SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Bobby

Sands

Ideologiskt

laddade

gatunamn

o&

monument

i

Teheran

Den femte maj 1981 dog den 27-åige I M - P t h p e n Bobby Sands efter en

drygt två månader lång hungerstrejk. Sands ville att han och a n c h i hans situation

på

Mazefangelset i BeWast s k d e bli Massade som politiska f%ngaïaï Nar den brittish re-ringen ignorerade havet inleddes hungerstrejken, vars dödliga utgang kom att

bli

mycket u p p m k h a m m d .

P2

en rad platser runtom i världen uppfodes monument 6ver Sands.

Utanför den brittiska ambassaden i centrala Teheran låg på den tiden, pas- sande nog,Winston C h c M Street. Plistshgt byttes garnsbltarna ut.

På

de nya swtarna stod Bobby Smds Street. Visserligen

I 2

omdöpnin-n från början ha varit ett studentsEmt, men namnet permanentades senare.l En vassare nagel i ett brittiskt öga Pn att förpassa nationmenoden Churchill till glömskans kammare och istaet lyfta fram ennchurchillsk antitesn% sv5rt att t a n h sig. Att gamnamn kan vaxa ideologiskt laddade och konwoversiehl;a

2

knappast en överdrift.

Som en del av o n n s t a n i w n efter den Pransh shahens

f&

i slutet av 1970- talet ingick ideologiskt präglade omdöpningar av gator och omdefiniaoner w en rad monument i landet. I artikeln undersöks dessa förandringaa: Jag ar intresserad av på viket satt namngimingskdmen omskapades och

vilh

motiv som lag bakom. Processen studeras o c h 5 med avseende

p i

hm den tolkades av iraierna sjalva. En fdtsrn&e i 'Teheran i febniaxl2006 ligger till gmnd för denna de8 av artikeln dar korta inteduer, ofta i direkt anslutning till gatorna och monumenten i fraga, har genomfdrt~.~

Gatunamn

och monuments stallning i Bmi~t~riek~ltu~ea.

Det ar Iatt att hamna i en intentionsandys n% det g a e r förmedhrng av histo-

na.

Det kan tyckas vara bgiskt med tanke på att ordet f6rrnedPing antyder att något i princip flyttas från ett stidle till ett annat. Men GrmedBingsprocessell

är en kommunikativ process dar intentioner är viktiga, men där mottagandet av intentionerna och det kommunikativa spel som finns mellan "förmedlaren9' och också bör lyftas fram. Återkopplande dimensioner i "histo- rieförrnedlinged' gör att intention och reception svårligen kan h a a s strikt

isär. För att framhiiva den kommunikativa och processuella dimensionen i historieF6rmedGngen aïivands härefter begreppet historiekommunikation framför historieförme&ing.

Mycket av den historia vi kommer i kontakt med, och baserar vår historie-

syn på, kommer oss inte till del via akademiskahtbildningsre1aterade kanaler. HstäUet %r det i skönlitteratur, tv-program, film, museer, dagligt berättande och så vidare som vi möter historiska referenser.

Att

uppmärksamma iiven sådan historiekommunikation är en stark och pagående trend inom det his- toriediddtiska filtet.

Till

denna inriktning hör att historien brukas på olika vis. Den kan ha allehanda syften och grad av vetenskaplighet. Historiska utsagor %r därmed i någon mening alltid ideologiska eftersom det handlar om att göra urval, villca görs enligt olika principer. Namngivning av gator och monumentuppföranden ger oss på så vis blickar in i olika tiders sjalvgdder och historie~yner.~ Men det är inte uppenbart att det tankta syftet med en historisk framstahlning är det som uppfattas av betraktaren. Detta g d e r inte minst gatunamn och monument, som ofta erbjuder få ledtridar kring hur de bör

tolka^.^

Istdiet får omedelbara subjektiva upplevelser stort s p e h m vid den sortens möten.

Vissa historiska konstruktioner är gemensamma i ett samhälle

-

de person- liga historiska uppfaningarna ingår i ett kollektivt sammanhang: i historie- kulturen. Historikern Mlas-Göran Karlsson har definierat histoiekulturen som både en strukturell och processuelP företeelse. Stnikturellt finns en rad historiska referenser och artefakter, som lyfts fram eller hålls tillbah på olika arenor. Processuellt tar människor dessa referenser sch artefakter till hjdp, och forhaller sig till dem, för att odentera sig i sina liv. Historia kommuniceras biide mellan individer och över tid.5 Historikern kistian Gerner understvker den processueUa dimensionen genom att påpeka att det ar lämpligt att be- trakta Rostoriekdturen som en diskurs då det handlar om att olika historiska konstruktioner lever och utvecklas kontin~erPigt.~ Historikern Jörn Rtisen betecknar den standig pågående offentliga historiska bearbetnings- och kon- struktionsprocessen- som antingen sker medvetet och uttalat, eUer omedvetet och underf~rstått

-

som processuella yttringar av historiekultimren. Historie- k~~lturen bärs upp av en rad aktiviteter,instimtioner och funktioner i samhaet, som förmedlar, kommunicerar och bearbetar en historisk förstiiel~e.~ På så vis kan historieMmren betechas som de sammanlagda historiska referenserna, arenorna och anvandandet avdessa i samhälet.

stmktureUt

-

de uppstår, existerar och frandras genom processuell t o h i n g och bruk av kiist~ria.~ Gatunamn och monument måste omgärdas av ett antal berättelser for att de ska betyda någonting, annars blir de bara vilken sten, el- ler viket intetsagande gatunamn, som helst. O m ingen vet vem Bobby Sands ar förlorar namnet sin ideologiska prägel.

Gatunamn och monument har uppmarhammats på flera h å l i vetenskaps- samhallet

-

inte minst av historiker och konstvetare. Gatunamn kan tyckas vara en högst vardag&g fketeelse och monument något mer högtidligt och pompöst.

På

något vis står de

Pairng-

ifrån varandra. Men i det

här

sammanhanget Pr det istallet likheterna som dominerar. Båda kan Mas- sas som "historiska läroböcker" aven om de råkar kommunicera med sk olika material som emalj och sten. En annan &&et ir att namnbyenas och monu- mentinvigningarnas pomp och ståt fdnar snabbt

-

de bara en distinkt och viktig fas, men den process som gamnamnen och monumenten sedan ingår i är också intressant att rikta fokus motng

Minga som studerar gatunamn och monument påpekar att företeekernas betydelse inte bor överdrivas även om det finns en lockelse i att se dem som uttryck for något st8rre i ett samhälle. Särskilt ar det något som niristers blick ofta fastnar

på.

Det ar 1Gtt att dras med i detta och peka ut dem som syn- nerligen viktiga P människors medvetanden. Som kdturgeografen Tommy Book har framhallit kan det visserligen te sig naturligast att i politiska studier fokusera på stora politiska system, pddominanser, st6rre strukturer och s i vidare. Men Book ser alternativa ingång= i amnet genom att istället fokusera på de visuella politiska avtrycken i det reella landskapet

-

gatunamn

k m

vara nog så viktiga, sarskilt dar det politiska klimatet ar spant.10

"TriviaPiteter" ar ibland bättre temperatuqiwre an de största handelser, viket Pierre Bourdieu visat genom sina studier av hur Idassamhiil.let repro- duceras genom skenbart trivida vardagfiga handlingar såsom att fotogafera, gå på museum eller Rrla sig på ett visst satt.ll

P5

liknande vis har sociobgen Michael Billig visat hur nationalism reproduceras genom till synes banala företeelser som mynt, väderkartor och frimirken. Billig visar att flaggor h n vara centrala för en samhöuighets&nsIa

-

och då inte bara de som hissas vid högtidliga ceremonier, utan kanske fmmfbr d t de flaggor som sakta vajar för vinden d k e n måndag som helst.12

Monument och gamnamn har ofta t a b m m i t som ett resultat av $iverse makthavares djor. Det betyder att det, paralleP1t med den ideoPogigroduktion som alla historiska konstruktioner är ett uttryck för, finns en makt&mension.

1

praktiken betyder det att gatunamn och monument med historiska referenser ar ovanligt explicita exempel på ideobgiskt bruk av historien

-

ett b d

dir

utvalda historiska referenser används för att övergripande legitimerdmani- festera en makt eller viss politisk inriktning. Ideologiskt historiebmk befinner

sig på en högre abstraktionsnivai än politiskt historiebruk Den senare formen handlar mer om att göra konkret politik av ett användande av historiska. referenser.13 Det faktum att förekomsten av ideologiska s p b o l e r är s2rsMt starkt vid gr2nsomriden7 i centmm av stader och Vid gator som ansetts vara "belastade av det förflutnas o r ä ~ s o r och felutvec~ng" p e k mot att den ideologiska dimensionen h n vara stark i gatunamn- och moniamentsam- manhang.14 Till detta kommer att gators Pängd och bredd ytterligare h n markera vilken tyngd de har politiskt och ideobgiskt.15 Aven om det är vagat att kalla denna

typ

av gatunamn och monument f6r ideologiska präglings- instmment, utgör de onekligen

-

for att använda ett begrepp från etnologen Marc Auges multinivaandys av Paris teinnehanesystem

-

en "nmnemotehisk prnours" ("minnesvan&ing9') genoni hist~rien.'~

Minnesmärken och monument har som huwdsakdjlgt syfte att påminna samtid och eftervärld om beryrdelsefealla personer, ideer och händelser, medan gatunamns framsta funktion %r att underratta orientering i tsabebyggc om- råde.17 Men sven gatunamn har en hågkomstianktion dir namngivarens budskap är tänkt att inprantas hos namnanvändaren.18

A

det viset blir både gatunamn och monument en ideologisk h t d o g över vad och vem i historien som ansetts vara värda att uppmärhamnma.

Det är Viktigt att notera att ett framlyftande av något per automatik innebiir att nagot annat hamnar i b k n i n d e n . Detta är särskilt tydligt i f d e t gam- namn och monument $5 det handlar om att göra snäva urval

-

for det mesta g5r det bara att visa en enda persodhandielse åt gången. Det som visas blir ett mycket starkt koncentrat av någonting i det förflutna. hti-en namns personedhandeIsen, eller inte

-

mellanlägen saknas ofta.19

Kategoriseringar och namngivningsprincipea

Tommy Book har htegoriserat olika typer av gatunamn i det h r n a Ost- tyskland. E n i t o m rent landskapsorienterade namn fann han gamnamn som ger uttryck for radikala socioekonomish f~ränmdringar (Lex. Einigkeit,

FreundschaP, Solidaritat). Namn som ville ge betraktaren en positiv i n s t a - ning till det P~ollektiva arbetet Zterfanns också, såsom Neue Zeit> Neues Leben, Ereinte Kraj.

T a

detta Icornmer symbo&knande benamninga såsom Roten

Stern och Gokdene Jhren.'O Book fann också namn efter historiska ((det vill

säga m a ~ s t - l e n i n i s t k b ) hiindelser (toex. r. Mai och

l?

P>arteit~g) och per- soïIligheter. Bland personligheterna fanns h2iavisningm t a &t från socidis- mens/kommnismens fader till internationella, nationella och lokala politiska ledare, antifascistish forkampar eller pacifister, kulmrella persodgheter och namn med slagsida mot sovjetisWsysh foreteelseniZ1 Ett namnideolo@skt smörgasbord, med andra ord.

Statsvetaren Kari Palonen Rar i sina studier över huvudstäder ofta hnnit klerikala, monarkstich och mataranhutna gatunamn. Städer med franvaro av sådana namn h n , m e n a kan, tolkas som ett ointresse av att politisera. Palonen noterar att gatunamn i sådana

Pall

ofta ersatts av namn som l a n reheras till naturen, Bokaihistorien eller andra harmlösa områden. Ansvaret för namngivandet har då också ofta överlåtits till experter och specialister w olika slag, viket understryker att gatunamnen ses som just opolitiska.22 Namnforskaren Sven Benson har p2 liknande vis menat att namngivningen står mellan två doktriner. Antingen ses namngivningen som a) "en okrinkbar del av det gemensamma kulturarvet" (en kulturbevarande/tradition&stisk linje), eUer b) något som sker "i statens tjänst och är underordnad statens intressen" (en centralistisMrationd~stisk linje).23

H

fallet Sovjetunionen domi- nerade den senare linjen.

LoMbefohingen är de priinära betr&tarna/konsuinenma av ggatunam- nen. Ju mer främmande namnet är, desto svarare blir det att acceptera och nyttja det i den dagliga k o r n m ~ n i h t i o n e n . ~ ~ Normalt finns vid gatunamn- givning ofta en stabiiltetsdimension

-

de ar tänkta att vara tidlösa och en fast beståndsdel i det dagliga språket, vilket ofta har exkluderat pejorativa namn.25 Det finns dock exempel p5 n;8r befolkningens acceptans och gatunamnets primärfunktion inte satts i första rummet. Vid femtioksjubileet av Oktober- revolutionen döptes Manegetorget i Moskva om till Plosjtjad pjatidesiatilefja Velikoj Oktiabrskoj SotsiaSistitjeskoj revoJ.jutsii (Stora Socialistiska Oktober- revolutionens femtioårsjubileums torg). Namnet användes inte, i & f& i sin helhet, av speciellt många invånare.26 Aven om tolbingar av gatunamn och monument och dess betydelser inte bör överdrivas finns det med andra ord gott om kodiktfjUda exempel som pekar i annan riktning.

Iranska gatunamn

och

monuments bakgrpund

och kontext

Aven om nationalistiska toner är accentuerade i iransk dagspolitik, är de också ett tydligt generellt inslag i den persiska kulniren. Synen att "ingen ska få satta sig på oss" genomsyrar det politiska Himatet

-

Iran betraktas av sin befoKing vara ett stort land som förtjänar tiilbörlig respekt. Frågan om Irans rätt till kärnkraftsteknik handlar både om energi och om nationell stolthet. Kärnkraft

-

kanske även kärnvapen

-

skulle stärka regimens makt i regionen, men också på hemmaplan. Utvecklandet avbåde ett militärt, men framf0r allt ett fredligt, atomprogram har starkt stöd bland b e f ~ h i n g e n . ' ~ Ett genomf~rt karnkraftsprogam skulle leda till att befolhingen far behovet av energi till- godosett, medan regimen får en Säder i hatten for att ha hanterat ett centralt problem i landet. Dessutom skulle en stärkt och konsoliderad nationskansla uppstå som icke föraktfd bieffekt. Aven fiendskapen mot den "sionistisW,

"rasistisk? och "imperi-ialis~ska" regimen Israel överbrygga- inrikespolitiska meningsskiljaktigheter. Den irritation som finns kring Israel gider inte bara israelisk politik, utan staten Israels existens över huvud taget.28

På

liknande vis finns tydliga distinktioner mellan perser och araben: Perserna ser sig sjalva som kulturbärarna i ornrådet.Ti14 och med viss rasism gentemot araber kan noteras, exempelvis genom uttalanden om att grandanderna inte bar någon kultur utöver vad deras invasionsförsök mot Bran har gett dem2" Som ett litet tecken på en tilltagande grad av nationdism kan namngivning av barn namnas. De senaste åren har barn i &t höge utsträckning bö j a t få traditionellt persiska namn som Darius eller Pantherp. Arabiska namn som och Mohammad, som tydligt ökade i popularitet just efter revolutionen,

är i

Denna samlade bild av nationalism spelar en viktig roll for förståelsen av hur gatunamn och monument i Sebesan tolkas och används. NationaPism kan verka både som en sprängande och enande kraft

-

i Bran dominerar den enande kraften. Utrikespolitiska kontroverser överbryggar inrikespolitiska spänningar.

Pi

så vis kan starkt ideologiska staningstaganden nar det g a e r till exempel Bobby Sands Street vara ett satt att skapa en enighet h i n g vissa grundvärderingar. h i n s t o n e ar det troligen avsikten. Symboliska byggna- der, gatunamn och monument är viktiga i ett land dar kampen om regimen och tohingsföreträdet är stark. Inte minst understryks detta av att historiskt vjiktiga byggnader

-

de gamla och arkitektoniskt intressanta broarna i Esfahan och frihetsmonumentet Azadi till exempel

-

påtagligt ofta Aimiar f ~ r b i P de nationella m-kanalerna som en standig påminnelse om både en lång historia och vem som har makten i landet. Detta ligger i linje med Michael Billigs resonemang om att nationell timörighetskänsla byggs upp genom små och enkla medel.

Processen att byta ut gatunamn och monument kan vara mer eller mindre snabb, genomgripande och konflikt$Ud.

I Iran har namn- och monument-

politiken under 1900-talet varit av det mer drastiska slaget. Detta hänger generellt samman med landets stormiga historia där vitt skilda regimer har kommit till makten vid olika ti4lfden och d a har de haft behov av att mar- kera att en ny tid har tagit sin början. Behovet av att uttrycka sin historia accentueras ofta nar man på nigot vis förlorat sin historia eller nar tillvaon skaver till.31 Genom att byta gatunamn och uppföra nya monument kan en omstart markeras, inen aven kontinuitet kan manifesteras

ps

detta vis om det

äx äldre företeelser eller personer som lyfts fram, och darmed "godhnns7', av den nya regimen.32

Slikten Pahlavis regimtiiltrade genom Reza Shah 1925, med påföljande distansering frin den tidigare qajardynastin, betydde bland annat att landet på regeringsorder ~ n o m f ö r d e ett omfattande omdöpningsprogam med na-

tionallstisk pragel. Detta gav landet en helt ny och monarkistisk ilconografi på alla nivåer. Namnbytet p5 sjdva landet från Persien till det mer wsgningliga namnet Iran i mars 1935 ska fórstis i detta sammanhang.

R

så MS h n d e Reza Shah markera att en ny historisk era hade idetts. Detta pohtish anvkdande av namn på platser? städer och gatunamn anviindes i hög utstrashing under hela

hah ht iden.^^

Den revolutionara situationen i slutet av 1970-talet, som ledde fram till dagens islamish republik, uppkom inte i ett vakuum. Nar Muhammed Reza Páhlavi besteg påfågelstronen 1941 ideddes ett försök att n%ma Iran västerlandet genom l å n m e n d e ekonomiska och sociala reformer. Under denna fasad, som uppskaaades av många, fanns repression och f0rtryck av värsta slag, vilket inte blev uppenbart f6r flertdet fórran under ~ s - t d e t . ~ ~ Ända sedan PaMavidynastins inledning fanns dock motstånd, som då och då bbmmade ut i v2dsamheter. &av på snabbare reformer kom från ett h a , medan konsewativa d e motverka detta. Skepticismen mot Pahllatris privata konsumtion delades dock av d a . Flera beslut upprörde stora delar av befolk- ningen. Nar shahen införde s ~ a f f i m m u ~ t e t for amerihnska soldater E liran 1964 menade ayatolla MRomeini att iranier hade reducerats till att bli "nggot Bigre an en amerikansk hund", eftersom en amerikan som k ~ r d e

gå

en hund i

USA

straffades, men en amerikan som körde over en iranier i Iran hade immunitet.35 Misslyckad oljepolitik, med pafbyande ekonomiska problem, kombinerat med shahens &t hårdare tag i form av tortyr och miPrdande ge- nom den ö h d a sa9EerPietstjansten SAVAK byggde upp ett brett folMigt st6d fór en revolution. Uncler hösten 1978 ideddes den starkt f o W g f~rankrade revolutionen. Den n6 januari 1979 flydde shahen t ~ s a m m a n s med sin Pm Farah Diba. D a m e t är numera nationeu hdgdag. Den islamiska republiken utropades r april 1979.

N k Ir A-Iran-kget

inleddes konsoholerades makten snabbt till n o m e i n i och motståndarna kunde manövreras &ortS3'j

Shahtidens dehetnamn på gator, stader och platser ogiUades av stora delar av befolkningen. Darför uppfattades det d m a n t som positiva att befobing- en fick stort inflytande p i namngivnlngsprocessen åren efter rev~lutionew.~~ Namnen hämtades från folkdjupet på ett satt som snarast %ilcniade en k d - ~bevarande/t~adiitlon&stisk linje. Under 1981 började dock den islamiska regimen bedriva en mer aktiv namngivningspoPitik genom att en rad namn återigen forandrades. Den här gången i Hart centralistisWrationdistisk rikt- ning där gestalter och fbreteelser med t y a g islamisk koppbng tmmfade över de folkliga namnen. Den hårdare linjen rne&orde att o6ka grupper vagrade att acceptera det nya namnet och istallet använde det namn de sjidva ansåg att gatan skulle ha.38 Iran fick därmed ett system där o&cieUa och subjektiva gatunamn existerade pardeut.

Dagens

För att förstå hallningen gentemot dagens teheransh gamnamn och monu- ment kan bandet backas tiblx9r;o-talets kamp om de iranska oljetillgångarna. Den populäre och nationalistiskt inriktade premiärministern Mohannmad Mosaddeq drev då Binjen att oljebolagen i landet skulle nation&seras. Detta hotade starh utländska intressen och den västinspirerade shahen motarbe- tade förslaget. Frågan löstes dramatiskt genom en statskupp där Mosaddeq tvingades lämna sin post. Statskuppen organiserades av amerikansk och brit- tisk underrä~else$anst, med stöd av delar av iransk Detta ar ett av flera exempel som ligger till p n d för en generellt skeptisk haning mot USA och Storbritannien bland många iranier. Ingripande utifrån i Hrans inre angelägenheter och extern exploatering av hndets naturresurser upprör,

6 g a

förvånande, känslor hos många iranier.40

Det finns inga oficiella diplomatiska relationer mellan U S A sch Iran, men

i centrala Teheran ligger fortfarande Storbritanniens ambassad, om än smol- h d w kulhal i fGnsternitorna, som kan saktas ovanför den omgivande muren. Relationen länderna emellan är spänd.

En

av de &plomat.tiska Bcontmvelerserna rör &n redan omtalade och förolampande Bobby Sands Street. Aven om uttdanden frain Storbritanniens sida ofta bestått i att tona ner frågan om gatunamnet har frågan ändå dryftats p5 diplomaitask nivå.41

Bobby Sands namn används inte bara i gamnamnet.

1 norra delen avTehe-

ran finns en hamburgerbar uppkallad efter honom. Att som hungerstrejkare få

ett matstidle uppkallat efter sig är kanske en ödets ironi, men det understqker samtidigt den symboliska besrdelse Bobby Sands namn har som motstan- dwe mot "imperidiststated' Storbritannien. Gatunamnet har implementerats mycket val

-

det gamla namnet är det få, om ens någon, som namnen:

En tvargata

d

l

Bobby Sands $treet heter Nofel Loshato, en anghfiering av Neauphle-le-Chiiteau, som ar namnet g& den parisiska förort som ayatolla fiomeini bodde P innan han itervande t 4 Hran vid revolutionen. Med andra ord finns även teheranska exempel där gatunamn anvands fbr a t t hylla en nation

-

i det här fdet Frankrike, som har sin ambassad längs just Nofel

kos hat^.^^

Att hyfia länder genom gatunamn är inte owdigt, men <PM f~ro1ampa Bänder på motsvaande vis torde Iran vara ganska ensamt om. Iran ligger

$5-

med långt ifrån Karl Pdonens exempel

p&

humdstader

dar

gatunamnen 2 opoEtiska och lika långt från Sven Bensons hlturbevarande kategorisering.

I

Teheran sthr många gatunamn definitivt i statens tjänst.

Omdöpningma efter revolutionen begränsde sig inte till enstah gator. Landet erhöll genom en "iransk kulturrevoluaod9 mellan n980 och x983 en generell ny namndïäkt.43 Franaf~r d t bytres shahelaterade gatunamn ut, vd-

ket ger pardeller till Sodemnionen där de tsaristiska namnen rensades bort efter revolutionen. De iransh 6rändringarna var en del av ett dnnant krig mot vasterlandsk

kultur

där många professorer blev avskedade, universitets- studenter stängdes av, statens grepp Qver medierna stärlrtes och kulmr- och vetenskapspersodigheter fördömdes.44

Den teheranska paradgatan Pahlavi Avenue bytte namn

-

fOrst till Mos- sadeq avenue efter premiärministern på $o-tdety men sedan till V&-e-Asr (som hyllar den inom shaismen så viktige dolde tolfte imamen

-

"den har tidens prins").45 Mohammad Reza shah heter idag Seyyed Jan3d-o$-&n-e- Asadabadi (efter en anti-imperialist som levde på 1800-tdet).Torget Foozieh (Mohammad Reza Shahs första fru, syster till den egyptiske kungen &ou@ heter idag Imam Hossein square. VaPiah$ park (&onprinsens park) beter idag V&-e-Asr Bark. Det sistnamnda exemplet antyder en BMjudnings- princip i namngivningsprocessen som åtminstone till en viss del varit prag- matisk då små namnforskjutningar, men desto större beqdelseförskjutning, eftersträvats. Det finns fler exempel och shahen använde denna princip sjalv, Hamnstaden Bandar-e-An%& fick under shahtiden namnet Bandar-e-Pah- lavi innan den återfick sitt urspmngliga namn.46

På

liknande vis fick staden Urumiyeh namnet Rezaiyeh under Pahla~ieran.~~

Som ett intressant inslag i faitstudien i Teheran kom en h i n n a fram

-

helt o p W a t

-

vid V&-e-Asr och påpekade att gatan inte hette så, utan

D. Med tanke på att gatan inte hetat så tidigare är detta intressant.

Snarast var det en Pikljudningspassning tibl honiprinsen (i Bahlaviatten) som understr~k det faktum att hon var starkt kritisk t 3 den nuvarande regimen. Men likljudningsprinsipen har inte satts hQgst av Tehran City Council, som ar den instans som har ansvaret for det konkreta ändrandet av gatunamn. Istallet är det raderandet av felaktigt ideologiska namn som stått i fokus. Shahhyllande Shah Abad Avenue bytte namn till Jomhouri-e-Eslami (Is- lamiska revolutionen). De utrikcespoEtiskt inriktade Boulevard of Elizabeth och Wleyabun-e-Eisenhower byttes till Bolvu-e-Keshavarz (Jordbmbbou- levarden) respektive Azadi (Frihet). Vidare exempd på namnbyen ar Bagh- e-shah, Esfand och Shah Reza Avenue, som nu heter Horr Square, Enqelab Square respektive Enqelab Avenue (Revolutionsavenyn).

Vi ser bär Iibeter med namnen i Osteuropa. De shahmhutna namnen är bortbytta och de östeuropeiska namnen enighet, ny tid och solidaritet motsvaras i Iran av frihet och revolution. HyUningana till koflektivet saknas i Iran, men revolution till förmån 6% vfgihet'71igger inte långt ifrån hyllning- a n a t 3 "den nya tided'. Intressant att notera 21- dock att exempel finns p5 shahrelaterade namn som ersatts med opolitiska namn. Modeikonen Farah Diba, shahens fru, har fått se sin park

-

h a h park

-

ändra namn till Edeh park (TFUlpanparken48).

En rad personligheter ur den iranska historien passerar förbi när gatunam- nen studeras. Det blir regimgodkänd historieskrivning där vissa personer anses dugliga att få en gata uppkdad efter sig medan andra lämnas utanför. Men det är ett relativt snävt persongalleri som upprepas i de iranska städerna. Förutom någon enstaka utländsk person såsom Simón Bolivar kan man, grovt indelat, saga att de som fått gatunamn ingår i någon av grupperna I) centrala gestalter i den islamiska revolutionen, a) kända persodigheter ur aIdre persisk historia (f6reträdesvis poeter eller vetenskapsmän), eUer 3) martyrer av olika slag (antingen som blivit förföljda av någon shah i det förflutna, eller som dött i kriget mot Irak eller i annan kamp för den iranska nationen).49

Aven Inär finns likheter med det forna Osteuropa, där en rad persodigheter som på endera viset kan kopplas till regimen lyftes fram i gatunamnen. I fallet Iran är dock gruppen med martyrer särskilt stark. En mndmaining av denna grupp (som delvis A p r samman med centrala gestalter i den isla- m i s k revolutionen) visar tydligt på vilka principer som ligger till grund för namngivningen av iranska gator med martyranhyrning: I) Ayatolla Beheshel grundade det Islamiska republikpartiet

(IW)

1979. Han var en av förhand- larna i gisslandramat vid amerikanska ambassaden 1979-1980. Han dog &et darpå av en bomb som placerats ut av Mujahedin-e f i d q

(MKQ)

-

den militanta rörelse som motarbetar den islamiska revoluti~nen.~~ 2) AyatoHa

Tdeqani var en beundrad religiös ledare som blev utsatt f ~ r tortyr under den sista shahens regim. Han ledde den första fredagsbönen efter revolutionen. Han avled en kort tid därefter. 3 ) Den reformvänlige premiärministern Mirza Taghi Khan regerade under 1800-talets mitt. Han avrättades på order av Nasser al-Din Shah och blev därmed ett av shahernas många offer genoin historien. MirzaTaghi Khans smeknamn Amir Kabir utgör mu gatunamn. Den islamiske sociologen

Ni

Shariati kombinerade ra&kal politik med soci- alt ansvarstagande traditiondism utifrån islamiska principer. Han tvingades fly till England 1977, delvis på gmnd av sin växande popularitet. Han hittades död tre veckor senare

-

enligt envisa rykten blev han ett offer för säkerhetspo- lisen SAVAK.'I 5) Ayatolla Morteza Motahhari stod mycket nära Wiorneini. Han agiterade mot kommunism och de effekter kommunism kunde f3. f6r islam. Han blev president i det politiskt inflytelserika Vaktarrådet efter revo- lutionen, men mördades av en rivaliserande islamisk gmpp i maj 1979.~~

Exemplen kan mångfddigas. Mest slående inte bara i Teheran, utan i alla Irans större städer, ar dock den frekventa förekomsten av den islamiska revo- lutionens obestridlige ledare, ayatolla Mhomeini, i gatunamnfloran. Framfö- rallt har namnet använts för att radera det tidigare lika vanligt förekommande namnet $afdavi.

I Teheran finns förutom en Emam Bomeinigata (Enaan

Khomeyni, tidigare Sepah) och ett Emam Khomeinitorg (Meidan-e-Emam Khomeyni, tidigare Sepah elPer goopklhaneh

-

båda orden betyder artilleri

och användes parallellt) även mängder av fasadmailni-ar med mannen i fråga. Flygplatsen Mehabad ersiiåts successivt med den nybyggda Emam fiomeyni strax söder om TePieran. Namnet Mhomeini är med andra ord Hrans motsvarighet till det flitigt använda namnet Lenin i SovJetunionen. Gomeini lär, & b o m Lenin, ha varit kritisk till att hans namn och ansikte skulle användas i f6r hög utsträckning i offentligheten. Av sådan återhallsam- het syns dock inga spår i dagens Teheran.

Det är främst gator med ideologisk anstrykning som

bytts

ut. Det ar med andra ord inte f~rvanmde att fieyabun-e-Cocacola (Cocacolagatan (?)) bytte namn efter revolutionen och nu går under namnet Nabard (Said). Men vart att notera är att en hel del teheranska gator har fått beha14.a sina namn. Exempel

på

detta är de flertalet poeter, ur den I h g a raden av personer ur ddre persisk historia, som givit namn åt gator. Nationalpoeterna Hafez, Saadi och Ferdowsi har stora och centrala gator, som löper parallellt med varandra, uppkallade efter sig. Aven om poesins Pdassövershidande staning varit i gungning ända sedan Pahlaviregimens tatrade är människor som reciterar Hafez inget ovanligt inslag i offentligheten. Uppslutningen kring poesin i Iran understryks av att gatunamnen Hafez o& Ferdowsi varit 06randrade från shahtiden genom den islamiska rev~lutionen.~~

Den enorma expansion som Teheran har genomgått de senaste decen- nierna betyder att mångagator som idag bär ideologish namn inte har någon tidigare eller mnan ideologisk historia. En viktig F~mtsaåtning fOr denna ut- veckling ar de demografiska 6mtsäåtningarna i landet då omhing 70 procent av landets b e f o h i n g är under 30 år.54 Detta har lett till en urbaniseringsvåg med nybyggnation ock omflyttningar som innebär att tidigare sammanhåll- ning i staderna delvis luckrats upp. De personliga koppzngarna till enskilda gator och dess namn itorsvagas därmed. Den snabba b e f o h i n g s ö k n i n p befyder att stora delar av befolkningen inte haï. egna erfarenheter frin tidlen fore revolutionen. Revolutionen beskrivs som ensidigt negativ av många yngre som inte själva upplede shahtidens baksidor, vilket har fått till PöPjd

att många som en gang slöt upp bakom revolutionen idag talar tyst om sitt deltagande i den.

Ordet "skiahi$" betyder martyr och ideder över 350 gamnamn B T e l ~ e r a n . ~ ~ De flesta av martyrerna kan kopplas till Irak-Iran-higer 1980-1988 som har Iamnat rikligt med spår efter sig: väggmalningar w döda soldater (främst i Rheran), dagliga inteduer i tv med higsveteraner, etcetera.56

Martyrer som givit namn åt gator hade ofta någon slags koppling

ei81

den gata, eller det område, som gatan ligger i. Tanken har varit att hedra dem som offrat sig f6r sitt Band. För familjerna till de avlidna har gamnamnet en stor betydelse. Martygamnamnen betraktas dock med skepsis av vissa, inte minst av reforminriktade yngre, som ser m a r w n a som regimvanner sna-

rare an som forsvarare av den iranska nationen. Att '%ygemenskapen" delvis forsvunnit påverkar också synen på dessa namn. Berättelserna kring denna typ av gatunamn är långtifrån entydiga. Regimens tänkta poäng med gam- inaannet anammas inte M t ut av befolkningen. Istallet omtalas gatunamnen på vitt skilda vis dar hedrande och kritiska narrationer existerar sida vid sida. Berättelserna hänger starkt samman med vilken relation berättaren har till regimen, Irakkriget ocWeUer martyren i fråga.

Att

understryka sin version är att markera sin egen identitet.

En avlChahid-gatorna' heter Shahid Khded EsParnboli. När det gaer den kan först konstateras att relationen mellan liran och Egypten länge har varit frostig, inte minst sedan Egypten shevpa ett fredsavtal med Israel 1979

-

det första mellan en arabstat och Psrael. Iran bröt w denna anledning de &$o- matisla kontakterna med Egypten. Att Egypten tog emot den abdikerak shahen efter revolutionen underlättade knappast relationen. Egyptens freds- påskrift v a också motivet bakom mordet på den egyptiske premi2ministern Anwar Sadat den 6 oktober r981 -på åttonde årsdagen av inledandet av r973 års oktoberkrig. En grupp milimnta Pslamister,

N

Jihad, låg bakom attacken. Löjtnant Khded EslamboG sk6t det dödande skottet. Efter att han dömts till döden för mordet fick han, i egenskap av srSahid, en gata uppkdad efter sig i Teheran.

P Egyptens ögon ses namngirningen som ett tecken

pa

iranskt stöd f i r terrorism. Aterigen har vi &så att göra med ett grovt förolämpande gatunamn d 2 "betygsattandet" av ett annat land, denna gång Egypten, ingår som viktig bestandsdel i namngivnlngsprocessen.

Shahid Khded EslambolP ar en betydelsefd och central gata, d k e t un- derstryker gatans politiska ochieller ideologiska vih, och det kontoversi- eUa gamnamnet har varit en diplomatisk stridsfråga. Vid en konferens för parlamentariker i muslimska länder som hölls i Teheran 1999 protesterade den konservativa organisationen Ansar MizbuHah mot egyptiers deltagande i konferensen genom art satta upp en gigantisk bild av Khaled Eslamboli vid gatan som b 2 hans namn. Detta tolhdes av Mssa soin ett uppmuntrande av ytterligare attacker mot Egypten?' Omedelbara protester kom från Kairo där Egypten ville att den iranska regimen tydligt skulle deMarera sin standpunkt i frågan. Konservativa krafter i Jran lade då fördag om att byta ut gatunamnet, vilket öppnade for att ett namnbyte verklagen s k d e kunna realiseras - refor- misters forslag torpederas nitinmassig en bit in i beslutsprocessen. Den här gången var det dock de konservativas f~rslag som stoppades - namnet bestod. Den iranska regimen 2 med andra ord beredd att ta de konkreta politiska konsebenserna av sitt ideologiska historiebnik.

Vintern 2003/2004 antyddes önskemal om att relationen mellan Iran och Egypten s k d e normabseras. Gatunamnet var en av de viktiga stötestenarna att forhandla bort och ett n a m n b ~ e var nara firestaende. Det nya namnet

skullle bli Bntifada 2006 lwarstir dock martyrens namn

på

gatan. Och i folkmun lever det gamla gatunamnet Vozara (Ministrar) fortfarande Iwar pardeut med det o&ciella. Instaningen till det kontroversiella namnet påverkar viket namn som används. Det ideologiska historiebmket, som var tänkt att vara historief0rmedEng från regimen till befol&ingen, 2 i s t a e t historiekommunikation då de tänkta konsumenterna av gatunamnet har bil- dat sig egna uppfattningar och inte s a a n brukar gatunamnet politiskt

-

for att markera sin egen identitet och politiska hallning.

Shahen arrangerade 1971. ett storslaget 2500-årsfirande av det persish rikets grundande. Erandet mr inte minst ett sätt att forsöka bättra på shahens egen popularitet genom att rida p i en våg av nationd~sm. P o p d a r i t e t s u p p g w blev dock mattlig, nien minnen från firandet flnns fortfarande kvar, inte minst i form av det maktiga monumentet Shahyad. Det 45 meter höga tornet

-

en arkiteknirell hybrid mellan den parisiska triumfbågen och Eiffeltornet -bildar en mäktig port in iTeheran och kan ses som en 'kombination av trad- tioneD persisk kultur och modernitet. Men det Sr inte bara sjdva byggnaden som 2 symbolisk. Aven placeringen ar viktig.%rnet är medvetet placerat i en Viktig vägkorsning som är svår att undvika för in- och utpasserande resenarer i huvudstaden. Detta understryker det generella mönstret att slylaan hos symboler ar kopplat till monumentens placering.59

Det mest specieua med Shahyad är egendigen att det star h a r * Fram till revolutionen var det en ren hyllning av shahen. Mängder med sådana monu- ment rensades effektivt bort efter revolutionen, men Shahyadi fick sta h a r . De shahuppl#tande inskriptionerna togs dock bort, Piksom namnet. Idag heter Shahyad istaet Azadii (Frihet), som en negation av shahens Iran.

Anledningen till att monumentet fick stå h a r är rimligen en kombina-

t tion av att _I) det 2 ett imponerande byggnadsverk, z) monumentet inte

hade bilder/staqer av shahen som var svåra att ta bort och inte minst 3) att namnförsQutningen från shahhflande till frihetshygande var en symboliskt viktig handling. Det sistnimnda understryks av det faI~nim att Azadi används flitigt både som mötesplats för regimunderstödjande demonstrationer och som regimsymbol, inte minst i tv $är Azadi dels flimrar forbi mycket ofta, dels finns med som Piten symbol i w-nrutan under större delen av d a nyhets- sandningar.

Mycket fyder på att innehasforskjutningen som monumentet genomgått

har

iryckats. Det gamla namnet används sparsamt o& bland yngre verkar kunskapen om den shahrelaterade bakgrunden vara i princip obefintlig. Ut- plånande av monument har annars setts som svårt i dagens informationssam-

hälle. Har det en gång funnits $r det svikt att sopa igen spåren. Men i Seheran finns exempel på den gamla princip som i antikens Rom kallades dmznation

meinoriae

-

"utplånande av minnet". Utmärkande för denna f6rstörelse var att det ofta gick att finna s p k av det som var tänkt att utplånas ur det kollektiva minnet.

På

så vis blir monumen60rstörelsen mer av en symboliskt laddad handling än en total orndefiniti~n.~~

A

andra sidan s k d e monumentet kunna användas ännu mer

-

som en krona på verket. Att ta över en repressiv shahs praktmonument och g ~ s a det tiU ett frihetsmonument s k d e kunna vara en ärligt menad och symboliskt viktig handling dar segern över ondskan manifesteras och medvetandegörs effekthk61 En sådan anvgndning finns det tendenser till genom det &tiga anvandandet i regimvaniliga sammanhang, men rniajligen fastnar frihetsropen lite i halsen när den nuvarande regimen inte kan k d a s förbehaslöst frihets- älskande. Revolutionen anses bland iranier i allmänhet ha tagit en olycklii in- riktning, medan den var drnänt omhuldad nar den genomfördes. Azadi visar på hur ett monument h n lina sig till flera syften och ideologiska laddningar. Det ar lätt att se på omdefinitionen avmonumentet som en tragikomiskhand- ling nar regimen skapar en"symbol F6r frihetwoch sedan snabbt sjaPvinmecMas till en starkt repressiv regim. Det ser uppenbart ut som ett ideologiskt bmk av historien dar den nya regimen velat visa sin handlingskraft och makt.

Men det går att vanda på resonemanget. Nar Sovjetunionen gick mot sitt fall inträdde ett slags, f6r att tala med historikern Mas-Göran Karlssons språkbruk, 'Tinental restauration" dar det generella målet var att återställa förhållandena till hur det var före kommunismens terrorregim. l[ detta ingick

-

fönitom att tilliita tidigare förbjuden litteratur och set lyfta fram konkreta kvarlevor av Stalins terrorregim

-

att återstda monument, kyrkor, gatunamn, namn p5 fabriker Detta var en rehab-oiiiteringsped d& ett mora- liskt Aistoriebruk trad$e in -historien skulle stillas till ratta. Agerandet kring Azadimonumentet skulle också kunna beskrivas som en del av en restaure- ringsprocess.

Att

många förfiljts och förföljs under den islamiska regimen döljer inte det faktum att många led aven under shahens sista decennier vid makten.

Att

omdefiniera skiaAmonumentet till ett frihetsmonument blir i ett sådant perspektiv logiskt. Men att låta Azadi behålla shahladdningen som en påminnelse om en förfarlig tid var inte aktuellt

-

därav det nya namnet och innehallet. Men det är ingen övertygande innehållslig förändring. Aven om Azadimonumentet anvinds & t i g som symbol så är det inte den sja4vMra~a se- gersymbol som det kunde ha varit om $en islamiska revolutionen hade ansetts vara otvetydigt lyckosam.

Då

kunde det stått som en katharsisk uppgörelse med det förflutna och samtidigt underblåst en positiv nationell ~jaPvbild.~~ Men som laget ar nu är monumentet tvetydigt. Det inte uppenbart att omdefi- nitionen ensidigt ska ses som ett utslag av ett ideologiskt kstoriebruk. Det kan

också finnas en moratisk dimension där tidigare orättvisor uppmarhammas. hadimonumentet går inte att betrakta som ensidigt vitt eller svart.

E n byggnad som från början knappast kunde betecknas som monument i traditionell bemärkelse är USA.s forna ambassad. Den amerikansh

am-

bassaden stormades av flera hundra studenter i november 1979. Skdenteana menade att ambassaden var "USA:s spioncentrg

-

U3

den 6Espionage

-

och ockuperade bygganden. Detta blev upprinnelsen till det dramatiska gisshn- drama dar 53 arnerikmer hölls fångade i 444 dagar. Efter gjisshndramat b r ~ t

USA

de officiella diplomatish kontakterna med Iran.

Längs gatan Taleqani är muren som orngex ambassadomådet målad med diverse h e r i k a f i e n a g a budskap där

USA

utmålas som ''den stora Satan$'. Det konstateras att "Iran ska ssörja den dag då USA hyllar landet". Mest vi- suell är en målning av fiihetsgudnnan där gudinnans ansikte består av en dödskalle. I övrigt är det texterna som talar mest. "Down with USA? är det kortaste och mest koncisa budshpet.

Den romerska principen om damnation memoriae, där spår finns

b

a

r

av monumentets urspmngGga laddning, är tydligare i det har fallet in vid AzadP. Den skarpsynte ser spår efter ambassadens gamla skyltar. Syftet har i det

här

fallet inte varit att utplåna spåren av den amerikansh ambassaden, tvärtom ar det av intresse för regimen att visa att ambassaden fiinnits där en gå-, men att den övertagits.

Gatan som går öster om ambassadområdet hette förr PWieyabun-e-bo- sevelt, efter den amenkanske presidenten Franklin D. Roosevelt.

Idag

heter gatan Shahid Mofatteh. Gatunamnet hyllar visserli-n en martyr, men utan särskild kopplang till USA. Efter exemplet med Bobby Sands Street kan det tyckas vara märkligt att gatan inte har fått något s.$&gare ideologiskt namn. Det har med andra ord inte ansetts intressant att trycka till USA med ett riktigt f~rolämpande gatunamn. Det I n finnas flera FörMaringu tlll detta. Dels rymmer byggnaden inre längre en amerikansk ambassad, dlcet gör att ideologiska gester där inte fyller något tydligt syfte, dels kan det tyckas att målningarna på muren räcker for att tydBiggöaa poängen.

En ytterligare en aspekt av användningen w den forna ambassaden iir att det sällan visas bilder av den i nyhetsprogrammen. Påtagligt manga byggna- der syns i nyhetssänddngaïna. Ambassadbyggnaden anses dock inte platsa där, även om bilder därifrån är visuellt gångbara.

A andra sidan syns flygplans-

attacken från World Trade Center i nyheternas vinjettbilder. Aven i detta f d

ansar är det möjligen så att poängen, redan utan bilder från ambassaden,

gr"

till övertydlighet.

En alternativ möjlighet är också att relationen

d

l

USA

inte är så dålig som den ofta framstails i media och i oficiefia politiska sammanhang. Ibland framförs tankar om att det fanns upparbetade dipbmatish kontakter Ban-

derna emellan, utan att nigot av länderna s k d e kunna saga detca öppet. Uppenbara amerikanska Bvertramp i samband med USA:s invasion av Irak iämnades okommenterade av Iran, vilket har tolkats som ett tecken gå att underhandskontakter länderna emellan finns.64 Detta öppnar f ~ r t o h i n g e n a n den iranska regimen medvetet tonar ned byggnaden och kritiken av

USA

-

att regimen, i det här fallet, inte vill ta de M a politisk konsehenserna av det ideologiska bistoriebruket. Det s k d e dock behövas kompletterande material för att underbygga denna tes.

Bhnd folk i allmanhet finns ett inslag w skam kring rnaPningarna

vid

den forna ambassaden. Folk slår ner blicken n 2 turister g l o c h fram hrneran och fotograferar bilderna. Många ser maningarna som ren regimprogaganda och menar i &skeission att de inte ar representativa för befolkningens isikter.Ateri- gen ser vi exempel p5 att haningar hos befolkni-en inte är de som regimen avsett.

I

takt med att markeringarna biir starkare, finns en risk att de s k över och blir 'driftkuckumonument", som befolkningen ser p i med förakt. Möjli- gen noterar regiminnehavarna själva att det finns risk för övertydlighet, Aven om det ah svårt att leda i bevis skulle detta också uderstryka det historiekorn- munihtiva/iterkopplan$e inslaget P frågan om gatunamn och monument genom att regiminnehavarna i s i f d reagerar på Polkets h a n i n g i frågan.

Olika

f6rhilillningssatt

som identitetsmarkipr

&vandandet av andra gatunamn och monumentPnnebörder an de of2"ncieUa finns det gott om i Teheran. Men fenomenet ar mer komplext i n vi sett hit- tills och vi måste backa till exemplet med kvinnan som pekade ut V&-e-hr som Valiahd for att f0rdjupa oss &ing det fenomen som verkar vara specifikt

Gr

Iran

-

användandet av gatunamn som en deklaration av politisk stand- punkt.

H

ett land med stora gohtiska kontroverser betyder anviindadet och beranmdet h i n g gatunamn och monument mycket f6r att markera politisk hemvist. Påtaglig ofta kommer diskussioner hing frarnf~r

alPt

gatunamn upp spontant vid samtal.

I

Iran finns mycket av det vi Bsrhippar med "västerl2n$sk&et"P den privata sfaren

-

från zagpande mellan dehdenta satelPit-m--kander till sippande på whiskey.

I

offenfigheten rader något annat. %delningen mellan den privata och offentliga sfaren ar tydlig. Men i användandet av det ena eller andra gatunamnet kommer den privat-politiska sfaren till uttrysk i oEen&gAeten. Medan regimens hailning i frågan onn gatunamn och monument främst h n beskrivas som ett ideologiskt hdstoriebruk är det privata användandet av ett visst gatunamn ett utslag av ett politiskt historiebmk. Gatunamnet blir en subtil politisk positionering

-

ett sate att antyda det privata i offent-Bighekn.

sioner kring gatunamn och monument. $ai-sMt intressant är att många lyfter fram detta utan att tillfrågas om det. Användandet av framf6r allt gatunam- nen är tydligt kopplat till inställningen till den nuvarande islamiska regimen. Det går inte att generalisera deför nnycht utifrån en begränsad fdtstudie baserad på korta intervjuer, men några olika teman återkommer gång efter annan när samtalsämnet dyker upp. FdtsmdieintervJuema pekar i riktning mot att berättelserna kping gatunamn och monument går att koncentrera till tre grundformer av narrationer:

I . Betoning av att detjnns en ideologiskt regimkritisk dimension i gatunamnen

och monumenten. Många som tar avstånd från den nuvarande regimen un-

derstryker att de sjdva använder det ,gada namnet och tilläg-r att många andra också gör det

-

aven unga som inte var fQdda vid revolutionen (som därmed gör ett mycket aktivt va4 genom att använda ett gatunamn som de själva aldrig upplevt vara det officiella). Denna

typ

av betoning framtrader både spontant och relativt ofta. Fenomenet har dessutom klassöverskri- dande karaktär

-

det forekommer bland hög som låg. 'Vart att notera ar att användande av ett gammalt namn inte nödvän$igtvis betyder ett hyllande av shahen. Gamla namn används ofta av minniskor som sjava deltog i revolutionen, men som anser att revolutionen senare spårade ur.

z. Nedtoning av att det skullejnnas ideologiska dimensioner i gatunamnen och monumenten. R e g i h n n e r i olika skepnad ansluter sig gärna t a denna

berättelseform. h t i n g e n betonas en kontinuitet genom konstateranden att gatunamn byts ut lite då och då, eller så rationaliseras faktumet att gamla gatunamn fortfarande är i bruk. Rationaliseringen kan exempelvis bestå i förklaringar att minga har svårt för att stava och därmed I n e k an- vänder det namn de en gång lärt sig att skriva. En ytterligare variant är att understryka att namn- ocBi/eUer innebördsfhrskjutningarna inte omgetts av stridigheter. Istdet kommer konstateranden att pragmatik styr ("smi- digaste namnet används"), att det inte spelar så stor roll för den inhemska befolKingen ("man vet vad man menar oavsett vilket man använder9') och att det hela mest af ett problem Pir turister.

Pi

liknande vis förkommer konstateranden att folk inte kan koppla samman gatunamnen med den personen som gatunamnet syftar till att lyfta fram

-

att bildniilgsnivån är for låg: "De kommer ihig bakgrunden

till

namnet i tre dagar, sen ar det borta." Ett politiskt ointresse kan också ligga bakom nedtonandet av en ideologisk dimension.

3. Betoning av att detjnns en ideologiskt regimvanlig dimension igatunamnen och monumenten. Denna form av berättelse tar sin utgångspunka i sha-

hens skrächdde på p - t d e t och att bortrensningen av shahmonument och shahrelaterade gatunamn och monument är ett helande reningsbad.

Denna typ w narrationer %r ovanligt att komma h direkt kontakt med. Under filtstudien menade dock flera att denna typ av berattelser finns, men troligen bara i starkt regimvänliga hetsar.

Den sista formen av narrationer kring gatunamn och monument i Teheran är ridigen den mest f6rbisedda. Det 2 lätt att hanfilla till lustigheter om att det finns en Khomeinigata eller -torg i varje buskaby P Iran. Men sedd genom shhterrorglasögor~en $Er denna typ av berattelser logish. Som vi varit inne på tidigare sa s k d e detta också f6rUara anvsndandet av Azadi som ett genuint frihetsmomment.

Receptionsdiinensionen när det giller hist-oriekommianikati~~n iir i ming-t och mycket eftersatte-, men att berattekerna kring gatunamn och monument ar så tydlagcc disparata i f&et Teheran visar p2 beräeebernas haft, betyddse och därmed avesi på behovet w att pterligare uppmarlasamma de mer subjektiva sidorna w Piistorieanv5ndning

-

den processuella dimensionen av historieu- m e n . Tecken som tyder på att regimen tar till sig kritik mot monument och gamnamn

-

exempelvis genom förslaget från konservativa att by-ra ut namnet

på

Shahid &&de$ Eslamboli -visar också en 5rerkoppiiq som understryker det kommnihtiva i gatunamns- och moniamentprocessernaa

sammanfattning sv*^ finns många intressanta fenomen i amnet ga.Qlnamn

och monument i Teheran.

VI

han en "ideologisk självdeHarations&nktion9' kopplad till anvandniia-n av gamnamnen, vi har ett satt %r regimen att "satta betyg" på andra stater, %i har en levande diskussion kring gatunamn och monument,

De

iransksa gamnamnen och monumenten står i regimens tjänst och darmed finns en rad likheter med användningen i Sovjemnionen och det forna &&docket. Iran och Sovje~nionen står/stod för vitt skalda politiska system - teokrati respektive mamisrn-leninisdstalinism. Andå finns de tydliga lildneterna P form av den högt värderade bevddsen av den offentliga gatunamn- och monumentfloran. Centrala gator och andra viktiga bela-nheter ges siirskilt stor berydelse och för11ye1se w namn och rnonument Iiar koncentrerats till de faEld56- den tidigare regimen satt sina arnyck Minga likheter? men det finns också skillnader.

De

direkt f~rolämpande gamnamnen och monumenten, dar förolimpnin-n är själva primk&nktionen, verkar vara en iransk specialitet.

Det i&- m$gt att nomeinireferenserna en dag kommer att sta i en iransk vxiant av den ryska Grutapark dar Stdin- och Leninstavema idag s t k pa rad och trängs med varandra i en park dar personernas glansdagar sedan lange ar passerade och besiabrna mest drar pa smilbanden.65 Men samtidigt finans i så 4au anledni- att ta niigra steg bakåt och fkndera p i vad som gjorde att gatunamnen och monumenten gatunamnen en gång uppfördes. Historiska utsagor 3 ofta logiska utifrån upphovsanannens satt att se det.

From

Winston

Churchill

to

Bobby

Sands

-

ideologicaal

street

names

and

monuments

in Tehmn

Street names and monuments with ideologicd features are common within the Hranian society Renaming streets and givilag new definitions of monu- ments has been a part of the transitbia process from the PABavP dynasty into the Islarnic republic.%is article $iscusses the n m e - g i ~ n g cdture in the Iranian capita9 ciqTehmn, and the under19ng factors behind these processes. Iranians' interpretations and viewc relating to this process are dso eovered within the scope of this article.

A field shidy serves as the basis for this article,

which took place at the present bcation in Febniary 2004. Iidorrnation was gathered through Pnterviciws carried out at cPose location of some particul~ly interesting street narnes and monuments.%as article emphasise the impor- tance &at street siames and monuments have in history cdture, which coin- cide with findings from political scientist Kari Pdonen, c d ~ r a 8 -ographer Tommy Book and historian UKZander.

During the PahPavi dynasty Winsmn Churchill named one of the streets outside the British embassy in Ehran. Mter the revolution the street name was renamed in connection to the IM-member Bobby Sands. Another smet got its name from U d e d EstanboPi, who assassinated the Pïime Miister of E g p t h w a r Sadat. These examples emphasise of how the Iranian regime uses street names and monuments as a politica4 marker.

The h a d n monument was Initiaeiy b d t as a cdebration to the

Shah

of Iran. Today t i e monument represents "the freedoanl'paoided

by

the lislamic regime. h o t h e r example of a new definition of a monument is the USA-hosde mes- sages on

the

w& that surrounds the former h e r i c a n edassgr B e former embassy area is now c d e d

US

Den of Espionage. These exap"np1es aeismte how important monuments have been given complete%y different meaning.

The citizens of Tehran have vauied vPews regrafding the street names and monuments. Regime critics tend to use the streets70%d names to express their politicd view, while regime supporters diminish the fact of the opposition's views on street names and monuments-

h

unusud, but yet existing, view among regime supporters is that r e n h n g streets and bringing new vEews of monuments codd be seen as an important part of coming to terms with the repressive pdlPPcd system of &e Shah.

The article iuustrate that seich a trivid phenomenon as street narnes and monuments codd be important politica8 markers for both &e regime and the citizens, particdarly for citizens in a societywhere the separation bemeen private and public spheres generdy are very distinct.

Keyrwords: Biistoricd cdture, use of history street name, monument, siationa- lism, Iran, Tehran

I Bedram Modernian,"Naming Bobby Sands Street", B e Blanket 2004-02-24, http://lark. phoblacbt.net/ bobbysandsstreet.htnd(~oo6-01-12).

2 Resan, och därmed artikeln, är finansierad genom ett internationaliseringsbidrag frän Högskolan for lärande och kommunikation (HLK) iJönköping.

3 Se UliZander, "Läroböcker i sten: historiedidaktiska aspekter p i monument och minnes- märken", i Hi~torien är nu: en introduktion tillhictoriedidaktiken, (red.) Klas-Göran Karlsson &UEZandei, Lund 2004, s. 1 1 4 f liknande resonemang.

4 Peter Aronsson,"Monumentens mening", ResPublica zoo3:6o,s. 15 och 18f

5 Klas-Göran Karlsson,"The Holocaust as a Problem of Historical Cdture: Theoreticd and Analytical Challenges", i Echoes of the Holocaust: Historical Gultures in Contemporary Europe, (eds) Klas-Göran Karlsson &WZander, Lund 2003,~.3rf.

6 Kristian Gerner, "Historien p i plats", i Historien är ng: en introduktion tillhirtoriediduktiken, (red.) Klas-Göran Karlsson &UfZander, kund 2004, s.167.

7 Stefan Nordqvist,"Den historielösa historiekulturen", i Makten över minnet: historiekultur i forandring, (red.) Peter Aronsson, Lund 2000, s. 13rf.

8 Se Gerner, s. 184 for liknande resonemang.

9 Aronsson 2003,s.r5.

10 E r konkret exempel frän &qskland, seTommy Book, Symbol~kifren idetpolitiska landska-

pet: namn - heraldik-monument,V&jö zooo,s. 62.

n Se exempelvisJan Carle,"Pierre Bourdieu och kiassamhallets reproduktion", i Modernasam-

hallsteorier: traditioner, riktningar, teoretiker, (red.) Per Månson, Stockholm 2003, s. 373-414 for en översikt kring Bourdieus studier.

rz Michael Billig, Banal Nationalism, London 1995, passim (s. 39-43 for ilaggexemplet). Se for övrigt Ervand Abrahamian, Kbomeinira: Essays on the Islanzic Repudlic. Berkeley 1993, http:llark.cdlib.org/ark:/1~o~o/fi6c6006wpl, passim, for exempel pä andra ideologiska präglingsinstrument i Iran

-

t.ex. frimärken.

13 Klas-Göran Karlsson, "Historiedidaktik begrepp, teori och analys ", i Historien är nu: en introduktion tillhistoriedidaktiken, (red.) Klas-Göran Kulsson &UlfZander, Lund 2004, s. sgfoch 6zf.

I4 B00hs.43 0cll170.

IS Kari Palonen,"Reading street names politicaiiy", i Reading the Po1itiral:ExploringtheMar- ginsofPoliitics, (eds) Kari Palonen BtTuija Panrikko,Helsinld 1993,s. 105.

16 Book,s.~-/o. 17 Zander 2004, s. 103. 18 Book,s.zo.

19 Exempel pä motsatsen finns dock. Lars Berggren och Lennart Sjöscedt har t.ex. lyft fram kompromisser/meilanlägen när det galler monument i Rom. Se Zander 2004, s.

IOS

för konkret exempel.

20 Book,s.g4. 21 Book,s.34och36. 22 Palonen,~. no.

23 Gunilla Harling-Kranck, "Gatunamnen avspeglar vår historian, Nordisk tidskrift f' or veten- skap, konstoch industri1992:2, s. 181.

24 Book,s.72. 25 Palonen,~. 106.

26 Staffan Skott,'Gatuskyltarnas gator", i Efteï Sovjet: tankar kring ett imperium i upplösning,

(red.) Stefan Hedlund, Stockholm 1992, s. 169.

28 Howard, s. 53.

z9 Andrew Bmke,irun, London 2004, s. 40.

30 BoUtas,"Imperium kontra religion: persiska personnamngenom 2 joo %",i Personnamn och

social identitet: handlingar från ett Natur och kultur-symposium i Sigtuna 19-22 september ~996,

(red.) norsten Andersson, Eva Brylla & h i t a Jacobson-Widding, Stockholni 1998, s. 82. Notera att personnamns popularitet varierar naturlig över tid, men att de arabisjra namnens popularitet efter revolutionen delvis har en politislr forMaring.

31 Peter Burke i Roger Johansson,"Bilden av~ddshändelserna 193r- 70 år avkamp om histo- rien",Historisk tidskriftzoo~:z, s. 245

32 Book, s. 20. Se även Skott, s.172.

33 Peter G.Lewis,"PRe PoPolitics of Iranian Place-names", GeographicalReview,198~:1, S. 99.

34 UKBjereld i Howard, s. 8. 35 Burke, s.34. 36 Burke,s.gjf. 37 Lewis, s. 100. 38 Eewis,s.~oo. 39 Howard7s.55f. 40 Howard, s. 136.

41 Stefan Smith,"In some corner of a foreign field,Bobby Sands still hassles the Brits", Treland's OCt?V:Historyzoo4, http://irelandsown.nethobbyz.htm~(zoo6-04-27).

42 Notera att John Simpson, BehindIranian Lines: Travels Brough lievolutiona- Iran and the Persian Fast, London 1989,s. 80, hävdar att det var namnet IVoofelLoshato som ersatte Winston ChurchillStreet och atr Bobby Sands Street hette Homayoun Avenue (kungliga gatan) tidigare. Uppgifterna motsägs av flera andra N o r , men aven om Simpcons variant s2ndile vara rätt skulle effekten av förindringarnavara snarlika.

43 Book~s.g;i.

44 Ni& R. Keddie, Modern Iran: Roots a n d h u l t s ofRe.uoluton, New Haven &London 2003,

45 Lewis,s.100.

46 Bandar betyder hamn, så det ar det andra ledet i stadsnamnet som är ett utslag av likljud-

48 Notera att EJeh ocksä ar ett personnamn. 49 Se Lewis,~. IOO 6 r en liknande indelning.

50 MKO är en rörelse med tvetydig stallning i Tran. Rörelsen styrs frän lsakoch har hafr staska kopplingar till Saddam Hussein,vilket gör att många i kan- aven motsthdare till den ish- miskaregimen -ser p ä M W med skepsis.MI(O bekänner sig dessutom t 3 den mmarxistislra laran,vilket har försvårat samarbete mellan Washington och rörelsen. (Howard,~. 185,187 och 193)~

51 "Hranian Personalities.Dr.Ali Shariatilranian Person&ties.D~Ni Shariati.",Iran Chamder Sucieties, h~~://w.iranchamber.cod~ersonditie~/a~hariad&~~hariati.~h (2006-03- 03).

j 2 Burke, s. 84.

53 Keddie, s. 170 och 192. Notera dock att Saadi hetat Lokhti tidigare. Längre tillbaka i tiden har Ferdowsi hetat Ala-al-dold (efter en minister fran qajardynastin). Gohaniniad mahdi Parsaee &DaryooshTahami,Photos of OdTehran,Tehran 2004, s.45.

54 Keddie, s. 287f

55 Annexed Directury ofhew Map of EhranAnnexedi3irectol.y ofNew Map $Tehran, Map 271~ Tehran Metropolitan~ea, scale r:30 ooo,Tehïan ~ooj~s.38-40.

57 Uoiam Feldner, Developments in Egyptian-Iranian Relations, Part I5 Egyptian Cancerns and Ambitions, 2000, http://memri.org/bin/articles.cpi?Page=subjects~ea=re~ations~D= If%3800 (2006-02-23). Notera att uppgifter fran Memri ofta har Mart tendentiös pragel. I detta sammanhang används Memri dock som Iialla, snarare an litteratur.

58 "Iran's d-Qaedaconhsion.Pran's al-Qaeda confusiod',DEBKAf Iezoo4-01-08, http://www. debka.comlarticle-print.php?ai+k (2006-02-z3). Notera atr Debka ofta har klart ten- dentiös prägel. Uppgiften har är dock av enklare sakupplysningsart.

59 Se Book, s. 12 for konkreta exempel.

60 éander 2004, s. III~.

61 SeJan Selling, Ur detjörJutnas skuggor: historiedishurs och nationalism i Tysklandzppo-zooo, Stocld-iolm 2004, s. 12 för resonemang kring betydelsen av sådana processer.

62 Karlsson 19~9, S. 168f.

63 Se Sellitlg, s. 13 förliknande resonemang kring andra monument. 64 Howard,s.86f.