Oderhandeln, P~eussern och Svenska $ommerim
vid mitten
av
1700-talet.
Ett historiskt perspektiv.
Det pomnierska kriget 1737-1762 har aldrig ansetts sisom en gloriös episod i Sveriges historia. Av samtiden be- traktades liriget som en reriodlad spekulatioii i en - som man trodde - gynnsam Itonjunktur, och inga deklarationer
om att Sverige gick i krig såsom garant för westfaliska freden och Tyska rikets valging kunde utgöra ett tillfreds- stallande camotiflage %r en krass maktpolifik. Detta hade mahanda betgrtt mindre, o m de militara bedrifterna hade tystat oppositionens talan. i J u inskränkte sig Irrigfijriilgen liuvudsakligen tPI1 en M i g med försiktighet företaget1 marsch Sver Peene in på preussiskt o m r i d e och ett med lika stor n-egelbundenhet verkställt återtåg. Endast Lantingshausens obestridliga organisationsforniåga, Fessens, Ehrensvards, TTTrangels och Sprengtportens militara duglighet i förening med Fredrik den stores tringma1 raddade kriget från att bli en upprepiling av 1741-1743 års fälttåg.
Den första svenska vetenskapligt genomarbetade fram- stallningen av porninerska krigets "rhistoria finnes hos Malmström P »Sveriges poliliska historia fiani lionung Iiarl XII:s död till statshivalfningen 1772», del 4. Hans framstall- ning ä r gruiidad huveidsaliligen p% ridets s c h ltanslikollegii protolioll. Materialet %r skildringen föreligger till vasentliga delar tryckt i A. J. von Höpkens skrifter och Handlingar rörande Skandinaviens historia, 23:e delen. Enligt Malm- sts(im leddes Sverige in i kriget genom diplomatisk phver- kan från Franltrike s c h Osterrilte. Sverige firespeglades
Oderhniidelii, Preusseri och Sveiislta P o m m e r n vid mitten a v 1'100-talet. 228 territoriell tillvixt i Pornmern vid det blivande fredssl~itet. Man angav aven rattsgrunden för Sveriges Ingripande mot Preusseri: Sverige var garant för \vestfaliska freden och maste såsoin sadan beliiiirapa fredsstöraren. Rådet var splitt- r a t , och delade meningar rådde om det 1ii1npliga att bitrada de franska och österrikiska förslagen. Några illusioner o m Sveriges militara styrka hade maii icke utan satte sin Bit till de allierade makterna. Genom ständiga påtryckningar från i forsta h a n d Franlirike drevs r i d e t u r siii urspreingligen försiktiga position, och den 22 jiiili 6757 fattatles beslutet o m krig. Rlaimström skriver: »Det var icke ensamt Frankrikes vink, som kallade dess trogna vapendragare till striden; det var a n n u mera Imanseendet på den inre partistallningen
.
. .
Det felaktiga harvid var, att m a n alltför illa beraknade både egna, bundsförvanternas och fiendens krafter; det lättsin- niga, alt m a n icke tog n i g r a motgåilgar med i beraliriirigena; det beklagansvarda, att fiderneslandets välgång, ära ocli lyelra skulle göras till insats i partispelet.))I »Sveriges deltagande i sjuåriga kriget 1757-1762)) h a r Seofron Save givit en detaljerad slcildriilg av krigets förlopp.
I det Grsta kapitlet behandlas forhandlingarna onal Sveriges dellagande i kriget. FramstaPlningen g r u n d a r sig på i stort sett s a m m a material som ollalmströms och följer i alla vii- sentligheter denna.
I tysk historieskri~~ning har, naed ett vasenillgf arndan- tag, Marschall von Sulicki, »Der siebenjahrige Iirieg im Poni- merii und in den benachbarten Jlarlren)), av nal~irllga skal Sveriges roll i sjuåriga kriget icke tilldragit sig någon större uppmärksamhet, delta naturligtvis framst p5 grund av den obetydliga militära insats, som svenslra arnien gjorde.
Geinensanit för framställningarna 0111 orsalcerna till
Sveriges allians med Frankrike och Osterrike Gr att m a n lagt huvudvikten vid frågans formella sida. Gången av de diplomatiska förhandlingarna och de beslutande i~istansernas åtgärder intaga hiivtadiatrymme$, detta i ö\~ereilsstimmelse
122
med uppfattningen om 1700-talet soin kabinetfspolitikens tidevarv. Däremot finner man föga om det som skulle bliva segerns pris för Sverige: Pommern.
Men för förståelsen av den svenska frihetstidens framsta utrikespolitislia manifestation a r kunskap nodvändig om Pommern och Oder och om dessa frakters betydelse för det politiska spelet l. Det Iiige, som hade uppstitt vid mitten av 1700-talet, var resultatet av en flerhundraarig historisk ut- veckling. Man kan dari skönja ett fåtal dominerande kraft- linjer.
I
det "'jande förstais med Pornmerra det land, som sam- lats i hertig Bogislaus XIV:s hand vid början av 1600-talet och arid hans död 1637 de facto kom i Sveriges händer, och som sedan i westfaliska freden delades mellan Sverige och Brandenburg. Det vas ett jordbruks- och skogsland vid Oders mynning som sträckte sig på båda sidor o m Stettiner Haff fram till OstersjönOder var ingalunda den viktigaste pulsaidern för handeln genom Tyskland, men den v a r dock en av Tysklands huvud- floder, Den var segelbar "r mindre båtar allda upp till Ratibor i narheten av gränsen mellan Schlesien och Bohmen. Vid Oder Iågo de betydande handelsstäderna Breslau, Frank- furt och Stettin. Dess största biflod, !Vartbe, ar och var segelbar från Kalisch. Netze, Tirarthes biflod, ökade ytter- ligare vattenvägarnas längd. Vid N7arthe låg bland annat staden Posen. För övrige hade Pommesn endast en segel- bar flod av betydenhet, nämligen Peene, som rann upp i Meckleilburg och "11 tit vid Anklam. Med namnet Peene
P Med understöd av Langmanska kulturfonden har förf. vid arkiv i
Stockholm, Paris, Stettin och Berlin bedrivit forskningar röraiide svenska Pommern vid mitten av 1700-talet. I fvreliggande uppsats har endast en mindre del av materialet redovisats.
I äldre litteratur och officiella akter benärniles Stettiner Haff »Frisehes Haff». Med detta senare namn avses i modern tid det vatten,som ligger utanför Königsberg. N a r i den följande framställiiingeii »Frisehes Hafl"» nämnes i citat, avses ailfid Stettiner Haff.
Oderhaiideln, Preusseri och Svenska Pornmern r i d mitten a v 1700-talet. 123 betecknades ocksa del vatten melilan Usedorn och fastlandet, som tillilia var det väsentligaste av utloppen från Stettiner Haff till h a ~ e l . De håda andra utloppen voro Swine mel- lan Usedom och VTollin samt Dievenoev mellan \JTollin ocli fastlandet l.
Pommerns egna produkter voro framför allt spannmål och trä, särskilt skeppsvirke, det senare av vikt f6r den svenslia flottan. Pommerris väsentliga betydelse för Sverige och Rrandeilbeirg-Preixssen lag emellertid knappast i dess egensliap av råvas~iproducent utan snarare i dess lage vid Oder.
Ar l689 utgavs av relilorn vid sliolan 1 Dommitzscli Caspar Sneidern »Geographisch-hist~rische Beschreibung des Odersirohms.» Denna utkom i iijr, utvidgad upplaga år
6742 Sneiderns srerli a r en omstandlig skildring av Oder från kallorila till havet med liorta beslirivningar och kröni- kor över de orter, som voro belagna vid Oder eller dess tillflöden. I detta sammanhang intresserar framför allt hans beskrivning av Oders nedre lopp. Särskilt hans utredning av kommuï~ikationslederna mellan Stettin och Ostersjöil a r instruktiv. O m Stettins ngringar meddelas: »Die Nahrung der Einwohner bestehet guten theils in I<aufmaimnschaft, darzu ilinen der Oder-Strohm, als auf melchem sie nicht n u r mit kleinen Bramen und Iiiihnen weit liinauf in die llarcli und Schlesien, sondern auch mit grossen Last-Schiffen hinab iii die See, und ferner in weik abgelegene Länder ihre Wctaren verfUhren und andere herz~abriingen k ~ n n e n , flirnehmliclm I~eförderlich ist.»
Av Oders utlopp nämner Sneidern sasom segelbart en- dast Peene. »Eine Meile unter Anklam berhhret endlich der Peene-Fluss, nachdem er bey 14 Meiien mit ziemlichen I<riimmen fortgeflossen, erstlich das Kleine Frische Haff und Beträffaiide Oders, \Vartlies och Netzes l o p p och segelbarhet jfr S11.
Schmidt, Beitrage z u r Gescliichte des Stettiiier Haiidels, Die Stettiner Scliiff- falirt u n t e r Friedricli dein Grossen (Raltische Studieii, Bd. 21), sid. 167--170.
"ndast den senare upplagan has varit författaren tillgänglig.
vergrössert sich darmit dergestalt, dass er bey einer halben Meile breit wird und also den grössten Ausgang der Oder in die See, aucla schönsten und bequenisten Hafen, daraus m a n auf Stettin Bauffen kan, machet. » l
Deia betydande staden vid Peenes utlopp var Wolgast.
Om denna skriver Sneidern: »Der Fliiss Peene gelaet herum und ist dieses Ortes, als da das Frische Haff sich zaim theil ins Meer ergiesset, gar tief und zur Schiffarth sehr mohl ge- legen, darunn auch die meistera Scliiffe, die aus der Ost- See auf Stettin und AnckSam wollen, alhier vorbegr streicheri urid Zoll geben mussen.)) Denna fördelning av skeppsfar- ten i aldre tider bestyrkes ocltså av sanitliga liillor. I en
P. bl. för den svenske generalguvernören den 25 februari
11760 framhölls samma synpbmnkter: »Nun ist es zwar aiidem, dass ehedem bei Schwedischen Zeiten, ab eind zu, einige bleine Fahrzeuge der Swine durc%~gegangen siiid, es ist aber n u r zufallig gewesen und solche haben in kleinae Waelige- hende Fahrzeuge bestanden, dass man also menig oder gar i ~ i c h t auf diese kleine Auslaufs der Swine urid Dievenoav regardirel hat. » 3
Dessa citat klargöra de vasentliga dragen i det handels- geografiska Bäget kring Stettiner Haff, Det enda brukbara utloppet gick E r b i hTyolgast genom Peene. Detta faktum kom att i hög grad bestamma såviil Sveriges som Branden- burg-Preeissens pommerska politik. Anmarkningsvart a r alt de bada andra e~iloppen %r Stettiner Haff, Swine och Dievenow, överhaaa~iad icke namaias av Sneidern sasom tra- fikalala. Kartan visar- ek så, att sjöstaderna i Pomrnern grup- pera sig kring vaskra delen av Stettiner Haff. Overhuvudta- ge% voro Stettiner Haff och dess utlopp svårnavigabla genom sandbankar, vilket medf6a.de svarigheter %r större ocli djup- gående fartyg
*.
Det vanliga förfaringssättet vid skeppsfartl Sileidern, sid. 313.
Sneidern, sid. 315.
P. 31. u p p r ä t t a d av liceiltiiispektorcn i Stralsuiid A. Kellinan (Pome- aaiiica, R. A. vol. 544, ang. elron. förh. i allm. Handel. ocli sjöfart, saml.).
i F. \tT. Bertliold, Geschiclite voii Rugeri u n d Pommerii, I, sid. 10-12.
Oderliandelii, Preusseri ocii Svenska Pommern vid initteni av 1700-talet. 125 på Stettin var, att de stora skeppen ankrade vid öna Ruden n o r r o m Peenes utlopp i Qstersjön eller vid Grginswade (på
svenska GrBnsvärd) strax intill Jl'olgast, d a r Basten Iampades s v e r i läktare 1 så stor u-tstrackning, som belaövdes % r att de stora fartygen skeille kunria taga sig fram i de grunda farvattnen. J7id a n d e n befann sig a r e n den svenslia lots- stationen. P5 återvagena f r i n Stettin tilllampades ett motsva- rande förfarlngssatt, då den sliifIiga lastningen från läktare skedde vid Grunslyade eller Ruden och skeppen f o ~ r n e r a d e sig f r i n \JTolgast eller Saralsund. l
Oderslieppsfarten p& 1700-lalet ltan emellertid icke be- traktas isolerat utanm maste sattas i sammanhang med den övriga tyska flodhandelil och kanalfarten siiväl geografiskt s o m historiskt.
Rhen oela Donau voro varldshandellns stråkvägar iTysk- land. De voro genomg5ngsvagarna för handeln mellan Hol- land s c h södra Europa ocll för handeln mellan Frankrike och Europas östra delar. I<onjunkturerna for världshan- deln voro av avgörande betydelse % r valstandet i de stader och lander, som Isgo vid Rhens och Donakis strander. Den tredje huvudfloden Elbe med sina bifloder stod mera i den tyska handelns tja~ast. De Iyslta floderna voro i största de- len av sitt lopp segelbara. Endast i Donau nödvaradigg.jorde forsar stora vattenbyggnadsarbetm. Det krävdes kontinuer- liga muddringsarbeteil och vissa indämningar,
Dessa floders lopp a r s i val kant, att en redogörelse icke a r a~ nöden. Det m å anses tiIl@llest med pipeltaaadet, att Oder, Elbe, Donau och den u r sjöfartssynpunlit föga be- tydande JTTeser sås on^ radier stråla ut frAn eller söka sig mot ett gemensamt centruin, de österrikiska arvlaraderna. De flöto bland a n n a l genona de maktigasle territorialstaterna: Brandenburg, Saclasen och Bayern.
Dessa av naturen bildade vattenvagar liomplletterades "Ailmirkniiigar till Gravarniila preiiss. 1728, t r y c k t hos Dahnert, Pom- ~ilersche u n d Riigische Landesurliuildeii, suppl. 1. J f r aveii Heberlein, Bei- trage z u r Geschiclite der Burg u n d Stadt Wolgast, 1892, sid. 344-345, och Acta Borussica, Hanctelspolitik, 3: 1, sid. 694-G96.
av med konst skapade samfirdselleder "r den iiare sjöfar- tein. Betingades flodernas lopp av landets konfigeiratlon, så berodde kanalernas sträckning aven av staternas vilja. I
första hand sökte de olika territorialstaternas styrelser ut- nyttja eller komma i besittning av de redan existerande handelsvägarna. Territoriella landgränser och narlngspoll- tiska doktriner P förening med krasst fiskaliska hänsyn och privatekonomislia gruppintressen i staterna och staderna gjorde en köpmaais färd utför en av de kyska floderna fran kallorna tP11 havet till ett komplicerat, icke alltid lönande och ibland riskfyllt Gretag.
I
stallet för den medeltida stadspslitilien hade under nyare tiden territorialstatspo1itiken tratt fram. Kurfurstarna i Brandenburg och Sachsen och deras mindre mäktiga kol- leger utnyttjade sin stallning som herrar över en flodstracka tPPI att avpressa handeln de avgifter, som statskassan var Lbehov atr; de hindrade eller afnsinstsne Grsvirade samtidigt trivseln hos sadarna näringsgrenar i främmande land, som fursten s j d v hoppades uppamma. En sådan politik ledde naturligtvis tHI1 repressalier och motåtgarder; dessa förhind- rade i sin ordning en stabilisering av det ekonomislia livet och motverkade ]gradernas uppblomstring l. Möjligheten att
förverkliga denna repressaliepolitik hade fraimst de stater, som kunde satta makt bakom orden.
Den maktigaste territorialstatemn i Tyslrland var huset Habsburg. Ferdinand I hade genom arv och giftermål sam- manbragt det samlade landkomplexet och bedrev en ener- gisk politik för firkovran av sina Iander. Av intresse i detta sammanhang Gr den österrikiska politiken i den mån den berör Pommern och Oder. För Böhmen och Schlesien var Oder den natilrliga utfartsvägen. Men Stettin Inade 1467
erhallit privilegiet, att icke-stettinare voro Grbjudna att fara J f r $1. a. Acta Borussica Handelspolitik, 2: 1, sid. 464 ff. om det Iiansynaslösa liandelskriget mellan Preusseri och Sachsen på 1720-talet; Jfr aven Heckscher, Merkantilismen, I, sid. 37 ff.
Jfr Sclimoller, Studien uber die wirtschaftliche Politik Friedrichs des Grossen etc. II, sid. 23 E. (Jahrbftcher VIII: 1).
Oderhaiidelri, Preussen ocli Sreiislia Pommerii vid mitteii av Ii00-talet. 127 genom Stettin. Alla varor måste lastas av där. Oders lopp inellan Breclau och Frankfurt var sparrat för sjöfart. Frank- furt hade prioilegi~am på Oderskeppsfartean ovanfis Frank- f ~ i r t men utnyttjade icke delta privilegium utan on~besörjde i stallet Irikomstbringaraole landtransporter. All fri handel på Oders övre lopp omöjliggjordes, nagot som i sin tur med- förde, att den nordsydgiende handeln icke nådde Stettin utara sölite sig bekvämare vigar. Härtill bidrog också att gamla handelsvägar ledde i ost-vistlig riktning, där varuut- bytet skedde mellan det industrifattiga Östeuropa och det in- dustrialiserade Västeuropa med Breslau som handelscentrum.
På grund av de restrilitiva bestämmelserna för sjöfarten på Oder gingo transporterna i huvudsak p i foror från Fiirsten- ivalde till Frarrlifurt a. d. Oder och darifråii iikaledes på fo- ror till Breslau. Det lyckades Ferdinand I aft sluta ett fördrag med kurfurst Joachim II a r Brandenburg å r l555 varigenom sjöfarten pi% Oder frigavs och skeppare från Stettin kunde fara med salt till Breslau och taga lioppar i retiirfrakt ?.
Men genom allehanda scP-iiBaner mellan Frankfurt och Stet- tin, nlellan de pommers1;a Iiertigarna och liiarfurstarna i Brandenburg råkade denna handel redan på 1560-talet i stoelining.
"
At1 förena Orieniens handel med Ostersjöns var en tanke, som förut f ~ r e s v a v a t de tyska kejsarna, framför allt böhrnaren Iiarl IT. Genom en kanal mellan Plloldau och Donau skulle handelsvagarna ledas till Prag och d i r i f r h utefter Oder och Elbe g5 till Nord- och Ostersjön.
Aven en vattei~vägförbindelse mellan de österrikiska arvländerna och de hal~sburgska Yederlanderna var av stort intresse f ~ r Ferdinand I. Han sökte förverkliga denna ge-
'
r. Schroetter, Die schlesische TTTolleni~~dustrie i m 18. Jalirliundert (Forschirngeii z u r hraridenhurgischeii u n d preussischeli Gescliiclite, Bd X), sid.130-131. J f r iiven Toeclie-Mittler, I>er Friedrich-m'illielmskai~al u n d die Berlin-Hamhiirger Flussehiffahrt (Stalits- u n d social~rissei~scl~aftlic2ie Forscli. lirsgb. v. Gustav Sclimoller, Bd S I , H. 3) sid. 11 ff.
? Toeche-LIittlei-, a. a . , sid. 12.
3 Wehrmailn, Geschichte von P o m m e r n I I (l>eutsclieLandesgescliiehtei~,
iaom att i samarbete ined Brandei~burg åstadltornma en ka- nalförbindelse mellan Oder och Spree. Motstånd från Sach- sen, som fruktade en minskning i Leipzigs handel, likgiltighet och brist på medel hos Braildenburg gjorde, att frigan åter fick förfalla. Ferdinand 1:s två projekt att öppna en handels- vag från Schfesien, som gick utanfQr de gamla stråkvägarna, misslyckades .l Oder firblev stangd, och tanken på kanal- Grbindelse mellan Oder och Spree fick förfalla. Men Karl IV
och Ferdinand I hade dragit upp riktlinjer, som icke skulle falla i g8ömsl;a.
Det a r icke h ä r någon anledning att redogöra "r den långvariga tristen o m Oderhandeln under senare delen av 1500-talet och de två Grsta årtisnderaa av 1600-talet. Med Wallensteins framstöt mot
t st er sjö kusten
under de sista åren av 1620-talet började problemet att ånyo rullas upp.D o m i i ~ i u m maris baltici var det mål, som "resvävade laonom sasom ett led i kampen för den habsburgslta univer- salmonarkien, men en förutsatti~ing för att m å delta mål, i den mån det icke endast gallde att militart besatta vissa områden, var att hela Oder stod till kejsarens förfogande. »Die raumliche Trennung der österreiehischen Länder von der Ostsee mrasste diirch eine Verkehrserleichterung verririgert w e r d e n . ~ Makten i \Tallensteins arm6 sopade undan det motståild, som Frankfurt a n der Oder alltid reste mot en fri trafik på Oder. Ej heller kt~rftirsten Georg IITilhePm av Brandenburg kunde stå emot trycliet. 1628 Qppnades Oder fOr andra gången. Med hot och lockelser hade man redan under föregaende år sökt bringa hansestäderna i mera intim kontakt med Österrike och Spariien. Baserade på Ostersjö- kusten kunde de kejserliga härarna och flottorna med utsikt ii11 seger kampa den avgörande kampen om väldet Qver 0 s - tersajön och därmed över Hollands huvudhandel. Företaget Iyckades utom p i en punkt: Wallenstein kom icke att be-
l Toeclie-Jlittler, a. a., sid. 12 ff.
Toeclie-Mittler a . a., sid. 91. J f r aveil Sclamoller, a. a. (Jahrbiklier, V I I I : 1) sid. 40.
Oderliandelii, Preusseri ocli Svei~slta Porninerii vid m i t t e n a v 1700-talet. 129 harska Oders mynning. Beliigringen av Stralsuiid inaste upp- givas tack vare Sveriges ocli Danmarks ingripande
På Odermyiiningen baserade ocksi Gustaf Adolf sitt falt- tag B Tysliland. Hans operatioiler följde sa noga flodlinjerna, att han vid overgången fran Oder 6111 Spree-Havellinjen i sin marschroute f d j d e den vag, d a r Ferdinand 1:s kanal sliulle h a gått fram.
Efter Ar 1630, det år d å Gustaf Adolf hade fullbordat erövringen av Pommern, utövades makten P hertigdömet i huvudsak av svenska myndigheter, trots att genom testamen- tariskt förordiiande hela Pommern efter d e n siste hertigens död skulle tillfalla Brandenburg. Hertig Wogisla~is död 1637 medförde ingen förandring i laget. Under det trettio- åriga krigets sista a r var Pommern bas för d e svenska ha- rarna och I~roliuvud vid Icommunikationerlna med laemlandet. Det tipphavande av hertig Bogislaus testamente, s o m delningen av P o m m e r n innebar torde kunna betralitas som en av Sve- rige med makflnedel genomdriven erövring av en viktig bas p& kontinenteil, varigenona samtidigt e n regel slröts för en
av Tysklands viktigaste floder. Rättsgrunden för forvarvet av Pommern var att en satisfaktion skulle Ileredas Sverige %r återlämnandet av övriga av Sverige i Tyskland erövrade områden.
Enligt westfaliska fredens 10:de artiliel morn. '2 erhöll
---. --p
-Generalstaben, Sveriges krig 1611-1632, Bd IV, sid. 107 ff., sid. 222. I liapit~ilatioiieii ocli alliailseri mcllaii Gustaf Adolf och hertig I3ogislaus den 10 juli 1630 bestämdes i 14:de paragrafen fövande: »Eildlicli uiid z u m Vierzeliendeil, habeii w i r Iiöiiig von Schweden uiis p e r expressum vorhelialteil, dass waiin eiil trauriger 'rodesfall sicti l~egeheil, u n d des Herzog in P o m m e r n Eiebden die Welt oliiie hlariiiliciie Eeibes ?:rbeii gesegiien sollte, elie u n d zua7or d e r C h u r f u r s t z u Braiidenburg, als ereritualiter GeIiuldigter Successor, diese Einigung ratificiret u n d bestätiget, urid dieseii Landeii z u i h r e r Entlediguiig wiirklich assistiret hätte, oder da d e m Gliurfursten die Succesioii von allderil streitig gemaclit und widerfochteii wiirde, IVir Iiönig in Selimedeii oder iinsere Successorer~ aii d e r Iiroil alsdail diese Lande Sec~uestratiti u n d Clientelarioria protectioiie s o laiige iiiric behalten \vollen, bis d e r p ~ ~ n c t u s succesionis seine vollständige Kiclitigkeit uiid Erledigung erlange-t, u n d iii is von dem Successorc die Iiriges-Uilkosten, so docli oliiae einige Bescliwerden, Belastigung o d e r Zutliat des Landes IJommern iiild aller daruiiter gehörigen Stiinde u n d Einwoliraer,
Sverige Vorpommern med ön Riigen och i Hinterpommern Stettin, Gartz, Damm och GoPlnow samt ön MTollln och dess- utom Duna cum interlabente Odera et mari, vulgo das frisckie Raff vocato, sriisque tribus ostiis Peine, Swine & Devenow, atque adjacente utrincpe terra ab initio territorii Regii u s q t ~ e in mare Balthicum ea latitaidine littoris orientalis.»
'
Sverige erhöll alltså full kontroll över alla förbindelserna mellan Frisches Haff och havet. De raittigheter, som tillkommit hertigarna av Pomnlern och furstarna av Rtigen, Bdevo över- låtna på den svenska kronan. Av betydelse i detta samman- hang a r att Sverige erhöll ratten att upptaga tull i Pommern och Meckleiaburg. »Ad h ~ c concedit eidem moderna vecti- galia (vailgo licenlen vocata) ad Iittora, portusque P o m e r a n k& Megapoleos, jure perpetuo.)) Dessutom fick Sverige genom
senare underhaaidllngar med Braradenburg en sträcka av östra Bderslranden. Brandenbrirg erhöll återstoden incliisive Kam- min vid Dievenow.
De rättigheter i Pommern, som tillkommo de svenska och brandenburgslra suveranerna, stader, menigheter och andra korporatloner, voro icke bundna vid den granslaggniog, som skett i westfaliska freden. De voro grundade på den rättsställning, som var gällande för furstar och menigheter P den pommerslia stat, som hade styckats. Sverige hade utan tvivel blivit den makt, som i realiteten Iiontrollerade Pom- naern. De militara maktförhållandena vid fredsslutet hade avgjori delningen till Sveriges förmåia. Redan de första underhandlingarna rörande det område på östra Odersiran- den, som skulle tillfalla Sverige enligt 10:de artikeln i west- faliska freden, Bedde till langa och svåra tvistigheter. H entriehtet, und diese Goiljunction und Einigung gebuhrend ratificiset und vol-
lenzogeil wird» (Dalanert a. a., I sid. 80).
Westfaliska fredens 1O:de artikel, mom. 1 (Sveriges traktater, V I : I , 1,
sid. 373).
Sveriges traktater, VI: I, 1 , sid. 374.
»Das bedeutete die Grundung einer fremdherrlieheil GrossmacBit anf deutschern Boden, die Lalimung eines selbstaiidigen deutsclieii Nord- und Ost- seehandels)). Toeclie-Mittler, a. a. sid. 30.
Otlerliaildelii, Preilssen och Sveuska Ponamerli vid mitten av 1700-talet. 131 april 1650 samrrnaaatradde delegater fran S ~ e r i g e och Branden- hurg i Stettin. 3l[ari Icämpade om by efter by, och först å r 1653 kunde dragkampen avslutas. Den 4 maj detta år slöts en konventioil, sona reglerade gränsen mellan syenska och braiidenbiirgslca Pommern, vasigenoni Sverige tillförsakrades I;o~mtrolleri ö ~ e r Stettiner Haff. Men det faktum, att man nppdragit en demarkatiorislinje, som slciljde de båda s~iverä- iiernas högiletsområden från varandra, hindrade icke, att gränserna voro genombrulila av ett nätverk, spunnet av eko- iionaska intressen, privilegier och jordinnehav, något som i sinom tid kom att spela era viss roll.
Av större vikt för det här avhandlade ämnet an juste- ringen av gränsen i Hinkerpomrnern voro emellertid de sam- tidigt förda underhandiingarna r ~ r a n d e ratten till uppbärande av tullar och licenter. I den slutliga licentrecessen den 4 maj
1653 skedde en uppdelning av Iicentinkomsterna på så satt, att Sverige erhöll hiilften av licenlinliomsterna frain Hinter- pommern d atom hela inlromsten fran de vorpommerska licen- terna. Woclr skulle suveränitetsrattighelerna i Hinterpommern obeskurna tillfalla kurfursten av Brandenburg. Den av Sverige införda licenttaxan skulle gallla. 13efunnes nigon förandring iiödviindig, skulle Sverige underrätta kurfursten, »auch Cnser Bedenken und conseils dariiber mitilehmen lassen)). 'Tull- frihet beviljades kurfursten för »Getreidig, Vict~nalien, Haus- gerathe, Jägerzerng, und anderen dergleichen, zu Unserem Hof- staat notliwendigen und uiientbekrlichen geringen Sachen.))
Denna senare klausul bar inom sig inöjliglaet till tolkningstvister. Vad som meilades med Iiovsiat var nämligen synnerligen tvivelaktigt. O m nian i ordet tolkade in samma innebörd som i det engelska tlne kings houseliold eller det franska la inaison royale, rymdes under begreppet hovstat även kur- furstens liv- ocla hustrupper och lullfrilaeten oinfattade d i en betydlig rnangd varor.
Däliiiert, I, sid. 95 If.
* Diiliiiert, 1, sid. 171. ff.
S Licenttraktaten 15:e p u i l l ~ t e n , clt. efter D i h n e r t , I, sid. 178.
Brandenaburg hade icke vuniait det vasentliga i de% rika pommerska arvet, Oders utlopp, och förblev en inlandsstat. Dess politil.: liom att i hög grad bestämmas ay detta faktum.
H den målmedvetna efter first holländskt, sedan franskt monster bedrivna ekonomiska politik, som den store kurfurs- ten förde, sQlcte han på en gång gagna sina egna Iiinder och rniiiska den favör som Sverige hade genom innehavet av Stettin. Detta skedde genom att han återupptog Ferdinand 1:s projekt o m en kanal mellan Oder och Spree. Stettins, Saehsens och Sveriges n-dotstånd, de lokala sarintressena, främst de, som representerades av Frankfurt an der Oder, skotos åt sidan. Kanalens strackning var namligeti planerad så, att den förenades med Oder soder om Franlifurt. Dari- genom kom iaied $31 visshet gränsande sannolikhet den schle- siska haridelan att boja av vasterut, innan den nådde Frank- furt. Fredrik \Vilhelm fullf68jde emellertid sin plan, s c h
ar f668 kunde de fljrsta fartygen passera Berlin på arag från Breslau till Hamburg. En bekvarn Grbindelse, som bröt elbefartens rnoaaspol, hade skapats. Ur det hair behandlade ämnets synpeinkt ä r det s5n.skilt viktigt, att Brandenburg fram- fOr allt sokte hindra all uppblomstring av handeln med Stettin. Defta skedde genona att nied tullafinader draga denm efter 30-ariga krigets slut snabbt eippblomstrande schlesiska handeln med Hamburg genom den nya kanalen och soula- gera Frankfurt a n der Oder "r förlusten av denna handel genom att Grsvåra den handel, sona Stettin drev på Oder
och dess bifloder.
'
Fredrik \$Ti%l~ePms firsQk alt er6vra det svenska Pom- merni 1660 misslyckades. Det krig med Sverige, som sii l ~ ö r d e i l av begreppet Fiirsteiigut. J f r Acta Borussica, Handelspolitik, 2: 1, sid. 164-488, 509-512.
l Orn Fredrik WilliePms elronorniska politik s e bl. a. Hugo Rachel, Der Slerkantilismns in Braiideiiburg-Preusseri (Forscliungen zu brandenburg-preus- siscli. Gesch., Ud. 40), sid. 221 ff.
K. R . Sielaiider, Drag u r Stettins P~andelsliistoria p å 1600-talet (Histo- riska forslriiingar, tilliignnde J. R . Danielsson Icalrnari, Helsingfors 1913) sid. 154. F ö r Bversiittning frhn finskaii stannar jag i förbindelse till redalitor
Oderhandeln, Preussen och Svenska P o m m e r n vid mitteii av 1700-talet. 133 lyckosamt inleddes genom slaget vid Fehrl-sellin 1676, syntes skola giva Brandenburg en större fn-amging. Niistall hela svenska Poainmeran var erövrat, d 5 Frankrike lat sina trup- per inrycka i det brandenburgslna Cleve "r att dymedelst iaata tryckea på sin fGrbundne, Sverige. Ställd i n 6 r hofet air ett krig med Frailkrilie ~ n i s t e 1;urfiarsten av Brandenbuag uppgiva största delen av sina erövringar B freden i S:t Germaan e n Laye den 9 juni 1679. Någon vinst av kriget hemförde Brandenburg doek. Det erhöll nariiligen allt svenskt land öster o m Oder utom staderna Dam111 och Golli~om och d5r- till hörande områden. Staden Golliio\v slnulle dock lösas från Sverige med 50.000 riksdaler. Sverige miste också avst5 från den del i de hinterpommerska tullarna och Iicenterna, som d e t h a d e erMaliit genom recessen 1633. Det väsentliga onmïådet vid Oders mynning "rblev i svenska handel-, och kurfursten förband sig att icke anlägga några befistnaingar i de landområden, som han erhållit.
Efter det stora nordiska kriget skedde en stor gränsseg- lering till Sveriges iiackdel. Genom freden i Stockholm B720 reducerades Sveriges pommerska besittningar till a t t omfakta Vorpommern norr om Peene och Riigen, naen Sverige behöll farvattnet mellan Usedom och fastlandet, d. v. s. Peenes nedre lopp.
I fredstraktaten stipulerades noga de rättigheter, soas1 tilllionimo de olika staterna rörande Peeneiarten. Inga nya tullar eller pålagor finpo tapprättas »auS besagtem Strom und anderen darinn fliesseiideil Wassern», ita an allt måste bliva vid det tillstånd, som rådde före kriget. Preussiska under- satar voro förpliktade att erlagga de f i r e kriget gallaride av- gifterna vid \TTolgasl. Sedan de erlagt dessa, oro de befriade
f Fredsfördraget F j u n i 1679. ilahilert, I, sid. 18.2 ff.
V»L!nd cediren u n d uhertrageii S i e die S t a d t Stettin, m i t dem dazii gelegten District Landes, zwisclien d e r Oder uiid Peenestrom, iiebst denaen Inseln Wollin iilid Usedom, s a m t denen Ausflussen d e r Swine uiicl Divenarv, dem frisclien Haff u n d Oder, his sie i n die Peeiie fliesset, uiid iliren Nameir
verleliret))
. . .
(Dalinert, I, sid. 197). "Ibid. sid. 201.fraii vidare avgifter. De preussiska undersåtarnas rattigheter voro sålunda klart fastställda. De facto stod Peeneströrnmen under svensk suveranitet, eftersom alla fartyg - utom en viss grupp - måste betala samtliga avgifter, såval Licent som Fk;irstenzoll, i JITolgast. S ~ e r i g e uppbar dessa avgifter såsom arvtagare till hertigarna av Poinmern-W olgast. För a tt reg- lera de tvistiga frågorna om licenterna i Stettin fördes sar- skilda underhandlingar, som ledde till ett fördrag, den s, Ii.
licentakten, samma ar, som freden slöts. Enligt denna skulle alla fartyg, som kornmo från eller gingo till Stettin, vid T'C'ol- gast endast betala Fiirstei~zolil men vara befriade från alla andra avgifter. Däremot skulle alla fartyg, som icke berörde Stettin, betala såväl Fiirstenzoll som Licent i Wolgast. Preus- sen bibehölls vid Furstengutfriheten.
Det stora nordiska kriget hade såleanda reducerat Sve- riges landinnehav i Pommern till en obetydlighet, men den reella positionen för Sveriges rakning bestämdes ingalunda a v hurii stor eller liten del av Pornmern, soiai Sverige inne- hade, utan av vilken del, som tillhörde Sverige. I<ontrollen 6ver Oder kunde utövas p i tvii punkter, i Stettin och vid Peenies utlopp, d. v. s. i \Yolgast. Bet avgörande för kon- trollen av Oder var givetvis innehavet av Wolgast, som be- fiaaskade det enda segelbara utloppet, inen u r fislralisl; SYII-
punkt betydde Siettin betydligt mera. Genom licentaktena
1720 voro licentinkoinsterna fran Stettin undandragna den svenska kronan men å andra sidan var Stettin icke säkert i Preiissens hand, så Iänge en frammande makt kunde taga tribut av dess handel och utfarten till havet icke låg i Preus- sens händer.
Skenbart hade Sverige 11726 ~indaritrangts från kontrollen över Oders mynning. Endast ett obetydligt landområde liring Stralsund var kvar av de gamla besittningarna.
I
realiteten var emellertid det svenska Pornrniern vardefullare a n kartan gav vid handen. Det enda någorlunda farbara utloppet för Oder, Peene, gick förbi de svenska besittningarna. F r i n JI7ol-Oderhandeln. P r e u s s e i ~ och Sreiislra Pornmern r i d m i t t e n a v 4100-talet, 135 gast kunde Sverige fortfarande Bcontrollera in- och ulfarteri av alla sliirre fartyg.
Ileil territoriella fördelning av P s m m e r n , som blev re- sultatet av freden i Stockholm 1/20 bestod, tills Sverige de- finitivt förlorade Pommern.
-- - -
De tidigare 5rtioi-ideila a r 1700-talet eitniiiirlrtes av en betydande handelspolitisli alitivilet I Adedelhavet fran kejsa- rens och Franlrrilies sida. Från båda hållen sökte mana efter en möjlighet att kornabii~era 8stersj6- och medelhavs- handeln. Ett österrikislit projelit var att via Triest fiara va; r o r n a landviigeil till Sava vid kaibach ocla sedan intmed Sava till Belgrad. D a r i f r h slteille transporten ske uppför Donau och Mersch
SK
95ngl den senare var segelbar. Efter Hand- transport 6 r e r Sudeterna sl;ul%e varorina sedan f6ras utför Oder tiil Stetti~i. lDet fraiiska förslaget gick ut p5 att varorna skulle föras rbant pyreneiska halvön upp till Elbes mynning och sedan flod- och lic~lialv2gen till Stettin. Detta frarnstalldes i e n »memoire s u r la comnneree de Prrasse eia genneral)) av den franske agenkil Saudray. "en Iian dateras till mitten av 9740-lal~t, eltersom Fii~owltanaIen (mellan Havel och Oder) ocla PlauenPianalenl (mellan Havel och Elbe) omtalas som nyss i'ardiga. 'jTrafiBe1-i Is6i.jade p5 deii fasra 1746, p5 d e n senare 1745.
:<ar Peter fraualliastade ~nöjliglaeleia att draga den bortre orleniens, friimst Persiens, handel från inedeli-iavsl%iaderna över Rysslaiad till R6nigsberg och Stettin. j
Dessa prsjeltt, s o m iiro r u r d a en mera djaapgaende tir-i-
dersökning, syraas "rflugi~a och voro det ocksa, men de rippfattades sakesligen som allvarligt menade i Jobra H,a~vs och IVaPpoies tidevars.. Gemensamt för dem a r att man sia-
'I'oeclie-Mittler, a. a., sid. 105-406.
L Aiemoires e i docuinerits, foiicls d i l e r s , Prilsse, 1 (:\rcliire du minis-
here des affaires ;trangeres).
* Sclimoller, Die rassisclie Iiompagiiie iii Berliil li2.l-Ii38 (Zeitsclirift
iiir preilssiscl-ie Gescliiclite, ::c1 20), sid 4 3 .
ker undvika - två hinder för den lidens Imandel, barbaresk- staterna och Oresundsterllen. Av vilit i detta sammanhang är den preussiska regeringens iilställiling ta11 frågorna.
Preeussen, sådant det framtradde omltring 17.28, v a r icke 1800-talets stramt centraliserade stat. Genom arer och eröv- ringar hade ett landkonaples skapats, s o m sammanhö%ls av suveränen, kurfursten i Brandenburg. Dessa Bänder hade icke ett gemensamt namn. »Preusseri» som benan~niwg på Hohenzollrarnas länder a r en bal;åtprojlcering. Undersåtar- nas ekonsnaiska s c h politiska rättigheter vilade på sedvanae- rattsliga eller kodifierade riittsgrtinder, olika i de skilda lands- delarna. Tiarje ekonomisk politik fran PIohenzoP1rariaas sida maste diirfi9r bli en invecklad ilavigering inaellaii slika riitts- krav och privilegier. Till delta kom att statens snabba väst h r ä n d r a d e girdagens utland till dagens egna p r o ~ i n s .
Under den store kurfurstens regering hade en bety- danade uiaiformerii~g a v Brandenburg-Hgreeassen 5gt rzanl. Dock kunde ä n n u p i hans tid stiider och menigheter genom- driva sina önskningar mol monarken. Gimder Fredrik Ivil- helm I hade de eenbralistiska lendenserna natt sH Iangt, att de lokala intressena icke niot monarkens vilja kunde g(ara sig gällande. E n förskjutning i Brandenksurg-Preussms eksnorniska politik h a d e oelisa ägt r u m . Medan deii store kurfursteal till naönster haft 'tolksert och drivit en vittsvii- vande politili, karaktariserad av bl. a. stravan efter Iiolonier, orientaliska handelskompanier oc1.i flottpolitik, triingdes per- spektiven s a m m a n under Fredrik JVilBaelm
I.
Man gick fraiii på olika linjer. Fredrik TVilhelm 1 och hans intimaste ekonomisl;a radgivare geheimerådet Maniiiiins hade klart för sig att Oderhandeln med Stettin som utsliepp- ningshamil n r preussisk synpunkt var att fcpredraga framför Elbehandeln scli Hamburg. E n av Steltins viktigaste han- delsgrenar att sinbesön-ja transitering av polsli sparinii~58
- -
l Ediiard Hubricli, Zur I.:ntstehuilg der prenssisclien Staatseiinlieit
(Forseliungen z u r brandeiib. preiiss. Gescli., Bd 20, H. 4j, sid. 347 ff.
'
Naudi, Ilie i ~ ~ e r k a n t i l i s t i s c l i e Wirtscliaftspolitili Friedricli \T'illielrns I (Historische Zeitschrift, Bd go), sid. 5 ff.Oderiiandeiii, Prenssen ocli Sveilska Porninerii vid m i t t e n a v 1700-talet. 137 genom det preussiska området. Genom att tredubhla filillen f6r genoriifart 1723 spiinde naan bågen för högt, och mellan i s e n 1724 och 1140 gick praktiskt taget ingen polsli spann- må% över Stettin.
'
Xlotlverii~gen för denna s5l%sara1ma åtgard låg B deil jordbrukskris, som under detta årtionde träffade ave11 Preusseri. Man fi.ulitade för att export ö r e r Stettin av polsk spcan~iinål skulle pressa ned priserna p i preeissisl; spannmål genoin att konkurrera på den utländska n~arlina- den. Denna politik bekämpades av krigsridet 17hl i Steitiia och kamniaerdirelilor E-lille á I<tistriia. Den förre, som r a r stationerad I Stettin, s i g problemet ur deilila stads synpunP;t. Han föreslog ulgravnlngeii av en kanal vid Smine och alt Havel sklille föreenas med Oder genom en kanal, som träf- fade Oder norr om Frankflirt. Hille framlade 1'73% ett mera vittsyftande projelil. Han delade e'hls uppfattning oiai den polska Bmaildeln över Stettin och påpekade h u r man skrille kunna f6rse de polska prårnarnia med returfrakter i form a r salt, sill, järn och yllevaror m. m. Cnder 4'720- och 1730-talen Ilade han med franagang Iycliats höja Frankfurt aia der Oders handel genom massorna darstiides. Tillväxten i Frank- f ~ i ï t s handel hade g5tt ut över Breslau. Man kan i Hilles projekt se ett försök till rationalisering av deil iiord-sydga- ende och 6st-västliga hatideln genom de preussiska omra- deiia. Rilles kungstanke var att Iiaiadelspolifiskt isolera Sclilesieil genom att hindra Breslaus direkthandel p i El!,e och Oder och göra Fraiilifrirl a. d. Oder till den stora T a m - marknadeaa, dar Selalesiens köpnilän skiille 1% hämta och lanaila sina varor i stallet för att 11:~ ctirelrta förbindelser nied Hamburg ocli -- vilket avenledes var ett sclilesislit önsbe- inål - med Stettin. HiEle lycliades icke sparra i~andelin över Fric.dri~h-J~~ill-ielms1iana1e11 ocl-i Berliii, aiieii i fråga om Oderhandeln kunde haai stödja sig på deii politik, som före
1720 var Preusseris och som a i l l l ~ ~ hade starkt slöd i stora
'
Sclimoller, Stutlieii u b e r die 1.l~irtscliaftspolitili Iiriedriclis d e r gros-seii (Jalirhuclier f T I I l : J), sid. 51 fl. J f r Acta Korussica, H a i ~ d e l s l ~ o l i t i B , 2: 1, sid. 585.
133 Kils Holmberg.
kretsar. Det blev under hela Friedrich 1;i'ilhelrns regering omöjligt f ~ r Breslau att forbi Frankfanrf linyta firlsindelser
med Stettin.
Det var emellertid icke om6jllgt alt p i annat satt bringa Stettin tH11 uppblomstring, HiBle och den preussiska rege- ringen tilldelade Stettin en ro81, som icke nnenligt siiulle in- fluera på Frankfurt a. d. Oder. Det var Iiandelsförbindel- serna sjöledes med ostersjojl5nderna.
Kar Preussen erhiall st6rre delen UV Pommern 1720, vas landet ödelagt. Stettin, som B692 hade haft B28 skepp, hade Ar 1/20 endast 38. Den preussiska handeln hade genom den store kaariurstens kcsrnaH Sagas 0111 P öst-vastlig riktning.
l i a n visste "r18 en början icke hesra innehavet av Stettin skulle utaayttjas. I insikt oan Peenes betydelse hade 15rcus- sen s ~ k t erh918a ViToIgast, Loitz, Grianswade och Ruden rid freden 1 Stockholm, men miss%yckats. X i r n u freds- och licentiraktaterna skialle börja tP%lhmpas uppstodo tvistigheter med Sverige, detta i synnerhet nar Preussen p5 1720-talet började inse huru de pommerska eröuringarna skulle kunna garas fruktbara.
Ett sliötebarn f0r den preussis8;a staten var ylleindu- skrien, som man vid tiden omkring 1'720 hade lyckats driva
upp till ea-n ganska avserrird oillisfa'itr:l~ng. Dess framsta npp-
gift var att fikse den -viisa~lde preussiska armen med uni- former men ock& att arbeta for export. Genom en liedja av vbl f6sdr-a dapHomatisPia underhandlingar lyckades man be- reda marknad fbr de preussiska y1letygerna i Ryssland. &led stora fisvantni~agar skapades ert ryskt handeilsi<oi-a3pa1~i9 som skinlle ila Stettin ii11 export- och hmporfhamn. "om retnr- frakt fri-%n Ryssland raka-nade man p5 flera varor, som iiven Sverige exporterade, bl. a. >>Si$eriscla Eysen, \veHches den1
S a n d i , n. a., sid. 9 ff.
Acta Borussica, Handelspolitik, 2: 1, sid. 5 5 3 .
Pbid. sid. 554-556.
Sclimoller, Die rnssisclie Iiompagiiie ii1 Berlin 1724-1738. Jfr Acta Borussica, Handelspolitik, 2: 1, sid. 646.
Oderlia~idelii, I-'reusseii o c h Svenska Pommerii vid m i t t e n av 1700-talet. z39 Schwedisellen vorgehet.» l Konipaiiiet hörjade sin verksam- het 4/25 s c h hade stor frarmagang. Perspeliliv öppnades f6r att draga den ryska handeln aned Ceiitrale~sropa 6ver Stet- tin. Den svenska regeringen i Pornrnern v a r emellertid icke overksam ulaii insåg de betydaiide ksnsekvenseriia för Pom- illern atr detta kompani. Enligt lieeiitaliten a v I720 skulle endast Stettin vara befriat i r h licenterna i \Toligasi, men preussiska regeringen 1)eviOjade ryssar borgarratt i Stettin, kringgick p5 så satt Iicenibestammelserna ocl-a 1~egarde licent- frihet for kompariiets medlemmar. "en svenske general- guvern8ren igiilgsatte genoni svenske miriisterni 1 Berlin och k a m m a r r i d e t Gyllelipatïon utredning i Urendet. Maii for- modade i skrivelsen iiil naiilistern: »dass alle ildellabra Von eirier Compagnie nicht a-n einen Orth lvohnena konten, ITO- durch m a n zu Verstehen gibt dass alle Compagnie &Terxvan8e nicht sollche Stettinsche laurger siiad, die simplennent irm Stet- tin wol-nnen uind daselbst durcli Handleing iiare Kalarung sucl-sen, sonderni Leute sich darianter befinden so in anden Sladteri sich aufhallen, und zu erhajteiaig des grossen Por-
bheils Bron deneii Licenten i n 'FTolgast hefreyet z u seyn n o r das burger Recht iii Stellin pro fornaca genroraiien und sicl-n Iver weiss aucla mit was lTsrtheiE oder sonst amf was fur genege sic11 iii Stettin possessioliirt gernacht s s i ~ s l aber umlj Stettin sichi wenig belaummern, dahir gegen diejeniige Eicent- freyheit so in d. :so 1720 aufgerichteten Convention belleber bloss auf die in Steili:~ verilablennenl wohiasakte aznd daselbsk haridlung treil1e~acS8e Burger ilnd S<ahiifle~tBe n u r abzielet, bey tl'elchena Umstanden (.
.
fui;ts%iadat.
.g
nach seinen beywoh- nend(era) Lurnieres leicht ermessen tya sir de dass man bcy dieser S3clae etwas intendirete so Ibhrcr) M(onig%iehen) lH\qje- stat) hohem interesse liöehsr pr~j1idicirer-a Tyaren daher s s 4'ieE ilothweiidiger seyn lyurde allen fleiss anzu~venden die eigeiitl(ich)e l~eschaffenheit dieser Compagnie so T i e 1 Hm-Beilage znm Bericlit des p r e u s s . Gesandben hlartlefeld, 1:': m a j 1 7 2 9 .
Cit. efter Schmoller, Die rassisclie I(ompagnie, sid. 55.
~ c l i m e d i s c l i e l<egieriiiigsarcliiv, Iiep. 10, vol. 202, Russisclie Com- pagilie ( S t a a t ~ a ~ c l i i o , S t e t t i n ) .
mer möglich zu decouvriren u. fslgl. das przjildiee abzu- k e h r e n . ~ l
Frågan ledde icke till något avgörande, men citatet ar belysande "r den svenslia inställningen tio1 problemet. Inne- Biavet av JTToigast hade sin betydelse för Sverige, dirigenom att handeln bjver Stettin kunde kontrolleras. a r 4729 ledde tulstiglaeteraaa mellan Sverige och Preerssen 1118 en diplorna- tid< konflikt. H en not %il1 svenske ministern 1 Berlin den
P5 mars framf8rdes de preussiska kktgomiien, vilka samt- liga gingo ut p5 att Sverige vid 3f7olgast utnyttjade sin stall- ning p& ett siitl, som var stridande mot traktah-na. Man klagade över alt Stettans uppstader i Wolgast fingo betala icke blott FC~rstenzolB titan aven Ilcent. Den svenslia regeringens politili ansågs g2 ut på »dass die Stettiniksche Bandliing g h z - lieb ruiniret, eind dagegen die ilrolgastische in Aufnahme gebracht werden soll.»
'
Man bestred ivenledes, att Sverige uppsätihöli hedstralilaternaas bestanimelser om avgiftsfri trans- port av Furstengut. Från preussisk sida haivdades att »zum Fiirs-ieni-Geat alles desjenige gehoret, \\las seiner R8nigl. Maje- stat epittveder Iia seso territosio et proprje fundo gewonnen tand erworben, s d e r aber ausaviirts z u Dero eigenen Bekuf kommen lassen,» Sasom av nigra å r tidigare förda under- handlingar med Sachsen framgår, avsågs på preussisk sida med Fëirstengut »\ror allem MPahl- eind Bausieine und S a k , » d. v. s. under betecliningena Furstengut kunde prak- tiskt taget vad som helst rubriceras. i Den pretissiska stand-punkten bestreds scáisi fran svenskt håll i en not den 12 maj 1729, dar man dock gick utanfor punkten ona Ffirsten-
gint. "11 Imel serie av mindre tvistigloeter ägde rum under Ibid.
Des Iiönigl. Preussisclien Rfinisterii Gravamina gegen scli\rediscli- Vorpominern in Ansehung einiger P u i l l ~ t e des Friedeiisscliluss l720 etc. (Dihtiert Suppl. till Bd I).
Ibid.
Acta Borussica, Handelspolitik 2: 1, sid. 497.
Anmerliungen iiher v011 Königl. Preussischer Seite gegen die Kroile Scli\redisclien abgefasste Gravamina. Dahnert, Suppl. till Bd I. J f r a r e n
Oderliandeln, Pieussen och Svenslca Poriimern vid mitten a v l i 0 0 - t a l e t . 141 1720- och 1730-talen. Oni transporten av trävaror och p$-
lagor å dessa tvistades ar 1725.
'
Om fiskarnas a-attigheter fördes en Iilagvarig notvaxlilag. Prerrssen sökte förma skep- parna, som passerade Peeneutiloppet att a ~ s t å eri del av sin l ~ a r l a s t för byggandet av Peenemiinde skans. Eii tvist av större räckvidd utbröt 1738, d5 svenska regeringen i Pom- meril i Stettin Bilagade över att skeppsförnödenheter upp- handlades i Stettiii i stallet för i %Volgast. & F r a n Steltin svarades att inan fann detta förfaringssatt rimligt. Striden visar, att Stettin 11611 på att lionkurrera u t %Volgast.Redan tidigt gjordes från pre~asslsk sida försök att kring- gå Peenefarten genom att grava ut Swiilemyriningei1, Ib'agra allvarliga försök gjordes emellertid icke under Fredrik TT7i%- helin 1:s regering. Icke deslo mindre sökte den preussiska regeringen tvinga sjöfarten över till S~viiie.
"
Medail dessa tvister mellan Preussen och Sverige på- gingo, drev Preussen en handelspolitik, som i stor utstraek- ning gick ut p5 alt draga handeln över Stetiin, modifierad av hiii-isyi~ till Friedrich-WillieImska1lalen och de handelsin- tressen, soni voro knutna till denna. Mail sölite draga vin- och Ial;ernedelsl-iai~deln Bver Stettin
',
man sölite draga d e n selilesisl;a handeln över Stettin i ställek för över Hamburg. S Deri gamla striden mellan Stettin och Frarikf~nrt gjorde, attlågr ra definitiva resultat icke uppiiiddes. På prov frigavs Oderhaiidelil vid ett par tillfallen, men det soin Stettins b s r - $are framför allt önskade, nämligera fri jai-n- ocll fislihandel på Oder och moriopol p2 ~stersj6laandeln, ~ i p p n i d d e s aldrig. Scliwedisclie Regieriiiigsarcliiv, Rep. 10, 2683, Acta megen Abrichtung d e r zwischen Sch\%-eden u n d Preusseil eiitstaiidenen (iravamiiia respectu P o m m e r n .
Sclimedisclie Regierungsarchiv, Rep. 10, 197.
? Ibid. Rep. 10, 196.
Ibid. Rep. 10, 225.
" Ibid. Ilep. 10, 2683.
j TiTeiirrnanii, Geschiciite P o n i m e r i ~ s II. Acta Borussica, Handelspolitil;
2: 1, sid. 538.
"Acta Borussica, Handelspolitik, 2: 1, sid. 585.
Ibid. sid. 585-586.
Orsaken vas till stor del att Franltfurts intressen med skick- lighet företräddes av kammerdirelátor HiBle, soin hade ett starkt argument i de inkon-ister, som pajagorna p$ Oderhan- deln tillförde statslrassan.
Fredrik \Vihelni 6:s ekonomiska politik f6rde 1 vad den berörde Stettin och Oderhandeln icke till nagra definitiva resultat, inen m a n kan ursliilja problemlaget. Det gallde att ersatta Hamburg med Stettin, att skaffa Pseussen fritt utlopp f6r Oderhandeln genom att taga upp ett nytt utlopp vid Smine. Förverkligandet av denna politik hindrades eller för- dröjdes av att m a n tidigare med framgång hade lyckats leda bort Oderhandeln genom Friedric&-~Vi11-ie1n1~1ia1za1en till Spree-Havel och ELbe. Ett hinder var också Frankfuras stapel- och ilederlagsratt, som forseniade transporterna och belade varorna med dryga tullar s c h acciser l.
,ohr 1748 besteg Fredrik Preusseris tron. Selalesien erOv- rades 1742. Deil 1.5 Januari 1743 emtf5rdades e n kabinetts- order av "]jande lydelse:
Kachdein Wir benachrichtiget \vorden, dass bisher der grösseske Theil der aus Schlesiera eiiad sonderlich von Hirsch- Ixsg nach Holland, E n g e l l a ~ ~ d und Frankïeiel-i gehenden W'a- ren durch das Sachsisehe, Braunschweigsehe innd Liiine- burgisehe transportiret \+-orden, die sehlesische Maufleute auch die Verschickung ihrer \Varen zu Lande dein 1Vasserkranspoi.L
auf der Oder, Spree, Havel und Elhe nus der Ursache bisl-ien- vorgezogen halsen, weil sie von Ciiserri Eicent-. Zoll- 1anc8
Sehleuse-Bedienten nufgelxiltei~ tand ihnen iar~freuiidlich Ile- gegnek \vorden, 1J7ir aber das schlesisclae Corninercium durclr Ussere iibrige Lailde arnf alle \Teise facilitirt und ila A i ~ ~ S -
nehineza gebrachl \vissen \volleii, als lisefehlen JVir Eucli hier- mit iii Giaaderi urid zugleich erlzstlieh. denen Stettinisehen Li-
ceni-, Zoll- uncl Aceise-Bedien-teii nachdrëeeliliclzst und bei schwerer Strafe anzudeuten. dass sie nickit allein die Cozn mercirei~de biberhaupi, sondern auch besonders die schlc- sische HaiicleBslieufe jedesmal prompt abiertigeim uiid ihr-ien mit aller Möfiichkeit begegnen, untea- keinerlei Vorwailcl aber dieselbeil 1hrut.cllisiereia oder chicaniren solicn, als .;\--ornach J f r Sclimoller, S t u d i e n iil~ei. die ~virtscliaftliciie Politik Friedriclis d e s Grosseii, II', sid. 39 ff. (Jahrhiiclier V I I I : 2.)
O d e r h a n d e l n , Preusseri ocli Sveiislia P o m i n e r n vid mitteii a r 1700-talet. 143 Hhi aaich die iibrige unter Euch stehei~de Zollbediente au: deiis Oder-Cours ebenfalls LLI instruirerm, nuch wenn schlc- siche Iiaufleute nach Stettiri konsinen, dieselbe jedesinat durch den Coinrimissariurn loei ncl protocollum reraiehinen zin Basseii hab-i, ob uiid von welehen Cnseri? Licent-. Loll- und Llcci\e- Bedienten clieselben aufgehalien ocler ihneia iibel Isegegnet \vordeii, dainit dergleicl-ien Gontraveaaienien gehiihrenid he- strafet hyerden I<önrneli
. . .
l.Den 10 april 1743 utfirdades en kunglig slirivelse till l;amrarna, d. v. s. de myndigheter, som handhade iirenden rörande handel och maniafa%ilures, i H'ommern och Mark- Brandenburg. Dara papekades huru genom Schlesiens "r- varv m6jIigheter Qppnades för e n uppblomistring av handeln. Dar fGresl5s en haildelssocietet för Berlin, Hiranliftirt. Stettin och Breslaei. Skulle detta ej låta sig verkstalla föreslog Hrman i stallet att driftiga Icöpaaiani skulle uppmiantras.
So köririte durch clas bisher iiegligierte Nordische Conii- rneieiuna und die durch Erlverb der sehlesisclaei~ Laiide so considerabe! verrnehrle 1,andesproductionen. Fabriken- irncl JIailoifaiiturwaren, zuinal da solelie von sehr ergielr>iger IBIIC! last in ganz Eiiropa beliebter Bescliaffenheit sind. e i i ~ grosser Maiidel ilickit nur ~ i a c h deil östlichen und riorclischeia Liirndern, sondeïim auch nach Hollancl uild Ei~glancl etabliret und die iii Uimierii Landen felileimdeil Retour\varen an Jucksten. Talg ijelscreiei~, L~insrrrnei~, Eisei~. iroclieilei~ Fischen, indiaaaiscIie Fiirbeavai-en, auch englisch Blei, Z i n a u. clgl., sogar Specereiien. I-iTering und Thraii ron den Stettinern und Breslaue~n?: in specie in eirienn imocl-i weif niedrigeren Preis als besl5rzc8i~; iiber Hamburg u n d hltoiia abgeholt u i ~ d inehsk allerhand drn117Caslseheii ITei~ien aus cler ersten Hancl eomittierf und
Polen, Osterreieh u11d Lngorn von den Breslaueria grgen einen aveit niedigeren Prcis. als es sonst iiher Triest iind Fiunns bislicr gesclmelieii. versorgt wei-deii k61inen
ii
dessa t v i reskript finner naan grundlliqjerna för Fred- rik den stores politik i vad den rGr Pommerri scli dess 1-011 i Preasseixs hatidel. Oder skulle ersahta Elbe, Stettiii skulleActa Boriissica Handelspolitik, 3: I I , sicl. SO.
ersiilta Hamburg, taga hand om Ostersjöhandella s c h driva handel nied Osterrike. Man ser h a r en syntes av de projekt och ansatser, som i det föregaende h a sl;ildrats. D2r kombi- raerades det gamla projektet att $orena de kejserliga arvlan- derna iiled Ostersjön nied Preussenas gamla politik alt driva handel p5 Siordeil och Ryssland.
Under tiden genomfördes u t g r ä ~ n i n g e n vid S-wine och Finiow- och Plailen1;analerna. l o i n o ~ ~ l i a n a l e n ansågs av Fred- rik den store vara fil1 »unms%reiligeia Vorteil "r den Haindel: ina besonderena den Stettiner)). l ,417 sarsliild vikt a r i detta sammanhang utgrävniragein vid Swine. Redaii 1745 kunde den nya farledeil trafikeras. *kr 1'748 gingo 1,054 skepp ut genom Swiiie och 603 kornmo in. Den svenska regeringen i SBraBsund I-nade emellertid klart uppfattat vad saken gallde. TialBlsetjaningei~ bragte materialet. V ss\,enskt intresse lag, att si. mycliel som m6%jligt av Preeissens handel leddes över Stettin inen att viigeii ut till havet gick över Peene och JTolgast.
Den 12 april och 20 november 1747 protesterade Stral- sandsregeringen mot att m a n fran preeassislá sida sokte driva s,jQfarten från Peene till Swine. 1749 skiokte preussiska re- geringen siirskilt driva de med trä lastade k9penPnamnsfararaia f r i n Peene till Swine. "rider a r l748 tvingades alla preus- siska skepp att gå genom Swine. Engelska och liolläi~dska skeppare fingo i Stettin erlägga straffhullar, om de begagnade sig av Peenefarten. Fartyg sona sökte nödhamn vid Readen fingo f6rslandigande från preussiske liceiiliiaspektorenm P Pee- n e m a n d e att begagna Srninernynningen. H en till Stralsunds- regeringen den 3 februari 1749 inkommen s k r l ~ e l s e framlade tullförvaltarna B. Boltheer och A. Iiellmaia en utförlig reds- giarelse för laget. V » I h r o Kkionigl. May:tt Licenten habeni we-
Ihid. 3: I, sid. 409.
Pomeranica 544, Haridel och sjöfart I (R. A.). Haildiiiigar angåeiide Swiiiefarteii. Irineliåller e t t flertal P. M. och skrivelser f r å n licentiiispektorer och a n d r a tjiiilstemkn om Swinefarteil.
Koncept till slirivelse den 20 rioremher 1747. Pomeranica, 544. I-land- lingar ailgaende Srniliefarten,
Ibid. Slirirelse från G. SBragge och Anton Priein de11 22 jan. 1749. V b i d .
Oderhaiideli~, P r e u s s e i ~ ocli Svenska Pomrnern r i d mitten a r 1700-talet. 143 iiigstens a n die 3,000 Rdr und der F~irstei~zoB1 eliensosriel in dem abgewiehenen Jahre alhie erlitten, zu gesch~veigen des- jenige Ivas die accise rand consumptioilsintraden imgleichen die gantze Stadt (d. v. s. TTTolgasZ) alm ilarer N a h r ~ i n g be- rnerckt liiaben.))
B
e n P. 11. av den 25 februari 1760 framlag- ges problemet o m Swiilefarten i siaii helhet. l Denna Gr for- fattad av deil fcireit nziininde tullforvaltal*ei~ Kellrnarn oePi maste s i s o m kalla Ipeliaildlas med forsiktighet, eftersom d e c ti8Pksmrnit under Iiriget med Preusseri, m e n vissa faktislia uppgifter som bestyrkas fr5n preussiska Biallor, Biunna utan vidare godtagas. Kellrnan gor e n historisk tillbakahlicli till ~vestfalislia freden och pekar p i all man s i d freden 1'720 alls icke tog S\s71nemynningen i bekakiande. Ritftsgruiaden för Sveriges Iilagoniål över Ss~lnefa~-ten -\'ar att enligt liceiiiaktenP723 n5gra nya pslagor p: handeln icke lii~go iazdrivas. Hela
den m5lmedveina pretassiska politilieri att odelagga Peene- fartela skildras med fakta riliilgt placerade. H a n slutar sin frarnstallniiag salunda: >>ëberhaeipt hat alles dalain abgezielet, sowoPaH die Revenues, als die Kahrung der Einavohner, von dem Schwedischen Igommern hiniiveg und nach dem prekis- sisehera hinzeiziehen, wie es den aincli il~neti darinnen bis- hero geglileket laat, den es ist offenhahr, dass durcli d" le z u r Suine errichteie neue Farth, Ilaro IiBnigl. Nay:it und die Iirone Schweden in dero Revenues z u %STolgasi an I[,iceiateil, Feirsten Z011 etc. jal-arlich a n die 20,000 Rthf Abgang erlitteii haben, zei geschweigen mas der Ort und die Ein~srohiler der Stadt a n ilarer Nahrenng empfunden, als ~velehe grossteanteils iiareil Erwerh davon haben iniissen 1)
I<ellmans utredl-aing torde liui~ila betraktas som ett ut- tryelc for d e lionlireta I~eiiyrnren i del svenska Pomrnern. C r en vidare synpunkt betraktades problemet a v JTulfven- stierna, den svenske ministern i Berlin.
II en slirivelse till liailslipresidenten den 10 augusti 1'734 meddelade han, att lian vid preussiska hovet framstallt för- -
slag om reglering av Fiirstengut-frågad F r i n preussisk sida hade emel8ertid ådagalagts figa intresse för salien. Han fortsatter: »Det synes fast mera som hade hans Irongl. Preuss. Nk den Grhoppning at anmfilagen liunna umbära en dehl valer ror Paan ännu liter Biomrna från S~verige, eller åtminstone at eaa-nd\vika tullens eïliiggai~de i V~'oEgasP, da S\\rineaaaunde Canalen kommit tP1 stand, hvarigenoni händer at Ftnrsten- guihs-friheten, som koinenngen af Preussen firnamligask nibiler i TV701gast, blifarer för h6gbem:te R o n ~ ~ n g mindre na~dPg». Wulf- verastierna pekas har p3 det centrala i det pommerska pro- Islemet. Efter Sasrinemuiadekanalens tillltornsi var det sven- ska Ponamerris roll som 12s f6r OderPlaildeBn utspelad. Wealf- venstierna fmllfdjde den inslagna linjen och den 31 juli i i 3 5
begärde han av generalgeivernören uppgifter angående Sw-ine- farten. VPadetta svarade generalguvernörena med en
P.
hl. om de gra\ramisaa, som det sveniska Pommern hade mot Psretlssen sedan freden 1420. Promeinarian gr daterad den S september 173.9 och ar uppstalld i paragrafer. Deil iaane- Bmå1Ber enm de9 B detta sammannhanig mindre visentliga punkter, sasormx taristigheter o m gaiinsbróar, fiske, det stettiniska arlii- vels f6rdelning, persoamtrafili. över gränsen m. m. De tv& yasentliga punkterna utgjordes dock av Furstengut- och Swinefrågorna. Oni FUrstengut meddelas, att sadant sedan1751 icke aner i i n en gang passerat Peene, vilket anses bero
p5 att main k r dessa transporter, som friimst gingo mellan Stettin ocla 1<5nigsberg, Isetjanade sig av Srninemundekanaah. Den nionde paragrafen, som aven ar den omfångsrikaste, berörde huru Prerassen i strid med fredstraktatens bestanl- melser genom straffsalser hindrade sjefarten genom Peene och i Ilcentksnloret i Peenemfande aippiog avgifter, a~seddca för finailseringen av S\v-vinemun~de hamn- och kanalbygge.
H detta lage BBrBslev friigan om Swinefarteam ii11 krigseni- brottet emella:~ Sverige s c h Pre~ssseui å r 1754.
Fredrik den stores politik 1 fråga om Swine a r ett led Borussica (R. A.). S1;rivelse till Pialislipresitlenteii f r i i l eilvoy6n TT'ulf- veilstierna.
Oderi~aridelii, 13reussen och S ~ e n s l t a Pomrnerri r i d m i t t e n n r l i 0 0 - t a l e t . 147 i ett större sammanhang, nämligen h a n s försök att sanzmail- smalta d e n vasande prerassislia monarkien till ett haiidels- politisl;t helt. Det avgörande unr irrf6rlivningen av Sel-iiesieai. Darmed bortf6ll grunden h r Hilles politik att a ~ s n ö r a Schle- siens direkthandel med Harm-iI?urg och Skehtin. Freclril; den store hade Iiaft Hille till Iärornasfare i ekonomiska ting under sin kronprinstic1 och sarskilt under sin fangenskap i Iáustrin. Han hade dar sasom övning fgrfallat en slirifl snn deal sehle- siska handeln, som var helt praglad av Hilles tanl;alb. Den taypfattiiing om den schlesiska handeln som ett eeiitrczli pro- blem i Preincseais handelspoiifilc, som h a n d a r gav uttryck at, kon1 alltid akt behärslca hans politik iivela om han s6lcte lösningen efter delvis a n d r a iii-ijer. Sederlagsriitten fëir de rslka staderna på Oder enpphs~des p5 pi-ou för 5s.
1/47.
'
Under 4740-talet s6l;Ce mar: p5 olika satt i i p p m u ~ i i r a Oder- biandelni p5 Elbelzandeliis bekostriad.
'
1 en I;:zbinelisor-der den 10 o1;tober 1751 meddelas, att i fkjljande m5aiad eii kon- ferens sliuPle aga r u m i Berliil naed vederbQrc,nde myiidig- heter för att Orerlagga ))welcherges%alf das Comai~erriuni? .;on d e r Elbe riacia der Oder a u i die leiehteste art, jedscli sonder Verfall &leiner Isisherigen Reoe,n~ae liirizuziehen.)) Detia skedde genom teillregieringar, som funimu siil slutliga tatformiring i die Oder-Cours RoBle, sona triidde i kraft f $11 1734, varige-norn tullarna p5 Ocler och Elbe sattes lika. &lan mi%r?;te genast e n förba-tiri~ig a r Oderhandeln. Si83 och med _%lag- debtii-g tog
si er sjö varor
över Stettin, nien ralan klagade 6ver att frakbercia p5 Odes stego och lastprarnar saknades. I olika dekrek ril;tade Fredrik deii store slag mot Elhel-raaide1!1. Tull- koalrollen gjordes s i g o r h a r e och för handeln emellan Ham-burg och Sclilesien lades stora hiiider. Denna polilil; var a n n u i fullt flor, ilar del sju5riga kriget aiibröi.
\'id mitten av 1'730-talet Bazde på grrinel av Prenssens ma%n:iedvetna politil; kontrollen över Elbe och Oder bragts
A c t a Borussica, I3aildelspolitili, 3: 2, sid. S j f:.
i dess händer. Vid Elbes emtlopp %ag Hamburg, som enligt Pieexssens uppfattniilg borde motarbebas. Yareiutbytet mellan Iiinderna ikring Ostersjön
i
ena sidan och Centraleuropa5
den andra skulle konuergera n ~ o t Oder och Stettin. Den av kej- sarna Mar1 I&' oclii Ferdinand I eftertraktade .;atteiivageii fran Schliesien till 0stersjön .;ar öppnad. Fsedrilr den store sökte geriorn Finow- och Plauenkai~alerna draga KordlyslaBands östersjöhaiidel över Stettin. De Bre sista aren före sjuarskriget rälinades i SwinembBnde 1,093, 1,644 och 1,739 in- och utgå- ende inhemska fartyg. Stetfin och Swiniemtinde syntes am- ilade alt bli Ostersj~ns Bamb~rrg, medan $JTolgasl nedsjöinla i masar ocl-i svenska Pommesin alltmera ftirlorade i betydelse. Oder biisjade ersatta Elbe som en av Tysklands stora han- delsvagar, ocli det som man trodde s5 värdefulla Peenekit- loppet f6rlorade alltmera i betydelse.Samtidigt började ovaelret i Europa draga samman, som skulle urladda sig i det sjeaUrlga kriget. Den f6regaenmde ut- vecklingen hade accentlierat intressernotsatsen mellan Sverige s c h Preeissen.
Icoser, Gescliichte F r i e d r i c h des Grossen, 4:e oeli 5:e upplagail, II:
sid. 179.
Nils Holmberg,
