De gamle nordhornas vaderstreckshegrepp. 293
att taga sin utgångspunkt i Vikingatidens skriftkällor, när- mare bestämt skriftkallorna från 800-talees sista årtiondeil. Sagesmannen ä r två: en norrman Ottar, Othere, och Alfred den store, konungen av England l.
0 t h - var en man från det nordliga Norge. Han bodde nordligast av norrmän, i Hålogaland, på den norra kanten vid Vesterhavet. blen landet sträckte sig, säger han, långt
De gamle nordbornas v ä d e r s t r e c k s b e g r e p ~ ~
längre mot norr. Odemarks~and, Baraktäriserar han. Endast här och var höll det finnar till, om vintern för att jaga, Det sätt, p; vill;et man i våra dagar betecknar de fyraom SOmmaren för att fiska i sjön. Ottar var rik på renar; väderstreclcen, är som var inan vet, beroende av solens ställ-
ning på himlavalvet. Oster a r den p ~ i n k t vid horisonten, han hade fiskben och skeppstag av finnarna. 600 tama renar; tog därtill skatt i hudar, dun,
På sina sjöfärder kom där solen går upp vid dagjemningen, i mars och september,
hall erigång till kiiilg Alfred. Han förde med sig till denne den punkt mitt emot, där solen går ned vid samma kostbara valrosstander. Och han berättade i det samman- tid. Vi kallar söder den riktning, i vilken solen befinner hanget för konungen om en annan färd, som han företagit. sig, d& den står som högst på himlavalvet, norr den mot-
Kung Alfred lät uppteckna vad han berättade. riktningen. Dessa beteckningar går tillbaka till mycket
gammal tid, De möter redan i de älsta skriftkällorna fran landet sträckte sig i norr och o m någon människa bodde E n gång, berättade han, ville han undersöka, h u r långt länderna vid &Jedelhavet och öster därom.
norr om ödemarken; han ville också undersöka valrossjakten fråga som ställer sig är: har delta orienteringssätt
i de trakterna. »Till den andan)) - heter det - ))reste han redan f r i n början varit det orienteringssatt, som varit det
rätt norrut längs landet och hade hela tiden det öde landet
br~ilcliga i Norden? B på styrbord och r u m sjö på babord i tre dagar; då var han
Redan de11 store språkforskaren Rasmus Rask och efter
så långt i norr som valfångarna någonsin far. I)ärnäst drog honom liar i äldre nordiska skriftkällor ansett sig han vidare mot norr så långt som han kunde segla på ä n n ~ l
iakttaga en orientering, som avviker från den vanliga-
har iven sökt en förklaring till denna. Förklaringen tre dagar. Där böjde landet sig mot öster eller också gick havet in i landet, han visste icke vilket. Men det visste har de funnit i rent geografiska, speciellt norska förhållan-
han, att han däruppe bidade, på vestlig eller svagt nordlig den. K$gra egentligen fasta resultat har emellertid annu vind, varefter han seglade därifrån i öster utmed landet,
inte vunnits. så långt han kunde segla i fyra dagar. Då fick han bida
Föreliggande undersökning har till uppgift att genomgå
dar efter full nordanvind, ty landet böjde Sig där mot söder det bevarade materialet. Den vill söka konstatera, om den eller havet gick in i landet, han visste icke vilket. Sedan orienteringen verkligen förefunnits och om så är$ seglade han därifrån mot söder utmed landet, så långt han
hitrudan den varit och grunden till densamma.
'
Texterna i King Alfred's Orosiiis, ed. h y Henry Sweet, 16. -J m f r Rasrniis Rask, Samlede Afhandlinger I, 337, 348, 349; Gustav Storm, Om Opdagelsen af »Nordkap» og Veien til adet hvide Hav», i Det norslie
D&
det gäller att fastställa, var nordbon i gammal tid geografislie Selslrahs Arhog V 1893-1894, s. 92; Fridjof Xanseri, Nord i Tålie-förlade de fyra väderstrecken, har forskningen lampligen heimen, 130.
...-..m.,-&-m
I
De gamle i i o r d b o r n a s vaderstreclisbegrel,p. 295
siska översattning av Orosius' latinska verlds1;rönika. Till- lägget innehåller en redogörelse för folken i Germanien och deras boplatser. Iiung Alfred fördelar h a r danerna 13% t v i grupper: syddaiier och norddaner. Det a r av sammanlianget tydligt, att syddanerna ä r danerna på Jylland. Det lieter n u : » S o r r o m syddanerna a r den havsbulit, som m a n kallar Ostsx och nordost 0111 dem norddanerna dels på fasta lan- det och dels på öarna; och öster o m dem a r obotriterna och söder orn dem a r utloppet av flodeii Elbe och en del av gammalsachsarna». Hela orieiileringen har innebar en förslcjjutning. Norr ar förlagt i vårt nordost, nordost i vårt öster, öster i vårt sydost, söder i vårt sydvest. Förslijutniiigeii ar iakttagbar runtom hos Alfred. På sydliusten av Östersjön bor enligt lionom ett folk osti med liavet vester o m burgen- derna, b o r i ~ l i o l m s b o r ~ ~ a , norr o m sig; dessa osti bor öster on1 norddanerna. I<vznland a r hos Alfred Finland. Svkon, svensliarna, liar det norr on1 sig.
Cndersökiiingen av de båda skriftlrälloriia, Ottars farde- beslcri~ning och Alfred den stores geografiskt-etnografislm frarnställriirig, har sålunda gett samma resultat. Vader- strecksbeteckningarna a r inte de nuvarande. De liar flyttats ett gott stycke i den riktning, som lrlockvisaren flyttar sig. Xorr a r iiärmast iiordost, söder sydvest.
II.
Från 900-talet saknas, såvitt kant, vägledande sliriftliga uppgifter för undersökiiingen av de gamle nordbornas va- derstreclisbegrepp. hlcii från slutet av 1000-talet, 1070-talet, föreligger en kalla u v så mycket större betydelse, Adam au Bremens Xordensbeskrivning
Adams verk ini~eliiller talrika vaderslrecbsuppgifter. D5
Alagistri Adam Kremexisis Gesta Hammaburgeiisis ecclesiae poiitificii~n, ecl. I3criiliard Sclimeidlei, 226. - J m f r sarsl;ilt A. A . B j ~ r n b o , Adam af Bre-
mens Nordeiisopfattelse i Aarb. for iiordisk Oldliyndigliecl og Historie 1909 I I : 2-1, 120.
296 Lauritz Weibull.
skett, hålla klart för sig, att inte alla låter utnyttja sjg för andamalet.
»För den som passerat danernas öar», säger Adam på ett ställe, »öppnar sig en ny värld i Sverige och Xorge, tvenne riken i norr av oerhörd utsträckning, nien hittills så gott som o k ä n d a för var jord liret^»^. Adam ar ifråga o m denna iiya viirld den förste vetenskaplige pioniären. Jlen
riti locorum)). Och när han återger vad han pa denna vag fått veta, harmoniserar han detta for de delar av ~ e r l i e t , som det här galler, med eitsagorna i de litterära arbeten, som ävenledes stått honom till buds. Senklassislia författare som Solinus, Ifartianus Capella, Orosius h a r starkt påverkat. Meil framför allt liar en uppgift, som Adaril fann i Einliards Karl den stores biografi, blivit av avgörande betydelse för orienteriilgeri hos lionoin. Uppgiften citeras flera gånger
I denila låter Einhard Ostersjön, det baltiska havet, gå från vester ralit i öster. Svensltarna, säger han, bor på detta havs norra sida3. Adam har gjort denna uppgift till sin utan att tilltro sig någon ändring. I övereiisstainmelse därmed lägger han land för land, område för område på andra sidan Danmark bredvid varaildra från vester till öster. Redan
sidor, utom att en landremsa i öster förbinder del med Sverige och skiljer detta från Danmark)) ! Helhetsbilden blir på detta sätt ur orienteringssynpunkt ren koilstrulttion. Endast undalitagsvis spårar man er1 primär orienteringsupp- gift bakom. Del sages o m Birlra, att »det ligger mitt emot
l IV kap. 21.
Z Dess betydelse h a r inte insetts ens av Bjgrnho. J m f r Aarb. for nor-
dislc Oldkyiidighed 1909, 154, 158, 153, 2 2 4 . II kap. 1 9 ; IV kap. 10, 12.
IV kap. 7.
De gamle nordl~oriias vaderstreclisbegrepl~. 29'7
slavernas stad Jumne)) l. blitt eiliot avser i ett sammanhang
som detta, på ett avstånd som har, ratt väderstreck,
Upp- oifteii vill ha sagt, att Birlia i Sverige, ett land som enligt
a
Adam sträcker sig från vester till öster, ligger rakt norr o m
Jumne. Har sålunda norr närmast i vårt nordost, med andra ord i samma bemiir1;else som hos Ottar och Alfred den store. Vad man, då det ar fråga o m e11 undersökning av
Daiimark och Skåneland.
de gamle nordbornas vaderstreclisbegrepp, liar att Iiålla sig till a r Adams framställning av Jylland och de danska öarna. Adam liar om Jylland uttrycltet, att det från Ejder sträcker sig i sin längdriktning mot norr och att när man färdas upp genom Jyllalid till Fyen, man har vägen i detta \räderstrecli. Färdas man vidare över Fyen till Sjzlland,
Lauritz If'eihull. De gamle iiordboriias räderstrecl~shegrew. 299
bar mall östersolen i ansiktet. Adams örergåiigsstalle ar beskrivllingar asr nordislit urspruilg, inileh$jlande oriente- farvattnet vid Sprogö. Sju smärre öar, sager han, ligger i rings~lp~~gifter. Den ena : den Daiirnarl;sbeslirivning, som
F~~~~ narhet. Han namner av deni >ioeil, Femern, Fal- ingår i sagan om Knutsättlingarna, Iiilyt1ingasagan.
ster, ~ ~ ; ~ a ~ ~ d , Langeland. Dessa öar förlägger Ilan sydost andra: en beslirivning över jordl<retserl, 13åda
ar
skrivna om Fyen 1. Det kan Iiar infe vara något tvivel: Adams vs- p; isländslia.deistrecl<sbetee]<nillgar fur Jgllaiid och Fyen stamlller med l~nrt~ingasagaiis D a i i r i i a r k s b e ~ l i r i v ~ ~ ger starkt pain-
de nuvarande. terade orienteringsbestamdser. Limfiordell, heter det, ar
&Ian liar einellertid i Adams beskriviiing av Danmark en stor fiord och vida frejdad. Den
frail
norr till söder. illle val llunnit örer till Sjzllalld, förrän en förändring inträ- rester om 1.imfjorderi ar det rilie, som kallas JTelldi]sl<age, der. Själland, som man far igenom på en natt, berättar Det straclier sig Upp mot norr. Norr 0111 SjEllandar
öre-
i rester Jylland, staden Ariius, Alborg och 1 ' e n d s ~ ~ - s~illd. Och norr om Oresund ligger Skåne och ~ ~ l l ~ ~ d . sel, i non., dar sj;ellaild ligger öde, nordmalinahavet, i so- Samsö, som ar under bisIiopen i Arllus, ~ ~som
ar
~ ~ 6 , der åter det nämnda Fyel1 och det slavoniska havet; i öster viborgs bislrop, ligger båda vester oinFyen.
Och öster orilligger det mitt över en udde av Sliåne, dar staden Lund a r Sliåne, ute i havet, är Bornholm 1.
belagen)) 2 , orienteringSuppgifte~na för norr och öster ar Som man ser: en konselivent, efter el1 och samma
för allmänt llållna för att några slutsatser sliall kunna dra- grund genomförd orientering. Denna orientering
ar
integas a\, d e m a Meil vester o m Själland ligger enligt Adam llutidens. Vendsj~ssel ligger enligt I < n ~ t l i ~ om ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Alborg och \'endsyssel. Har är vester förlagt UPP i Limtiorden: landets längdriktning går mot norr,
E~
blick påvår. ilordvest. söder om Sjzlland ligger 110s ~ i d ~ ~ ~ q kartan visar, att detta norr a r det norr; i vilket 0ttar seglade
tagna ett, Fyeil och det slavoniska haret. Söder ar frall Selljen och $Jalangeil till Norges nordspets.
xorr
om liar vårt sydrest. Det ar alldeles samma saft att beteckna Sjzllalld ligger i iinytlingasagan &esund, norr om Öresund uaderstreckeil, sol11 tidigare niött i de äldre kallorna SIGne och Halland. Orienteringen a r Ilär deilsamma som solil återfinnes aveil i fraga o m Biïka och Jumne. da Adam lagger Fyen och det slavoniska Iiavet söder%iotsagelserna lios Adam i hans framstallning av Ian-
derila ocll öster on1 Store Helt ar ofrånlcomliga. De Den isländska beskrivningen på jordkretsell lian endast får markalltaste uttryck i på det ena stallet,
att
nar
man färdas ö r e r Fyen till Sjzlland, man fardas motöster, det andra att S j ~ l l a i i d har F-en söder o m sige Denna kartbild a r till sitt ursprung de roillersl<a lCarto- cppgifterlia står alldeles oförinedlat. De a r införda i två grafernas. Jordens fasta krets, ))orbis terrarum)), tecknas i
liapitel intill varandra. det niirmaste rund. Verldsfloden, Oceanus, slutei sig som
ett brett bälte omkring den. .&ledelhavet är jordcirlielns radie mot vester; radien mot norr utgöres av det zgeislia havet och de vatten, soin fortsiitter detta, längst i norr sago-
~~a~
årlliilldradet efter hdanl, o t ~ i ~ e l a l i t i g t IlOO-talets - --peller 1200-ta]ets början, föreligger tvenile ICnJ'tlinga saga Ball. 32. J m f r F i n n u r F JO^^^^^^ i riongel. ~~~~k~ \'ide~lslc. Selsk. Sltrifter, Hist. og filos. ~ f d . 6, 1, s. 35, li ,.,, B~~~~~~ i
1 II' kap. l , 4, 16. Aarb. for nordisk Oldliyiidiglied, 1909, 224, s a m t i ~ ~ ~ do,n ~ r ~ n l a i i d d ~ l ~ l ~ ~ ~
Lauritz TT'eibiill. De gamle ilordbornas v5derstreclisbegrepp. 303
och ;Itlanten, låg stort land. Isländarna ~ å g a d e eniellertid Isidorus av Sevilla. Asien sträcker sig 110s Isidorus frill Söder lika litet soin Adam iiågot fullständigt brott på de lierslian- (a meridie) upp i n o r r (usclue ad septentrionem), Europa de föresläll~iingarna. Men skarpt logislit Iagda som de var, från norr till vester (ad occidentem), Afrika från vester till ]öste de ]<onflikten rationellt. Man h a r väl rätt att säga: söder. Isländaren andrar utan vidare detta latiiislia norr genialt. H u r det skedde har Gustav Storm mästerligt ut- till nordost, söder till sydvest, vester till nordvest
'.
Alan h a r rett l. De bibehöll den r u n d a fastlandscirlielii; de bibeliöll aldrig förstatt detta. Alen sammanhanget måste vara följande.verldsfloden därutanför. 3len de lät en väldig landbåge C;; Det h a r för den islandslie författaren stått klart, att det falis hit från det nordliga Ryssland och svänga från norr ned i två olilia sätt att beteclina väderstrecl~en, ett illlalldskt ocll vester. På denna landbåge lade de Gröiilai1d ocl1 på andra ett främmande. Hans verk ä r ett rent kompilationsarbete. sidan detta ett nytt Gibraltarsund Helluland, Markland, Nar isländaren liompilerade, h a r h a n inte jiänt, varifrån haiis ~ Vinland det goda. Det senare gjorde de gerna lalidfast med förlag stammade, utan tagit de beteckningar h a n förefarin hfrilia, Och innanför denna landbåge blev så Ishavet och för att vara de iiilandska. Dessa beteckningar Atlanten till en enorm inbulitniiig au den stora floden liriilg har h a n därefter utan vidare översatt till de fräinmalide.
På detta satt h a r liartbilden kommit att förvridas starlit Qver Man frågar sig nu: h u r ä r i den islandslia heslirivnin- i kiioclivisareiis riktning. Från isländarens utgållgspullkt rätt gen p5 jordliretsen orienteringen från norr lied i vesier'? så naturligt. För oss en illustration på det säregna sätt, » ~ o r r o m Korge», heter det, » a r Finnmarken. Darifrån varpå m a n i Norden förlade de fyra väderstreclien.
böjer laildet mot nordost och så mot öster, tills nlaii kom- mer till Bjarillala~ld»
"
Det a r lätt att se: väderstrecks-lieteckningarna ä r desamina som hos Ottar. Beskrivriingeii 111.
fortsätter: » F r å n Bjarmalaiid går det obebodda land längs
nordkanten, tills Grönland tager vid. Söder on1 Grönland De nordiska uppgifterna från de sista artiolldeila av 800-talet frani till omkring a r 120Q a r genomgåilgnaa Det
är Helluland, så är %Jarliland; därifrån ä r det icke långt till
Vinland det goda, soin somliga tror går ut från Afrilra)) 3. har därvid nåtts ett fast resultat. Vi h a r i dessa uppgifter
Söder ä r laar vårt sydvest. Aveii h ä r s&lunda orienteringen inött el1 specielt nordisk orientering. arna a r skjutna åtskilliga grader över från norr mot ester, ~äderstrecksbeteclinillg- i enlighet med den orientering, som tidigare mött på nor- från söder mot vester. Gradtalet a r genomgående olll-
besliri~ningeii av jordkretsen ligger till grund en latinsk text, Elidast på ett ställe h a r en avvikelse mött. ~ ~ t ~ ~ k ~ ~ i ~ ~ -som vid närmare ulldersöliiiing visar sig vara hetntad f r i n garns fra11 de andra vetenskapligt brukbara beteckningariia hos ifråga 0111 Jylland ocli Fyen hos Adam .;ar till skillnad
l-ioilclrn i överensstammelse med de n u gängse. lrillien ä r 1 Gustav Storm, Giiiiiungagap i hlgtliologieii og i Geografiel], i h r k i ~ ,
för nordisk Filologi VI, 310, och Coliimbus p i Islailcl og Tore Forfiedres
~ p ~ ~ ~ g ~ l s e i . i det iiordvestlige Atlailterlia~. Det norske geografislte Selskabs Om de väderstrecksheteckningar, som rådde i det ro-
Arbog IV 1892 -1893, s. 77. J m f r Bjnrlibo i Aarh. for iiordisli. Oldli~~iidiglled 1llerslia kejsarriket, karl inte råda något tvivel: väderstreclien
1909, 229, ocli i hleddelelser o m Groilland XLVIII, 81.
"lfrie6i islenzk, iidg. ved Iir. Iiaal~ind, I, 11, 1 2 .
Lauritz Weibull. De gamle nordbornas väderstrecksbegepp. 305
har här varit förlagda på alldeles samma satt som i nutiden. turen i Norden sin rikaste litterära utveckling. I den Noi.- Dessa romerska vaderstrecksbeteckriin,bar blev den kristna densbeskrivning, som företalet till hans »Gesta Danorum)) kyrlians. Steg för steg erövrade denna kyrka den germanska Eiinehiller, ligger Fyen öster om Jylland, Själland öster om världena Dess tidigaste utpost mot den skandinaviska Nor- Fyen, Skåne öster o m Sjaelland l. Orienteringen ar även
den blev ärliebisliopsdömet Hamburg-Bremen. Det var sonm annorstädes i enlighet härmed. Genombrottet ar fullstäildigt, emissarie för detta som master Adam i senare hälften av I Norge och på Island möter något senare de nya väder- 1000-talet kom till Danmark. Jylliand och Fyen låg Bremen strecksbegreppen. Den isländska världsbeslirivningen visar närmast; de sydländska väderstrecksbeteckningarna ar har här er1 om också missförstådd ansats. I sagalitteraturell i Adams beskrivning tillämpade l. Adam var här ännu i skönjer man sida o m sida med dessa v a d e r s t r e c l i ~ b e g r e ~ ~
Europa, Dar de sydlandska ~äd~rstrecksbeteckningarna S ~ U - länge relikterna av de gamla.
tar, slutar Europa. På andra sidan Store Belt vidtog bar- Detta o m tidens vetenskapliga litteratur. Men intet tvi-
barernas värld. vel: ute bland befolkningen, inte endast i avlagsnare bygder,
Förklaringen på de divergerande orienteringssatten 110s utan runt om i Norden, har de gamla v ä d e r ~ t r e c k s b e g r e ~ ~ e n Adam ligger liar. ;Ilen här ligger också förklaringen till levat oandligt mycktit Iangre. De lever annu den dag i dag. deil avlösning av det gamla nordiska orienteringssattet, som Frågar man en jämtländsk bonde, var norr ligger, händer
så srnåningom skedde. det, att han pekar mot nordost. Hans fader och förfader
Denna avlösning har skett vid olika tider i olilia delar lade norr dar. Ocl1 där menar han fortfarande, att norr av Norden, men den har inom vetenskapligt orienterade
1;retsar i stort sett liillit jämna steg med den kristna kultu- ITi griper har de sista länkarna i en kedja, soin vi följt rens frammarsch. Tidigast genomfördes förandringeil i det ti'llbalia till norrinannen Ottar, då han som deil förste, i det södra Skandinavien. Vid början av 1100-talet upphörde 9. århundradet, rundade Nordkap och seglade in i det Vita Hamburg-Bremen att vara det kristna Xordens medelpunkt.
Medelp~inliteii blev förlagd till Lund. Omkring år 1140
Iiar den första världskartan i Sorden. Denna V.
bler helt och hållet kristet orienterad ! Hos Saso når, Den fråga, som möter på denna punkt av under- tre fjärdedels århundrade senare, den äldre kristna kul- s~knirigen, är fragan: låter det sig göra att g$ längre tillbaka
1 Det följer av de h ä r Itonstaterade orienteringsförliXlai1de1ia hos Adam De alsta hittills begagnade skriftkallorna för fastställailde
a t t deil k a r t a över Norden, som på grundval a\. Adams text med beuiidrans- av orienteri1lgei-i i Norden härrörde fran 800-talets slut. lIell värd precision tecltnats av Bjoriibo i Aarb. for nordisk Oldkgndiglied 190I), en ännu aldre - och vida aldre -- skriftkälla, innehållande
pl. 1, inte kan vara riktig i alla dess delar. Redan 1910 förelade förf. Bjornbo
sin h ä r framsatta uppfattning om de gamle nordbornas vaderstrecksbegrepp. ~ ~ ~ ~ n t e r i l l g s ~ l ~ p g i f t e r , existerar. I belysning av det resultat, B j ~ r i i b o liar senare i hleddelelser om Groriland SLTTIII, 82, medgivit såsom sol11 11~1 ilåtts, torde denna kalla låta sig förstå på helt annat
»ikke usandsynligt)), a t t n ä r Adam lade Sjrelland sh avvilrande som h a n siitt an tidigare.
gör för nutida betraktelsesiitt, detta kan h a Iiaft sin g r ~ i i l d i ett nordiskt Vid rilitteri av det andra årliuridradet efter Kristus levde
orienteringssatt. och skrer i Alesandria KIaiidios Ptolemaios. Iled hononi
Lauritz \Veibull i (dsk) Hist. Tidsslcrift \'III: 1 7 0 ; Bjoriil~o i Aarl). for nordisk Oldlcyildiglied 1909, 188.
Lauritz Weibull. De gamle nordbornas vaderstrecl;sbegrepp. 307
cleli klassislia forntidens geografislr,? veteiislcap i viss Enligt Ptolemaios ligger den kimbriska llalvöns fotall& sin höjdpunkt. I sitt stora verk Geograpliilik h o p h k - mellan 32. och 35. längdgraden, dess östligaste punkt i iiorr gesis gav h a n en saniinanfattai~de iabcllarislct uplistalld be- på 40. längdgraden. Det följer härav, att denila llalvö har sl;ri\.nillg av Ilela den då kända verlden. Verket vilar, efler sin längdriktning någonstädes närniast mot nordost. Om den ~ t ~ l e ~ a i o s ' egen utsago, väsentligen på ett n u förlorat arbele östligaste och största Scandiaön, Skåne, åter heter det, att deii av i\lariilos fran Tyros. Den 1;artografiska framställriingell iir belagen mitt emot JT'eichsels mynningar (%ar&
&po~ciS
är pPojelttiy med \;oiiaergerande meridianer; bredd- ocli zoo O6razo6/ia nora,uo<i). Rlgnningarna ligger p& 45. lingd- lärlgdgrader, vunna fran fasta uigångspunliter, angives genom- graden, och p& s a m m a längdgrad ralrt norr o m dem a r
gående. ptolemaios egnar i detta verk ett särslrilt kapitel åt i ï e n ön ~ I a c e r a d av Ptolemaios. O r i e i i t e r i n g s f ~ e s t a m m e l ~ ~ ~ ~
Storgermanieil. Han frainställer Iiar Ostersjöii som el1 öppeil för Jylland som för Skåne är, som det ses, genomgå- inbuktning i jordkretsen av den stora nordliga oceanen. ende felaktiga. H u r h a r de uppkommit ocli \lad ]<ail läsas Denila inbulitning begrällsas i vester av den lii~llbrislia l1alv- uf u r dem?
ön o c ] ~ olllsluter de av Ptolemaios s å kallade Scandiaöarna. Det ä r självklart, att liar den östligaste Scandiaöil, Sliåne, Dessas arital anges till fyra, tre smärre i vester, en östlig, anses ligga mitt emot MTeiclisels mynningar, denna ö enligt den största. Ben liinlbriska halvön ä r Jylland. k a n d i a - den i Ptolemaios' omgivningar radande orienteringstermino- öarna a r de danska öarna med Skåne, det senare ett onli.ade, logien måste Iiomma att bli placerad rakt norr o m mynnin- inom vars gränser PtoIemaios förlägger befolltningselement garna. Enligt nordisk orienteringsterminologi ä r emellertid fran olika delar av den skandinaviska halvön l. »mitt emot)), det vill i detta sammanhang säga i rätt väder- -
1 ClaLidii Pt01ein~t.i Geograpliia 1: 1, ed. C. blullerus, lib. 2, cap. 11: 16. streck, h a r inte \lart norr, utan maste i st$]let vara vart nord-
J I n f r JIonumenta Gerniani= Iiistorica. ~ u c t . aiitiqr. V: 1, 54 (Jordaiies). - ïest, d ä r nordborna lade vester. Scandiaöns verliliga lage i de folli ptolemaios omtalar på den stora Scandiaöii, låter Ilaii Levonoi förhåIlande till Weichselniynningarna ä r detta. Det ä r ocl;sA i d e u a v o l ; var. , i ~ u a v a l , i i q , ô v u ~ ) bebo den mellersta deleil av ön. Man h a r alldeles tydligt, att förklaringen till den felaktiga placeringen
(jinsom ansett detta follina~nll för en f ö r v r a ~ i g ~ l i l l g a r ~ v e ~ l l o i , öms011l placerat
folket levolioi i östergötlalid, » d ä r Ljuna b y (nara hljölbg) lianske ällii~l b ä r av Ön hos Ptolemaios a r den nara liggande, att sydlanilingell deras Ilamll» (jmfr J. V. Svensson i Samil och bygd VlI, 3, j, 12, 13, och I<emp tagit en nordisk beteckning fös at[ vara s y d l ~ r l d s ] ~ ~ Deil
Maloile i The American Journal of Philology S L V , 365), slutligen också i kimbriska lialvöii åter ar hos Ptolenlaios orienterad i en LjLiiiits liarad, »vilket $r ileläget i mitteil av det s ~ ~ d s l c å n s l ~ a l<ustonlrådet» riktning, S01ii enligt nordisk terminologi ä r ilordlig. Ptole- (E. \J1adsteii~ i LIinnesslirift iitgiven av Filologiska samf~itidet i Göteborg, 199). iilaios' verk a r från bdrjan till slut liompilerat samman av Aleii någoil egentlig berisnilig för d e t ena eller a n d r a liar ma11 inte l c ~ ~ n n a t
förebriilga. \lad levonoi avser torde emellertid paleografislit linnila utrönas. spridda uppgifter. Här liar tydligen den uppgift som före- ~~t ä r allmälit och med r ä t t a antaget, a t t till griind för I'tolemaios' Scalldia- legat, alldeles motsatt, varit en uppgift med sydlälidsk ori- iialnii ligger namniippgifter i latinisera(i form. Iiursivt skrivet med stiius entering, nien denna iippgift på dess väg f r i n Nordeil till Ilar levones, som ordet p i latin bör h a varit, i I'tolemaios' tid gerila utseendet: södern lnis~uppfattats för att vara nordis]<. Förllå]landet
Iiar sir1 analogi i den islandslca jordbeslirivilingen ett år- tusende senare, d i en isländslr kompilator tog sydlälldska
1'2 samma s ä t t skrivet t e r sig sreones: 0i.ieilteringsuppgifter för att vara ilordiska.
Förklaringen till förvirringen 110s Ptolemaios ar *ned - ~ ~
en paleografisii missuppfattiiirig och a t t levoiioi iir sycolioi, det follc Det ltan väl lcilappast vara tvivel, att leroiloi m i s t e ila siii förlilariiig i so111 veildigeil bodde i den mellersta delen av deii sl<aIidinarislia Ilalvön.
Lauritz \Xreihull. De gamle nordbornas ~aderstreclishegrepp. 309 det här sagda given. h r den riktig, involverar den, att nord- torde tillhöra en tid, som ligger på andra sidan mitten av det 3, bon redan i det andra århundradet av vår tideräkning haft årtusendet före kristen tideräkning. Dösen utgöres av en kam- sitt säregna orienteringssatt. Väderstrecken har i så fall re- mare, bildad av stora på kant ställda väggsteilar, täckta av daii då av honom placerats på samma satt som i Vikinga- ett eller tv& stenblock. Orienteringen av kammaren Iran
tiden och senare. vesla och a r för de pslygont anlagda sjelvfallet nästan omöj-
lig att fastställa. Blen där kammaren såsom i regel är av- lång, a r orienteringen sedvanligen mellan öster-söder och Efter de i det föregående gjorda iakttagelserna är vi vester-norr. Redan detta är betydelsefullt. Hu~ruduilr- framme vid problemets egentliga liarna: frågan om grunden ten har emellertid tydligen inte legat på detta. Kammaren och förklariilgen till det säregna nordiska orienteringssättet. ar aldrig helt sluten. Den är försedd med en öppning, garna Det är redan påpekat, att forskningen tidigare sporadislit ovanför en Iagre vaggsten; öppningen mäter vanligen om- iakttagit Jrad som har konstaterats såsom regel och att den kring en halv meter i höjd. Denna öppning ligger sed- funnit förlilaringen i rent geografiska förhållanden. Finnur vanligen inellan öster och söder. För det Övervägande antalet Jonsson ocli Fridjof Sansen har båda menat, att huvudrilit- dösar närmast kring sydost l.
iiiiigen av Xorges liustlinje mot Atlanten från början varit Den andra och yngre formen för megalitbyggnaden ä r bestaniniande för väderstrecksbetecliningarna, Denna knst- gånggriften. De danska arkeologerna menar, att dessa gång- linje har ansetts gå i nordlig rilitniiig, »landnorar», ej som grifter -- till grundformen stora rektangulära kammare, var i verkligheten i nordostlig, och de väderstrecl;sbegrepp, som och en rned en längre gå;ig, som utgår fran ena långsidan Iiärflutit härav, sliulle senare enligt Finnur Jonsson kritik- - ar byggda mellan mitten av det 3. och mitten av det 2. löst ha överförts från Xorge till Island l. Den föregående årtusendet före vår tideräkning. Det karakteristislra är liar,
undersökningen visar, att i så fall ett likartat överförande att kammaren i regel har nordost-sydvestlig riktning och att aven bör ha skett till övriga delar al7 Norden. Förltlaringen gången utgår någorlunda vinkelrätt mot denna. Även h ä r kan inte gärna vara riktig. Då man söker at2 nå till grun- kommer shlunda öppningen mot ytterverlden att vetta nar- den och f5rklaringen till nordbornas orienteringssatt, torde mast mot sydost
'.
man istället ha att taga hänsyn dels till vissa förhistoriska Megalitbyggnadernas tid, dösarnas och gånggrifternas monument, dels till de alsta föreliggande uppgifterna om de tid, omfattar i varje fall ett par årtusenden. Det ar de större fester, som i tidig tid firades i Norden. årtusenden, då inenniskorna i Korden först började att De förhistoriska monument, om vilka det här ä r fråga, hålla boskap och först satte sina redskap i jorden för att a r de jordfasta monument av betydande storlek, avsedda för odla den, sjelva den tid, då de grundläggande förestallnin- allmännare bruk och liultändamål, som går linder nam- gar, som uppbar den högre kulturen, bildades, utvecklades,
net megalitbyggnader. stabiliserades. I denna tidiga tid lägger menniskan en all-
Av dessa megalitbyggnader a r dösarna alst. Deras -P
-område ä r inskränkt till kustlanden vid vattiieil i det Se hl. a. ii. T. Madsen, Gravlinje og Gravfuiid fra Stenalderen i
sydvestra Norden: Jylland, de danska öarna och Skåne, h n m a r k 1-11; Soplius MuHer i Aarb. for nordisk Oldkyiidigi~ed 1913, S. 1 7 9 ;
Halland och Bohuslän. I varje fall de flesta a v dösarna Hans K j m , Vor Oldtids M i n d e s r n ~ ~ r l i e r , "e bl. a. A . T. hladsen, Graviioie og Gravfund fra Stenaideren i Daii- 38.
Ejoriibo i RIeddeleIser o m Gronlaiid XLVIII, 83. mark 1-11; Hans Kjrer, P o r Oldticls J l i n i i e s m ~ r l i e r , 64.
Lauritz Wreibull. De gamle nordborrias viiderstreckshegrepp. 31 1
deles vikt vid den del av horisonten, som g i r fraii Helga tre kungars fest, samlas alla danerna dit. De offrar dar öster till söder, spe,ciellt trakten kring sydost. till sina gudar nio och nittio menniskor och Iilia många
Den alsfe av dr: författare, soin liar uppgifter on1 en 9 hastar, därtill hundar och hanar, som de bär fram i
Xorden firad stor fest, är den oslromerske författziren Proko- för hökar. Det ar deras fasta förvissning, att dessa offer pios. ~ ~ ~ ~ g i f t ~ r n a förekomnier i lians verk om de byzari- okall tjena dem mot underjordens väldigheter» 1.
tinska kejsarnas e j d e r nied goterna. Verket a r skrivet i J u - De fester Prokopios och Thietmar omnämner, thuliter- stj,niani tid, vid mitten av 500-talet. Uppgifter~la återfillnes - rias och danernas stora fester, faller bada kring arsskiftet;
i den del, soin llandlar om herulernas tåg till T h ~ l l e , den de ar att betrakta som tillhörande samma festperiod. Vid sliandinavisjia Norden, deii största av alla öar ute i verlds- denna tid ligger mörltret som tätast i ?Jorden. Afen därnled floden, och om det folli, som bor på denna ö, thuliterna. är också den tid inne, då mörkret brytes. Festerna är, som Varje år, berättar Prokopios, händer det däruppe något det uttryckligen framgår
a v
berättelserna, fester för menni- sällsamt, Kgr det är sommarsolstånd, går solen inte ned skornas frigörelse ur de mörka mal;terilas välde.på fyrtio dagar; liela denna tid ser man solen bestandi@ Vid tiden för dessa fester ä r vintersolstånd, »solstitiun1 över jorden. ser ininader senare, nar det är vinter- hiemale)). Solen stii. då lärigst nere mot sydost. Den stora, s o l s t ~ n d , ser m& soleil ingenstädes på ön. Nya fyrtio da- alla andra överskyggande händelsen i naturen har för nord- gar är den iiu borta; natt ruvar över jorden. Det enda man bo11 varit, då solen, av vars vandring livet var beroende, d; liaii följa är månbanan och ined Iijalp härav faststaller vande sin bana mot norr. ilen Iiimlatrakt, dar. det &edde, man tiden. När så trettiofem dagir är till anda av denna blev för honom helig, heligare än andra. Himlatrakten är natt5 har man för sed att sända folk upp på fjälltoppar*ao densamma som den, mot vilken rnegalitbyggrladerna öpp- o c h dessa därifråll sli~qntar de förda solstrilarna,gei. de bud nar sig. Nar man inne i gravkamrarnas sliymning Sökte till innebyggarna nedanför. Om feni dagar, låter de saga, lyser fånga en stråle av ljus, var det ljuset f r i n denna sol i sydost, soleii igen över deill Prokopios är härmed i sin berättelse samma sol, åt vilken man ute i de levandes verld offrade ilåda fram till den stora festen. .De därnere)), fortsätter han, menniskor och djur och till vars pris man firade den största
)jsalnlar sig då och firar, ännr1 i mörkret, det glada budska- av sina fester.
pets fest. Denna fest ar den största av thuliternas fester)). Mot bakgrunden av det har sagda löser sig probleriiet. ocll han tillägger: ))jag tror, att fast det h a r ar fråga om en Vi lägger öster i den punkt vid horisollten, där solen går häildelse, solil infraffar å r för år hos dem, de likväl går om- up11 vid dagjemnillgen, i mars och sel~tember. De gamle Itring ängslas, att solen en gång skall bli borta fran nordborna lade öster i trakten nere vid sydosi, dar solen går
dem för beständigt)) upp vid vintersolståndet. Efter denna heliga trakt oriente-
tt
ha]ft artusende efter Prokopios, i början av 1000- rade de sig i den värld, som omgav deme talel, slcrev Thiefmar av Merseburg om danernas stora fest.p; Sj=l]and, säger han, ligger Leire. Där är danernas lCiingasate.
art
nioiide år i j a n ~ i a r i efter den tid, då vi firarDe iakttagelser, SO111 gjorts, öppnar en vidare an
- förr ever de gamle iiordbornas religiösa föreställningsver]d.
1 ~ ~ ~ lIirigel mot goterna, 11, < ~ ~ i ~ ~ 13% . .Imfr Lauritz Weibull, Jorda- Solvagnen från TriindIiolm, Villfarastenen och ännu andra liesT framst$)lriilig av Scaildza og dess folk, i ~ e t e n s ~ a l > s - S o c i e t e t e n s i I,u11d
~ .~ ~-
Arsbol; 1925, s. ( i l .
l TJlietmai, i.ecogii. F. Iiiirze, I ca]>. 17.
ILauritz Weii~rlll.
minnesmgrl<en h a r tidigare låtit förstå den be- tydelse solen hade i d e n n a förestallningsverld Linjen
'""
nu dragas tillbaka till d e n tid, d å d e första sparen av en
Iiögre lcultur s k y m t a r , megalitbyggnadernas tida Och sam- tidigt nuanceras bilden. X o r d b o n d y r k a d e solen. den
sol lian dyrkade \rar f r a m f o r allt d e n sol9 som
vinternatten och ständigt stigande höjde sig i sydost*
Kristendomen iiom. ~~n slog n o r d b o n s religiösa före- Gustaf v a s a om biskopligt s t å n d och Stoekholrns blodbad.
stallningsuerld i Spillror. Ljuset, Som
på
)den yttersta da- I brev till Olaus ,IIagnus, daterat Arboga den 8 augusti l j j & ( K ~ , ~ , , , , ~gen,
trsffa
d e d ö d e i d e r a s grifter, k o m m e r inte langre G1zsiaf den försfes registratur S X I V , 385), skriuei. Gustafvasa:
u r v;rt sydost, litan lir oster. D e n urgamla, på Som I låten första, att den byggning uppå Uppsala berg
grlind \.ilande orienteringen blev o m l a g d - &len kali Yara nyttug för vare käre söner eller deras avföda, när
ocli ~ ~ i ~ ~midvintersfe~! h a r inge11 kristelidom 'yckats f ~ l k ~ t ~ n i g o n av dem kunde bliva ärkebiskop, biskop eller kardina], sa förhoppas oss, käre biskop Qluf, att den aIlsmäktigaste ud förgöra. firas gnnli vid s a m m a tid s o m för årtusen- . förser väl vare söner uti något annat stånd ä n till ärkebiskopar, den sedan: en heariisk fest i kristen o m k l ä d n a d , julens fest' biskopar eller kardinaler. Vi akte icke heller det yara
~ a [ l r i i z Weibull- lieligare eller Gudi behageligare ä n andre stånd uti yerlderie,
icke heller att de, som are uti det stånd, kunna Trara närmare saligheten än andre, ändock biskopsstånd är ostrafieliget, när det bliuer brukat efter ~ ( a n c t i ) Pauli grund och mening. o c h have vi för den skuld icke företagit den byggning uti Uppsala till någre biskopars behor, utan för andre orsakers skuld, som
I skolen få höra. Först för det store förräderi, som ärke-
biskopar, lydbiskopar, kaniker, prelater och deras sällskap och anhang Sverige, det adle konungarike, dess Ironungar, regenter, ridderskap och inbyggare ganska jemmerligen esomoftast bhde långligen och nyligen bevist och betett have. Den andre orsakeil, den man icke snarligen förglömma kan, h u r u den siste ärke- biskop Gostaf samfälligen med andre oärlige lydbiskopar, biskop
Hans i Linköping, biskop Otte uti Vesterås med flere oärlige
tyranner, både kaniker och prelater, som i Stockholm försani- lade sato till att bruka och fullfölja konung Christierns store tyranni och dömde de fromme, oskyldige, ärlige riddare, ridders-
man, fruar och jungfrur till kättare och kätterskor och icke allenast till sådane store försmädelse utan ock jemväl jemnler.. ligeri till dödsens tvång införde; det dem icke tycktes ä n d i
ilagot var, Utan ock läte deras oskyldige kroppar till aska ynke-
Iiger1 förbränna, utöver vilket övervåld och store orätt sig den allsn~äktigste Gud förbarme..
