat med prästerna och själv utarbetat det förslag till gerieralkonsistorieim, son1 fram- lades vid riksdagen 1649. Hennes intresse gällde i första"RIJ 1636 s. 477, 308 och 419.
Se senast Cnattingins, a. a. s. 304 n o t 9 och s. 362. Kallaii synes vara en avskrift a v 1623 å r s instruktion, försedd med den felaktiga date- ringen »in novemhri 164311, alltså e t t typiskt avslirivarfel. Thyselius, Bidrag s. 109 f.
Drottiliiig Iiristiila och coiisistorium generale. l d
liand kyrliostgrelseias ordnande eller ett coiasistori~arn geime- ralc. I<yrlioordningern kom först i andra hand.
H samband med firberedelsesiaa till utskottsmöhet 1 Stocliliolna B645 fcPrde drottning Rristi~ma de aktuella fra- gorna o m kyrkoordningen och generalkoilsistoaiet p s tal i
radet. Att »ordinera» o m ett Bionsistorium aaisig laon vara »rnycliet av noden». Ridsherrarria synas dock h a varit mera tvelisamma. »I f6rJedeai år», yttrade Jakob de la Gardie, »var ingen sona jakade aner iiaa biskopen 1 Strangniis och Linköping. De andra i r o många, m e n hava nagot i sinnet, son1 tillfëiriie haver varit i pavedomet, det ock scriptum episcopi Arosiensis nogsamt utvisar)). h4aia enades dock o m att genorng& förslaget av år B623 och alt sedan överP5nmna det till de vid utskottsm6tet narvarande prSstmailnen, NAgot 69verlamnande sliedde doel; Bclie, och i sleitet av juli tog
Iiristiila Ster upp fragan. E n ~ e c k a senaare - deim 7 aug.
- fragade hoii, »oin hon s l i d l e aiagoi m e r proponera uti iltsiiiottet
.
.
.
1 synnerhet oaal ecclesiastico eonsistsrlo. .
.,
o m m a n rnu skall praeparera aninios seabditor~im~. E n d e r 11anvlsning till Rudbecliius' »debeauclaer» linderströk drott- ningen naödvai1dig8ieteil a h r att »men-i"6onem.a om comasistoris».
Rådet gav emellertid ett eaiadvikande svar, s c h nggot besl~at fattades icke. Drottningen tog d i fragaii i egen hand. Inför de narvarande prisferna redogjorde hon för vad som »pas- serat» under förmyildarregeringen och "rklaradc, att det icke var lieimnes mening alt » ~ v e r l a s t a dem med nigot onödigt)). Boia ville docli höra deras mening o m ett consistorium ge- iaerale och firlilarade, att Bion ämnade Bverlamna Pinstrul;- tionnen ,av å r l623 l.
Vid nts8cottsaraotet l645 voro följande prästma~a narva-
'
SRI-645 s. 104 f., 136 och 147 f. Eli avskrift av d e ~ ~ iiisti.ali- tioii, som överiiimiiades 1645, finns i LUB: Haildliiigar aiig. i~~raltiliilgen a r ett corisistorium generale. kfcd detta a r Lenaeus' koiicept till svar sain- maiibundet. Jfr 4. Fryxell, Berättelser u r sveiiska Iiistorieri 10 (1842) s. 74. Enligt Cnattingius (a. a. s. 362) h a r e11 särskild propositioii om generalkaii- sistoriet avgivits 16-15. Nigoil sådan ar emellertid ej kand. Jfr 'rbyselius, Bidrag s. 110 noten.rande: bislioparna Johannes Matthiae i Striirignas och Jonas Magni i Skara, professorn och domprosten i Uppsala Johan- nes Lenaeus, Stockholms stads kyrkoherde Olavtis Eaurelius, prosten i Stora Tuna Simon Benedicti och lelilorn Ambjörn Lindelius 1 Viixjö l.
Sedan drottningen överlamnat i n s t r ~ ~ k t i o n e n för consi- storium generale, blev de6 prasternas första uppgift- att inför- skaga de tidigare alglerna i målet. Med anledning hiirav skrev Valsteråsrepreseiatanten till kyrkoherden i sin stiftstad för att genoni Rudlbecliius erhalla nödig undsattniag. Denna koin ocksi, men d i hade prasterna redan avgivit sitt svar. Maia raknade emellertid med att drottningen eventuellt iclie sliiulle godta det avgivna svaret, v a r f ~ r handlingarna vors
»ganska Bz2ïkomna», 6rsalirar Simon Be~iedicti 2.
D5 Lenaeus redan i624 p% Brkebiskopen~s uppdrag ut- arbetat prasternas svar på propositionen om conasistorlum generale 3, ar det ganska nat~arligt, att han iiven nu anför-
troddes samma uppdrag. 1,enaaeus' koncept finns ocksi bevarat" Det tog domprosten nara 14 dagar att utarbeta svaret. Tydligen har man i det langsta viinta% på undsatt- ningen fran Viisterås
'.
Hnledningsvis framl-aaller Lenaeus i sitt svar, att pm-5s- terna helst hade önskat, att ett s i viktigt iirende uppskjutits till ett mera representativt möte. For att bevisa drottnarigen sin undersåtliga lydnad ville de dock ge sitt samtycke »till själva arendet)) naen samtidigt klargöra de principer, enligt vilka ett förslag till instruktion för generalkonsistoriet måste utarbetas. Liksom Rudbeckius framhaller Lenaeus, att mara måste noga skilja mellan det andliga och varldsliga rege-
l SRAP 1645 s. 32.
Simon Benedicti till kyrlioherden i Västerås Gabriel Holstenius 20/s
1645. K. 2 a, UUB. J f r Cnattingius, a. a. s. 298 not 4. C~iattingius, a. a. s. 337 ff. J f r iiven ovan s. 5 not 2.
"
Se s. f l not f .Om de närvarande prästmännens utlåtai~den med anledning av pro- cessen m o t Menius se J, Nordström, Friedricli Menius (Samlaren 1921 s.
Drottning Kristina och c o n s i s t o r i ~ i m generale.
4
3mentet, »s$ att vart bliver i sitt stånd och skick hållet, att det icke blaiadac tillhopa eller det ena det andra E r h i n d r a r eller triinger». Denna åtskillnad bar den romerska kyrkan icke iakttagit, anrnairker Lenaeus, och Breges Angliae hava ock velat taga bagge delarna under sig)). Följderna harav lian m a n se av »det uppror ilra a r i England)). Förhallan- dena i Tyskland manade Icke heller tPiI1 efterf6ljd, enar man »in statu turhalo» »mast transferera J u r a episcopalia p i Bandsforsfarna, s5 att de äro icke allenast furstar utan ock p5 sitt satt biskopar)). Detta var emellertid en n6dfa'aBBshat- vag. Li%isom alla aaadra I;oIlegier, fortsaitter Lenaeus, måste iiven consistorium generale ha »sin denominatioaa a potiore parte, av s~PPlieia det består, och icke allena av de saker, dar handlas)). H Guds ftirsannillng a r Kristus allena konung och för »sitt regemente no11 Jure ina~estatls terrensie utan genom Ordet och predikoambetet». P5 grund harav d s t e f ~ r s a r n - lingen h a sila frihet att valja de personer, At vilka »hon vill Biyrlians dom betro, och det med h6ga överhetens samtycke)).
P enlighet harmed GiireslAr Lenaetas, att slaften och fQr- samlingarna med I<ungii. &Jaj:ts samtycke skulle tatvalja »skickeliga s c h Iarda man, ibliand vilka Kungl. Maj:% kunde hava sina delegater)). Denna %~srnmit86 sliulle utarbeta en ordning »om berandte consistorio, naminaPstrosum voeatione, Jure patronataxs, FQrbjeadna Beder, uppenbar skrift [och] Biyrko- agor». Vid detta arbete kunde den fram%agda Instreaktioi~eia %r generalkoaislstorleh. »en god ratfelse». Den a v denn planerade kolmamittkn utarbetade »ord~aingen» skulle sedan biversandas till de olika domkapitlen i och %r granskning och försölisvis anvandas, ~f6rrár-i hon av Kungl. Majzt allde- les b h e r kormfiranerad». Denna purakt i svaret har 1,eamaeaas senare flera gånger omarbetat.
Sltntresultatet asr laans arbete blev, att BePimGnneam ute- slbilos u r den iillt5iraláta kornmitt6a1, att dennas första upp- gift blev att överse den gamla K 0 OGPI »en ordning fbrfatta om consistorijs o. s. v.». »Bemilte eonsåstorio» har silranda andrats till det långt mera allmanma »consistosiis» och som
Bommitteils rättesnöre anbefalles iiistrulitionen för »seilatus ecclesiasticus» av i r 1625 i stallet för instruktionen av 1623. Trots dessa ändringar blev Eenaeus' förslag till svar icke godtaget av d e narvarande prasimannen. Majoriteter1 bland dessa h a icke velat ge sitt skriftliga sarntyclie till ett consi- storium generale. Denna punlit str6ks också ocli därmed iiven den priiicipiella motiveringen.
Den 19 aug. 1645 a r priisterskapels svar dagtecknat l.
»Vart svar», rapporterade Simon Benedieti i det föriit cite- rade brevet följande dag till Vasteras, »gAr d a r ut p:, att vi
begära uppskov, till dess nagra flera redeliga m a n hit kunde framdeles förskrivas)).
Med de anförda orden a r egentligeii prästernas svar karakteriserat. Framför allt önskade d e u1ppsl;jmta frågan, och talet o m att n i g r a av biskoparna och Iiapitlen skulle f5 i uppdrag att Iismplettera kyrlioordningen och i samband därnied dryfta frågar1 o m ett consistorium generale skulle val tjäna samma syfte
Den 28 aug. föredrogs prästernas svar i i adet. Jaliob de la Gardie anmärkte, att prasterna »alltid sta på sina pon- tificalia jura)), och rådde drottningen att sarnrnanlralla en ~iationalsynod med representanter fri-an alla stand. Kristina genmälde, att om en lionung ))vill opprimera religiori, lian h a n sätta sitt Bireatur till riksdrots och d i opprimeras pras- terskapet)) 3.
Förhandlingarna o m ett consistoriun~ generale vid ut- sliottsmötet 1645 hade icke lett till nigot resultat. FrAgan I-iade skjutits p i framtiden. P 5 ömse sidor fortsattes dock debatten, eliuru denna riarmast tog syfte på den rent prin- cipiella sidan av problemet.
l Thyselius, Bidrag s. 110.
Simon Benedicti uppger, a t t prasterna begärt, a t t Kungl. 3laj:t skulle ålägga biskoparna a t t till nästa riksdag »vara förtanlita, vad h a r till svaras bör såsom ock, a t t v a r av dem nagot liaver d i författat, vad skaligen Itan desidereras uti kyrkoordningen; I i kan a r allas ett göras ocli för en recess tryckas bak i den gamla kyrkoordningen».
Drottning Icristiiia och consistorium genei.de. 15
H det förut flera ganger citerade brevet omtalar Simon Benedicti, alt d e mera fGïst5ndiga bland prästerna, »cords- tioresp), önskade forbli vid kyrkoordningsförs1agek av 1636. Han tillagger en~ellertid, att det var en, s o m hade eia avvi- kande mening.
Det torde vara ofrånkomligt, att Brevskrivaren syftar p5
Johannes Mattliiae, drottningeaas forne lärare. Även som bi- skop i Stra~~g~-mas förblev Jolmaniies Matthiae B<ristlnas hand- gångne man. Han var, slxiver ärkebiskopen B april 1645,
drottningelis »sardeles consiliarlus in sacris». Han hade fritt tilltriide Hios drottningen och kennde »libere andraga b i d e Guds f ~ r s a m l i n g s och rnlnisterlg' aiiliggande nQdtorf!er» l. 1
arbetet p5 inrattandet av ett consistori~airi generale hade oclisi Kristina sitt sakraste stöd
BIOS
Johannes Mattl-miae. Kort efter "rlaandlingarna i Stockliolm veiitilei-ades P SIra~lgnas- febr. 1646 - en avliandliiag, betitlad Posiliones de regi-
mine religionis In rebusp. seu statu ecclesiae i n genere. Johannes Matthiae iatgar friii Pareus' distinklloili som ett faktiam. Kyrkoaegementet består, heter det, av t v i delas: det yttre oeli det inre. Sedani f6rfaétaren nied n i g r a ord karakteriserat de b i d a regementena, agnar Baaii sin fram- sfaB1nP11g at 6verhetens regemente i kyrkan, dess »regimen religiol-uisv. Enligt Johannes Matthiae innebar detta ingen- ting aranat, a n att Bverheten h a r Hiuilsltap o m de kyrkliga "rhallandena oe11 utövar regementet över det andliga stan- det. Med exempel frhm bibeln, antiken och kyrkans historia uppvisas, ritt overheten icke blott, som somliga mena, skall skydda kyrkan mot yttre \ri'tld utan si9rja "iör kyrkans hela val. Overheten har niimligen ett »officium regeaadae eecle- siae», ocla det a r oriitt att intesluta överheten franm omvård- naden ona kyrkan och religioaien. Daremot har den vadds- liga overheteil ingen ratt att inblanda sig i det inre kyrka- regementet och lagga sig i de rent liturgiska handlingarna.
Som ett led i den pågående debatten om kyrliostyrel- sen och Kungl. Majits jus in saera i s Johannes Mattl-iiaes skrift av stort intresse. Liksom Jonas Magnis skrift 20 a r tidigare är den ett försok att principiellt motivera ett con- sistorium generale mixtum.
Såsorn redan papekals, tlbgår afatthiae frain Pareus. I
biskopens frainstaillning slronjes ensellertid iven ett annat inslag. Redan skriftens motto
ar
betecknande. Det a r Ram- fat från den grekiske kyrltohistoriker~~ Sokrales och lyder Psvensk översattning: »Alltsedani den tid, d5 det började att finnas kristaia, ha kyrkans ailgelagenheter visat sig vara he- roende al7 de varldsliga harskarilas valja, och de största koimcilierna ha samananliallats genom deras f6rsoi-g» l. Jo-
hannes Matthiae B-Paaavisar ocks5 [il% fierhallandena i antiken f6r att motivera överhetens »officium regendae religionis)). Mari bor också ligga marlie till att laan armf6r de av de na- turrattsliga författarna gärna citerade orden: »Respubliea non est in ecclesia, sed ecclesia in repuhliea)) - »Staten a r icke -B kyrkan, ulan Iryrkan ar 1 staten)). Det anförda visar, att i Johannes 39atthlaes skrift av ar 1646 Bngar ett smlss- kannligt naturrattsligt inslag.
SLringnasbaslropens slrsift blev lelie oenmotsagd. Svaret kon1 fran Johannes Lenaeus.
I
några odaterade teser, som möjligen tillkomlinil P samband med förhandlingarna i Stoek- holrn 1645, h a r Eenaeaas tagit stallning till den nya kyrks- ratten, Aven Lenaens raPinar med ett yttre kyrliorege- inente, men detta tillkommer icke antaii vidare den världsliga sverheten. Då överheten Imar makten till sitt förfogarade, has den emellertid vissa speciella uppgifter inom det yttre kyrkoregementet. Hlthöraaide fr&gor äro dock av ringa vikt oclm Buaana d a r f ~ r aven tllllcomma en icke-kristen överhet. S5 t. ex. upgr2tthiller och skyddar den turkiske sultanen den kristna kyrkan och stadfaster patriarkens va8 o. s, v.l Ex illo tempore, quo cliristiani esse coeperunl, res ecclesiae ex im-
peratortim nintu peildere visae sunt, et maxima consilia ex ipsorum arbitrio coiivoeata.
l c $ V ) ! a i o o
G ~ Z Z
rC$ h - i + Q r i tW
a, ,dk
-3~d
= , G *s
E:QB ?
" ' L " a b , +A* k g :g
32g
5 -*
aEfter dessa kritiska anmärkningar övergår Lenaeus till en framställning av sitt eget kyrkoriittsliga ideal. Om Johannes Mattliiae utgått från Paretis, utgår lians motstandare från Me- lailclitho~i. Det finns, framhaller han, tvenne regementen, »po- testates)), bada instiftade av Gud och båda av samma suveranitet ocla sjalrstiii~digliet. Det eiia rör manniskalis materiella val, det andra hennes andliga. Med exempel u r bibeln uppvisar se- dan Lenaeus riktigheten av denna fran reformatorerna ham- tade tes om de båda regementenas, det andliga och världsliga, atskiljande. D5 biskoparna 5ro lagligen tillsatta ocli »divi- imitus» ordinerade, %la de endast Gud att taclra för sin makt. Ilarför göra de oratt, soin åt den världsliga Överheten vilja överlita regementet över religionen och kyrkan. Bestamt vägrar Lenaeus att hänföra furstens rättigheter i liyrliliga och religiösa fragor till »jura regalja majora)). Liksoin Gud givit överheten högsta myndighet i varldsliga ting, har ban tittryck- ligen och utan undantag uppdragit högsta regementet i kyrkan
i t prästerna.
Den stora olikheten niellan Joliannes Mattlaiaes och Leniaeus' skrifter är uppenbar. De representera tvenne olika liyrliorattsliga ideal. Strängn5sbiskopen ansag ocksii, att Le- nae~is' skrift var s5 »galit sliriven, sona han kunde vara». Av sainma uppfattning var aven drottning Kristina.
På hösten I646 avledo de bada främsta motståndarna till ett consistorium generale, Joliailnes Rudbeckius och Pau- linus Gothus. Samma a r gick blsliop Nils Krolrius i VäxjiP n r tiden. Bislropsstolei~ i Linköping stod också utan inne- havare liksom superintendenturen i Mariestad. Då lant- prostarna 16-14 uppges lia antytt behovet av »opartiska do- mare» mellan sig ocli bislroparna och harmed tydligt anspelat
på nödvandigheten av ett generalkonsistorium
"
måste tid- punkten för att genomdriva ett beslut oni consistorium gene- rale ha fett sig synnerligen gynnsam. Kristina fick också rådet att ta tillfiillet i akt.Citerat efter P. Hanngren, De genom biskop Johannes Mattiae föraii- Iedda syncretistiska stridigheterna i Sverige (1866) s. 63 not 69.
Drotttiiilg Iiristiiia och coilsistoriiim geiierale. 19 I »Ett consilium till
H. K. M:%
iii anno 1646, nagra paminnelser vid denna tillstundande riksdag» l, uppmaiiasdrottning Hiristina alt »med all flit» arbeta för ett eoiiisisto- ritarn generale, »efter deim forara och s i t t som salig lioniiiigeia sjalv koncipiera liiit)). Tidpunkten vore jush nu synnerligen liimplig, lieler det, »emedan s i naanga biskopsst5lleri a r a iau 1(4sa, der de ernot sig tillförende mycket lade, och gemene kleresiet det mycket astunda)). Kristina f ~ l j d e erneklertid Icke deCta rad. Prasterna Ilade 1649 ater avvisat Axel Oxen- stiernas förslag. Drotkningen laade ~cliiså f5tt klart besked orn att det icke endast var bislioparnaa, sona voro [notstin- dare till ett eoiisistoriaim generale. Hon hade d ä r h r besltmtat att utarbeta ett eget: f6rslag. Wagon propositioi~ i iirendet framlades icke Iieller vid rilisdageii 1647. Dirernot be- garde Jol-ianiies MattPaiae vid ett tillfille, d i hani f6rde prasle- standels talan, att ett consistoriuna geilerale skulle inrättas ocli en ny kyl-koordnlnmg utarhetas, ehuru alla visste, uppger arar sagesmaii, att nästan liela prasterskapet avskydde ett eonsistoriuin geiierale och att de Cavriga biskoparna h i r d - nziciiat Iiöllo fast vid deii gamla kyrkoordningen.
Majoriteten av prasterna hade oclasi vid riksdagena 1647
sagt siil inenitag hade o m consistoriiiiil genei.de och BiyrBio- ordillngens revision.
Genom drottning Hiristinas trontilllr5de ocl-i den f6n.e- staende kröningen hade fragan ona prasterskapets privilegier
fatt miy alitualilel. Ett f ~ r s l a g Bil1 privilegier Ilade 1644 ut- arbetats av Johannes Matthiae och även iiilämnats till regeringen. Detta förslag blev dock icke antaget. Vid riks- dagen 1647 fick därför OPaveis kaurelius i uppdrag att redigera ett nytt förslag till privilegier 3. Persoimvalet 51- heteclinaride
'
Rilisdagsacta 1647, RA. J f r R. Lövgren, Ståiidsstridciis uppkomst (1915) s. 47 ocli K. Holm, Joariiies Elai Terserus (1906) s. 1 4 2 n o t S. Förf. till d e t t a consiliiim vill oclisa Ila till stand »ett collegiurn revisio~iis, som h a rparticular curarn 5ver all j ~ i s t i t i e i l i laildet)). F ö r deiiila f r i g a i övrigt s e J. E. Almquist, Bidrag till Jolian Stierilhööks I~iografi (Srensli juristlidi,iilg 1943 s. 193 ff.).
Terserus till P e t r u s Joiiae ? * / z 1647, t r y c k t av Holm, a. a. s. 369 ff. Till den föijande framstalliiiiigeil av privilegierila se J. Liedgren, Till
för laget och stamningen inom prästeski~det. Joliannes Mafthiae var redan 1647 en markt man.
Under sin professorstid hade Qlavus 1,aaire:ieis tillhört LAa~irentius Pa~~lineis Gothus' motstandare. Som biskop i Vasteris fran och med 1647 blev han traditionalismens framste rnalsnaan 1 vårt land ehuru aldrig i den extrema form, som möter hos Riaclbecki~is. Mot Krislinas ocli Johannes Matthiaes stravanden att f& till st5nd ett consistorium generale och en ny
kyrkoordning förde Laurelius fram lij~rkoordningen av B571
eller rattare det liomp%etterade kyrksordimingsförsPageB av &r 1626 och den kyrkorattsliga iskadniiig, som delta represen- terar. Den gamla Iiyrkoordningera blev L,auseliersq stora iii- tresse, och för dess blbeballande i nära nog oförandrat skick kampade han oavlifligt under hela sin biskopstid.
I
det av Laurelius redigerade förslaget till prästerskapets privilegier kommer ocIis5 denna syilpunkt klart till uttryck. H det nämnda förslaget begirde namligen prästerna, att den gamla kvrkoordningen skulle bibeballas ofhjrandrad scla endast koinpletteras p5 vissa punkter. Samtidigt anihhllo de 0x11»en viss consistorij formam, som przsidi och deni androm hans assessoribus ett visst satt föreskriver, h u r ~ i de liela kyrko- disciplinen och alla casias, som till deras for~nm med rilla efter ett gammalt breili b6r andragas, gudeligen och val Htiai~aaa i viirliet stalla och decidera)).
Förslaget till privilegier aterger sakesligen ganska val den inslal%nPng, som majoriieten av prästerskapet intog till fragara om liyrkostyrelsen. Man önaskade endast, att den be- staende ordningen stadfastes
a
lag. FQr drottning Iiristina var emellertid ett §$dant firslag oantagbart. Radet ställde sig ocksa avvisande till paragraferria om kyrksordnlragen och Pcyrkodiscipline~a. De borde acke ratigeras, heter det, uatlM. R. M:t icke binder sig handesna, att den [kyrkoordningen) behörigen korrigera och förbakira)) l. l[ de av sekreteraren fragaii oin prasteståndets privilegier 1644 och f 6 5 0 (Iiyrkohist. årsskrift 1938
s. 226 fr.) ocli samme förf., Tillkomsten av drottning Christinas privilegier
för prasteslåndet (Ibid. 1939 s. 146 fl').
Nils Teiilgel omredigerade och av drottningen provisiona al it er>^
stadfasta privilegierna ha också de omskrivna paragraferna erhallil en Bmelt annan formulering. Kyrbosrd~aingeaa a r icke, heter det, »uti allt bekvarnat bill var kristeliga religioai och församliilgens tippbyggelse». hiycliet behCPvde andras. Vid lagligt tlllfiililie ville drottiiiingen Bverlggga harom med stan- dernaa.
I
fraga om kyrkostyrelsera f6rklaradle Ih-istina, alt hon ville betanka, »hurusom eni forma aonsistorij rna kunnaaa författas hela kleresiet och i syianerlmet ordinarijs consistorijs till god rattelse s c h styrlia uti deras imbetein, jtndicloremna processu och ecclesiae praxb. Bakom denna formulering döljer sig tydligt Banlaen p5 ett consisforitam generale, E n forma consistorii f6r hela p3rasterskapet 2s endast en om- skrivning f i r en forma corisistorii geiieralis. I sinia privi- legier hade allts; prasterskapet fat& Rôfte om en ny kyrko- ordning och ett gerieralkonsistorieim. GBiidjen over de efterlhngtacie privilegierama var d a r k r långt ifrin ogr~aaaalad l.Privilegierna utlovade vidare, att drottningen amnade dra dessa fragor infor standerria. Kristina hade fattat ett av- görande beslut. Bon laandlade också i enlighet harrned.
Deii 20 sept. 1649 undertecknade drottning Kristilma prastersliapets privilegier. Den 23 jan. 1649 »proponerade» hon i rådet oin ett consistoriiim generale, »det M. IX~ 3f:t
i n ville s6Pia att befordra». Vid samma tiP1fiiBle Bie~nde ocIis5 drottningen överlämna en ii~streiktisn för generaBkonsi~torieP~ ))sona H.
K.
M:t mente det bast kunna passera och det skriffe- %igen med egen hand omfattat och koilciperat))Onra drottning Kristina 1645 framlagt den av Axel Oxew- stieri~a utarbetade ánstruBitionen a v ar 1623, har hon vid utarisetan-ndet av sin egen i n s t r ~ k t i o i i for ett consistorium generale iatgabt fraai bislioparnas Grslag av år 1624, »Forma eller sitt». Avsiltten Baar tydligeal varit att harigenolin för-
Se Iiäroin Liedgren, a. a. (Kyrlrohist. årsskrift 19339 s. 172 f.). VSRP 1649 s. 10.
söka vinna priisterskapek för sina stravanden. Under drott- ningens hand h a r emellertid det biskopliga förslaget i grunden omarbetats. Då samtliga lioilcept filmas bevarade l , a r det
möjlig1 att i detalj följa den unga drottningens arbete och liennes olika andringar ocl1 tillägg.
Vid den första genomgången av det hiskopliga förslaget liar drottning Iiristina iiarmast haft geneïallio~isistoriets sam- mansättning i taiiliarna. Lilisom sin fader ocli Axel Oxen- stierna intog hon i detta avseende en helt a n n a n stiridpuiikt an majoriteten bland pristerila.
I sin första antecliiiing i det renskrivna exemplaret av 1624 års iiistrnktioil delireterar Kristina, att consistorium geilerale sliall »bestå s5 väl av ecclesiasticis soni politicis ocli d a r uti iclie a n d r a
ari
son1 Iiyrkosaker. .
.
haiidlas och trakteras» (I: 1: 1) Antalet assessorer slialI vara 15 präster och lika många lekman 3. Ärkebisliopeil skall vara przses- en tydlig eftergift för de prästerliga liraven - och Iiov- kanslern vice praeses ocli tillsammans med arkebisliopen tindertec1;iaa alla slcrivelser och »citationes» (I: 2: 4). Hov- lianslern skall ha sin plats p5 arbebiskopens högra sida »frarilför alja biskopar». 1% den vänstra sidail placerade
Acta ecclesiastica vol. 96, RA. Bortsett frail e t t f r a g m e n t a v e n r e n - slirift föreligga 5 lioncept. Av dessa liar d e t ena visat sig vara sitrivet och r a t t a t a v Nils Tungel. Rättelserna ocli tilläggen i de övriga koncepten lia k u n n a t identifieras som d r o t t n i n g Rristinas. I det sista konceptet ä r o till- läggen sl<riviia a v Tungel ocli l<opisteri s a m t iilliaftade p å resp. platser i för- slaget. Tilläggen Ila sedan r ä t t a t s a v Iiristiria. En definitiv renslrrift s a m t
en avskrift ingår i samliiigen. Enligt auteclrniilgar av Elias Palinsliiöld på
f y r a olilru s t i l l e n (på omslaget, e t t lioiicept och rensliriften) h a dessa alrt- styclien ,>presenterats» ocli inliiiilnats i ltansliet 1 7 / 3 1648. Enligt dessa upp-
gifter sliulle sålunda Kristinas a r b e t e ligga före d e n n a tid. Utdrag u r 3619 å r s instrulition f ö r e t t geiieralkoilsistorium a r t r y c k t i Tliyselius, Bidrag s. 114 ff. efter avslrriften i Kh. 33, LSB. Avskriften a r gjord av Laurelius' selireterare. E t t s u m m a r i s k t u t d r a g a r t r y c k t i Sweiiska I<yrkoliandlingar (1770) s. 161 ff.
I anslutiiing till den av Thyselius tryckta texten betyda dessa lian- visningar sectio prima, articrilus 1, m o m e n t 1.
Ursprungligen h a r Kristina r a k n a t m e d 12 lekmän. Längre frarii i förslaget s t å r dock 15 politicia.
D r o t t n i n g ICristiila oclm coiisistoriurn generale. 23
drottningen de övriga Bekiiaalaiieil, »efter som de koilarna till i tjänsteii)) (1: 4: 3).
Det parti i biskoparnas förslag, soim hanicllar om Bcoia- sistoriets »defensores, patsoni ocli adjutores)) (B: 31, s t r ~ k s . Och vid dei-n punkt (H: 3: 2), d a r det talas onra lekmannaeiis reservationsriiiit, antecknade drottningen: »Detta allt måste tillagnas de 15 assessores pokitici, som viiqjas av koiiungen diirtill~. Aveil de Qvriga f6reskrifterna o m lekmanrieras rattig- heter OGPI skyldiglaeter har Háristiiia iiridrak p5 (111: 2: 2-4). Fragor rörande stainiiing, proskripiiorm, fangelse s c h böler sliola, antecknar lion~, avgöras »kolPegla%iter». H lioiisistoa-iet skola lelimaraneil icke inta nigoax sarst5llniimag. De skola enligt Kristina lia s a m m a rattigheter och samma skyldig- heter sona praslerila. Darför "resliriver hon, att g~iverilCPrer, Iandsliövdi~igar och Psefalliiingsmaan men icke koaisistorleis lekmarinarepresentanter skola vara »obligerade att assistera» generalkonsistoriet eller, son1 det heter i det definitiva fQr- slaget, »vara p5 consistorii aramodaii och nar oantranger skyldige och obligerade att racka dem Randen till all billig assistenms».
Sin eappfatla~ing oin lelrm~nnae~i som p~rasteriaas jiiin- Bikas i geaierallionsistoriet liar Kristiiia Ironseltvenl g e ~ ~ o i t u f ~ r t . Bestanimelsen om att Bekrniinnien icke alltid beh8vde arara riiirvararide (I: 5: 2) ströks och sral räkteri till friinvaro
(P: 5: 3 ) skriver hon: »NB. Delta f6rstis s5 viil om pollticis som om de andra)). Leknniiraimeii skola, Imeter det p5 ett aniilat stiille (H: á : 3), Baa sina »vota såviil sora1 de andra». 0111
själva ornröstningsprocedurera antecknar drottningen: »Vota tagas efter som de sitta och begynnas av d~en som sitter iiederst ocli går sa ordine uppåt, och f ~ r s t roterar den siste av politicis och darnast den senaste av ecclesiasticis och allt bort Igenom, till dess det gar hela kolieesseii omkring)) (I: 2: 5).
Hade bislioparria i sitt förslag raknat med biskopen i Västerås som ndecanus eller supremus iiotariens» och kyrko- herden i Stockliolm som »osdinarius notarius» i konsisto- riet, hade Kristiila en avvikande ramenitig. » E n av politleis varder notarius och förrättar allt vad h a r förma%es», sliriaier
hon och överkorsade samtidigt bestämmelsera i 1624 års för- slag (I: 2: 6). På samma satt gick det med f6resbriften om »sacellanus archieplscopi och Arhosiensis
.
.
.
stisom vice notarii)) (4: 2: 7).Om »politici» finns i första B~onceptet annu en antecli- i-iing av Háristiiia. De skola vara »Parde mala
.
.
.
som sina studia på v i r a academier excolerat hava in flieologia, philo- sophia el jure» (I: l: 3).Från Itristinas första granskning av det biskopliga fös- slaget härröra Gnnu ett par tillägg. Ert av dessa giilller ceia- suren. Denna hade av blslioparna egentligen "rlagts till domliapitPen, »på det de 1 detta consistorio dar med icke mycket m a bliva besviirade)), lyder moliveringeni. Kristina strök denna punkt (II: 8: 2) och antecknade: »Inga backea mage av nyo tryckas eller omtryckas utan tillstånd av detta konsistorium». Aven i ett annat hanseende ut6l;ade dsott- ningen högst vasentligt geileralkoilsistoriets befogenheter. Att detta sliulle laa högsta uppsikten över prästtillsattningar, Pn- gick redan i 1623 ars förslag. Men Kristina går betydligt längre ocli besCP\-ar biskoparna deras av ilder tillerkända ratt att tiimligen oliontroiiierade viga priister. Iilgen slial1, skriver hon (II: 4: l), »admitteras till nagon Iryr8ioljanst B Guds församling, förr ä n ban av några deputerade av detta konsistorium examinerad ar och befunnen, att han n ~ j a k t i g e f~aildarneilla ina tl-ieologiam(!) lagt Iiarer)). P och imed detta tillägg hade Kristina dragit ett streck över kyrkoordriiiigens av Gustav Adolf sanktionerade hestammelse om att biskopen i sitt stift skall »ordinera och laga med präster ocli annat vad dar behöves>). Tydligt ar, att drottailrag Háristii~a geilom denna bestaminelse avsett att göra ett definitivt slut på de ofta upprepade kllagonnaIen, att biskoparna i strid mot kyrko- ordningen vigde för mtinga och för daligt utbildade präster. Sedan drottningen p; detta sätt grundligt omstuvat bi- skoparnas förslag och därav gjort ett nytt, tillfogade hon som slutanrnarkiiing ett viktigt principuttalaiide. Hon skri- ver: »Detta allt måste så B begynnelsen stallas i varket, dock medan det ä r nytt och man icke vet, om allt låter sig p i
Drottiiiiig Icristilia och consistorium generale.
25
det sättet pralitiseras, s5 vill
K. M.
sig hava f6rbehillit dar till att ligga och taga dar i frara vad gott finiaes, dock sjalva conciiium ocla instit~ituiaa ofGrandrat och skall i kroamingen rutt stabiliseras in peryeluo stahu» l. Fortsatta "rhandlingaastalldes allts5 i utsikt, blott ett consis%orium geilerale kom till stånd. Detta var för drottning Krislina det avg8rande. Det var j u ocksa haron1 riksdagen skeille fatta beslut.
Drottning Iáristinas ändringar i det bisliopliga fbrslaget i~ödua~adi-;gjorde en ganska grundlig foriaaell omredigering. Det gallde f6rst att ge hennes direktiv en lagaxassig utform- ning och sedan inarbeta dessa l lagförslaget. Detta arbete uppdrog drottningen åt den förut narniade sekreteraren Nils Tungel, id denna tic1 syurierllgen viil anskriven på högsta ort 2.
Av de av Teaiagel gjorda tillaggeim skal1 har furst nam- nas föreskrifteii om Kungl. Maj8i:t och generallionsistori& Tulagel skriver: såson on^ nu Kungl. b1aj:t ar detta consistorii hbgsle patron, så vill ock Kui~gl, hlaJ:h hava sig firbeia58$it7 nar sa behGvas Pian, att lionnrna personligen dar tillstiides och det med sin höga persons praesentia illustrera och dess domar ocla laandlingar alahöra». Fortsjttningen Ur hamkad fran 4624 ars förslag (H: 2: 8).
I nara samraial~laang med den anf8rda best5manelisen stgr ett annat tillagg av TtangeHs hand.
Enligt det bisliopliga förslaget kunde en fraga hansliju- tas fr613 corisistoritam generale BP11 provinsPa8konci8iet (III: l: 6). Tungel inf6rele einellertid som averordnad instans Kungl, Maj:t. Endast ona Kuamgl. b1aj:t »vore fr5iavarande eller el- jest G g s t befankande droge att själv giva på eia sådan vik- tig sak eller fraga sitt utslag, da skall consistorio lov givit vara alt slijeila henne till ett allmarat prsvinciale conciliuan)). k regel skulle sålunda Kungl. Maj:t ersatta provinsialsynodeia.
--p
-Orden »och skall
. . .
statu» uteslbtos sedaii vid renskrivniiigeri. Då adeln vid riksdageii 1619 oiiskacle uppsl<juta frågail om ett consistorium gelierale till kroiiingen, ailmarlite Kristina: ))Det slrulle fuller vid kröningeim andra saker forliaildlas, att man deii tid ilog beligvde)). SKAP 1649, s. 175.V e Kungl. Maj:ts barislis liistoria (1935) s. 53 ff. Att Tuiigel iitf'ort
detta arbete, f r a m g i r av haildstilen. For hjalp med ideiitifieriiig av Teingels stil tackar jag amanueilseii i Riltsarl~ivet Fil. lic. Jan Liedgren.
Tungel gav ocksa consistorium generale en ny uppgift. Det sliulle föra förteclining över »alla främmande kättare och falslia religionsförvantern och noga tillse, att ingen »vill- fareise m å på en eller annan ort
. . .
utspridas eller falska religionsexercitier uppenbarligen hållas)). Generallionsisto- riet skulle emellertid samtidigt vaka över »religionsfriheten» i landet och icke tillåta, att dessa friimmaiide religionsför- vanter av nobeskedliga klerker till iiägot disputas i religions- saker retade eller annaii förföljelse utur landet för:jagade bliva)). Nu lilison~ så rninga @nger f6rut konstaterades, att dessa ullänningar icke liimnde undvaras (II: 7).Beträffande uiidervlsilingen (II: 6: 2) hänvisade Tungel till »den slrolordniilgen, som Ihangl. Maj:t haver nu nyligen litit författa)) och till universitetskonstitutionerria. Han till- fogade aven en bestämmelse onn att hovkanslerli slitille pre- sidera i arkebiskopens friilvaro. Vid b i d a s förfall skulle Linköpingslbisliopen l föra ordet oclm »derm förnämste av po-
liticis skriver tillika under med honom»
(I:
5).De utforliga b e ~ t a m r n e l s e ~ n a om studierna vid utliindslca universitet (II: 7) erhöll0 genom Tungel en mycket viktig in- skränlining.
De namnda bestämmelserna äro i de olilca versionerria från 1623 och fram till 1649 i stort sett desamma. De ofta sn15 förändringar, som gjordes, iiro icke desto mindre myc- ket karaliteristislia for resp. bearbetare.
I Gustav Adolfs och Axel Oxenstiernas förslag galler förbudet endast 1;atolska laroanstalfer. Att bege sig till n i - goii »papistisk altaderni, kollegium eller sliola och där stu- dera» är »expresse» förbjudet liksom ock att ha »nigoii je- suit eller papist i sin privat institution)). Dessa föreslirifter äro i full överensslämn~else med Örebro stadga av år 1617,
till vilken ocliså hänvisas. Biskoparna utsträckte emellertid förbudet till att omfatta aven kalvinislislia Iiiroanstalter. Med Tungel börjar en utveckling i helt motsatt riktning.
En
vik-Tungel h a r h a r bisl<opeii i Strängnäs. De följande renslrrifter~ia ha dock Linböpingshiskopen.
Diottniilg Kristina och consistorium generale. 27
tig reservation marlierar det första steget. EestiirnmeBsen erhöil geiiom T~anigel följande formuleririg:
»Vilken som saledes förloaras studiorum gratia att resa tibrlkes, h a n skall, o m %la11 ä r Iconannen ad annos dlscretionis
oclz eljesl 61. en studiosus fheoloyicre eller Carrzar bliua e x
pro-
fesso en tlzeologus, sjalv göra sin ed skriflliigeil, att Iaaia vill
bliva vid vas kristliga religion och icke begiva sig till pa- pistiska, jesuitislia eller Balviniska alcaderaiier, Bsollegia eller sliolor, d ä r till att studera i12 fJ~eo1ogicr, uarpfi IZCIPZS [ed]
alle~zasi skall vara ansedd)) (II: 7 : S).
Genoin d e h a r liursiverade orden h a r ifrågavarande moment f i t t väsentligt minskad räclividd. Förbudet gällde nr1 endast teologerna. Kristina fortsatle p5 elen av Tungel inslagna vägera och reducerade ytterligare betydelsen av dessa bestämmelser.
Tungel h a r emellertid även haft drottaaingens uppdrag att i detalj janaföra "rslaget ~ i ~ e d Gustav Adolfs av a r 1623 ocla inarbeta detla i det nya l. Teingel h a r också f r i n sist-
nainaada förslag iiaf6rk ett flertal bestännilie%ser. Blarad dessa
m 5 h a r i~aa-iilas motiveringen för ett blandat I;o~asistoriuaaa i det inledande stycket, best8lnnaaeiserna oral lionsistoriets skyldighet att varna biskoparna och stannma dessa inför con- sistorium geilerale (I%: 21, alt La itu med »alla gamla eller nya oordriingar, sona Inriine äro i försaiuliiigarma~ (11:
z),
beslamriaelser o m regala gäll (11: ~d), ona sockengang - denna ))pestis a v landet och försummelse av ungdomen)) - samt censtmreri (PI: 81, som nei bringades i nara övereiisst5mnielse med Gustav Adolfs förslag. Delta galler även föreskrifterna oin geraerallcoiisisloriets notarier (I: 3).
Drottningen hade föreslagit, att en av lekmannera sliuille vara notarie. I anslutniilg till 1623 ars förslag Ilar Tungel
först föreskrivit, alt prasterna skulle välja e n oeli lekniiiinraen e n »ordinarium aaotariurn)). Denna bestiiniamelse blev dock
Tvenile av T ~ i n g e l uppgjorda iniieliallsförteclri~i~~gar till Gustav Adolfs ocli bisliopariias förslag iiigår i Acta ecclesiastica 96, RA. På iiiileliå1lsförtecl;- iiingeil till biskoparnas förslag filiilas hanvisiiingar till förslaget av 1623.
senare ändrad, ocla generalkonsisloriet frantogs rätten att välja b5de notarier, fislial ocla skrivare. Dessa skulle i stal- let utses av Icungl. Mc?j:t. Daremot fick konsistoriet ratt att »taga till famulos consistorii dem det befinraer dar till tian- ligast)). Jainförelsen mellan de båda Grslagen har även i ett arinat fall berett Tungel svarlgheter.
Enligt förslaget av f623 skulle konsistoriet särskilt ha sin uppmärksamhet riktad på förhållandena i Finlaild, Est- land och Iiagermanland. Punlrt 8, vari Finland särskilt om- namnes, ar emellertid endast en fortsattning och närmare utlaggning av den "regiende punkten om generalkonsistoriets »inseende och inspektion 6ver allt lilerlcerlet uli hela rikel hade p i deras leverne och Bardorn» och avser egentligen att nairmare iilskarpa konsistoriets skyldigl-iet att noga övervalca biskoparnas anabetsförva%tnirig. Mot denna »lilspectio» hade emellertid Johannes Rudbecliius vant sig med stor skarpa. Han fann den »alldeles ernot Guds ord, om laan icke val limiteras)), skriver han i sin kritik av det Iiungliga förslaget.
I
det bislcopliga förslaget erhiello oelrså dessa bestiiaramelser ett helt anriat utseende, Ona någon inspektion över biskopar- nas an~betsförvaltning talas ej i detta sammanhang. General- konsistoriets uppgift skall vara att »med flit eftertänka, lausu de orter [d. v. S. Finland, Estland och Ii~germanland] medsliickelige lärare och predikanber rna försörjas)) (HI: 1%).
Genom de tillagg och ändringar, som gjordes av Tungel i nasa ansl~atnirig till 1623 ars förslag, erhöil denna paragraf en riågol annan innebörd.
Under den viildiga expaiision, som utmarker 1600-talets Sverige, hade även Lappmarken börjat att koloriiseras. Den 24 dec. B637 hade ett kungligt privilegium utfardats för bergs- bruket i Piteå lappmarli l. Härigenom fick lappmissionen en ny aktualitet, och atsliilligt hade redan gjorts, nar drottning Kristinas förslag till consistorium generale utarbetades. I den liar ornslrráviaa bestämmelsen kom oclis5 isitresset att inrililas
-p
Se härom C. T. Odhner, Sveriges iilre historia under drottning Christinas förmyndare (1865) s. 308 ff. och R. Suildelin, Om de svenska lapp- marksprivilegierna (1873) s. 10 ff.
Drottiiiiig Iciistina och coi~sistorium generale. 29 p i lapparnas och ryssarnas omviindelse, GeneraPkonsPstoriet skulle visserligen vaka över att »var biskop i sitt stift» vinn- lade sig om att Iiimpliga priister förordiaades till Ostersj6- provinseriaa. Huvuduppgiften skulle dock Inriktas p5 att om- vanda lappar och ryssar nifran deras vidskepelse och fc~lska gudsdyrkan)).
Innan det så reviderade och kompletterade "rslaget pi
nytt understalldes drobtniiigeaas granskiaing, laar ett viktigt tillagg gjorts. Detta inraebar, att consistorleam generale skulle fungera iin som ett consistorium minnas, iiil soan majeas. Det sistnarrmnda skulle sammaiatrada, niir l>allmiinna riksdagar eller andra beramade stora rnbten och solenna konventer hållas)). Vid dessa iillfaill~mi skulle samtliga 30 assessorer vara naia-varainde. II 6vriga fal1 skaalle endast hälften vara sliyldiga afit irafiraaaa sig: »ses av ecc8esiaticis, i~arnligen presl- denten med Bre av de narmashe bisper samt Kungl. Mag':ts hovpredikant och primarius pastor i Stockholm, sasonm ock vice przses med fean andra av polificis, som niirnaast Bianina vara f'brhanden)) (I: 5).
Efler dessa ii~ndriilgar och BilPiigg - alla naturligtvis
gjorda p i drottniiigens direkta uppdrag -- överl5minades ett
renskrivet exemplar till Piråstina.
Om Iárlstina vid första genomgingen av det biskopliga forslaget n5aSmast intresserat sig for generaBBionsistoriets sam- mans5t%ning, granskade hon sau fraimst dess uppgifter. Hit hörde P f6rsta hand frigan om kyrkoord~aingens revision.
H forslaget kivarstod alltfort biskoparnas syix p& detta spörsmal 2 . XiTaigon ny kyrl<oordnlnag behiovdes icke, den gamla skulle endast kompletteras. 1 olika sammanahang talas ocksa om kyrkoordningens appendix (II: 2: 3 och III: 2: 6). Sisom redan påpekats, delade Kristina icke denna ~ippfaitniing. Liksom sin fader och Ase1 Oxenstiernas kravde Iiristina en
ny
kyrkooadnil~g, rntarbetad efter de kyrksrittsliga prindiper, som f ~ r u é omnamnts. Drottsaingeil ströla ocksa Efri-agavarande moinenat i 1624 ars Grslag och satte i margiaaalen ett»NB»
samt antecknade:
första att på nytt med flit] arbeta upp5 en ny och fiillliomlig kyrltoordning, som rned Guds ord och våra kristeliga augu- stanische konfession må komma överens och den, sedan lion ar conciperat, sliola de henne
I<. M.
preseiltera alt överse och att autorisera, sedaiiK. M.
de11 approberat Iiaver, och intet understå sig uti en s5 viktig sak nagot utan ii.M.
vetsltap ocli noga övervagande alt göra.»Dessa synbarligen i hast nedskrivna rader inrieliiilla tvenne viktiga principuttalandeaa. Deii av generallioiasistoriet utarbetade liyrli~o~diiiiigen sliulle vara en n y o c h fullsf611dig Icyrkoordi-ii~ig. Kristina fullföljer bar förmyndarregei-iiigeiis
ofta upprepade krav. Den iiya Iiyrlioordningen sliulle vidare lclie blatt auktoriseras av I<urmgl. Majzt, som biskoparna önskade. Den skrzlle granskas av l i u n g l . MaJ:f l, och koiisi- storiet förbjudes uttryckligen att i detta fall göra något utan drottningens vetskap. Samma krav hade uppställts av Gustav Adolf, ehuru han aldrig fört ett så öppet språk.
Aven ett par andra tilliigg vittna o m Kristinas stora förtrogenhet rned samtidens olika spörsmål och hennes bestiinida önskan att göra generalltorisisloriet till en verklig Iiyrlilig överstyrelse med vittgiende befogenheter.
Ett av århundradets stora pedagogiska spörsmål gällde frågan om siiillevalet, »deleclus jngeniorurn)). För att förrerk- liga detta ideal behövdes en studiedifferentiering. Både Gustav Adolf och Jolian Sliytte hade gjort sig till talesman I ~ ä r f ö r ~ ~ Kristina fullföljde deras intentioner. Hon skriver (II: 6: 5):
»De skola ock se darpi, att vart och ett ingenium, s5 mycket slie kan, drages till de studier, som det mest a r inkli- nerat till och att de slå sig dar till ex professo och icke vagera in studiis och försumma tiden intan beflita sig dar om, att var och en r i i a excellera i den fal;ultet, som ban sig på slår och det efter det pund, soin Gud val-jom förlint haver. Den som då så stora ingenij krafter haver natt, att han kan med nytta
l Tuilgel hade fkån 1623 års förslag tillagt, a t t kyrkoordningen skulle
presenteras Kungl. Maj:t.
? Se S. Edlunds recension (Sv. teol. kvartalskrift 1943 s. 347) av R.
