SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

De för forskningen sakra hA8llaunkterna i samband med Valdemar Birgerssons detronisatlon 6275 äro fioljande. Hertig Magnus och brodern Erik s l ~ h o förbimnd med konung Erak Klipping i Danmark, som bistod dem med 800 ~7apnade ryf- tare mot 6,000 mark silver, f6r vilken seaanma ett slott, valt efter kung Eribs gottfinnande, pantsattes. Naigon narmase datering av detta &hund ain l275 ar ej angiven l. Omkring den

15 juiii stod slaget vid Hova, dar Valdemars har besegrades av upprorsrörelsen. Den danska hjslpens betydelse h a r i de danska annalerna markerats så kraftigt, att slaget fatt Iiasak- taren av en strid mellan danskar och svenskar2. Aven den norska Magntissagan has noterat, att upprorsr6relsen hekam- pade Valdemar »vit3 nökkurrm styrk Eirelts danakonungs»

Magnus och Erik Birgerssöner ha snarast möjligt velat befasla segern över Valdemar. Den 22 juPi valdes Magnus t1IH konung pai Mora $ n g < Han bar darefter alltid kungatitel. Erik övertog samtidigt hertigtiteln men dog f i r e arets slut. Trots ftiriindringen benamner sig Valdemar emellertid Icke »yuondam res». Första gangen han psfraffas i urkundsmate-

ST 123. Om urkundens tradering se RosEn, Bevarade rester av Mag- nus Ladulås' och Birger Blagnussons arkiv, Vetenskapssocietetens i Lund årsbok 1946 (1947), s. 7.

SRS III: l, S. 5 , Annales danici, ed. E. Jergeiisen, s. 120 f . Icelandie Sagas II, ed. Vigfusson, s. 368.

K. G. Westman, Svenska rådets historia (1904), s. 183 f f . En, kanske onödig, bekräftelse p5 att valet ägt rum p% sommaren 1275 ger daterings- formeln i DS 613, jiimiörd med den i DS 618.

(2)

Tronsltiftet i Sverige 1255. 203

rialet efter broderns kon~inga%~al är d5 ha11 den BO december fri.ai1 Lödöse sasom »rex sveorurnp utf5rdar privilegiebrev

Hamburg l.

Bilden av tronskiftet h a r 1 6vrPgt masit hitfy8las med traditionskallornas sliildringar Av dessa a r ErEkskrönikans den utförligaste. Den omtalar, att Valdemair efter nederlaget vid Hova flydde till Varmland, dar han tillf5ngatogs av I\Iagn~as' its skickade. Hertigen visade sig f6rsonlig mot sin fångne broder, och p% ett m6te 1 Vastergötland delades riket, s5 att Magntas skulle erl-nalla landet ovanskog, Valdemar Vaster- götlarad, Srniilaiid, Varmland och Da1 3 , I<rbinikan går darefter 6ver till en sliildring av Magnus9 bröllop, som ägde r u m p& hösten 1276

"

IKorau~igavaBeB oni talas först i samband med handelserna 8277.

Valdemass flykt och tillfingatagande efter slaget vid Hova har Jatt eil nagel annan u tfornlniilg P den vederhaftiga Magnaus- sagan, som utarbetats samtidigt med B-iandelseraia och under samarbete med det norska Biansliet. Dar berattas, att konungen nådde fralla tP11 norskt territorilim p5 sin flykt ocla att laan tillfangatogs, f ~ r s t d 5 han tillsammans med drottning Sofia återvände till Sverige

H litteraturen har man haft svart att kolmbinera primgr- BiiilHornas knapphiindiga och traditionskallornas osakra uppgifter till en nagot sa nar sgkes sliissering av hai~delse- utvecklingeil.

Uppgiften o m era riksdelning redan 11275 har sGlknnda betvivlats med hänsyn till likheten mellan Erakskrönilkans skildring och annalernas notis o m en kiknande delning 11277, I allmanhet har anan i moderna framstallningar antagit, att

S?' 125.

Om traditionskiillorna se R. Pipping, Iiomnientar till Eriliskrönikan (1926), s. 308 Sf., I. Anderssoil, Källstudier till Sveriges historia 1230-1436 (1928), s. 34 ff., S. Boliii, 0x11 Norde~is iildsta historieforskning (LUA 19311),

s. 267 f f . , S. Kraft, Erikskröniltaris kallor (HT 1932), s. l 4 ff. Ek vv 700-789.

Ek vv 790-815.

(3)

204 Jerker Rosen.

Erlkskröiai1;ans i.edogörelse för 127.5 a r s delning a r e n för- växling med den delning tveiaiae a r senare, varom animalerna vittna l, Erikskrönikans och Magnussagans uppgift o m Valde- mars tillfångatagande a s eri a n n a n punkt, s o m h a r visat sig

svår att passa In i rakt sammanhang. H.iiridelsens faliticibet h a r icke gatt att förneIia, ej heller att d e n agt r u m 1293, p5

gruiid a v Magniissagaiis liallviirde. Men ovisshet h a r rått o m deil exalita t i d p ~ ~ n k t e l l

'.

Med stöd av del urkundsbestanld, som endasl a r traderat

i Ericiis Olais och O l a ~ i s B'etris Iirönil;oa- och soan nu P ful1 ~rtsträclaraii~g k a n utnyttjas s c h hedöi1-aas, sedan det blhit

föremal fCar eaa graind%äggande analys 3, torde det emellertid vara raiöjllgt att i e n del plinakter koraiilaa p5 fastare anark bekraffarnide s i v a l tronsliiftet B275 som dess efterspel. Mesa $orst ~paaste detta material diskriteras.

Efter händelser, som ä r o att datera till Sren

1279-78,

alltså i helt a n n a t sammanhailg a n trs~isliiftet 1275, bar Erleus

Olai atergett, refererat eller antytt det urkundsmaterial rörande Valdemars detronisation, s o m f6relegat för honona:

Quilbus hoc iliodo per regeln Daciae pk quosdam alicis con- cordatis, libere resigilatioi~is siaae dedit litteras in bunc inodum. Universis Ghristi fidelib~ils, ad quos prae~eiltes likleïne per- venerint, &Valdemarias Dei gratia r e s sueoruna salutern in Doiliin~o sempiternam. Noverint tam aetas praesentium cpiaam posteritas futurorum: Nos regilum sueorum, quod ad nos Qure haereditario devolufuin est, charissimo fratri nostro domino Magno, eadem gratia duci sueorurn, concedinaus et dannus cuin ornili guberiia- tioile, jure et regiinine possideiiduiil, coroilain regi~i ei cum oiniii- bus regalibus attinentiis eoncedentes et firmissiiile proillittentes,

Se härom iiedail s. 220 ff.

Jfr senast E. Lönnroth, Kyrkan och det svenska tronskiftet 1275, Studier tillagnade Curt Weibull (1946), s. 307.

G . T. Westin, Bistorieskrirareil Olaus Petri (1946), s. 206 f f . 0111det av Ericus Olai ocli Olaus Petri traderade urkrindsmalcrialets proveniens se

(4)

Tronslriftet i Sverige 1275. 205 quod iluilquam occultc vel manifeste, factis. diciis ve1 scriptas. ii1 1.6g110 ve1 extra, liuic ordinationi contraire velirnus etc.

Estniit etiaiii plures litlerae suae de regiii resigilatione, sed el Iitterae eionsiliariorum regili iestiiiloiiiales super c o d e a ~ ~ , game etiain asserunt Dnum Magiiurn valde fuisse difficilem el ii-nvituiam ad suscipieiidain resignationeln huiusmodi et onera regiae dignitatis. Dederuiit etiaiia consiliarii regi AIagrio litteras iii huile izmodum l . Darefter följer iaz exleilso e n uppmaning fråla 1285 till

Magnus att lata f5aiingsPa Valderniar p5 g r u n d av hans oordeaat- liga leverne 2 e

I a n n a t , annil senare samlnanllang liar Ei-icus OIai i t e r -

kommit t i l Iiiindelseraia kring Valdemars ausiitining och t r o n - avsiigelse, niimlisen \lid berattelsen 0111 alt Valdemar efiter

Magnus L a d ~ r l a s ' död togs i fangsligt f6ruar. Hiir, lilcsom p: det ovan referenxde stallet, I;an naail iaktta, Iiur %ii.8iiikiareia

glidit över fr511 sii-n friimsta kalla, Eril;!;krönll;aim, till brevmate-

rialet. Eli allmän iiiledaiiiig refererar &röniP;ai~ m e n m e d irnslag

a v d e t ua.kunidsmaterla1, soni litin i for.tsattniingen Bielh Barer-

g" att i t e r g e :

'tiive~ite eiilinaa repe hkgno, fralre SUO, ter re~igaiault ei reg- naailm, etiain non coactiis; et Larnen frequentius atlenatavit ipsuiin regnuiii de quis mariibus estairbare. Regis eiaisia B'S7alde~nari exer- citu iii yrackio fugato, ipsoque rege post breve exinde tenipus ila

propria persona capio, Eraterno circa ipsum procedente affeetis, gratis fuPt et pleiae redditus Bihertaii, corieessa cihi repni iamedietaie3.

Darefter följer ett referat, sornm Icke h a r nigorm sla8tlsbajj v a r k e n med Eri1isl;roiiil;ail eller nigor-e a n n a n bevarad berah-

taiide kalla:

Qui ( 3 : \V:aldernarus) gjostinodum a d fratres silos ascedeias

ii1 Aslianaes ek asserelis sibi terreni regili gloriain vilescere, fralira cuo donliiio Rlagilo instailler supplicavit, ut recepta sina resagna- tiolae ipse pleno jure curn regis iioailine regnbiin susciperet guhernanduin. Taildeili devictus ad Bloc iiistantiis Ypse donninus Magnus, quamvis difficultar, ut dieuilt, resig~zationem adinisik et

SR:$ 11: l , s. 65.

Z?S 798. Jfr J . R o s é i ~ , blagnus Ladirlas och Valdelilar Birgerssoil 12%-83, ?:T 19-12, s. 1 i'i'.

SRS II: 1, s. 69 f . F o r liiilläget jiiiiliiir Ek vv 682-789 ocli Ericiis Glais Eortsa:ia Srnrilsliillnilig.

(5)

206 Jerker Roséii

regnkim conseilsit recipere, et l-ianc suam resigi~atioileili in eom- muni placito Morating cuiii jurameilto non sevocandi die, quo regnum vacans per eius resigiiationena dieto don-niilo Magno, fratri suo, fuit consensu oinniuin uaiaiiimi assignatuin, iterum senovavit. Sed et cum regnarm qiaorundam suggestione exisset et graves aliquanto tempore guerras eoncitasset, redieiis in oppido Skenirigensi a d concordiam cuin fratre suo domino Magno, mediantibus regni melioribus, dicte resignaiioili se velle adhaerere asseruit, voleris et consenfiens quod praelati ecclesie suecnne, sicut et factum est, senteiltiaiii excominunicaQionis in euin proferrent, quam, si contra veniret, ineeirserct ipso facto. Praecedente etiam teinpore, cum totuni rohur exescitus segni Suecie se ad igsuin eontulisset et obsessum fuisset castrum Jonacopense, viri- bus et potentia per omnia praevaleias ipsi fratri suo domino Magno praedictaaii resigiiationern firniam habere voluit atque ratani. Quae omnia alibi integraliter sunt expressa.

Att Ericus Olai här, liksom P sin tidigare framställning betraffande f6rhållandet mellan Magnus ocBa Valdemar, bygger på brevmaterial, a r uppenbart. Vilket detta varit, ä r likaledes till en del höjt over tvivelsm5l. ICröniBören ater- ger JFörst in extenso ett Valdemars avsiigelsebrev. Han meddelar i anslutning hartill, att det fanns fler brev, itf far da de av Valdemar »de regni resignialione». Men ona dessa satt några spår i Erleus Olais framstalliiing, darom sväva vi i okunnighet.

Däremot kan ett brev av annan natur ursliiljas. H sin första pi3 urkundsmaterialet byggda framsta%lning av Valde- mars tronavsiigelse och efter att ha omnirnwt kunigens egna brev 1 ärendet sager kröniköreil, att det iiven existerade »et& riksrådets vittnesbrev om samma sak, i vilket försäkrades att Magilus hade varit niyeket ovillig att mottaga avsiigelsen och själv påtaga sig bördan av den Itungliga vardigl-ietera~. Vid något tillfälle har Magniis avkrävt rådet ett vittnesbrev, som avsåg att visa, att han endast nödtvunget patagit sig kunga- värdigheten. Det är nateirlligt, om samtidigt frivilligheten 1 Valdemars avsägelse understruliits.

Med den givna definitionen p% rådets vittnesbrev a r det icke svårt att urskilja detta i Chronica regni gotborum. Den ovan citerade sammanhangande redogorelsen för Valdemars

(6)

Tronskiftet i Sverige 1273. 207 bapptrsannde, som möter i samband med Baans f5ngsBande efter Magintas kadei13s9 d6d, bygger 5tmlnstone till a l h a stiPr- sta delen p i denna lidla. Har f5 vi w t a , hur hraldemas fri- villige uppmanade brodern att överta kronan och h u r nod- bedd Magnus var att f6%ja uppmaningarna. Det a r tiinkbart, att i denna skildring nagot inslsott fran de andra &'aldemars avsagelsebrev, som Erlens Ollai Erklarat sig kanna till, in-

smugit sig. Men i allt viisentligt återger den rådets vittnesbrev, som P kronologisk följd redogjort f ~ r f ~ r v e c k l i r ~ g a r n a .

Vad vi alPt-si ha att halla oss till sasom killm5ssigt fast

i Eric~ns Olals kr6nika ar Valdemars av honom ordagrant Atergivna avsagelsebrev och det utf~rliga, mer eller mindre ordagranna, referatet av rådets brev, som skildrat en Biingre h5ndelseuilveekli~ng.

Aven Olaras Petri har återgett urb~indcmaterialet P samband med Valdemars avsattning

'.

Hans skildring 51- koncenm- trerad till samma sammanhang, i vilket Ericias OBai h a r placerat Valdemars avsagelsebrev, namligen t111 förlilii~ingen nnellan Magnus Ladulas och Erik Klipping. Men framstiill- ningen Sa. narmash beslaktad axed Erachas' senare referat av r i d e t s vittnesbrev. Sambandet torde framgi, om Olaims Petris framstallning aterges paraBlells%aBBd med detta :

Ericus 02ai: Olaus Petri:

Qui postinodum ad fratres suos Och nogliof Ilicr eptes at ko-

ascedens in Asknnnes et asse- nung Eric hade Eörlijkt b2idha rens sibi terreni regni gloriam hrödherna k o m konung Wcr2de- vilescere, fratsi suo domino mar f i l Askanlitis. ther vplatb hail

Magno instanter supplicavit, ut sinom lbrodher hertog Magnuse recepta sua resignatioime ipse ey aleeiiast then halff part aff pleno Qure eum regis nomine rijkit, som hoilom tilsagder regnum suscipeset gubernan- was, vtan och :i11 then ret, soin dum. Tandem devictus ad hoc lilan hade til lieela rijkit, och instantiis, Igse doniii~us Mag- gaff honoin ther vppå sitt bseff nus, quainvis difficulter, ut di- k rilesens sYdz nurwaru. Och cunt, resignatioilem adraiisik et giorde han samma vplatning regnhiin cox~sensit recipese, aff en fsij wilia on6dd och otvingak, och forplichtade han Olai Petri Svenska krcnika, ed. Kleinming, s. 89 E.

(7)

et h a i x suain resigi~atioilem ila

" cu1n coiai~i~uni placito Moratiiag jurainento non retrocai~di die, quo regilum vacans per elus resignatioi~enn dieto domino Magno, fratri suo, fuit eoiiserisu oiiiiiiuin wi~aiaimi assignatuin, Pter~im ïenovavit. Sed e t cum regnuin quoruiidain suggestioile exisset et graves aliq~iaiito teinpore guerras concitnsset, rediens i n oppido Skeniilge~asi a d coil- cordiam cuin fratre suo do~nilic Magilo, rnediailtibus regna ine- lioribus, dicie resignatioiai se velle adhaerere asseruit, voleiis ek consentleils, gaiod praelali

sich widli ban til a t aldrig wilia saka Ilmer vppa. Oclm skal man weta i then tijdhen och iioglast tilftirenne plaghade the, soara rmoghso coritracler eller stoo- fospllehtelse giorde, giffina noghro biscopar befalili~ag a l han-

lysa sich om tlae Icke 116110 tlmek tlmc l o l u a d e . S5 giosde och nw konung &Valdemar, och an fhd ert han s6 eucdherscide rikit, mille doch hertsg Magnus icke qercec fuga sich konungs aian-rpix .esens u p p & Men epter fhel «t ril.

mddh wdro ihel scl högelicja a l f Aononi I>egierencle, c/loa.de han thet, t y <il Ilrt-f I L ) C L H " ~ föregif f lit

crl hails brodher war för sikt

Iöszcechtiga Iiff~aerne och osta- clrrghef slc~zld icke sXric1;eligen

f i l af blif[z~cn b re{leaarernrteb. Cdfjuo o c h rckesens raddn fhe- res bresj t h e r u p p a , at konung R7ctldel-iacrr liitit siilom brodlaer rikit friji u p p . Samma vplat- ning i Askanaas skedde epler Christi byïdh tolïfhuridrade och niyo och siwtiyo agr, och se- dhaim widPr Mora skeena weder- sade hail rikit, och liealogen bleeff th5 layllat f8r Boniung

och ertiiiter i Vpsala.

Ena reeso sladliïeste koiliailg IValden~an sainana vplatuing i Skeninge .

.

(8)

Tronskiftet i Sverige 1275. ecelesie suecaiie, sicut et fae-

tuiii est, senteiltiain excominu- nicatioilis in eum proferrent, guain, si contra veiairet, iiicurre- ret ipso facto. Praecedente etiam tempore, cum iotuin robur exes- eitus regi6 Suecie se ad ipsum corittalisset et obsessum fuisset castruni Joi~acopei~se, virihus

el potentia per oinnia praeva- leiis ipsi fsatsi suo doinino XIagno praediclam resigiiatio- nem firmain hnhere voluit atque ratam. Quae ornnia alibi arilegraliter sunt expressa.

Olaus Pcti-is sliijdring iir mera lcornpliicerad a n ErPcus Olais. I<iillstoffet 3r p5 ett annat satt inmarbetat 1 framsl3ll- ningen och urkundsmaterialet ar darf6r icke så kydligt definier- bart som hos Ericus. Reformatorn h a r i urkuradsreferatet irismalt egna reflexioner ocla slutsatser, och det Sr darfor vanskligare att rekoilstruera hans kallor. Av parallelltrycket ovan torde vidare frarng$, att h a n redan ingr han skildrat Asl~anasavsagelsen haft radets brev o m denna och foojande avsigelser present. Under intryck av radets vittnesbrev $i-

det iappei~bai-ligen som Olaus meddelar, att denna avsiigelse kom till stand »i rilcsens råds narvaro». Olaus Petri Blar, sasom Wesiin betonat, utförligare

an

Ericuis afergett arsagel- sen P Askaniis l. Men o m denna eitförlighet beror på att h a n

tagit med niera av det då utfärdade brevet eller pai ritt h a n återgett mera av vittnesbrevet, ar ovisst.

Valdernars första avsiigelse firliigges siviil av Erlcus Olai som Olaus Pelri till Askanas. Den insattes av bada efter ett möte mellan Erik Hilipping ocli Magnus H,adulås, som bor ha ägt r u m någon gång 1277-78 och som i Eribskrölmiliain f6rbundits med en försoning mellan Magnus och Valdemar Olatis Petri h a r en bestiinnd datering, 8279.

-- -- --

l Wesiin, a. a., s . 208.

'

Se nedan s. 222 ff.

(9)

210 Jerkcr Rosen.

I 2Idre litteratur laar det av Ericbis Olai in. extenso iter- givna a~rsagelsebrevet Bösryckts rar detta samenanbang och f6rfs fil11 tronskiftet 1275, dsc,lr utan nigon narrnare motivering elPer precisering l. H senare forslming har det daterats till 1279 P Bverensstammelse med Blaus Petri sela placeringen i hans sch Erictis OBais l ~ r ~ n i k o r . Man har ukgitt iBin, att irsan- givelsen haft sitt ursprung i sj5Pva brevets datering

Dateringen I279 far till synes stBd av e81 par andra kallor. Tvenne sveiiska annaler av det yngre skiktet ha under detta ar traderat en notis om Valdennars tronavsagelse, som I Visby,- Bnröwiliai~ har fdjande lydelse: ~Resignavit d o m l n t ~ s \Valde- marus r e s parleran suam de regno ad manus fratris sui regis Magni et in Daciarn propter quandam Crisiiaaam recessit)) 5. Denna avsagelse ar emellea-tid i notisen sammanal;opglad med Valdemars resa tPI1 Danmark, som icke Ban ha 5gt rum tidigare apa 1 a~agusli 1280

5

Dessutom bar notisen pragel av liom-

pfilaition, dar det sista ledet torde g: tillbaka på E r i k s k r ~ n i k n n j.

Mani har aven "st avseende vid att Magntms 1 ett larev, utfardat pH ett möte p5 APsnö den 9 juni 1279, anlagt titeln Nsreorum gothorunzque res», en &itel, sam Baan sedan konse- Bivent hibehöll. TiteIGBrandsingen har sanzaraaost5llts med notiserna att Valdemar Iiinanat sin riltsde1, G6ialarad6.

A. M. Striniihoim, Sveiiska follcets historia 4 (18321, s. 528, iiot 1204, omtalar, att »urkuilderi.. . saknar både år- och dagtal, nien tillhör otviivel- aktigt tiden al' hans ( 3 : Valdemars) fångenskap å r 1275)). J f r aveii Tuiihcrg, iildre medeltideii (1926), s. 117, och DS 867.

0. S. Kyclberg i ST I, s. 278, C. hl. ICjePlberg, Deii äldsta sveilska konuugatitelri, Bidrag till Sveriges medeltidshistoria, tillegiiade C. G. Malmström (4902) 3, s. 20, S. Boliii, a. a., s. 273, J. Rosén, a. a., 1-IS 1942, s. 1, G. Westin, a. a. s. 208, J. Rosén, a. a., Vetensliapssocietetens i Luiid årsbok 1946, s. 7. J f r II. Jagerstad, Hovdag och råd andcr äldrc medeltid (19481, s. 79 f . , som - trots de tidigare utredningarria o111 kallaget - e i ~ d a s t dislrutcrar Olaus Petri. SRS I: 1, s. 41. J f r Chronologja aiionyini (SRS T: 1, s. 5 4 ) : »Resigiiavit dominus W a l d e ~ i l a r ~ i s totrim Swecic regilunl a d maiins Eratris sui dni blagiii Ladelaas factusclrie est exul apud danos ob stiipruin prios commenioratiiili.~)

V a l d e i n a r u p l ~ t r ä d c r sista gåiigeii i Sverige '"/R 1280 (DS 703, 706). Jfr Eli vv 6136-40. Oin Visl~ykriiiiiliaris ocli Chroilologia anoiiyinis f ö r l i ~ l l a u d e bill Ek se Bolin, a. a., passim.

(10)

Haremot ltan invandas, a t t titeln Dsveoriiim gothoraimque rex» förekommer redan i era ~arlcund, som av den tidigare forslrniiigen förts till barjan av ar 6278 men som Borde ha konitnit kil1 p i varen 1277'. Vidare f ~ r e f a l l e r det Iingsökt att scammanstalla Valdemars avsagelse med den andrade kainga- Bikli-n. Det horde narnligen h a varit storre slial fis Magnaeas att i sina titel genom ett »rex gothoraam» marliera det över- herradöilae över hela riket, som lian de facto erhol1 gertom Valdemars dctronisatioia, under tider, dta denne innehade sin rilisdel.

1 det av Eraeras Olai in extenso 5tergivn;a avsageIsebre%ret leenamraer sig Valdemar »re.i: sveoruxna)). Han överl2anaaar riket bill »domiilo Magno.

.

. drrci

sveorurnl). Darav kan endast eaa slutsats dragas; brevet h a r komanit till f i r e Magnus. kontangaval, son1 agde renrra dea-n 22 j u l i 1275. Eftersom ei-a bavereiaslcomnrelse mellara bröderna av den i i ~ n e b ö i d , varom brevet vittnar, betydde att &Taldemar erkinade sin broder som litang, I;an det icke h a ulstiilIts under f o r n ~ e r , som inneburo, att valet negligerats, om detta redana Ggt nini.

I Erieus Oiais 5tergivxiPmg betydde avsagelsen att Valde- m a r avstod fran hela riket. Det ar icke %c11 ona nagon tidigare honom tilldelad riksdel. Olaeas Petri Inar hBr i sta%le% uppgiftela, att Valdemar avstod »ej allennsf lien hnlul2art au

riket, soni honona filisagdel- unr, utan ock all d e n ratt, son1

han hade ii11 hela riketu, Nigon avsiigelse av halva riket kan sjalvfallet icke l-ia ingatt i Oliaus Petrls brevkalla. Det ilr ett inskott, hiimtat från eii annalnotis med Yisby%cröniPcalis formulering. Darrned torde k r e r a i k a r e ~ ~ ocksa röja sin B~alia

fgir dateringen av den h r s t a avsiigelsen IiBY 1279,

Det ar möjligt, att nagon cippgQreYse mellan h r ~ d e r n a i ar att f6rliigg.a till 1279 och att detta gett analedrsirngen till de f6ïvirrade annalnotiserna ? Men den daferången kan Peke galla det av Ericas Olai Atergivna och av $%ans Petri refererade av- sagelsebrevet, som a r att fOra ii19 iiden före den 22 juli 12'75. Denna tidiga datering a v det fsrsla avs5gelsebrevet medf6i. -

'

S S 131. Jfr Trii~berg, a. a.. s. 129. 8in daic.rliigexi ~ i e d a i i s. 126 f . "e Ii5ioili iiec',air s. 137 nicd not 2.

(11)

212 Jerker Rosén.

konsekvenser för tolkningen av rådets vittnesbrev. Vad detta redogör för, a r handelser från 1270-talets mitt och frariiaåt. Med detta konstalerande sbola vi återvända till 1273 års handelser.

3.

Det av Ericus Olai och Olaus Petri traderade urliunds- materialet ger vid handen, alt Valdernars fängslande iir att förlägga till tideii före lionungavalet den 22 juli. E n förut- saktiiing för Magnus 1,adulås' val till Boii~iiig s5 sensationellt snabbt efter segern vid I-Iova har varit, att Valdemar dess- förinnan tvuiigits att avsaga sig sin krona. Tronen var valiant. Med den utgangspuiikten Ban m a n ivenn 1 óvrigt få en mera konkret bild av vad som skett i sainband riaed tronskiftet och under vilka former, detta ägt rum. H sitt referat a v radets brev omtalar Ericus Olai, att \'aldernar först avsade sig riliet i Askaiiiis. Därmed åsyftas det fGrsta, delvis in extenso återgivna avsagelsebrevel l. Sedan fortsiitter referatet: »Och denna sin avsagelse upprepade h a i i cander edlig försaliran att icke återta denn p 5 Mora ting på den dag, då brodern Magnus enlialligt valdes P samband med att tronen blev vakant genom hans avsagelse.)) Detta innebar, att Valde- m a r har varit narvarande på Mora äng vid Magnus Ladulås' kungaval 1275. Vad som här 5gt r u m liar i praktiken icke eridnst varit en vaiakt. Det liar också varit en avsiigelseakt -

eller o m m a n s5 vill en detronlsation.

Haiidelserna den 22 juli och deras förhistoria kunna under sadana ornstandigheter ytterligare belysas ined tilllijalp a v en annan källa, Magnussagaii.

I

denna iilgar en mycltet

-

Dateringsorten Askailas går axr ordalagen att dörna såväl hos Ericus Olai so111 Olaus Petri tillbaka på rådets hrev, ej på sjalvu avsiigelsehrevels dateringsformel. Ar Askanäs identiskt med Elieröri (jfr Ii. I-I. Karlssons reg. till DS 1-2, Styfie, Skandinavien under uiiioilstideii, s. 2881, Itaii man för-

inoda, att avsiigelsebrevet formulerades under hlagilus ocli Valdemars f&rd fri11 Vastcrgötlaiid till Uppsala. Det st5mrner i så fall illa med EB:s uppgift

om ett försoilingsmöte i Västergötland. Såviil Ek:s heriittelse som identifie- ringen av dateriiigsortcn f % emellertid hållas för s i osaltra, ait iiågra he- stannda slutsatser icke g& alt hygga på dem.

(12)

Troilsliiftet i Sverige 127.5. ₂₁₃

detaljerad redogörelse f6r ett förli8iningsmöte mellan Valdemar och Magrihis Eadi~alas, som kommit -1811 stånd p i den norske konilngesi Magnus Lagaböters initiativ under somrnareim 1276 lo De svenska anbuden om underhillsl5nder at den avsatte Valdemar Pater sagan den norske konungen avsli. Denne havdade namligen, att svenskarna »attu eaigan dipm (á hóntam) ear yfir Bianai at bj0e)a, par sen1 hann var beirra herra ok höfaiiigi)). Trots detta hade de emellertid tillfangatahit Valde- m a r och hans drottning, »ok tókm af h ó n u m rikit ok b:ie)um peim; 01; raendu hann allri konunglig-i tigia ok saemi8 m e 3 nalliilli aiaeaaung oli afar-kostuan; ok göran beim margar sviviraingar aaiïar ok sB;apïaunir i oraham ok .verlium. $ur ofan ir Zólcrt sviar sir crnnnn konzzng ok kórUi~uati, sem fysr var getia».

Magnussagans sltildrii~g ger i sal; samnia handelsef6rlopp som ridets brev. Först har Valdenaar avsatts, respektive avsagt sig sin krona. Sedan .iialdes Magiltas till Bionaii~g. De båda kallorna ge emellertid oelisi p i visst s i t t ett bidrag till frågan ona det svenska kungavalets former. Gustaf Holm- gren har tolkat de bekanta orden i Vashgötalagei~s r5ttslBsa- balk, »Svear aga koiiung att taga och s% vraka)), sa, att: ))vraka» betyder »avsatta» ocli hiivdat, att en sadan avsiittning varit förbaanden med eia degradationsrit p i Mora %ng2. Aveil om kallmaterialet icke i detta konaltreta fall utan att pressas viil hart tillaler slutsatser om en »rit», s5 a r det vart att niotera, a t t vi vid en bidp~iilkt, som ligger ganska nara avfathniwgs- tiden f6r ~ a s t ~ ö t i l a g e n s stadgande, ha haft en kunglig av- siittnaings- eliler avsagelseakt förlagd till Mora ang och inför samma försallmling, som deltog i det samtidiga k~aragavalet. Valdenaars dubbla avsaigelser 1275 aterspegla ocksa bland- nilagera av eller - on1 man s i vill - dragkampen mellan arv- och valliiangadöme. Vad Valdemar genom brevet över- Iamnade till brodern var sitt Lirvdsr B~angarike (~regaaeam sueorum, quod ad nos juse haereditarjo devoltatiam est»). Akten

Icelandic Sagas PI, s. 371. On1 förliliiiirigsmötet se iiveii iiedaii s. 218 f. ". Holmgrrn, Taga och vraka konung, Foriivaii~ieil 1937, s. 19 ff.

(13)

214 Jerker Rosén.

p i Mora ang liar inneburit, att han inföl- den till kungaxral kallade f0rsamIingen nedlade det mandat, han en g h g på samma plats erhållit av siila viibare.

Aven f6r förstaelse av de politiska n~otsBttningar, som varit rådande vid tiden för tronsl;ifteh, b a r faststallandet- av handelsefirloppet den 22 juli sin ej helt oviiseritllga betydelse. Den Internordiska bakgri~ndeaa till tronskiftet m 5 "rst skisseras, aven o m den Icke Isehi4ver náigou~ utförligare kom- mentar. Genom tidigare giftermålsf6rbindeBser hade Valdemar i Sverige och Magnus Lagaböter i Norge aiakn>ltning till Erik PBogpennings attliiagar i Daliniark. De stodo p& samma linje som de danska lankrävarna, riar det g5BBde araspråli pai danska lironan. DBrigenorn uppstod en nära kontakt mellan Valdemar och Magiius Lagaböter 5 erla sidan, furste- ocli stormanna- oppositionen mol Erik Klipping 5 den andra. Genom att bistå hertig Magnus i upproret mot Valdemar bröt Erik Iilipping denna förbindelse mellan den sverasbe kungen och det danska oppositionspartiet. Magnus Ladulas och k u n g Erik fingo i stallet ett gemensamt Intresse 1 att beliarnpa Valdemar och de kretsar i Sverige och Danmark, som stödde honom. Inför fruktan "r en restitution knytas de bada moi~ar%ierna i fortsattiiii~gen - efter det nedan skildrade mellanaspelet 12'76-77 - allt fastare samman genom forbtind och gifter- målsavtal för att sabra kronan i sin egen ätt

'.

Av st6rre intresse Gr den inrlliespo%itiska situationen vid tiden för Magnus' Piungaval. Det ar valbeliant, huru sedan 1200-talets mitt och Birger Jarls segenattid den sfarka fursáe- makten banade sig vag. Det skedde med kyrkaais stöd men i bitter kamp mot den gamla vBrldsliga aristokratien. Om man ser trolaskiftet i ljuset av den "Ilande utvecklingen, kan man fastsla, att det var kyrka och kungamakt som tjainade pHörandringen. Darom rader ej heller någon meningsskib- aktighet i forskniragen. Erik Lönnroth har emellertid hävdat, att på valdageii det senare s5 betydelsefulla förbundet mellan Magnus Ladullås och kyrkan annu icke var konstituerat. I staiIlet

Jfr Rosén, Striden mellan Birger Magnusson och hans brbder (19391,

(14)

Trollskiftet i Sverige 1275. 215 sliia%Be det svenska episkopatet ha statt p2 konung Valdemars sida och öppet u ~ ~ p t r a b t till beskydd "r halis kungadöme1.

Samina dag som valet agde rinna bitfardade Magneis i Uppsala ett g5vohrev p5 egendomar till ett nytt kanonlkak vid domliyïkars. Det skedde

a

narvaro och under besegling av i r k e b i s l ~ o p Follie och alla suffraganbiskopar antom hisko-

pen i V5siö Tidigare Iiar brevet fattats sasom eit tecken på att Bryrltalas ledning stod p5 Magnus' sida vid tiden ioi9r haris va%. Lönnroth bedömer det p2 ralid motsatt siitt. Visser- ligen h a r &Tagnas genom donatioinen sch genom en samtidig f ~ r arltebislicop Folke fördelaktig Iösiiinig av en jordatvist sölit viima det i Uppsala narlrarande episkopalet för sin sak. Men h a n h a r misslyckats. H donationshrevet benamnes han sig s j d v hertig, icke konung. Orsaken laarii11 Baar tidigare fejrmodats rara, att brevet satts upp och aatgrdafs fóre val- aliten. Lönnroth menar, att kyrkans rnilslniin trots valet p& Mora 5ng och trots den ollafattande donabion, varon] brevet vittnar, icke velat godkan~an Magnaris' I c o ~ i i ~ n g a t i i e l ~ ~

Till valmö%et i275 har nian ocksa velat förlagga d e s, k. Talgestatuferna, som i tidigare forsltning daterats 8111 1279 och tollcals såsom givna till skydd för Magniras' la~angadöme, Toni Sclmrnid vill flylla dem till tiden »före Magnus' seges och f i r e laaris Piröning». De maste då tolkas sasom eitfgrdade till skydd icke för Magnus utan "r Valdeniar

'.

1,Csnniroth "r Sclnmlds uppslag Iiilagi-e. N a r statuterna resa f6n.bud mot att ta till fånga, driva i Bandsflyltt eller döda ksónt konung, skulle detta ange sissaap avfattningstid »efter men inte alla- för ISi1igI efter slaget vid Hsva. Möjligheten att f ~ r o r d n i n g e n

iip. iitfardad före slaget a r rniridre sanilolik, då statuterna esj

E. Löiinrotli, a. a., Studier tillägnade F ~ i r t Weibull, s. 289 ff., i polemik framför allt med Rosén, Iionurig Valden~ar Birgerssons färd till påven, Kyrkoh. Arsskr. 1941.

"S 596. DS 598.

Löniiroth, a. a., s. 306. J i r dagerstad, a. a.. s. ti8 fl.

5 T. Schmid, T-n medeltida brevuppteckning, Meddelandei~ f r i i i oster-

(15)

som påvebrevet fördöma blott ~teirbaciones)) utan Htgarder mot konungen, som förutsatta, att denne ar slagen. Detta gör sannolikt, att statuternia tillkommit p5 sonarnaren 1275)). Eftersoni det svenska episliopalct var samlat i Uppsala den

22 juli, daterar Löniiroth statuterraa till denna tidpunkt, d. v. s. till valet l.

Denna uppfattning om Iiyrkails hållning ocli Tiilgestatu- ternas datering utgår från förutsiittningem att den politiska bal;- grlaraden för kimgavalet varit en annan iin den som ovan skisse- rats. Lonnroth laar karakteriserat sit~iationeii med ordeii: ~Bislioparraas strama hållniiig geiitemot segerherren får mOj- Iigen ses mot bakgrunden av att Valdemar i juli ännu ej torde lia blivit tillfångatagen; i varje fall ];an i in der ratt els en om hans iangslande knappast lia iiått Uppsala den 22 juli.» Valdemar liar icke allenast varit fängslad. Han laar oclis3 tvungits att avge en deiilaration att han avstod sitt arvk~anga- döme till brodern. Personligeii har han varit tillstiides p i Mora a119 och upprepat siii avsägelse. En sådan situation Iian svarligera Grenas nied statuternas förbud mot tillfingatagande av krönt konung o. s. v. Det sveiislia episkopatet kunde ej heller gärna officiellt ta parti för en f. d. lionung, som s,jiilv riiinst lika officiellt avsagt sig sin Bcrona. Detta stod för lesen om en motsiittning mellan hlagiaus Ladlilas och episkopatet vid tideii f i r trorisliiftet 1275 maste med andra ord borlfalla.

Ett par omstiii~diglieter i samband nned Valdemars före mötet utfardade avsagelsebrev torde i detta sari1 maiihang f6r- Bj5na beaktande.

I

Olaus Petris referat av denna avsagelse ingår en passiis, som saknas lios Ericars Olaii »Ocli giorde laan sanllna vplatning aff eii frij wili:i, onödd oli obwlngat och forpliclafnde han sich widlz %)an tie

at

aldrig euilia saka fher up@. Ock skal man weta i tlaen tijdhen ocli noghot tilförenne plagliade the, som iioghro contracter eller stoor forplichtelse giorde, giffua noghro biscopar befalning at ban- Pysa sich, om the icke höllo thet the loffuade. Så giorde och nw konung Wa1demar.n

(16)

Tronskiftet i Sverige 1275. ₂₁₇

I[ samband med den senare avsiigelsea i Skanniilge Prnar Ericeis 01ai uppgiften, att den avgavs under bann, Teoretiskt skulle man viil darför kunna tanka sig, att Olaus Petris kalla utgöres av denna seiiare forpliktelse. Men detta a r osanano- likt efter Westins undersölrning a v kr61iil;llprens satt att be- handla sinia kSllor. t7ad detta konkreta fall beträffar saknas anledning att fr5rig5 \Vestins $sikt, att Olaiis Petri refererar Askaaiiisinötet utförligare a n Eiicus l. Dessutom fortsiitler OBaus Petri efter uppgiften oni en förpliktelse tinder bann med

1275

ars handelser.

Allt balar för alt a r e n avsagelseni 1275 g,jorts under bann- fairpliktelse, nigot som upprepats vid d e följande avsiigelsera-na. Kyrlrans roll i sambaild med tronskiftet blir daranaed ananu Biraftigase markerad, och donationen till Uppsala domkyrka p 5 valdagen framstar i sitt naturliga sammanhasig, s i s o m en erlransla f6r det stöd, Pcyrlcan Piirnnade P tronstriden.

Formiileringen av Valdensars avsagelsebrev

P275

bar helt naturligt blivit den, som Magnus och hans segrande parti tiraskade och sådaia den dikterats i hertigens Biansli. Valde- anar sade sig i brevet avst5 till brodern det rilie, som tillfallit hononi med arftlig satt. I den man eiz inotsättaiing existerat och varit medveten f ~ r landets Bedande män mellan ärftlig ratt till kronaiz och vad Eönnrotli kallar »sveaviiildehs harskar- mandal)), f6refaller det otroligt att den av Iiyrl;an onnlauPdade arftlighetsprincipen getls ett klart ultryclr i avsiigePsebrevet, o m R/!agntas9 stöd icke varit Piyrkali utan saisinla princips motståridare, den världsliga stormannaklassen.

Iiiillornrna till partislallningen i samband med tronsbif- lek 12'7% äro icke många. Vad m a n p5 grundval av dessa med säkerhet kana koiistatera, a r att Magnus varan slaget slid Hova i aiaitteii av juni med hjiilp av Erik Klipping. Den daiiske kungera I-nar genom sitt bistUnd velat gardera sig mot Valdennars förbindelse med daiasba oppositionsliretsar. Men något h a r det Itanske även betytt, att harm var den främste representanten för denn starka furstemakten i Norden. Hans

(17)

215 Jerker Rosén.

makt uppehölls delvis med u%BaindsBa legotrupper l. Det red-

skap, varmed segern vid Hova vanns, var en utlandsli lego- har, en raylset i Sverige och det nat~arliga medlet för en furste att bekämpa en inlaemsk stormannaopposition. Kyrkan var den starka furstemaktens franasta inre stod. Det enda, vi veta om den inre partigrupperingen i Sverige 1275, ar att episkopatet mangrant slutit upp kring den nye harskaren, Om de världsliga stormanisens hallning eller medverkan veta vi ingenting. Att v i r a Itunskaper om dena inse partistSllningen a r s s2 bristfalliga Isar sia naturliga förklaring i det falatiipaa att avgörandet genom den varvade liaren och Valdemars avsagelse "1% sa snabbt att de ledande stormai~nen lelie

I

ur- Btunderna huilno blotta sitt stallrijngstagande.

Efter de bindande försa8;rlngarna och sedan brodern valts til8 konung, bar Valdemar frigetts. Betryggande garan- tier mot en restitution ha ansetts vara skapade. Den avsatte monarken liar emellertid icke funnit sig tillraitta i den stallning, han erhåljit. Magnussagan meddelar, att han och drottning Sofia som flyktingar komrno till Kupigahalla 2. Den 10

december 1275 utfärdade Valdemar fran Lödose såsoms »rex svesrum» privilegier för Hamburg, gallande "v handeln p& hela Sverige

"

Han har icke Iaslgre respekterat sina avtvungna avsagelser.

Den sålunda uppkomna situationen utmynnade d det förlikningsmote, som tinder Magxius I.agab6ten.s ledning ägde r u m i Kungahalla i slutet p5 Juni 1276*. Dessf6rinanan hade Magnus ytterligare starkt sin stallninag genom kröningen den 24 maj i Uppsala 5~

Mötet 1 ICisilgahalla blev enligt Magnussagan resultatlöst.

Se senast Aksel E. Christensen, Kongemagt og Aristokrati (1945), s. 83 i.

Icelandic Sagas II, s. 36'3.

ST 125.

Icelandic Sagas II, s. 370 Pf.

(18)

Sronskiltet i Sverige 1273. 219

Magnus Lagahöter och Valdemar kra%.de, att den sisknan-inde skulle aterinsiittas i sina kilngliga rattagheter, eftersom h a n orättmätigt berövats sin krona. Svenskarna erbjöd0 endast under%iål%slaamder i Viistsverige. I<ungahällamötet liom eraleller- ,%id att Isilda upptalilen ii18 en omgruppering av d e utrikes- po%itis%ia niaktlfaliboser, som spelade in i de s~esislia bron-

striderna. Magrs~is Ladulas' stii%lning h a r starkts darav, att

den iaorslte laonuaige~i Icke var beredd att 95n1na Valdenuar väpnat bistand.

Trots detta h a r den detroniserade kungen spelat herre i Västergötland. Den 7 augusti utfardade han i Gudhem privilegiebrev f ~ r Iilostret d ä ~ s t a d e s l , och under s a m m a i r omtala Sigtunaannalerna att laaii brände Vaxiö domkyrlra

Nar

hja1pei-n fr5n Noa-ge uteblev, laar haal sökt stöd I Dan- mark, dit han begav sig riigon tid efter Reingah5BPaBCsrHma11d- Bitigarna, A andra sidan orienterade Magnus Ladulas i rikt- ning rnol Erik Illippings flelider. Genoila gifierrnålet p i Biosten f276 med e11 holsteinsli grevedotter blev denna ten- dens 1 hans politik uppenbar 3,

Fran och med denna tidpunkt fram 8 ~ e r annet 4217 radde öppet ki-igstillsfand mellan Boneai-ig Magnus å ena sidan, Erik Klipping ocli Valdemar

i

den andra

f

Hus denna krigsperiod avvecklats, ar icke klarlagt.

Har

skall eradast lionstateras, att av earkta~idsmaterialet frarngar, alt Valderiiar ainnu den 8 septenaiber uppeh6BB sig i Dauimark, syssclsatl med planer pU ett å t e r f ~ r v a r v av sitt svenska ralie eller åtminstone nigora del darav 5. Den 3 januari 1278 f6rekommer Baan med titeln ~qiioiadaara rex» siisom sfgill\iittrme i ett av Magnaas L a d ~ l a s i Uppsala utfärdat brev F.

Seiiast någon gang P slintet av 1277 laar en u p p g ~ r e l s e s3londa komnail till stand mellan bröderria efter de orolig-

'

DS 617.

SRS III: 1, s . 5.

ST 120. Jfr Wcstin, a. a., s. 212.

Se kallcitaten hos Pipping, a. a., s. 331 Ef. ST 130.

(19)

220 Jerker Rosén.

heter, som följt p5 detronisationen 1275. Om dess inilebörd vaxla emellertid uppgifterna, beroende p5 den olika datéring a v en delning av riket till i275 och 1277, son1 kallorna liimna. Så- som ovan nämnts, förlägger Eriliskrönilran en delning av riket till Valdemars tillfångatagande och f6'örsta tronavsägelse 1275 l:

Tha steanpde hertuq71en samail et11 hoff

ok fik af£ mangom niylrit looff I Westergötlai~d staddis tliz swa som sikisins meil sarnpde allum aa Swa loot han h o ~ i o m swa sagdis anil;

halfft rikit wider sialfwan sik ok ailtwardade honoin i I-iaiid Westergötland ok Smaland

badbe Werineland ola Dala

ok hertoghiil fik Swidlaido ok Vpsala

alt tbz vkaai skogh war

thz fik tba konung \VaBdeniiar ok ther med skullet {ha wara s55t sidhani skulle engen göra androm orat.

En uppgörelse med samma innehörd noteras av annalerna oiiavaslande under

1295

ocli 1277

Srgizznaannalelnn 1277..

.

Eodem anno reconeiliati dominus Magnus r e s et dominus UraldeniarLis, quod W. liaberet Vesgociarn et Osgociain et dominus iilagnus rexhaberet superiores p a r t e i et ipse rex d ~ c e r e - t u r et non W.

Inc. sriipt. clii.oii. 1275..

.

et eodem anno concordati sunt taliter, cliiod doniiniis Magnus rex essek et liaberet priores parles Swecie, T\Talderi~arus vero Osgociam et

TSresgociarn et non esset nec di-

cereiur r e s . T'isb~~lcröii i1:afi 4277..

.

Et eoqein anno rrconcilinti sunt r e s Magniis et doiuinus \rl;aldarnaruq ita q ~ i o d \Valdeina- r u s haberet Wesgociam el Ostgociarn, do- ininus autem Magnus partes superiores etipse r e s diceretur et noii Waldeiila- rus. Chron. ali. 1 2 7 7 . .

.

Igitur Iiae lege recon- cilinti sunt, u t \Valden~arus esset westgotho- rum et ostligot- horurn dominus, Magnus vero partium superio- r u m diccretur- q u e s o l ~ i s rex et prin- ceps totius regnii Swecie.

(20)

'Fronsl<iitet i Sverige 1275. 228 Forskningen har haft en mycket skiftande installirning till notiserna och till dateringen B275 ocla 1277, Strinnllolm godtog Erikslsr~nikans och Incerti scriptoris chronicons uppgift o m en delning 1273 och förlilarade annalnotiserna I277 sasoin besoelide p i en förväxling med derana tidigare riksdelning. Claës Annerstedt och 1;. G. Westman förkastade kall- lornas uppgifter o m att Valdemar 1275 fatt nagon del av riket. Deil sistriiimimde förnelcade iiren en delning under 1277. Tianberg förlade delningen till sistniiilinda a r

*.

Pipping upp- visade i detalj, alt ErPkskrQnilians redog6relse fbr delningen 1275 till sitt salrinnehall ar helt identisk med anilalnotisernas 1277 men gentemot Annerstedt och %Testman havdade han likval bada delningariaas fakticitet laagvar Andersson nienar, att Erikskrönikaiis och Incerti scriptoris chronicons framstiill- ningar under I275 bHda grunda sig på att dessa kallor I »felaktig tidsfëpljd~ Beergett óvriga annalers notis tinder 1277. Uppgiften 1275 »sammanlaiii-nger med den rilisdelning, som Magnus och Fraldemar f ~ r e t o g o efter kriget i». Ehuru Salomon Kraft opponerar mot Anderssons åsilit att Erikskrönlkan bygger på en till 1279 felförd anraalnotis, koiilimer han j sak- frågan icke t118 något annat resultat

'.

Eftersorrn anrialnebtiserna åtcrgii p5 en gemensam förlaga,

iiï del betydelselöst f6r problenaet, att trenne annaler B-ma notisen oan delningen uppfëprd 12'77, endast en 1273. Ett mellan- Bed lian h a infört felaktig datering. Av större betydelse kunde vara, att i den av de bada annaler av det aIdre skiktet, som h a r dateringen 1275, Bncerti scriptoris chronicon, wolisen a r skriven av e n senare haiid, saiiilolikl f r i n 1400-talets mitt

Striiiilliolm, a. a. IV, s. 5415, iiotrii. SRS III: 1, s. G iiol. w.

I<. G. Westman, a. a., s. 59, iiot 1.

Tuiiberg, Xldre inedeltidert, s. 120.

5 Pil~l~iiig, a. a., s. 321. J f r I. ilndcrssoii, a. a., s. 36, iiot 4.

6 Pil~piiig, a. a., s. 320 ff., 315.

.i I. Andersson, a. a., s. 35 fC. 8 S. Iiraft, a. a., HT 1932, s. 14 fr.

(21)

Ingvar Ai~dersson antar emellertid, att Incertis notis återgår p5 en iildre annal%ialla, som också varit kalla för Erikslirönl- kan l. Ar så förhållaridet, måste BallvGrdet antas vara det-

samma som övriga annalers. Problemet kan med andra ord icke lösas genom en kallkritisli granskning av annaler och krönika.

Att riian i litteraturen stannat för dateringen 1217 torde

Atminstoile delvis bero p5, att man har haft faktisk Irunskap om en uppgörelse mellan1 Magnus och Valdeniar detta ar med innebörd, att Valdemar avsade sig kronan.

En

sådan fast utgångsp~inkt han- saknats 1275. Av det föregieride h a s emellertid frarimgiitt, att en ~ipygörelse konimit till stand efter slaget vid Hova med samma inilebörd vad Valdemars "rhil- lande till lironan angar. Anna%notisernas uppgift, att Magniiis skialle vara kung och Valdemar »non essek nsii dlceretrnr res)) svarar fullstandigt mot Valdemars avsage%sebrev 1275, d á r ban Bverlamnade sitt arvrike »tum omni geibernatioa~e, jure et segiminen.

Frågan maste under sidaria omstandigheter slal%as, om denna Valdemars första avsagelse, den dan-pi f6ljande hög- tidliga beliráftelsen p& Mora ang, Magneis' Bionbingaval och Valdenaars ocla hans drottnings frigivning si-o liiindelser, som age rum utan att den först avsatte och sedan frigivne ilaonar- ken erhallit underhallslinder eller nigon del av riket.

Bortsett från tronavs5gelsens fakticitet salinas ej aleller i övrigt stöd för en uppfattr~ing, att ErlksPtröiiikans och In- eertis datering a\? riksdelningen till 1275 iii- siktig. Efter a\r- sagelsen s c h kungavalet ha Valldemar och laaris drottning haft s i stor rörelsefrihet, att de kunnat Biimna de av &lagniis beharsliade laiidsliapema och planera f6r en restitutioi~. Första gangen vi efter kungavalet den 22 juli P urlieinderna Irilniaaa beligga Valdemars vistelseort befinner han sig i Lödöse, diis

I. Andersson, a. a., s. 36. 15. Jagerstad, a. a., s. 73 f,, f ö r EK:§

skildring över till 1277 och furlagger på så satt c11 ,)hovdag» till Västergötland delta år. Ericiis Olais kiillvarde i deilila purikt (.Jagerstad, s. 74, 11ot. 30) torde framg5 a r en enkel janifiirelse med Ek och aiilialeriia.

(22)

han den 18 december patrCirdar privilegiebrev %Gr Hamburg I.

Blppeh5llsorten a r icke tillf5lIig. Brevet anger sig n$m%igen vara aitfgrdak vid dotterns brbjllop med greve Gerhard av Bolstein. Eftersoni bröllopet maste Baa förberetts och platsen avtalats tidigare, har Valdemar Sbr~iinstone sedan någon eller några imi inad er varit P saker besittning av slottet.

Varf6r har Eödöse stått öppet för det avsatta kungaparet, d5 de br6to sina tidigare avtal aned IvIagn~rs? M(PJiligheten finns, att Magnus aldrig B;ommit i besittning av slottet. Meal Jr5stergötlar1d var det landskap, dar Valdemars h a r besegrats p5 sommaren 1273. Det b-orefalller figa sannolikt, att Magriias frigett sin I~roder, innan han med tIBlhj6lp av dennes tronavsagelse firs5krat sig orn de fasta slotten, V6stergstla~nd h6rde 5 andra sidan till de Baiadskap, sam enligt kallornas tippgifter om en tippdeliaing av riket slienlle tiIEh6ra VaBdemars omrade. Den troligaste "rklaringen torde vara, att den avsathe kungen efter akten p5 Mora 5ng fredligt begett sig ta11 sin riksdel "r att sedernaera med denna som bas bgirja arbeta f6r att iiter- vinna kronan.

P5 sommarena 1276 5gde det ovan omtalade %r%lknings- anaitet r u m i B<erngahalIa under 3lagi1us 1,agaboters beraaedll~ag. S v e n s l t a r ~ ~ a erbjbjdo Hiarvid sisonn taanderhill %P. Valdemar Malsisagland, Varmland och allt land vaster om Viinern janate 300 marks ranta2. Detta erbjudande har kommit till i en sitaaation, d å Valdemar visat sig icke vilja hallta f6regaende ars uppg8relse och di% Magnus kadeili8s' inribespolitisksr stallning starkts bl. a. genom Br~ilbngei~ aiagon månad Bhdigare. Det dr Eclre troligt, akt &lagnus vid detta tllilfille erbjudit anera

iin vid den "rsta trppgbjrelsen f6regaende a r . Snarare iir er- b.jtidandeh 12'16 att fatta sasom en nedprutning av 1273 ars vilBkor~

Den position i Vastesgötland, som LQdCPsebrevei i decern- ber 1373 vitiriar om, Blar Valdeinar Iiehallit fram over Iiunga- hallamotet. Dean 7 augeasti 1276 utfardade han i Grxdhem

'

SS 125.

(23)

224 Jerker Kusen.

privilegiebrev för klostret därstädes, något s o m torde vittna o m att h a n belaarslrat den viistgötsl~a landsbygden I.

Indicier finnas m e d a n d r a ord på att den a v Erikskrö- nikan och annalerna onanamnda delningen av riket, s o m i

vissa kallor förlägges till tronavsagelsen 1273, verkligen a r

att föra till denna situation och att Valdenaars stallning 3

Västergötland 1275-76 är ett resultat av deil ~ ~ e r l i s t ä l l d a riksdelningen. Avgöranide blir emellertid, om en delning a v naot- svarande innebörd k a n Inpassas i 127'7 a r s handelser. I varje fall torde försilitlgbeten bjuda att m a n vid dis1;ussionen a v dessa åtminstone till e n början ser bort från annalnotiserna.

Om de11 fred, soni följde på d e krigiska föruecklingari~a mellan Erik Iilipping och Magnus Ladulås 1276-77 och s o m måste ha varit av betydelse a ~ e n för Valdemars sliilliniing, h a s maii daliga uriderriittelser, beroende på källmaterialefs bi-istfal- liga besl~affenhet. Kanske ar det likval möjligt att xii fram till en nigot fylligare bild av liändelseförloppet 1279-78. Eric~as

Olai återger i sin krönika excerpt enr t r e n n e brev rörande traktatslut mellan konungarna i Sverige oeli Danmark, det e n a uttarclat a v XIagn~ms, det a n d r a av Erili:

8 . Magnus Dei v a t i a sueorum ~ ~ t h o r u i n q u e rex salutem in Domino. Notuin facimus, q~xod sopitis et Peraninafis omnibus causis, iriiuriis et quaestionilous, quae vertebailtur inter charis- simiam fratrem i~ostruin, dominum Ericum, danorum sclavo- runique regeln parte ex una et nos ex altera, boria fide pronnitti- mus eidem doinino regi Daciae seu successori suo solvere IV M.

rnarcl-iaruin argenti yuri ad pondus coloniense terminis infsa

scïiptis, impignorantes eidem castrum kudosiae cum districtihus adiaceiltibus etc. L-

2. Ei-icus Dei gratia d a n o r u n ~ sclavoruinque rex omriibus praesei~s scriptum cernentibus iii Domino salutem. Noveritis, quod 110s charissimo fratri nostro Magno, regi sveoruin illustri,

DS 617.

ST 131. Jfr det i vissa punkter utförligare referatet hos Olaus Petri, Westin, a. a., s. 204 ff.

(24)

Tronskiftet i Sverigc 12i.3. 225 bona fide promittimus, quod, si processu temporis aliquls de hominibus suis sibi contuinaciter opposuerit, nulleam ad nos re-

fugibim l-iabere deheat, nee praestabimus eidein ausiliuin aut fa-

vorem. E t ipse nobis versa vice de hominibus nostris iden1 faeere reproil-iisit. Datum Eagaholiil aimo Donniiii MCCI,XYVIII I.

Den första urkunden inskjutes av Erlcaas Olai och efter Bio~ionmn av Bla~as Petri P deras för ôvrigh helt p5 Eriliski.6- nikarm uppbyggda skildringar. ][<rönikan omtalar P samband med Erik Klippings krigståg till Sverige, att fred slöts mellan Magnus IAadtil5s oc8i den danske liurageni

'.

H den fortsatta, krolaologiskt ytterligt förvirrade framstgllnliage~a f6Ijer darefter konungavalet, som i realiteten 5gt rum 1275 3, en Bång redo- görelse för Magn~as' förkarlek för utlailningar och den upp- rorsrörelse ined eenitrinm P Vastergötland, som bIev ftiljden ocln som kan dateras till 82/8.L. Sedan kommer en ckildriaig av ett iimed festivitas ocli B-iddarsyel hallet mö2e m~ellanm Magalkis oela Erik5. Har Iiipassar Erlcus Olal hiagrieis' i "refintligt skick odaterade brer i Erilts1;rönil;ans berattelse 6. ,Ula garaii-

Bier salisnas fijr att det tllll;onl?imit i detia sanranaanl-mang. Den andra urliunden, sona har dateriiagen Lalaolm 1278, återges av Ericus OlaP titan al% insiilfas i .något hiindelse- sammaialmang

'.

O. S. H ~ d b c r g förde Nagrius Ladulås' odaterade brev samman nmed Erik Iclippings i Lal~oPm 1278 daterade; b i d a slaulle utgöra restaltafet av et"rrnCPte, som hallits p5 denna plats i början av aret. Hgdl~ergs mening ]liar i forsliningeo £Att stå oemotsagd sa

UrBcunderiaa I-ia emellertid intet annat geanenasamt iin

att båda vittna oni 6verens8;omrnelsw ineBlani den daraske

' S T 132. "k vv 940-931.

Ek vv 952-957. Ek vv 958-1093.

Ek vv 1094-1125.

a SRS PI: 1, s. 64 i., Olaus Petri, a. e d , s 88 i f . SRS II: 1, s. 66. Jfr Westin, a. a., s. 205 f .

8 Se J. Roséii, a. u., HT 1942. s . 1, 11ot 2 och d e r ani. iitt.. Dipl. Dail

2 W. II, lir 322, 323. 15

(25)

226 Jerlrer Ros6il.

och den sveiislie moiiarlien. Erik Klippings 12'78 i Labolm daterade brev saknar dessutom antydan om att det tillkommit 1 samband med ett fredsslut. Daremot a r det Ingenting som hindrar, att det skall sammanst28las med Esikskrönikaiis efter 1278 års oroligheter naninda möte, d a r enligt krönilian de bagge konungarna »ville sig ibaida bliifse förlika l». De%

förefaller med andra ord mera befogat att har i n f ~ r a konung Eriks till ar 1248 daterade brev an Magnus' odaterade, så- som i verliligkieten skett,

Detta sisti~amnda hrev syftar daremot direkt på freds- "rhandlingan- genom de inledailde orden om att alla orätt- visor och tvister, som r i t t mellan konungarna, hade utjäm- nats och bilagts. Aven dess innehåll i övrigt, pantsättningen av Lödbjse för en stor penningsumma, Biantyder på en upp- g6relse P samband med ett fredsslut. Men det finas Ingen anledning att Grlagga denna uppgörePse till Laholm 1278.

Erik Klippings sch Valdemars krigstag till Sverige 5gde r u m i hö-jan av 12'77, Eu~~daaranalerna, vilkas notiser f ~ r detta tidsaarsnitf anses vara f6rstaPiandsupplee1cninga1-, med- dela, alt keii~g Erik härjade i Sverige från januari till paslien, som inföll i slutet av mars. Han intog Skara, och där stan- nade han, tills han blev blidkad genom fred och förbund

'.

Samma konlireta och detaljerade uppgift oan en fred såsom avslutning p& Erik Klippings falttag rn6tei i en av Lunda- annalerna oberoende liälla, Erikskrönikan 3:

Tha wart dagtingat oli takit j dagh

ok kom tha jnnail eth miwkare Bagh. Tessa lund war thz for 5mpt

at the sagdo at han haffde sik yffrit haiiipt fore Bhz the haffdo i Danmark brant

thz skulle wara liikt oc ther ni: ant.

Ok haii skulle haffua lliz sölff honom var malt. The herra baffdo ther lenge vm wzlt

fQs an the gatho lakt thz swa "Ek vv 8094-95.

Annales danici, s. 121. 01x1 kallail se ibid., s. 63 f.

(26)

Troniskiftet i Sverige 1275. at konaung Erik Boot sik li~öghia vpa.

Sidhan foro daner ather heem ok Btoneii~g: \Valdemar fölgde "cöi1a.

Etaridaai~nalernas och EriksP;rönikans samstiimrniga uppgifter stalla en sal< utona tvivel: e n fraktat liar kommit till stand ~ i ~ e l l a n Erils Klipping och 11agiailis Laduilås såsom avslutning på den forstnamndes failttåg Lidigt p i våren. 1277. Men man torde med stor visshetsgrad 1;innnaa komma ett steg Iaangre. Ronteiitaim. av Erikskrönikans redogBre8se % r traktat- slutet j r , att m a n tvistat om skadeersaltniing far att l l a g n u s harjat i Danmark (d. v. s. i Skane oclm Halland p$ h6sten 1276) och fOr alt n u Erik härjat i Sverige, men att Inan beslBt att 15ta de bagge harj~minmgsbageia uppväga varandra. Daremot skulle Erik Klipping a v korauiig Magnirs f& »det siloer, som Bionom var %oval», varmed åsyftas den skuld, som M a g nus häftade 1 till den danske konungen för dennes bistand vid res- ningen 1275. Vid detta tillfil8e hade, sasonai niimnts, Magnusjä~ia- fe brodern Erik utfardat skuldebrev på 6.000 m. s., för vilken s u m m a de lovat att pantsaitta ett slott i Sverige1. Freden 1277 innebar enligt krönikan en iiy förpliktelse att betala. Det Gr vad Erikslcrönikarm iiairniner. Men det a r ocksa vad Magnus9 odaterade brev nämner. Sedan tvisterna och orattvisor- n a LILI bilagts (»sopiiis et terminatis omaiibus causis, iniuriis et

questionibus))), lovade Magnus att betala 4.000 mask silver,

61-

vilken s u m m a Eödöse pantsattes. hIed stöd av Laaiadaannalerna och Erikskröniban k a n brevet ganska säkert dateras bil1 våren

1277. Likheten mellan den sistnäninda kalPaii och det delvis bevarade al;tslyclsel air så stor, att m a n maste allvarligt 6ver-

vaga, ona ej brevet utgjort kalla f ~ r krönikan

Det enda, som kallorna rörande freden n a m n a o m Valdemar, a r EsiksBrönikans upplysning att han följde med danskarna tillbaka tP11 Danmark, och dar ~appehöll Ilaana sig a n n u den 8 september med bibehallen kungatitel men utan

ST 123. Jfr ovan s. 202.

"Pöjligheten att Elr för sin 1300-lalsskildring i ett par fall anvant uskiindsmaterial har diskuterats av K. G. Westmaii, a . a., s. 672, not P, och I. Andersson, a. a., s. 104.

(27)

228 Jerkcr Rosén.

svenslit land. Hans återkomst till Sverige faller mellan detta dalurn ocli d e n 3 januari 1278, d å lian s i s o m »quoiidam

res» befinner sig i sin kunglige broders siillsliap i Uppsala. Denna hans återkomst till riket p i hösten 1277 h a r beled- sagats av en ny tronavsiigelse och underkastelse.

liiådets av Ericiis Olai refererade brev laar eai skildring härav. Efter redogörelsen för de dubbla avsiigelserna 1275 fortsitter franastallni~igen:

Sed et cum regiium q=~oruiidarn suggesliorie exisset et graves aliguailto teilipore guerras coaicitascet. rediens iii oppids Skeiliilgcnsi ad conicordiam cuan Bratre sno domino Magno,

snediantibus regni melioribus, dicte resigi~aliorii se velle adhaeïere asseruit, voleris et eonsentieils gziod praelati ecelesie siiecane, sicut et factuin est, seriteiitiam excomn~ui~icatisnis in euiii proferrent, quam, si coritra veiiiret, ineurreret ipso facto.

Eftersom denna avsiigelse franistalles s i s o m en avslutning p5 ett öppet Brigstillstand naellan bröderna ocli ilasta episod i mellanlaavandet anellan dem, som oniltalas i Ericus Olais referat, kan dateras ii11 12/8-79, k a n det citerade av- snittet endast åsyfta Valdemars aterkornst på hösteii 1277. Ett möte liar d å B-i2lPits i Skiiriliinge, varvid den tidigare detroniserade koilungeil åiiyo i förpliktande forniier avsagt sig kronan.

ar då annalernas till år 1277 förda notis o m eii delning a v riket, som ovan förmodats höra lieinina uaider 6275, mej- Bigen att föra till detta Sk5nningenaöte? Iiallorna till Magnus' och Valdemars iiil~ördes stallning under liden närmast efter SBänilingemötet aro relativt rikhaltiga, men ingen antyder, att Valdemar varit harskare i de delar av landet, sonil enligt annalerna skulle Yla överlämnats till laonom. Däremot h a r Magnris sa vitt nilara Ban se utövat regeringsmyndiglieteri även i dessa oinråden. Deil 27 november 12'17 överlat han avgifter f r i n Crrgrdbiiclis socken till G ~ i d h e m s kloster l, och i

december 1278 disponerade han över lcronogodsen i Njudung Valdemar laar under åren 1278-79 ibland uppehållit

DS 631. DS 654.

(28)

Troiiskiftet i Sverige 6275. ₂₂₉

sig i sin kunglige broders f ~ l j e . Intet av de I s e v a r a d e brev f r i n denna period, I vilka hans n a m n f6reBcomnrner9 visar Baoiaom annelrna en själivsiairndig malitstallning. De vittna d i r - emot enstämmigt o m att h a n iierf5tt ocla disponerat över sina privatgods'. HGrrned sliall jamferas, att Valdemar i januari 1279 gjorde era donation till Sliara domkyrka s o asom bot för att han iilinehållii huuudliondeaa »de bonls nostris gatrlmonialib~is diebus nostris » 2 .

Vad maam p: grundval av urkunderna kan Bionstatera ar att den avsatte monarken p2 Skanmniragemötet på nytt avsagt sig siarn Icroisa och till gerigGlid fatt disponera Bver sina privatgods. Detta skall sammanställas med eia annari kiiillupp- gift. I sanaaband med Erik Klippings Brigstag i början av B277 omtalar, sasom iiamnts, Erikslirönikan, att fred slöts mellan Magnus Ladulas och den danske konungen. Uppgiften kan f6rmodas grunda sig p5 kunskap om den delvis anner bevarade Bralctaten. I helt annat samniiaanl-naiag - efter redogörelsen för 1278 ars sroliglmeter - Blar krönilcan, s i s o m lilialedes o r a n raiimaits, en skildring av ett iiyta möte nle1lan-a de bada konungarna. I arisl~itiaing h5rtill heter det 3 :

Kulaung \Valdemar war !ha ii~lendder

ok fik vinskap aff bröder oli frelader.

Konui~geri aff Dailanark dagtingadet swa

at han rkulle sitli gotz alt ather faa

«?f huns Jiiderne honone Sil 31örtle o k ctnnet hri«f Iionori~ Ini rett« borde Llier skulle Iran sielffuer ower ïadha

ok sitliia liema ok liifrra inz nade

Att det lironologiska sannnaanihaiig, vari Eriliskrönilcan anfor dessa. rader, a r felaktigt, b e l i ~ v e r icke diskuteras. Palde- m a r blev »iisPänder» 1277. Meta k r e s k r ~ i ~ i l i a n s redogörelse till detta ar, s i Gr den till sitt innehåll Iil;a med vad m a n lian sluta av urkundsiaiaterialet beträffande de villkor, p5

P--

-'

DS 645 ('/, 12781, 616 (''/e 1278), 619 (22/i 127S), 651 (22/s 12781,

653 (28/io 1278), 654 (21/i2 1278), 657 (''/i lSTB), 658 (30/i i 2 5 9 ) , 66>3 (?l3 6279). 668 ('14 1279), 670 (IV5 1279), 685 ( 2 0 ~ s 1279).

DS 658 "IL vv 1126-33.

(29)

230 Jerker Rosén.

vilka Valdemar d å blev »inPänder)~. Vi stå med andra ord inför samma fenomen som betraEande det svensk-dataska fredsslutet p5 våren 1277: Erikskrönikan laar - trots sin kronologislit ol~jalpligt förvirrade framställning - i detalj k m - nat aterge traktatslutets ii~neliåll. Men i detta fall bas Iironi- kören satt i n sina kunskaper p i fel möte och i fel sammanhang. Det finns emellertid en oöverensstämmelse mellan Eriks- k r ~ n i k a n och radets P referat bevarade brev angående det sätt, p5 vilket Valdenias 1277 bom tillbaka tiHB Sverige. Enligt rådets brev skedde f6rsoningen på ett n-iote P Skanininge och under bemedling av »niellores regaai)). Enligt Erilisltrönilian var det Erik Klipping, soili underhaiadlade, så alt Valdemar kunde aterviiiida till riket oeli iterfå sina fadernegods.

I

och för sig lieande denna skillnad arara betydelseliies. Med kanne- dom ona kröillkans vanliga ringa kallviirde f6r delta avsnitt kara den förklaras med att Birienllrören, d 5 haii f6rt episodeim till ett möte mellan de bägge Ironungarnia, utgalt ifrin, att Erik Klipping, Valdemars tidigare buridsfirslant, medlat inellan brödernia.

Att oövereiasstämmelsen likviil tas tipp beror p i tvenlie omstandigheter.

A

ena sidan Bian EriPiskr6iaPkai.a visas i detalj kanna till traktatsluten 1277. Man har diirGr anledninig miss- tänka, att uppgifteim om konung Erilis niaedverkan kan g& tillbaka p; samma primarkiilla som det övriga. ,"indra sidan inåste frågan ställas om fredss8utet mellan Erik Hálip- ping ocli Magim~as Ladulås pa vareii B277eej herört Valdernar. Hurudan h a r deniles stallning varif under perioden fran det svensk-danska fredsslutet, tills h a n någon g5ng i slutet p i året såg sig ioranliiteni att på nytt avsaga sig Iironail endast mot alt komma i attljutande av arvegodsen?

Valdemars delm S september 13.79 i Hhöpenharnia daterade brev till markgrevarna av Brandeiabaeirg torde laar bidra att klarlägga samnaanhanget. Däri lovade lian att tPI1 markgrevarna för alltid avstå Gotland, om de genom förhandlingar eller på annat satt Biniade förhjailpa honom att vinna halftenm av sitt forna rike. Om Gotland id eiz Piomnaande delning av Sverige icke skulle komma att ligga iiiona Valdemars rilts-

(30)

Troilskiftet i Sverige 1275. 23% del, skulle markgrevarna erliåPBa eit lilivitrdlgt Bandomrade p5 annat håll. Men det BBrtitsattes också, alt vinsten f6r

Valdemar kunde bli mindre an lialva riket, d a det bestam- des, att av allt, som kunde vinnas, om s2 myeliet som halften a v riket ej kunde ernås, skulle markgrevarna få en tredjedel. Av detta kan deim bestamda s%utsatsel-i dras, alt vad i n det föregående iredssltrtet mellan den danske och sverislie kungen iiii1ehåll11 o m Valdemars stallning, sa h a r det i varje fall icke varit, att någon del av riket sBuPBe avstås till hononia. Men nair å andra sidan Valdemar gjorde dessa vittgiende ut- fastelser till de brandeiiiburgska markgrevarina, om de »genom uiiderhaaicilingar eller p5 annat satt» ville förhjälpa honom till n5gsi1 del av riket, betydde det att h a n vissie, att Erik Klippings stöd icke rackte till för sadant syfte. Kung Eril< Imar icke hallit fast vid hans krav pH svenskt land. I det sanimanbanget bör m a n se B~revets bestannmelser för den eventualiteteai, att markgrevarrma kunde utverka att niagon

m i r ~ d r e de1 av riket 5tervaiia1s:

Sed si predicti marchioi~es placitando i i o i ~ po5seiet nobis

ohtinere superieis nominata (d. v. s. medietatenm I,oi~or~irn in regno Sueeie iacenlium), quecunque tamena Ppsi nnarchiones per

se vel cum aliis placitando vel quoclinque naodo alio aiobis ultra n o s f r a m hereditatena poteïiint ohiiniese, de hiis omnibias Ipsis inarehionabus et eorunn hesedibus dalnus et dedimus partem tertiam propraetatis et hereditakis Iltulo perhennaiter possidei~dam.

Franahiivaiadet av alf Iöitet gallde endast f8r vad markgrevarna kunde uppn5 utöver arvegodsen tyder på, att Valdemar iiitg5tl ifrin, att dessas atervinning kunde aiss Brandeinlseargs hjiilp förutan. Detta skall sammaiist5llas med att Valdemar redan den 87 augusti 1277 genom ett i B3oskilde rntfardat brev

firpaotade en gard i ostesgötland till en sin »fanaulus»

'.

Han h a r redan då varit blar bjver, att lian skulle H;omma att disponera sina privatgods. Men det skall också saaaamanställas med det faktum, at8 n a r Valdennaar någon @ng efter den 8